Bibeln, bedjarnas bok.

 

 

 

 

 

Jag har skrivit mycket om Bibelns innehåll här på min hemsida, men nu ska jag se den lite ur annan synvinkel. De som skrev bibelböckerna på Guds uppdrag och under hans ledning och försyn var bedjare. Det är omöjligt att ens tänka sig att det inte skulle vara så. De hade fått ett tilltal från Herren, lärt känna hans vilja och planer. De levde i bön och sökte Guds ansikte. Det var vanliga människor från olika miljöer som i kraft av Guds kallelse och uppdrag till dem blev b la patriarker, domare, profeter, kungar, lovsångare,  ståthållare, statsmän, skriftlärda, evangelister och apostlar. Alla bad, och somliga bad mer och utförligare än andra. Nehemja och Daniel är goda exempel i GT, och Paulus i NT.

 

Bibeln är ju Guds bok, som handlar om hur han uppenbarar sig genom ord och gärningar, så att vi kan veta han är universums skapare, den ende sanne Guden. Snart förstår vi att han också skapar ett folk som han befriar, och utifrån detta förbereder sin ultimata räddningsaktion för hela mänskligheten genom sin egen Son. Jesus kommer till vår värld för att försona oss med Gud och rädda oss till sig, från den ondes makt, från synd och död.

 

Bibeln är också människornas bok, som handlar om hur Guds folk i alla tider bett till honom och lovsjungit hans heliga namn. En definition på att vara människa är att bedja, leva i gemenskap och dialog med Gud själv. Det är Guds mål, att varje människa ska kunna nalkas honom i ande och sanning.  Vägen dit går först genom att han knyter sin närvaro till tabernaklet och talar till sin tjänare Moses, som han utvalt att förmedla sitt ord till folket. Hela det gammaltestamentliga offerväsendet tjänade syftet att göra det möjligt för syndiga människor att nalkas helig Gud. Tempeltjänsten i Jerusalem, som så småningom blev en verklighet, hade samma ändamål.

 

Men som vi vet avföll folket från att hålla sig till förbundet med Herren. De dyrkade andra gudar och levde orättfärdig. Till sist föll riket samman och de fördes bort i exil, först nordriket Israel och sedan sydriket Juda.

 

Gud fortsatte att verka genom sina profeter och till sist, när tiden var fullbordad, föddes Jesus. Han utbredde Guds rike i ord och gärningar, och genom sin död på korset och uppståndelsen. Genom honom kan vi alla nalkas Gud, bedja i Jesu namn, var vi än befinner oss. I en gudstjänst, eller ensamma i skogen. Gud har kommit oss alla så nära, alla som fötts på nytt och renats i Jesu dyra blod från synden. Vi får komma ända fram till den helige Guden och be direkt till honom, utan alla mellanled. Jesus var och är den store medlaren mellan Gud och oss och hans offer en gång för alla räcker i evighet. Det är stort och en källa till tacksamhet, när vi väl tänker igenom vad det kostat Gud.

 

+++

 

Alla dessa böner är nedskrivna och vi kan använda dem i vårt eget böneliv och lära mycket av dem. Jag ska ta upp en del av de ca 650 böner som finns återgivna. 25 gånger kan vi läsa om att Jesus själv bad. Paulus bad och uppmanar till bön och förbön 41 ggr. Det ska även finnas ca 450 dokumenterade bönesvar i Skriften.

 

Bibelns första bön? Det finns ingen exakt ordalydelse i Gen 4:26 men det står att man började åkalla HERRENS namn redan under Adams tid, när hans son Set fötts. Den sista bönen återfinns i Upp 22: 20: ” Han som betygar detta säger: Ja, jag kommer snart. Amen, Kom Herre Jesus!” Det är en logisk avslutning på hela Skriften, att dess sista ord är ett utrop, en bön om att Jesus ska komma tillbaka. Cirkeln sluts därmed. Det Gud påbörjade i begynnelsen avslutas och fullbordas i och med Jesu återkomst. Gud kan själv låta sin fulla närvaro finnas mitt ibland ett frälst, renat och helgat folk.

 

Vad gäller böner som omnämns tidigt så vet jag inte att det finns något skrivet om att Noa bad eller talade så mycket med Herren. Han ber indirekt om Guds välsignelse över sin son Sem, och Jafet,  efter att ha uttalat en förbannelse över sin yngste son Kanaan, som gjort sig skyldig till en svår synd. Men det är inga direkta böner. Dock står det att Noa vandrade med Gud, så han talade naturligtvis med honom. Noa beskrivs mest som att han hör och lyder vad Gud säger att han ska göra.

 

Det är först i och med Abraham som vi ser en bedjande människas böner på pränt. Hans söner i sin tur ber till Gud som kallar sig just Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.

 

+++