Vilken slags historia ? I

water-drop-leaf-header

 

 

Historia beskriver det vi vet om vad som har hänt i det förflutna. Det kan gälla en en enskild människas förflutna eller en nations, grupps, en tidsepok, en företeelse, osv osv.

 

De grundläggande fakta om när, var och vem/vilka som var inblandade i skeendet berättas alltid av någon som bearbetat det. Perspektiven spelar stor roll. Därför är all historia redigerad, man bestämmer hur man vill beskriva något. Det hör till det mänskliga livets villkor att vi upplever och erfar saker i nuet som vi en timma, ett år eller 40 år senare återberättar. Minnet av dessa är inte mekaniskt utan dynamiskt i det att vi bearbetar det som hänt utifrån vilka vi är, vad vi redan varit med om och vad vi vill förmedla.

 

Om vi själva reflekterar över hur vi berättar om vårt liv så gör vi detta urval, vi tolkar händelser och sätter dem i förbindelse med andra i en större översiktig bild. Om vi är troende så tolkar vi också det som skett som Guds försyn, ingripande, vägledning och hjälp. Vi tolkar alltså vår historia samtidigt som den innehåller dessa basfakta om tid, plats, konkreta fakta.

 

 

+++

 

 

Jag ska fundera på hur detta ska tillämpas på Bibeln. De 66 böcker som ingår i den Heliga Skrift innehåller verkligen historia som är daterbar och som utspelas sig på geografiska platser. Det är också människor som har skrivit ner vad som hänt med ett speciellt syfte, nämligen att förhärliga Israels Gud framför alla andra gudar och vittna om hans väldiga gärningar. Man har gjort ett urval av det som hänt och framställer det utifrån de förutsättningar som fanns på den tiden och med ett bestämt mål. Det finns olika genrer att berätta historier på, men jag kan inte gå in på detta mer i detalj.

 

Eftersom Gud själv är det centrala i hela Bibeln, vem han är och vad han gjort, och de människor han relaterat till, så kan man säga att den historia vi möter är teologisk tolkning av historia. Den är skriven med det bestämda syftet att skildra händelser utifrån just detta av människor som stod i förbund med honom. De ville vittna och berätta om Honom, för att stärka sin egen tro och samhörighet med varandra i relation till Gud och även vittna om honom. Det var folkets uppgift, att vara hans vittnen (Jes 43:10), att berätta om detta och bevara det i levande minne som muntligt berättande och skrift.

 

Det är därför ingen ”objektiv” historia registrerad av en betraktare . Författarna var delaktiga i sin egen historia som också var Guds historia.

 

Det betyder dock inte att det inte skulle vara sant. För oss kristna är sanningsanspråket viktigt, kanske avgörande. Vi kan inte sätta vår tro och vår tillit till något som är byggt på legender och myter. Det som skildras har hänt, är historiska fakta som redigerats för ett teologiskt perspektiv . Det betyder bara att författarna hade ett bestämt syfte med vad de skrev och utformade det på ett speciellt sätt för att förmedla sanningen om Guds gärningar. 

 

Det Gud gör är per definition mirakulöst för oss och därför är det omöjligt att bortse från trons betydelse inför dessa speciella fakta. Vem förstår hur Gud skapade genom sitt Ord? Hur han gjorde alla under och tecken? Hur Jesus kunde ta vår synd på sig när han dog och ge oss sin rättfärdighet, liv och frid? Vi förstår varken hans födelse eller uppståndelse och hur vi av Guds nåd en gång också kommer att stå upp från döden och leva med honom i evighet. Men det är sant, historiskt sant, när det gäller dessa övernaturliga fakta om vår mäktige och underbare Gud.

 

Det blir därför helt fel att läsa t ex Genesis 1-11 som en bokstavlig beskrivning av Guds skapelseverk. Det är varken ren naturvetenskap eller exakt historia, även om de innehåller detta, utan något mycket mer än så. Dessa kapitel är i sin form unika och uppenbarar syftet och målet med hela skapelsen: varför mänsklighetens villkor präglas av synd, lidande och död, men samtidigt bärs av Guds uppehållande nåd och försyn och varför längtan efter kärlek, gemenskap och sammanhang är en så stark drivkraft för oss alla.

 

Det är i en bemärkelse historia eftersom det beskriver skeenden i det förflutna, i detta fall så långt tillbaka som skapelsens början. Men det är författaren som ledd av Guds Ande sammanfattar det väsentligaste  i en lysande teologisk utläggning som säger oss så mycket om Gud själv. Det är i bästa bemärkelse teologisk tolkad historia som uppenbarats av Gud själv och utformats av författaren utifrån den kontext som präglade honom. Det är historia och tolkning av den, och utläggning, förklaring av historien. Ingen människa var ju närvarande vid universums begynnelse, så Skaparen själv måste ha uppenbarat skeendet i stort för sina tjänare. Gud uppenbarade både Urhistorien och framtiden, vilket är självklart med tanke på att han själv står utanför tiden och ser hela universums/världens historia från början till slut.

Profeterna och de apokalyptiska böckerna Daniel och Uppenbarelseboken, rymmer utsagor om det sista som kommer att hända. Jesus själv förutsäger naturligtvis också det som kommer att ske i sina eskatologiska tal.

 

De bibliska författarna ser allting utifrån en speciell lins som skärper synfältet och fokuserar på det viktigaste. Den linsen är Guds talande och agerande.

 

Nästan alla bibelböcker innehåller historia, utom Ordspråksboken, Predikaren, Psaltaren, Höga Visan. Men även dessa böcker reflekterar historia i form av kultur, seder och bruk, tradition. Hela Bibeln är rotad i tid och rum, och alltså historia.

 

Avslutningsvis i denna första del så är Bibelns vittnesbörd helt unika eftersom de berättar om Guds gärningar mitt i tid och rum, och hur hans egen Son blir människa för att visa oss hela djupet av Guds kärlek.

Månadens reflektioner – maj.

 

 

39755136_1806494286071367_1732921262717534208_n

 

 

För att få rätt perspektiv och ett tredimensionellt djup i en teckning t ex måste man utgå från centralpunkten. Det gäller överfört även det fulla perspektivet på livet och verkligheten i stort, och då måste vi utgå från Gud. Han är centralpunkten för allt och alla. Det är det stora tryggheten att veta detta: han uppehåller sin skapelse och ska genomföra sin vilja och plan för vår räddning. Gud är den fasta punkten i vårt liv och för hela skapelsen.

 

Han har det stora perspektivet på våra enskilda liv i den stora helheten. Vi har ingen överblick, förstår inte meningen med allt som sker.

 

Vår tid på jorden är kort och osäker. I Jobs bok uttrycks det så här:

13:1 Människan, av kvinna född,lever en kort tid och mättas av oro. 2 Likt ett blomster växer hon upp och vissnar, likt en skugga flyr hon och kan ej bestå.

 

Men hos Gud själv som lever och råder och som aldrig förändras, får vi av nåd ingång i hans eviga rike.  Vi får vara förvissade om uppståndelsens verklighet. Som Jesus dog och blev levande igen kommer vi att få leva igen vid hans återkomst, när vi ska samlas hos honom. Jesus ÄR uppståndelsens och livet. Den som tror på honom skall leva om han än dör  och var och en som lever och tror på honom skall aldrig någonsin dö. Det är sanningen och på den fasta klippan vilar vårt hopp, vår förtröstan, vår tro och trygghet.

 

1 Kor 15 Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?  56 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. 57 Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!”

 

 

+++

 

 

Det finns en plats, eller snarare en andlig verklighet som inga katastrofer, lidanden och nöd, ja inte ens döden kan rubba, det är när vi är I Kristus. Uttrycket återfinns mer än 70 ggr i NT (särskilt hos Paulus) och beskriver den nya verklighet vi blir delaktiga av när vi övergår från oss själva i centrum till Kristus. Han blir då vår rättfärdighet, frid och styrka, hela vårt liv.

 

 

Vi får leva våra liv med en helt ny utgångspunkt när vi räddas från alla fördärvsmakter till vår Fader och Gud, från bundenhet vid tiden, både det förflutnas fastlåsta minnen och framtidens osäkerhet . Vi får ta ett steg i taget och be om Guds dagliga bröd och lita på att han vet vad som komma skall. Gud har överblicken, vet hur allt ska sluta, och trots alla svårigheter är han själv vår trygga famn och hamn.

 

 

Det är också en stor nåd att få överlämna sig i hans goda händer och be att hans vilja ske ske. Vi kan inte bära oss själva, han gör det, också den sista vägsträckan genom dödsskuggans dal. Han är med oss alla dagar till tidens slut. Låt oss tacka och prisa honom för hans stora kärlek!

 

 

 

Psaltaren  46: Gud är vår tillflykt och vår starkhet,

en hjälp i nöden, väl beprövad.

3 Därför skall vi inte frukta,

om än jorden skakar

och bergen störtar ner i havsdjupet,

4 om än havets vågor brusar och svallar, så att bergen bävar vid dess uppror. Sela.

5 En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad,

åt den Högstes heliga boning.

6 Gud bor där inne, den vacklar inte,

Gud hjälper den när morgonen gryr.”

 

 

 

Allt annat kan vackla, ja själva jorden och hela universum upplösas, så lever vi i Guds Son, och hans liv har besegrat döden. Vi lever redan i Gud som står utanför tiden, och därför får vår tid på jorden rätt perspektiv. Våra lidanden får också perspektiv:

 

Rom 8:18 Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. 19 Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras. 20 Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om 21 att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.

 

 

+++

 

 

Kristus är uppstånden!

 

 

 

 

 

JA, HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN!

HALLELUJA! TACKA OCH PRISA GUD.

 

 

Denna sammanfattning av evangeliet är grunden för vår tro, hela vårt liv. Om inte Jesus hade uppstått från de döda skulle vi vara utelämnade åt hopplöshet och evig död. Vi skulle vara kvar i våra synder och utestängda från liv och gemenskap med Gud. Men nu lever vår Frälsare och bjuder oss alla till sig. Hans kärlek har segrat och övervunnit allt mörker, allt ont, döden självt.

 

 

1 Kor 15:1-8 ” Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och som ni står fasta i.  Genom evangeliet blir ni frälsta, om ni håller fast vid ordet som jag förkunnade. Annars var det ingen mening med att ni kom till tro.

 Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna,  att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna  och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv .  Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat.  Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna .  Allra sist visade han sig också för mig , som för ett ofullgånget foster.

 

 

9 Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet 10 och som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium (2 Timoteusbrevet 1)

 

 

 

Uppståndelsen bekräftade att Jesu Kristi försoningsverk var fullbordat och giltigt för alltid. Den var början på den nya skapelsen. Jesus kallas för den förstfödde bland de döda (Upb 1:5). Detta garanterar att alla som genom tro och dop tillhör honom, görs delaktiga i både hans död och uppståndelse. Med honom dör vi från synden och uppstår till liv och rättfärdighet. Vårt liv i en gudsfientlig värld är nu fördolt med Kristus hos Gud, men när han kommer tillbaka synligt och vi uppstår med nya kroppar, kommer vi att få leva i Guds rike i evighet.

 

 

Jesus kunde egentligen inte dö eftersom han själv i evighet var och är Gud, som är livet och upphovet till allt liv. Han var också helt utan synd och fullkomligt rättfärdig. Därför var han inte underställd döden för ”syndens lön är döden” (Rom 6:23). Det var enbart genom att ta mänsklighetens synd på sig själv som döden kunde få makt över honom. Jesus var samstämmig med Faderns vilja,  att Han skulle ge sitt liv i döden för oss.

 

 

Joh 10: 17-18:” Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka.  Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta tillbaka det. Det budet har jag fått av min Fader.”
  

 

 

Den lidande kärleken visade sig vara tillvarons starkaste kraft. Den försonade oss med Gud, den bär oss genom lidande och prövningar, den kommer att skapa nya himlar och en ny jord där rättfärdighet ska bo.  Där ska inte finnas, synd, ondska eller död. Där blir allt som Gud hade tänkt att det skulle vara från begynnelsen. 

 

 

Därför pågår lovsången ständigt till vår Frälsare, i himlen och här på jorden : 

Lammet som blev slaktat
  är värdigt att ta emot
makten, rikedomen, visheten,
kraften, äran, härligheten 
och lovsången!”
 (Upb 5:11).

 

 

När Jesu offer fullbordats kunde döden, och den som hade döden i sitt våld, djävulen, inte längre hålla honom kvar, Apg 2:23-24 :

 

Efter Guds bestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av de laglösa spikade ni upp honom och dödade honom.  Men Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom.”

 

 

Jesus återvände i och genom uppståndelsen till att vara den han alltid varit :  levande för evigt, som Gud Fadern lever för evigt. Det oerhörda är att Jesus som efter sin uppståndelse och himmelsfärd återvände till sin Faders sida, bär märken  efter sitt lidande och sin död på sin kropp.  Den förhärligade Sonen sitter nu på Guds tron, han som samtidigt är Människosonen, som levt under våra villkor, lidit, dött och segrat.

 

För oss är det ett mirakel som förändrar universum, oss själva, framtiden och nuet. Det största och viktigaste som hänt i historien, är att Jesus kom till världen, hans liv, död, uppståndelse och himmelsfärd. Det är vårt hopp, hela skapelsens hopp om att Gud ska hela och återställa sin skapelse. Vår största uppgift är att vara ”vittnen om hans uppståndelse”, som Petrus sade (Apg 1:21-22).

 

 

Det skedde märkliga under och tecken precis när Jesus gett upp andan och vid själva uppståndelsen. Läs Matt 27:50-54, 28:1-6! Det var världshistoriens och universums mäktigaste händelser efter själva skapelsen!

 

Apostlarna och många lärjungar var ögonvittnen till Jesu uppståndelse. De såg och hörde honom. Vi kan lita på deras vittnesbörd och har samtidigt ett eget,  vi alla som på olika sätt har mött den levande Herren Jesus. Han är lika närvarande och levande då som nu, även om vi inte ser honom med våra fysiska ögon. Jesus är efter uppståndelsen inte begränsad av tid och rum. Han kan möta oss överallt. Han talar genom sitt Ord, verkar genom sin Ande i våra hjärtan och är med oss alla dagar intill tidens ände.

 

 

Det fantastiska med kristen tro är att vår Frälsare lever! Det överträffar allt vad religionerna kan erbjuda. Deras grundare, alla ”visa” män är döda. Men vår Herre Jesus är sannerligen uppstånden från de döda och lever. Han har vunnit en evig seger över synden, döden och ondskans andemakter.  HALLELUJA!  Vi väntar på Hans återkomst i härlighet.

 

1 Petr 1 : Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, 4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. 5 Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.
 

 

 

 

 

 

Resurrection

 

 

 

 

 

Paulus bad för församlingen i Efesus att de skulle förstå hur mäktig Guds kraft var i deras liv liv, samma kraft med viken han uppväckte Jesus från de döda. Det är en bön vi också kan be ofta, för vi har nog inte förstått detta till fullo. Även om vi inte erfar detta så är det sant och vi lever i denna verklighet. Vi som tror på Jesus lever i honom och har del av hans uppståndelses kraft. Vi kommer en dag, vid Jesu uppståndelse, att uppstå till evigt liv hos Gud i den himmelska saligheten.

 

Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5 också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. 6 Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, 7 för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus.” (2:4-7).
Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. 18 Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.
20 Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21 över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 22 Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.”

 

 

+++

 

 

Jesu uppståndelse är den nya  skapelsens början och Guds rikes fullkomliga seger kommer att fullbordas vid hans ankomst. Paulus ägnade ett helt kapitel åt denna avgörande händelse.

 

Han skrev b la : ”Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. 21 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.
22 Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. 23 Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. 24 Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. 25 Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26 Som den siste fienden berövas döden all makt, 27 ty allt har han lagt under hans fötter. Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus. 28 Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.” (20-28).

 

+++

 

 

 

 

 

Korset och försoningen.

 

 

300px-Cristo_crucificado

 

 

En förståelse av mysteriet med försoningen börjar och slutar med tacksamhet och förundran:” Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.”( 2 Kor 5:19). Människan söker efter bevis på Guds existens och här är det största beviset: Gud kom oss så nära som det är möjligt genom sin Sons liv, lidande, död och uppståndelse.

 

”Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. 7 Knappast vill någon dö för en hederlig människa – kanske vågar någon gå i döden för den som är god. 8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. ” (Rom 5)

 

Korsets tecken innefattar detta: det sträcker sig uppifrån och ned, från Gud till hans lidande och förlorade mänsklighet samtidigt som hela världen omfattas av den korsfästes utsträcka armar som vill omfamna alla i sin kärlek.

 

 

Korset är centralt i vår tro. Det är helt avgörande för oss att Jesus dog för oss syndare. Jesus behövde inte dö, kunde inte dö egentligen eftersom han var och är Guds Son, ett med Gud i evighet, med liv i sig själv som aldrig kan dö. Han kom från Fadern in i denna onda, sjuka och syndiga värld för att ge sitt liv för oss i ofattbar kärlek.

 

 

Jesus sade : ” Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta tillbaka det. Det budet har jag fått av min Far.” (Joh evangelium 10: 17)

 

I den konkreta händelseförloppet såg det ut som om Jesus var utlämnad till de människor som dömde honom till döden, fast han var helt utan skuld. Det såg på ytan ut som om judarnas Stora Råd och Pilatus hade makt över Jesus, men det skedde alltså bara för att Gud tillät och ville det.

 

Varken de människor som var med de sista dagarna av Jesu liv på jorden eller de osynliga makter som är fiender mot Gud förstod detta:

 

1 Kor 2 : Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. 7 Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. 8 Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.

 

 

++++

 

 

Man kan säga att synden dödade Jesus, vår synd. Gud lät det ske för att rädda oss från synden, som i sig bär sin konsekvens av skuld och straff  och som leder till död. Död är dels fysisk död men även andlig död, den eviga döden, separation från Gud i evighet. Hos Gud kan inte synd, ondska och död finnas. Därför måste Gud ta bort det från våra liv för att vi ska kunna leva hos honom. Vi kan inte själva befria oss från dessa bojor utan måste befrias, räddas, från det som skiljer oss från vår Skapare.

 

 

”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud” (2 Kor 5:21)

 

Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. (1 Petr 3:18).

 

 

+++

 

 

 

Alla vi människor har gjort fel gentemot Gud. Vi har överträtt hans bud, främst genom att inte vilja höra och tro på honom och därmed inte heller göra vad han sagt. Gärningarna, synderna är en konsekvens av synden, att inte tro på och älska Gud. Man gör sig själv till herre i sitt liv och går sin egen väg. Vi är därför alla skilda från Gud men han tog initiativet till försoningen, att upprätta gemenskapen med sig själv eftersom han älskar oss. Vi kan inte rädda oss själva eller göra oss tillräckligt rättfärdiga inför Gud.

 

Vi får av nåd frälsningens gåva, att få det rätt ställt med vår Skapare genom Jesus. Han tog vårt onda på sig och gav oss sitt goda.

 

 

Han har som Skapare rätten till oss och till allt han skapat. Gud kunde inte tillåta att onda krafter trängde sig in i hans skapelse med syftet att förstöra den. Därför agerade Gud i sin helighet, rättfärdighet och kärlek för att omintetgöra syndens, dödens och ondskans destruktiva makter. Det skedde på korset där han alltså både räddade sin älskade mänsklighet, du och jag och alla som levt och lever,  och samtidigt dömde synden i sin rättmätiga reaktion mot den. Gud måste som den Helige och Rättfärdige gå till rätta med synd och ondska. Det skulle vara fruktansvärt om alla onda gärningar inte skulle få någon påföljd, att de skyldiga kom undan utan straff. Vi har själva ett rättsmedvetande som säger oss att offren måste få upprättelse och de skyldiga dömas. Hur mycket mer då Gud….

 

Men än så länge finns möjligheten för varje människa att omvända sig, av hjärtat be om förlåtelse och födas på nytt till liv hos Gud. Gud vill rädda alla, och var och en kan ödmjuka sig och söka Herren medan tid är.

 

När Jesus led och dog för oss på korset tog han på sig synden och dess straff, våra missgärningar, smärtor, sjukdomar.  Samtidigt tillintetgjorde han djävulens gärningar och hans makt över mänskligheten.

 

Vi lever nu i tiden mellan Jesu seger på korset och i uppståndelsen och hans återkomst vid tidens slut. Världen är ännu i ”den ondes våld”, som vi är väl medvetna om trots att Jesus sitter på Faderns högra sida. Men för alla som tillhör Jesus är Guds rike mitt ibland oss, inom oss, och vi har fått löfte om den fullständiga frälsningen när Jesus kommer tillbaka som Kung och Herre för att upprätta sitt synliga rike på jorden.

 

Men vi lider fortfarande i den här världen, vi blir sjuka och dör. Många förföljs och dödas för sin tro. Men vi är inte ensamma och vi vet att en dag är det slut på all ondska och allt lidande. Vi lever verkligen på hoppet, i tron och burna av Guds kärlek. Han har segrat och hans seger kommer snart att bli helt uppenbar vid Jesu återkomst.

 

 

 

Profeten Jesaja fick se hur Jesus skulle dö över 700 år innan det skedde. Det finns många fler profetior om detta i Bibeln. De handlar dels om Messias födelse och återkomst vid tiden s slut, och om hans liv, död och uppståndelse. Det finns mer om detta i andra inlägg.

 

 

Jes 53 : Han hade varken skönhet
eller majestät. När vi såg honom var hans
utseende inte tilldragande.
3
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man
och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.
4
Men det var våra sjukdomar
han bar,
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom
för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.
5 

 


Han var genomborrad
för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom
för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
6
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld
lade Herren på honom.
7
Han blev misshandlad,
men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort
till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
8

 


Genom våld och dom
blev han borttagen. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort
från de levandes land, blev han plågad på grund av
mitt folks överträdelse?
9 
Bland de ogudaktiga
fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.
10
Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar
och leva länge, och Herrens vilja skall ha framgång genom honom.
11
Genom den vedermöda
hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar
min rättfärdige tjänare
de många rättfärdiga, och deras skulder
är det han som bär.
12 

Månadens reflektioner- april. Bön i nödens tid.

the-hand-of-god

 

 

 

Många människor är oroliga för sig och sina nära och käras liv och hälsa, för försörjning, för framtiden osv osv. Man mår dåligt p g a alla restriktioner i vardagen och osäker om framtiden.

 

Vad gör vi med allt detta? Vi pratar förhoppningsvis med andra och hoppas på det bästa. Det finns något mer vi kan göra, även om man är ovan : BE till Gud. Det är egentligen det naturligaste och enklaste som finns, att tala med den person som redan vet allt om oss, som älskar oss, som vill lyssna och som har makt att hjälpa, trösta, ge goda råd. Man behöver inte prestera något religiöst beteende utan får bara enkelt och ödmjukt nalkas Gud vår Skapare i tro, som har visat att han också vill vara vår Fader. Jesus lärde oss ju att be ”Fader vår”.

 

Det är en stor lättnad att få lägga fram allt vi bär på för honom. Vi är inte ensamma, Jesus är Immanuel, Gud med oss.

Gud både hör och svarar på bön! Detta med bönesvar är ett kapitel för sig som jag återkommer till, men det är ett faktum troende i alla tider kan vittna om, att Gud verkligen svarar när vi ropar till honom i nödens stund och ber!

 

Det är gott att ta fram sin Bibel och läsa Guds ord, särskilt Psaltaren, t ex  23, 27, 31, 46, 62, 91, 103, 139. Jesus uppmuntrade oss att be, söka och knacka på dörren (Matt 7:7-10).

 

 

 

+++

 

 

Psalt 121 Jag lyfter mina ögon upp till bergen.

Varifrån skall min hjälp komma?

2 Min hjälp kommer från Herren,

som har gjort himmel och jord.

 

 

 

 

 

Låt oss bedja tillsammans: 

 

Tack, Gud att vi/jag får komma till dig genom din Son Jesus Kristus. Jag tror att du hör och att du vill möta oss/mig när vi söker dig.

Hjälp oss/mig att hantera oro och bekymmer, att finna frid och trygghet hos dig. Hjälp oss/mig att få kraft att orka med mitt liv just nu, att få ett hopp och se lösningar.  Jag ber om uppmuntran, tröst för mig och mina närmaste, vänner, grannar.   Jag/vi behöver ——-

 

Nöden är stor i vårt land och över världen och jag ber för alla som är drabbade av Covid 19 och för alla som vårdar de sjuka. Förbarma dig över de döende och deras anhöriga, ge styrka, beskydd till alla vårdpersonal samt allt det skyddsmateriel de behöver. Ge visdom till myndighetspersoner att fatta rätta beslut. Hjälp oss att hjälpas åt under denna svåra tid, och förbarma dig särskilt över de ensamma och mest utsatta.

Hjälp alla som drabbas på så många olika sätt och låt snart pandemin vara över.

 

Vi/jag ber om nåd och hjälp för —- . Jag tror att Jesus är den enda vägen till dig och att han är Herre. Tack att Jesus dog för mig och att jag får förlåtelse och nytt liv, hopp, tro och kraft att leva i gemenskap med dig. Tack att du har berett en evig boning hos dig själv och att jag inte ens behöver frukta döden längre, för du är med mig.

 

Amen

I Jesu namn.

 

Jesus sade:  ”Jag är upp­ståndel­sen och li­vet. Den som tror på mig skall le­va om han än dör, och den som le­ver och tror på mig skall ald­rig någon­sin dö. (Johannes evangelium 11:25)

 

 

+++

 

 

Psalt 57 Var mig nådig, Gud, var mig nådig! 

Ty till dig flyr min själ, under dina vingars skugga

tar jag min tillflykt till dess att faran är över.

 

+++

 

6 Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig. 7 Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull. 8 Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.

9 Så skall ni be:Fader vår, som är i himlen.Helgat blive ditt namn.10 Komme ditt rike.Ske din vilja på jordenliksom den sker i himlen.11 Ge oss i dag vårt bröd för dagen.12 Och förlåt oss våra skulder,såsom också vi förlåter demsom står i skuld till oss.13 Och för oss inte in i frestelseutan fräls oss från den onde.14 Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. 15 Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.

 

+++

 

 

 

24 Herren välsigne dig

och bevare dig.

25 Herren låte sitt ansikte lysa över dig

och vare dig nådig.

26 Herren vände sitt ansikte till dig

och give dig frid.

 

 

Den stora frågan om lidandet.

 

 

job

Job.

 

 

Det här ämnet är alltid aktuellt, och särskilt nu när vi upplever en svår pandemi som påverkar oss alla mer eller mindre. Man frågar sig i denna tragiska tid, liksom vid många andra kriser och katastrofer, var är Gud?

 

Gud är där han alltid har varit, nära varje människa som åkallar Jesu namn. Vår Gud stod inte på långt avstånd och betraktade sin lidande mänsklighet. Vi vet att han kom så nära han kunde i Jesus. Hans egen Son har lidit och dött, så Gud vet vad det innebär av egen erfarenhet. Han är densamme idag, nära varje lidande människa för att trösta, stötta och hjälpa.

 

Hur kan det hjälpa oss? Vi måste ju alla lida och dö, men vi gör det inte ensamma. Gud är med oss,  nöden och döden, genom lidande till det himmelska där allt detta äntligen får ett slut.

 

Det blir ett långt inlägg, eftersom ämnet är svårt och måste belysas från många olika perspektiv för att vi ska börja förstå. Men vi kommer aldrig helt att finna alla svar på denna brännande fråga, ytterst är det och förblir ett mysterium som så mycket annat i våra svåra, underbara och komplicerade liv.

 

 

 

Del I.

 

 

Det finns naturligtvis inga korta, enkla och heltäckande svar på denna stora fråga. Det är särskilt svårt eftersom det kommer oss själva så nära i vårt eget liv. Vi kanske alla kämpar med denna fråga. Det går inte att hålla det ifrån oss och studera detta rent objektivt.

 

Lidandets problem hänger  ihop med ondskan, vilket komplicerar saken ytterligare. Men lidandet är även ett uttryck för kärleken, så det finns många aspekter av detta att ta med i beräkningen för att kanske börja få ett helhetsperspektiv.

 

Det finns först och främst några självklara och grundläggande fakta:

 

Alla människor lider på ett eller annat sätt, både troende och icke-troende. Det hör till våra existentiella villkor på samma sätt som döden. Skillnaden är vad vi gör med lidandet och vad lidandet gör med oss. Det kan vara nyttigt att ställa några frågor till sig själv.

 

Anklagar vi omedelbart den Gud vi oftast inte ägnar så mycket uppmärksamhet annars för allt lidande i världen? Om han finns (och det gör han förvisso), är det verkligen Guds fel?

Varför känner vi oss nästan alltid orättvist behandlade av ”livet”, ”ödet” eller Gud? Varför tycker vi att vi förtjänar bättre?

Om inte Gud finns eller vi  inte bryr oss om han finns, varför förväntar vi oss att det ska finnas någon slags moralisk instans som ska döma till vår förmån och låta oss slippa lidandet?

 

Vi kan förhålla oss på olika sätt till det ofrånkomliga lidandet. Det finns många exempel på religioners och filosofiers olika förhållningssätt, men jag kan inte gå in i detalj på dem här.

 

Bara några tankar om detta: Accepterar vi att det tillhör livets villkor utan att fråga eller plågas av detta faktum? Intar vi en stoisk attityd, där vi försöker nollställa oss så totalt att vi inte plågas känslomässigt av det ofrånkomliga lidandet utan bara försöker uthärda det ? Sopar vi det under mattan,  roar oss och lever livet så länge det går? Blandar vi ihop en egen version av tankar om karma, tidigare liv och konstruerade förklaringar till att vi lider, utan att verkligen tänka igenom det hela ordentligt?

Låter vi bitterhet och ilska över vårt lidande ta över eller förvandlas vi till medkännande, tacksamma och ödmjuka människor i lidandets eld? Det kan komma något gott i varje lidande. Han ger oss ett hopp som ingenting kan ta ifrån oss. Det är inte ute med oss, lidandet har ett slut och vi kan lära oss något av det vi går igenom.

 

Eller söker vi Gud i vår egen nöd och andras? Ber vi om hans hjälp och förtröstar på att han ensam ser helheten och ytterst kommer att skipa rättvisa och göra slut på lidandet och ondskan, vilket innebär evig tröst, upprättelse och kompensation.

 

Det beror naturligtvis på många olika saker och varje människas historia är unik och det går inte att generalisera.

 

 

+++

 

 

Först lite om hur kristna kan se på lidandet och sedan om några orsaker till de olika formerna av lidande.

 

Många har erfarit att det är en stor skillnad mellan att lida och sörja tillsammans med Gud eller utan Gud. Rent mänskligt sett är  det lättare att ha någon vid sin sida när man har det svårt. Det har vi nog alla känt. Det är bra att hålla någon i handen då, men många av oss har erfarit att det inte räcker med en människa, hur väl hon än vill. Det räcker inte hela vägen. Den ende som verkligen kan gå med oss i dödsskuggans dal är Gud själv, och det har han gjort genom Jesus Kristus.

 

Kristna som lever i gemenskap med Gud genomgår också kriser när lidandet slår till, och utgången är olika. En del blir så förbittrade på honom att de bryter kontakten. Andra håller fast vid tron på Gud trots allt och genom allt,  även om man är förtvivlad, tvivlar och tidvis ifrågasätter hans godhet eller mening. Men alternativet är alltid sämre: att stå ensam utan Gud. Man vill hålla fast vid Herren till varje pris, eftersom Han är viktigast i livet.

 

 

Man litar också på den större förklaringen till varför det blev så här på jorden, med all synd, ondska, lidande och död samt vad Gud gjorde för att lösa detta, som han inte var upphov till. Det ger perspektiv, hopp och kraft att härda ut i mycket svåra omständigheter.

 

Människor som inte tror på Gud hittar andra strategier och förklaringsmodeller att hålla sig till, som jag inte ska gå in på här.

 

+++

 

 

Det  finns ett par olika orsaker till lidandet, dels den moraliska, dels den naturliga. För det första beter sig människor  på ett sätt som orsakar lidande för andra, med attityder, ord och gärningar . Man begår onda handlingar mot andra. Här finns hela skalan från förkastelse, likgiltighet och elakhet till mord och övergrepp på barn. Vi skadar också oss själva på många olika sätt och orsakar oss själva och andra lidande.

 

För det andra har vi den ”naturliga” förklaringen: naturkatastrofer, olyckor och sjukdomar, död.

Detta kan delvis ha orsakats av människors påverkan och medverkan, men vi bortser från detta just nu. Dessa händelser hör helt enkelt till de betingelser vi lever i, de bara händer och drabbar urskiljningslöst.

 

När det gäller människors agerande håller nog de flesta med om att människors val spelar en stor roll när det gäller det moraliska onda som skapar lidande. Men ingen kan reda ut alla aspekter av detta och det är egentligen ett annat ämne. Hur fri vilja har vi? Hur mycket påverkas vi av  arv, miljö, andras beteende mot oss? Man kan dock konstatera att vi alla är djupt inblandade i varandras liv, på gott och ont, och påverkar mer än vi kanske anar.

 

Här blir det alltså svårt. Vi är alla både offer och förövare och har svårt att reda ut hela sammanhanget. Ofta förstår vi inte hur vårt eget beteende påverkar andra negativt.

Vi tenderar dock att döma andra hårdare än oss själva, hittar ofta bortförklaringar och ursäktar vårt beteende.

 

Problemet är att vi utgår från oss själva och bedömer allt från den snäva utgångspunkten. Vi har inte hela bilden av orsak och verkan och allt som påverkar oss alla. Därför blir det rent logiskt svårt att anklaga Gud, som är den ende som ser och vet allt i det längre tidsperspektivet.Vi vet ju inte vad han vet. Därför blir det också omöjligt att döma på ett rätt sätt.

 

Hur som helst, vad gäller naturkatastrofer, sjukdomar, olyckor och liknande saknas ju oftast en moralisk agent. Det bara händer i denna värld som är sådan. Om man ändå undrar över orsakerna till detta, spelar ens livsåskådning in. Materialister och  icke-troende menar att det är resultat av evolutionen och slumpen. Man har naturvetenskapliga förklaringar till det mesta, t ex rent biologiska till människors beteende. Men när man själv drabbas,  ligger det närmare till hands att de anklagar någon eller något för det i alla fall.

 

Kristna kan komma till olika slutsatser när det gäller detta, men man söker och finner förklaringar i Bibeln, som ger de bästa svaren. Orsaken till lidandet och därmed våra livsvillkor i stort i denna farliga och osäkra värld, beror på en katastrof som inträffade långt innan vi kom in på scenen och som påverkar våra livsvillkor idag, det vi kallar syndafallet. I och med detta rubbades den goda ordning som var Guds ursprungliga plan med sin skapelse.

 

Den kunskapen hjälper kanske inte så mycket i akut smärta och sorg, men ger tröst och styrka i nöden. Gud  lämnade oss inte i denna situation, utan sände sin egen Son för att vara med oss och hjälpa oss.

 

 

öken

 

 

 

 

Del II

 

 

Först några ord om att lidandet inte bara hör ihop med ondskan, på så sätt att ondskans gärningar skapar lidande hos sina offer. Men det hör även ihop med kärleken. Den som älskar lider när kärleken inte blir mottagen, när föremålet för kärleken skadas av andra eller skadar sig själv och plågas. Det finns hur många exempel som helst på det. Tänk bara på   föräldrar som lider vid barnets sjukbädd och skulle vilja ta på sig sjukdomen och smärtan för att det barnet ska slippa plågas och kanske dö. Varför är vi sådana? Därför att vi älskar våra barn.

 

Sådan är också Gud. Det har Jesus uppenbarat om honom. Han är en älskande Fader som vill rädda sina sjuka och plågade barn och han gör det på riktigt när hans egen Son blir människa och tar allt ont på sig. Gud vill återställa skapelsen till sitt ursprungliga skick, utan död, ondska och plåga.

 

Drivkraften hos oss människor att få älska, bli älskade och bilda familj är oftast starkare än vetskapen om att vi kan bli svikna av de allra närmaste, att de t o m förkastar oss, gör oss illa (och vi dem). Vad gäller Gud själv som ÄR kärlek, visste han naturligtvis från början att hans skapade varelser skulle förkasta hans ord och lämna gemenskapen med honom. Det stora är att Herren, som inte ville att vi skulle bryta med honom och därmed lida och bli olyckliga, har gjort allt han kan för att få oss tillbaka till sig. Han tar vårt onda på sig och ger oss sin kärleks överflöd på nytt. Vi klarar inte att komma tillbaka till Gud själva utan han måste dra oss till sig genom Jesus Kristus.

 

 

Kärleken är starkare än allt, det viktigaste av allt. För den kan vi offra mycket, för att se dem vi älskar räddas och må väl. Den hämtar kraft i sig själv (och ytterst Gud)  och i hoppet och tron. Vi är skapade till Guds avbild och kan på något sätt känna igen oss i Guds kärlek, även om den överträffar allt mänsklig kärlek. Jesus var fullkomligt helig och utan synd men tog vår synd på sig för att vi skulle bli förlåtna och återfå gemenskapen med Gud. Vi är alla syndare och älskar ofullkomligt, men vi gör det i alla vår svaghet.

 

 

Guds kärlek  gör sitt yttersta för att rädda oss från allt ont, besegrar synd, brustenhet och döden. Jesus är Guds synliga kärlek, när han delar våra villkor, lider med oss och låter oss dela sitt eviga liv.

 

 

Guds handlande visar oss att han kan göra något gott av det onda, förvandla lidandet till en djupare förbundenhet med honom och andra. Ytterst har han besegrat döden, det onda och lidandet. Han tar det värsta och gör det bästa av det genom korset. Livet, kärleken, läkedom och upprättelse segrar till sist.

 

 

+++

 

 

Man kan i detta sammanhang också utgå från Jesu liknelse om ogräset och tillämpa den på skapelsen också och inte bara Jesu förkunnelse om himmelriket i nutid och framtiden. Den säger något fundamentalt som gäller i alla tider. Gud skapar allt fullkomligt gott och en fiende sår in sitt onda för att förstöra. Han vill förgöra, förstöra, förnedra Guds skapelse, människan, och orsakar därmed Gud smärta. Det ser vi på korset. Så länge vi lever här på jorden kommer det att finnas gott och ont, som påverkar oss alla, på samma sätt som vi genom våra liv påvekar andra.

 

De första kapitlen i Bibeln beskriver just detta. Jag har gått igenom de första kapitlen noga på andra ställen så jag kan inte i detalj återge hela förloppet här men vill bara konstatera detta faktum: det onda kommer inte från Gud. Lidandet och ondskan är ett resultat av att det onda fick makt över människan och hela skapelsen, helt emot Guds avsikt. Det onda i form av den andliga makt som ljuger, bedrar, förför, förstör och fördärvar. Det är en verklighet som gradvis uppenbaras i Bibeln. Jesus själv talar om honom, satan,  som en tjuv, mördare och lögnare.

 

För att fortsätta med liknelsens språk,  tog de första människorna till sig av den onda säden, Guds fiendes ord ( som egentligen är en snedvridning av vad Gud sagt) istället för den goda, som är Guds Ord, och blev förgiftad i själ och hjärta. Bibeln presenterar inte en teoretisk och heltäckande förklaring till lidande och ondska. Den beskriver orsakerna, huvudaktörerna i detta kosmiska drama och särskilt då Gud själv som

 

Hans Ord  var och är gott, sant och rätt. Det fastställer normer och regler för människan. Det Gud gör är för människans bästa. Som vår skapare vet han vad som är bäst för oss och verkar i enlighet med detta. Fienden vill bara skada oss och Gud själv, genom att få oss att göra de som inte är bra för oss. Det orsakar en smärta hos Gud att se sina skapade varelser förvandlas till hans fiender och bli uppfyllda av stolthet, lögn, hat och ondska. Det orsakar oss själva ett stort lidande i långa loppet att leva i opposition mot Gud, även om det för stunden kan vara behagligt och bekvämt på många sätt.

 

Att inte hålla sig till det Gud sagt medförde alltså ödesdigra konsekvenser.  Gud skapade både änglar och människor med fri vilja, för utan den fria viljan blir kärleken omöjlig. Men av det följer, att vi också kan välja fel. Det var en stor risk och utmaning, men Gud ansåg det tydligen värt priset. Vi  lever alla med konsekvenserna av det felaktiga valet än idag, att de första människorna valde att gå sin egen väg. Gud lovade från början att rädda mänskligheten från den destruktiva makt som håller den fången, något som bara han kunde göra och denna räddning erbjudes oss alla.

 

 

Vi värdesätter nog också friheten  om vi tänker efter. Även om vi får lida för andras och vår egen kärlekslöshet. För vem vill avstå från sin fria vilja egentligen? Problemet är, att när vi använder den fel och konsekvenserna blir förfärliga, skyller vi ofta på Gud.

 

Här är  nu Jesu liknelse från Matt 13: 24-30.

 

Liknelsen om ogräset.

 

24 Han lade fram en annan liknelse för dem: ”Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker. 25 Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. 26 När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset.

27 Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset? 28 Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi ska gå och samla ihop det? 29 Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset.30 Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada.”

 

 

 

Guds perspektiv.

 

Bibeln ger oss Guds perspektiv och beskriver hur han handlar med mänskligheten som helhet genom den första människan Adam, som både var en historisk individ och som samtidigt förkroppsligar hela mänskligheten. Alla som sedan fötts och föds in i denna värld föds in i Adam, in under de villkor som gäller sedan syndafallets dagar. Men efter Jesu död och uppståndelse får vi alla möjligheten att födas på nytt in i Kristus, där helt andra villkor gäller för det livet. Livets Andes lag som befriar från syndens och dödens lag. Där finns förlåtelse, upprättelse, helande, gemenskap.

 

Problemet från vårt perspektiv handlar om tidsaspekten. När Jesus föddes in i världen kom Guds rike till jorden och han vann segern över den onde med sin död och uppståndelse. Segern är vunnen, men ändå finns ondska och lidande kvar tills Jesus kommer tillbaka.  Kristna lider som alla andra av allt som kan drabba oss som människor på denna denna jord.

 

 

Gud har bestämt tider och stunder och när Jesus kommer tillbaka till jorden är det slut med den ondes välde för gott och Guds Rike kommer i sin fulla synlighet. Men än så länge lever vi alla med syndafallets konsekvenser. Vi har Guds löften om vår fulla räddning och lever i hoppet om att Guds rike ska komma, samtidigt som vi  kan få konkreta bönesvar i form av befrielse, hjälp och helande.

 

 

Till sist kan vi konstatera att alla människor lider på olika sätt och det är omöjligt att gradera lidandet eftersom det är så personligt. Det finns olika anledningar. Man kan lida som en konsekvens av sina egna handlingar eller andras. Man kan bli oskyldigt anklagad och förkastas. Alltför många utsätts för övergrepp, misshandel, mobbing, utnyttjas och förnedras. Historien är fylld av tragiska exempel på människor som lidit och dött, okända för världen men kända av Gud. Eländet började med det första brodermordet, när Kain dödade Abel, och fortsätter tills Jesus kommer tillbaka som Fridsfurste och gör ett slut på allt ont.

 

Man lider p g a krig, en olycka, en naturkatastrof, sjukdom, fattigdom och hungersnöd, flykt, förlust osv.  Man lider p g a sin övertygelse, förföljs för sin tro. Det finns lika många exempel på lidande som det finns människor. Samtidigt som det finns lika många exempel på övervinnande och Guds hjälp i yttersta nöd.

 

Det unika och storartade med kristen tro är att vi inte lider ensamma. Gud lät sin egen Son dela våra villkor till det yttersta, lidande och död, för att vi som tror ska kunna dela hans uppståndelse och liv.

 

 

 

300px-Cristo_crucificado

Gud älskar dig och vill att du ska komma till himlen.

heaven-child-god-1

 

 

 

Människan är ju skapad för relation, att finna sig själv i relation till sin Skapare och Gud, och andra människor. Gud är livets källa, vi är beroende av honom för vår existens.

 

Bara Gud själv kan fylla vårt djupaste behov av kärlek, trygghet, mening och tröst. Han hjälper oss att finna oss själva när vi äntligen möter Honom i Jesus Kristus, och förstår att han själv är allt vi längtat efter och sökt.

Han sände sin Son Jesus Kristus för att visa vem han är och hur mycket han älskar dig och vill hjälpa dig.

 

Han känner till din situation och har redan gjort allt för att du ska kunna få kontakt och gemenskap med honom själv. Han har röjt undan alla hinder och banat vägen till sig själv. Allt som skilde oss människor från den Helige och Rättfärdige Guden, har Jesus tagit på sig när han bar all vår synd på korset. Vår synd skiljer oss från Gud och bara Jesus kan ta bort den. Jesus  uppstod från de döda för att vi skulle få tillträde till Guds närvaro, som renade, pånyttfödda barn till vår Fader.

Gud vill att vi vänder om från våra egna vägar och söker honom med ärligt och uppriktigt hjärta. Då får vi tron som en gåva och börjar ett helt nytt liv. Det är en lättnad att få lätta sitt hjärta för honom och bekänna/berätta om det felaktiga och onda vi gjort och tänkt. Han förlåter dig, ger dig hopp och tröst.

 

Vår Frälsare Jesus lever och han är dig nära denna stund. Be till honom, öppna ditt innersta och tag emot honom som din Herre och Kung. Läs Nya Testamentet, särskilt evangelierna, t ex Lukas , sök upp en församling, be om förbön. Här kan du läsa en bra sammanställning:

 

http://bibelfokus.se/evangelium

 

Du är inte ensam, läget är inte hopplöst, det finns hjälp att få. Du är sedd, du är älskad,, det finns svar på dina frågor och framför allt: det finns EN, JESUS,  som är med dig genom allt och vill leda dig här i  livet och in i himlen, evighetens salighet, där alla tårar ska torkas och sorg och smärta försvinna. Jesus har besegrat allt det onda som förstör våra liv.

 

”Herren välsigne dig

och bevare dig

Herren låte sitt ansikte lysa över dig

och vare dig nådig.

Herren vände sitt ansikte till dig

och give dig frid.” (4 Mos 6:24-26).

 

 

Joh 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 

 

19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.