Det är inte bara i vår tid som det talas mycket om vikten av berättelser, den enskildes egen historia och hur den relaterar till andras, i familj, släkt och folk. Det har alltid varit viktigt, men nu har fler människor möjligheter att tänka över detta och skapa sina berättelser. Behovet är kanske också större när identitet och samhörighet inte är givna och självklara. Vi söker vår plats i livet, vår djupaste tillhörighet och identitet. Det blir möjlighet när vi ser oss själva, vårt liv i relation till andras och till det ännu större sammanhanget: Guds historia.
Berättelser har alltid varit viktiga för mänskigheten. Vi speglar vårt lilla liv i den större berättelsen samtidigt som vi på ett förunderligt sätt ”blir till” just genom att berätta och lyssna på berättelser. Det är en djupt mänsklig och viktig erfarenhet. Vår egen identitet blir mer synlig när vi berättar och lyssnar till andra. Vi ser att vi är del av något större, att vi har så mycket gemensamt, att vi människor är så lika trots yttre olikheter. Vi förstår att vi bara är en liten del i en stor helhet som sträcker sig bakåt i historien och att vi alla har en liten men viktig plats i världen.
Vi lever verkligen av berättelser, egna och andras. Därför är det bra att påminna sig om den kanske viktigaste historien av alla, Guds egen historia. Han skrev in sig i vår mänskliga historia för evigt när Hans Son blev människa och föddes i Betlehem. ”Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud, att hela världen skulle skattskrivas”. (Luk 2:1).
Vid den speciella, av Gud bestämda tiden, när Han skulle agera och låta profetiorna om Sonen och Messias fullbordas, sker det. Ingen kunde stoppa detta, trots att kung Herodes försökte. När Gud gör något kan ingen förhindra det.
Gud hade genom sina tjänare profeterna redan i förväg berättat om sin utvalde, som skulle komma till världen för att befria och rädda. De fromma hade levt av dessa ord och närt sitt hopp om att de skulle fullbordas. Gud hade börjat skriva sin egen historia genom sina tjänare som tecknade ned den, och han vet redan från begynnelsen hur den kommer att sluta. Det kan vi läsa om i Den Heliga Skrift.
Guds berättelse om Jesus har avgörande betydelse för vår egen berättelse. Vi lär av den att vi inte är utelämnade till oss själva och våra närmaste, slumpen eller meninglösheten. Vi sammanbinds med det allra största som Gud själv gör mitt i historien och inbjuds att bli en del av det. Vi förstår att det som varit omöjligt för oss att övervinna i våra liv har Gud tagit itu med för vår skull: synd, död, ensamhet, smärta.
+++
Vi förstår våra egna existentiella villkor på ett unikt sätt genom Guds berättelse som egentligen tog sin början i skapelsen. Gud var där före tid och rum, samme Gud som visat sitt personliga och faderliga ansikte gentemot mänskligheten i historien. Universum är inte ett kallt och oändligt tomrum, utan Skaparen, vars ansikte vi sedan möter i Jesus, har designat det oändligt stora och lilla i kosmos och på jorden för människan. Vi får veta att varje människa är unik, som skapad till Guds avbild och att vi har en mening med våra liv, att lära känna vår Skapare och Frälsare, tjäna, älska och lyda hans Ord. Gud har lämnat så tydliga spår i skapelsen av skönhet, ofattbar precision och ändamålsenlighet och genial finjustering av alla livsystem att det egentligen är omöjligt att förneka hans existens. Paulus skrev så här i Romarbrevet:
” Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.”
Gud skapade ordning av urtidens kaos och gjorde vårt kosmiska hem jorden beboelig. Människan skulle vara Guds representant och arbeta för hans rike och växa i mognad och förstånd genom att leva i gemenskap med Gud.
Mannens och kvinnans livssituation blir belyst i de första kapitlen. Vi känner igen oss i vårt uppdrag att förvalta, arbeta och vara kreativa. Vi förstår varför vi uplever främlingsskap, egen och andras synd, ondska och lidande och hur Gud lovar att åtgärda detta genom sin Son. Vår mänskliga historia blir frälsningshistoria när Gud verkar mitt i den för att förbereda för vår Frälsares ankomst.
Guds historia är också mänsklighetens historia utifrån Guds eget perspektiv, vad han gjort för att genomföra sin räddningsplan. Där kan vi finna vår djupaste samhörighet, mening och identitet som hans skapelse och älskade barn genom Jesus Kristus.
alefochomega 