Människosonen II. 1:a Henoksboken och NT. Del 1.

Forskningen om 1 Henoksboken är  omfattande och det är omöjligt att gå in på detaljer här. Det finns textkritiska problem med översättningar och tolkningar, så det är mycket svåröverskådligt, därför kan jag bara säga något mycket ytligt om denna märkliga bok. Den har haft stor betydelse för studiet av senjudendomens föreställningsvärld och i viss mån bibelforskningen.

Den skrevs på arameiska/hebreiska, översattes till grekiska, och finns bevarad i etiopisk översättning. Den mest kända engelska översättningen är av R H Charles (1917), men det finns nyare översättningar. Jag kan rekommendera denna utan att själv ha läst den, eftersom jag väl känner till Heisers akademiska kompetens. Den baserar sig på visserligen på Charles översättning, men är en unik utgåva md sina förklarande noter, vilket verkligen behövs för att kunna förstå den lite bättre!

https://www.amazon.co.uk/Companion-Book-Enoch-Commentary-Watchers/dp/1948014300.

1 Henok består av flera olika delar i olika ämnen, visioner om himmel och helvete, änglar och demoner, liknelser om Människosonen, spekulatoner om kosmologi, geografi. Den är också populär i gnostiska kretsar av uppenbara skäl, och i judisk mystik.

Boken handlar om att Henok får komma till himlen och lära känna gudomliga hemligheter, se framtiden. Det är som sagt inte märkligt att det skapats många legender om Noas farfarsfar Henok, som hade en alldeles speciell relation till Gud.  Jesus och apostlarna levde i den tiden och var väl medvetna om denna rika skatt av skrifter, som alla handlade om Honom som skulle komma från Gud vid tidens slut och döma de ogudaktiga. Vem skulle den Utvalde, den Rättfärdige, Medlaren, Domaren, Förlossaren egentligen  vara ? Man hade många föreställningar om detta, förhoppningar, förväntningar och längtan, liksom  spekulationer.

Mer om boken i nästa del!

+++

Men jag börjar med NT, där Jesu halvbror Judas citerar från boken. Man kan undra hur man förstod det hela på den tiden, om Judas verkligen trodde att det var Noas farfarsfar som profeterade, eller om han bara avsåg själva boken när han skrev följande i sitt korta brev:  Henok,  i det sjunde släktledet efter Adam, profeterade om dem: ”Se, Herren kommer med sina tusentals heliga 15 för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom.”

Det kan vi ju inte veta, men det är intressant och visar att Henoksboken lästes och tolkades. Det är lika omöjligt att svara på om Jesus själv påverkades av den när han talade om sig själv som Människosonen, om vilken det alltså handlar i de s k liknelsekapitlen i boken. Det finns många olika meningar om saken naturligtvis, men jag tror som sagt att Jesus var helt suverän i förhållande till Skrifterna och såg sin uppgift i ljuset av profetiorna, men använde kanske begreppet som var väl känt i hans närmiljö. Det var Jesu sätt att utforma sin identitet i relation till sin omvärld och han hämtade med all säkerhet inspiration från många skriftliga källor, och framför allt från sig själv, som var den ende som verkligen visste vem han var och vad hans kallelse och uppgift innebar.

Det finns fler exempel på bibliska gestalter som spelat stor roll för den nytestamentliga teologin och kanske för Jesus själv. Det gäller t ex Melkisedek,”den rättfärdige eller  rättfärdighetens kung” från Salem, som mötte Abraham och välsignade honom (Gen 14). Det är ju oerhört symboliskt innehållsrikt för utvecklingen framåt i tiden, med Abrahams efterkommande David som var kung i Jerusalem, och Jesus själv som Davids son och Herre.  Vem var han egentligen?  Varför välsignade han Abraham ? Det finns många spekulationer om denne gestalt också, som är betydelsefull för Hebreerbrevets författare . Det finns många trådar här att spinna vidare på…

Vi vet ju att Sonen, som varit ett med Gud Fadern i evighet, uppenbarade sig i GT innan Han blev människa, något jag återkommer till. Vi förstår därför också att Sonen kände alla dessa föregångare och därför också kunde ha en klar bild av sin uppgift som Människoson, som Medlare, som Präst, som rättfärdig Kung, som lidande tjänare, som det sanna påskalammet.

När han talade om hur han som Människoson skulle bli förkastad av sitt folk, överlämnad i syndares händer, korsfästas, dö och uppstå, var det något som vad jag vet inte förknippats med Människonen tidigare. Det fanns ju gott om andra förebilder i Skrifterna till detta, t ex Jes 53, påskalammet, Psaltaren. Men det var ytterst Jesus själv som definierade sin identitet och uppgift som Människoson, vilket som vi sett, dels omfattar hans fulla mänsklighet och hans gudom. Han var, och är, sann Gud och sann människa. I den himmelska världen finns nu en förhärligad människa vid Gud Faderns sida, Jesus Kristus, inför vilken alla ska böja knä och ge Gud äran. Han är den Människoson som ska komma tillbaka vid tidens slut, omvittnad av profeterna och i många skrifter.

Vi har fått nåden att lära känna höjden, breden, djupet av detta stora mysterium genom Guds fullbordade verk på Golgata, genom Nya Testamentet, genom Andens vittnesbörd. Det är verkligen värt att tacka för! Många har under seklernas gång försökt förstå vem han skulle vara, denne Frälsare, Guds Son och Messias. Han var Människosonen som kom en sargad mänsklighet så nära , och i sin kärlek och kraft, bringade frälsning, läkedom och upprättelse.

Det finns alltså inte en tydlig och enkel lista med punkter i GT om vem Guds befriare skulle vara, Messias. Det finns fragment, verser, förebilder, sammanhang som pekar i riktning mot den Utvalde som skulle komma. Men när det var först när Han själv kom till vår värld som Han kunde förklara och visa vem denne Frälsare, Messias och Människosonen var, och då använder Jesus olika kända begrepp och bilder för att skapa förståelse för detta. Men lärjungarna själva hade mcket svårt att acceptera och processa deta, det dröjde till efter uppståndelsen som bilden klarnade för dem. Det var och är fortfarande, Guds visdoms mysterium, att hans Son måste dö och uppstå för oss, som många inte kan ta till sig.

Hos Lukas säger Jesus något mycket intressant i skildringen av mötet med Emmausvandrarna: Han sade till dem: ”Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. 26Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?” 27 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.

Några verser senare, när den uppståndne Herren Jesus visade sig för lärjungarna, sade han: Och han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.” 45 Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. 46 Och han sade till dem: ”Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47 och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48 Ni är själva vittnen om detta. 49 Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat.

Det Jesus sade om sig själv som Människosonen på väg till korset, sade han alltså som förhärligad och Uppstånden, om Messias.

Författaren till 1 Henok, vem han/de nu än var, kände väl till Daniels bok, där Människosonen beskrivs som en från Gud separat himmelsk varelse som ska komma på himlens skyar som Domare. Man har undrat äver spekulerat om vem denna Människoson kunde vara i judisk tradition. Det finns mer att säga om detta, återkommer i andra sammanhang.

Henok omnämns också i Hebr 11:  Genom tron blev Henok hämtad utan att möta döden, och man fann honom inte mer, för Gud hade hämtat honom. . Innan han hämtades fick han vittnesbörd om att han hade behagat Gud. 6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.

Vad betyder då detta, att Henok hämtades av Gud utan att möta döden? Det kan man fundera över. Det är två personer som fördes till himlen på ett spektakulärt sätt,  förutom Henok även profeten Elia. (2 Kung 2). Elia är en stor gudsman  som jag ska skriva om framöver.

Vi kan också notera att Henok finns med i Jesu släkttavla, hos Lukas 3:37.

Det har funnits en rik Henoktradition,  och han omtalas i flera apokryfiska skrifter naturligtvis som en mycket speciell person.

Fortsättning följer!

++

PS. Judas och Petrus använder också material från denna  bok när det gäller den katastrof som skildras i Gen 6:1-4, något jag återkommer till framöver. Det är i sig mycket intressant och viktigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.