Apostlagärningarna. Inledning + kap 1.

 

 

 

Trots att jag redan skrivit en kortare sammanfattning om Apostlagärningarna, https://alefochomega.com/2017/01/08/apostlagarningarna-i/
ska jag gå igenom varje kapitel, eftersom det är en fantastisk och viktig bok i Nya Testamentet, som ständigt inspirerar till att läsas och inspireras av.

 

Den är ju församlingens egen historiebok i ett utvalt sammandrag och författaren Lukas är en lysande berättare. Man kan också kalla boken för den helige Andes gärningar. Det hänvisas ett sjuttiotal gånger till vad Anden sagt och gjort. Vi ska passa på att räkna de många under som sker när vi går igenom varje kapitel.
Boken utgör en perfekt övergång mellan evangelierna och breven, eftersom den innehåller de underbara skildringarna av Jesu lärjungar som verkligen visar att de varit med honom och lärt av honom. De fick lära sig mycket under Andens ledning också . Genom predikningarna, talen, bönerna, konflikterna, missionsresorna får vi veta mycket om hur teologin formas. Det är som sagt mycket spännande läsning att följa de hårt arbetande apostlarna i  medgång och motgång, i väckelse och förföljelse, vid upplopp, skeppsbrott, inför samtidens maktmänniskor och tillsammans med varandra i innerlig gemenskap. 

Ibland säger man att Apostlagärningarna fortsätter, vilket stämmer på det sättet, att evangeliet predikas till jordens alla folk och då förhoppningsvis med tecken och under i Andens kraft.
Men ändå är den naturligtvis helt unik i sin skildring av den första församlingens liv och trons utbredning de första decennierna efter Jesu uppståndelse och återvändande till sin himmelske Fader.

 

 

Vi är som läsare i goda händer eftersom Lukas läkaren, som noggrannt efterforskat allt och skrivit ner det i god ordning, vägleder oss igenom den historiska period som fortfarande utövar ett enormt inflytande på vår tid, vår värld.

 

 

Den lilla omskakade och försagda skaran av ärjungar som inte riktigt förstått att det var nödvändigt för Jesus att dö, och inte heller riktigt fattade att han skulle uppstå från de döda (trots att Jesus undervisat och förberett dem), fick uppmaningen att invänta den helige Ande efter himmelsfärden.
I och med detta, att de uppfylldes av Anden,  förändrade situationen totalt. Apostlarna fick frimodighet och kraft att börja förkunna att Jesus var Messias, Guds Son, och att han uppstått. På mycket kort tid växte de troendes skara och vittnesbördet om Herren Jesus började spridas.

 

 

+++

 

 

Lukas hade tillgång till information från många ögonvitnen, som kunde berätta om allt som hänt. Han skrev ju både sitt evangelium och Apg. Som icke-jude ger han värdefulla perspektiv på frälsningshistorien och Jesu liv, vilket kompletterar de andra evangelisterna så att vi får en mer heltäckande framställning av vår Frälsare.

 

Lukas betonade vissa saker (bönen , Anden, glädjen, att frälsningen är för alla folk) och ger oss upplysningar som de andra inte har med (de fyra lovsångerna t ex. Hans två skrifter utgör två sjundedelar av NT:s hela textmassa. Lukas måste ha fått uppgifter från Jesu mor Maria och kanske även Jesu halvbror Jacob

 

Vi förstår av Apg 16 ff att Lukas var en nära medarbetare till Paulus och följde med honom på missionsresor. Mer om det längre fram.

 

Boken kan delas upp i två delar: 1-12 som handlar om evangelisationen bland judarna och där Petrus är en viktig personen, men även andra. Vidare 13-28 där Paulus och missionen till hedningarna är i centrum. Det handlar alltså om budskapets väg från Jerusalem till väldsmaktens huvudstad Rom.

 

 

+++

 

 

Kap 1.
 
 
 
I sitt evangelium avslutade Lukas med Jesu himmelsfärd, men i APG 1 berättar han lyckligtvis lite mer om de fyrtio dagar som föregick den. Det är framför allt några punkter man kan notera. Så här skriver han: 
 
I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde 2 fram till den dag han togs upp till himlen, efter att ha gett sina befallningar genom den helige Ande till de apostlar som han hade utvalt. 3 Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, när han under fyrtio dagar lät dem se honom och talade med dem om Guds rike.” 
 
 
I grekiskan stå det ἤρξατο, erxato som Jesus började göra och lära Det kan ju ha en viss teologisk betydelse ..
 
 
Centrum i Jesus förkunnelse hade varit Guds rike, och han fortsatte att undervisa dem om detta. Då är det inte märkligt att lärjungarna undrade när den Uppståndne Herren skulle upprätta riket åt Israel. De längtade liksom många fromma judar på befrielsen i det messianska riket.  
 
Jesus svarade inte på frågan utan hänvisade istället till det uppdrag som väntade dem, att i Andens kraft bli hans vittnen. De skulle bli ”döpta i den Han sade även att de inte får veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. De återger de grekiska orden χρόνους och καιρος. De beskriver den viktiga skillnaden mellan den vanliga klocktiden och den speciella tid och situation där Gud själv agerar i sitt frälsningshistoriska skeende på ett avgörande sätt.
 
Det har alltid varit svårt att förstå när Guds löften och alla profetiorna ska uppfyllas för dem och för oss, men vi kan lita på att Herren kommer att agera i sin tid för att det skall ske.
 
 
Några andra saker kan noteras: 1. Jesus ”visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis ( τεκμήριον (tekmērion)  på att han levde”.. Det är viktigt. Lärjungarna hade svårt att tro att han verkligen levde, men de blev så överygade av de bevis de fick under dessa fyrtio dagar, att de blev vittnen om hans uppståndelse, ända till döden som martyrer. 
 
2. Här får vi veta att Jesus kommer tillbaka på samma sätt som han lämnade, även om det vid historiens absoluta slut gäller att alla människor kommer att se det. ”Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.” 
 
3. Apostlarna var sedan tillsammans  med Jesu mor Maria, hans bröder och några andra kvinnor i det rum i övre våningen där de brukade samlas. Var det där Jesus instiftade nattvarden? Där bad de  och förberedde sig inför löftets uppfyllelse, det Fadern utlovat och Jesus talat om. 
 
4. Det är intressant att se hur de utvalde den person som skulle ersätta Judas Iskariot, vilket alltså skedde genom att de kastade lott, en sedvänja som gick tillbaka till det gamla förbundets tid. När Anden sedan kom över dem behövde de inte göra så längre. I samband med det ser vi hur Petrus redan från början fastslog det som är grunden för apostlarnas och kyrkans liv, tro och förkunnelse, hur man förstod att Skriftens ord uppfylldes i det som skedde. Han trädde fram bland bröderna och sade: 
”Mina bröder, det ord i Skriften måste uppfyllas som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas…
 
 
Till sist kan man notera att ett par olika uttryck används för pingsterfarenheten:  att lärjungarna skulle bli döpta i den helige Ande, uppfyllas av Anden och att Anden kom över dem.  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.