Apostlagärningarna. Kap 1-3.

 

 

 

Trots att jag redan skrivit en kortare sammanfattning om Apostlagärningarna, https://alefochomega.com/2017/01/08/apostlagarningarna-i/
ska jag gå igenom varje kapitel, eftersom det är en fantastisk och viktig bok i Nya Testamentet, som ständigt inspirerar till att läsas och inspireras av.

Den är ju församlingens egen historiebok i ett utvalt sammandrag och författaren Lukas är en lysande berättare. Man kan också kalla boken för den helige Andes gärningar. Det hänvisas ett sjuttiotal gånger till vad Anden sagt och gjort. Vi ska passa på att räkna de många under som sker när vi går igenom varje kapitel.
Boken utgör en perfekt övergång mellan evangelierna och breven, eftersom den innehåller de underbara skildringarna av Jesu lärjungar som verkligen visar att de varit med honom och lärt av honom. De fick lära sig mycket under Andens ledning också . Genom predikningarna, talen, bönerna, konflikterna, missionsresorna får vi veta mycket om hur teologin formas. Det är som sagt mycket spännande läsning att följa de hårt arbetande apostlarna i medgång och motgång, i väckelse och förföljelse, vid upplopp, skeppsbrott, inför samtidens maktmänniskor och tillsammans med varandra i innerlig gemenskap.

Ibland säger man att Apostlagärningarna fortsätter, vilket stämmer på det sättet, att evangeliet predikas till jordens alla folk och då förhoppningsvis med tecken och under i Andens kraft.
Men ändå är den naturligtvis helt unik i sin skildring av den första församlingens liv och trons utbredning de första decennierna efter Jesu uppståndelse och återvändande till sin himmelske Fader.

Vi är som läsare i goda händer eftersom Lukas läkaren, som noggrannt efterforskat allt och skrivit ner det i god ordning, vägleder oss igenom den historiska period som fortfarande utövar ett enormt inflytande på vår tid, vår värld.

Den lilla omskakade och försagda skaran av ärjungar som inte riktigt förstått att det var nödvändigt för Jesus att dö, och inte heller riktigt fattade att han skulle uppstå från de döda (trots att Jesus undervisat och förberett dem), fick uppmaningen att invänta den helige Ande efter himmelsfärden.
I och med detta, att de uppfylldes av Anden, förändrade situationen totalt. Apostlarna fick frimodighet och kraft att börja förkunna att Jesus var Messias, Guds Son, och att han uppstått. På mycket kort tid växte de troendes skara och vittnesbördet om Herren Jesus började spridas.

+++

Lukas hade tillgång till information från många ögonvitnen, som kunde berätta om allt som hänt. Han skrev ju både sitt evangelium och Apg. Som icke-jude ger han värdefulla perspektiv på frälsningshistorien och Jesu liv, vilket kompletterar de andra evangelisterna så att vi får en mer heltäckande framställning av vår Frälsare.

Lukas betonade vissa saker (bönen , Anden, glädjen, att frälsningen är för alla folk) och ger oss upplysningar som de andra inte har med (de fyra lovsångerna t ex. Hans två skrifter utgör två sjundedelar av NT:s hela textmassa. Lukas måste ha fått uppgifter från Jesu mor Maria och kanske även Jesu halvbror Jacob

Vi förstår av Apg 16 ff att Lukas var en nära medarbetare till Paulus och följde med honom på missionsresor. Mer om det längre fram.

Boken kan delas upp i två delar: 1-12 som handlar om evangelisationen bland judarna och där Petrus är en viktig personen, men även andra. Vidare 13-28 där Paulus och missionen till hedningarna är i centrum. Det handlar alltså om budskapets väg från Jerusalem till väldsmaktens huvudstad Rom.

+++

Kap 1.
I sitt evangelium avslutade Lukas med Jesu himmelsfärd, men i APG 1 berättar han lyckligtvis lite mer om de fyrtio dagar som föregick den. Det är framför allt några punkter man kan notera. Så här skriver han:
I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde 2 fram till den dag han togs upp till himlen, efter att ha gett sina befallningar genom den helige Ande till de apostlar som han hade utvalt. 3 Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, när han under fyrtio dagar lät dem se honom och talade med dem om Guds rike.”
I grekiskan stå det ἤρξατο, erxato som Jesus började göra och lära. Det kan ju ha en viss teologisk betydelse ..
Centrum i Jesus förkunnelse hade varit Guds rike, och han fortsatte att undervisa dem om detta. Då är det inte märkligt att lärjungarna undrade när den Uppståndne Herren skulle upprätta riket åt Israel. De längtade liksom många fromma judar på befrielsen i det messianska riket.
Jesus svarade inte på frågan utan hänvisade istället till det uppdrag som väntade dem, att i Andens kraft bli hans vittnen. De skulle bli ”döpta i den Han sade även att de inte får veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. De återger de grekiska orden χρόνους och καιρος. De beskriver den viktiga skillnaden mellan den vanliga klocktiden och den speciella tid och situation där Gud själv agerar i sitt frälsningshistoriska skeende på ett avgörande sätt.
Det har alltid varit svårt att förstå när Guds löften och alla profetiorna ska uppfyllas för dem och för oss, men vi kan lita på att Herren kommer att agera i sin tid för att det skall ske.
Några andra saker kan noteras: 1. Jesus ”visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis ( τεκμήριον (tekmērion) på att han levde”.. Det är viktigt. Lärjungarna hade svårt att tro att han verkligen levde, men de blev så överygade av de bevis de fick under dessa fyrtio dagar, att de blev vittnen om hans uppståndelse, ända till döden som martyrer.
2. Här får vi veta att Jesus kommer tillbaka på samma sätt som han lämnade, även om det vid historiens absoluta slut gäller att alla människor kommer att se det. ”Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.”
3. Apostlarna var sedan tillsammans med Jesu mor Maria, hans bröder och några andra kvinnor i det rum i övre våningen där de brukade samlas. Var det där Jesus instiftade nattvarden? Där bad de och förberedde sig inför löftets uppfyllelse, det Fadern utlovat och Jesus talat om.
4. Det är intressant att se hur de utvalde den person som skulle ersätta Judas Iskariot, vilket alltså skedde genom att de kastade lott, en sedvänja som gick tillbaka till det gamla förbundets tid. När Anden sedan kom över dem behövde de inte göra så längre. I samband med det ser vi hur Petrus redan från början fastslog det som är grunden för apostlarnas och kyrkans liv, tro och förkunnelse, hur man förstod att Skriftens ord uppfylldes i det som skedde. Han trädde fram bland bröderna och sade:
”Mina bröder, det ord i Skriften måste uppfyllas som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas…
Till sist kan man notera att ett par olika uttryck används för pingsterfarenheten: att lärjungarna skulle bli döpta i den helige Ande, uppfyllas av Anden och att Anden kom över dem.
+++
Kap 2

 

 

 

Det passar bra att fortsätta med  Apostlagärningarna så här på det nya året.  ​Det finns så  mycket att inspireras av vid läsningen av denna viktiga bibelbok alla tider på året. 

 

Kap 2 är så rikt att detta bara är en inledning. Jag ska inte orda så mycket om själva pingstundret när de alla uppfylldes av den helige Ande, annat än att apostlarna började tala riktiga, existerande språk om Guds väldiga gärningar. De fromma judar som bodde i Jerusalem var från alla folk, så därför fanns många språk representerade när de samlades för högtidens firande. De hörde apostlarna tala om uppfyllelsen av Guds löften på sitt eget språk. 

Pingsten, Shavuot, var ursprungligen en skördefest och firades även till minne av att man mottog Toran, Lagen, på Sinai berg, 49 dagar efter påsk, Pesach. Den var en av de tre stora högtiderna.

Vi har läst om detta så många gånger att vi kanske är en aning avtrubbade, men det som hände var något alldeles oerhört och exceptionellt för de människor som befann sig på platsen. Något sådant hade aldrig skett förut.

 

Det var av samma genomgripande livsförvandlande betydelse som Jesu död, uppståndelse och himmelsfärd. Där och då föddes församlingen i Andens liv och kraft och lärjungarna utrustades för sin tjänst att vara vittnen om Jesus och hans uppståndelse. Många löften från det gamla förbundet, och Jesu eget löfte om att Anden skulle komma till dem, gick i uppfyllelse denna dag. 

 

 

Det var Petrus som trädde fram och förklarade vad som hänt genom att hänvisa till profeterna. Det är ett mönster vi ser i hela NT. Allt vad Gud talat och förutbestämt började gå i uppfyllelse i och med att den messianska tiden inleddes med Jesu ankomst till jorden​, och alltså​ även detta mäktiga Andens utgjutande som Petrus hänvisar till profeten ​ ​Joel för att förklara för de häpna judar som bevittnade denna händelse så tidigt på pingstdagens morgon.

 

 

 

​Det är i sig intressant att av de bibelställen i GT som handlar om pingsten, han väljer just detta. I dessa verser har vi Guds eskatologiska program sammanfattat, alltså vad Herren kommer att göra i ”de sista dagarna” innan ”Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda”. Anden ska utgjutas och människor ska åkalla Herrens namn till frälsning. Det är precis vad som skedde, vilket vi ska titta närmare på.

 

 

”Och det ska ske i de sista dagarna,säger Gud,

att jag utgjuter av min Ande över allt kött.Era söner och era döttrar ska profetera,era unga ska se syner och era gamla ska ha drömmar.

18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de ska profetera.

19 Och jag ska göra under uppe på himlen 

och tecken nere på jorden,blod, eld och moln av rök.

20 Solen ska vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer,den stora och ​fruktansvärda​.21 Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namnska bli frälst.”

 

Härmed inleddes den tidsperiod då evangeliet skulle predikas för alla folk innan Jesu återkomst. Lärjungarna visste inte på den tiden att den perioden skulle bli över 2 000 år.

+++

Ett annat bibelställe som Petrus hänvisar till är Psalm 16. I dessa verser får vi också inblick i hur apostlarna förstod det som skett med Jesus inte bara utifrån profeterna utan även Psaltaren.Jesus förklarade ju själv för lärjungarna vid Emmaus ​vad som var sagt om honom i alla Skrifterna, med början i Moseböckerna och alla profeterna.

Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet. 23 Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom. 24 Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden. 25 David säger med tanke på honom:

 

Jag har alltid Herren för ögonen. 

Han är vid min högra sida för att jag inte ska vackla.26 Därför gläds mitt hjärta och jublar min tunga.Även min kropp  får vila i trygghet

27 att du inte lämnar min själ åt dödsriket eller låter din Helige se förgängelsen.

28 Du har visat mig livets vägar,

du ska mätta mig med glädje inför ditt ansikte.

Petrus hänvisa​de​ alltså till kung David ​i de två Psaltarpsalmerna16 och 110för att ​understryka trovärdigheten i sin predikan​. Kung David  var​ ju​ en profet och förutsade det som  skulle ske med Messias.  Så här sade han om sig själv : ”Herrens Ande har talat genom mig, hansord är på min tunga” ( 2 Sam 23:2).   Deras stamfader hade  alltså i förväg  sett hans uppståndelse​, vilket naturligtvis talade till de judar som kände till Skrifterna. ​Det är verkligen intressant att studera hur apostlarna tolkade dessa.​ ​

Bröder, jag kan öppet säga er att vår stamfar David är både död och begraven. Hans grav finns här hos oss än i dag. 30 Men han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta en av hans ättlingar på hans tron. 
31 I förväg såg han Messias uppståndelse och sade: Han ska inte lämnas åt dödsriket, och hans kropp ska inte se förgängelsen.
32 Denne Jesus har Gud uppväckt, och vi är alla vittnen till det. 33 Han har blivit upphöjd till Guds högra sida och fått den utlovade helige Ande av Fadern, och han har utgjutit det som ni ser och hör. 34 David har ju inte stigit upp till himlen, men han säger:

Herren sade till min Herre:

Sätt dig på min högra sida

tills jag lagt dina fiender

som en pall under dina fötter.

 

Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias.”

37 När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?” 38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. 39 Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.”
40 Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: ”Låt er frälsas från det här bortvända släktet!” 41 De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.

 

 

Det som hände sedan på detta första ”väckelsemöte” i historien när Petrus predikat klart och uppmanat åhörarna att omvända sig och låta döpa sig var att tretusen personer hörsammade detta. Efter högtiden återvände dessa nyfrälsta människor till sina hemländer, släktingar och vänner och vittnade med all säkerhet för dem om vad de upplevt. Därför var denna första predikan så viktig, missionen igångsattes här, evangeliet började spridas utanför Jerusalem. Det kommer dock att behövas handfast vägledning av Herren för att få den första församlingen att förstå att alla hednafolk skulle nås och därmed inkluderas i Guds rike , se särskilt kap 11. Vi återkommer till det vid läsningen av resten av boken.

 

 

 

I slutet av kapitlet får vi en fin beskrivning av livet i församlingen, som präglades av gemenskap, delaktighet, glädje, undervisning, brödsbrytelse och bön.

 

42 De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. 43 Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. 45 De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. 46 Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje.  47 De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
+++
Kap 3

 

 

 

 

 

I det tredje kapitlet ser vi att apostlarna höll fast vid sin vana att delta i de dagliga bönestunderna i templet och att det första mäktiga miraklet skedde, som skulle få så stora konsekvenser för evangelisationen (mer om det i nästa kapitel). De gömde sig inte längre utan trädde frimodigt fram i det offentliga. Den förlamade man som satt och tiggde ber dem om en gåva och Petrus tar tillfället i akt att vittna om kraften i Jesu Kristi namn. Petrus ger vad han själv fått som gåva av Gud, den helige Andes livgivande kraft. Mannen får styrka i sina ben, ställer sig upp och inte bara går utan hoppar av glädje . Han följer med dem in i templet och går som ett levande vittnesbörd om Guds kraft runt och prisar Gud.

 

I samband med detta mirakel får han tillfälle att förklara och undervisa för den häpna skara som bevittnat händelsen.
11 ”Mannen höll sig till Petrus och Johannes, och allt folket skyndade fram till dem i den gång som kallas Salomos pelarhall. De var utom sig av häpnad. 12 När Petrus såg det sade han till folket: ”Israeliter! Varför är ni förvånade över det här? Varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå?
13 Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus. Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom.14 Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och krävde att få en mördare fri! 15 Livets furste dödade ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det är vi vittnen till. 16 Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man som ni ser och känner. Tron som kommer genom det namnet har gett honom full hälsa, som ni alla ser.
Här ser vi några av de viktigaste teologiska sanningar som hela den apostoliska tron kan sägas vila på, och som återkommer i Apostlagärningarna. Det är först och främst återigen hänvisningen till det gamla förbundet, till patriarkerna Abraham, Isak och Jakob. Det är judarnas Gud, Jahve, som förhärligat sin tjänare Jesus (παῖς (pais), barn, tjänare. Samma beteckning på Messias används hos profeten Jesaja i den grekiska översättningen. Gud uppväckte honom från de döda, vilket apostlarna som sett och hört den levande Jesus, vittnade om. Det är också genom tron på hans namn som detta kunna ske.
+++
17 Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era ledare visste vad ni gjorde. 18 Men Gud har med detta uppfyllt det som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. 19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade 20 och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus.21 Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det återupprättas som Gud från urminnes tid har förkunnat genom sina heliga profeters mun.
Genom folkets okunnighet, när de utlämnade och förnekade den Gud sänt, uppfyllde de allt vad Gud hade förutsagt om hans Messias’ lidande och död. Det är alltid ett både-och i Bibeln, människorna som agerade och Gud som verkade och genomförde sin vilja mitt i hela denna mänskligt komplicerade mix av överväganden och beslut.
22 Mose har sagt: En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i allt vad han säger er.23 Men var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.
24 Alla profeterna, de som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar. 25 Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma ska alla folk på jorden bli välsignade.26 Det var först och främst för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar.”
Petrus citerar återigen GT, denna gång från 5 Moseboken. Det var en välkänd profetia om profeten med stort P som Gud skulle sända. Här ser vi hur redan Moses förstod betydelsen av förebilder för Messias, och apostlarna står i samma tradition. Petrus menar att alla profeter från Samuel och framåt har förkunnat dessa dagar, och att deras budskap just riktades till det judiska folket som Abrahams ättlingar. Uppståndelsen omtalas återigen och omvändelsens nödvändighet.
Här ser vi återigen det som är typiskt för apostlarnas förkunnelse och vad de från början betonar: Helande, vittnesbördet om Jesu uppståndelse, förkunnelsen om omvändelse och tro, förståelsen av uppfyllelsen av det gamla förbundet och skrifterna. De förkunnade och verkade i Andens kraft och bar fram vittnesbördet om att Jesus levde på ett så tydligt sätt att motståndarna försökte göra allt de kunde för att stoppa detta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.