Vad innebär predestinationen? I-II

nådastolen

Nådastolen. Albertus Pictor.

Mycket har blivit sagt av teologer och många har bestämda åsikter om vad predestinationen, Guds förutbestämmelse, innebär. Jag ska koncentrera mig på vad Guds Ord säger i de sex verser där verbet förekommer i NT.
Apostlagärningarna  är en bra utgångspunkt för detta. Apostlarnas första predikningar efter Pingstdagen och de böner de bad tillsammans borde vi studera extra noga. Dessa män hade levt med Jesus i tre år, gått i en särskild bibelskola i 40 dagar efter hans uppståndelse och blivit uppfyllda av hans Ande.
När nu evangeliet började predikades med tecken och under lät inte motreaktionen vänta på sig. Petrus och Johannes fängslades för att i Jesu namn ha botat en lam man. När de släpptes fria gick de till sina egna, berättade vad som hänt och började be.
”Sedan de hade blivit frigivna, gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. 24 När de hörde det, ropade de endräktigt till Gud och bad: ”Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem, 25 du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare:
Varför upprörs hedningarna
och tänker folken ut
meningslösa planer?
26 Jordens kungar träder upp, och
furstarna gaddar sig samman
mot Herren och hans Smorde.
27 Ja, de gaddade sig verkligen samman i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort, Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels stammar, 28 för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut hade förutbestämt. 29 Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, 30 genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” 31 När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.” (4:23-31).
Här ser vi något typiskt och viktigt för att förstå predestinationen. Gud hade i sin makt och beslut förutbestämt att Jesus skulle lida och dö samtidigt som dessa grupper hade gaddat sig samman för att göra just detta. Det är alltid både-och. Dels det Gud förutbestämt skall ske, dels de viljebeslut människor fattar som leder till konkreta handlingar i dessa skeenden.
Det grekiska ordet för ”förutbestämma” är προορίζω, prooriso. Verbet förekommer 6 ggr i NT , 2 ggr i Rom 8, 2 ggr i Efes 1 och 1 gång i 1 Kor. 2.
+++
Vi kan utgå från att Herodes, Pilatus, tillsammans med hedningarna och Israels stammar hade sina egna bevekelsegrunder för sina handlingar. De drevs av olika motiv och ville olika saker med detta, men deras aktiva val ledde till samma sak: Jesus dömdes till döden, något som alltså ytterst var Guds beslut och vilja, vilket de naturligtvis inte visste.
Så här skrev Paulus om detta. ” Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.” (1 Kor 2:7-8).
Jag ska gå igenom övriga bibelställen om Guds förutbestämmelse och vad det betyder. Men här ser vi ganska tydligt att det handlar både om Guds suveräna beslut, vilja och makt, och många människors aktiva medverkan, som genom sin vilja och sina beslut utförde själva handlingen, att döma Jesus till döden.
+++
Redan före världens skapelse hade Gud bestämt att hans Son skulle dö för våra synder och det skedde sedan i rätt tid och på rätt plats. Gud visste med all säkerhet att det var just Herodes, Pilatus och de andra som skulle genomföra detta, men ändå var det dessa personer som ville och valde det.
Men de visste med all säkerhet inte att de genom detta agerande som de trodde skulle stoppa den tidiga Jesus-rörelsen var just exakt vad Gud ville skulle ske för att tvärtom starta hela kyrkohistorien! Efter Jesus planerade död och uppståndelse skulle Anden utgjutas och evangeliet börja predikas för alla folk, något som fortsätter än i dag.
De människor som bestämde att Jesus skulle dödas är borta sedan länge, men Jesus lever och Guds frälsningsplan fortsätter att fullbordas fram till Jesu återkomst.
”O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar ff.. ” (Rom 11:33).
+++
Jag fortsätter att titta på de bibelställen där det talas om förutbestämmelse och sammanfattar.
 ”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. 
29 Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. 30 Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.”
Här ser vi hur Paulus använder detta begrepp. De människor som Gud i förväg känt προέγνω, proegno, har han också som en konsekvens av detta, förutbestämt,  προώρισεν, proorisen, till att formas efter hans Sons bild. Nästa steg i processen är att de som är förutbestämda också är kallade, förklarade rättfärdiga och förhärligade. 
 
Vi har alltså fem steg i denna process som började med att Gud i förväg visste vilka som skulle bli hans. Gud vet hur allting kommer att sluta från början. Han tar ansvar för hela processen, vilket är vår stora trygghet att veta. Det är vad det handlar om. Gud tar initiativet till att rädda oss. Redan innan världens skapelse visste Gud att de människor han tänkte skapa skulle göra uppror mot honom och han hade redan sin räddningsplan klar: Guds Son, skulle dö för att försona oss med Gud och återupprätta relationen med honom, ”offerlammet är slaktat från världens grundläggning”(Upb 13:8).
Gud visste också från början vilka som skulle tro och ta emot, evangeliet, som är Guds kraft till frälsning. Guds målsättning för dessa är att de ska formas till likhet med hans Son och vägen dit går via Guds kallelse, rättfärdiggörande och förhärligande.
+++
Nästa bibelställe återfinner vi i I 1 Kor 2:7”Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt till att bli till härlighet för oss. ”
Här får vi veta att denna Guds frälsningsplan var en fördold vishet men att Gud bestämt i förväg att den skulle bli till härlighet för oss. Den visheten är evangeliets kärna: den korsfäste Jesus.
Avslutningsvis är det Efes 1:5 och 11: ”I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut”..  och    ”I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut”…
Här ser vi återigen att det Gud efter sin vilja och sitt beslut har gjort för att rädda oss är i Jesus Kristus var förutbestämt. Vi skulle få bli hans barn och arvingar.
Det finns ingenting i dessa verser som säger något om att Gud förutbestämmer somliga men inte andra till frälsning i Kristus. Vad som poängteras är Guds förutvetande plan att rädda oss. Det är hans beslut och vilja. 
Vi vet av Bibelns sammanlagda vittnesbörd att Gud alltid har ställt människan inför ett val: tro och lyda eller förkasta. Vad det sedan beror på att en del tror och tar emot medan andra förkastar evangeliet måste till slut sägas vara ett mysterium. Gud vill att alla ska bli frälsta, men alla blir det inte. Det betyder inte att Gud inte är allsmäktig eller god. Han har redan gjort allt han kan för att rädda oss och Anden verkar i denna stund för att överbevisa människor om att de genom sin synd är skilda från Gud, och för att leda dem fram till Kristus. Men Gud är ju kärlek och kärlek kan inte tvingas på någon.
 
Vi vet också att vi inte av oss själva kan komma till Gud, tro och ta emot. Det är också ett Guds verk, även om vår vilja inte är helt frånkopplad. Det är som jag ser det, som så ofta, både-ock. Gud och människa. 
 
De exempel vi ser i GT är alltid kopplade till de förberedelser Gud gjorde under lång tid för sin Sons ankomst till jorden. Gud  verkade suveränt samtidigt som de inblandade hade ett val och fattade sina beslut, men inget av detta kunde stoppa Guds plan. Han visste hur Farao, Nebukadnessar, Herodes och alla andra skulle reagera och hanterade det så att hans vilja skedde. Han visste också hur hans tjänare ibland heller inte alltid var helt följsamma och lydiga.
Gud samverkar med människor som fattar sina beslut, men han genomför samtidigt alltid sina planer. Hur det går till vet vi inte i detalj.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.