Jesu sista ord på korset.

Man brukar tillmäta en människas sista ord en stor betydelse. Det säger mycket om henne själv. Jesus hade visserligen hållit ett långt avskedstal och förberett sina lärjungar, men hans ord på korset visar djupet i hans kärlek och omsorg om människorna in i det sista och hans överlåtelse till sin Fader.

Mitt i sin stora smärta och förnedring säger han: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör” (Lk 23:34). Lukas berättar också om de två rövarna som korsfästes till höger och vänster om honom. Den ene skymfade Jesus, men den andre sade några sanningens ord som visar på påskdramats själva kärna.

”Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vi får vad vi förtjänat. Men han har inte gjort något ont.

Och han sade:”Jesus, tänk på mig när du kommer i ditt rike. Jesus svarade:”Amen säger jag dig: Idag skall du vara med mig i paradiset” (23:39-43).

Rövaren erkände att han var skyldig och förtjänade sitt straff. Han visste att Jesus var oskyldig och att han verkligen var en kung, vars rike ännu var osynligt. Här ser vi det saliga bytet, som teologer benämner det, i praktiken, när en syndare (om)vänder sig till Jesus och blir förlåten. Jesus tar vårt onda och ger oss sitt goda. Jesus gav rövaren så mycket mer än han bad om till och med, han skulle inte bara tänka på rövaren utan han fick komma till paradiset samma dag.

Jesus var den ende rättfärdiga människan som levat, han var helt syndfri. Men i sin stora kärlek tog han vår synd på sig när han gav han sitt liv för oss alla, för att vi skulle kunna komma till Gud och leva för evigt hos honom.

+++

Jesus hade omsorg om sin mor också. Han anförtrodde henne till Johannes, som skriver följande: ”När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor:”Kvinna, se din son”. Sedan sade han till lärjungen: ”Se, din mor”. Och från den stunden tog lärjungen henne med hem.” (Joh 19:25-27).

+++

Psalm 22 ger en detaljerad skildring av den fruktansvärda avrättningsmetod som romarna var kända för, korsfästelsen. Det var Kung David, som Petrus i sin första predikan på pingstdagen kallade för profet (Apg 2:30) som fick detta uppenbarat för sig. Han fick veta så många hundra år innan det skedde att Messias skulle dö och uppstå och att Gud därigenom skulle uppfylla sitt löfte till honom om en ättling på tronen. Samtidigt handlar psalmen om lovsång, tillbedjan och förtröstan. Det är som en växelsång mellan lidande och lovsång, något som är djupt betydelsefullt.

Tillsammans med Jes 53 ger de ett exakt porträtt av Herrens lidande tjänare när han lider och dör för vår skull. Profeten Jesajas förutsägelser om Messias liv, lidande, död, seger och herravälde löper genom den bok som bär hans namn.

Lidandet hade sin tid och var planerat av Gud, men den lovsång, tillbedjan och tacksägelse som följde som ett resultat av detta sträcker sig in i evigheten. Lovsången till Lammet pågår inför Guds tron i denna stund och i evighet (Upb 5, 7). Meningen med hans lidande och död var dessa oräkneliga skaror av frälsta människor inför Guds tron.

Gud använder i sin suveräna försyn allt, även dessa fruktansvärda och destruktiva krafter som ondska, lidande, död är, när han genomför sin frälsningsplan. Han visar att han är rättfärdig, räddar oss och omintetgör satans makt genom Jesu offerdöd på korset för oss. Jesus var den enda människan utan synd. Han var fullkomligt rättfärdig och lydig inför Gud. Ingen av oss förstår vad vår Frälsare genomled på korset för oss, när han som var utan synd inte bara bar alla människors synd, utan ”blev gjord till synd”, som Paulus uttryckte det (2 Kor 5:21).

Det finns många sätt i Bibeln att uttrycka detta oerhörda som hände när Gud bevisade sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe (Rom 5:8). Han dog för oss orättfärdiga i vårt ställe (1 Petr 3:18) , genomborrades för våra överträdelsers skull, blev slagen för våra missgärningars skull, fick bära straffet (Jes 53).

Jesus kände naturligtvis till alla profetior om honom som finns i GT och han citerade som vi vet ur denna psalm när han hängde på korset: ”Min Gud, min Gud. varför har du övergivit mig? (v 1)

Redan i v 4 kommer detta : ”Dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger. På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem”.

I v 13-22 har vi en mycket stark beskrivning av hur Jesus måste ha upplevt det när han hängde maktlös och utlämnad på korset, i fruktansvärd smärta och vånda.

Sedan återkommer lovsångstemat i v 23 fram till psalmens slut i v 32: ”Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig. Ni som fruktar Herren, lova honom, ära honom, alla Jakobs barn.

De sista fem verserna är en profetisk proklamation av vad som kommer att ske som ett resultat av detta i framtiden:

”Alla jordens ändar skall tänka på det och omvända sig till Herren.

Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig.29 Ty riket är Herrens, han råder över hednafolken.

30 Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe. Inför honom skall de böja knä,alla de som far ner i stoftet, de som ej kan hålla sin själ vid liv.

31 De efterkommande skall tjäna honom,kommande släkten skall få höra om Herren.

32 De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighetför det folk som skall födas, att han har gjort det” .

+++

Jesus hängde på korset i sex timmar och vi kan inte föreställa oss vilka kval han gick igenom andligt, själsligt och fysiskt. Törsten var svår. Jesus ropade därför :”Jag törstar” (Joh 19:28) ”för att Skriften skulle uppfyllas”.

I psalm 69 :22 nämns galla och ättika. Jesus fick ättikvin. Det handlade naturligtvis om en svår fysisk törst i det utdragna lidandet. men också om Jesu djupaste törst, åstundan, att fullborda sin kallelse. Enligt Johannes sade han sedan:” Det är fullbordat”. (v 30), böjde huvudet och gav upp andan. De andra evangelisterna skriver att han ”ropade med hög röst och gav upp andan” (Matt 27:50, Mark 15:37).

Lukas tillägger detta: ”Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. Solen förmörkades och förlåten i templet brast itu. Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”.. (23:44-46) .

+++

Det var sannerligen fullbordat. Jesus hade gett sitt liv och överlämnade sin ande till Fadern. Det var en total seger för Guds räddningsplan.

Vi vet hur det slutade! Fadern uppväckte sin Son från de döda på tredje dagen. Låt oss instämma i lovsången till Gud med tacksamma hjärtan!

+++

Författare: gunjk

Några av mina stora intressen är att studera Bibeln och att skriva, dels teologiska reflektioner, men även poesi. Jag tar också gärna del av naturvetenskaplig forskning, och särskilt då i relation till kristen tro. Dessa olika aspekter kommer till uttryck på min hemsida, alefochomega.com Visa alla inlägg av gunjk