Efter pingst kan det vara på sin plats att reflektera lite över den helige Ande. Man brukar säga att den helige Ande är som andningen för vårt kristna liv, och det ligger mycket i det. Om vi inte andas är vi döda, och om inte Anden ”andas” i vår ande, har vi inte liv från Gud.
Anden föder oss på nytt till liv i Kristus , och i dopet. Han verkar på många olika sätt, b la genom att ge kraft till att vittna om Jesus (Apg 1:8), genom sina gåvor (1 Kor 12), i den frukt som hans inneboende skapar (Gal 5), som vår Hjälpare i att leda oss rätt (Joh 14, 16), i bönen (Rom 8).
Först några tankar om den glädje som är vår arvedel. Den som blivit fylld av den helige Ande, vet att den glädjen inte liknar något annat. Vi får del av Guds egen glädje. Obeskrivlig glädje och salighet tillhör Guds väsen. Det är en glädje som inte är beroende av våra omständigheter, inte av oss själva. Det är en glädje som består och som håller igenom alla livets svårigheter. Vi kan uppleva att vi tappar den ibland, men Anden upplivar den i oss gång på gång. Den är en gåva som allt annat vi får av Gud. Det är hans egen glädje. Det står i Apostlagärningarna: ”Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande”. Där Guds Ande är, där är glädje, frid och frihet.
Det är viktigt att veta vad Bibeln lär om den Helige Ande, men lika viktigt att erfara hans närvaro. Guds rike består inte i ord utan i kraft, som Paulus skrev (1 Kor 4 ). Guds Ande verkar där Jesus är i centrum som den korsfäste och uppståndne Herren och Frälsaren, för att vittna om honom i våra liv idag, förhärliga honom. Vi får hans kraft att bli vittnen för andra om Jesus. Anden drar aldrig uppmärksamheten till sig själv, utan pekar alltid på Jesus, som i sin tur leder oss till Fadern.
Anden är ett med Fadern och Sonen och vad han är som person tillsammans med Fadern och Sonen i den heliga treenigheten är ett mysterium för oss. För oss är han Hjälparen- tröstaren, och b la nådens, sanningens, uppenbarelsens, vishetens, härlighetens, bönens, barnaskapets, kraftens, helighetens, reningens, och livets Ande.
Anden ger liv åt Guds ord och är vår Hjälpare i allt, utan honom kan vi inte leva som kristna, lovprisa, be, tjäna och leva i Guds fullhet. Anden är ju Guds närvaro i våra hjärtan och i församlingen i dag. Utan honom finns inget liv från Gud. Utan honom skulle kristen tro vara en lära och Bibelns ord bara förbli ord på papper.
Grunden för Andens verk är alltid de objektiva fakta i evangelium- de glada nyheterna- att Jesus dog för oss och uppstod från de döda och att vi därför är försonade med Gud, räddade tack vare det, från synden, lagen och döden. Vi är frälsta av nåd, allt är Guds verk. Vi blir Guds barn genom tro på detta Guds kärleksbevis. Han uppfyllde lagen för oss och gjorde alltså allt det vi själva inte kunde åstadkomma. ”Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som inte lever efter köttet utan efter Anden”. (Rom 8:4). Paulus utvecklar detta i många av sina brev och en del av hans resonemang kräver lite förförståelse och kunskap om hur dessa centrala begrepp används i Bibeln som helhet. Jag återkommer till detta.
Som troende tillhör vi Kristus och lever av hans Andes kraft i vår vandring. Denna utgångspunkt är viktig. Vi är älskade av Gud och kan vara fullkomligt trygga i vår tillhörighet och identitet. Han känner oss och ger oss nåd för alla situationer. Vi är nya skapelser i Kristus och Anden verkar i oss för att forma vår nya identitet, och det han har påbörjat kommer han att fullborda.
Kampen börjar på allvar när vi helt överlämnar oss till Gud. Vår gamla människa, som genom sitt sätt att tänka och agera levde som fiender till Gud, gör sig ofta påmind. Det finns vidare makter i den andliga världen, som är fientliga mot Gud och som präglar mycket av tänkesätt med uppluckring av de absoluta värdena i postmodernismens tidevarv . Vi utkämpar alla en kamp på lite olika sätt, ibland även mot det som skapar betryck och plåga, som gamla själsliga sår, olösta konflikter.
I denna kamp har vi dagligen ett val att välja mellan att vandra i Anden eller låta de gamla mönstren dominera oss. Kampen kan vara utdragen. och pågår egentligen livet ut. Men den har sin grund i Kristus själv, i att han besegrat allt det onda och att det är genom hans kraft vi kan segra.
+++
Så här skriver Paulus om de gåvor Anden så att de blir till nytta, uppbyggelse och hjälp i Kristi kropp.
När det gäller de andliga gåvorna, bröder, vill jag inte att ni ska vara okunniga. 2 Ni vet att när ni var hedningar drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. 3 Därför ska ni veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: ”Förbannelse över Jesus”, och att ingen kan säga ”Jesus är Herren” annat än i kraft av den helige Ande.
4 Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. 5 Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. 6 Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.
7 Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. 8 Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. 9 En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, 10 en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. 11 Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.
12 Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. 13 I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss.
Mer om detta i ett separat inlägg längre fram.
+++
I Gal 5:22 talas det om Andens frukt och det är en talande beskrivning på vår situation. Frukt växer på ett träd som är skapat för att t ex producera päron. Med sol, näring och nederbörd växer päronen på trädet. Den producerar sig inte själv. Det är i och genom trädet som frukten växer och mognar. Först blommar det och bär sedan frukt.
Analogin med vårt liv i Kristus är tydlig: om vi förblir i honom, låter han sin nåds sol lysa över oss, Ordets näring ger oss liv och växt och Andens regn vattnar oss. Då bär vi frukt, tack vare honom, inte av oss själva.
Andens frukt är alltså: Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Det är Guds närvaros frukt i våra liv, men oförlåtelse, bitterhet och känslor av förkastelse kan kväva detta. Det kan Herren ta bort och bota.
Det finns många aspekter av att ”leva efter Anden” och det har mycket att göra med vårt sinne, hur vi tänker. Det är därför Paulus också uppmanar oss att förnya vårt sinne för att kunna förvandlas. Vi har också ett ansvar själva för att vårda relationen till Herren, leva i förlåtelse, ta tid i bön och fördjupa vår bibelförståelsen och söka vittna i ord och gärning för andra.
Författare: Gun Jalmo Karlsson
Några av mina stora intressen är att studera Bibeln och att skriva teologiska reflektioner. Jag tar också gärna del av naturvetenskaplig forskning, särskilt då i relation till kristen tro. Dessa olika aspekter , liksom mitt konst-och musikintresse, kommer till uttryck på min hemsida, alefochomega. com. Jag har skrivit mycket poesi och gett ut två diktsamlingar. Det är ett språk som passar mig särskilt väl.
Visa alla inlägg av Gun Jalmo Karlsson
alefochomega 