Jag ska reflektera lite över språket. Vi lever i och genom språket i vid mening. Det finns naturligtvis många sorters språk förutom de talade och skrivna språken, t ex teckenspråk, kroppsspråk, bildspråk osv. Vi uttrycker oss ju inte bara rent intellektuellt, utan också kreativt genom många andra uttrycksmedel.
Men det handlar i grunden om kommunikation, som i sin tur är en slags definition på mänskligt liv. Det är så för att vi är skapade i Guds avbild. Han är en kommunicerande Gud i dess absoluta och fullkomliga betydelse. Vi är skapade för relationer och därmed kommunikation, utbyte, delaktighet i gemenskaper som skapar identitet och definierar individens plats. Det lilla barnet erövrar världen genom att lära sig vad saker heter och i takt med sin utveckling växer förrådet av ord och begrepp och därmed kunskapen, vilket gör möjliggör ett abstrakt tänkande.
Vi formulerar våra tankar i språk som gör dem begripliga för oss själva och som vi kan kommuniceras till andra. Vi bygger upp hela vår förståelse av världen, andra människor och oss själva genom språk.
Därför har berättelserna har alltid varit viktiga och centrala för individen, släkten och folket, det som förmedlar ett kulturarv och förhoppningsvis ett andligt arv samt historia.
För Gud som skapade oss är språket också väsentligt. Han skapade genom att tala och han har genom historien kommunicerat med oss, sina avbilder, genom att tala och agera. Talande och handlande hänger ihop, särskilt för Gud. Han gör det han säger och säger det han gör. Mer om betydelsen av ”ord” på hebreiska och grekiska längre fram!
Gud har talat och han gav oss förmågan att höra och förstå. Det är egentligen ett stort under, att vi har fått del av Skaparens egna tankar och planer för sin värld. Guds ord är alltid skapande och han har talat sitt liv, sin kärlek, sin visdom in i oss.
+++
Språk överbringar fakta, kunskap, budskap, värderingar och känslor och skapar gemenskap och mening. Vilket slags språk det än är tal om finns det ett meddelande till oss. Vi är meningsskapande varelser och försöker alltid hitta meningsfulla mönster och budskap i det vi uppfattar med våra sinnen. I det stora hela försöker vi hitta meningen med våra liv.
Hur fungerar det när vi läser en text? Först får eller skapar vi oss ett helhetsintryck om vad det är för slags text utifrån sin kontext innan vi lägger märke till detaljer i förhållande till helheten. Så gör vi också när vi betraktar ett landskap, lyssnar på musik, betraktar ett konstverk, lyssnar på en föreläsning eller en människas berättelse.
Vad är det viktigaste för oss när vi läser en text? Att först och främst förstå själva det budskap den förmedlar, dess betydelse i bred mening. Det beror i sin tur på vad är det är för slags text. Vi läser ett brev från en vän, en bruksanvisning, en tidningsartikel eller en skrivelse från en myndighet på olika sätt. Men det är omöjligt att läsa en varudeklaration som ett stycke poesi eller en lärobok i fysik som en bekännelseskrift eller roman. Det är något i själva texten som får oss att uppfatta den på det sätt den ska förstås. Det är något vi omedelbart förstår och inrättar oss efter. Det sker nästan intuitivt.
Texten rymmer en dold uppmaning: läs mig som författaren menade när han/hon skrev mig och läs inte in något som inte står där! Det kräver en ansträngning från vår sida och är naturligtvis inte fullt möjligt eftersom vi är påverkade av vår förförståelse som man brukar säga. Det sker ett slags samspel mellan den konkreta texten och dess författare och oss själva där vi förhoppningsvis försöker göra vårt bästa för att första författarens avsikt. Detta ska jag återkomma till. Oftast uppfattar vi också budskapets helhet innan vi analyserar detaljerna, något som är viktigt att påpeka. Det är som sagt självklart, men måste ändå sägas.
Olika slags texter kan bära fram samma budskap i olika form och innehållet är alltid viktigare än själva formen. Vi är skapade sådana, att vi söker mening och ett budskap. Vi vill förstå och se sammanhang . Vi förstår att den litterära formen bär ett innehåll, en mening, ett budskap, som kan vara viktigt för oss. Språk är ju meningsbärande och förmedlar kunskap/information som vi tar till oss. Vi utvärderar och tolkar den utifrån våra referensramar på olika sätt beroende på vad det är för text och i vilket sammanhang den finns.
Det finns t ex naturvetenskapliga och juridiska fackspråk, filosofiska och religiösa texter som måste förstås utifrån sina förutsättningar. Det väsentliga är alltså att vi vill veta vad texten har att säga oss, vad det än är för slags text.
Det är också en viktig förutsättning för hur vi läser och förstår bibeltexterna. Vad har vi för slags texter i Bibeln och hur ska vi läsa dem? Det är avgörande att förstår dem så bra som möjligt för att vi ska kunna ta till oss budskapet. Gud är verkligen den som talar ord med mening. Guds Son, Ordet, heter LOGOS på grekiska som just betyder mening, förnuft, plan.
Här gäller samma allmänna regler för de olika slags litterära stilar ett språk omfattar. Vi läser inte Uppenbarelseboken, Sakarja och Daniel på samma sätt som vi läser Samuelsböckerna, evangelierna eller Psaltaren. Det är självklart men måste ändå sägas. Vad vi dock måste fastslå som ett obestridligt villkor är att vi tror att det är Gud själv som talar till oss och att det han säger är sant när det gäller det väsentliga: frälsningshistorien.
Jag återkommer till diskussionen om hur vi läser Bibeln, bokstavligt och symboliskt. Det beror helt på vad det är för slags text. Vi ska läsa och försöka förstå den i enlighet med författarens intention. Naturligtvis betyder det också i förlängningen att vi måste ta ställning till och försöka förstå den tidens bildspråk, symboler, kulturella bakgrund, hur man använde siffror och tal t ex. Men vi måste vara medvetna om risken med att läsa in något i texten från vårt perspektiv.
Det betyder t ex att Johannes skrev Uppenbarelseboken i en apokalyptisk genre, men också som en profetia, vilket står i kap 1:3. Då måste vi försöka tolka metaforerna och symbolerna så bra som möjligt utifrån de förutsättningarna och i hela den bibliska kontexten. Bara för att andliga sanningar om verkliga fenomen eller skeenden inte kan uttryckas på annat sätt än i symboler och bilder betyder inte att de skulle vara mindre sanna och verkliga.
Det finns bara olika litterära former att uttrycka budskap, mening, verklighet och sanning i och genom. När det gäller de berättande avsnitten läser vi dem som den historia det är. Det som kan vara svårare är hur vi ska förstå Genesis 1-11. Jag återkommer till det. Det är historia och berättelser av ett speciellt slag.
Bibeln innehåller prosa, poesi, bildspråk, symboler, profetior osv och dessa genrer uppenbarar Gud och hans handlande på olika sätt och även mänskliga erfarenheter av Guds ord och handlande. Vi bör försöka förstå dem utifrån de förutsättningar som själva texten och dess kontext utgör.
alefochomega 