Vanliga frågor om kristen tro.

Bibeln och sanningen.

Varför är just Bibeln sann?

Det finns flera aspekter av detta. Först handlar det om vilka sanningskriterier som ska tillämpas på Bibeln i en allmän jämförelse. Sedan gäller det dess egen trovärdighet utifrån sitt eget sammanhang och till sist i jämförelse med andra religiösa skrifter. Varför skulle Bibeln vara mer sann än dessa?

Det är omöjligt att ge ett heltäckande svar här men några tankar ska jag presentera nedan. Sanningen måste i alla fall ha med verkligheten och dess beskaffenhet att göra, vad som är objektivt rätt , hur saker egentligen är. Rent logiskt är det bara den som skapat universum, hela verkligheten, som vet vad den är. Och därför är det bara Gud som vet vad sanning och verklighet är i sin totalitet och fullhet.

Sedan blir frågan vilken källa till kunskap om Gud som är mest tillförlitlig . Det är Bibeln. Den är helt unik eftersom den ger oss kunskap om hur Gud uppenbarat sig själv i ord och gärning.

Vad gäller absolut sanning inom vetenskapen så är det bara matematiken som arbetar med absoluta bevis. Flera menar att matematiken är apriorisk och att Gud och matematik hör ihop. Mer om det en annan gång! Vetenskapen i övrigt producerar ny kunskap genom observationer, mätningar och experiment. Därigenom samlar man in uppgifter som sedan prövas som hypoteser och teorier. Vidare drar man mer eller mindre trovärdiga och hållbara slutsatser av dessa och kan i bästa fall anse att den är säker, åtminstone tills motsatsen bevisas. Men aldrig till 100% eftersom de alltid kan falsifieras.

Vetenskapsfilosofen Karl Popper drar en skarp gräns mellan sanning och säkerhet – han skriver att vetenskaplig kunskap “innehåller sökandet efter sanning”, men att det “inte är sökandet efter säkerhet … All mänsklig kunskap är fallibel, och därför osäker.” (Wikipedia).

Kunskapen ökar hela tiden eftersom Gud skapat ett begripligt universum och gett oss förnuft och möjligheter att finna kunskap om vår värld, men den totala kunskapen om allt är förbehållen honom. Vetenskapen kan beskriva fenomen och fastslå hur något är på ett visst sätt, men inte varför eller vad det egentligen är . Det är svårt att förklara naturlagarna, vårt finstämda universum, elektriciteten, livets uppkomst och människans intelligenta medvetande. Vad man egentligen gör är att beskriva hur detta fungerar. Det blir ett problem när man gör naturvetenskapen till en absolut sanning, scientism. Men den får aldrig ha exklusiva anspråk. Vetenskapen ger oss ingen kunskap eller förståelse om den icke-materiella verkligheten, som är lika viktig eller viktigare, den som har med själ och ande att göra.

Det vetenskapen beskriver och kan bestämma är bara en del av den stora verkligheten, men svarar inte på alla frågor om oss människor och den värld vi lever i. Fysik, kemi, biologi ger svar på vissa frågor. Psykologi, sociologi, historia, statskunskap ger svar på andra. Men ingen vetenskap kan presentera en helhetsbild av människan och hennes värld, särskilt inte när det gäller de viktigaste frågorna om mening, identitet, kärlek, gemenskap, skuld, lidande, ondska, synd, död.

När det sedan gäller filosofi och religion i stort, som försöker besvara dessa frågor, går det inte att använda naturvetenskapens metodik och bevisa sanningen på något objektivt sätt. Man får ställa andra frågor och ha en annan värdering av de förklaringsmodeller som ges. Det är ett stort område i sig och det är det viktigt att se hur mycket dessa egentligen skiljer sig åt. Man kan t ex svepande inte säga att alla vägar är likvärdiga som bär till Gud, att Gud, eller snarare gudsbilden, egentligen är en och densamme i alla religioner. Det är helt enkelt inte i överenstämmelse med fakta.

Vad gäller möjligheten att bevisa att Bibeln är sann eller att Gud existerar är naturligtvis inte möjligt med vetenskapliga metoder. Om Gud kunde bevisas eller motbevisas vore han inte Gud. Då skulle han vara underställd sin egen skapelse, människan och vår värld. Men Gud tillhör en kategori för sig. Det ligger i själva begreppet Gud att han står utanför tid och rum, att han är osynlig, evig, bortom vår fattningsförmåga. Därför får vi kunskap som vi inte får på något annat sätt, när Gud uppenbarar sig själv. Det är han som tar initiativet. Han berättar vad han vill och visar mer och mer vem han är. Vi skulle aldrig veta att Gud skapat världen, ingripit i historien för att rädda sin mänsklighet som vänt sig ifrån honom och att det vid tiden slut, när Jesus kommer tillbaka, kommer att ske en nyskapelse och att målet för allt detta är Guds rike.

Bibeln rymmer och förmedlar alltså kunskap, fakta om det vi inte kan uppfatta med våra sinnen och inte kunde tänka ut med vårt förnuft. Vi skulle aldrig vetat något om den sanne Guden om han inte själv talat om det för oss. Det gör vår Bibel unik, något som håller för den världsvida kyrkan i stort och för den enskilde kristne.

Det är alltså helt andra metoder som gäller för att undersöka detta. Vi måste studera skrifterna själva som berättar om och beskriver den osynlige Guden, om de stämmer i sig och är logiska, om de harmonierar med vad som är förnuftigt och rimligt, trovärdigt och meningsfullt i jämförelse med andra religioners anspråk. Det gäller att studera och förstå vad Gud vill säga oss om sig själv, oss och världen och om detta svarar på våra frågor.

+++

Några punkter som visar på Bibelns unika trovärdighet.

Den rymmer en sammanhängande framställning av hur Gud talar och agerar från början till slut. Det är inte motsägelsefullt utan hänger ihop på ett tydligt sätt för den som verkligen ger sig tid att studera den. Trots att dessa 66 böcker är skrivna av så många olika författare under loppet av 2000 år kan man ana en redigerare i bakgrunden som just infogar den bit som är avgörande för den hela bilden. Det finns ju både en osynlig redigerare, Gud själv, som vakat över denna långa process för att se till att det blir som han vill, och en inspiratör bakom. Bibeln beskriver det som att Gud talar direkt till sina utvalda och visar vem han är i ord och gärning.

Bibeln innehåller alltså inte bara människors ord utan är inspirerad, eller egentligen ”utandad av Gud”. Den handlar ju om vem Gud är och vad han gör och då måste Guds själv rent logiskt har påverkat det som står i den. Bibeln uppenbarar ju så mycket som ingen religion eller filosofi hävdar: Gud som suverän Skapare har liv i sig själv, skapar universum som han är skild ifrån men samtidigt verkar i. Han talar till människor, samlar ett folk som han befriar. Han talar genom sina profeter om den kommande Messias, framtiden och den sista tiden, något som visat sig stämma. Gud blir människa och evangeliet om Jesus Kristus sprids över världen. Gud är kärlek. Bara för att nämna något av allt som skiljer Bibelns Gud från andra religioners gudsbilder.

Guds Ande verkade i och genom de män som skrev, men inte på ett mekaniskt sätt, utan genom att kalla dem, forma dem i sin gemenskap, lära dem om vem han var och leda dem när de skrev. Det är ju hans eget ord, det rymmer uppenbarelsen om honom själv, men det är samtidigt människor ord. Manuskripten till dessa antika dokument är i jämförelse med andra förvånansvärt sammanhängande. Vi har ju naturligtvis inga original men mycket gamla avskrifter och kopior som stämmer överens.

Bibeln innehåller hundratals profetior som vi kan se har uppfyllts på ett så exakt sätt att forskare försöker förklara bort det. Det gäller t ex profeten och statsmannen Daniel, som förutsåg vad som skulle ske i detalj 200 år senare och även förutsade när Messias skulle dö och vad som ska ske i den allra sista tiden. Det är bara för bra för att vara sant, menar liberala bibelforskare, som vägrar erkänna att Bibeln är en övernaturlig bok. Det är klart den är, eftersom Bibeln berättar om Gud själv som ingriper i historien och leder den fram mot sina mål. Den beskriver inte bara det som sker konkret med människor i historien, utan också om hur Gud talar och agerar mitt i allt detta. Han gör mäktiga mirakel, som inte kan förklaras på ett vetenskapligt sätt.

Många profetior gick i fullbordan i närtid, andra gällde Messias och uppfylldes när Jesus kom in i världen. Andra väntar på att uppfyllas vid Kristi återkomst och denna tidsålders slut.

Den ger en historiskt trovärdig framställning med alla detaljer som refererar till den tidens politiska situation, levnadssätt osv. En saga eller legend kan inte så detaljerat beskriva faktiska omständigheter. Mycket kan verifieras arkeologiskt och historiskt.

Bibeln presenterar också den mest trovärdiga skapelseberättelsen i jämförelse med samtida dokument, som mer kan ses som fantasifulla myter. Det stämmer med modern naturvetenskap på många sätt. Bibeln skrev av människor som varit vittnen till Guds gärningar. de hörde honom tala och verka i GT. De såg och rörde vid Gud som människa i Jesus. Starkare bevis kan man knappast få.

Bibeln ger den sannaste och mest tilldragande skildringen av Gud. Han är en verksam, engagerad Skapare, vara karaktär beskrivs med orden: kärlek, rättfärdig, helig, god, nådig, vis, närvarande. Han har gjort allt för att visa vem han är: han sände t o m sin egen älskade Son för att i ord och gärningar uppenbara det. Jesus betalade det yttersta priset för att försona oss med Gud så att vi kan få gemenskap med honom.

Bibeln presenterar också den trovärdigaste och bästa förklaringen till våra existentiella villkor: varför vi gör det onda fast vi vill göra det goda, varför vi måste dö, varför det finns så mycket främlingsskap, ondska och lidande. Den svarar även på varför kärlek, godhet, skönhet, sanning osv finns. Bibeln är sann eftersom den överensstämmer med verklighetens beskaffenhet. Den ger oss kunskap om det vi aldrig kunde få veta på något annat sätt, att universums Skapare är en Person, som vill kommunicera med oss genom sin Son. Han ger oss liv från Gud själv i alla sin fullhet.

Den förmedlar det viktigaste vi behöver veta för att få hopp och mening: Gud älskar oss och vill att vi ska vara hos honom i evighet. Han ser oss, känner oss och söker oss. Vi är inte utkastade i ett tomt, kallt universum utan “i honom är det vi lever, rör oss och är till”. Han är vår Skapare och vår Frälsare.

Den har visat sig vara sann för oräkneliga miljoner människor genom århundraden, som levde och dog just för detta. Bibelns bästa bevis är just alla människor som fått sina liv förvandlade av dess budskap. Den skapade två folk, det judiska folket som finns än idag som en stor grupp av olika människor i olika kulturer som ändå håller fast vid de gamla berättelserna och firar de högtider som beskrivs i Moseböckerna. Det gäller även kulturella judar eller t o m sekulära. De förhåller sig i alla fall på något sätt till sina skrifter.

För kristna är Bibeln det levande Guds Ord som ger liv, kraft, ledning och hjälp i livet. Den ”bevisar” sig ständigt vara sann eftersom löftena håller, det är verkligt, det fungerar. Det handlar inte om teori utan om praktik, det verkliga livet.

Hur kan Jesu död betyda något för mig idag? Adam och Kristus.

Det är två saker som måste sägas först. Jesu namn betyder räddare. Det är fundamentet i kristen tro: vi vet att vi är syndare som behöver bli förlåtna, räddade och försonade med Gud. Gud är HELIG och rättfärdig och vi kan inte genom vår egen ansträngning få rätt ställning inför Gud. För att kunna ha gemenskap med honom måste det stora hindret, synden, tas bort. Det är något vi inte själva kan göra, utan bara Gud själv. Det är därför Guds Son blir människa för att kunna ta synden på sig och avlägsna den från oss för att vi ska räknas som rättfärdiga inför Gud.

När Jesus dog på korset var det för alla människor och det blir tillgängligt för varje enskild människa när hon hör evangeliet, budskapet om att Gud redan fullbordat allt för henne vad gäller fräsningen och det enda hon behöver göra är att tro och ta emot. Säga JA först till Guds beskrivning av vår situation, att vi behöver bli räddade, och sedan ta emot Guds erbjudande när han söker oss. Det är nåd från början till slut: Gud utför räddningen själv och verkar i oss så att vi kan tro.

+++

För att förstå den bärande tanken i Bibelns förklaring till detta ska jag göra en jämförelse, som vi alla kan känna igen oss i.

Alla människor föds in i en släkt, som redan har en historia långt tillbaka i tiden. Ingen väljer sin familj eller sin egen historia. Det är andra som under generationer har format den, på gott och ont. Den kan rymma sjukdom, brott, konflikter och alla slags problem som påverkat och påverkar alla, medvetet eller omedvetet. Att konstatera detta förringar inte den enskildes ansvar att välja men vi vet alla att vi är påverkade på olika sätt av vår familj och vår släkthistoria. Det kan vara en livslång kamp för den enskilde att övervinna det dåliga arvet, både det genetiska vad gäller fysisk och psykisk sjukdom, liksom det sociala och andliga arvet.

Vi kan ärva alla slags problem som vi inte själva alltså är skyldiga till. Det är våra tidigare släktingar som gjort sig skyldiga till något som vi får betala för på olika sätt. Det finns så många exempel på detta men det blir för långt att ta upp dem här. Var och en kan fylla i själv.

Det är precis på samma med mänsklighetens stora släkthistoria. Den började någonstans, med två individer som gjorde felaktiga val i ett livsavgörande ögonblick . Vad de gjorde påverkar oss än idag. En del slutar läsa nu eftersom det kommer att handla om de första människorna Adam och Eva. Adam betyder ”människa” och Eva ” levande” så vi kan kalla dem det istället. Det räcker här att konstatera det.

Det kan naturligtvis vara mycket främmande att tänka så för de flesta och svårt att ta till sig men låt oss försöka ändå. Det är mycket som står på spel här, nämligen rimliga förklaringar till varför det finns ondska, lidande och orättvisor, och även varför det finns godhet, kärlek och barmhärtighet. En del nöjer sig med en evolutionär förklaring, andra söker svar i filosofi, religion, ateism eller humanism. Men de ger varken svar, lösningar eller möjligheter till verkliga förändringar. Vi är skapade av Gud och ingenting mindre än han själv kan möta alla våra djupaste behov.

Bibeln ställer fram just Adam, Människan, som gjorde något som påverkar alla andra ”adamiter” i denna långa släkthistoria. Han begick ett brott som vi får leva med konsekvenserna av, trots att vi inte är direkt skyldiga. Men eftersom vi är ”Adams släktingar” liknar vi honom i det att vi också syndar.Vi vet vad som är fel för att det finns något som är rätt. Detsamma gäller för sanning, godhet, rättvisa. All moral vilar på förutsättningen att det finns något absolut rätt.

Som det i alla mänskliga samhällen finns en lag som man vid överträdelse blir bestraffad för, finns det en universell lag, instiftad av skaparen, Gud själv. Hans budord, hans lag var avsedd att skydda det liv och de goda ordningar han skapat. Den skulle befästa gränserna för det goda, sanna och rätta. Men den första Människan överträdde Guds bud och det resulterade i det som Gud sade skulle hända: död. Överträdelsens eller syndens lön var och är döden. Döden betyder mer än bara fysisk död, att döden trängde in i Guds skapelse och förkortade livet. Det innebär framför allt separation från Gud själv, Guds liv. Människan förlorade gemenskapen med Gud och därmed sin egen härlighet, mening och mål som hans avbild. Varje människa är dock själv ansvarig och vi kan inte skylla ifrån oss på Adam och Eva. Vi ärver inte deras synd utan begår synd och överträdelse på eget initiativ. Det är möjligt att ha med dessa båda perspektiv, att vi som människor både är påverkade av den större existentiella situationen och vårt individuella ansvar.

+++

Som människor, ”adamiter”, föds vi in i denna släkthistoria som sedan präglats av den förödande överträdelsen och alla konsekvenser den fick i form av uppror, lögner, svek, själviskhet, stolthet, högmod, onda tankar och gärningar, lidande, skam, förkastelse, förtvivlan, meningslöshet, sjukdom osv osv. Vi kan inte själva befria oss från denna släktbörda utan någon annan måste lyfta av oss den. Det räcker inte inför Guds heliga och rättfärdiga domstol att hävda att vi gjort så gott vi kan, att vi duger som vi är, att vi i alla fall hållit några bud och inte begått de riktigt svåra brotten. Men om vi såg vårt tankeliv, våra attityder, själviskhet, bortförklaringar, självrättfärdigande i Guds skarpa sannings ljus skulle vi tystna och erkänna att vi har syndat.

Men vi försöker ursäkta och försvara oss själva när samvetet anklagar oss och när vi blir överbevisade om att vi inte kan uppfylla Guds fullkomliga lag fram till den avgörande punkt då vi ger upp och erkänner att Gud har rätt. Vi kan inte ens alltid göra det vi vet är rätt och vill. Paulus beskrivning av vår belägenhet kan vi alla känna igen oss i:

15 Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god.

17 Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 18 Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. 19 Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.

21 Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. 22 I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, 23 men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp.

24 Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? 25 Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! (ROM 7).

Nu ställer Bibeln fram en kontrast till Adam och hans överträdelse: Kristus, ibland kallad den andre Adam. Den andre Adam hade den unika möjligheten att ställa allting till rätta eftersom han både var Gud och Människa i en och samma person. Som människa uppfyllde han lagen för oss alla, som Gud förlät han oss våra synder. Men inte bara det. Han tog även på sig alla människors personliga överträdelser och synder och blev straffad i vårt ställe på korset. Som rättfärdig och helig Gud måste Gud döma synden. Annars skulle han själv vara orättfärdig om han tillät ondska och lagöverträdelser.

Men bara han själv kunde göra det. Ingen människa har ju någonsin kunnat leva utan att synda. Därför blev Guds egen Son människa för att i Adams ställe leva fullkomligt rättfärdigt i lydnad för lagen. Genom att leva fullkomligt rätt och förlåta oss för att vi levt fel och i sin kärlek ta vår synd på sig, kunde han omintetgöra orättfärdighetens, ondskans och dödens makt. Gud Fadern bekräftade denna Jesus seger genom att uppväcka honom från de döda och låta en helt ny tidsålder begynna, som började med uppståndelsen och slutar med Jesu återkomst till jorden och ett synligt Guds rike. När tiden är inne kommer Guds rike som ännu bara är inom oss att bli helt synligt och uppenbart. Gud har en plan som han genomför från början till slut.

Det är och förblir ett mysterium hur det kunde ske, att Jesus för 2 000 tog din och min synd på sig och kan vara svårt att förstå men inte desto mindre är det sant. Vi kan inte förstå en sådan kärlek. Kanske kan vi anan något av djupen i denna kärlek, om vi älskar någon väldigt mycket. Då tänker vi ibland att vi skulle vilja ta på oss den sjukdomen eller den plåga som förstör den älskades liv för att hon/han skulle slippa.

Inför Guds domstol, när Lagen anklagar oss, är Jesus Kristus vår försvarare. Han har betalat priset för vår synd och yrkar på frikännande. Gud Fadern vill ju låta oss gå fria från evigt straff för våra överträdelser och evig död. Han sände ju sin egen Son just för att dö för oss och i vårt ställe ta straffet, när Guds dom gick över synden som Jesus av kärlek tagit på sig själv. Hans mål var att få oss tillbaka till sig själv, till att leva i gemenskap med honom och det blir en verklighet när vi får denna mäktiga syndernas förlåtelse och nytt liv i Kristus.

Den text som beskriver detta är också av Paulus, i Rom 5: 12- 21 och i 1 Kor 15. Jag citerar dem inte här i sin helhet men uppmuntrar till läsning och återkommer vid andra tillfällen till detaljstudium av dem. Några verser måste dock med från Rom 5 :

Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. ¹⁶ Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. ¹⁷ För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus? 

¹⁸ Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. ¹⁹ Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.

I Kristus skapas och formas en ny mänsklighet. Vi får en ny identitet i honom och blir välsignade med hans goda arv. Gud överför oss från Adams släkt till Kristus, och vi tillhör då Guds stora, räddade familj. Vi får tillräkna oss hans rättfärdighet när vi blir anklagade av Lagen. Vi behöver bara tro på det han gjort för oss och leva för Guds rike. Jesus har upphävt förbannelsen över Adams släkte. Vi kan välja att säga ja till detta erbjudande när Gud söker oss och låta oss födas på nytt in i Kristus och leva som välsignade och upprättade människor.

Det är på detta sätt Bibeln beskriver de två möjligheter det finns att vara som människor, i Adam och i Kristus.

Vad betyder det att ”födas på nytt” eller ovanifrån?

fott_av_vatten_och_anden_poster-rf3f4c59e7c7b46aca615ae7a6b13d811_9pw_8byvr_324

När vi föddes till denna värld valde vi varken föräldrar, land eller medborgarskap. Det berodde helt och hållet på våra föräldrars val att vi blev till. Vi föddes med en en genuppsättning och en släkthistoria som påverkar oss på alla sätt. Men om vi ska födas på nytt av Guds Ande in i hans rike, beror det på hur vi svarar på Guds kallelse när han söker oss. Det är Guds verk från början till slut, att han i sin stora kärlek vill att vi ska tro på evangeliet och bli hans barn . Men vi har som sagt också ett val. Därför är det viktigt att fundera över vad det innebär för oss och vår framtid.

Om vi som bakgrund till vår belägenhet drar mänsklighetens släktlinje tillbaka till sin absoluta begynnelse, hamnar vi hos de första människorna, Adam och Eva. De var individer men står också som representanter för mänskligheten. Adam betyder Människa. Eva betyder Moder till allt levande.

De präglade sina efterlevande på avgörande sätt inte bara när det gäller de rent biologiska och psykologiska aspekterna utan även med ett andligt arv. De gick genom sitt val att inte lyda sin Skapare och Gud miste om den direkta andliga gemenskapen med honom. Bibeln beskriver det som att de dog andligt. Död betyder separation från Gud och liv betyder gemenskap med Gud. Detta präglade mänsklighetens livsvillkor för all framtid. På grund av detta har varje människa sedan dess också syndat.

Vi alla som är ättlingar till de första människorna föds in i detta gudsfrånvända tillstånd. För att befrias från detta måste vi födas på nytt av Guds Ande och bli medborgare i hans rike. Bibeln uttrycker det också med att vi är ”i Adam”, den gamla syndamärkta människan, och måste överflyttas till att vara ”i Kristus”.

Själva pånyttfödelsen (och dopet, även om den aktuella texten inte handlar om dopet) är det sätt Gud använder för att denna livsförvandling ska kunna äga rum. När vi sedan är i Kristus, lever som Guds förlossade barn (som är början på vår personliga frälsningshistoria) fortsätter helgelseprocessen hela livet och fullbordas med slutfrälsningen när Jesus kommer tillbaka och Guds rike uppenbaras synligt. Det är alltigenom Guds verk, samtidigt som vår uppgift är att förbli i Kristus och ”arbeta med fruktan och bäven på vår frälsning” (Fil 2:12-13).

+++

Gud är vidare Herre och Kung i sitt eviga rike. Eftersom det är ett så annorlunda andligt rike än vår fysiska värld, måste han då låta sina medborgare födas in i sitt rike genom en andlig födelse. Det sker på samma sätt som när de första människorna förlorade sin gemenskap genom otro och olydnad mot ett ord från Gud, men nu omvänt. Vi väljer nu att tro på det ord Gud säger genom sin Son, som uppenbarar honom fullkomligt, om att för den som omvänder sig och tror på honom öppnas vägen tillbaka till Gud. Vi får ett erbjudande om att födas ovanifrån från Gud eller på nytt, (ἄνωθεν,) som det grekiska ordet kan betyda, något vi läser om i Joh 3:

Jesus och Nikodemus
3 1 Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. 2 Han kom till Jesus en natt och sade: ”Rabbi, vi vet att du är en lärare som kommer från Gud. Ingen kan göra de tecken som du gör om inte Gud är med honom.”
3 Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” 4 Nikodemus sade: ”Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” 5 Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. 6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.

7 Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. 8 Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden.”

Här är inte den rätta platsen för ett närmare studium av vad ”vatten och ande” betyder. En del menar att det refererar till dopet men ingenting i kontexten tyder på det. Vatten och ande kan sägas betyda samma sak. Vatten är ofta en bild på Andens verk (Jes 44:3, Joh 7:39-39).

När vi föds på nytt väljer vi alltså själva om vi tackar ja till detta oerhörda erbjudande, som vår skapare och himmelske Fader ger oss. Vi föds på nytt genom Guds ord, av hans Ande och blir hans barn. Det är livets mening och mål.

Vad är sanning? I-II

I Vad är sanning?

Det är många som har ställt denna fråga genom historien. En del menar att det finns lika många svar som det finns frågeställare, att sanningen är relativ och subjektiv. Den aspekten finns naturligtvis eftersom vi uppfattar saker olika, men det grundläggande för sanningen är att den överensstämmer med verkligheten och är lika sann oberoende av subjektiva tyckanden. Det finns b la vetenskapliga sanningar, fakta som är objektivt sanna och personliga meningar om vad som är sant.

Men här ska det handla om sanningen med stort S, den absoluta Sanningen som är grunden för verkligheten. Sanningen om Gud , om oss, om skapelsens upphov.

Pilatus ställde den frågan till Jesus efter att Jesus hade sagt följande: .. ”Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit i världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.” (Joh 18: 37-38). Det är själva kärnpunkten i den existentiella frågan om sanningen. Bara han som Guds Son vet vad sanning är och han sändes till världen för att vittna om den.

+++

På grekiska, αληθεια, aletheia, och det betyder det som inte är dolt, det som är uppenbarat. Sanningen som vi får del av är det Gud uppenbarat. Det han uppenbarat om verkligheten blir tillgängligt och begripligt för oss. Vi vet inte av oss själva vad som är sant om Gud och oss själva utan måste få höra det från honom själv.

Det ligger i sakens natur att Gud som är sanningen, har sanningen och därmed definierar vad som är sant, just uppenbarar eller av-slöjar den bokstavligen för oss (uppenbarelse på grekiska är Ἀποκάλυψις, apokalypsis, och det betyder att lyfta av eller bort en slöja).

På hebreiska, אֱמֶת, emeth. Roten till detta ord är det som är tillförlitligt och bestående. Här betonas trofastheten. Bara genom att titta på begreppen får vi en bra inledning till att förstå betydelsen av sanning i biblisk mening. Gud är trofast och tillförlitlig. Hans ord och handling är ett. Det finns ingen dubbelhet, inget som är dolt eller osäkert. Gud är den han säger att han är och gör det han säger. Vi kan lita på honom. Som alltid när det gäller Bibeln och beskrivningen av Guds väsen och egenskaper, handlar det inte om teoretiska modeller utan det är förankrat i verkligheten. Gud talar och agerar i vår värld på ett begripligt sätt. Vi kan rent empiriskt konstatera att Gud gör det han säger. Han talar alltså sanning, vilket visar sig i det han gör. Därför kan vi tro och lita på honom.

Gud gör sanningen tillgänglig genom det han uppenbarat i sitt Ord. Sanningen om vem han är, vilka vi är och varför våra livsvillkor ser ut som de gör, det förflutna och framtiden. Sanningen om allt väsentligt för tid och evighet. Vi är ju skapade i hans avbild med förnuft och samvete och får sedan i pånyttfödelsens under delaktighet i den Helige Ande, som hjälper oss att förstå sanningen.

På samma sätt som liv, kärlek, rättfärdighet och nåd, är sanningen fullkomligt ett med Jesus Kristus. Han är sanningen förkroppsligad. I sitt liv och sin död och uppståndelse gör han denna sanning verklig för oss. Korset är Guds absoluta centrum och vårt centrum. Utifrån det förstår vi vad sanning, vad kärlek, vad rättfärdighet är.

Sanningen är därför inget abstrakt begrepp som kan frikopplas från Jesus. Tvärtom. Jesus är den som uppenbarar, avslöjar, visar vem Gud är. Han är Gud, Gud som uppenbarad i världen. Han är själva verkligheten som kommer till oss, den avslöjade sanningen om vad livet egentligen är ämnat att vara, hur allt var tänkt från början och hur Gud vill att det ska bli. Bara Skaparen av universum vet vad hela verkligheten är. Sanning, verklighet och uppenbarelse hör ihop.

Vi får inte bara veta att Gud skapade universum utan att han kommer att ta tillbaka oss och hela skapelsen till sig själv i sin mäktiga räddningsaktion som kulminerar när Jesus kommer tillbaka. Han upprättar oss och Gud själv kommer att vara totalt närvarande, när fördärvsmakterna eliminerats. Gud kommer att segra över all lögn, all ondska och i hans eviga rike regerar sanningen, tillsammans med rättfärdighet och kärlek.

Men om vi ändå frågar vad sanning i sin absolut betydelse är, så är det omöjligt att frikoppla den från Gud. Gud är den ende som har all kunskap, all överblick. Som skapare har han full kontroll över evighet och tid, över de fundamentala värden världen skulle fungera i enlighet med. Det som ÄR enligt Guds vilja är också sant, gott, rätt och vackert.

Vi vet att upproret mot Guds skapelseordning och syndens konsekvenser medför att dessa värden förvrids. Lögnaren, som bedrog de första människorna, förvanskade vad Gud sagt och resultatet blev påtagligt: människorna börjar ljuga, skylla ifrån sig, tänka onda tankar och göra onda gärningar i sin separation från Gud.

Lögnen är alltså en i högsta grad närvarande makt i mänsklighetens historia som vilseför, bedrar och binder. Därför kom Jesus, för att omintetgöra själva ursprunget till all lögn, den onde själv, och bryta dess makt.

I oss själva förmår vi inte utan Guds hjälp att förstå och leva i sanningen. Samvetet, Guds Lag, förnuft, moral, kunskap hjälper oss en bit på väg och gör det möjligt att fungera i en samhällsgemenskap som också är byggd på lagar. Men för att förstå Sanningen, som gör oss fria, måste vi lyssna på Jesus och låta hans ord förbli i oss.

II Sanning och frälsning.

Sanning har allt med Guds frälsning att göra. Jesus, som ÄR Vägen, Sanningen och Livet, är den som uppenbarar vem Gud är och vägen till Gud går genom honom. Frälsning är ett rikt begrepp och innefattar frihet från fördärvsmakterna, frid med Gud , ett sunt sinne, ett helat liv och vissheten om ett liv med honom i både tid och evighet.

Här ska jag fundera över hur frälsning och sanning hör ihop i enlighet med vad Guds Ord säger. I 1 Tim 2:4 står det att det är Guds vilja att alla ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Att komma till kunskap om sanningen är att få höra om Jesus, tro och ta emot hans räddning och växa i den kunskapen, som är grundat i ett liv i gemenskap med Gud.

Paulus skriver i 2 Tess 2:9-12 att människor kommer att gå förlorade för att de inte tog emot sanningen och älskade den så att de kunde bli frälsta. När man inte böjer sig för Guds sanning, inte vill ta emot och älska den, sänder Gud villfarelsens makt så att man sätter tro till lögnen. De som inte har trott på sanningen kommer att bli dömda. Att inte sätta tro till sanningen är enligt Paulus, att finna behag i orättfärdigheten.

I Johannes kap 8 fördjupas förståelsen av sanningen. Det finns villkor som det alltid gör i det Gud säger. Det finns ett om ni gör si eller så, så sker detta. Om ni inte gör det, så sker följande. Gud är klar och tydlig med vad som gäller i förbundet för de troende.

³¹ Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, ³² och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” ³³ De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?” ³⁴ Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. ³⁵ Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. ³⁶ Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. ³⁷ Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. ³⁸ Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.” ³⁹

De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar. ⁴⁰ Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham. ⁴¹ Ni gör er faders gärningar.” De svarade: ”Vi är inte födda i äktenskapsbrott. Vi har bara en fader, Gud.” ⁴² Jesus svarade: ”Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. ⁴³ Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. ⁴⁴ Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. ⁴⁵ Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen. ⁴⁶ Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? ⁴⁷ Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”

Detta är en oerhört rik text, som vi kan lära oss mycket av. Det gäller inte bara för de judar som trodde på Jesus utan för oss alla idag. Det första steget för oss alla är att sätta vår tro till Jesus. Vad som sedan gäller är att förbli i Jesu ord. Bara så kan vi bli Jesu lärjungar och förstå sanningen, som kommer att göra oss fria. Lögnen binder oss och bara sanningen gör oss fria.

Vad är tro?

0002-0042_betende_haende[1]

Tro

Vad är tro och vad är det inte? Man kan säga några mycket enkla och fundamentala saker om vad det inte är: vag förhoppning eller undran, tvivel och osäkerhet i motsats till vetande. Den betydelsen har tro i vardagligt tal men i biblisk mening är det tvärtom. Trons själva innehåll vilar på en övertygelse som människan fått som en gåva i mötet med den Gud som uppenbarar sig, ”en visshet om ting som man inte ser”.

Tro är människans svar på det Gud säger och gör. Det är en stark förvissning, som vilar på erfarenheten: det Gud säger att han är och ska göra, sker verkligen. Det Gud uppenbarar om de för oss osynliga andliga verkligheten är delvis en kunskap och ett slags vetande, som visserligen inte går att bevisa med inomvärldsliga metoder. Det handlar mer om ett förtroende för det Gud säger, att det är sant, och att hans handlande i historien kan påvisas. Det finns en överensstämmelse mellan vad Gud säger och gör och det är också synligt i skapelsen, i historien, i världen.

Tron har därför också med erfarenhet att göra i biblisk mening. Det baserar sig i gudsfolkets liv på att de hört vad Gud lovat och sett hur han genomfört det. Det hebreiska ordet för tro är ‘aman, אָמַן, som betyder det som förmedlar stabilitet, trovärdighet, det som går att lita på, är sant. En avledning av detta är AMEN, som just uttrycker vår reaktion på att det Gud säger är sant och håller att förtrösta på och förlita sig på. Vi instämmer och håller med om att det Gud har sagt är absolut sant och rätt. Jesus inleder ibland en mening med Amen, när han vill understryka något och sanktionera det, och det översätts med ”sannerligen”.

Jesus kallar sig själv för Amen i Upb. 3:14: ” Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse”. I 2 Kor 1:20 läser vi att, ” Alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen , för att Gud ska bli ärad genom oss. ”

Jesus både bekräftar och uppfyller alla Guds löften och han är själv detta Amen, det är sant. Han är Guds JA, Guds bekräftelse på löftena om frälsning. Mer om Amen senare.

Detta vetande måste kallas tro eftersom det handlar om den osynlige Guden och inte går att bevisa på vanligt sätt men det är ändå ett vetande om Gud, som bygger både på tillit och lydnad, vetande och erfarenhet. De fick med sina egna ögon se vad de hört Gud lova genom sin tjänare Mose, efter en tid av väntan och prövningar.

Några exempel på detta, från Exodus: 30 ”På detta sätt frälste Herren den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand. 31 När Israels barn såg den stora makt som Herren hade visat mot egyptierna, fruktade folket Herren . Och de trodde på Herren och på hans tjänare Mose.”
Exodus 19:4 ” Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig. 5 Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min. 6 Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn.”

Tron rymmer även den viktiga aspekten av förtröstan, tillit, överlåtelse, väntan på att det Gud sagt ska ske, i en fientlig värld där det mesta talar emot Gud. Det är människans sätt att förhålla sig till den Osynlige, att lita på det han säger och det inrymmer alltid en kamp att hålla ut och hålla fast vid löftet. Dessa vilar nämligen inte på människans subjektiva erfarenhet eller hennes egen förmåga, utan på den yttre, större verkligheten, som är Gud själv. Hebr 11 : 1 ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. 2 Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd ..”

När Gud ingår förbund med sina utvalda är det ett villkor att människan gör sin del i överenskommelsen och det är att tro, hålla fast vid det Gud har sagt och lyda det han ställer upp som villkor. Det finns alltid ett om med, om ni hör och lyder så ska jag… Det är Gud som genomför det han lovat i sin tid och på sitt sätt. Det svåra för oss i alla tider är att inte lägga oss i, att vänta, att göra det på vårt eget sätt. Det Gud behöver är denna trofasthet från vår sida för att kunna förverkliga sina planer inom förbundet. Från människans sida handlar det om att tro, fast man inte ser det Gud lovat
Tro och lydnad hänger ihop. Höra och lyda. Jesus säger om sig själv: ”Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud, och förblir i hans kärlek” (Joh 15:9).

+++

Det avgörande är innehållet i tron, vad Gud sagt, lovat och gjort. Det har Guds folk omvittnat under århundradenas lopp och nedskrivit. Bibeln är en vittnesbok kan man säga. Människor som hört, trott och sett vittnar om Guds gärningar. Det är i sin tur innehållet i vår tro, som gör att vi kan tro vittnenas berättelser. Det löper genom alla bibelböcker som ett tema och kulminerar i Nya Testamentet när t ex Petrus säger i sin första predikan: ”…en av dem måste tillsammans med oss vara ett vittne om hans uppståndelse” Apg 1:22). Det Gud säger är löften om något han ska göra, men vi får inte veta när det ska ske. Löften är då det vi tror på, eller snarare, vi tror på honom som gav löftena. Det är vår del och att leva i enlighet med Guds vilja.

Vi får alltid tydliga och handgripliga exempel i Bibeln på vad tro är. Det börjar som alltid med något Gud säger och gör. Han uppenbarar sig för Abraham och ger honom de löften mycket av Bibeln sedan kommer att handla om. I 1 Mos 12 gäller det löftet om landet: ”

12 1 ”Herren sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. 2 Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. 3 Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade. 4 Abram begav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år när han lämnade Haran. 5 Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det tjänstefolk som de hade skaffat sig i Haran och begav sig av mot Kanaans land. När de kom till Kanaans land 6 fortsatte Abram in i landet ända till Sikems område, till Mores terebint. På den tiden bodde kananeerna i landet. 7 Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt dina efterkommande skall jag ge detta land.” Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. 8 Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn. 9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut. ”

Guds plan gällde ett land som på ett särskilt sätt skulle tillhöra och ett folk som skulle vara invigt, helgat åt honom på denna plats. Han börjar med en man för att så småningom få ett helt folk att uppenbara mer av sig själv för. Ytterst planerar Gud för att hans Son ska födas ur denna släkt. Gud planerar långt i förväg för att Messias ska komma och upprätta Guds rike. Men det är många steg på vägen innan det blir en verklighet.

1 Mos 15 gäller det löftet om en avkomma: 1 ”Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: ”Frukta inte, Abram. Jag är din sköld. Din lön skall bli mycket stor.” 2 Men Abram sade: ”Herre Herre , vad skall du ge mig? Jag går ju bort barnlös, och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus.” 3 Abram sade vidare: ”Se, mig har du inte givit någon avkomma. En av mitt husfolk kommer att ärva mig.” 4 Men Herrens ord kom till honom: ”Denne skall inte ärva dig, utan en som kommer från din egen kropp skall bli din arvinge.” 5 Sedan förde han honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem”, och han sade till honom: ”Så skall din avkomma bli.” 6 Och Abram trodde på Herren , och han räknade honom det till rättfärdighet. ”

Abrahams reaktion på detta är tro. Han litar på att det Gud säger är sant och att han kommer att göra det. Det är första gången i Bibeln som vi möter de viktiga orden: tro och rättfärdighet. Hur människan blir rättfärdig inför Gud genom tron.
Paulus anknyter i Romarbrevet till dessa avgörande händelser, när Gud ingår förbund med Abraham, och ser det utifrån det fullbordades perspektiv: Gud fullbordade löftet till Abraham om landet, folket och Messias. Den viktiga principen om tro och rättfärdighet stadfästs här. Det har från början handlat om tro och inte gärningar, som vägen till rättfärdighet. Abrahams sanna avkomlingar lever i tro. Lagen var en parentes i Guds frälsningshistoria. Den skulle ge insikt om synd och leda fram till tro på Guds frälsning, Gal 3:15-25 b la :

” Bröder, jag vill ta ett mänskligt exempel: inte ens en människas testamente som vunnit laga kraft kan upphävas eller utökas. 16 Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma. Det står inte: ”och dina avkomlingar”, som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus. 17 Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg gjort giltigt kan inte upphävas av lagen som kom fyrahundratrettio år senare , så att löftet skulle bli ogiltigt. 18 För om arvet skulle bero på lagen, beror det inte längre på löftet. Men Gud gav det till Abraham genom ett löfte.19 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand . 20 Och medlaren representerar inte bara en part. Men Gud är en .21 Är då lagen emot Guds löften? Verkligen inte. Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen. 22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23 Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare.

4 1 ”Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet ? 2 Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. 3 För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. 4 Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. 5 Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet.6 Därför uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: 7 Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. 8 Salig är den som Herren inte tillräknar synd. 9 Gäller den saligprisningen bara de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att Abraham fick tron tillräknad som rättfärdighet. 10 När fick han den tillräknad? Som omskuren eller som oomskuren? Inte som omskuren, utan som oomskuren. 11 Han fick omskärelsens tecken som bekräftelse på trons rättfärdighet, och den hade han redan som oomskuren. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12 Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren.

Abraham och löftet13 Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt. 15 Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.16 Därför heter det ”av tro”, för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far, 17 som det står skrivet: Jag har gjort dig till far till många folk . Och det är han inför den som han trodde på, Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till. 18 Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så far till många folk , som det var sagt: Så ska din avkomma bli. 19 Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, 21 fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. 22 Därför räknades det honom till rättfärdighet .23 Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, 24 utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.”