Några texter om predestination och människans val.I-III

 
 
 
 
nådastolen

Nådastolen. Albertus Pictor.

 

 

Det framgår av Bibeln att Gud förutbestämt det som har med hans frälsningsplan att göra, alltså hur han skulle rädda oss från synd, ondska och evig död.   Gud hade från skapelsens början  bestämt att Hans Son skulle dö för våra synder på korset. Johannes skriver så här om livets bok som tillhör Lammet, som är slaktat från världens grundläggning” (Upb 13:8). Petrus skrev i sitt första brev att vi blev friköpta med Kristi dyrbara blod.. ”Han var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa sista tider uppenbarats för er skull” (1:20).

 

Från Guds perspektiv är hans Sons död så avgörande och central att han ser detta som att det  inträffat redan från början. Gud ser ju från begynnelsen hur allting kommer att sluta. Han förberedde från ”världens grundläggning” att Lammet är slaktat, att Sonen skulle ge sitt liv i kärlek för oss. Korset var inristat i skapelsen från början. Guds tecken, är korsets tecken i sin skapelse präglad av uppror mot honom, synd, ondska och död. Det är så för att han älskar sin sin mänsklighet. Gud visste från begynnelsen att vi människor skulle vara olydiga mot hans ord och vilja och förutbestämde att hans Son skulle dö för att rädda oss.

 

 

Genom historien har Gud gripit in och förberett för Sonens ankomst genom att först utvälja en man, Abraham, ett folk, en stad och ett land som kommer att ha en central roll i hela skeendet ända fram till tidens slut. De avgörande händelserna i denna långa historia är fastställda i Guds tidsplan och ingenting kan ändra på det. Jerusalem och Israel var och är i världens fokus.

 

I denna högst mänskliga historia spelar individers enskilda val en stor roll, men det hindrar inte Gud från att verka i och genom allt detta och genomföra sina planer.

 

Gud vet och har vetat hur människor kommer att agera och välja. I Guds ofattbara försyn och makt sammanvägs allt detta på ett sätt vi inte förstår i Hans egen plan och vilja. När det gäller de avgörande skeenden som skulle leda fram till att Guds räddningsplan kunde kulminera i och genom Jesus Kristus, har han styrt detta på ett särskilt sätt. Slutresultatet blir som Gud hade planerat från början. Han är Alfa och Omega, begynnelsen och änden. Det han bestämt och förutsagt kommer att fullbordas, både trots och tack vare vad människor gjort.

 

Guds förutvetande om våra gärningar är inte detsamma som förutbestämmelse, i betydelsen av att han bestämt vad vi ska göra innan vi själva gjort våra val.  Guds vilja är helt uppenbarad och klar: han vill att alla ska omvända sig och bli frälsta, att ingen ska gå förlorad. Jesus dog för detta. Ändå vet vi att alla inte tror på Jesus .

Gud vet därför också vilka som kommer att ta emot frälsningens gåva, men det är inte detsamma som att Han förutbestämt några till frälsning och andra till förtappelse. Det är människans  sätt att finna en dålig förklaring till detta mysterium. Gud vet  i förväg allt om varje människas liv och hur vi ska välja, men det är inte detsamma att han bestämmer allt som ska ske.

 

+++

 

 

Hur den intrikata balansen mellan vår vilja, vårt syndafördärv, Guds nåd till omvändelse, pånyttfödelse och frälsning samverkar kan människan inte  förstå och förklara i detalj. Vad vi vet är att ingen kan bli frälst av egen kraft och beslut. Det är alltid Gud som verkar och drar människor till Jesus och ger levande tro. Frälsningen är helt och hållet Guds verk, också när det gäller hur vi tar emot den. Men det finns människor som vägrar ta emot, och bara Gud vet varför. Det är inte vår uppgift att spekulera om detta utan be för alla, vittna och lita på Guds rättvisa dom.

 

Men i allt detta har människan rimligtvis ett ansvar att vara följsam, reagera på Guds verkande och ha en helhjärtad överlåtelse och vilja att bevaras i tron och gemenskapen med Gud, genom lidande och prövningar fram till slutet. Det finns varningar för att avfalla, tappa tron och gå förlorad, och i detta har människan ett ansvar. Så vi är aktiva och ansvariga i denna relation med Gud.

 

+++

 

 

Efesierbrevet 1 är särskilt intressant i detta sammanhang.

 

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom.  I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut,6 till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade. 7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd 8 som han lät flöda över oss med all vishet och insikt.9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus   10 den plan skulle genomföras när tiden var inneom : att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.
 
11 I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin viljas beslut, 12 för att vi som först har satt vårt hopp till Kristus ska bli till hans ära och pris. 13 I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris.

 

Dessa mäktiga verser beskriver vår ställning som troende, som Guds barn i Jesus Kristus. Det betonar att allt var Guds frälsningsverk som han fullkomnade för oss i sin Son. Det beskriver Guds del i v 3-12 och något om oss, som kom till tro när vi hörde sanningens ord, evangeliet om vår frälsning men det sägs ingenting om hur det gick till. Utkorelsen är knuten till Kristus själv och hur vi som troende är utvalda i Honom före världens skapelse.

På samma sätt som Jesus Kristus ses som offrad för vår räddning  före världens skapelse, var de som skulle komma till tro på honom från början utvalda i honom till att friköpas, förlåtas för att stå som heliga och fläckfria i Jesus inför Gud, som hans älskade barn.

 

Jag kan inte läsa ut något som har att göra med att Gud förutbestämmer, utväljer somliga men inte andra till räddning här. Vad det handlar om är att han utvalt de troende i Kristus från början.

 

 

+++

 

Några avslutande kommentarer till denna första del.

 

Gud skapade oss till sin avbild och det är oförenligt med Guds väsen att han skulle skapa robotar utan frihet, utan möjlighet att välja. Det visar också historien, att alla står inför konkreta val och ibland väljer rätt eller fel. Det är inte exakt förutbestämt av Gud hur hans egna tjänare ska reagera. Det beror naturligtvis på att alla levde och lever i en fallen värld, i en skapelse präglad av synden, och att frestelserna och kampen mot det som strider mot Guds vilja är intensiv just bland Guds eget folk. Men Guds närvaro och ledning i deras liv var så stark att de kunde fullgöra just sin uppgift i Guds plan.

 

Vi kan hålla med vad Gud säger och gör, tro på det och leva för Gud. Vi kan förkasta vad Gud säger och gör. Det finns valsituationer för oss alla men vi kan aldrig välja att tro på Jesus utan Guds Andes inflytande.

 

Den ende vars liv kunde sägas vara absolut förutbestämt var Jesu liv. Han uppfyllde allt som var sagt om honom i profetiorna. Som Guds Son visste han vad som var hans uppgift men erfor ändå ångesten och det ofattbara lidandet av att en kort stund bli skild från sin Fader när han bar hela världens synd på korset. Därför kunde också han säga i Getsemane: ” Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din”.

 

Det Gud förutbestämt från begynnelsen handlar alltså om Jesus, om när och hur han skulle födas, leva, förkunna Guds rike, dö, uppstå och vid tidens slut komma tillbaka till jorden. Vi som troende kan därför lita på att vi som tillhör Jesus har ett fast hopp och en säker grund i evighet.

 

 

 

Del II

 

 

Vad gäller detta stora och svåra ämne så finns en stor teologisk debatt, som jag inte ens ska försöka återge här.  Jag ska istället koncentrera mig på vad NT säger i de sex verser där verbet förekommer. Själva tanken på Guds förutbestämmelse och utkorelse är ju ett dominerande tema i hela Skriften och hänger nära ihop med hela frälsningsplanen.

 

 

Apostlagärningarna  är en bra utgångspunkt för detta. Apostlarnas första predikningar efter Pingstdagen och de böner de bad tillsammans borde vi studera extra noga. Dessa män hade levt med Jesus i tre år, gått i en särskild bibelskola i 40 dagar efter hans uppståndelse, och blivit uppfyllda av hans Ande.

 

När nu evangeliet började predikades med tecken och under lät inte motreaktionen vänta på sig. Petrus och Johannes fängslades för att i Jesu namn ha botat en lam man. När de släpptes fria gick de till sina egna, berättade vad som hänt och började be.

 

Sedan de hade blivit frigivna, gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. 24 När de hörde det, ropade de endräktigt till Gud och bad: ”Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem, 25 du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare:

Varför upprörs hedningarna
och tänker folken ut
meningslösa planer?
26 Jordens kungar träder upp, och
furstarna gaddar sig samman

mot Herren och hans Smorde.

 

27 Ja, de gaddade sig verkligen samman i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort, Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels stammar, 28 för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut hade förutbestämt. 29 Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, 30 genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” 31 När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.” (4:23-31).

 

 

 

Här ser vi något signifikativt för den bibliska förståelsen av Guds förutbestämmelse. Gud hade i sin makt och beslut förutbestämt att Jesus skulle lida och dö samtidigt som dessa människor hade gaddat sig samman för att genomföra detta. Det är alltid både-och. Dels det Gud förutbestämt skall ske, dels de enskilda viljebeslut människor fattar som leder till konkreta handlingar. De människor som agerade visste inte att deras handlande var förutsett av Gud och att det ingick i hans plan.

 

 

Det grekiska ordet för ”förutbestämma” är προορίζω, prooriso. Verbet förekommer 6 ggr i NT , 2 ggr i Rom 8, 2 ggr i Efes 1 och 1 gång i 1 Kor. 2.

 

Vi kan utgå från att Herodes, Pilatus, tillsammans med hedningarna och Israels stammar hade högst personliga  bevekelsegrunder för sina handlingar. De drevs av olika motiv och ville olika saker med detta, men deras aktiva val ledde till samma sak: Jesus dömdes till döden, något som alltså ytterst var Guds beslut och vilja, vilket de naturligtvis inte visste.

 

Så här skrev Paulus om detta. ” Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.” (1 Kor 2:7-8).

 

Jag ska gå igenom övriga bibelställen om Guds förutbestämmelse och vad det betyder. Men här ser vi ganska tydligt att det handlar både om Guds suveräna beslut, vilja och makt, och många människors aktiva medverkan, som genom sin vilja och sina beslut utförde själva handlingen, att döma Jesus till döden.

 

Gud verkade och genomförde sin frälsningsplan samtidigt som de personer som styrde själva skeendet gjorde det av fri vilja och efter sitt omdöme. De förstod inte att de uppfyllde Guds vilja utan trodde säkert att de var suveräna i att bestämma över vad som skulle ske med Jesus.

 

Redan före världens skapelse hade Gud bestämt att hans Son skulle dö för våra synder och det skedde sedan i rätt tid och på rätt plats. Gud visste med all säkerhet att det var just Herodes, Pilatus och de andra som skulle genomföra detta, men ändå var det dessa personer som ville och valde det.

 

Men de visste med all säkerhet inte att de genom detta agerande som de trodde skulle stoppa den tidiga Jesus-rörelsen var just exakt vad Gud ville skulle ske för att tvärtom starta hela kyrkohistorien! Efter Jesus planerade död och uppståndelse skulle Anden utgjutas och evangeliet börja predikas för alla folk, något som fortsätter än i dag.

De människor som bestämde att Jesus skulle dödas är borta sedan länge, men Jesus lever och Guds frälsningsplan fortsätter att fullbordas fram till Jesu återkomst.

”O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar.. ” (Rom 11:33).

 

 

 

 

 

 

Del III

 

 

Jag fortsätter att titta på de bibelställen där det talas om förutbestämmelse och börjar med  Romarbrevet 8.

 

 

Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.

 Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder.  Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.”

 

 

 

Här ser vi hur Paulus använder detta begrepp. De människor som Gud i förväg känt προέγνω, proegno, har han också som en konsekvens av detta, förutbestämt,  προώρισεν, proorisen, till att formas efter hans Sons bild. Nästa steg i processen är att de som är förutbestämda också är kallade, förklarade rättfärdiga och förhärligade.

 

 

Vi har alltså fyra steg i denna process som började med att Gud i förväg visste vilka som skulle bli hans. Gud vet hur allting kommer att sluta från början. Han tar ansvar för hela processen, vilket är vår stora trygghet att veta. Det är vad det handlar om. Gud tar initiativet till att rädda oss. Redan innan världens skapelse visste Gud att de människor han tänkte skapa skulle göra uppror mot honom och han hade redan sin räddningsplan klar: Guds Son, skulle dö för att försona oss med Gud och återupprätta relationen med honom, ”offerlammet är slaktat från världens grundläggning”(Upb 13:8).

 

Gud visste också från början vilka som skulle tro och ta emot, evangeliet, som är Guds kraft till frälsning. Guds målsättning för dessa är att de ska formas till likhet med hans Son och vägen dit går via Guds kallelse, rättfärdiggörande och förhärligande.

 

 

Nästa bibelställe återfinner vi i 1 Kor. ”Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet .”

 

Här får vi veta att denna Guds frälsningsplan var en fördold vishet men att Gud bestämt i förväg att den skulle bli till härlighet för oss. Den visheten är evangeliets kärna: den korsfäste Jesus.

 

Avslutningsvis är det Efes 1:5 och 11: 

 

”I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut”..  och    ”I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut”…

 

 

 

Här ser vi återigen att det Gud efter sin vilja och sitt beslut har gjort för att rädda oss är i Jesus Kristus var förutbestämt. Vi skulle få bli hans barn och arvingar.

 

 

Det finns ingenting i dessa verser som säger något om att Gud förutbestämmer somliga men inte andra till frälsning i Kristus. Vad som poängteras är Guds förutvetande plan att rädda oss. Det är hans beslut och vilja.

 

 

 

Vi vet av Bibelns sammanlagda vittnesbörd att Gud alltid har ställt människan inför ett val: tro och lyda eller förkasta. Vad det sedan beror på att en del tror och tar emot medan andra förkastar evangeliet måste till slut sägas vara ett mysterium. Gud vill att alla ska bli frälsta, men alla blir det inte. Det betyder inte att Gud inte är allsmäktig eller god. Han har redan gjort allt han kan för att rädda oss och Anden verkar i denna stund för att överbevisa människor om att de genom sin synd är skilda från Gud, och för att leda dem fram till Kristus. Men Gud är ju kärlek och kärlek kan inte tvingas på någon.

 

Vi vet också att vi inte av oss själva kan komma till Gud, tro och ta emot. Det är också ett Guds verk, även om vår vilja inte är helt frånkopplad. Det är som jag ser det, som så ofta, både-ock. Gud och människa.

 
Gud samverkar med människor som fattar sina beslut, men han genomför samtidigt alltid sina planer. Hur det går till vet vi inte i detalj.
 

 

 

++

 

 

 

 

 

 

 

fra%cc%8age

Del IV

Hr vi något val?

 
 
 

Gud ställer oss inför ett val. Från 1 Moseboken och genom hela Bibeln möter vi detta tema, att Gud ger människan ansvaret att välja hur vi förhåller oss till honom och hans Ord.  För att förstå detta måste vi utgå från Gud  och inte oss själva. I vår lilla värld är vi i centrum och bedömer allt därefter. Det är svårt för människan att acceptera att vi, när det gäller det absoluta, är underställda Gud och därmed hans anspråk på oss. Grunden för detta är just att vi är skapade av Gud och helt beroende av honom för vårt liv. Denna verklighet måste uppenbaras för oss i Ordet,  med hjälp av den Helige Ande.

 
Det är Gud som definierar de absoluta värdena och bestämmer vad som gäller i hans rike. Därför är gudsrikestanken helt central i Bibeln. Gud är suverän härskare och Kung i sitt rike. Det betyder att han regerar, råder, bestämmer, dömer och friar. Det finns lagar i Guds rike som han med den exklusiva rätt han besitter som Skapare och alltings upphov har uppställt och som vi ska följa. Liv är enligt Guds definition, gemenskap med honom. Död är att vara skild från honom. Något tredje alternativ ges inte. Det finns ingen neutralitet i vårt förhållande till Gud. Förr eller senare måste vi alla välja och leva med konsekvenserna av detta val: med Gud i all evighet eller utan Gud i all evighet. Himmel eller helvete. Liv eller död. Räddad eller förlorad.

 
Det är möjligt att välja rätt och förbli i Guds gemenskap. Gud har skapat oss med denna förmåga. Men friheten skulle inte vara verklig om inte möjligheten fanns att välja fel.  I Bibeln beskrivs dessa två vägar. Livets väg som är trons, lyssnandets och lydnadens väg, och som börjar i hjärtats förhållningssätt till Gud: tacksamheten och kärleken till honom.  Dödens väg börjar med hjärtats nej till Gud.

 
Att medvetet välja bort Gud och livets väg leder till död. Att mena sig inte behöva välja leder också slutligen till död. Man vägrar att acceptera det val som Gud själv förelagt oss. Den stora frihet vi fått av Gud gav också rum för den stora illusionen av autonomi, att vi har makten över vårt liv och inte behöver stå till svars inför Gud. Det var och är kärnpunkten i den stora lögnen om friheten. Men människan är enbart fri när hon erkänner sin beroendeställning till Gud. Då blir hon vad hon skapats till. Att försöka frigöra sig från Gud ger bara fångenskap. Då gör hon sig till någon hon aldrig ämnats att vara.

Gud skapade alla varelser med fri vilja. Utan den fria viljan blir kärleken och det goda meningslöst. Men av det följer, att vi också kan välja fel. Det är en stor risk och utmaning men Gud ansåg det värt priset. Vi gör det nog också, om vi tänker efter. Vem vill avstå från sin fria vilja egentligen? Problemet är, att när vi använder den fel och konsekvenserna blir förfärliga, skyller vi ofta på Gud.

Med detta sagt är det samtidigt lika sant att det är Guds nåd som väcker oss till omvändelse, som drar oss till Jesus och ger oss trons gåva så att vi kan överlämna oss till honom och göra honom till Herre i våra liv. Teologer har i alla tider diskuterat proportionerna i detta men det lämnar jag därhän. Allt är Guds verk men han har ändå skapat oss med fri vilja, och även om den är skadad av synden, så kanske vi kan säga ja eller nej till Guds kallelse till frälsning i Jesus Kristus.

I Edens lustgård gällde valet livets träd eller kunskapens träd.

2:8-18 : Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. 9 Och Herren Gud lät alla slags träd som var ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken. Livets träd liksom trädet med kunskap om gott och ont satte han mitt i lustgården. 10 Från Eden gick en flod ut som vattnade lustgården och som sedan delade sig i fyra huvudgrenar. 11 Den första heter Pison. Det är den som flyter runt hela landet Havila, där det finns guld. 12 Guldet i det landet är gott och där finns också bdelliumharts och onyxsten. 13 Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush. 14 Den tredje floden heter Hiddekel. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat. 15
Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att han skulle odla och bevara den. 16 Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, 17 men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.”

Vi fortsätter i 5 Mos 30:19: Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva, 20 genom att du älskar Herren , din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Ty detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.


Enligt Guds definition är att välja livet och välsignelsen att älska Gud, lyssna till hans röst och hålla sig till honom. Då blir konsekvensen  att välja bort Gud,  döden och förbannelsen. Det finns utförliga beskrivningar i 5 Mos 28 av de förfärliga konsekvenserna av det gamla förbundsfolkets olydnad, de  förbannelser som då skulle drabba dem. (Mer om det längre fram).

Med detta sagt är det också nödvändigt att påminna om Guds ofattbara tålamod, nåd och godhet gentemot oss som både dröjer med att välja och väljer fel. Som fadern i liknelsen om den förlora sonen väntar han på oss och när vi än kommer sluter han oss i sin famn utan att säga ett förebrående ord. Det är inte heller alltid så lätt att välja rätt i konkreta situationer i våra liv. Livet är komplext och ofta svåröverskådligt .


Men när det gäller det viktigaste och största valet vi gör är det paradoxalt nog mycket enkelt. Gud beskriver det så tydligt och hjälper oss, även om porten är trång och vägen är smal, som Jesus säger i Matt 7:13 Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. 14 Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Efter Jesu uppståndelse, himmelsfärd och Andens utgjutande, höll Petrus den första predikan och reaktionen hos de som lyssnade blev stark:

När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” 38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. 39 Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.” 40 Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: ”Låt er frälsas från detta bortvända släkte.” 41 De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen. (Apg 2).

Evangeliet förkunnades i Andens kraft och tog sedan dessa emot vittnesbördet i tro och lät döpa sig. De hade ett val även här, att ta emot eller förkasta.

Men ändå är alltigenom Guds nåd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.