Här samlar jag en del frågor som den skeptiske, men förhoppningsvis öppet intresserade människan kan ställa sig om kristen tro.
1. Vad har Gud att göra med mitt liv?
I det naturliga, på det direkt upplevda mänskliga planet för oss människor finns inget givet svar. Vi föds, lever en kort tid på jorden och dör som alla biologiska varelser. Om vi inte stannar upp och frågar oss om det verkligen inte finns något mer än detta, så går livet obevekligt mot döden. Vi är ju de enda varelser som fått förmågan att reflektera över våra existentiella villkor och lyckligtvis finns det inbyggt i oss en längtan efter det som är ”något mer” än bara detta. De flesta har nog ett hopp om att det ska finnas en mening med allt. Man söker den sanna kärleken, strävar efter harmoni och sinnesro, hoppas på rättvisa och upprättelse. Det är ingenting som vår fysiska disposition förser oss med utan kommer från ett helt annat håll.
Vi kan ana att det finns någon mäktig tanke och kraft i skapelsen/universum med sin lagbundenhet och skönhet, och i vårt inre processerar vi det som är rätt och fel, ont och gott genom våra samvetsfunktioner och de moraliska värderingar vi förhoppnigsvis skolas in i. Vi har liksom en ”känsla” för det som är gott och rätt och att det borde segra över det onda och felaktiga på så många nivåer, ofta utifrån allt det som är så bristfälligt och svårt.
Men för att förstå saken lite mer kan vi bara tänka på vår egen familj. Som mycket små barn vet vi ingenting om våra föräldrar, syskon, äldre släktingar och hela det stora nätverk som omger den. Vi måste få veta det genom allt vi lär oss under lång tid, samtidigt som vi själva växer till och mognar. Vi får höra berättelser från deras liv, lära av deras exempel om allt är så väl ordnat. Det är det ju tragiskt nog inte alltid som vi vet, och därför far så många barn illa utan trygga sammanhang, kärlek och fostran.
På samma sätt är det med Gud. Vi måste få höra att det finns en evig Gud i det himmelska, som vi inte kan se på grund av hans helighets ljus är för starkt för oss. Han är vår Skapare och har designat oss så att vi ska kunna ta emot hans Ord, hans liv och kärlek. Det stora är att han har talat och gjort sig känd genom en lång process som Bibeln beskriver. Han har visat vem han är genom att tala till många människor i det vi kallar frälsningshistorien och bekräftat sitt ord med sitt handlande. Till sist lät han även sin egen Son Jesus Kristus födas som människa på vår jord för att fullbordade detta. Jesus uppenbarade Gud på ett fullkomligt sätt i sin undervisning, sina mirakler och förberedde de troende på att sprida budskapet om honom. Han löste det avgörande problemet med att vi är andligt döda och vill gå vår egen väg. Den andliga döden är vår ”naturliga” separation från Gud, som ledde till att vi alla syndar. När Jesus dog på korset tog han vårt onda på sig, det vi kallar synden, och besegrade alla mörkrets makter och även döden själv.
Jesus lever, därför han kan rädda var och en som vill höra och tro, vända om från sin inbitna egocentrering och ta emot det han sagt och gjort och därmed få evigt liv hos Gud. Det livet börjar här och nu för den som blir Guds barn genom tro på Jesus. Vi blir delaktiga i Guds stora världsvida familj.
+++
Hur kan Jesu död ha någon betydelse för mig och mitt liv?
För att förstå den bärande tanken i Bibelns förklaring till detta ska jag göra en jämförelse, som vi alla kan känna igen oss i.
Alla människor föds in i en släkt, som redan har en historia långt tillbaka i tiden. Ingen väljer sin familj eller sin egen historia. Det är andra som under generationer har format den, på gott och ont. Den kan rymma sjukdom, brott, konflikter och alla slags problem som påverkat och påverkar alla, medvetet eller omedvetet. Att konstatera detta förringar inte den enskildes ansvar att välja men vi vet alla att vi är påverkade på olika sätt av vår familj och vår släkthistoria. Det kan vara en livslång kamp för den enskilde att övervinna det dåliga arvet, både det genetiska vad gäller fysisk och psykisk sjukdom, liksom det sociala och andliga arvet.
Vi kan ärva alla slags problem som vi inte själva alltså är skyldiga till. Det är våra tidigare släktingar som gjort sig skyldiga till något som vi får betala för på olika sätt. Det finns så många exempel på detta men det blir för långt att ta upp dem här. Var och en kan fylla i själv.
Det är precis på samma med mänsklighetens stora släkthistoria. Den började någonstans, med två individer som gjorde felaktiga val i ett livsavgörande ögonblick . Vad de gjorde påverkar oss än idag. En del slutar läsa nu eftersom det kommer att handla om de första människorna, Adam och Eva. Adam betyder ”människa” och Eva ” moder till allt levande”, och därför handlar det också om oss själva.
Vi får i ljuset av det som hände i mänskllighetens begynnelse rimliga förklaringar till varför det finns ondska, lidande och orättvisor, och även varför det finns godhet, kärlek och strävan efter rättfärdighet. En del nöjer sig med en evolutionär förklaring, andra söker svar i filosofi, religion, ateism eller humanism. Men de ger varken svar, lösningar eller möjligheter till verkliga förändringar. Vi är skapade av Gud och ingenting annat än han själv kan möta alla våra djupaste behov av verklig förändring och upprättelse.
+++
Bibeln ställer fram just Adam, Människan, som gjorde något som påverkar alla andra ”adamiter” i denna långa släkthistoria. Han begick ett brott som vi får leva med konsekvenserna av, trots att vi inte är direkt skyldiga. Men eftersom vi är ”Adams släktingar” liknar vi honom i det att vi också syndar.Vi vet vad som är fel, för att det finns något som är rätt. Detsamma gäller för sanning, godhet, rättvisa. All moral vilar på förutsättningen att det finns något absolut rätt, gott och sant.
Som det i alla mänskliga samhällen finns en lag som man vid överträdelse blir bestraffad för, finns det en universell lag, instiftad av skaparen, Gud själv. Hans budord, hans lag var avsedd att skydda det liv och de goda ordningar han skapat. Den skulle befästa gränserna för det goda, sanna och rätta. Men den första Människan överträdde Guds bud och det resulterade i det som Gud sade skulle hända: död. Överträdelsens eller syndens lön var och är döden.
Döden betyder mer än bara fysisk död, att döden trängde in i Guds skapelse och förkortade livet. Det innebär framför allt separation från Gud själv, Guds liv. Människan förlorade gemenskapen med Gud och därmed sin egen härlighet, mening och mål som hans avbild. Vi föds alla till världen som är präglad av detta: främlingsskapet inför vår Skapare, våra själviska begär, våra svagheter.
Varje människa är samtidigt själv ansvarig. Vi ärver inte deras synd utan begår synd och överträdelse på eget initiativ. Det är möjligt att ha med dessa båda perspektiv, att vi som människor både är påverkade av den större existentiella situationen och vårt individuella ansvar.
+++
Som människor, ”adamiter”, föds vi in i denna släkthistoria som präglats av den förödande överträdelsen och alla konsekvenser den fick i form av uppror, lögner, svek, själviskhet, stolthet, högmod, onda tankar och gärningar, lidande, skam, förkastelse, förtvivlan, meningslöshet, sjukdom osv osv. Vi kan inte själva befria oss från denna släktbörda utan någon annan måste lyfta av oss den. Det räcker inte inför Guds heliga och rättfärdiga domstol att hävda att vi gjort så gott vi kan, att vi duger som vi är, att vi i alla fall hållit några bud och inte begått de riktigt svåra brotten. Men om vi såg vårt tankeliv, våra attityder, själviskhet, bortförklaringar, självrättfärdigande i Guds skarpa sannings ljus skulle vi tystna och erkänna att vi har syndat.
Men vi försöker ursäkta och försvara oss själva när samvetet anklagar oss och när vi blir överbevisade om att vi inte kan uppfylla Guds fullkomliga lag fram till den avgörande punkt då vi ger upp och erkänner att Gud har rätt. Vi kan inte ens alltid göra det vi vet är rätt och vill. Paulus beskrivning av vår belägenhet kan vi alla känna igen oss i:
15 Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god.
17 Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 18 Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. 19 Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.
21 Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. 22 I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, 23 men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp.
24 Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? 25 Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! (ROM 7).
Nu ställer Bibeln fram en kontrast till Adam och hans överträdelse: Kristus, ibland kallad den andre Adam. Den andre Adam hade den unika möjligheten att ställa allting till rätta eftersom han både var Gud och Människa i en och samma person. Som människa uppfyllde han lagen för oss alla, som Gud förlät han oss våra synder. Men inte bara det. Han tog även på sig alla människors personliga överträdelser och synder och blev straffad i vårt ställe på korset. Som rättfärdig och helig måste Gud döma synden. Annars skulle han själv vara orättfärdig om han tillät ondska och lagöverträdelser.
Men bara han själv kunde göra det. Ingen människa har ju någonsin kunnat leva utan att synda. Därför blev Guds egen Son människa för att i Adams ställe leva fullkomligt rättfärdigt i lydnad för lagen. Genom att leva fullkomligt rätt och förlåta oss för att vi levt fel och i sin kärlek ta vår synd på sig, kunde han omintetgöra orättfärdighetens, ondskans och dödens makt.
Gud Fadern bekräftade denna Jesus seger genom att uppväcka honom från de döda och låta en helt ny tidsålder begynna, som började med uppståndelsen och slutar med Jesu återkomst till jorden och ett synligt Guds rike. När tiden är inne kommer Guds rike som ännu bara är inom oss att bli helt synligt och uppenbart. Gud har en plan som han genomför från början till slut.
Det är och förblir ett mysterium hur det kunde ske, att Jesus för 2 000 tog din och min synd på sig och kan vara svårt att förstå men inte desto mindre är det sant. Vi kan inte förstå en sådan kärlek. Kanske kan vi anan något av djupen i denna kärlek, om vi älskar någon väldigt mycket. Då tänker vi ibland att vi skulle vilja ta på oss den sjukdomen eller den plåga som förstör den älskades liv för att hon/han skulle slippa.
Inför Guds domstol, när Lagen anklagar oss, är Jesus Kristus vår försvarare. Han har betalat priset för vår synd och yrkar på frikännande. Gud Fadern vill ju låta oss gå fria från evigt straff för våra överträdelser och evig död. Han sände ju sin egen Son just för att dö för oss och i vårt ställe ta straffet, när Guds dom gick över synden som Jesus av kärlek tagit på sig själv. Hans mål var att få oss tillbaka till sig själv, till att leva i gemenskap med honom och det blir en verklighet när vi får denna mäktiga syndernas förlåtelse och nytt liv i Kristus.
Den text som beskriver detta är också av Paulus, i Rom 5: 12- 21 och i 1 Kor 15. Jag citerar dem inte här i sin helhet men uppmuntrar till läsning och återkommer vid andra tillfällen till detaljstudium av dem. Några verser måste dock med från Rom 5 :
Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. 16 Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. 17 För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus?
18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. 19 Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.
I Kristus skapas och formas en ny mänsklighet. Vi får en ny identitet i honom och blir välsignade med hans goda arv. Gud överför oss från Adams släkt till Kristus, och vi tillhör då Guds stora, räddade familj. Vi får tillräkna oss hans rättfärdighet när vi blir anklagade av Lagen. Vi behöver bara tro på det han gjort för oss och leva för Guds rike. Jesus har upphävt förbannelsen över Adams släkte. Vi kan välja att säga ja till detta erbjudande när Gud söker oss och låta oss födas på nytt in i Kristus och leva som välsignade och upprättade människor.
Det är på detta sätt Bibeln beskriver de två möjligheter det finns att vara som människor, i Adam eller i Kristus. Vi föds in i Adams släktled, och får gåvan att andligt födas på nytt och bli nya skapelser i Kristus. Vi tas från mörkrets välde i i den Älskade Sonens rike. Vi får leva i och av den uppståndne Herren Jesus Kristus, i hans kärlek, i den frihet han skänker.
+++
2. Vad är sanning?
Det är många som har ställt denna fråga genom historien. Hur kan vi veta vad som är verkligen sant sant.En del menar att det finns lika många svar som det finns frågeställare, att sanningen är relativ och subjektiv. Den aspekten finns naturligtvis eftersom vi rent subjektivt uppfattar saker olika, men det grundläggande för sanningen är att den överensstämmer med verkligheten och är lika sann oberoende av subjektiva tyckanden. Det finns b la matematiska sanningar som är absoluta, vetenskapliga fakta om verkligheten som testats och visat sig vara objektivt sanna.
Vad gäller absolut sanning inom vetenskapen så är det som sagt bara matematiken som arbetar med absoluta bevis. Flera menar att matematiken är apriorisk och att Guds skapande tanke och matematik hör ihop. Mer om det en annan gång, men det ligger säkert mycket i detta. Vetenskapen i övrigt producerar ny kunskap genom observationer, mätningar och experiment. Därigenom samlar man in uppgifter som sedan prövas som hypoteser och teorier. Vidare drar man mer eller mindre trovärdiga och hållbara slutsatser av dessa och kan i bästa fall anse att den är säker, åtminstone tills motsatsen bevisas. Men aldrig till 100% eftersom de alltid kan falsifieras.
Vetenskapsfilosofen Karl Popper drar en skarp gräns mellan sanning och säkerhet – han skriver att vetenskaplig kunskap “innehåller sökandet efter sanning”, men att det “inte är sökandet efter säkerhet … All mänsklig kunskap är fallibel, och därför osäker.” (Wikipedia).
Kunskapen ökar hela tiden eftersom Gud skapat ett begripligt universum och gett oss förnuft och möjligheter att finna kunskap om vår värld, men den totala kunskapen om allt är förbehållen honom. Vetenskapen kan beskriva fenomen och fastslå hur något är på ett visst sätt, men inte varför eller vad det egentligen är . Det är svårt att förklara naturlagarna, vårt finstämda universum, elektriciteten, livets uppkomst och människans intelligenta medvetande. Vad man egentligen gör är att beskriva hur detta fungerar. Det blir ett problem när man gör naturvetenskapen till en absolut sanning, scientism. Men den får aldrig ha exklusiva anspråk. Vetenskapen ger oss ingen kunskap eller förståelse om den icke-materiella verkligheten, som är lika viktig eller viktigare, den som har med själ och ande att göra.
Det vetenskapen beskriver och kan bestämma är bara en del av den stora verkligheten, men svarar inte på alla frågor om oss människor och den värld vi lever i. Fysik, kemi, biologi ger svar på vissa frågor. Psykologi, sociologi, historia osv ger svar på andra. Men ingen vetenskap kan presentera en helhetsbild av människan och hennes värld, särskilt inte när det gäller de viktigaste frågorna om mening, identitet, kärlek, gemenskap, skuld, lidande, ondska, synd, död.
När det sedan gäller filosofi och religion i stort, som försöker besvara dessa frågor, går det inte att använda naturvetenskapens metodik och bevisa sanningen på något objektivt sätt. Man får ställa andra frågor och ha en annan värdering av de förklaringsmodeller som ges. Det är ett stort område i sig och det är det viktigt att se hur mycket dessa egentligen skiljer sig åt. Man kan t ex svepande inte säga att alla vägar är likvärdiga som bär till Gud, att Gud, eller snarare gudsbilden, egentligen är en och densamme i alla religioner. Det är helt enkelt inte i överenstämmelse med fakta.
+++
Men här ska det handla om sanningen med stort S, den absoluta Sanningen som är grunden för verkligheten. Sanningen om Gud , om oss, om skapelsens upphov. Denna sanning är då med nödvändighet inte av denna världen eftersom den kommer från Gud. Men den kom in i världen på ett konkret sätt genom Jesus Kristus.
Pilatus ställde den frågan till Jesus efter att Jesus hade sagt följande: .. ”Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit i världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.” (Joh 18: 37-38). Det är själva kärnpunkten i den existentiella frågan om sanningen. Bara han som Guds Son vet vad sanning är och han sändes till världen för att vittna om den.
+++
På grekiska, αληθεια, aletheia, och det betyder det som inte är dolt, det som är uppenbarat. Sanningen som vi får del av är det Gud uppenbarat. Det han uppenbarat om verkligheten blir tillgängligt och begripligt för oss. Vi vet inte av oss själva vad som är sant om Gud och oss själva utan måste få höra det från honom själv.
Det ligger i sakens natur att Gud som är sanningen, har sanningen och därmed definierar vad som är sant, just uppenbarar eller av-slöjar den bokstavligen för oss (uppenbarelse på grekiska är Ἀποκάλυψις, apokalypsis, och det betyder att lyfta av eller bort en slöja).
På hebreiska, אֱמֶת, emeth. Roten till detta ord är det som är tillförlitligt och bestående. Här betonas trofastheten. Bara genom att titta på begreppen får vi en bra inledning till att förstå betydelsen av sanning i biblisk mening. Gud är trofast och tillförlitlig. Hans ord och handling är ett. Det finns ingen dubbelhet, inget som är dolt eller osäkert. Gud är den han säger att han är och gör det han säger. Vi kan lita på honom. Som alltid när det gäller Bibeln och beskrivningen av Guds väsen och egenskaper, handlar det inte om teoretiska modeller utan det är förankrat i verkligheten. Gud talar och agerar i vår värld på ett begripligt sätt. Vi kan rent empiriskt konstatera att Gud gör det han säger. Han talar alltså sanning, vilket visar sig i det han gör. Därför kan vi tro och lita på honom.
Gud gör sanningen tillgänglig genom det han uppenbarat i sitt Ord. Sanningen om vem han är, vilka vi är och varför våra livsvillkor ser ut som de gör, det förflutna och framtiden. Sanningen om allt väsentligt för tid och evighet. Vi är ju skapade i hans avbild med förnuft och samvete och får sedan i pånyttfödelsens under delaktighet i den Helige Ande, som hjälper oss att förstå sanningen.
På samma sätt som liv, kärlek, rättfärdighet och nåd, är sanningen fullkomligt ett med Jesus Kristus. Han är sanningen förkroppsligad. I sitt liv och sin död och uppståndelse gör han denna sanning verklig för oss. Korset är Guds absoluta centrum och vårt centrum. Utifrån det förstår vi vad sanning, vad kärlek, vad rättfärdighet är.
Sanningen är därför inget abstrakt begrepp som kan frikopplas från Jesus. Tvärtom. Jesus är den som uppenbarar, avslöjar, visar vem Gud är. Han är Gud, Gud som uppenbarad i världen. Han är själva verkligheten som kommer till oss, den avslöjade sanningen om vad livet egentligen är ämnat att vara, hur allt var tänkt från början och hur Gud vill att det ska bli. Bara Skaparen av universum vet vad hela verkligheten är. Sanning, verklighet och uppenbarelse hör ihop.
Vi får inte bara veta att Gud skapade universum utan att han kommer att ta tillbaka oss och hela skapelsen till sig själv i sin mäktiga räddningsaktion som kulminerar när Jesus kommer tillbaka. Han upprättar oss och Gud själv kommer att vara totalt närvarande, när fördärvsmakterna eliminerats. Gud kommer att segra över all lögn, all ondska och i hans eviga rike regerar sanningen, tillsammans med rättfärdighet och kärlek.
Men om vi ändå frågar vad sanning i sin absolut betydelse är, så är det omöjligt att frikoppla den från Gud. Gud är den ende som har all kunskap, all överblick. Som skapare har han full kontroll över evighet och tid, över de fundamentala värden världen skulle fungera i enlighet med. Det som ÄR enligt Guds vilja är också sant, gott, rätt och vackert.
Vi vet att upproret mot Guds skapelseordning och syndens konsekvenser medför att dessa värden förvrids. Lögnaren, som bedrog de första människorna, förvanskade vad Gud sagt och resultatet blev påtagligt: människorna börjar ljuga, skylla ifrån sig, tänka onda tankar och göra onda gärningar i sin separation från Gud. Lögnen är alltså en i högsta grad närvarande makt i mänsklighetens historia som vilseför, bedrar och binder. Därför kom Jesus, för att omintetgöra själva ursprunget till all lögn, den onde själv, och bryta dess makt.
I oss själva förmår vi inte utan Guds hjälp att förstå och leva i sanningen. Samvetet, Guds Lag, förnuft, moral, kunskap hjälper oss en bit på väg och gör det möjligt att fungera i en samhällsgemenskap som också är byggd på lagar. Men för att förstå Sanningen, som gör oss fria, måste vi lyssna på Jesus och låta hans ord förbli i oss.
II Sanning och frälsning.
Sanning har allt med Guds frälsning att göra. Jesus, som ÄR Vägen, Sanningen och Livet, är den som uppenbarar vem Gud är och vägen till Gud går genom honom. Frälsning är ett rikt begrepp och innefattar frihet från fördärvsmakterna, frid med Gud , ett sunt sinne, ett helat liv och vissheten om ett liv med honom i både tid och evighet.
I 1 Tim 2:4 står det att det är Guds vilja att alla ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Att komma till kunskap om sanningen är att lära känna Jesus och följa honom.
Paulus skriver i 2 Tess 2:9-12 att människor kommer att gå förlorade för att de inte tog emot sanningen och älskade den så att de kunde bli frälsta. När man inte böjer sig för Guds sanning, inte vill ta emot och älska den, sänder Gud villfarelsens makt så att man sätter tro till lögnen. De som inte har trott på sanningen kommer att bli dömda. Att inte sätta tro till sanningen är enligt Paulus, att finna behag i orättfärdigheten.
Varför är just Bibeln sann?
Det finns flera aspekter av detta. Först handlar det om vilka sanningskriterier som ska tillämpas på Bibeln i en allmän jämförelse. Sedan gäller det dess egen trovärdighet utifrån sitt eget sammanhang och till sist i jämförelse med andra religiösa skrifter. Varför skulle Bibeln vara mer sann än dessa?
Det är omöjligt att ge ett heltäckande svar här men några tankar ska jag presentera nedan. Sanningen måste i alla fall ha med verkligheten och dess beskaffenhet att göra, vad som är objektivt rätt , hur saker egentligen är. Rent logiskt är det bara den som skapat universum, hela verkligheten, som vet vad den är. Och därför är det bara Gud som vet vad sanning och verklighet är i sin totalitet och fullhet.
Sedan blir frågan vilken källa till kunskap om Gud som är mest tillförlitlig . Det är Bibeln. Den är helt unik eftersom den ger oss kunskap om hur Gud uppenbarat sig själv i ord och gärning.
Vad gäller möjligheten att bevisa att Bibeln är sann eller att Gud existerar är naturligtvis inte möjligt med vetenskapliga metoder. Om Gud kunde bevisas eller motbevisas vore han inte Gud. Då skulle han vara underställd sin egen skapelse, människan och vår värld. Men Gud tillhör en kategori för sig. Det ligger i själva begreppet Gud att han står utanför tid och rum, att han är osynlig, evig, bortom vår fattningsförmåga. Därför får vi kunskap som vi inte får på något annat sätt, när Gud uppenbarar sig själv. Det är han som tar initiativet. Han berättar vad han vill och visar mer och mer vem han är. Vi skulle aldrig veta att Gud skapat världen, ingripit i historien för att rädda sin mänsklighet som vänt sig ifrån honom och att det vid tiden slut, när Jesus kommer tillbaka, kommer att ske en nyskapelse och att målet för allt detta är Guds rike.
Bibeln rymmer och förmedlar alltså kunskap, fakta om det vi inte kan uppfatta med våra sinnen och inte kunde tänka ut med vårt förnuft. Vi skulle aldrig vetat något om den sanne Guden om han inte själv talat om det för oss. Det gör vår Bibel unik, något som håller för den världsvida kyrkan i stort och för den enskilde kristne.
Det är alltså helt andra metoder som gäller för att undersöka detta. Vi måste studera skrifterna själva som berättar om och beskriver den osynlige Guden, om de stämmer i sig och är logiska, om de harmonierar med vad som är förnuftigt och rimligt, trovärdigt och meningsfullt i jämförelse med andra religioners anspråk. Det gäller att studera och förstå vad Gud vill säga oss om sig själv, oss och världen och om detta svarar på våra frågor.
+++
Några punkter som visar på Bibelns unika trovärdighet.
Den rymmer en sammanhängande framställning av hur Gud talar och agerar från början till slut. Det är inte motsägelsefullt utan hänger ihop på ett tydligt sätt för den som verkligen ger sig tid att studera den. Trots att dessa 66 böcker är skrivna av så många olika författare under loppet av 2000 år kan man ana en redigerare i bakgrunden som just infogar den bit som är avgörande för den hela bilden. Det finns ju både en osynlig redigerare, Gud själv, som vakat över denna långa process för att se till att det blir som han vill, och en inspiratör bakom. Bibeln beskriver det som att Gud talar direkt till sina utvalda och visar vem han är i ord och gärning.
Bibeln innehåller alltså inte bara människors ord utan är inspirerad, eller egentligen ”utandad av Gud”. Den handlar ju om vem Gud är och vad han gör och då måste Guds själv rent logiskt har påverkat det som står i den. Bibeln uppenbarar ju så mycket som ingen religion eller filosofi hävdar: Gud som suverän Skapare har liv i sig själv, skapar universum som han är skild ifrån men samtidigt verkar i. Han talar till människor, samlar ett folk som han befriar. Han talar genom sina profeter om den kommande Messias, framtiden och den sista tiden, något som visat sig stämma. Gud blir människa och evangeliet om Jesus Kristus sprids över världen. Gud är kärlek. Bara för att nämna något av allt som skiljer Bibelns Gud från andra religioners gudsbilder.
Guds Ande verkade i och genom de män som skrev, men inte på ett mekaniskt sätt, utan genom att kalla dem, forma dem i sin gemenskap, lära dem om vem han var och leda dem när de skrev. Det är ju hans eget ord, det rymmer uppenbarelsen om honom själv, men det är samtidigt människor ord. Manuskripten till dessa antika dokument är i jämförelse med andra förvånansvärt sammanhängande. Vi har ju naturligtvis inga original men mycket gamla avskrifter och kopior som stämmer överens.
Bibeln innehåller hundratals profetior som vi kan se har uppfyllts på ett så exakt sätt att forskare försöker förklara bort det. Det gäller t ex profeten och statsmannen Daniel, som förutsåg vad som skulle ske i detalj 200 år senare och även förutsade när Messias skulle dö och vad som ska ske i den allra sista tiden. Det är bara för bra för att vara sant, menar liberala bibelforskare, som vägrar erkänna att Bibeln är en övernaturlig bok. Det är klart den är, eftersom Bibeln berättar om Gud själv som ingriper i historien och leder den fram mot sina mål. Den beskriver inte bara det som sker konkret med människor i historien, utan också om hur Gud talar och agerar mitt i allt detta. Han gör mäktiga mirakel, som inte kan förklaras på ett vetenskapligt sätt.
Många profetior gick i fullbordan i närtid, andra gällde Messias och uppfylldes när Jesus kom in i världen. Andra väntar på att uppfyllas vid Kristi återkomst och denna tidsålders slut.
Den ger en historiskt trovärdig framställning med alla detaljer som refererar till den tidens politiska situation, levnadssätt osv. En saga eller legend kan inte så detaljerat beskriva faktiska omständigheter. Mycket kan verifieras arkeologiskt och historiskt.
Bibeln presenterar också den mest trovärdiga skapelseberättelsen i jämförelse med samtida dokument, som mer kan ses som fantasifulla myter. Det stämmer med modern naturvetenskap på många sätt. Bibeln skrev av människor som varit vittnen till Guds gärningar. de hörde honom tala och verka i GT. De såg och rörde vid Gud som människa i Jesus. Starkare bevis kan man knappast få.
Bibeln ger den sannaste och mest tilldragande skildringen av Gud. Han är en verksam, engagerad Skapare, vara karaktär beskrivs med orden: kärlek, rättfärdig, helig, god, nådig, vis, närvarande. Han har gjort allt för att visa vem han är: han sände t o m sin egen älskade Son för att i ord och gärningar uppenbara det. Jesus betalade det yttersta priset för att försona oss med Gud så att vi kan få gemenskap med honom.
Bibeln presenterar också den trovärdigaste och bästa förklaringen till våra existentiella villkor: varför vi gör det onda fast vi vill göra det goda, varför vi måste dö, varför det finns så mycket främlingsskap, ondska och lidande. Den svarar även på varför kärlek, godhet, skönhet, sanning osv finns. Bibeln är sann eftersom den överensstämmer med verklighetens beskaffenhet. Den ger oss kunskap om det vi aldrig kunde få veta på något annat sätt, att universums Skapare är en Person, som vill kommunicera med oss genom sin Son. Han ger oss liv från Gud själv i alla sin fullhet.
Den förmedlar det viktigaste vi behöver veta för att få hopp och mening: Gud älskar oss och vill att vi ska vara hos honom i evighet. Han ser oss, känner oss och söker oss. Vi är inte utkastade i ett tomt, kallt universum utan “i honom är det vi lever, rör oss och är till”. Han är vår Skapare och vår Frälsare.
Den har visat sig vara sann för oräkneliga miljoner människor genom århundraden, som levde och dog just för detta. Bibelns bästa bevis är just alla människor som fått sina liv förvandlade av dess budskap. Den skapade två folk, det judiska folket som finns än idag som en stor grupp av olika människor i olika kulturer som ändå håller fast vid de gamla berättelserna och firar de högtider som beskrivs i Moseböckerna. Det gäller även kulturella judar eller t o m sekulära. De förhåller sig i alla fall på något sätt till sina skrifter.
För kristna är Bibeln det levande Guds Ord som ger liv, kraft, ledning och hjälp i livet. Den ”bevisar” sig ständigt vara sann eftersom löftena håller, det är verkligt, det fungerar. Det handlar inte om teori utan om praktik, det verkliga livet.
