För att illustrera rubriken och fundera lite över Guds nåd och rättvisa börjar jag i Lukas evangelium med den kanske mest kända liknelsen av alla.
Liknelsen om den förlorade eller återfunne sonen (Lik 15:11-32) kunde lika gärna heta, liknelsen om ” den kärleksfulle fadern som hade två förlorade söner”. Den kärleksfulle fadern hade egentligen två förlorade söner, lillebror som förslösade sitt arv ute i fjärran land och den som lydigt stannade hemma, men ändå i sitt hjärta var fjärran från fadern . Hemmasonen blev vred och avundsjuk på lillebror som blev så väl mottagen när han återvände efter så många år. Han hade ju troget tjänat i faderns hus och aldrig varit olydig, och ändå inte fått något för det.
Den attityden säger så mycket om oss människor, liksom lillebrors vilja att slå sig fri och leva sitt eget liv utan en tanke på fadern. Liknelsen säger också mycket om hur svårt det kan vara att förstå sig på Gud och hans nåd. Den verkar ju inte rättvis i våra ögon. Borde inte Gud belöna lång och trogen tjänst?
För att göra det ännu svårare kan vi tänka på liknelsen om arbetarna i vingården, hur vingårdens herre ger de som blev lejda sist och bara arbetade en timme samma lön som de som slitit hela dagen. Hans ord sammanfattar problematiken : ”Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är så god?” (Matt 20:15). Guds sätt att räkna är ju stötande och orättvist ur det mänskliga perspektivet. Vi människor utgår från oss själva och betonar gärna vår rätt gentemot andra. Det sitter djupt i oss. Men Gud ser naturligtvis helt annorlunda på detta. Han gör som han vill med sin nåd och sina gåvor. Ingen kan kräva något eller berömma sig av något. Allt är ju ändå oförtjänt nåd. Den siste får lika mycket som den förste.
+++
Gud älskar alla lika mycket och vill att alla ska få del av hans godhet och nåd, vilket var och en får, om man inte jämför sig med någon annan. Den som arbetade hela dagen fick ju den avtalsenliga lönen, så det var helt rättvist. Sedan var det upp till vingårdens herre att göra som han ville med de som började arbeta senare under dagen. Därför är det jämförelsen som skapar problemet.
Vi behöver inte jämföra oss med andra utan bara med vilka förlorade, syndiga och förvirrade människor vi var innan Jesus uppsökte och hittade oss, och vilka vi blivit och ännu mer ska bli när han fått fullborda sitt verk i oss. Före och efter vi fann Gud, och hittade hem till hans fadershjärta. Då uppskattar vi också på rätt sätt sätt Guds stora nåd gentemot oss, hans förlåtelse och dagliga kraft han ger till att leva som hans nya skapelser.
alefochomega 