Bibeln och sanningen.

fra%cc%8age

Varför är just Bibeln sann?

 

Det finns flera aspekter av detta. Först handlar det om vilka sanningskriterier som ska tillämpas på Bibeln i en allmän jämförelse. Sedan gäller det dess egen trovärdighet utifrån sitt eget sammanhang och till sist i jämförelse med andra religiösa skrifter. Varför skulle Bibeln vara mer sann än dessa?

Det är omöjligt att ge ett heltäckande svar här men några tankar ska jag presentera nedan. Sanningen måste i alla fall ha med verkligheten och dess beskaffenhet att göra, vad som är objektivt rätt , hur saker egentligen är. Rent logiskt är det bara den som skapat universum, hela verkligheten, som vet vad den är. Och därför är det bara Gud som vet vad sanning och verklighet är i sin totalitet och fullhet.

Sedan blir frågan vilken källa till kunskap om Gud som är mest tillförlitlig . Det är Bibeln. Den är helt unik eftersom den ger oss kunskap om hur Gud uppenbarat sig själv i ord och gärning.

 

 

Vad gäller absolut sanning inom vetenskapen så är det bara  matematiken som arbetar med absoluta bevis. Flera menar att matematiken är apriorisk och att Gud och matematik hör ihop. Mer om det en annan gång!  Vetenskapen i övrigt producerar ny kunskap genom observationer, mätningar och experiment. Därigenom samlar man in uppgifter som sedan prövas som hypoteser och teorier. Vidare drar man mer eller mindre trovärdiga och hållbara slutsatser av dessa och kan i bästa fall anse att den är säker, åtminstone tills motsatsen bevisas. Men aldrig till 100% eftersom de alltid kan falsifieras.

Vetenskapsfilosofen Karl Popper drar en skarp gräns mellan sanning och säkerhet – han skriver att vetenskaplig kunskap “innehåller sökandet efter sanning”, men att det “inte är sökandet efter säkerhet … All mänsklig kunskap är fallibel, och därför osäker.” (Wikipedia).

 

Kunskapen ökar hela tiden eftersom Gud skapat ett begripligt universum och gett oss förnuft och möjligheter att finna kunskap om vår värld, men den totala kunskapen om allt är förbehållen honom.   Vetenskapen kan beskriva fenomen och fastslå hur något är på ett visst sätt, men inte varför eller vad det egentligen är . Det är svårt att förklara naturlagarna, vårt finstämda universum, elektriciteten, livets uppkomst och människans intelligenta medvetande. Vad man egentligen gör är att beskriva hur detta fungerar. Det blir ett problem när man gör naturvetenskapen till en absolut sanning, scientism. Men den får aldrig ha exklusiva anspråk. Vetenskapen ger oss ingen kunskap eller förståelse om den icke-materiella verkligheten, som är lika viktig eller viktigare, den som har med själ och ande att göra.

 

Det vetenskapen beskriver och kan bestämma är bara en del av den stora verkligheten, men svarar inte på alla frågor om oss människor och den värld vi lever i. Fysik, kemi, biologi ger svar på vissa frågor. Psykologi, sociologi, historia, statskunskap ger svar på andra. Men ingen vetenskap kan presentera en helhetsbild av människan och hennes värld, särskilt inte när det gäller de viktigaste frågorna om mening, identitet, kärlek, gemenskap, skuld, lidande, ondska, synd, död.

 

När det sedan gäller filosofi och religion i stort,  som försöker besvara dessa frågor, går det inte att använda naturvetenskapens metodik och bevisa sanningen på något objektivt sätt. Man får ställa andra frågor och ha en annan värdering av de förklaringsmodeller som ges. Det är ett stort område i sig och det är det viktigt att se hur mycket dessa egentligen skiljer sig åt. Man kan t ex svepande inte säga att alla vägar är likvärdiga som bär till Gud, att Gud, eller snarare gudsbilden, egentligen är en och densamme i alla religioner. Det är helt enkelt inte i överenstämmelse med fakta.

 

Vad gäller möjligheten att bevisa att Bibeln är sann eller att Gud existerar är naturligtvis inte möjligt med vetenskapliga metoder. Om Gud kunde bevisas eller motbevisas vore han inte Gud. Då skulle han vara underställd sin egen skapelse, människan och vår värld. Men Gud tillhör en kategori för sig. Det ligger i själva begreppet Gud att han står utanför tid och rum, att han är osynlig, evig, bortom vår fattningsförmåga. Därför  får vi kunskap som vi inte får på något annat sätt, när Gud uppenbarar sig själv. Det är han som tar initiativet. Han berättar vad han vill och visar mer och mer vem han är. Vi skulle aldrig veta att Gud skapat världen, ingripit i historien för att rädda sin mänsklighet som vänt sig ifrån honom och att det vid tiden slut, när Jesus kommer tillbaka, kommer att ske en nyskapelse och att målet för allt detta är Guds rike.

 

Bibeln rymmer och förmedlar alltså kunskap, fakta om det vi inte kan uppfatta med våra sinnen och inte kunde tänka ut med vårt förnuft. Vi skulle aldrig vetat något om den sanne Guden om han inte själv talat om det för oss. Det gör vår Bibel unik, något som håller för den världsvida kyrkan i stort och för den enskilde kristne.

 

Det är alltså helt andra metoder som gäller för att undersöka detta. Vi måste studera skrifterna själva som berättar om och beskriver den osynlige Guden, om de stämmer i sig och är logiska, om de harmonierar med vad som är förnuftigt och rimligt, trovärdigt och meningsfullt i jämförelse med andra religioners anspråk. Det gäller att studera och förstå vad Gud vill säga oss om sig själv, oss och världen och om detta svarar på våra frågor.

 

+++

 

Några punkter som visar på Bibelns unika trovärdighet.

 

Den rymmer en sammanhängande framställning av hur Gud talar och agerar från början till slut. Det är inte motsägelsefullt utan hänger ihop på ett  tydligt sätt för den som verkligen ger sig tid att studera den. Trots att dessa 66 böcker är skrivna av så många olika författare under loppet av 2000 år kan man ana en redigerare i bakgrunden som just infogar den bit som är avgörande för den hela bilden. Det finns ju både en osynlig redigerare, Gud själv, som vakat över denna långa process för att se till att det blir som han vill, och en inspiratör bakom. Bibeln beskriver det som att Gud talar direkt till sina utvalda och visar vem han är i ord och gärning.

 

Bibeln innehåller alltså inte bara människors ord utan är inspirerad, eller egentligen ”utandad av Gud”. Den handlar ju om vem Gud är och vad han gör och då måste Guds själv rent logiskt har påverkat det som står i den. Bibeln uppenbarar ju så mycket som ingen religion eller filosofi hävdar: Gud som suverän Skapare har liv i sig själv, skapar universum som han är skild ifrån men samtidigt verkar i. Han talar till människor, samlar ett folk som han befriar. Han talar genom sina profeter om den kommande Messias, framtiden och den sista tiden, något som visat sig stämma. Gud blir människa och evangeliet om Jesus Kristus sprids över världen. Gud är kärlek. Bara för att nämna något av allt som skiljer Bibelns Gud från andra religioners gudsbilder.

 

Guds Ande verkade i och genom de män som skrev, men inte på ett mekaniskt sätt, utan genom att kalla dem, forma dem i sin gemenskap, lära dem om vem han var och leda dem när de skrev. Det är ju hans eget ord, det rymmer uppenbarelsen om honom själv, men det är samtidigt människor ord. Manuskripten till dessa antika dokument är i jämförelse med andra förvånansvärt sammanhängande. Vi har ju naturligtvis inga original men mycket gamla avskrifter och kopior som stämmer överens.

 

Bibeln innehåller hundratals profetior som vi kan se har uppfyllts på ett så exakt sätt att forskare försöker förklara bort det. Det gäller t ex profeten och statsmannen Daniel, som förutsåg vad som skulle ske i detalj 200 år senare och även förutsade när Messias skulle dö och vad som ska ske i den allra sista tiden. Det är bara för bra för att vara sant, menar liberala bibelforskare, som vägrar erkänna att Bibeln är en övernaturlig bok. Det är klart den är, eftersom Bibeln berättar om Gud själv som ingriper i historien och leder den fram mot sina mål. Den beskriver inte bara det som sker konkret med människor i historien, utan också om hur Gud talar och agerar mitt i allt detta. Han gör mäktiga mirakel, som inte kan förklaras på ett vetenskapligt sätt.

 

Många profetior gick i fullbordan i närtid, andra gällde Messias och uppfylldes när Jesus kom in i världen. Andra väntar på att uppfyllas vid Kristi återkomst och denna tidsålders slut.

 

Den ger en historiskt trovärdig framställning med alla detaljer som refererar till den tidens politiska situation, levnadssätt osv. En saga eller legend kan inte så detaljerat beskriva faktiska omständigheter. Mycket kan verifieras arkeologiskt och historiskt.

 

Bibeln presenterar också den mest trovärdiga skapelseberättelsen i jämförelse med samtida dokument, som mer kan ses som fantasifulla myter. Det stämmer med modern naturvetenskap på många sätt. Bibeln skrev av människor som varit vittnen till Guds gärningar. de hörde honom tala och verka i GT. De såg och rörde vid Gud som människa i Jesus. Starkare bevis kan man knappast få.

 

Bibeln ger den sannaste och mest tilldragande skildringen av Gud. Han är en verksam, engagerad Skapare, vara karaktär beskrivs med orden: kärlek, rättfärdig, helig, god, nådig, vis, närvarande. Han har gjort allt för att visa vem han är: han sände t o m sin egen älskade Son för att i ord och gärningar uppenbara det. Jesus betalade det yttersta priset för att försona oss med Gud så att vi kan få gemenskap med honom.

 

Bibeln presenterar också den trovärdigaste och bästa förklaringen till våra existentiella villkor: varför vi gör det onda fast vi vill göra det goda, varför vi måste dö, varför det finns så mycket främlingsskap, ondska och lidande. Den svarar även på varför kärlek, godhet, skönhet, sanning osv finns. Bibeln är sann eftersom den överensstämmer med verklighetens beskaffenhet. Den ger oss kunskap om det vi aldrig kunde få veta på något annat sätt, att universums Skapare är en Person, som vill kommunicera med oss genom sin Son. Han ger oss liv från Gud själv i alla sin fullhet.

 

Den förmedlar det viktigaste vi behöver veta för att få hopp och mening: Gud älskar oss och vill att vi ska vara hos honom i evighet. Han ser oss, känner oss och söker oss. Vi är inte utkastade i ett tomt, kallt universum utan “i honom är det vi lever, rör oss och är till”. Han är vår Skapare och vår Frälsare.

 

Den har visat sig vara sann för oräkneliga miljoner människor genom århundraden, som levde och dog just för detta. Bibelns bästa bevis är just alla människor som fått sina liv förvandlade av dess budskap. Den skapade två folk, det judiska folket som finns än idag som en stor grupp av olika människor i olika kulturer som ändå håller fast vid de gamla berättelserna och firar de högtider som beskrivs i Moseböckerna. Det gäller även kulturella judar eller t o m sekulära. De förhåller sig i alla fall på något sätt till sina skrifter.

 

För kristna är Bibeln det levande Guds Ord som ger liv, kraft, ledning och hjälp i livet. Den ”bevisar” sig ständigt vara sann eftersom löftena håller, det är verkligt, det fungerar. Det handlar inte om teori utan om praktik, det verkliga livet.

Döden – och sedan? Del I

dubbla_utva%cc%88gen

 

Först några ord om vad liv är, särskilt i biblisk mening. På en grundläggande nivå är livet högst biologiskt påtagligt i all sin rikedom. Vad gäller oss människor är vi mer än enbart fysiologiska varelser. Vi har ett ”inre liv” i det medvetande som vi tar för givet men vetenskapen egentligen bara börjat utforska. Här gäller en existentiell utgångspunkt för vad liv är, just i betydelsen av att vi existerar i denna värld  för att vi fått livet som en gåva. Därför handlar livet djupast om just relationen till Gud, och kan aldrig betyda en avgränsad sfär som vi kallar ”det religiösa”, som läggs till livet vi lever som en extra dimension. Gud har med hela vårt liv att göra, när vi lever här på jorden och hur vi lever efter döden. Det bestäms av vår relation med Gud. Som skapade varelser är vi per definition relaterade till Gud, vare sig vi vill erkänna det eller inte.

 

Gud är Livets Gud. Han är Skaparen. Han ger liv, skyddar och upprätthåller livet. Vi har honom att tacka för livet, både vårt fysiska liv på jorden och vårt andliga liv med honom genom Jesus Kristus, som varar i evighet.

 

Även om liv är en andlig realitet som består i gemenskap med Gud, påverkas hela vår varelse och vårt liv i världen. Gud är Ande och vi kommunicerar med honom genom vår andliga, invärtes människa som är osynlig men som påverkar hela vår varelse. Bibeln framställer alltid människan som en helhet där ande, själ och kropp påverkar varandra.

 

Guds liv är naturligtvis av ett helt annat slag än det vi känner till.  Det är kvalitativt helt annorlunda och det är svårt att både förklara och förstå det. Han är fylld av liv, kärlek, intelligens, makt, härlighet, kunskap, skönhet.  Hela Bibeln handlar om hur han, som är osynlig för oss, ända visar vem han är, vad han vill och vad han gör rent konkret i historien. Han har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Han har en plan, en mening för sin skapelse. Han uppehåller sin skapelse och söker oss människor för att vi ska vända om till honom.

 

Guds slags liv måste uppenbaras för oss för att vi ska förstå vad det är och få del av det. Johannes uttrycker det på flera olika sätt i sina skrifter, här i det första brevet:  

Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord . 2 Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig.
 (1:1-4). 

 

Jesus uppenbarar och förmedlar Guds eget liv på ett unikt sätt. Han kom till världen för att göra det. Tack vare det får vi bli barn till Gud och tas ur världen och vid uppståndelsen tillhöra honom för evigt.

 

Gud skapade änglarna och människorna. Därför har de en begynnelse. Varje varelse han skapar kommer alltid att existera, för människans del efter den fysiska döden. Bibeln beskriver att de döda fortsätter att existera i dödsriket. De utplånas och försvinner inte. De fortsätter att existera som personer men utan fysiska kroppar i väntan på uppståndelsens och domens dag.

 

 

 

Varför är det så? Gud har bestämt att det ska vara så. Vi får inget definitivt svar på det men man kan tänka sig att Gud vill att änglar skulle betjäna honom i evighet i himlen och att människor efter sin fysiska död ska återvända till honom och leva med honom i evighet. Det finns en glädje hos Gud att skapa och ha dem han skapar nära sitt hjärta. Eftersom han är evig skapar han oss för att vi ska kunna dela denna evighet med honom. Det blir möjligt efter Jesu död och uppståndelse och den frälsning vi får av nåd. Jesus tog vår synd och vårt onda på sig för att vi skulle kunna stå som rättfärdiga inför Gud och leva med honom i evighet.

 

Därför handlar livet djupast om denna relation med Gud. Bibeln handlar om detta, på samma sätt som man kan säga att Bibeln handlar om Guds kärlek, räddning och hans rike. Det är olika sidor av samma stora mysterium. Från Bibelns första kapitel till det sista står Livets träd i mittpunkten och berättar om hur Gud vill att vi ska få liv av hans liv. Vi ska äta av det han ger oss i sin kunskap, vishet och ledning för hur vi ska leva. Det finns fler bilder för detta centrala tema, Livets bröd, Livets ljus, att få dricka av Livets vatten och att ha sitt namn skrivet i Livets bok. denna bok är ”Lammets bok”, där våra namn står skrivna som satt vår tro och vårt hopp till Jesus som frälsare och Herre.

 

 

Vad innebär då döden?

 

Gud är livets Gud och döden är en inkräktare, en fiende som inte fanns med från början. Döden är ett direkt resultat av att de första människorna valde att inte lyda och tro på Guds ord, utan vände sig bort från honom. Detta uppror var själva ursynden och ledde till död. Människan dog alltså men fortsatte att leva fysiskt och det under lång tid dessutom. Hon dog bort från gemenskapen med Gud som bestod i att lyssna och lyda hans ord. Det är andlig död.  Denna andliga död påverkade hela livssituationen. Synden är överträdelse av Guds bud och resultatet av detta är död i alla betydelser: andlig död som består i separation från Gud och som leder till evig andlig död och skilsmässa om vi inte tar emot den räddande livlina som Gud kastat ut oss genom Jesus. Separationen från Gud påverkar vårt själsliv också, hela vår existens. Vi var ju skapade för att känna Gud och leva med honom så ett liv utan Gud förringar vår värdighet, vår mening med livet och vår verklighetsuppfattning.

 

Vi skiljs från vårt fysiska liv när vi dör. Det fysiska livet tar slut men det betyder alltså inte att vi upphör att existera. Guds kärleks stora erbjudande är om evigt iv genom Jesus. När vi dör fysiskt fortsätter vi att leva med Gud eller utan Gud. Det är vårt val. Gud gav oss livet och han erbjuder oss evigt liv, utbyte av vårt förstörda liv mot hans Sons oförstörbara, hela, heliga liv. Gud vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen” (1 Tim 2:4).

 

Och sedan?

 

Om en människa inte vill ha något med Gud att göra under sin livstid och avböjer alla kontaktförsök från hans sida, hur ska vi då kunna mena att Gud ska ta emot henne efter döden, i sitt eviga rike? Skulle han tvinga sig på någon? Accepterar vi det?  Vi är ju skapade med fri vilja av Gud själv och vi värnar själva starkt om vår frihet. Från den mänskliga erfarenheten vet vi att ingen kan tvinga sin vilja till gemenskap eller sin  kärlek på någon. Det måste vara frivilligt. Så är det med Gud och oss. Han har gjort det möjligt för oss att ha full gemenskap med honom och det är hans vilja att alla ska tro på hans Son till liv.

 

Men v i kan inte komma in i Guds rike utan att bli födda på nytt, vilket sker när vi överlämnar oss till Gud i tro och förtröstan på Jesus.

 

Vi brukar anklaga Gud för att han inte är rättvis när han låter människor gå förlorade men så är det inte. Gud är den yttersta instansen för rättvisa, rättfärdighet och sanning. Att han skulle göra något som står i kontrast till sitt eget väsen är omöjligt. Han är ju den som bestämmer vad som är rättvist och rättfärdigt. Han är rättfärdigheten själv. Gud dömer varje människa efter det ljus hon har och hur hon tagit vara på det. Det är något vi aldrig kan veta eller förstå och det är inte vår uppgift. Vad vi ska göra är att be och vittna, evangelisera och hjälpa människor att komma till tro. Domen är sedan Guds. Jag kommenterar inte predestination och fri vilja här utan återkommer till det i andra sammanhang. 

Det är istället våra egna synder som gör att vi förblir i den andliga döden efter vår fysiska död. Det är att vara fördömd, förvisad från Guds närvaro och det beskrivs på ett förfärligt sätt med eld, gråt, mörker osv. Ett liv utan Gud är per definition mörker och djupaste elände. Vi är alla andligt döda och behöver väckas till liv genom Jesus Kristus. Den som tror och överlämnar sig till honom går från död till liv.

 

EFes 2: ” Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder … Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra”. ..4 Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5 även när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande med Kristus. Av nåd är ni frälsta!

 

Guds vrede vilar över synden eftersom den förstör hans skapelse och han måste som rättfärdig domare döma den. Han vill dock rädda människor  från syndens och dödens makt, till att som söner och döttrar känna honom som Fader i en evig gemenskap. Johannes uttrycker det så här: 3 Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.

 

För dem som vägrar att ta emot gåvan, när de fått höra evangeliet, slutar det så här, som Paulus uttrycker det : ”dem som inte erkänner Gud och inte lyssnar till evangeliet om vår herre Jesus” att ”deras straff blir evigt fördärv, fjärran från Herrens ansikte och från hans makt och härlighet” (2 Thess 1:8-9).

Gud ÄR ljus- en existens utan Gud är mörker. Gud ÄR kärlek- en existens utan hans kärlek är fördömelse. Gud ÄR sanningen- en existens utan sanning är lögn. Gud ÄR rättfärdighet- en existens utan rättfärdighet är orättfärdighet och fördärv. Gud skänker förlåtelse, försoning, upprättelse till den som omvänder sig och tror-  en existens utan förlåtelse är evigt straff.

Med eller utan Gud, nu och i evighet. Vi väljer när vi får höra om denna sanning och Gud hjälper oss i sin nåd att välja rätt.

 

 

Vad säger evangelierna?

 

Jag citerar Johannes evangeliet för att få en fördjupad förståelse om vad det innebär att gå förlorad efter döden. Vad vi har hos synoptikerna är varningar från Jesus själv om att inte hamna utanför ” i det yttersta mörkret”, i ”den eld som är förberedd åt djävulen och hans änglar”, där det ska vara ”gråt och tandagnisslan”. Mer om detaljerna vid ett annat tillfälle.

Men så mycket vet vi att Gud sände sin Son för att rädda oss från den eviga döden. Alltså finns en reell risk att gå förlorad. Genom hela Bibeln blir det så tydligt att Gud vill rädda sin skapelse. Han vill att alla ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Gud vill inte att någon ska gå förlorad och har gjort det möjligt för alla som åkallar Jesu namn att räddas.

 

Johannes kompletterar som alltid synoptikerna och fördjupar  den teologiska betydelsen. Jesus, som älskat oss mer än alla och som bevisat denna sin kärlek in i döden, varnar oss för att inte gå förlorade. Det blir tydligt att Guds liv förmedlas genom Jesus och genom ordet av honom och om honom. Det har vi sett tidigare, att vi relaterar till Guds verklighet genom Guds Ord.

 

Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”  Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

19 Jesus svarade dem: ”Jag säger er sanningen: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen. 20 Fadern älskar Sonen och visar honom allt han gör, och större gärningar än dessa ska han visa honom så att ni blir förundrade. 21 För liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vilka han vill. 22 Och Fadern dömer ingen, utan han har överlämnat hela domen till Sonen 23 för att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.

5 24 Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.

25 Jag säger er sanningen: Det kommer en tid, och den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv. 26 För liksom Fadern har liv i sig själv, har han också låtit Sonen ha liv i sig själv. 27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen.   28 Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst 29 och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom.30 Jag kan inte göra något av mig själv, jag dömer efter det jag hör. Och min dom är rättvis, för jag söker inte min egen vilja utan hans som har sänt mig.

6 Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort. 38 Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig. 39 Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den yttersta dagen. 40 Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.”

11 :5 Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, 26 och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö.

17 Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig. 2 Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. 3 Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. 4

 

Låt oss alla säga JA till Jesus idag! Gud har sagt sitt JA och AMEN genom honom och vi får säga vårt JA till hans kärlek och nåd och se fram emot det eviga livet hemma hos honom.

Hur kan Jesu död betyda något för mig idag? Adam och Kristus.

fra%cc%8age

 

Det är två saker som måste sägas först. Jesu namn betyder räddare. Det är fundamentet i kristen tro: vi vet att vi är syndare som behöver bli förlåtna, räddade och försonade med Gud. Gud är HELIG och rättfärdig och vi kan inte genom vår egen ansträngning få rätt ställning inför Gud. För att kunna ha gemenskap med honom måste det stora hindret, synden, tas bort. Det är något vi inte själva kan göra, utan bara Gud själv. Det är därför Guds Son blir människa för att kunna ta synden på sig och avlägsna den från oss för att vi ska räknas som rättfärdiga inför Gud.

 

När Jesus dog på korset var det för alla människor och det blir tillgängligt för varje enskild människa när hon hör evangeliet, budskapet om att Gud redan fullbordat allt för henne vad gäller fräsningen och det enda hon behöver göra är att tro och ta emot. Säga JA först till Guds beskrivning av vår situation, att vi behöver bli räddade, och sedan ta emot Guds erbjudande när han söker oss. Det är nåd från början till slut: Gud utför räddningen själv och verkar i oss så att vi kan tro.

 

+++

 

För att förstå den bärande tanken i Bibelns förklaring till detta ska jag göra en jämförelse, som vi alla kan känna igen oss i.

Alla människor föds in i en släkt, som redan har en historia långt tillbaka i tiden. Ingen väljer sin familj eller sin egen historia. Det är andra som under generationer har format den, på gott och ont. Den kan rymma sjukdom, brott, konflikter och alla slags problem som påverkat och påverkar alla, medvetet eller omedvetet. Att konstatera detta förringar inte den enskildes ansvar att välja men vi vet alla att vi är påverkade på olika sätt av vår familj och vår släkthistoria. Det kan vara en livslång kamp för den enskilde att övervinna det dåliga arvet, både det genetiska vad gäller fysisk och psykisk sjukdom, liksom det sociala och andliga arvet.

 

Vi kan ärva alla slags problem som vi inte själva alltså är skyldiga till. Det är våra tidigare släktingar som gjort sig skyldiga till något som vi får betala för på olika sätt. Det finns så många exempel på detta men det blir för långt att ta upp dem här. Var och en kan fylla i själv.

 

Det är precis på samma med mänsklighetens stora släkthistoria. Den började någonstans, med två individer som gjorde felaktiga val i ett livsavgörande ögonblick . Vad de gjorde påverkar oss än idag. En del slutar läsa nu eftersom det kommer att handla om de första människorna Adam och Eva. Adam betyder ”människa” och Eva ” levande” så vi kan kalla dem det istället. Det räcker här att konstatera det.

 

Det kan naturligtvis vara mycket främmande att tänka så för de flesta och svårt att ta till sig men låt oss försöka ändå. Det är mycket som står på spel här, nämligen rimliga förklaringar till varför det finns ondska, lidande och orättvisor, och även varför det finns godhet, kärlek och barmhärtighet. En del nöjer sig med en evolutionär förklaring, andra söker svar i filosofi, religion, ateism eller humanism. Men de ger varken svar, lösningar eller möjligheter till verkliga förändringar. Vi är skapade av Gud och ingenting mindre än han själv kan möta alla våra djupaste behov.

 

Bibeln ställer fram just Adam, Människan, som gjorde något som påverkar alla andra ”adamiter” i denna långa släkthistoria. Han begick ett brott som vi får leva med konsekvenserna av, trots att vi inte är direkt skyldiga. Men eftersom vi är ”Adams släktingar” liknar vi honom i det att vi också syndar.Vi vet vad som är fel för att det finns något som är rätt. Detsamma gäller för sanning, godhet, rättvisa. All moral vilar på förutsättningen att det finns något absolut rätt.

 

Som det i alla mänskliga samhällen finns en lag som man vid överträdelse blir bestraffad för, finns det en universell lag, instiftad av skaparen, Gud själv. Hans budord, hans lag var avsedd att skydda det liv och de goda ordningar han skapat. Den skulle befästa gränserna för det goda, sanna och rätta. Men den första Människan överträdde Guds bud och det resulterade i det som Gud sade skulle hända: död. Överträdelsens eller syndens lön var och är döden. Döden betyder mer än bara fysisk död, att döden trängde in i Guds skapelse och förkortade livet. Det innebär framför allt separation från Gud själv, Guds liv. Människan förlorade gemenskapen med Gud och därmed sin egen härlighet, mening och mål som hans avbild. Varje människa är dock själv ansvarig och vi kan inte skylla ifrån oss på Adam och Eva. Vi ärver inte deras synd utan begår synd och överträdelse på eget initiativ. Det är möjligt att ha med dessa båda perspektiv, att vi som människor både är påverkade av den större existentiella situationen och vårt individuella ansvar.

 

+++

 

Som människor, ”adamiter”, föds vi in i denna släkthistoria som sedan präglats av den förödande överträdelsen och alla konsekvenser den fick i form av uppror, lögner, svek, själviskhet, stolthet, högmod, onda tankar och gärningar, lidande, skam, förkastelse, förtvivlan, meningslöshet, sjukdom osv osv. Vi kan inte själva befria oss från denna släktbörda utan någon annan måste lyfta av oss den. Det räcker inte inför Guds heliga och rättfärdiga domstol att hävda att vi gjort så gott vi kan, att vi duger som vi är, att vi i alla fall hållit några bud och inte begått de riktigt svåra brotten. Men om vi såg vårt tankeliv, våra attityder, själviskhet, bortförklaringar, självrättfärdigande i Guds skarpa sannings ljus skulle vi tystna och erkänna att vi har syndat.

 

Men vi försöker ursäkta och försvara oss själva när samvetet anklagar oss och när vi blir överbevisade om att vi inte kan uppfylla Guds fullkomliga lag fram till den avgörande punkt då vi ger upp och erkänner att Gud har rätt. Vi kan inte ens alltid göra det vi vet är rätt och vill. Paulus beskrivning av vår belägenhet kan vi alla känna igen oss i:

15 Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god.

17 Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 18 Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. 19 Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.

21 Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. 22 I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, 23 men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp.

24 Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? 25 Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! (ROM 7).

 

Nu ställer Bibeln fram en kontrast till Adam och hans överträdelse: Kristus, ibland kallad den andre Adam. Den andre Adam hade den unika möjligheten att ställa allting till rätta eftersom han både var Gud och Människa i en och samma person. Som människa  uppfyllde han lagen för oss alla, som Gud förlät han oss våra synder. Men inte bara det. Han tog även på sig alla människors personliga överträdelser och synder och blev straffad i vårt ställe på korset. Som rättfärdig och helig Gud måste Gud döma synden. Annars skulle han själv vara orättfärdig om han tillät ondska och lagöverträdelser.

 

Men bara han själv kunde göra det. Ingen människa har ju någonsin kunnat leva utan att synda. Därför blev Guds egen Son människa för att i Adams ställe leva fullkomligt rättfärdigt i lydnad för lagen. Genom att leva fullkomligt rätt och förlåta oss för att vi levt fel och i sin kärlek ta vår synd på sig, kunde han omintetgöra orättfärdighetens, ondskans och dödens makt. Gud Fadern bekräftade denna Jesus seger genom att uppväcka honom från de döda och låta en helt ny tidsålder begynna, som började med uppståndelsen och slutar med Jesu återkomst till jorden och ett synligt Guds rike. När tiden är inne kommer Guds rike som ännu bara är inom oss att bli helt synligt och uppenbart. Gud har en plan som han genomför från början till slut.

 

Det är och förblir ett mysterium hur det kunde ske, att Jesus för 2 000 tog din och min synd på sig och kan vara svårt att förstå men inte desto mindre är det sant. Vi kan inte förstå en sådan kärlek. Kanske kan vi anan något av djupen i denna kärlek, om vi älskar någon väldigt mycket. Då tänker vi ibland att vi skulle vilja ta på oss den sjukdomen  eller den plåga som förstör den älskades liv för att hon/han skulle slippa.

 

Inför Guds domstol, när Lagen anklagar oss, är Jesus Kristus vår försvarare. Han har betalat priset för vår synd och yrkar på frikännande.  Gud Fadern vill ju låta oss gå fria från evigt straff för våra överträdelser och evig död. Han sände ju sin egen Son just för att dö för oss och i vårt ställe ta straffet, när Guds dom gick över synden som Jesus av kärlek tagit på sig själv. Hans mål var att få oss tillbaka till sig själv, till att leva i gemenskap med honom och det blir en verklighet när vi får denna mäktiga syndernas förlåtelse och nytt liv i Kristus.

 

Den text som beskriver detta är också av Paulus, i Rom 5: 12- 21 och i 1 Kor 15. Jag citerar dem inte här i sin helhet men uppmuntrar till läsning och återkommer vid andra tillfällen till detaljstudium av dem. Några verser måste dock med från Rom 5 :

 

Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. 16 Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. 17 För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus?



18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. 19 Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.

 

 

I Kristus skapas och formas en ny mänsklighet. Vi får en ny identitet i honom och blir välsignade med hans goda arv. Gud överför oss från Adams släkt till Kristus, och vi tillhör då  Guds stora, räddade familj. Vi får tillräkna oss hans rättfärdighet när vi blir anklagade av Lagen. Vi behöver bara tro på det han gjort för oss och leva för Guds rike. Jesus har upphävt förbannelsen över Adams släkte.  Vi kan välja att säga ja till detta erbjudande när Gud söker oss och låta oss födas på nytt in i Kristus och leva som välsignade och upprättade människor.

 

Det är på detta sätt Bibeln beskriver de två möjligheter det finns att vara som människor, i Adam och i Kristus.

Vad betyder det att ”födas på nytt” eller ovanifrån?

 

fott_av_vatten_och_anden_poster-rf3f4c59e7c7b46aca615ae7a6b13d811_9pw_8byvr_324

 

När vi föddes till denna värld valde vi varken föräldrar, land eller medborgarskap. Det berodde helt och hållet på våra föräldrars val att vi blev till. Vi föddes med en en genuppsättning och en släkthistoria som påverkar oss på alla sätt. Men om vi ska födas på nytt av Guds Ande in i hans rike,  beror det på hur vi svarar på Guds kallelse när han söker oss. Det är Guds verk från början till slut, att han i sin stora kärlek vill att vi ska tro på evangeliet och bli hans barn . Men vi har som sagt också ett val. Därför är det viktigt att fundera över vad det innebär för oss och vår framtid.

 

Om vi  som bakgrund till vår belägenhet drar mänsklighetens släktlinje tillbaka till sin absoluta begynnelse, hamnar vi hos de första människorna, Adam och Eva. De var individer men står också som representanter för mänskligheten. Adam betyder Människa. Eva betyder Moder till allt levande.

 

De präglade sina efterlevande på avgörande sätt inte bara när det gäller de rent biologiska och psykologiska aspekterna utan även med ett andligt arv. De gick genom sitt val att inte lyda sin Skapare och Gud miste om den direkta andliga gemenskapen med honom. Bibeln beskriver det som att de dog andligt. Död betyder separation från Gud och liv betyder gemenskap med Gud. Detta präglade mänsklighetens livsvillkor för all framtid. På grund av detta har varje människa sedan dess också syndat.

 

Vi alla som är ättlingar till de första människorna föds in i detta gudsfrånvända tillstånd. För att befrias från detta måste vi födas på nytt av Guds Ande och bli medborgare i hans rike. Bibeln uttrycker det också med att vi är ”i Adam”, den gamla syndamärkta människan, och måste överflyttas till att vara ”i Kristus”.

 

 

Själva pånyttfödelsen (och dopet, även om den aktuella texten inte handlar om dopet) är det sätt Gud använder för att denna livsförvandling ska kunna äga rum. När vi sedan är i Kristus, lever som Guds förlossade barn (som är början på vår personliga frälsningshistoria) fortsätter helgelseprocessen hela livet och fullbordas med slutfrälsningen när Jesus kommer tillbaka och Guds rike uppenbaras synligt. Det är alltigenom Guds verk, samtidigt som vår uppgift är att förbli i Kristus och ”arbeta med fruktan och bäven på vår frälsning” (Fil 2:12-13).

 

+++

 

Gud är vidare Herre och Kung i sitt eviga rike. Eftersom det är ett så annorlunda andligt rike än vår fysiska värld, måste han då låta sina medborgare födas in i sitt rike genom en andlig födelse. Det sker på samma sätt som när de första människorna förlorade sin gemenskap genom otro och olydnad mot ett ord från Gud, men nu omvänt. Vi väljer nu att tro på det ord Gud säger genom sin Son, som uppenbarar honom fullkomligt, om att för den som omvänder sig och tror på honom öppnas vägen tillbaka till Gud. Vi får ett erbjudande om att födas ovanifrån från Gud eller på nytt, (ἄνωθεν,) som det grekiska ordet kan betyda, något vi läser om i Joh 3:

 

Jesus och Nikodemus
3 1 Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. 2 Han kom till Jesus en natt och sade: ”Rabbi, vi vet att du är en lärare som kommer från Gud. Ingen kan göra de tecken som du gör om inte Gud är med honom.”
3 Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” 4 Nikodemus sade: ”Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” 5 Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. 6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.

7 Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. 8 Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden.”

 

Här är inte den rätta platsen för ett närmare studium av vad ”vatten och ande” betyder. En del menar att det refererar till dopet men ingenting i kontexten tyder på det. Vatten och ande kan sägas betyda samma sak. Vatten är ofta en bild på Andens verk  (Jes 44:3, Joh 7:39-39).

 

När vi föds på nytt väljer vi alltså själva om vi tackar ja till detta oerhörda erbjudande, som vår skapare och himmelske Fader  ger oss. Vi föds på nytt genom Guds ord,  av hans Ande och blir hans barn. Det är livets mening och mål.

 

Har vi något val? 1

3814238366_f71ff73a7c

 

Gud ställer oss inför ett val. Från 1 Moseboken och genom hela Bibeln möter vi detta tema, att Gud ger människan ansvaret att välja hur vi förhåller oss till honom och hans Ord.  För att förstå detta måste vi utgå från Gud  och inte oss själva. I vår lilla värld är vi i centrum och bedömer allt därefter. Det är svårt för människan att acceptera att vi, när det gäller det absoluta, är underställda Gud och därmed hans anspråk på oss. Grunden för detta är just att vi är skapade av Gud och helt beroende av honom för vårt liv. Denna verklighet måste uppenbaras för oss i Ordet,  med hjälp av den Helige Ande.

 

 
Det är Gud som definierar de absoluta värdena och bestämmer vad som gäller i hans rike. Därför är gudsrikestanken helt central i Bibeln. Gud är suverän härskare och Kung i sitt rike. Det betyder att han regerar, råder, bestämmer, dömer och friar. Det finns lagar i Guds rike som han med den exklusiva rätt han besitter som Skapare och alltings upphov har uppställt och som vi ska följa. Liv är enligt Guds definition, gemenskap med honom. Död är att vara skild från honom. Något tredje alternativ ges inte. Det finns ingen neutralitet i vårt förhållande till Gud. Förr eller senare måste vi alla välja och leva med konsekvenserna av detta val: med Gud i all evighet eller utan Gud i all evighet. Himmel eller helvete. Liv eller död. Räddad eller förlorad.

 
Det är möjligt att välja rätt och förbli i Guds gemenskap. Gud har skapat oss med denna förmåga. Men friheten skulle inte vara verklig om inte möjligheten fanns att välja fel.  I Bibeln beskrivs dessa två vägar. Livets väg som är trons, lyssnandets och lydnadens väg, och som börjar i hjärtats förhållningssätt till Gud: tacksamheten och kärleken till honom.  Dödens väg börjar med hjärtats nej till Gud.

 

 
Att medvetet välja bort Gud och livets väg leder till död. Att mena sig inte behöva välja leder också slutligen till död. Man vägrar att acceptera det val som Gud själv förelagt oss. Den stora frihet vi fått av Gud gav också rum för den stora illusionen av autonomi, att vi har makten över vårt liv och inte behöver stå till svars inför Gud. Det var och är kärnpunkten i den stora lögnen om friheten. Men människan är enbart fri när hon erkänner sin beroendeställning till Gud. Då blir hon vad hon skapats till. Att försöka frigöra sig från Gud ger bara fångenskap. Då gör hon sig till någon hon aldrig ämnats att vara.

 

Gud skapade alla varelser med fri vilja. Utan den fria viljan blir kärleken och det goda meningslöst. Men av det följer, att vi också kan välja fel. Det är en stor risk och utmaning men Gud ansåg det värt priset. Vi gör det nog också, om vi tänker efter. Vem vill avstå från sin fria vilja egentligen? Problemet är, att när vi använder den fel och konsekvenserna blir förfärliga, skyller vi ofta på Gud.

 

Med detta sagt är det samtidigt lika sant att det är Guds nåd som väcker oss till omvändelse, som drar oss till Jesus och ger oss trons gåva så att vi kan överlämna oss till honom och göra honom till Herre i våra liv. Teologer har i alla tider diskuterat proportionerna i detta men det lämnar jag därhän. Allt är Guds verk men han har ändå skapat oss med fri vilja, och även om den är skadad av synden, så kanske vi kan säga ja eller nej till Guds kallelse till frälsning i Jesus Kristus.

 

I Edens lustgård gällde valet livets träd eller kunskapens träd.

2:8-18 : Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. 9 Och Herren Gud lät alla slags träd som var ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken. Livets träd liksom trädet med kunskap om gott och ont satte han mitt i lustgården. 10 Från Eden gick en flod ut som vattnade lustgården och som sedan delade sig i fyra huvudgrenar. 11 Den första heter Pison. Det är den som flyter runt hela landet Havila, där det finns guld. 12 Guldet i det landet är gott och där finns också bdelliumharts och onyxsten. 13 Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush. 14 Den tredje floden heter Hiddekel. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat. 15
Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att han skulle odla och bevara den. 16 Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, 17 men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.” 18

Vi fortsätter i 5 Mos 30:19: Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva, 20 genom att du älskar Herren , din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Ty detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.
Enligt Guds definition är att välja livet och välsignelsen att älska Gud, lyssna till hans röst och hålla sig till honom. Då blir konsekvensen  att välja bort Gud,  döden och förbannelsen. Det finns utförliga beskrivningar i 5 Mos 28 av de förfärliga konsekvenserna av det gamla förbundsfolkets olydnad, de  förbannelser som då skulle drabba dem. (Mer om det längre fram).

 

Med detta sagt är det också nödvändigt att påminna om Guds ofattbara tålamod, nåd och godhet gentemot oss som både dröjer med att välja och väljer fel. Som fadern i liknelsen om den förlora sonen väntar han på oss och när vi än kommer sluter han oss i sin famn utan att säga ett förebrående ord. Det är inte heller alltid så lätt att välja rätt i konkreta situationer i våra liv. Livet är komplext och ofta svåröverskådligt .
Men när det gäller det viktigaste och största valet vi gör är det paradoxalt nog mycket enkelt. Gud beskriver det så tydligt och hjälper oss, även om porten är trång och vägen är smal, som Jesus säger i Matt 7:13 Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. 14 Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
Mer om detta i nästa avsnitt.

Vad är sanning? I-II

glory-of-god

 

 

I   Vad är sanning?

 

Det är många som har ställt denna fråga genom historien. En del menar att det finns lika många svar som det finns frågeställare, att sanningen är relativ och subjektiv.  Den aspekten finns naturligtvis eftersom vi uppfattar saker olika, men det grundläggande för sanningen är att den överensstämmer med verkligheten och är lika sann oberoende av subjektiva tyckanden. Det finns b la vetenskapliga sanningar,  fakta som är objektivt sanna och personliga meningar om vad som är sant.

 

Men här ska det handla om sanningen med stort S, den absoluta Sanningen som är grunden för verkligheten.  Sanningen om Gud , om oss, om skapelsens upphov.

 

Pilatus ställde den frågan till Jesus efter att Jesus hade sagt följande:  .. ”Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit i världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.” (Joh 18: 37-38).  Det är själva kärnpunkten i den existentiella frågan om sanningen. Bara han som Guds Son vet vad sanning är och han sändes till världen för att vittna om den.

 

+++

 

 

På grekiska, αληθεια, aletheia, och det betyder det som inte är dolt, det som är uppenbarat.  Sanningen som vi får del av är det Gud uppenbarat. Det han uppenbarat om verkligheten blir tillgängligt och begripligt för oss. Vi vet inte av oss själva vad som är sant om Gud och oss själva utan måste få höra det från honom själv.

Det ligger i sakens natur att Gud som är sanningen, har sanningen och därmed definierar vad som är sant, just uppenbarar eller av-slöjar den bokstavligen för oss (uppenbarelse på grekiska är Ἀποκάλυψις, apokalypsis, och det betyder att lyfta av eller  bort en slöja).

 

 

På hebreiska, אֱמֶת, emeth. Roten till detta ord är det som är tillförlitligt och bestående. Här betonas trofastheten. Bara genom att titta på begreppen får vi en bra inledning till att förstå betydelsen av sanning i biblisk mening. Gud är trofast och tillförlitlig. Hans ord och handling är ett. Det finns ingen dubbelhet, inget som är dolt eller osäkert. Gud är den han säger att han är och gör det han säger. Vi kan lita på honom. Som alltid när det gäller Bibeln och beskrivningen av Guds väsen och egenskaper, handlar det inte om teoretiska modeller utan det är förankrat i verkligheten. Gud talar och agerar i vår värld på ett begripligt sätt. Vi kan rent empiriskt konstatera att Gud gör det han säger. Han talar alltså sanning, vilket visar sig i det han gör. Därför kan vi tro och lita på honom.

 

Gud  gör  sanningen tillgänglig genom det han uppenbarat i sitt Ord.  Sanningen om vem han är, vilka vi är och varför våra livsvillkor ser ut som de gör, det förflutna och framtiden. Sanningen om allt väsentligt för tid och evighet.   Vi är ju skapade i hans avbild med förnuft och samvete och får sedan i pånyttfödelsens under delaktighet i den Helige Ande, som hjälper oss att förstå sanningen.

 

På samma sätt som liv, kärlek, rättfärdighet och nåd, är sanningen fullkomligt ett med Jesus Kristus. Han är sanningen förkroppsligad. I sitt liv och sin död och uppståndelse gör han denna sanning verklig för oss. Korset är Guds absoluta centrum och vårt centrum. Utifrån det förstår vi vad sanning, vad kärlek, vad rättfärdighet är.

 

 

Sanningen är därför inget abstrakt begrepp som kan frikopplas från Jesus. Tvärtom. Jesus är den som uppenbarar, avslöjar, visar vem Gud är. Han är Gud, Gud som uppenbarad i världen. Han är själva verkligheten som kommer till oss, den avslöjade sanningen om vad livet egentligen är ämnat att vara, hur allt var tänkt från början och hur Gud vill att det ska bli. Bara Skaparen av universum vet vad hela verkligheten är. Sanning, verklighet och uppenbarelse hör ihop.

 

Vi får inte bara veta att Gud skapade universum utan att han kommer att ta tillbaka oss och hela skapelsen till sig själv i sin mäktiga räddningsaktion som kulminerar  när Jesus kommer tillbaka. Han upprättar oss och Gud själv kommer att vara totalt närvarande, när fördärvsmakterna eliminerats. Gud kommer att segra över all lögn, all ondska och i hans eviga rike regerar sanningen, tillsammans med rättfärdighet och kärlek.

 

 

 

Men om vi ändå frågar vad sanning i sin absolut betydelse är, så är det omöjligt att frikoppla den från Gud. Gud är den ende som har all kunskap, all överblick. Som skapare har han full kontroll över evighet och tid, över de fundamentala värden världen skulle fungera i enlighet med. Det som ÄR enligt Guds vilja är också sant, gott, rätt och vackert.

Vi vet att upproret mot Guds skapelseordning och syndens konsekvenser medför att dessa värden förvrids. Lögnaren, som bedrog de första människorna, förvanskade vad Gud sagt och resultatet blev påtagligt: människorna börjar ljuga, skylla ifrån sig, tänka onda tankar och göra onda gärningar i sin separation från Gud.

 

Lögnen är alltså en i högsta grad närvarande makt i mänsklighetens historia som vilseför, bedrar och binder. Därför kom Jesus, för att omintetgöra själva ursprunget till all lögn, den onde själv, och bryta dess makt.

 

 

I oss själva förmår vi inte utan Guds hjälp att förstå och leva i sanningen. Samvetet, Guds Lag, förnuft, moral, kunskap hjälper oss en bit på väg och gör det möjligt att fungera i en samhällsgemenskap som också är byggd på lagar. Men för att förstå Sanningen, som gör oss fria, måste vi lyssna på Jesus och låta hans ord förbli i oss.

 

 

 

 

 

II  Sanning och frälsning.

 

Sanning har allt med Guds frälsning att göra. Jesus, som ÄR Vägen, Sanningen och Livet, är den som uppenbarar vem Gud är och vägen till Gud går genom honom. Frälsning är ett rikt begrepp och innefattar frihet från fördärvsmakterna,  frid med Gud , ett sunt sinne, ett helat liv och vissheten om ett liv med honom i både tid och evighet.

 

Här ska jag fundera över hur frälsning och sanning hör ihop i enlighet med vad Guds Ord säger. I 1 Tim 2:4 står det att det är Guds vilja att alla ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Att komma till kunskap om sanningen är att få höra om Jesus, tro och ta emot hans räddning och växa i den kunskapen, som är grundat i ett liv i gemenskap med Gud.

 

Paulus skriver i 2 Tess 2:9-12 att människor kommer att gå förlorade för att de inte tog emot sanningen och älskade den så att de kunde bli frälsta. När man inte böjer sig för Guds sanning, inte vill ta emot och älska den, sänder Gud villfarelsens makt så att man sätter tro till lögnen. De som inte har trott på sanningen kommer att bli dömda. Att inte sätta tro till sanningen är enligt Paulus, att finna behag i orättfärdigheten.

 

I Johannes kap 8 fördjupas förståelsen av sanningen. Det finns villkor som det alltid gör i det Gud säger. Det finns ett om ni gör si eller så, så sker detta. Om ni inte gör det, så sker följande. Gud är klar och tydlig med vad som gäller i förbundet för de troende.

 

31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33 De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?” 34 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. 35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. 38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.” 39 


De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar.
40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham. 41 Ni gör er faders gärningar.” De svarade: ”Vi är inte födda i äktenskapsbrott. Vi har bara en fader, Gud.” 42 Jesus svarade: ”Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43 Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. 44 Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. 45 Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen. 46 Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? 47 Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”

 

 

Detta är en oerhört rik text, som vi kan lära oss mycket av. Det gäller inte bara för de judar som trodde på Jesus utan för oss alla idag. Det första steget för oss alla är att sätta vår tro till Jesus. Vad som sedan gäller är att förbli i Jesu ord. Bara så kan vi bli Jesu lärjungar och förstå sanningen, som kommer att göra oss fria. Lögnen binder oss och bara sanningen gör oss fria.

 

Vad är tro?

0002-0042_betende_haende[1]

 

Tro

 

 

Vad är tro och vad är det inte? Man kan säga några mycket enkla och fundamentala saker om vad det inte är: vag förhoppning eller undran, tvivel och osäkerhet i motsats till vetande. Den betydelsen har tro i vardagligt tal men i biblisk mening är det tvärtom. Trons själva innehåll vilar på en övertygelse som människan fått som en gåva i mötet med den Gud som uppenbarar sig, ”en visshet om ting som man inte ser”.

 

Tro är människans svar på det Gud säger och gör. Det är en stark förvissning, som vilar på erfarenheten: det Gud säger att han är och ska göra, sker verkligen. Det Gud uppenbarar om de för oss osynliga andliga verkligheten är delvis en kunskap och ett slags vetande, som visserligen inte går att bevisa med inomvärldsliga metoder. Det handlar mer om ett förtroende för det Gud säger, att det är sant, och att hans handlande i historien kan påvisas. Det finns en överensstämmelse mellan vad Gud säger och gör och det är också synligt i skapelsen, i historien, i världen.

 

Tron har därför också med erfarenhet att göra i biblisk mening. Det baserar sig i gudsfolkets liv på att de hört vad Gud lovat och sett hur han genomfört det. Det hebreiska ordet för tro är ‘aman, אָמַן, som betyder det som förmedlar stabilitet, trovärdighet, det som går att lita på, är sant. En avledning av detta är AMEN, som just uttrycker  vår reaktion på att det Gud säger är sant och håller att förtrösta på och förlita sig på. Vi instämmer och håller med om att det Gud har sagt är absolut sant och rätt. Jesus inleder ibland en mening med Amen, när han vill understryka något och sanktionera det, och det översätts med ”sannerligen”.

 

Jesus kallar sig själv för Amen i Upb. 3:14: ” Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse”. I 2 Kor 1:20 läser vi att, ”  Alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen ,  för att Gud ska bli ärad genom oss.

 

Jesus både bekräftar och uppfyller alla Guds löften och han är själv detta Amen,  det är sant. Han är  Guds JA,  Guds bekräftelse på löftena om frälsning. Mer om Amen senare.

 

 

Detta vetande måste kallas tro eftersom det handlar om den osynlige Guden och inte går att bevisa på vanligt sätt men det är ändå ett vetande om Gud, som bygger både på tillit och lydnad, vetande och erfarenhet. De fick med sina egna ögon se vad de hört Gud lova genom sin tjänare Mose, efter en tid av väntan och prövningar.

 
Några  exempel på detta, från Exodus: 30 ”På detta sätt frälste Herren den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand. 31 När Israels barn såg den stora makt som Herren hade visat mot egyptierna, fruktade folket Herren . Och de trodde på Herren och på hans tjänare Mose.”
Exodus 19:4 ” Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig. 5 Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min. 6 Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn.”

 

 

Tron  rymmer även den viktiga aspekten av förtröstan, tillit, överlåtelse, väntan på att det Gud sagt ska ske, i en fientlig värld där det mesta talar emot Gud. Det är människans sätt att förhålla sig till den Osynlige, att lita på det han säger och det inrymmer alltid en kamp att hålla ut och hålla fast vid löftet. Dessa vilar nämligen inte på människans subjektiva erfarenhet eller hennes egen förmåga, utan på den yttre, större verkligheten, som är Gud själv. Hebr 11 : 1 ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. 2 Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd ..”

 
När Gud ingår förbund med sina utvalda är det ett villkor att människan gör sin del i överenskommelsen och det är att tro, hålla fast vid det Gud har sagt och lyda det han ställer upp som villkor. Det finns alltid ett om med, om ni hör och lyder så ska jag… Det är Gud som genomför det han lovat i sin tid och på sitt sätt. Det svåra för oss i alla tider är att inte lägga oss i, att vänta, att göra det på vårt eget sätt. Det Gud behöver är denna trofasthet från vår sida för att kunna förverkliga sina planer inom förbundet. Från människans sida handlar det om att tro, fast man inte ser det Gud lovat
Tro och lydnad hänger ihop. Höra och lyda. Jesus säger om sig själv: ”Om ni håller mina bud, förblir  ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud, och förblir i hans kärlek” (Joh 15:9).

 

+++

 

 
Det avgörande är innehållet i tron, vad Gud sagt, lovat och gjort. Det har Guds folk omvittnat under århundradenas lopp och nedskrivit. Bibeln är en vittnesbok kan man säga. Människor som hört, trott och sett vittnar om Guds gärningar. Det är i sin tur innehållet i vår tro, som gör att vi kan tro vittnenas berättelser.  Det löper genom alla bibelböcker som ett tema och kulminerar i Nya Testamentet när t ex Petrus säger i sin första predikan: ”…en av dem måste tillsammans med oss vara ett vittne om hans uppståndelse” Apg 1:22).  Det Gud säger är löften om något han ska göra, men vi får inte veta när det ska ske. Löften är då det vi tror på, eller snarare, vi tror på honom som gav löftena. Det är vår del och att leva i enlighet med Guds vilja.

 
Vi får alltid tydliga och handgripliga exempel i Bibeln på vad tro är. Det börjar som alltid med något Gud säger och gör. Han uppenbarar sig för Abraham och ger honom de löften mycket av Bibeln sedan kommer att handla om. I 1 Mos 12 gäller det löftet om landet: ”

 

12 1 ”Herren sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. 2 Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. 3 Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade. 4 Abram begav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år när han lämnade Haran. 5 Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det tjänstefolk som de hade skaffat sig i Haran och begav sig av mot Kanaans land. När de kom till Kanaans land 6 fortsatte Abram in i landet ända till Sikems område, till Mores terebint. På den tiden bodde kananeerna i landet. 7 Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt dina efterkommande skall jag ge detta land.” Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. 8 Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn. 9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut. ”

 

Guds plan gällde ett land som på ett särskilt sätt skulle tillhöra och ett folk som skulle vara invigt, helgat åt honom på denna plats. Han börjar med en man för att så småningom få ett helt folk att uppenbara mer av sig själv för. Ytterst planerar Gud för att hans Son ska födas ur denna släkt. Gud planerar långt i förväg för att Messias ska komma och upprätta Guds rike. Men det är många steg på vägen innan det blir en verklighet.

 
1 Mos 15 gäller det löftet om en avkomma: 1 ”Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: ”Frukta inte, Abram. Jag är din sköld. Din lön skall bli mycket stor.” 2 Men Abram sade: ”Herre Herre , vad skall du ge mig? Jag går ju bort barnlös, och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus.” 3 Abram sade vidare: ”Se, mig har du inte givit någon avkomma. En av mitt husfolk kommer att ärva mig.” 4 Men Herrens ord kom till honom: ”Denne skall inte ärva dig, utan en som kommer från din egen kropp skall bli din arvinge.” 5 Sedan förde han honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem”, och han sade till honom: ”Så skall din avkomma bli.” 6 Och Abram trodde på Herren , och han räknade honom det till rättfärdighet. ”

 

 

Abrahams reaktion på detta är tro. Han litar på att det Gud säger är sant och att han kommer att göra det. Det är första gången i Bibeln som vi möter de viktiga orden: tro och rättfärdighet. Hur människan blir rättfärdig inför Gud genom tron.
Paulus anknyter i Romarbrevet till dessa avgörande händelser, när Gud ingår förbund med Abraham, och ser det utifrån det fullbordades perspektiv: Gud fullbordade löftet till Abraham om landet, folket och Messias. Den viktiga principen om tro och rättfärdighet stadfästs här. Det  har från början handlat om tro och inte gärningar, som vägen till rättfärdighet. Abrahams sanna avkomlingar lever i tro.  Lagen var en parentes i Guds frälsningshistoria. Den skulle ge insikt om synd och leda fram till tro på Guds frälsning, Gal 3:15-25 b la :

 

 

” Bröder, jag vill ta ett mänskligt exempel: inte ens en människas testamente som vunnit laga kraft kan upphävas eller utökas. 16 Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma. Det står inte: ”och dina avkomlingar”, som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus. 17 Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg gjort giltigt kan inte upphävas av lagen som kom fyrahundratrettio år senare , så att löftet skulle bli ogiltigt. 18 För om arvet skulle bero på lagen, beror det inte längre på löftet. Men Gud gav det till Abraham genom ett löfte.19 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand . 20 Och medlaren representerar inte bara en part. Men Gud är en .21 Är då lagen emot Guds löften? Verkligen inte. Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen. 22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23 Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare.

 

 
4 1 ”Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet ? 2 Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. 3 För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. 4 Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. 5 Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet.6 Därför uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: 7 Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. 8 Salig är den som Herren inte tillräknar synd. 9 Gäller den saligprisningen bara de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att Abraham fick tron tillräknad som rättfärdighet. 10 När fick han den tillräknad? Som omskuren eller som oomskuren? Inte som omskuren, utan som oomskuren. 11 Han fick omskärelsens tecken som bekräftelse på trons rättfärdighet, och den hade han redan som oomskuren. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12 Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren.

 
Abraham och löftet13 Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt. 15 Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.16 Därför heter det ”av tro”, för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far, 17 som det står skrivet: Jag har gjort dig till far till många folk . Och det är han inför den som han trodde på, Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till. 18 Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så far till många folk , som det var sagt: Så ska din avkomma bli. 19 Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, 21 fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. 22 Därför räknades det honom till rättfärdighet .23 Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, 24 utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.”