Människosonen och hans rike. Del I-III.

 

 

 

 

 

I tidigare inlägg har jag flera gånger hänvisat till Jesu eskatologiska undervisning och hur han själv refererade till profeten Daniel för att förbereda lärjungarna på vad som skulle ske.

 

Jesus talade ju om sig själv i tredje personen som Människosonen, dels när det gällde sitt lidande och sin död, dels när det gällde sin återkomst vid historiens slut, men också i flera andra sammanhang (ca 80 ggr i evangelierna). Den unika kopplingen mellan Människosonen och Riket som ju på många sätt sammanfattar Jesu uppdrag och självförståelse, återfinns också hos Daniel. Det finns också många andra viktiga profetiska texter som Jesus hänvisade till för att beskriva sin mission i världen, b la Jesaja 61, när han börjat sin tjänst och trädde fram i sin hemstads synagoga. ( Luk 4).

 

Men det är intressant att se kopplingen mellan det som var Jesu uppdrag i världen: att komma med Guds rike och visa dess närvaro och kraft i praktiken, i och genom honom själv. Jesus var Gud själv i mänsklig gestalt, Sonen som funnits med Fadern i evighet före världens skapelse, och som blev människa för att visa vem Gud i sanning är och lösa mänsklighetens grundläggande problem: ursynden, upproret och bortvändheten från Gud.

 

 

Jesu uppdrag på jorden var ju just att förkunna Guds rike, komma med Guds närvaro och rådande till människors barn på jorden. Han visade i sin egen person vem Gud är och vad han ville:  rädda, och upprätta människan till gemenskap med sig själv.

 

Vi som har hela bilden klar för oss utifrån Bibelns samlade vittnesbörd, vet vad det innebar för Jesus- han, den ende fullkomligt rättfärdiga och oskyldiga, måste dö för oss skyldiga och orättfärdiga, för att öppna vägen för försoning och nyskapelse.

 

 

Sammanhanget i kap 7 är att Daniel fick en vision om de fyra förfärliga riken som skulle uppstå innan han också fick se det som skulle ändra historiens förlopp för tid och evighet.  Daniel såg  i den himmelska världen  Gud Fadern, den Gamle av dagar, och en som liknade en Människoson som gavs makt och ära och rike och alla folk som måste tjäna honom. Hans välde skaulle, ska, inte ta slut och hans rike inte förstöras som de jordiska väldena. 

 

 

9 Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var snövita och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och hjulen på den var av flammande eld. 10 En ström av eld flöt ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma och böcker öppnades.

11 Sedan fortsatte jag att se, för de skrytsamma ords skull som hornet talade. Medan jag såg blev djuret dödat, och kroppen förstördes och kastades i den brinnande elden. 12 De övriga djuren miste också sin makt. Deras livstid var bestämd till tid och stund.

13 I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. 14Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras.             Efter dessa verser fick Daniel  synen förklarad för sig.

 

Det måste ha varit en av många avgörande texter för Jesus att se sitt uppdrag i ljuset av.

 

Innan den sista färden upp till Jerusalem där Jesus skulle bli korsfäst,  förberedde han sina lärjungar på vad som skulle ske:

Därefter började Jesus undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och uppstå efter tre dagar. (Mark 8 :31).

 

När Jesus till sist sedan stod inför den politiska och reliösa makten sade han följande:

Översteprästen frågade honom vidare: ”Är du Messias, den Välsignades son?” 62 Jesus svarade: ” Jag Är Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln. (Mark 14:61).

 

Här anknyter Jesus till profeten Daniel igen, och hans livsuppgift att plantera Guds rike på jorden uppfylldes i och med den första påsken, och ska fullbordas vid hans andra ankomst vid tidens slut. Det finns mer att säga om den rika och djupa innebörden av  begreppet Människosonen, men det oerhörda att begrunda nu är detta: en människa, den förhärligade Människosonen, Guds Son av evighet, sitter nu på Guds tron. Gud vet alltså av egen erfarenhet vad det är att vara människa, att frestas, lida och dö, men också att uppstå från de döda och genom sin seger skapa allting nytt. Jag återkommer till ämnet som har många dimensioner.

 

 

+

 

 

 

 

 

 

 

 

Diskussionen om när Jesus förstod  att han var Guds Son, Gud själv i mänsklig gestalt, är rätt överflödig. Det är något som så klart framträder i NT, att han naturligtvis visste vem han var. Det som brukar kallas Jesu fördolda liv är och förblir dolt. Vi vet inte vad som hände i hans innersta, och hur han utvecklades.  Det som finns dokumenterat är ju när han som tolvåring följde med sina föräldrar till Jerusalem (Luk 2) och sade sig vilja vara i sin Faders hus (templet).

 

Gud var ju hans Fader,  och Anden var med vid konceptionen så  Gud måste ju rimligtvis ha format sin egen Son och under hela livet.  Det är också ett tema jag återkommer till, mysteriet med Guds eget inre liv, Han som är en enda helig Gud, en Gudom – Fadern, Sonen och den helige Ande. Det har Gud uppenbarat om sig själv och det är som allting annat Han är och gör ofattbart för vårt förnuft, men begripligt för vårt hjärta när vi tror på honom och blir delaktiga av hans inre liv, kärlekens levande verklighet.

 

Vi vet också att Jesus växte upp i ett fromt hem och fick kunskap om Lagen, Profeterna och Skrifterna, alltså den judiska Bibeln, Tanach. Hans mor Maria hade fått besök av ängeln Gabriel när hon blev gravid med Jesus.  Maria förstod säkert inte vem han verkligen var till en början, och vad som skulle ske med honom men hon gömde det i sitt hjärta och begrundade det. Mor Maria var med hela vägen i alla fall och återfanns med lärjungarna på Pingstdagen.  Berättade hon för Jesus om ängelns besök?

 

Vi vet inte när Marias make Josef dog, men han hade i prövningen visat sig vara en rättfärdig och trofast man, och därför en perfekt fosterfar till Jesus.

 

Det är intressant att någon gång tänka på Jesu fördolda liv,   hur han växte in i sin judiska identitet, fick undervisning, lärde sig att arbeta i Josefs snickarverkstad, studerade Skrifterna, umgicks med familj, släkt och vänner, lärde sig om mänskligt liv osv. Han var fullkomlig människa och samtidigt fullkomlig Gud. Det är ett mysterium, som begrundats av troende i alla tider, och som vi inte förstår djupet av, men som vi kan tillbe, prisa och tacka Gud för, att han lät sin egen Son bli människa för oss och som Människosonen utge sig själv i kärlek.

 

 

 

 

 

 

 

+++

 

 

Del II

 

 

 

 

 

Det är ett enormt stort forskningsområde vad gäller det viktiga begreppet Människosonen, eftersom Jesus använde det om sig själv i tredje personen. Han sade t ex: Människosonen är Herre över sabbaten, Människosonen har makt att förlåta synder, Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen, Människosonen ska ge sitt liv till lösen för många, Människosonen måste lida mycket och förkastas, utlämnas i syndares händer, dö och uppstå och komma tillbaka på himlens skyar. Det är bara några exempel från evangelierna.

 

 

Varför talade Jesus om sig själv på detta sätt? Det finns många teorier och meningar om detta, och det  är säkert delvis förborgat, men samtidigt kan vi förstå den gudomliga visheten i att använda just denna benämning. Jesus kunde stå helt fri från alla förutfattade meningar om vem han var och själv bestämma hur han tolkade sitt uppdrag, sin mission i världen. Ingen kunde låsa in honom i sin egen, föreställningsvärld, sina egna tolkningar, och det fanns många på den tiden. I GT antyds att Guds Son, Messias inte skulle komma som Kung och Herre vid sin första ankomst, utan som den lidande tjänaren som skulle dö i förnedring och stor smärta. Men korset var och är fortfarande en stötesten för judarna och en dårskap för många. Det är Guds vishet och Guds kraft till frälsning, så helt på tvärs mot mänskligt förnuft och förståelse.

 

 

Det fanns flera titlar på den profeterade och efterlängtade Befriaren av Israels folk, Davids son, Israels kung, Herren, Messias, Guds son osv, och vi vet med facit i hand genom de nytestamentliga skrifterna, att Jesus fullbordade alla profetiorna, alla förväntningar på den utlovade Messias. När Jesus talade om sig själv som Människosonen sammanfattade han sin uppdrag på ett suveränt sätt: han skulle leva som sann människa och Gud, och  uppenbara Fadern i sin utgivande kärlek. Han skulle dö för alla människor för att försona oss med Gud, och i sin uppståndelse ge  hopp till oss om evigt liv och total nyskapelse. Han ska till sist som den förhärligade Människosonen komma tillbaka vid tidens slut för att slutgiltigt döma de fientliga makterna, och rädda sitt folk till det eviga Guds Rike.

 

 

Skrifterna gav naturligtvis ljus åt Jesu mission och liv, men samtidigt var han suverän när det gällde att förstå dem och tolka hela sitt uppdrag utifrån sig själv, sin egen person. Han och Fadern visste naturligtvis mer än vad profeterna fått se av den kommande Messias och bestämde därför på vilket sätt ha skulle presentera sig själv och utföra sin tjänst. Det finns naturligtvis ingen motsättning mellan Guds ord och personen Jesus Kristus, men han är upphovet till skrifternas vittnesbörd om sig själv och visste i den gudomliga visheten på vilket sätt det skulle ske.

 

 

Jesus sade själv: Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. 37 Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, 38 och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. 39 Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. 40 Men ni vill inte komma till mig för att få liv.

 

För oss är Guds ord, Bibeln, sanningens källa, som ger uppenbarelse och vägledning om vem Gud är, och vad som är hans vilja. Men vi tillber inte en bok, utan Gud själv som inspirerat Bibelns författare för att föra oss till sig själv. Vi kommer fortfarande till den uppståndne Jesus själv för att få liv och lära känna Gud, med Andens hjälp, och med kunskap, och så rätt förståelse av Bibeln som möjligt.

 

 

+++

 

 

Många menar att Henoksboken är intressant att studera i detta sammanhang eftersom Människosonen omnämns där på likartat sätt när det gäller den eskatologiska aspekten.

Att just Henok  fått en bok uppkallad efter sig är kanske inte så konstigt med tanke på det Första Moseboken skriver om honom:  När Hanok var 65 år blev han far till Metusela. 22 Och sedan Hanok hade fått Metusela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar. 23 Hanoks hela ålder blev alltså 365 år. 24 Sedan Hanok på detta sätt hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom. (kap 5).

 

Henoks liv var alltså exceptionellt, och steget vidare att tro att han hade speciella insikter om Gud, var därför inte så långt.

 

Boken tillhör den apokalyptiska genren och är en pseudepigraf. Den okände författaren använde Henoks namn för att ge legitimitet åt sitt verk, och den tros ha tillkommit 180-65 f Kr.

 

Som vi vet talar Jesus om sig själv i tredje person som ”Människosonen”. Det kan i hebreisk mening helt enkelt bara betyda ”en människa”. (Psaltaren, Hesekiel), och beskriver  Jesu sanna mänsklighet, men samtidigt hans gudomlighet, vilket klart framgår av Dan 7 och Jesu egen undervisning. Det fanns många messianska föreställningar under den intertestamentala perioden mellan 400 f Kr och 100 e Kr, som på många sätt bildar en bakgrund och en inspirationskälla för de nytestamentliga författarna.

 

Den  tillhör naturligtvis inte kanon, men är ändå läsvärd, eftersom de nytestamentliga författarna kände till den och läste den.  Jag återkommer i nästa del till boken.

 

 

 

+++

 

Del III

 

 

Henoksboken och Nya Testamentet.

 

 

 

Forskningen om 1 Henoksboken är  omfattande och det är omöjligt att gå in på detaljer här. Det finns textkritiska problem med översättningar och tolkningar, så det är mycket svåröverskådligt, därför kan jag bara säga något mycket ytligt om denna märkliga bok. Den har haft stor betydelse för studiet av senjudendomens föreställningsvärld och i viss mån bibelforskningen.

 

Den skrevs på arameiska/hebreiska, översattes till grekiska, och finns bevarad i etiopisk översättning. Den mest kända engelska översättningen är av R H Charles (1917), men det finns nyare översättningar. Jag kan rekommendera denna utan att själv ha läst den, eftersom jag väl känner till Heisers akademiska kompetens. Den baserar sig på visserligen på Charles översättning, men är en unik utgåva md sina förklarande noter, vilket verkligen behövs för att kunna förstå den lite bättre!

https://www.amazon.co.uk/Companion-Book-Enoch-Commentary-Watchers/dp/1948014300.

 

1 Henok består av flera olika delar i olika ämnen, visioner om himmel och helvete, änglar och demoner, liknelser om Människosonen, spekulatoner om kosmologi, geografi. Den är också populär i gnostiska kretsar av uppenbara skäl, och i judisk mystik.

 

Boken handlar om att Henok får komma till himlen och lära känna gudomliga hemligheter, se framtiden. Det är som sagt inte märkligt att det skapats många legender om Noas farfarsfar Henok, som hade en alldeles speciell relation till Gud.  Jesus och apostlarna kände med alla säkerhet till denna och andra liknande skrifter, som alla handlade om Honom som skulle komma från Gud vid tidens slut och döma de ogudaktiga. Vem skulle den Utvalde, den Rättfärdige, Medlaren, Domaren, Förlossaren egentligen  vara ? Man hade många föreställningar om detta, förhoppningar, förväntningar och längtan, liksom  spekulationer.

Mer om boken i nästa del!

 

+++

 

 

Men jag börjar med NT, där Jesu halvbror Judas citerar från boken. Man kan undra hur man förstod det hela på den tiden, om Judas verkligen trodde att det var Noas farfarsfar som profeterade, eller om han bara avsåg själva boken när han skrev följande i sitt korta brev:  Henok,  i det sjunde släktledet efter Adam, profeterade om dem: ”Se, Herren kommer med sina tusentals heliga 15 för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom.”

 

Det kan vi ju inte veta, men det är intressant och visar att Henoksboken lästes och tolkades. Det är lika omöjligt att svara på om Jesus själv påverkades av den när han talade om sig själv som Människosonen, om vilken det alltså handlar i de s k liknelsekapitlen i boken. Det finns många olika meningar om saken naturligtvis, men han anknöt till begrepp som var väl kända i hans närmiljö. Det var Jesu sätt att utforma sin identitet i relation till sin omvärld och han kan ha hämtat inspiation från denna källa. Men primärt var det naturligtvis det gamla förbundets skrifter, som Jesus kom för att uppfylla och se sin kallelse utifrån. Men bara han själv och Gud Fadern visste verkligen vem han var och vad hans kallelse och uppgift innebar.

 

Det finns fler exempel på bibliska gestalter som spelat stor roll för den nytestamentliga teologin och kanske för Jesus själv. Det gäller t ex Melkisedek,”den rättfärdige eller  rättfärdighetens kung” från Salem, som mötte Abraham och välsignade honom (Gen 14). Det är ju oerhört symboliskt innehållsrikt för utvecklingen framåt i tiden, med Abrahams efterkommande David som var kung i Jerusalem, och Jesus själv som Davids son och Herre.  Vem var han egentligen?  Varför välsignade han Abraham ? Det finns många spekulationer om denne gestalt också, som är betydelsefull för Hebreerbrevets författare . Det finns många trådar här att spinna vidare på…

 

Vi vet ju att Sonen, som varit ett med Gud Fadern i evighet, uppenbarade sig i GT innan Han blev människa, något jag återkommer till. Vi förstår därför också att Sonen kände alla dessa föregångare och därför också kunde ha en klar bild av sin uppgift som Människoson, som Medlare, som Präst, som rättfärdig Kung, som lidande tjänare, som det sanna påskalammet.

 

När han talade om hur han som Människoson skulle bli förkastad av sitt folk, överlämnad i syndares händer, korsfästas, dö och uppstå, var det något som vad jag vet inte förknippats med Människonen tidigare. Det fanns ju gott om andra förebilder i Skrifterna till detta, t ex Jes 53, påskalammet, Psaltaren. Men det var ytterst Jesus själv som definierade sin identitet och uppgift som Människoson, vilket som vi sett, dels omfattar hans fulla mänsklighet och hans gudom. Han var, och är, sann Gud och sann människa. I den himmelska världen finns nu en förhärligad människa vid Gud Faderns sida, Jesus Kristus, inför vilken alla ska böja knä och ge Gud äran. Han är den Människoson som ska komma tillbaka vid tidens slut, omvittnad av profeterna och i många skrifter.

 

 

Vi har fått nåden att lära känna höjden, breden, djupet av detta stora mysterium genom Guds fullbordade verk på Golgata, genom Nya Testamentet, genom Andens vittnesbörd. Det är verkligen värt att tacka för! Många har under seklernas gång försökt förstå vem han skulle vara, denne Frälsare, Guds Son och Messias. Han var Människosonen som kom en sargad mänsklighet så nära , och i sin kärlek och kraft, bringade frälsning, läkedom och upprättelse.

 

 

Det finns alltså inte en tydlig och enkel lista med punkter i GT om vem Guds befriare skulle vara, Messias. Det finns fragment, verser, förebilder, sammanhang som pekar i riktning mot den Utvalde som skulle komma. Men när det var först när Han själv kom till vår värld som Han kunde förklara och visa vem denne Frälsare, Messias och Människosonen var, och då använder Jesus olika kända begrepp och bilder för att skapa förståelse för detta. Men lärjungarna själva hade mcket svårt att acceptera och processa deta, det dröjde till efter uppståndelsen som bilden klarnade för dem. Det var och är fortfarande, Guds visdoms mysterium, att hans Son måste dö och uppstå för oss, som många inte kan ta till sig.

 

+++

 

 

 

 

 

Hos Lukas säger Jesus något mycket intressant i skildringen av mötet med Emmausvandrarna: Han sade till dem: ”Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. 26Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?” 27 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.

Några verser senare, när den uppståndne Herren Jesus visade sig för lärjungarna, sade han: Och han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.” 45 Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. 46 Och han sade till dem: ”Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47 och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48 Ni är själva vittnen om detta. 49 Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat.

 

 

Det Jesus sade om sig själv som Människosonen på väg till korset, sade han alltså som förhärligad och Uppstånden, om Messias.

 

 

Författaren till 1 Henok, vem han/de nu än var, kände väl till Daniels bok, där Människosonen beskrivs som en från Gud separat himmelsk varelse som ska komma på himlens skyar som Domare. Man har undrat äver spekulerat om vem denna Människoson kunde vara i judisk tradition. Det finns mer att säga om detta, återkommer i andra sammanhang.

 

 

Henok omnämns också i Hebr 11:  Genom tron blev Henok hämtad utan att möta döden, och man fann honom inte mer, för Gud hade hämtat honom. . Innan han hämtades fick han vittnesbörd om att han hade behagat Gud. 6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.

 

Vad betyder då detta, att Henok hämtades av Gud utan att möta döden? Det kan man fundera över. Det är två personer som fördes till himlen på ett spektakulärt sätt,  förutom Henok även profeten Elia. (2 Kung 2). Elia är en stor gudsman  som jag ska skriva om framöver.

Vi kan också notera att Henok finns med i Jesu släkttavla, hos Lukas 3:37.

Det har funnits en rik Henoktradition,  och han omtalas i flera apokryfiska skrifter naturligtvis som en mycket speciell person.

 

Fortsättning följer!

 

 

++

PS. Judas och Petrus använder också material från denna  bok när det gäller den katastrof som skildras i Gen 6:1-4, något jag återkommer till framöver. Det är i sig mycket intressant och viktigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.