En förståelse av mysteriet med försoningen börjar och slutar med tacksamhet och förundran:” Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.”( 2 Kor 5:19). Människan söker efter bevis på Guds existens och här är det största beviset: Gud kom oss så nära som det är möjligt genom sin Sons liv, lidande, död och uppståndelse.
”Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. 7 Knappast vill någon dö för en hederlig människa – kanske vågar någon gå i döden för den som är god. 8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. ” (Rom 5)
Korsets tecken innefattar detta: det sträcker sig uppifrån och ned, från Gud till hans lidande och förlorade mänsklighet samtidigt som hela världen omfattas av den korsfästes utsträcka armar som vill omfamna alla i sin kärlek.
Korset är centralt i vår tro. Det är helt avgörande för oss att Jesus dog för oss syndare. Jesus behövde inte dö, kunde inte dö egentligen eftersom han var och är Guds Son, ett med Gud i evighet, med liv i sig själv som aldrig kan dö. Han kom från Fadern in i denna onda, sjuka och syndiga värld för att ge sitt liv för oss i ofattbar kärlek.
Jesus sade : ” Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta tillbaka det. Det budet har jag fått av min Far.” (Joh evangelium 10: 17)
I den konkreta händelseförloppet såg det ut som om Jesus var utlämnad till de människor som dömde honom till döden, fast han var helt utan skuld. Det såg på ytan ut som om judarnas Stora Råd och Pilatus hade makt över Jesus, men det skedde alltså bara för att Gud tillät och ville det.
Varken de människor som var med de sista dagarna av Jesu liv på jorden eller de osynliga makter som är fiender mot Gud förstod detta:
1 Kor 2 : Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. 7 Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. 8 Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.
++++
Man kan säga att synden dödade Jesus, vår synd. Gud lät det ske för att rädda oss från synden, som i sig bär sin konsekvens av skuld och straff och som leder till död. Död är dels fysisk död men även andlig död, den eviga döden, separation från Gud i evighet. Hos Gud kan inte synd, ondska och död finnas. Därför måste Gud ta bort det från våra liv för att vi ska kunna leva hos honom. Vi kan inte själva befria oss från dessa bojor utan måste befrias, räddas, från det som skiljer oss från vår Skapare.
”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud” (2 Kor 5:21)
Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. (1 Petr 3:18).
+++
Alla vi människor har gjort fel gentemot Gud. Vi har överträtt hans bud, främst genom att inte vilja höra och tro på honom och därmed inte heller göra vad han sagt. Gärningarna, synderna är en konsekvens av synden, att inte tro på och älska Gud. Man gör sig själv till herre i sitt liv och går sin egen väg. Vi är därför alla skilda från Gud men han tog initiativet till försoningen, att upprätta gemenskapen med sig själv eftersom han älskar oss. Vi kan inte rädda oss själva eller göra oss tillräckligt rättfärdiga inför Gud.
Vi får av nåd frälsningens gåva, att få det rätt ställt med vår Skapare genom Jesus. Han tog vårt onda på sig och gav oss sitt goda.
Han har som Skapare rätten till oss och till allt han skapat. Gud kunde inte tillåta att onda krafter trängde sig in i hans skapelse med syftet att förstöra den. Därför agerade Gud i sin helighet, rättfärdighet och kärlek för att omintetgöra syndens, dödens och ondskans destruktiva makter. Det skedde på korset där han alltså både räddade sin älskade mänsklighet, du och jag och alla som levt och lever, och samtidigt dömde synden i sin rättmätiga reaktion mot den. Gud måste som den Helige och Rättfärdige gå till rätta med synd och ondska. Det skulle vara fruktansvärt om alla onda gärningar inte skulle få någon påföljd, att de skyldiga kom undan utan straff. Vi har själva ett rättsmedvetande som säger oss att offren måste få upprättelse och de skyldiga dömas. Hur mycket mer då Gud….
Men än så länge finns möjligheten för varje människa att omvända sig, av hjärtat be om förlåtelse och födas på nytt till liv hos Gud. Gud vill rädda alla, och var och en kan ödmjuka sig och söka Herren medan tid är.
När Jesus led och dog för oss på korset tog han på sig synden och dess straff, våra missgärningar, smärtor, sjukdomar. Samtidigt tillintetgjorde han djävulens gärningar och hans makt över mänskligheten.
Vi lever nu i tiden mellan Jesu seger på korset och i uppståndelsen och hans återkomst vid tidens slut. Världen är ännu i ”den ondes våld”, som vi är väl medvetna om trots att Jesus sitter på Faderns högra sida. Men för alla som tillhör Jesus är Guds rike mitt ibland oss, inom oss, och vi har fått löfte om den fullständiga frälsningen när Jesus kommer tillbaka som Kung och Herre för att upprätta sitt synliga rike på jorden.
Men vi lider fortfarande i den här världen, vi blir sjuka och dör. Många förföljs och dödas för sin tro. Men vi är inte ensamma och vi vet att en dag är det slut på all ondska och allt lidande. Vi lever verkligen på hoppet, i tron och burna av Guds kärlek. Han har segrat och hans seger kommer snart att bli helt uppenbar vid Jesu återkomst.
Profeten Jesaja fick se hur Jesus skulle dö över 700 år innan det skedde. Det finns många fler profetior om detta i Bibeln. De handlar dels om Messias födelse och återkomst vid tiden s slut, och om hans liv, död och uppståndelse. Det finns mer om detta i andra inlägg.
Jes 53 : Han hade varken skönhet
eller majestät. När vi såg honom var hans
utseende inte tilldragande. 3
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man
och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. 4
Men det var våra sjukdomar
han bar,
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom
för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. 5
Han var genomborrad
för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom
för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. 6
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld
lade Herren på honom. 7
Han blev misshandlad,
men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort
till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. 8
Genom våld och dom
blev han borttagen. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort
från de levandes land, blev han plågad på grund av
mitt folks överträdelse? 9
Bland de ogudaktiga
fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun. 10
Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar
och leva länge, och Herrens vilja skall ha framgång genom honom. 11
Genom den vedermöda
hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar
min rättfärdige tjänare
de många rättfärdiga, och deras skulder
är det han som bär. 12
alefochomega 