Vi har väl alla förundrats och fascinerats när vi blickat upp mot sjärnhimlen, medvetna som vi är om dess ofattbara storlek. Man kan reagera på olika sätt inför hur liten jorden är i vår egen galax, knappt en synlig punkt i dess utkant som försvinner i universums enorma vidder. Vi befinner oss inte i centrum och många menar att det måste finnas civilisationer där ute som kan vara mer avancerade än vår. Många menar därför att vetenskapliga fakta inte bara omfattar universum självt utan även människan. Hon är enbart en materiell varelse som utvecklats ur primitiva livsformer under årmiljoner. För en icke-troende bevisar det hur omöjligt det är att tro på en personlig Skapare som ser till varje liten människa på vår visserligen vackra och unika planet, men ändå så obetydliga prick i ett expanderade universum som är så ofattbart stort.
Man kan alltså mena att universum bara uppkom av sig självt i BigBang för 13.5 miljarder år utan någon förklaring till varför eller hur det kunde ske. Den gamla frågan om hur något uppstår ur intet måste då ställas om igen. Det har inte kommit något tillfredsställande svar vad jag vet..
Man kan sedan lika väl mena, baserat på det Gud uppenbarat om sin skapelse, att Han skapade universum. Vi ser samma galaxer och lever under samma naturlagar, men vi tolkar det på olika sätt utifrån olika förutsättningar.
Vi ser samma vackra stjärnhimmel och håller oss till de fakta vi känner till idag om materia, gravitation, svarta hål, galaxer osv. Forskningen utvecklas ju hela tiden och det finns fortfarande många stora obesvarade frågor om de 95 % av universum som man inte vet mycket om. Vad är mörk materia? Vad är mörk energi? Hur hänger de fysiska lagarna i makrokosmos ihop med det ärkvärdiga fenomen som uppträder i mikrokosmos, på subatomär, kvantmekanisk nivå?
Men vi skiljer oss alltså i synen på om det finns en intelligent skaparhand bakom allt. Det är inte så konstigt, det behövs tro för att vi ska förstå att Gud har skapat allt, och oss människor med ett bestämt syfte. Tron är ett svar, en reaktion på det vi hört och läst om Gud i Bibeln. Gud har uppenbarat, alltså avslöjat tillräckligt mycket om sig själv för att vi ska kunna tro på honom och leva i gemenskap med honom.
Gud har också skapat naturlagarna och gjort det möjligt för oss att undersöka många av dem, även om jag tror det finns en gräns för vårt vetande. Själva tiden och rummet sätter gränserna. Men det ligger i vår natur att utforska, utöka vår kunskap så långt det är möjligt. Den förmågan och drivkraften fick vi av Skaparen själv.
Det finns ett helt annat sätt att se på saken. För oss troende visar detta enorma universum med sina två tusen miljarder galaxer istället på Gud Skaparens storhet, både när det gäller dess omfattning och omsorgen om oss. Det har han nämligen visat i den rent konkreta historien när han sände sin Son till vår jord för att visa vem han själv är för oss. Gud är en personlig Skapare, som också älskar oss var och en på ett personligt sätt och vill rädda oss från det onda. Gud är stor, mäktig och full av härlighet och kraft, och det han gjorde i sitt skaparverk visade han också när han uppväckte Jesus från de döda. Det kommer också att ett stort skaparunder när vi en dag kommer att få nya kroppar vid tidens slut och de dödas uppståndelse. Allt Gud är och gör är för oss mirakulöst, vi kan inte förstå dess storhet, men vi kan tro och vara tacksamma för det han gör. Universums mäktighet återspeglar alltså något av vår himmelske Faders skaparkraft och ära. För honom är ingenting omöjligt.
Det är två helt olika områden, det vi kan beräkna, utforska och förstå om det rent materiella universum å ena sidan, och det som berör vilka vi är som de unika människor å den andra. Vi består inte enbart av materia i våra kroppar, som också är uppbyggda av samma grundämnen som finns i kosmos, utan är också ande och själ. Var kommer vår immateriella del ifrån? Hur har materien blivit besjälad, självmedvetet medvetande i oss som gör att vi kan tänka, tala, planera, begripa vår omvärld, kommunicera med andra och med Gud? Är det verkligen bara en slump, om än en mycket intelligent slump?
Vi är en del av naturen i sin helhet, men så mycket mer än enbart den materia som utgör vår kropp och som läggs i graven. Bibeln har dock en sund helhetssyn på människan, ett holistiskt perspektiv som man säger idag, och gör inte den åtskillnad mellan det själsliga/andliga och det fysiska, som om det själsliga/andliga skulle vara finare och vi då också levde vidare i någon slags andlig sfär. Absolut inte. Gud skapade vår kropp och andades sin livsande i oss så att vi med våra själsfunktioner kan fungera i den komplexa verklighet som vi alla relaterar till, och i vår ande kan kommunicera med Gud själv. Vi måste födas på nytt av Guds Ande för att det ska bli möjligt, i oss själva är vår relation med Gud skadad genom synden och vår ande död innan Jesus gör oss levande inför Gud.
Detta är inledningen. Jag ska försöka reda ut lite av det här i några inlägg.
+++
Som kristna kan vi lita på det Bibeln uppenbarar om Gud som vår Skapare och Frälsare. Det Gud gör som suverän Skapare är själva utgångspunkten för oss, att hela skapelsen är ett verk av honom själv. Ingenting har uppstått av sig själv, genom slumpen eller en avsiktslös evolution utan genom Guds geniala plan och design. Gud talade universum, allt som finns till existens genom sitt Ord. Existens betyder etymologiskt att ”träda fram ur, komma ut ur”. Allt skapat kom bokstavligen ut ur, trädde fram ur intet genom Guds skapande ord.
Men hur gick det till och hur kan vi kombinera detta med naturvetenskapens många och banbrytande upptäckter om kosmologin? Utan Kopernicus, Gallilei, Newton, Lemâitre och alla andra fram till Einstein och efter honom, hade vi förblivit i en förkrympt uppfattning om universum där jorden var i centrum kring vilken allting snurrar. Vetenskapen har bidragit med så många viktiga fakta till vår förståelse av oss själva, naturen och universum. Men dessa kan aldrig ensamma ge hela sanningen om oss själva. Därför behöver vi ta till oss vad filosofer tänkt, konstnärer skapat, men framför allt vad Gud själv sagt om vilka han skapats oss till att vara. Vi
Det är ju ändå också ”vår” Gud det handlar om när forskare kartlägger det stora okända i makro-och mikrokosmos. Gud har ju möjliggjort för oss människor att åtminstone delvis utforska och förstå hans verk matematiskt och fysiskt, kemiskt och biologiskt. När Gud bestämmer sig för att skapa något utanför sig själv, han som är evig, självtillräcklig med oförgängligt liv inom sig, måste nödvändigtvis tid och rum uppstå ”utanför” honom. Vi är ju inte panteister som menar att Gud och skapelsen är ett och detsamma. Nej, Gud är Gud i , och allt skapat är skilt från honom rent ontologiskt, men är helt beroende av hans uppehållande kraft och försyn. Guds Ande verkar sedan naturligtvis i skapelsen och i mänsklighetens historia.
Förbindelsen mellan den oskapade, helige, mäktige Guden, fylld av liv och härlighet, och världen, är just genom Ordet. Gud talar sitt Ord och allt blir till. På samma sätt blir Guds Ord människa i Jesus Kristus, och människan kan därmed försonas med Gud och äntligen bli den Gud skapat henne att vara i Kristus. Vi skulle ingenting veta om inte Gud hade talat. Ordet rymmer därför liv, ÄR liv, som Gud är liv. Gud skapade livet och vill alltid skydda och bevara livet mot alla förstörande krafter.
Gud uppehåller också allt genom sitt ord, och när han bestämt att tiden är inne för att avsluta denna värld, så kommer det att ske så. Gud är från början absolut suverän Herre över sin skapelse, trots det kaos som råder genom syndens och dödens makt, ondskan och lidandet. Världen är ännu i den ondes våld, som evangelisten Johannes skrev. Men Jesus har besegrat den onde själv på korset och det är bara en tidsfråga innan han kommer tillbaka och upprättar sitt rike av rättfärdighet, frid, kärlek, godhet och trygghet. Varför det är på det sättet skriver jag om i många andra inlägg, kan inte säga mer om det här.
Vad är då liv? Det kräver ett eget kapitel att reda ut, för det finns så många definitioner av liv, och alla olika livsformer i dess stora mångfald och skönhet. Men liv i en högre betydelse är kärlek, förnuft, kreativitet, gemenskap, ordning, avsikt, mål osv osv. Guds eget liv rymmer alla dessa egenskaper och kvaliteter som är absoluta och unika. Vi får av nåd bli delaktiga av hans eget liv, som han skapar i oss genom sin Ande när vi tillhör honom.
+++
Del II
Man brukar tala om två böcker där vi får kunskap om Gud, Skriften och naturens bok. Det ligger mycket i detta, viket särskilt blir tydligt när man tittar tillbaka på historien. Vi måste då läsa dessa två böcker från sina förutsättningar och på ett kompletterande sätt, helt enkelt för att de uppenbarar olika saker om Gud och om hans skapelse.
Jag tar upp det här eftersom det ju finns en del kreationister som tror på en ung jord (7-10 000 år gammal) och som är aktiva i att försöka bevisa detta, vilket orsakar en del problem. Man begår det historiska misstaget att tillämpa strikta vetenskapliga perspektiv på Bibeln och gör ingen åtskillnad mellan det som Guds ord verkligen handlar om och det vetenskapliga utforskandet av den värld vi lever i. Det finns naturligtvis en pågående debatt inom forskarsamhället om de olika slutsatser man kommer fram till.
Det Gud uppenbarar om sig själv och oss, om hur han verkar i historien för att frälsa oss, är helt unikt och absolut centralt. Det är Bibelns kärna, dess budskap. Hela den fantastiska skapelsen med detta överflöd av liv , djur, växtlighet, skiftande naturtyper, det mäktiga och ofattbart stora kosmos, och så vi människor som de enda varelser som är medvetna om detta på ett sådant sätt att vi kan tala, skriva, förstå och läsa om det. Vi är också självmedvetna på ett sätt som skiljer sig från djuren. Gud förberedde ett hem i universum på vår fantastiska planet för oss att leva i gemenskap med vår Skapare.
Det är intressant att den senaste tidens forskning visat att många djur har känslor och har utvecklat smarta beteenden som gynnar deras överlevnad. Som jag ser det återspeglar allt Gud skapat hans härlighet, skönhet, förstånd. Alla och allt har sin viktiga plats i de små och stora ekosystem, livssystemen som fungerar tillsammans i den stora helheten.
Så människan är i centrum för Guds kärlek och intresse. Hans skapade henne till sin avbild och för att man och kvinna tillsammans skulle förvalta jorden. Gud bryr sig om sparven, haven, skogarna, allt han skapat. Men det är bara människan som kan ha en medveten relation med sin Skapare, och när människan bröt denna genom sin överträdelse, sin synd, satte Gud sin frälsningsplan i verket. Det är vad Bibeln handlar om: vår Skapare som älskar oss så mycket att han gör allt för att rädda oss från att leva skilda från honom, i andlig död och fördärv, nu och för evigt. Han gör det yttersta offret, ger sin Son att dö för att sona vår synd och uppstå för att ge oss nytt liv.
Sedan finns mycket annat av värde som vi får veta om skapelsens början, om faktiska historiska händelser, om framtiden. Men som jag förstår det är det omöjligt att läsa in vårt moderna vetande om fysik, astronomi, biologi och kemi i dessa gamla texter för att få dem att ”stämma” med vad vi vet idag. Guds syfte var inte primärt att avslöja universums hela komplexa struktur i vetenskaplig betydelse. Ingen skulle ha förstått det i alla fall.
Många menar att alla detaljer i Gen 1-11 måste stämma i enlighet med våra vetenskapliga kriterier, annars kan man tvivla på tillförlitligheten i Guds ord i stort. Men det tror jag är fel. Författarna skrev präglade av sin tids vetande och kultur, men kunde ändå i berättelserna förmedla tidlösa sanningar om våra existentiella villkor som ger oss svar på de viktigaste frågorna.
Vad gäller evolutionsteorin och hur vi kristna ska förstå texterna om människans skapelse är det omöjligt att överblicka och återge de olika synsätt som finns. Det pågår en intressant diskussion mellan kristna forskare inom kemi och biologi och teologer.
Det blir svårt när man driver sin tolkning, sin förståelse av texterna så långt att man menar sig ensam ha rätt. Ofta berömmer man sig om att vara just de (enda) som verkligen läser Bibeln litterärt, som det står skrivet, medan andra tolkar, dvs feltolkar eller förvränger Det är enligt mitt sett att se en omöjlig premiss. Att verkligen läsa som det står bokstavligt innebär egentligen det motsatta: att utgå från de olika litterära stilarna och vad de vill säga. Bara så förstår vi vad Gud ville säga genom sina tjänare som skrev ner detta. Vi tror alla att Bibeln verkligen är Guds inspirerade ord, men vi kan ha olika meningar om hur vi bäst förstår t ex skapelseberättelsen. Det måste vi leva med och respektera.
Det är svårt att hävda att jorden inte är mer än högst 10 000 år gammal i ljuset av alla vetenskapliga fakta vi har tillgängliga idag.
Men det finns kreationister som instämmer med vetenskapen om åldern på universum till ca 13,5 miljarder år. Som kristen ”måste” man ju vara kreationist. Vi tror alla på Bibeln och dess första mening att Gud skapade himmel och jord, dvs allt som finns, i begynnelsen, och att det finns en definitiv början och ett lika definitivt slut på historien.
En del av dessa menar att Gud använde evolutionen som ett sätt att skapa världen i olika steg. Andra menar att Intelligent Design är ett sätt att förstå detta , men då utgår man inte från någon religiös uppenbarelse eller ens Gud, utan från rent vetenskaplga premisser. Man menar sig se att bakom alla livsprocesser finns en intelligent designer, för det kan omöjligt bara vara slumpens verk bakom vår fantastiska värld. Det finns en pågående reflektion om hur människan skapades, inte som ett resultat av evolutionen utan som ett direkt ingripande av Gud i förhistorien Jag återkommer kanske till detta i detalj.
Det är komplicerade sammanhang och det pågår diskussioner bland kristna om hur vi får ihop vår tro på Gud och hans ord med forskningens resultat, och man kommer fram till olika resultat, vilket måste respekteras.
Det är upp till var och en att pröva detta.
Historiskt sett har ju Kyrkan av olika skäl motarbetat forskning och naturvetenskapliga upptäckter. Kopernicus, Kepler, Galilei kunde bevisa att kyrkan hade fel som hävdade att jorden var den orörliga himlakropp runt viken sol och måne cirkulerar. Newton förklarade varför de rör sig. Han kunde visa att gravitationen är den kraft som driver solsystemet. Den får planeterna att gå runt i sina banor runt solen och månen i sin bana runt jorden. Dessa vetenskapsmän stod s a s på Guds sida när de gjorde det rätta, de studerade världen och kosmos med de rätta metoderna och blandade inte in Bibelns världsbild i detta, samtidigt som de flesta av dem var troende.
Det är på samma sätt idag. Forskare studerar vår värld, mikro-och makrokosmos med de relevanta verktyg man utvecklat och kommer fram till vissa resultat som kan prövas. Dessa forskare kan vara ateister eller kristna, men det påverkar inte själva forskningen. Det är vad man gör med detta som skiljer dem åt. De kristna forskarna tackar Gud och imponeras av Hans geniala skapelse, ateisterna bekräftar sin världsbild där det inte finns plats för någon Gud och Skapare.
Det handlar alltså om hur man tolkar fakta, läser in dessa basfakta vi alla kan vara överens om i ett större sammanhang, i en världsåskådning. Därför kan vi läsa Skriftens ord med vissheten om att Gud föredlat sin vilja, sitt eget ord till oss , och lära oss mer om de stora vetenskapliga upptäckter som gjorts. För oss blir bara Guds ära ännu större på detta sätt och vi förundras över vår Skapares makt och ofattbara höga förstånd, godhet och skönhet och hur han även är vår Frälsare genom Jesus Kristus, och den som är med oss och leder oss idag genom sin helige Ande.
+++
Här är en intressant föreläsning av astrofysikern Hugh Ross. Han är kristen och vill både sprida evangelium och undervisa om Guds mäktiga gärningar i skapelsen. Hemsidan är https://reasons.org/
Fortsättning följer.
alefochomega 