Israel utifrån Guds löften.

 

 

 

 

 

 

Det kommer troligtvis att bli många delar i den här serien. Ämnet är så stort och omfattar de flesta aspekter av den väsentliga historien, nutiden och framtiden, i det längsta perspektivet ända in i evigheten.

 

Israel som land,  nation och folk,  är ett mirakel, en förebild och ett tecken för alla folk. Det är unikt eftersom det är skapat av Gud själv genom hans löftesord till Abraham. Det börjar för ca 2000 år sedan och sträcker sig in i evigheten. Det är konkret historia på speciella platser och under bestämda tider där Gud verkar på ett unikt sätt och skapar frälsningshistoria. Allt som hör till hela mänsklighetens frälsning händer alltså samman med vad som skedde och ska ske med detta folk och land. Frälsningen kommer från judarna, som Jesus själv sade (Joh 4:22) i sitt samtal med den samaritiska kvinnan. Det är han själv som är judarnas och alla människors frälsning. Alla Guds löften sammanfattades och uppfylldes i honom själv.

 

Därför är det omöjligt för en kristen att inte älska Guds utvalda folk och land, utifrån hans löften och handlande. De, liksom vi , har inte varit perfekta i tro och lydnad och det finns många brister att peka på. Men detta folk, som består av en majoritet av aktiva motståndare till Jesus och många sekulära, men samtidigt sedan de sista decennierna av en växande grupp av Jesustroende judar, existerar ändå på grund av Guds löften, liksom vi. Gud verkar och genomför sin räddningsplan för sitt namns skull, sin egen ära, och ingen av oss kan berömma sig inför Gud om någon egen förtjänst. Gud visste i förväg att hans eget folk skulle förkasta sin Messias och att hednafolken skulle komma in i fullt antal innan hela Israel (hur man nu tolkar detta)  i sista tiden ska bli frälst.

 

 

Vi får inte veta något om bakgrunden till Guds handlande. Det är helt och hållet Guds eget beslut och initiativ att tala till Abram och ge honom detta löfte, vilket alltså inte kräver någon förklaring. Gud är suverän i denna skildring på samma sätt som i skapelseberättelsen. Det tas bara för givet att Gud talar och agerar, skapar i och genom sin vilja. Det börjar med löftet om folket:

 

 

Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.2 Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. 3 Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade. (Gen 12:1-4).

 

 

I kap 15 läser vi om landlöftet:

På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: ”Åt dina efterkommande ska jag ge detta land, från Egyptens flod  ända till den stora floden, floden Eufrat: 19 keniternas, kenisiternas, kadmoneernas,20 hetiternas, perisseernas, rafaeernas, 21 amoreernas, kananeernas, girgasheernas och jebusiternas land.”

 

 

Folk och land hör ihop. och det är omöjligt att tänka sig det ena utan det andra.

Dessa Guds löften har fullbordats. Men mycket hände från löfte till exilerna, den sista från år 70 och framåt som var definitiv fram till 14 maj 1948 när staten Israel proklamerades. Jag ska ta upp en del av detta framöver. Men först några grundläggande fakta.

 

 

 

 

 

 

Herren har haft en särskild relation till detta folk och trädde själv in i historien när hans Son blev människa. Jesus härstammade från Abraham, av Davids släktlinje. Vi vet ju att vår Frälsare är jude och hans apostlar var judar. Tack vare alla som trott, bett, kämpat och hållit fast vid förbundet med Gud, och genom Jesus Kristus själv, har vi som icke-judar upptagits i detta välsignade och utvalda folk.

 

Genom honom har muren som skiljt jude från andra folk brutits ner och vi har alla tillträde till Skapare, den sanne Guden och Fadern genom hans Ande, på grund av att Jesus dog och uppstod för oss alla, för att samla åt sig ett folk från alla nationer. Gud började i det lilla, med en man som blev ett folk, och i vars släktled Jesus föddes in i vår värld för att alla som tror på honom skulle räknas till Guds eget folk, hans familj.

 

 

Tiden där så mycket världshistoria utspelar sig spänner mellan ca 2000 f Kr och sträcker sig in i evigheten. I den sista boken som handlar om vad som ska ske vid historiens slut omnämns Jerusalem. Geografin är hela tiden Israel och Mellanöstern. Det kan ta tusentals år att se den fullbordas, men likt allt Guds ord kommer det att ske.

 

En period kan räknas från patriarkerna till kungatiden när David etablerade Jerusalem som huvudstad till den slutliga exilen 70 e Kr, när templet förstördes och folket skingrades till jordens alla hörn. Jag återkommer till lite fler detaljer om detta.

 

 

Från det första århundradet fram till 14 maj 1948, var löftets folk förskingrade och landet under främmande makt, romerskt, bysantinskt, muslimskt, korstågstiden, ottomanskt, brittiskt. Efter andra världskriget och förintelsen blev det ännu mer tydligt att judarna måste få ett eget hemland, bli en nation igen. Sionismen som begrepp och en nationellt inriktad politisk rörelse uppstod i slutet av 1800-talet, men som levande verklighet och företeelse är den känd sedan tusentals år. Ordet Sion syftar på både Israel och Jerusalem. Judarnas längtan till sin huvudstad Jerusalem och sitt land, har präglat dem under två tusen år av exil, och därför kan vi förstå hur oerhört stort det var för dem att få sitt eget land tillbaka. Jag återkommer längre fram, och lite kort,  till det faktum att andra folk bodde där och vilka konflikter det skapat.

 

Den första av fem stora invandringsvågor, alijor,  av judar, särskilt från Östeuropa, skedde 1882-1903.

Theodor Herzls bok “Judestaten, ett försök till en modern lösning av judefrågan” kom ut 1896. Herzl kan sägas vara den politiska, moderna sionismens fader, 1897 hölls den första  första sionistiska kongressen i Basel, Schweiz.

 

Han betydde oerhört mycket för sitt folk, liksom även  Eliezer Ben-Yehuda, som återupplivade hebreiskan som talspråk och moderniserade det, också under slutet av 1800-talet. Den moderna hebreiskan bygger på bibelhebreiskans grundstruktur och senare hebreiska i t ex Mishnan. Men här finns kontinuiteten från tidig tid till våra dagar. Så mycket är sig likt, samtidigt som stora förändringar skett.

 

Fortsättning följer.

 

 

+++

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.