Lovsången i Uppenbarelseboken. Del 4.

 

 

 

 

 

 

 

Jag fortsätter och avslutar inläggen som handlat om den mäktiga lovsång och tillbedjan som ständigt pågår inför Guds tron. I kap 12 har vi ett avgörande skeende, när det än ska tidsbestämmas. Tolkningen av detta kapitel och Upb i stort är något jag inte går in på här, det handlar uteslutande om de många lovsånger vi möter i denna sista bok i BIbeln. Samtidigt som den fruktansvärt svåra tiden på jorden innan Jesu återkomst skildras, är den fylld med lovprisning av Gud, som fullbordar allt han sagt och gjort i historien.  Jag tar med denna även om det inte innehåller en lovsång i strikt mening, det är snarare än proklamation om Guds seger och en uppmaning till jubel i himlen.

 

 

Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, 8 men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 9 Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. 
10 Och jag hörde en stark röst i himlen säga:

”Nu tillhör frälsningen

och makten och riket vår Gud

och väldet hans Smorde,

för våra bröders åklagare

är nerkastad,han som dag och natt

anklagade dem inför vår Gud.

 

11 De övervann honom

genom Lammets blod

och genom sitt vittnesbörds ord,

de älskade inte sitt liv så högt

att de drog sig undan döden.

 

2 Jubla därför, ni himlar

och ni som bor i dem!

Men ve dig, du jord och du hav,

för djävulen har kommit ner

till er i stor vrede,

eftersom han vet

att hans tid är kort.”

 

 

 

 

 

 

+++

 

 

 

Allt Gud gör föranleder en uppmaning till att vörda, ära och prisa Gud, även hans dom. Guds dom innebär i allt väsentligt befrielse och upprättelse för hans lidande folk och ett slut på all förstörelse av hans skapelse. För den som tillhör Herren är alltså domen något positivt, även om vi inte kan ta lätt på Guds dyrbara nåd, utan  dagligen måste rannsaka oss själva och leva i gudsfruktan och hegelse. Men för oss innebär det sluträddningen, vi förlossas från den gamla skapelsens dödsryckningar, från straff och evig fördömelse. Det är något att tacka för! Det är vekligen värt att prisa Gud för!

 

 

 

Kap 14:  Och jag såg en annan ängel flyga uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla folk och stammar och språk och länder, 7 och han sade med stark röst: ”Vörda Gud och ge honom äran! Stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna.”

 

+++

 

Kap 15:

 

Och jag såg ett annat stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, för med dem når Guds vrede sin fullbordan.
2 Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna 3 och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:

”Stora och underbara

är dina gärningar,

Herre Gud Allsmäktig.

Rätta och sanna

är dina vägar,

du folkens

4 Vem skulle inte vörda dig, Herre,

och prisa ditt namn?

Bara du är helig,

och alla folk ska komma

och tillbe inför dig,

för dina rättfärdiga domar

har uppenbarats.”

 

Här kan man läsa om Moses avskedssång i 5 Moseboken, kap 21:19-32:47.

 

Mose fick ju föra Israels barn ut ur fångenskapens slaveri i Egypten och överbringade Guds ord i lagen, vägledningen, buden. Han var en av de centrala personerna i det gamla förbundet, och Jesus instiftade det nya förbundet i sitt blod. Jesus befriade hela mänskligheten från syndens slaveri och gav oss evigt liv. Mose och Lammets sång äralltså en slags sammanfattning och en hågkomst av Guds mäktiga handlande i dessa förbund. Det är samme Gud som verkat genom seklerna och fört liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangelium.

 

 

 

 

 

 

 

+++

 

 

I kap 19 hörs det mäktiga HALLELUJA- ropen från en frälst skara, hemma hos Gud i evighet. De är redo för Lammets bröllop, hans brud är färdigsmyckad för sin Brudgum. Guds räddningsplan är fullbordad, segern över ondskans alla makter är total, Jesus Kristus, Herrarna Herre och Kungarnas Kung har kommit tillbaka till jorden. I de återstående kapitlen beskrivs den slutliga domen och den nya himlen och jorden. Det är bland det mäktigaste som skrivits och är ett stort privilegium att få läsa. Tänk att vi på förhand kan få veta hur allting slutar, att vi får inblick i Guds förutbestämda segerplan.

 

 

Sedan hörde jag liksom en stark röst från en stor skara i himlen:

”Halleluja!

Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud,

2 för hans domar

är sanna och rätta.

Han har dömt den stora skökan

som fördärvade jorden

med sin otukt och straffat henne

för sina tjänares blod.”

 

Än en gång sade de: ”Halleluja!” Och röken från henne stiger i evigheters evighet. 4 Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: ”Amen. Halleluja!” 5 Och från tronen kom en röst som sade:

”Prisa vår Gud,

alla hans tjänare,

ni som vördar honom,

både små och stora!”

 

Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:

”Halleluja!

Herren vår Gud den Allsmäktige

är nu kung.

7 Låt oss glädjas och jubla

och ge honom äran,

för Lammets bröllop har kommitoch hans brud har gjort sig redo.

8 Skinande rent linn

har hon fått att klä sig i.

 

Linnet är de heligas rättfärdighet
9 Och ängeln sade till mig: ”Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.
HALLEUJA!

Månadens reflektioner-januari. Om det förflutna och framtiden.

 

 

 

Det är ett nytt år med nya möjligheter. Vi har förhoppningsvis gott om tid framför oss, och det förflutna bakom oss. Men det förflutna kan kasta långa skuggor över vår nutid och framtid. Hur ska vi hantera detta?

 

Det förflutna är tveggat. Å ena sidan har vi många goda minnen, av kära människor som nu är borta, av speciella händelser och höjdpunkter i livet.  Å andra sidan, svåra minnen som biter sig fast och som vi inte blir av med fast vi vill. Misslyckanden, sorger, missade tillfällen, svek, smärta. Vilket väger tyngst? Det negativa kan väga tyngst, men om vi räknar in allt vi  kan vara tacksamma för i balansräkningen slutar resultatet förhoppningsvis på +.

 

Ett plus, eller hellre ett korstecken. Genom korsets kraft kan det destruktiva förflutna vara utplånat, med våra och andras synder och allt negativt. Samtidigt får vi leva i hoppet, det hopp som är grundat i vår tro på Gud som genom Jesu död på korset ständigt skapar nya möjligheter till förändring. Genom den kärlek Gud bevisade oss när Jesus gav sitt liv för oss, finns läkedom för sårade själar. Vi lever verkligen på hoppet, för om det slocknar i vårt hjärta är det svårt att orka vidare. Tron, hoppet och kärleken består, och det vi tror, hoppas och får ta emot och ge av Guds kärlek är grundat i honom själv, som inte är bunden av tid och rum.

 

Rom 15:13 Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.

 

Vi får leva i Jesus Kristus, NU,  fria från att älta det förflutna, fria från oro för framtiden. Jesus själv sade:

 

 

Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? 32 Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. 33 Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34 Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. 

 

Vi får ständigt leva i beroende av vår himmelske Fader, och i bön:

 

Paulus skrev: Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

 

 

 

 

 

Här är hela bibelsammanhanget från Bergspredikan, i Matteus kap 6.  Det finns mycket att säga om dessa verser, som kan verka lättsinniga och svåra att förstå för oss. Så enkelt är det väl ändå inte?! Vi måste ju planera och arbeta för att få mat på bordet och kläder på kroppen, och ibland drabbas vi av sjukdom och arbetslöshet som gör vår livssituation mycket svår. Visst är det så. Jesus menade nog inte att vi bara skulle sitta på ängen och vänta på manna från himlen. Vad han vill komma åt är kanske själva motivationskraften i vårt liv: söker vi enbart det materiella goda, tjänar vi alltså mammon, eller är vi inriktade på att söka Gud först? Om vi gör det senare kan vi lita på att han hjälper oss praktiskt och konkret, och att vi också slipper många onödiga bekymmer. Han vill att vi lyfter blicken från att enbart fixera oss vid våra problem och försöka lösa dem själva, till Gud själv som har omsorg om oss.

 

 

Låt oss söka Honom och försöka förtrösta på honom mer detta år. Det kommer att behövas, för framtiden på vår arma jord kan bli svår.

 

 

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.25 Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? 26 Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 27 Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 28 Och varför gör ni er bekymmer för kläder?

 

Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29 Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 30 Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! 31 Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? 

 

32 Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34 Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. 

 

+++

 

 

 

 

Inkarnationen-Guds svar på och seger över den gnostiska tanken.

 

 

 

 

 

 

 

Jag ska fortsätta uppehålla mig vid Guds Sons människoblivande eftersom det har fått så avgörande konsekvenser för mänsklighetens frälsning, skapelsens förnyelse och den slutliga segern över den gamla lögnen som kan härledas ända tillbaka till Edens lustgård. Det handlar om att människan kan bli gudomlig av och i sig själv, och inte behöver dö. Detta återkommer genom historien i många former men med samma syfte att lura människan att tro att hon kan vara oberoende av sin Skapare och på egen hand skaffa sig kunskap om hur hon kan bli som Gud själv.

 

 

Gnosticismens tankestrukturer återfinns som sagt  i många olika skepnader och  traditioner, men det finns gemensamma drag. Det högsta gudomliga och rena medvetande som inte har något med skapelsen och den onda materiella världen att göra, kan bara nås av den andligt upplysta människor ”pneumatikerna”, som genom en lång rad komplicerade självförbättringsmetoder och övningar, når fram till särskild insikt och kunskap om sin inneboende gudomlighet (gnosis) Det sker ofta genom gradvisa initiationer genom alla de mellanliggande andliga skikt, eoner, som skiljer det gudomliga från de jordbundna människorna. Eonerna sågs som emanationer, utstrålningar i fallande skala från det högsta väsendet.

 

 

Vår Gud och Skapare i kristen (och judisk) tro, som i sin vishet skapade allt, änglavärlden, hela universum med all materia, alla djur och växter, och till sist människan som en del av detta, menade att det var mycket gott. Det finns ingen åtskillnad mellan den fysiska världen och den andliga i den bemärkelsen att det materiella är något ont, lågtstående eller orent. Tvärtom, allt återspeglar i sina livsformer Skaparens unika design, vilja och försyn. Allt hör ihop. Brottet, skadan, den stora katastrofen som rubbade skapelsens harmoni var synden, att de första människorna lyssnade just på lögnen om sig själv och om Gud istället för att tro på och följa sin Skapares ord.

 

 

 

 

 

 

 

När tiden alltså var inne efter många århundraden av förberedelser för Guds Son att bli människa, innebar det att Gud ”godkände” sin egen skapelse den materiella världen, människornas existensform, så mycket att Ordet blev kött, Sonen blev människa. Detta är en proklamation av sanningen inför andevärlden att det inte är det materiella som är det onda, utan att det problem som måste åtgärdas finns i människor hjärtan: synden. Det förkunnar att Gud Skaparen samtidigt är Gud Frälsaren och Befriaren. Det är också en seger över satans lögner om människan. Hon måste omvända sig och tro på den räddning Gud berett genom Jesus Kristus. I sin fulla mänsklighet och kroppslighet levde han ett fullkomligt liv och visade vem Gud är och vad han vill. När Jesus dog på korset försonade han världen med Gud i sin kropp.

 

 

 

 

Guds kroppslighet var nödvändig för att vi skulle kunna tro och ta emot hans nåd. När Sonen blev människa, kunde vi  genom att hindret, synden, för vår kontakt med Gud togs bort och genom att födas på nytt av Guds Ande, bli Guds barn, medborgare i himmelriket. Det är något som gäller alla människor och inte bara en utvald andlig elit. Vi förstår genom Jesu undervisning och Bibeln i stort, att vi är andligt döda och skilda från Gud  och behöver bli väckta till liv i och genom honom. Skriften beskriver detta på flera sätt, de olika aspekterna av Kristi försoningsverk, som alla kompletterar varandra.

 

Om Gud som är Ande och skild från sin skapelse i helighet och upphöjt majestät, ändå inte i någon slags ”överandlighet” skyr det materiella, hur kan då människan som är gjord av stoft, materiens grundämnen, tro sig kunna bli andlig och t o m gudomlig i sitt eget strävande?

 

Det förklarade gnostikerna med att människan längst in i sin ande hade en gudagnista som måste frigöras från de materiella banden som höll henne fången, för att hon skulle bli ett med det Högsta väsendet.

 

 

Därför är både inkarnationen och uppståndelsen så centrala i kristen tro och måste förbli fundamentet för kyrkan och var och en personligen. Om inte Guds Son blivit människa och dött och uppstått för oss, hade vi varit förlorade. Sanningen om Gud och oss själva hade också varit fördold för oss. Nu vet vi vad som är absolut sant angående hur vi får evigt liv som Guds älskade barn.

 

 

 

 

 

De förkunnar Guds ofattbart stora barmhärtighet mot oss, att Han verkligen kom oss så nära som människa, som en verklig broder som vet vad det var att lida och dö. Vi är aldrig ensamma. Jesu uppståndelse är också garanten för vår egen uppståndelse vid hans återkomst.

 

För gnostiker av olika slag är och förblir denna Guds sanning det värsta man kan säga: Καὶ ὁ λόγος σὰρξ ἐγένετο , ”Och Ordet blev kött”, καὶ ἐσκήνωσεν ἐν ἡμῖν, ”och tog sin boning mitt ibland oss”. För oss är det Guds vishet och nåd, genom vilken vi blir räddade.

De talade föraktfullt om ”Demiurgen”, grekiska demiurgos ”hantverkare”, som gör ett ”offentligt arbete”. Platon var först med att omnämna denne skapargud.

 

 

Men Gud som skapade himmel och jord genom sitt Ord, lät sin Son bli människa på vår jord för att leda oss till sig. Detta stora under är något att tacka för varje dag!

 

Jag återkommer till den specifikt kristna gnosticismen, historiskt och i nutid i kommande inlägg.

 

 

Paulus ord i 1 Kor 1 får avsluta denna första del.

 

Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 19 Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. ✱ 20 Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare?✱ Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? 21 Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. 22 Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. 23 Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. 24 Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. 25 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

 

26 Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. 27 Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, 28 och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, 29 för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. 30 Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, 31 för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren. 

Gott nytt nådens år!

 

 

Lottas samling.

 

 

 

 

 

 

Vi ber, hoppas och önskar att det ska bli ett nytt gott år fritt från pandemin och snart möjligt att återgå till ett mer normalt liv. Människor lider på olika sätt och det är verkligen en svår tid, som så många gånger förr i historien. Samtidigt har säkert många haft tid och möjlighet att reflektera lite djupare över vad som verkligen är viktigt i livet. Allt som sker kan bli till något gott. Det är positivt att  ta vara på alla små ljusglimtar i vardagen, att vara tacksam, att leva här och nu.

 

Året som gick har lärt oss mycket.  Var och en har sin berättelse om vad som varit svårast och om hur man tagit sig igenom.  Här vill jag bara nämna några saker. Vi har alla påmints om hur utsatta och hjälplösa vi är, hur snabbt omständigheter förändras av sjukdom, död, ekonomisk nöd, ensamhet, sorg. När allt går oss väl är det lätt att finna en trygghet i det fungerande, invanda livet och att det ska få vara så. Vi vill att det ska förbli som det är när livet är som bäst, men ingenting varar för evigt. Allt har sin tid, goda och onda tider, lyckliga och förtvivlade stunder.

 

Tyvärr är det inte säkert att allt snabbt kommer att förändras till det bättre 2021. Vi får ha tålamod och fortsätta vara försiktiga. Därför är det enda vi kan vara förvissade om, nu som alltid, att Gud i sin godhet vill vara med oss och hjälpa oss. Vi får också fortsätta be för varandra och bistå varandra.

 

 

 

Herrens nåd är det 

att det inte är ute med oss,

ty det är inte slut

med hans barmhärtighet.

23 Den är var morgon ny,

ja, stor är din trofasthet.

24 Herren är min del,

det säger mig min själ,

därför står mitt hopp till honom.

25 Herren är god mot dem

som väntar på honom,

mot den själ som söker honom.

26 Det är gott att i stillhet

hoppas på hjälp från Herren.

 

 

Vad gör vi med vår visshet om förgängligheten, att vårt liv så snabbt förgår? Som alltid är Bibeln realistisk. Vårt liv är kort, osäkert, svårt. Därför uppmanas vi att betänka detta och använda vår dyrbara tid till att söka Gud, investera i evigheten.  Vad består i det perspektivet? Kärleken. Att älska Gud och våra medmänniskor efter bästa förmåga. Vår Fader ser till hjärtat, till viljans intention även om vi ofta inte lyckas fullkomligt med detta.

 

Vi ska ta tillvaro allt gott vi får uppleva och njuta av i denna värld, men samtidigt veta att det så fort kan tas ifrån oss. Men då består, tro, hopp och kärlek, och vår relation med Gud, och vår gemenskap med andra.

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

 

En bön av gudsmannen Mose.

Psaltaren 90.

Guds evighet och människans förgänglighet.

 

Herre, du har varit vår tillflykt

från släkte till släkte.

2 Innan bergen blev till

och du skapade jorden

och världen,

ja, från evighet till evighet är du, Gud.

 

 

3 Du låter människorna vända åter till stoft,

du säger: ”Vänd åter,

ni människors

barn!”

 

4 Ty tusen år är i dina ögon

som den dag som förgick i går,

de är som en nattväkt.

5 Du sköljer dem bort,

de är som en sömn.

Om morgonen liknar de gräset som frodas.

6 Om morgonen gror det

och blomstrar,

om aftonen vissnar det

och blir torrt.

 

 

7 Vi går under genom din vrede,

genom din förbittring

förskräcks vi.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig,

våra hemliga synder

i ditt ansiktes ljus.

9 Alla våra dagar försvinner

genom din harm,

vi slutar våra år som en suck.

10 Vårt liv varar sjuttio år

eller åttio, om krafterna räcker.

När det är som bäst

är det möda och bekymmer.

Snart är det förbi, vi flyger bort.

 

 

11 Vem känner din vredes makt

och din harm,

så att han fruktar dig?

12 Lär oss inse

att våra dagar är räknade,

så att vi får visa hjärtan.

13 Vänd åter, Herre!

Hur länge dröjer du?

Förbarma dig över dina tjänare!

14 Mätta oss med din nåd

när morgonen gryr,

så att vi får jubla och vara glada

i alla våra dagar.

 

15 Gläd oss lika många dagar

som du har plågat oss,

lika många år

som vi har sett olycka.

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare

och din härlighet över deras barn.

 

17 Må Herrens, vår Guds, ljuvlighet vara över oss.

Ge framgång åt våra händers verk,

ja, åt våra händers verk

må du ge framgång.

 

 

 

 

 

 

+++

 

 

Jag avslutar med Paulus brev till Filipperna, kap 3.  Det är ett av de brev han skrev när han satt i fängelse för Kristi skull. Detta brev omnämner glädjen 16 gånger. Paulus hade lärt sig att vara förnöjd och finna sig i alla livets omständigheter. I sina andra brev berättar han mer om mödorna, lidandena i sin tjänst, men också om Guds uppehållande kraft och nåd. Som vittne för Jesus Kristus och som hans apostel hade han fått lida förföljelse och skulle även dö som martyr för sin Herre.

 

Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. 12 Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen. Jag kan vara mätt och jag kan vara hungrig, leva i överflöd och lida brist. 13 Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. 14 Men ni gjorde väl som hjälpte mig i mitt svåra läge.

 

 

Inte bara det, genom Guds nåd kunde han bevara glädjen i Gud och förtrösta på Herrens hjälp.

 

Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 5 Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. 6 Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

 

 

Han kan också lära oss att ha målet för vårt liv ständigt för ögonen, hur situationen än ser ut just nu.

 

 

Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. 8 Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus 9 och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. 10 Då känner jag Kristus  och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, 11 i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.

12 Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. 15 Det är så vi bör tänka, alla vi fullkomliga. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er. 16 Dock, låt oss hålla fast vid det som vi har nått fram till.

 

 

 

Så vi är på väg mot målet och tar med Guds hjälp ett steg i taget, en dag i sänder. Gud är trofast och är med oss.

 

 

 

 

 

 

 

Dikt av Nils Bolander (1902-1959) , som var präst och skrev många diktsamlingar. Den heter ”Ett ark papper”

Jag såg ett pappersark fullskrivet med bokstäver och ord.

Grova stavfel och språkfel. Osköna överstrykningar.

Fula plumpar. Klumpiga staplar. Slarviga öglor.

Jag läste och upprördes i mitt innersta.

Vilken klåpare hade komponerat detta nonsens?

Vilken inbilsk narr hade skapat detta fuskverk?

 

Då såg jag med ens vad det var

och rodnade av blygsel och skam:

Det fullskrivna arket var mitt gångna år.

Jag själv var den klene skrivaren,

mästaren till klottret och kråkfötterna.

Och längst ned på sidan

hade en mäkta sträng lärare skrivit

med rödaste blod

ett rättvist betyg: Underkänd!

 

I samma stund skymtade jag en hand,

som räckte mig ett nytt, bländande vitt, oskrivet ark,

och förnam en röst som sade: Skriv!

Det vita arket var mitt nya år,

och handen och rösten var den stränge lärarens

som givit mig ännu en chans

före avgångsexamen, den sista, den ofrånkomliga.

Då föll jag på knä

– en skamsen liten skolpojke-

och bad:

Herre, du stränge men rättvise lärare!

Inte en bokstav vill jag skriva

utan att du håller i pennan,

inte en mening

utan att du formar den,

inte ett skiljetecken

utan att du godkänt det.

 

Som dånet av ett starkt tordön

och bruset av väldiga vatten

nådde mig då hans röst:

Skrivare, skriv!

I en starkare hand har du utlämnat din penna.

Nu är du äntligen mogen

att skriva en godkänd sida.

Och fylld av en outsäglig trygghet

präntade jag de allra första stavelserna

på det nya arket:

Se, han gör allting nytt!

En pennfjäder i den Store Skrivarens hand

vill jag vara.

Skrivare, skriv!

Skriv snabbt, skriv hårt, skriv brinnande!

O, att han ville ta ett fast grepp om mig

och med sin levande ande

skriva en outplånlig skrift,

ett Kristus-brev, i mitt liv

för bröderna att tröstas, stärkas

och förnyas av.

Så att någon enda liten människa

kunde tacka Gud för mig.

 

 

 

 

Välsignad Kristi födelses fest!

 

Rembrandt: Herdarnas tillbedjan

 

 

Nu får vi återigen möjlighet att på ett särskilt sätt begrunda inkarnationens stora mysterium,  Guds stora gåva till oss. Men det kan aldrig egentligen bara bli en pliktskyldig rutin en gång per år. Det betyder allt för oss varje dag och i evighet, att Guds egen Son blev människa. Jesus är Gud med oss, Immanuel. Profetiorna fullbordades, miraklet skedde och historien förändrades för alltid. Nu finns en ständig möjlighet till verklig hjälp för oss alla, hopp om evigt liv hos Gud, frid, glädje och gemenskap med honom själv och med många syskon över hela världen i Guds stora familj. 

 

 

Frid är en så oerhört dyrbar gåva från Gud till oss. Vi som helt utan egen förtjänst har fått det rätt ställt med Gud som hans förlåtna och älskade barn får denna frid. Ingenting kan liknas vid den i världen, ingenting är heller starkare än den. Den är grundad i Gud själv, i vad han har gjort för oss, och påverkas inte av yttre omständigheter. Frid omnämns över fyrahundra gånger i Bibeln. Gud säger det om och om igen till oss: Min frid ger jag dig. Frukta inte, tro på mig. 

 

 

Joh 1: 1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.

 

 

 

 

 

Luk 2: 1 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus  utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius var landshövding över Syrien. 3 Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4 Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit 5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. 6 När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. 7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.

 

8 I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. 10 Men ängeln sade: ”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. 11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.✱ 12 Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” 13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

 

14”Ära vare Gud i höjden

och frid på jorden,

till människor hans välbehag.”

 

15 När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: ”Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta.” 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. 20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.

 

 

Lovsången i Uppenbarelseboken. Del 3

 

 

 

I kap 7 sammanfattas lovprisningen till Gud och Lammet.

 

Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. 10 Och de ropade med hög röst:

”Frälsningen tillhör vår Gud,

honom som sitter på tronen,

och Lammet.”

 

11 Och alla änglar stod runt omkring tronen och kring de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sade:

 

”Amen.

Lovet och priset,

visheten och tacksägelsen,

äran, makten och väldet

tillhör vår Gud

i evigheternas evigheter.

Amen.”

 

 

+++

 

 

Det är lite speciellt med tempus i de profetiska och apokalyptiska skrifterna. Man talar om ”profetisk perfekt”, vilket innebär att det som ska ske i framtiden betraktas som att det redan har hänt. Så säkert är Guds Ord, att det redan när det uttalades, sågs som fullbordat. För Gud gäller ju inte våra tidskategorier, för Honom är framtiden lika närvarande som nuet och det förflutna.

 

 

I Kap 11 stegras intensiteten i lovsången i direkt relation till vad som sker när den sjunde ängeln blåser i sin basun och skildringen av Guds domar intensifieras. Nu prisas Gud för att Herraväldet är Hans och Han skall vara konung för evigt. Tiden för Guds vrede har kommit när Han rättmätigt och rättfärdigt dömer jordens folk och krossar allt fientligt motstånd mot Honom själv. Gud har varit och är ofattbart långmodig, väntar i sin kärlek med stort tålamod på att människor ska omvända sig och tro på honom. Han vill i sin stora kärlek framför allt att alla människor ska räddas och få kunskap om sanningen. Men till slut kommer räkenskapens dag för alla individer och för alla folk.

 

 

Gud ”måste” till sist döma, annars skulle han inte vara rättfärdig om han lät de skyldiga undkomma utan straff. På andra ställen läser vi att den största synden är att inte tro på Gud , och att det finns förlåtelse för alla synder för den som ångrar sig och omvänder sig , utom hädelse mot den Helige Ande. Den som inte tagit emot Jesus som Frälsare och Herre är kvar i sina synder, och måste dömas. Men den som tror på Jesus, att han i sin stora kärlek tog synden på sig själv för vår skull, får stå inför Guds tron som rättfärdig p g a Jesu blod, ren och helgad åt Herren själv. Bara de som är klädda i rättfärdighetens vita klädnad, lämpar sig för himmelskt medborgarskap, att leva hos en Helig Gud. Ingen synd, inget ont, kommer in där.

Löftena om att Guds trogna bekännare ska bli rikt belönade finns också med. De har inte lidit förgäves för sin Herre.

 

 

Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster som sade:

 

Herraväldet över världen

tillhör nu vår Herre

och hans Smorde,

och han skall vara konung

i evigheternas evigheter.”

 

16 Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17 och sade:

 

”Vi tackar dig, Herre Gud,

du Allsmäktige,

du som är och som var,

för att du har tagit makten,

din stora makt,

och trätt fram som konung.

18 Folken vredgades,

och din vredes dag har kommit,

tiden när de döda skall dömas

och när du skall löna

dina tjänare profeterna

och de heliga och dem som

fruktar ditt namn, små och stora,

och då du skall fördärva dem

som fördärvar jorden.”

 

19 Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar, dån och åska, jordbävning och stora hagel.

Lovsången i Uppenbarelseboken. 2

 

 

                

 

 

 

 

I kap 5 läser vi om en av de avgörande vändpunkterna i Uppenbarelseboken , som rent faktiskt sätter igång den sista tidens händelsekedja. I och med att sigillen börjar brytas går historien in i ett dramatiskt skede, som tidigare aldrig skådats. Den ende med makt och rätt att öppna dessa förseglade sigill, som innehöll uppenbarelsen om vad som skulle ske, var Jesus Kristus själv. ”Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat, och han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill.” (v 5.)

Det finns olika meningar om vad det är för slags bokrulle , men av texten framgår det ganska tydligt varför endast Jesus kunde bryta sigillen ett efter ett: Han hade med sitt eget liv, sitt blod, utgjutet på korset, friköpt hela skapelsen från satans välde. Det är ett ”juridiskt” dokument som har med ägande-och bestämmanderätt att göra.

 

 

Tiden var inne för Guds domshandlingar när den serie av händelser började rullas upp som måste ske Jesu återkomst till jorden. Jesus kommer tillbaka för att upprätta sitt rike, slänga ut ockupationsmakterna som förstört Guds skapelse. Han tar då tillbaka äganderätten över jorden, ja hela skapelsen, eftersom han betalat priset för dess befrielse med sitt eget blod. Man kan säga att den varit ockuperad sedan de första människornas uppror mot Gud, då synden och döden, ondskan och lidandet fick ett förödande inflytande. Gud har naturligtvis hela tiden haft full kontroll och i sin godhet, nåd och försyn verkat för att hjälpa sina människobarn. Detta särskilt i Guds mirakulösa inbrytning i människosläktet genom Sonens människoblivande. Jesus kom in i världen med Guds rike helt påtagligt, så tydligt det någonsin kunde bli, när Jesus undervisade, botade, dog på korset och uppstod från de döda.

 

 

Detta är historiens centrum, den största händelse som ägt rum i vår värld. Därför centreras all lovsång kring Jesus, Guds lamm som tar bort världens synder, och som samtidigt är Lejonet av Juda, segerfursten. Bildspråket är rikt här och i boken i stort, det är en förutsättning för att kunna beskriva den andliga verkligheten, Guds rike. Samtidigt är hänvisningarna till Gamla Testamentet många, men det skulle kräva en eget inlägg för att redogöra för hur Johannes använder Skrifterna när han ska beskriva det han ser i den himmelska visionen.

 

Jesus har den Helige Ande i fullt mått, han tillbes tillsammans med Gud Fadern, han är den förste och siste, den levande Herren över allt. V 10 innehåller en mäktig utsaga om oss Gud gjort oss som hans folk ( i enlighet med flera profetior i GT ) till ett konungadöme, att vara Guds präster och regera med honom. Jag återkommer till detta längre fram.

 

Denna mäktiga lovprisning  till Gud och Lammet pågår ständigt i det himmelska, och varje gång vi lyfter vår röst för att prisa Herren deltar vi i denna tillbedjan tillsammans med alla en oräknelig skara av troende genom årtusendena.

 

 

6 Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn  och sju ögon – de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden. 7 Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. 8 Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner.

 

Du är värdig att ta bokrullen (ἄξιος εἶ λαβεῖν τὸ βιβλίον)

och bryta dess sigill, (καὶ ἀνοῖξαι τὰς σφραγῖδας αὐτοῦ,)

ty du har blivit slaktad, (ὅτι ἐσφάγης)

och med ditt blod

har du åt Gud köpt människor (ἠγόρασας τῷ θεῷ ἐν τῷ αἵματι σου)

av alla stammar och språk,

folk och folkslag.

(ἐκ πάσης φυλῆς καὶ γλώσσης καὶ λαοῦ καὶ

ἔθνους)

 

10 Du har gjort dem

till ett konungadöme ( βασιλείαν)

till präster åt vår Gud,

och de skall regera på jorden.” (βασιλεύσουσιν)

 

11 Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar runt omkring tronen och väsendena och de äldste. Deras antal var tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen. 12 Och de sade med hög röst:

 

Lammet, som blev slaktat,

är värdigt att ta emot

makten, rikedomen och visheten,

kraften och äran,

härligheten och tacksägelsen.”

 

13 Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga:

”Honom som sitter på tronen,

honom och Lammet,

tillhör tacksägelsen och priset,

äran och makten

i evigheternas evigheter.”

14 Och de fyra väsendena sade: ”Amen”. Och de äldste föll ner och tillbad.”

 

ἄξιον ἐστιν τὸ ἀρνίον τὸ ἐσφαγμένον λαβεῖν

τὴν δύναμιν καὶ πλοῦτον καὶ σοφίαν καὶ ἰσχὺν

καὶ τιμὴν καὶ δόξαν καὶ εὐλογίαν. 13 καὶ πᾶν κτίσμα ὃ ἐν τῷ οὐρανῷ καὶ ἐπὶ τῆς γῆς καὶ ὑποκάτω τῆς γῆς καὶ ἐπὶ τῆς θαλάσσης  καὶ τὰ ἐν αὐτοῖς πάντα ἤκουσα λέγοντας·

τῷ καθημένῳ ἐπὶ |τῷ θρονῷ| καὶ τῷ

ἀρνίῳ

ἡ εὐλογία καὶ ἡ τιμὴ καὶ ἡ δόξα καὶ τὸ κράτος

εἰς τοὺς αἰῶνας τῶν αἰώνων. 14 καὶ τὰ τέσσαρα ζῷα ἔλεγον· ἀμήν. καὶ οἱ πρεσβύτεροι ἔπεσαν καὶ προσεκύνησαν.

 

 

 

Centralpanån, ”Tillbedjan av Lammet” som ingår i det berömda altarskåpet i Gent, Belgien.

De fantastiska målningarna utfördes mellan år 1420 och 1432 av  Jan och Hubert van Eyck.

Lovsången i Uppenbarelseboken.1

 

 

 

 

 

 

 

Efter det inledande kapitlet och de två som handlar om sändebreven till församlingarna, förs Johannes in i den himmelska verkligheten, han ”kom i Anden” och såg Guds tron och runt den 24 andra troner. Läs gärna själv 4:1-3.

 

Och från tronen kom det ut blixtar, dån och åska, och framför tronen brann sju facklor, det är Guds sju andar. 6 Framför tronen låg liksom ett hav av glas, klart som kristall.

 

Mitt för tronen och runt om den stod fyra väsen, som hade fullt med ögon framtill och baktill. 7 Det första väsendet liknade ett lejon, det andra en ung tjur, det tredje hade ett ansikte som en människa, och det fjärde liknade en flygande örn. 8 Vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar, och de hade fullt med ögon, runt om och på insidan av vingarna. Dag och natt säger de utan uppehåll:

 

”Helig, helig, helig

är Herren Gud,

den Allsmäktige,

han som var och som är

och som kommer.”

 

 

Vi känner igen de två första verserna från profeten Jesaja 6 , men där står det i de följande ”Hela jorden är full av hans härlighet”.
Här betonas att Gud, den Helige, är Allsmäktig, han som var och som är och som kommer. Gud är Herre över historien, alltså själva tiden och dess slut,  och har allt under kontroll. Han vet vad som sker och måste ske innan han kan fullborda sitt räddningsverk med Messias återkomst. Från vårt perspektiv kan det vara svårt att fatta detta, att Gud som är Allsmäktig, låter sitt folk lida så ohyggligt svårt. Den frågan har många ställt under tidens lopp. Men Jesus förvarnade sina lärjungar och oss om att vi skulle lida för hans namns skull.
Det finns ingen annan väg i denna värld som är fientlig mot Gud och Hans Smorde, och i den kamp mot osynliga antikristliga makter vi befinner oss i som hans folk. (Efes 6:10-18).  Men vi är inte ensamma och utlämnade, Jesus är med varje troende som lider för honom. Guds Ande, härlighetens ande vilar över var och en. Jesus kallade oss saliga när skulle lida för honom, för rättfärdighetens skull  skull, och det gör Petrus i sitt första brev (4:13-19).
Vi människor förstå inte  detta med tiden, hur länge det måste dröja innan bönesvar kommer, och det gäller särskilt martyrerna som  ropar till Gud :
När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. 10 De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sannfärdig,hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?” 11 Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt. (kap 6).
Men Gud kommer att svara och gripa in i sin tid, den han beslutat. Allt ligger i Guds hand, vi kan inte påverka hans beslut och tiden för hans handlande. Vi får också hålla oss stilla, be och vaka, förtrösta, tro och hoppas. Och i och genom allt får vi fortsätta sjunga Helig, Helig, Helig är Herren Gud, den Allsmäktige…

 

 

9 Och när dessa väsen prisar, ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheternas evigheter, 10 då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheternas evigheter. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:

 

 

 

11”Du, vår Herre och Gud,

är värdig att ta emot

pris, ära och makt,

ty du har skapat allt.

Genom din vilja kom det till

och blev skapat.”

 

 

 

I dessa verser framhävs därför också Gud Skaparens suveränitet. I lovsångerna längre fram i boken riktas tillbedjan även till Lammet, den korsfäste och uppståndne Sonen, vår Frälsare, som delar Maktens Tron med sin Fader..

 

 

+++

 

 

 

I Salomos tempel , i synagogor, i kyrkor, kapell, församlingar, i hemmen, har genom historien lovsången till den Helige ljudit genom årtusenden, och fortsätter att ljuda. Här är bara några exempel på musik på detta tema från olika tider och traditioner. Det finns naturligtvis många fler.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lovsången i Uppenbarelseboken. Inledning.

 

 

 

 

 

 

 

Uppenbarelseboken rymmer som enskild bok i Bibeln många lovsånger, vilket är djupt betydelsefullt, eftersom den samtidigt skildrar den extremt svåra tid mänskligheten kommer att erfara och den fruktansvärda nöd Guds folk måste genomgå innan Jesus kommer tillbaka. Kristna har naturligtvis fått lida och dö för sin tro genom alla tider, men här når det ändå exempellösa nivåer. Historien visar också tyranners och maktmänniskors skrämmande systematiska utrotning, dödande, övergrepp, ofattbara hänsynslöshet mot sina och andras folk. Mänsklighetens historia har b la varit en djupt tragisk och blodig historia med hundratals miljoner oskyldigt dödade i krig, svält, terror, lidande, epidemier, fattigdom. Korta tider av fred, stabilitet och välstånd har ständigt avlösts av konflikter och  katastrofer någonstans på jorden.  Vi ser detsamma idag och så kommer det att bli fram till den välsignade dag när Gud äntligen kommer för att döma och gör slut på alla denna ondska och allt lidande.  Det kan verka stötande och omöjligt att ens tänka på lovsång i all denna nöd, än mindre verkligen prisa och tacka Gud? Så kan vi som enskilda uppleva det i personliga svårigheter, och även kristna som förföljs som grupp.

 

 

Det är faktiskt en proklamation av en annan verklighet, Guds rike, där offren får upprättelse, där kärlek, godhet och frid/fred har segrat. Han har gjort för att rädda och befria oss. Det är hoppets protest mot allt det onda. Lovsången är en förkunnelse om att det kommer att ta slut, och ett firande av Guds kommande rike. Om vi inte hade den möjligheten, att i förväntan blicka upp till vår kommande förlossning och Guds rättfärdiga herravälde, skulle vi verkligen vara utan hopp och sakna kraft att uthärda i denna tidsålder. Lovsången som påminner oss om Guds seger, och den ständiga bönen om Herrens hjälp, bär oss igenom.

 

 

Det är viktigt för oss kristna som ännu inte är förföljda som så många av våra syskon runt om i världen, att ständigt be för dem, och här bidrar lovsången till att vi kan vara uthålliga i vår tjänst. Låt oss även oförtröttligt fortsätta be för alla som drabbas på många sätt under coronapandemin, för brottsoffer, för flyktingar, för de fattiga, för alla som hjälper sina medmänniskor, för makthavare osv , och låt oss alla hämta ny kraft hos Herren varje dag. (Efes 6:11-18).  

 

 

+++

 

 

 

Hur vi än tolkar denna Nya Testamentets apokalyptiska bok är det klart att den skildrar den absolut sista tiden på jorden och hur Jesus kommer tillbaka för att döma och befria. Herrens trogna folk har desperat längtat efter den dagen när de äntligen ska få se sin Frälsare och  Befriare.  Men lovsången  från det himmelska ljuder alltså parallellt med redogörelsen för hur Antikrist träder fram och får sin av Gud utmätta tid att utöva sitt terrorvälde. Det himmelska livet inför Guds tron där tillbedjan ständigt pågår interfolieras i skildringen av händelserna på jorden, och jag ska återge alla verserna i nästa inlägg. 

 

 

Uppenbarelseboken är främst en tröstebok för kristna i alla tider, om att var och en av dem kommer att få total upprättelse och kompensation av Gud själv. ”Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. 4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta. Han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.” 6 Han sade också till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. 7 Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son (kap 21).

 

 

Här ska jag inte beröra hur vi läser och förstår dess innehåll för övrigt.

 

 

 

+++

 

 

 

Här är de första sju verserna som anger tonen för hela boken och sammanfattar budskapet. Det är ingen lovsång men budskapet är det goda, starka, trösterika budskapet för alla som lider för Jesu skull, och själva anledningen till att lovsång är möjlig: Jesus har redan segrat och vi väntar bara på hans ankomst som Herrarnas Herre och Kungarnas Kung i Guds eviga Rike.

 

1 Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han gjorde det känt genom att sända sin ängel till sin tjänare Johannes, 2 som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv har sett. 3 Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära.

 Från Johannes till de sju församlingarna i Asien: Nåd vare med er och frid ifrån honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron, 5 och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod 6 och som har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter, amen.

7 Se, han kommer med molnen,och varje öga skall se honom,även de som har genomborrat honom,och alla jordens stammars kall jämra sig över honom. Ja, amen.8 Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.

 

 

 

 

 

 

 

Blandade ämnen, b la om tillbedjan och bön. 1

 

 

 

Vi människor är skapade för att tillbe och förhärliga Gud, och att finna vår djupaste glädje och tillhörighet i  Honom själv. Detta är egentligen det förhållningssätt som är skapelsegivet och som ständigt låter Gud vara i centrum. Lovsången är människans rätta hållning inför sin Skapare och Gud. Att lyfta sin själ till honom i förundran och tacksamhet är att leva befriad, att redan här och nu leva i den verklighet som blir vår permanenta tillvaro en dag och i evighet: att tillbe och tjäna Herren i den nya skapelsen. Det är både en nåd och välgärning från Guds sida, att han vill att vi inte ska vara inkrökta i oss själva ständigt utan få lyfta blicken till hans fria horisonter. Det är befriande att se bort från oss själva, och det gör vi i vår lovsång och tillbedjan. Han är värd att prisas, lovas och äras i all evighet. ”Tacka Herren, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet”!

 

När vi prisar och tillber Gud erkänner vi också hans rätt som Skapare och Herre. Vi ställer oss på hans sida gentemot allt som talar emot honom i världen. 

 

 

Bön och lovsång beskriver våra grundläggande behov av hjälp och att få rikta vårt tack till Någon. Vi får lära känna en personlig Gud som relaterar till var och en av oss personligen, som lyssnar, leder, styrker och mättar oss med sin närvaro. Vårt liv får vara en ständig dialog med vår Herre. Vi är helt beroende av Gud för allt. Bönens och tillbedjans uttrycksformer är många, det viktiga är att det sker i ande och sanning. Ibland behöver vi tala ut ordentligt och precisera våra önskningar, frågor, nöd eller glädje, ibland bara vila i tystnadens frid hos Gud. Vid andra tillfällen får vi frambära ett lovets offer, när det kostar på att tacka och prisa honom, i nöd och sjukdom t ex. Vi gör det också genom våra gärningar, vårt liv.

 

Det viktigaste är att hålla lågan brinnande, vår livsnödvändiga kontakt med Gud att den inte slocknar helt i livets stormar. Då får vi be att Gud blåser på lågan så att den flammar upp igen.

 

Profeten Jesaja profeterade om Messias : Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsläcka; han skall i trofasthet utbreda rätten. (42:3) och detta uppfylldes i Jesu liv och gärning när han förkunnade Guds rike, botade, befriade och upprättade människorna i Matt 12:15-21 . 

 

Matteus berättar om detta: Jesus gick omkring i alla städer och byar, och han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 36 När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. 37 Och han sade till sina lärjungar: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. 38 Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd (Matt 9)

 

Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet” (Hebr 13:8) . Jesus förbarmar sig ständigt över oss alla och vill att vi kommer till honom för att bli räddade och botade. Han är den ende som kan göra oss till nya skapelser i sin Andes kraft och liv,  läka själens sår, ge oss en framtid och ett hopp.

 

 

 

 

 

 

 

+++

 

Hur håller vi oss mitt på vägen, hur kan vi ha två förhållningssätt närvarande samtidigt: leva här och nu och ta vara på tiden, ”förlossa, friköpa tiden” enligt Paulus i Efes 5:16, och, samtidigt ha vårt sinne vänt mot Gud och det himmelska, vara redo för uppbrott från den här världen och gå hem till Gud. 

I det kristna livet är det ofta både-och. Vi lever i världen , men inte av världen. Vi längtar efter Jesu återkomst, men flyr inte vår uppgift utan tjänar Herren. 

Vi kan sörja och lida, men är alltid glada. Vi har många frågor och kämpar trons kamp, men är alltid trygga hos Gud och har en frid som övergår allt förstånd. Trots allt, genom allt.  

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

 

 

Gud  älskar mig fullkomligt trots att han ser den fulla sanningen om mig, tack vare sin Son. Han ser på mig och oss alla genom Jesus Kristus och hans fullkomliga soningsverk på korset. Gud låter mig få bli den han vill att jag ska vara, det jag skapades för- att vara Hans. 

 

Guds själavård är effektiv: vi får dö bort från synd, själsliga sår, inre strider och problem, och får av nåd LEVA i Kristus, fortsätta förbli i Kristus, vara rotade i honom. Han är större än vårt onda, våra problem. Jesus ÄR vår frid, vår läkedom, vårt sunda sinne, vår frihet från syndens tvång eller annan tvingande, vårt hopp, vår kraft, vår glädje. Jesus själv är hela vårt nya liv, som besegrar allt ont och sjukt vi kan ha burit på när vi blir frälsta.

 

Vi ger ära till Gud för vad han gjort för oss genom Jesu död och uppståndelse, när vi håller oss nära honom och förblir i hans Ord, och inte låter det gamla livet hindra vår väg framåt. Kampen kan vara lång och svår när det gäller att verkligen bli och vara det vi är, med Paulus ord: ” Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.  (Rom 6:11). Det är Guds nåd att vi får leva nu, en dag i taget , och inte plågas av det förflutnas skuggor eller oro för framtiden. Därför är det bra att be Fader Vår varje dag.

 

Vi kan också behöva hjälp i bön och samtal med kristna syskon om särskilda svårigheter. Vi är aldrig ensamma och har varandra i Kristi kropp. Vårt eget ansvar för relationen med Herren, själavård, gemenskap i gudstjänstliv, bön och bibelläsning hjälper oss.

 

Vi har framför allt  en Hjälpare som ingen annan- den Helige Ande. 

 

Låt oss sjunga denna underbara psalm och lovsång. Gud välsigne dig!