Bibeln och inspirationen. I-IV

 

För oss som tror att Bibeln verkligen är Guds inspirerade ord är det ändå nödvändigt att fundera lite mer på vad det innebär. Det är väl få som tror att Gud dikterade direkt för de mänskliga författarna exakt vad de skulle skriva ord för ord, som en chef gör för sin sekreterare. Det har funnits olika sätt att beskriva detta under historiens gång, men det ska inte reda ut här. Jag ska istället fundera lite över detta utifrån vad Bibeln säger.

 

Vi förstår genom framställingen i texterna att överföringen av Guds ord till människorna skedde på olika sätt. Ibland fick de en direkt befallning att skriva ner det Gud sagt. Det ser vi prov på redan i Exodus 17:14. Där säger Herren till Mose: ”Skriv upp detta i boken, så att ni inte glömmer det..”, 24:4.. ”Och Mose skrev ner alla Herrens ord” .

Gud slöt ju förbund med Israels folk och Toran rymde föreskrifterna, undervisningen om Guds vilja i förbundet. Det var absolut centralt för Guds folk att bevara orden om förbundet.

 

När det gäller profeterna så kom Herrens ord till dem på olika sätt och detta skrevs ner av lärjungar eller särskilda skrivare. De berättande historiska avsnitten var grundstommen i Israels självmedvetande. De handlade ju om hur Gud verkat med sitt folk och skrevs ner utifrån denna förbundstanke. Man förstod historien och vad som skett utifrån folkets lydnad eller olydnad. Det är den röda tråden som löper genom Skrifterna.

 

Det var naturligtvis en lång process att samla och  bevara just de böcker som idag utgör Bibeln som helig skrift. Men den samlade och övergripande bilden visar tydligt att det är Gud själv som vakat över denna process. Det finns en klar linje från början till slut. Gud utväljer sina tjänare genom vika han talar och leder sitt folk och detta bevaras med extrem noggrannhet som helig historia, helig text.

Därför talar vi om att Bibeln är inspirerad. Den är inte bara en produkt av människors tankar och handlingar.

 

+++

 

Själva ordet inspiration finns bara i en vers och det motsvaras av det grekiska ordet θεόπνευστος , ”Gud-andad” i den viktiga versen från 2 Tim 4:16:

Hela Skriften är utandad av Gud .. och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning”.

 

Det är det typiska för hela Bibelns uppenbarelse om Gud: den beskriver att Gud gör sig känd genom att tala och verka suveränt i historien, att han utväljer ett folk, förutsäger framtiden genom sina profeter, att han gör mirakler, leder sitt folk och genomdriver sin frälsningsplan. Bibeln är ingen teoretisk lärobok om Gud och rymmer inga filosofiska förklaringar till vad inspiration är. Den bevisar istället att det Gud säger stämmer, det är sant och går att lita på. Det han säger sker och de människor han verkar genom vittnar om att det är sant.

 

Det finns på liknande sätt ingen ”lära” om den heliga Treenigheten, att vår Gud uppenbarar sitt väsen som Fader, Son och Helige Ande. Sonen uppenbarar istället Fadern i sitt liv och Anden vittnar om Jesus och förhärligar honom. Det är själva dynamiken i Guds Liv, som vi bjuds att delta i genom tro, lydnad och tillbedjan.

 

Vi får veta vem den Högste ÄR, genom vad han säger och gör. På samma sätt blir det uppenbart att det ÄR Gud som ”andats”, verkat genom Anden i hela processen som omfattar kallelsen och formandet av dem som skulle skriva ner det Gud ville, bevarandet av denna skrift genom skiftande och oroliga tider i historien. Gud vakade över sitt ord och såg till att den Bibel vi läser idag är en så bra avskrift av avskrifter av originalet som är möjligt. Detta är i sig ett mirakel.

 

Men hur ska vi då läsa och förstå? Så långt det är möjligt, som författarna avsåg att böckerna skulle läsas, utifrån hur författaren skrev.   De olika genrerna ger en fingervisning om hur vi bör läsa. Vi läser inte Uppenbarelseboken på samma sätt som Konungaböckerna eller Ordspråksboken. Vi läser som det står och försöker sedan förstå vad det betyder. Då krävs de verktyg som finns för all texttolkning: förutom genrebestämning, när, var och varför detta skrevs , i vilket sammanhang, med vilken avsikt, för vilka? Vilka anspråk gör texterna själva?

 

Det finns en hel vetenskap kring detta, exegetik och hermeneutik, men jag kan inte gå in i detaljer om detta här. Dock finns ett begrepp som är värt att ha med i beaktande: förförståelse. Vi har alla någon slags förförståelse, ibland förutfattade meningar och okunskap. Det kan vi råda bot på genom att söka information och kunskap.

 

Samtidigt pågår något helt annat. Vi märker snart att det är Skriften som läser oss.

 

Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars. (Hebr 4:12-13).

Det är varje läsares erfarenhet och en obeskrivligt stor gåva. Den ”salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och makt i evighet! Amen. (1 Tim 6: 16)  har gjort sig känd på ett språk som är begripligt för oss. Han har själv berättat om vem han är, vad han vill och vad han gör, i sitt Ord. När vi läser vår Bibel möter vi samtidigt honom. Han möter oss i sin helighet, rättfärdighet och kärlek och detta möte är uppfordrande: vi måste förhålla oss till hans anspråk på att vara den ende sanne Guden och att den han har sänt, Jesus Kristus, är Vägen, Sanningen och Livet.

 

 

Del II. Om inspiration och hur Bibeln tillkom.

 

Jag fortsätter att fundera över hur  ”hela Skriften är utandad av Gud”, eller det vi brukar kalla inspirerad. Det ordet kommer från latinets Inspiro, som betyder inandas, eller blåsa liv i. Det handlar dock om samma sak, att Guds Ande verkar i den process som börjar med att Gud uppenbarar sig själv för sina utvalda och leder dem att skriva ner det de hört och sett. Längre fram talar han till sina profeter eller låter dem få se något som visar vad som kommer att ske i framtiden.

 

Jag börjar i Gen kap 12. där det utan någon introduktion eller bakgrund står följande : ”HERREN sade till Abram: Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa  dig”. Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna dem som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade”.

Här både fortsätter och börjar frälsningshistorien på riktigt, efter de första 11 kapitlen som kallas Urhistorien, och jag ska titta på bakåt och framåt med detta kapitel som utgångspunkt.

Det är kännetecknande att det börjar med Gud, som utväljer, talar, sluter förbund och agerar. Det är precis samma mönster som vi ser överallt i Skriften. Gud är suverän, han griper in konkret i historien som ett led i den plan han har för mänskligheten och sin skapelse. Efter de första helt enastående viktiga 11 kapitlen, där vi får kunskap om varför världen ser ut som den gör, varför synd, uppror, lidande och ondska finns på jorden, trots att Gud från början skapade den och det då var mycket gott.

 

Det är egentligen samma sak som sker från det första kapitlet, där det kort och gott står: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Författarna och redaktörerna (de kan vara samma person och betyder att de sammanställde och ordnade materialet) koncentrerar sig hela tiden på det absolut väsentliga, inte ett ord för mycket. Det är kärnord som rymmer en stor mängd information. Det är samma kärnord som när Gud sade :”Varde ljus”. Två ord som rymde hela den fysiska förutsättningarna för liv och existens. Det kan sägas med matematiska ekvationer och komplicerade naturvetenskapliga förklaringar om ljusets natur, men det räcke för den som skrev och läste då och för oss nu att veta: Gud sade: ”Varde ljus”. Vi kan aldrig ändå förstå exakt hur Gud skapade allt genom att tala. Verkligheten är just så ofattbart komplicerad och genial att vi bara har en mycket begränsad förståelse och kunskap om hur allt hänger ihop.

 

Här ska jag dels fundera över tillkomsten av just Urhistorien, vem som skrev och sedan börja skissa en utveckling från den historia vi kallar frälsningshistoria, eftersom Gud griper in konkret och styr skeendet fram emot det som kommer att kulminera i hans Sons födelse, liv, död, uppståndelse och himmelsfärd. Det innebär ju vår räddning, som i sin tur kommer att avslutas med Jesu återkomst till jorden vid tidens slut. Dels ska jag följa hur Gud uppenbarar sig vidare i historien.

 

Vad gäller de första 11 kapitlen så är en rimlig förklaring att Gud själv uppenbarade att han skapade universum. Som skapare och Gud är han sedan densamme som verkar också i frälsningshistorien. Moses tillbringade ju 40 dagar och nätter på Sinai berg där han tog emot stentavlorna med Guds bud. Det är samma tid som Jesus var tillsammans med sina lärjungar efter uppståndelsen och innan himmelsfärden. Vi läser i Ex 34:27-28: HERREN (Jahve) sade till Mose: ”Skriv upp åt dig dessa ord, ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel.” 28 Och han blev kvar där hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio orden.

 

Det är ju inte omöjligt att Moses då fick veta detta eftersom han också fick uppdraget att skriva ner Guds lag, bud, stadgar och vägledning för förbundsfolket. Det kan också vara så att det redan fanns nedskrivet och förmedlat i generationer släktkrönikor från Adams tid. Med all säkerhet förekom muntlig tradering. De 12  תולדות ”Toledot”, som betyder historisk fortsättning, rymmer just skildringen av de första generationerna. Adams toledot i Gen 5:1 betyder då den fortsatta historien efter Adam, hans och/eller mänsklighetens fortsatta historia. Noas toledot i Gen 6:1 handlar om vad som hände efter Noa och den stora översvämningen.

 

Utifrån Bibelns beskrivning av de första människorna blir det självklart att de bevarade sina erfarenheter i mötet med Gud och förde det vidare. Det var ju helt livsavgörande. Den muntliga traderingen från far till son är och har också alltid varit en viktig del av kulturen. Hanok vandrade med Gud och blev hämtad av honom, Noa hörde Gud tala och fick en personlig kallelse att bygga en ark. Det är verklig historia från början men man brukar ändå göra denna åtskillnad mellan urhistorien och den vanliga historien som börjar med Abram. Det finns ingen kvalitativ skillnad. Det handlar i det förra fallet som sagt om orsaker, begynnelser, bakgrund. I det senare om hur Gud börjar verka i historien för att förbereda för sin Sons ankomst, hans som skulle uppfylla den första profetian, protoevangeliet, om att krossa ormens huvud (Gen 3:15). Sedan har det alltid funnits olika meningar om hur man ska tidsbestämma de första 11 kapitlen, vilket komplicerar det hela.

 

Gud började redan kommunicera med de första människorna. Han förklarade sina villkor för deras liv som hans skapade varelser, han uttryckte sin vilja och gjorde det möjligt för dem att kommunicera med honom.  Han fortsatte med det fram till Noa och sedan Abram. Jag återkommer i nästa del till detta men vill bara avsluta med några ord om inspiration i detta sammanhang. Bibeln är inspirerad. Den grekiska motsvarighet var som vi såg i första delen, utandad av Gud. Det handlar dock om samma sak, att Guds Ande verkar. Moseböckerna i sin helhet är inspirerade, liksom hela Bibeln på så sätt att de är skrivna av Moses och andra i hans krets?, som hört Gud tala och som mött honom. Moses var speciell och unik . Ingen hade talat med Gud som han gjorde. ”I Israel uppstod inte mer någon profet likt Mose, någon som HERREN kände ansikte mot ansikte, ingen om man tänker på alla de tecken och under som HERREN hade sänt honom att göra i Egyptens land…”.

 

Moses fick säkert kunskap om historien av Gud direkt. Han hade redan kunskap om fädernas historia och sammanställde detta, under Andens ledning, till det vi kallar de fem Moseböckerna. Att dessa har redigerats, liksom övriga bibelböcker, är ingenting märkligt utan något som hör till den mänskliga sidan av deras tillkomst. Det unika med vår Gud och hans uppenbarelse är att han i sin självuppenbarelse, försyn och sitt val av samverka med de människor han utvalde, påverkar och styr vad dessa ska skriva ner som ett sant och evigt gällande Ord. Samtidigt är dessa människor ansvariga, aktiva och förståndiga samt ledda av hans Ande, att skriva, bevara och föra vidare det Gud ville.

 

Frågan om manuskript, läsarter och översättningar samt kanonhistoria kan jag inte kan gå in på här . Jag lägger ut en del intressanta föredrag av specialister på detta under Sidan YouTube-klipp med bibelteologi och eskatologi och en del föredrag. Min ambition är att i alla anspråkslöshet fundera över hur Bibeln framställer detta och på ett enkelt sätt presentera några tankar.

 

 

Den Helige Ande och inspirationen. Del III.

 

I denna del fortsätter jag att fundera över vad Bibeln själv säger om inspirationen och den Helige Andes medverkan vid tillkomsten av den. Texten från 1 Petr 1:10-11 förtjänar att begrundas. Det är mäktiga och viktiga saker som framkommer av dessa verser. Bibelns ärende, innehåll, kan sammanfattas på lite olika sätt. Trots att det är så många olika författare i olika tider som skriver så är budskapet enhetligt. Man kan b la säga att det handlar om frälsningen. Jag återkommer i andra sammanhang till  andra och lika korrekta sammanfattningar. Men här handlar det om den Guds frälsningsplan som fanns från begynnelsen.

 

Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 Och det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att få blicka in i.

 

En annan viktig text är från Petrus andra brev 1:20-21: Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning . 21 Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.
 

 

Det är den Helige Ande som är ansvarig för Guds Ord, som författarna skrev ner det, och som vi idag kan läsa det. Vi är också beroende av Anden för att förstå Ordet, på samma sätt som författarna var beroende av Anden för att skriva ner det Gud ville ha sagt.

 

Profeterna från Mose och fram igenom hela GT sökte och forskade alltså efter det vi, som lever i profetiornas uppfyllelse efter korset, fått av nåd. Det var Kristi Ande i dem som ledde dem till att förutsäga Kristi lidande och härlighet. De förstod att de själva inte skulle se Honom som de profeterat om i sin tid utan att det var vi som betjänades genom deras budskap. Detta budskap om frälsningen, evangeliet, förkunnades av apostlarna och de första lärjungarna, och har sedan förkunnats i alla tider för oss som fått del av deras sanktionerade vittnesbörd i Bibeln.

 

Allt detta är den Helige Andes verk. Samme Ande som alltså verkade i och genom profeterna, verkar också genom förkunnelsen av evangeliet idag. Anden sändes från himlen efter Jesu uppståndelse och himmelsfärd för att apostlarna och lärjungarna i alla tider skulle predika detta budskap. Garantin, stämpeln att det är äkta och kommer från Gud, är detta Andens sigill. Det är ingenting människorna i det gamla förbundet tänkte ut eller hittade på, utan de inspirerades att skriva om Kristus  på olika sätt och profetera om hans ankomst. Kristi Ande verkade i dem. Här ser vi den helhetsbild av Gud som blir tydlig. Gud, den treenige, verkade redan i gamla förbundet (mer om det i andra sammanhang). Anden förberedde för Kristi ankomst genom att inspirera och leda Guds tjänare att profetera om Kristus. Fadern, Sonen och Anden är ett och verkar alltid tillsammans även om de också har olika uppgifter och verkar var och en. Det är och förblir ett mysterium, som vi inte kan förstå.

 

Det var heller ingenting Jesu apostlar kunde tänka ut på egen hand utan Anden undervisade dem och ledde dem in i förståelsen av de gammaltestamentliga profetiorna om Kristus. Jesus hade själv undervisat dem om detta efter sin uppståndelse och den Helige Ande har fortsatt med denna uppgift.

 

Här ser vi betydelsen av inspirationen, att hela Skriften verkligen är utandad av Gud. Anden inspirerade profeterna att skriva om Kristus och hans lärjungar predikade i samma Ande detta eviga evangelium. Vi som lyssnar, tror och tar emot gör det också tack vare den Helige Andes verk. Vi skulle inte heller av oss själva kunna förstå detta men Anden uppenbarar detta och hjälper oss att utforska det (1 Kor 2:10-16).

 

Gud gör allt på detta förunderliga sätt och vi tackar och prisar honom för det!

 

Att vi fått del av detta är så stort, vilket vi förstår av Petrus ord om att änglarna önskar att få inblick i detta. Det kommer att ta oss hela evigheten att verkligen förstå bredden, längden, djupet och höjden av denna frälsning, av denna Guds ofattbart stora kärlek.

 

 

Paulus och Guds ord. Del IV

 

 

Utgångspunkten i den här delen är vad Paulus skrev i 1 Tess 2:13 : Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror. 14.

Det sammanfattar Bibelns egen syn på det budskap som apostlarna blev anförtrodda. Det ord de själva tagit emot och fått uppdrag att förmedla, var inte från människor utan från Gud. Det formulerade Paulus så här i ett annat brev, till korintierna : ” Bröder, jag vill påminna er om evangeliet, som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i.. Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv”. (1 Kor 15:1, 3).

Paulus hade själv tagit emot de ord han gav vidare. Den uppståndne Herren Jesus hade själv kallat honom till apostel och sänt honom att förkunna evangelium. Kärnan i detta evangelium var just att Kristus dog, blev begravd och uppstod på tredje dagen. Det är och förblir församlingens grund och fortsatta uppdrag, att förkunna samma evangelium tills Jesus kommer tillbaka. 

Jesus hade redan gett uppdraget till sina lärjungar, som följt honom under de tre år han verkade, att ”gå ut och göra alla folk till lärjungar. Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er”. (Matt 28:19).

Lärjungarna var vittnen till allt vad Jesus gjorde och lärde och de skulle förvalta detta och sprida det. I början var förkunnelsen muntlig men snart uppstod behovet att skriva ner det och bevara det. Evangelierna skrevs då ner, och Markus var det första och Johannes det sista.  Paulus grundade många församlingar och skrev brev till dem för att uppmuntra och förmana de nyfrälsta. Övriga brev och Uppenbarelseboken samlades snart också till det som kom att bli Nya Testamentet, helig skrift. Den helige Ande var med i denna process och ledde författarna att skriva ner det som var i enlighet med Guds vilja.

Paulus skrev att detta ord ”är verksamt i er som tror” . Det grekiska ordet,  ἐνεργεῖται, energeitai, ser vi har med energi att göra. Det kännetecknar Guds ord, som till skillnad mot ord från människor har kraft att påverka och förvandla. Genom hela Bibeln beskrivs Guds ord som skapande och det gäller lika mycket i evangeliets förkunnelse. Människor påverkas och förvandlas när de hör och tar emot eftersom Anden är verksam, energisk, genom detta ord om Jesus Kristus och i förkunnelsen.