Några sammanfattande punkter så här långt.
1 ) Upb. handlar om hur Herren, Jesus Kristus, igångsätter den yttersta tidens händelser genom att bryta de sju sigillen på den himmelska bokrullen. Den innehåller Guds ord om vad som ska ske. Det är ett förseglat dokument, som bara Jesus kan öppna. Det kan också ha att göra med den ursprungliga ägarrätten till jorden. I linje med att Upb. i det stora hela handlar om vem som är Herre och ytterst har makten, är det rimligt att anta att det är så. Satan som visserligen har hela världen i sitt våld en tid, verkar genom lögn, synd och död, men saknar egentligen verklig makt. Det är bara Gud själv som är allsmäktig Herre och som i sin vishet och sitt rådslut tillåtit detta.
Allt som är förutsagt och skrivet i bokrullen måste ske innan Jesus kommer tillbaka. Gud visste från början hur allt skulle sluta och när hans tid är inne sker allt detta.
Det är ju bara Jesus som kan öppna sigillen och därmed avslöja vad som kommer att ske i den yttersta tiden. Jesus återlöste mänskligheten och hela skapelsen på korset genom sitt blod. Han betalade priset för att vi skulle köpas fria från synd och död. Jesus ska komma tillbaka, men innan det sker måste vedermöda och Herrens dag ha sin förutbestämda gång. Johannes såg Lejonet av Juda stam, Davids rotskott som också är Lammet som blev slaktat (5 ). Jesus är offerlammet och den utlovade härskaren. Det är det storartade: Jesus som dog för oss är den som ska döma oss och komma tillbaka som Herre över kosmos. Det visar Guds ofattbara kärlek och nåd mot mänskligheten. Scenen i köp 5 utmynnar i en storslagen lovsång till Jesus Kristus. Det är en av fem mäktiga lovsånger i Upb, som bärs fram inför Guds tron i den himmelska världen.
Guds tron kan sägas vara medelpunkten i boken och Guds Lamm som stod i närheten av den. Korset är historiens medelpunkt, där Jesus tog våra synder på sig och besegrade satan, syndens och dödens makt och vår framtid avgjordes. Jesu död fullbordade Guds räddningsplan från begynnelsen och är för evigt medelpunkt också i Guds eget rike.
Det är inte katastroferna, vedermödan, förföljelserna och Guds vredesdomar som är det centrala utan Gud som kontrollerar skeendet och tillåter det som måste ske innan Jesus kommer tillbaka. För de troende som förföljs är det den fasta grunden för tröst och hopp, liksom att lidandet varar en tid och sedan är över för alltid.
2) Därför är också det absolut centrala att Jesus kommer tillbaka och hans folk befrias i den mäktiga slutfrälsning som är vårt hopp. Vi ska få leva i Guds fulla närvaro för evigt. Ingen sorg, lidande eller död ska finnas. Bara salighet och frid, som vi inte förstår vidden och djupet av. Men det är livets mening och mål, att få vara hos Gud i hans eviga rike.
3) Gud dömer och straffar sina fiender. Guds tålamod har varit ofattbart stort och han har velat alla människors frälsning, men till slut kommer Guds domar. Imperier byggda på förtryck och korruption kommer att falla. När Gud dömer prövar och avslöjar han sanningen om det som varit fördolt i människornas hjärtan och om vad som pågått av bedrägeri, lögn, uppror och förfalskning i världen. Därmed börjar den stora restaureringen av den förstörda skapelsen. Gud skiljer ut mörker, synd, lögn, ondska för evigt från sin värld och befäster det som är i enlighet med hans vilja. Bara hans sanning, rätt och godhet ska segra. Det blir som i skapelsens begynnelse på något sätt: Gud skiljer dag från natt, mörker från ljus.
Från begynnelsen och till änden har det varit en fråga om sanningen och en strid om den: är Guds ord sant eller inte? Vem bestämmer vad som är rätt? Vem är Herre och vem ska vi tro, tillbe och lyda? Valet har funnits hela tiden. Inför Guds tron visar det sig hur vi har valt och hur Gud verkat genom samvetets vittnesbörd, lagen och evangeliet.
Upb. beskriver den stora räkenskapens dag då böcker öppnas och salig är den vars synd inte tillräknas genom Jesu blodsoffer och vars namn är skrivet i hans bok, livets bok. Dörren är ännu öppen, det är fortfarande möjligt att bli Guds barn genom det Jesus gjort för oss.
Prövningen av jordens folk kulminerar när den absoluta motsatsen till Kristus får makt i sju år. Denne person anser sig kunna inta Kristi egen plats. Han ska inte bara vara emot Kristus utan istället för honom. Varför tillåts detta? Varför tillåter Gud att den Laglöse, Vilddjuret får världsherravälde och förföljer Guds folk? Vi kan bara ana oss till detta, men kanske har det just med alla skapade varelsers prövning att göra, det oundvikliga valet änglar och människor måste göra från begynnelsen, mellan att tro och lyda Guds ord eller förkasta det i uppror? På något sätt har dessa makter, krafter verkat i historien fram till dess slut och som jag ser det, når sin höjdpunkt när laglöshetens hemlighet inte längre är en hemlighet utan förkroppsligas i denne person.
Han kommer att vinna militära segrar och få stor politisk makt, förutom andlig makt. Han blir uppbackad av den falske profeten och hela parallella system som funnits sedan länge, i form av avfällig kristendom och alternativ andlighet. De enhetssträvanden mellan kyrkofamiljer i form av ekumenik utan sanningsanspråk och trohet mot Bibeln som vuxit sig starkare, religionsdialog och enhetssträvanden som påverkar allt större sammanhang märks i tidsandan och nya normer för samhället. Hur människorna kommer att förhålla sig till honom blir den stora frågan. De som kommer att hylla, beundra och till sist tillbe honom, har redan valt bort sanningen.
Det i sin tur kanske beror på att församlingen efter att denne Antikrist (så omnämns han aldrig i Upp men i breven av aposteln Johannes) identifierats, rycks upp Herren till mötes innan Gud dömer jorden med sina straffdomar. Kommer då Jesus två gånger? Jag för min del tror inte det och man behöver inte se det så. Församlingen rycks upp och möter sin Frälsare i lufthavet när han är på väg tillbaka till jorden. Det är i alla fall en möjlighet.
Jag har själv svårt att acceptera att kristna skulle vara kvar på jorden och utsättas för Guds vredesdomar tillsammans med de ogudaktiga och upproriska. Problemet blir då vilka de 144 000 är. Är det judar som får ett speciellt uppdrag, på samma sätt som de två vittnena? Genomgår de frälsta (både judekristna och hednakristna) samma ohyggliga fasor som det avfälliga Israel och den stora massan av människor som valt att tillbe vilddjuret?
På något sätt och i alla tider, har evangeliet förkunnats och det ser vi i det allra sista skedet också. Gud vill in i det sista att människor ska omvända sig, göra bättring och bli räddade undan den eviga döden.
För att försöka förstå BIbelns sista bok tror jag det är viktigt att ställa frågor för att kanske tänka i nya banor och se texten med nya ögon. Det är lätt att fastna i de förutfattad meningar man har, vilka kan vara baserade på speciella tolkningstraditioner.
4) Hur ska man förstå talsymboliken? Hur man tolkar tidsangivelserna påverkar förståelsen av hela boken. Gäller den vissa tal eller alla tal? Att sjutalet används symboliskt är väl tydligt, liksom talet tolv och tjugofyra. Då är också talet 144 000 symboliskt och betecknar den totala fullheten av Guds utvalda och tjänare av Israels alla stammar. (7:5). Är dessa de som ska få Guds skyddande sigill på sina pannor?
Sedan finns det talet som karakteriserar Antikrist och den tid han fått att regera. Det ska bli fyrtiotvå månader eller 3 1/2 år. Är det symboliskt eller ska det tolkas helt bokstavligt? Hans tal är ju 666 och de spekulationer som funnits kring detta tal går inte att hålla ordning på.
Allt detta tål att tänka på och man måste samtidigt förhålla sig till profeten Daniels utsaga om honom som ska ”stadfästa förbundet med de många under envecka, och mitt i veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer” (9:27). Det är inte lätt att tolka och det finns olika meningar om det. En del menar att Antikrist bedrar Israels folk till att tro han är deras Messias och att han stadfäster förbundet med dem, men avslöjar sin sanna identitet i mitten av veckan, alltså efter 3 1/2 år, och då avskaffar tempeltjänsten. Det förutsätter i sin tur att det kommer att byggas ett tredje tempel och att han bokstavligen kommer att sätta sig i templet och mena sig vara gud och messias och kräva tillbedjan.
Detsamma gäller kap 12, där det står om kvinnan som flyr undan draken ”en tid, tider och en halv tid”. Är det en symbolisk eller exakt tidsangivelse?
5) Johannes disponerade sin skrift utifrån det han fick se och höra från Herren, men också utifrån sin djupa förankring i GT. Det finns hela tiden anspelningar till profetböckerna och Moseböckena. Han använder också upprepningar, kanske för att inskärpa och förstärka budskapet. Det finns återkommande teman och både upprepning och stegring i beskrivningen av skeendet när de sju inseglen bryts, när basunerna ljuder och de sju vredesskålarna töms över jorden med ohyggliga plågor.
Det Johannes fick se för över tvåtusen år sedan är ju historia i förväg. Det beskriver vad som kommer att ske rent faktiskt. Det rymmer både upprepning och stegring vad gäller intensiteten i de processer som kommer att nå sin höjdpunkt i den yttersta tiden. Det blir alltså förfärligt mycket värre innan det blir bättre och Jesus kommer tillbaka.
alefochomega 