Vi människor är under hela livet utlämnade åt varandra på gott och ont. Gud vill naturligtvis att vi ska vara goda mot varandra, och det är den stora möjligheten vi alla har. Men han kan inte skydda oss från andra människors agerande, om de inte låter honom hjälpa dem att göra det som är rätt, sant och gott . Därför sker så mycket ont som inte är Guds vilja och som han inte ”kan” stoppa.
Han skulle naturligtvis kunde göra slut på alla ondska och lidande i ett ögonblick, men till priset av att utplåna de människor han älskar och vill se omvända och frälsta. Gud gav oss alla friheten att välja, vilket både innebär en möjlighet att förkasta honom själv, och att medvetet skada andra människor. Det är ett högt pris, både för honom och oss, men ändå den enda möjligheten för Gud som ÄR kärlek. Kärleken förutsätter frihet.
Hans allmakt är som vi väl vet inte av det slaget att han aktivt förhindrar det onda som sker. Den ständigt gnagande frågan om varför vi måste lida, varför vi drabbas både av sjukdom, olyckor och andras onda handlingar, har inget meningsfullt svar eftersom allt detta är uttryck för livets villkor i vår syndiga värld . Gud har åtgärdat detta genom Jesu död på korset, men vi väntar fortfarande på att hans rike ska bli fullt synligt. Under denna väntan lider vi på olika sätt, men är aldrig ensamna i vår nöd eller utan hopp.
Vad vi kan vara absolut säkra på är att Gud kommer att hantera all ondska på domens dag vid Jesu återkomst. Det i sig kräver ett särskilt inlägg, och jag återkommer till det. Men här gäller det förlåtelsens påbud. Den svåra frågan är därför varför kravet på att förlåta förövaren är så kategoriskt och verkar orimligt. Varför måste man som offer förlåta för att själv bli förlåten, vilket ju är helt tydlig i Jesu undevisning?
Vad sker när vi trots all smärta och motstånd ändå förlåter någon som syndat mot oss, som orsakat oss skada? Vi överlämnar egentligen saken i Guds händer och låter honom döma, medan vi själva blir lösta från den destruktiva kopplingen till personen, och den skada som tillfogats oss kan därmed börja läkas. Om vi inte förlåter binder vi den andre till oss själva och blir själva bundna till denne och till själva oförätterna, som då aldrig kan sluta plåga oss. Men om vi förlåter, släpper vi taget, och kan låta Jesus hela såren.
Så egentligen är det för vår egen skull som vi ska förlåta, för att bli fria och i längden också bli helade. Dels låter vi Gud vara domare genom att lämna saken i hans händer, dels lever vi vidare i en fördjupad relation till vår himmelske Fader, som i sin kärlek kan läka våra sår, hjälpa oss vidare. Det viktigaste vi har att bevara är vårt eget hjärta från det onda, från det mörker som hat och bitterhet skapar, och att leva nära Gud. Vad människor än har gjort mot oss, kan det inte skilja oss från Jesu kärlek. Gud är så mycket större än allt detta onda.
Här är en liknelse av Jesus:
Matt 18 21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: ”Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” 22 Jesus sade till honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. 23 Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter. 25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. 26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.
28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. 30 Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig. 31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”
+++
När vi trots lidande och kamp ändå väljer att göra som Gud vill och förlåter, blir vi som sagt själva befriade och lösta, och i det långa loppet helade. Vi måste lära oss att leva i förlåtelse, ständigt förlåta , och om minnena av oförätter kommer tillbaka, välsigna den som gjort oss illa. Det är så vi lär oss att blir Guds barn på riktigt, i den tuffa verkligheten med jobbiga människor och i hopplösa situationer. Jesus är som alltid vår stora förebild, och han hjälper oss att efterfölja honom. Han dog för oss, och för de människor som skadat oss.
Vi kan bara ta ansvar för oss själva och kan välja att förlåta, även om de som skadat oss inte bett om förlåtelse, eller kanske inte ens insett vad de gjort. Vi vet att alla kommer att få till svars för sina gärningar inför Gud. Ingen kommer undan till slut. Men vi hoppas och ber att så många som möjligt blir räddade.
När vi förlåter accepterar vi också på något sätt Guds sätt att verka i världen, vilket kan hjälpa oss när vi kämpar med dessa frågor. Vi är inte förskonade från ondska och lidande, men kan själva med Guds hjälp försöka att inte bidra till detta med våra gärningar, och med vår vägran att förlåta andra.
Jesus, är våra själars herde och vårdare, genom hans sår är vi botade. (Jes 53, 2 Petr 2:18-24). Han känner till allt vi gått igenom, utsatts för, och lider av. Han ser oss och är med oss i all vår nöd, tröstar och hjälper oss. Inför honom kan vi säga som det är, och behöver inte dölja något, inte heller alla negativa och sårade känslor.
Bara Gud vet vilket ohyggligt lidande människor utsatts för dagligen, särskilt kvinnor och barn. Förföljelsen av kristna ökar också, läs gärna här https://www.open-doors.se/, och be ständigt för våra trossyskon.
+++
Människor med djupa själsliga trauman efter övergrepp och våld behöver särskild hjälp, mycket kärlek och omtanke, lyssnande, samtal och förbön.
För den som vill veta lite mer om detta lägger jag upp denna föreläsning av en kristen klinisk psykolog som arbetat mycket med svårt skadade människor. Hon har också skrivit många läsvärda böcker.
alefochomega 