Apostlagärningarna 3.

 

 

 

 

 

 

 

I det tredje kapitlet ser vi att apostlarna höll fast vid sin vana att delta i de dagliga bönestunderna i templet och att det första mäktiga miraklet skedde, som skulle få så stora konsekvenser för evangelisationen (mer om det i nästa kapitel). De gömde sig inte längre utan trädde frimodigt fram i det offentliga. Den förlamade man som satt och tiggde ber dem om en gåva och Petrus tar tillfället i akt att vittna om kraften i Jesu Kristi namn. Petrus ger vad han själv fått som gåva av Gud, den helige Andes livgivande kraft. Mannen får styrka i sina ben, ställer sig upp och inte bara går utan hoppar av glädje . Han följer med dem in i templet och går som ett levande vittnesbörd om Guds kraft runt och prisar Gud.

 

I samband med detta mirakel får han tillfälle att förklara och undervisa för den häpna skara som bevittnat händelsen.
11 ”Mannen höll sig till Petrus och Johannes, och allt folket skyndade fram till dem i den gång som kallas Salomos pelarhall. De var utom sig av häpnad. 12 När Petrus såg det sade han till folket: ”Israeliter! Varför är ni förvånade över det här? Varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå?
13 Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus. Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom.14 Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och krävde att få en mördare fri! 15 Livets furste dödade ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det är vi vittnen till. 16 Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man som ni ser och känner. Tron som kommer genom det namnet har gett honom full hälsa, som ni alla ser.
Här ser vi några av de viktigaste teologiska sanningar som hela den apostoliska tron kan sägas vila på, och som återkommer i Apostlagärningarna. Det är först och främst återigen hänvisningen till det gamla förbundet, till patriarkerna Abraham, Isak och Jakob. Det är judarnas Gud, Jahve, som förhärligat sin tjänare Jesus (παῖς (pais), barn, tjänare. Samma beteckning på Messias används hos profeten Jesaja i den grekiska översättningen. Gud uppväckte honom från de döda, vilket apostlarna som sett och hört den levande Jesus, vittnade om. Det är också genom tron på hans namn som detta kunna ske.
+++
17 Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era ledare visste vad ni gjorde. 18 Men Gud har med detta uppfyllt det som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. 19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade 20 och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus.21 Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det återupprättas som Gud från urminnes tid har förkunnat genom sina heliga profeters mun.
Genom folkets okunnighet, när de utlämnade och förnekade den Gud sänt, uppfyllde de allt vad Gud hade förutsagt om hans Messias’ lidande och död. Det är alltid ett både-och i Bibeln, människorna som agerade och Gud som verkade och genomförde sin vilja mitt i hela denna mänskligt komplicerade mix av överväganden och beslut.
22 Mose har sagt: En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i allt vad han säger er.23 Men var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.
24 Alla profeterna, de som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar. 25 Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma ska alla folk på jorden bli välsignade.26 Det var först och främst för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar.”
Petrus citerar återigen GT, denna gång från 5 Moseboken. Det var en välkänd profetia om profeten med stort P som Gud skulle sända. Här ser vi hur redan Moses förstod betydelsen av förebilder för Messias, och apostlarna står i samma tradition. Petrus menar att alla profeter från Samuel och framåt har förkunnat dessa dagar, och att deras budskap just riktades till det judiska folket som Abrahams ättlingar. Uppståndelsen omtalas återigen och omvändelsens nödvändighet.
Här ser vi återigen det som är typiskt för apostlarnas förkunnelse och vad de från början betonar: Helande, vittnesbördet om Jesu uppståndelse, förkunnelsen om omvändelse och tro, förståelsen av uppfyllelsen av det gamla förbundet och skrifterna. De förkunnade och verkade i Andens kraft och bar fram vittnesbördet om att Jesus levde på ett så tydligt sätt att motståndarna försökte göra allt de kunde för att stoppa detta.

”Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning”.

Dessa verser i Filipperbrevet är intressanta på flera sätt. 
12 Därför, mina älskade, ni som alltid varit lydiga, inte bara när jag var hos er utan ännu mer nu när jag inte är hos er: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning13 för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske14 Gör allt utan att klaga och tveka 15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen 16 när ni håller fast vid livets ord.
 
Vi vet ju och tror fullt och fast på att vi är frälsta av nåd och inte genom våra gärningar. Det är helt klart att Jesus gjort allt för att vi ska befrias från domen som hade drabbat oss p g a våra synder. Genom sin död på korset tillintetgjorde han mörkrets alla makter och den eviga döden som är den totala separationen från levande Gud. Vi är förlåtna och kan leva inför Guds ansikte som hans älskade barn, upprättade och helade. I Jesus har vi allt vi behöver som människor för att leva det liv vi är skapade för att leva.
Det är ett oerhört hoppingivande budskap att arbeta ut det som Jesus gjort för oss. Det är ett verkligt livsprojekt som sträcker sig in i evigheten och som lönar sig som inge annan strävan gör.
Men samtidigt vet vi alla av smärtsam erfarenhet att det ändå tar så lång tid att förändras, förvandlas. Vi är ju nya skapelser i Kristus, men den gamla människan gör sig påmind i svårigheterna att övervinna synd, komma ur invanda mönster, bli lösta från sår och trauman. 
 
Hur gör vi då när vi arbetar på vår frälsning? Vi utgår som alltid från Guds Ord i tro och samverkar med det i våra konkreta liv i praktisk handling. Ta t ex detta med förlåtelsen. Gud vill att vi ska leva i förlåtelse och när vi varje gång det behövs förlåter någon (som kanske inte ens bett om det) blir Guds vilja en verklighet i oss och vi börjar förändras. Här måste påpekas att förlåtelsen kan vara en process som ibland tar tid, särskilt när det gäller svåra övergrepp och skador som tillfogats någon.
Gud är nådig och god och hjälper oss att kunna förlåta om vi åtminstone vill vilja det, samtidigt som han läker såren och tröstar. Samma princip gäller för alla områden vi kämpar med, tvivel, fruktan, oro, bekymmer, smärta, bitterhet osv. Om vi tar Ordet på allvar kan vi med hjälpa av det och med den helige Andes bistånd, helt öppet och ärligt inför vår Fader börja arbeta med det i oss som står emot hans vilja. Ärlighet och ödmjukhet är nog det viktigaste, att vi erkänner hur illa vi kan ha det, hur svårt det kan vara, och ber om hjälp och att han ska segra i vår personliga kamp.  Paulus skriver ju att det är Gud som verkar i oss, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ske ske. Gud har gjort detta möjligt genom att Jesus ödmjukade sig på korset för vår frälsnings skull.
Vi ser ju att meningen börjar med ”Därför”, vilket alltså syftar tillbaka till den inledande verserna i kapitlet. Vi ska likna Jesus, bli hans efterföljare. Det kan endast ske genom att Gud verkar i oss genom sitt Ord och sin Ande. Därmed kan vi betjäna vår nästa och verka för Guds rike, samtidigt som vi renas och befrias till att bli helade människor i Guds kärlek. Vi kan då lysa som stjärnor i världen när vi återspeglar hans ljus, hans godhet och nåd. 
 

Månadens reflektioner- Februari.

Evangelisten Lukas ägnar ett helt kapitel (15) åt att beskriva glädjen i att återfinna det förlorade. Vi kan väl alla relatera till detta på något sätt. Vi har kanske hittat något för oss värdefullt som var borttappat, och kanske framför allt fått förnyad kontakt igen med en älskad människa efter lång tid.
Liknelserna uttrycker alla Guds hjärtas önskan, att finna de från honom bortvända människorna och därmed återge dem deras djupaste mänskliga värde och värdighet. Vi är skapade av Gud och för honom. Utan honom är vi förlorade när vi är borta från honom. Varje enskild människa är viktigast för honom, med Jesu egna ord:
v 7 Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.
I liknelsen om den förlorade sonen, som egentligen mer handlar om den kärleksfulle fadern, läser vi om hur sonen till slut kom till besinning, v 17. I grundtexten står det bokstavligen ”kom till sig själv” när han äntligen insåg att hans plats inte var bland svinen i främmande land, utan hemma hos sin pappa. Det är vad som sker när vi vänder hemåt, omvänder oss från våra egna destruktiva beteenden och finner vår Fader. Då kommer vi hem till oss själva också, till dem vi verkligen är.
Sonen som stannade hemma var på sätt och vis också förlorad, men det får jag återkomma till en annan gång.
+++

Vad är meningen med livet? Det finns många svar på den frågan som kan vara bra. Ett svar är att vi alla har möjligheten att lära känna vår Skapare och Gud, vår Fader i himlen och hans Son.

När vi gör det börjar vi även vandra på självkännedomens väg, eftersom Guds Ande som är sanningens Ande, hjälper oss att vandra i sanningens ljus. Han lär oss om vem Gud är, vilka vi själva verkligen är på gott och ont, och hur livet bäst ska levas.

Vad är meningen med det kristna livet? Att bli det vi redan är i Kristus, och det kommer vi antagligen inte att bli klara med under vårt korta liv. Vi ska leva som de älskade barn vi är, som de rättfärdiggjorda och befriade människor vi är i Kristus. Det är helgelsens väg som består av mycket kamp mot vår gamla människa och många misslyckanden. Men det är samme helige Ande, vår Hjälpare, som är med oss och åstadkommer detta om vi av hela vårt hjärta vill det och arbetar tillsammans med honom för att Kristus ska ta gestalt i oss.

+++

Trons blick ser så mycket längre än det synliga. Vi står ofta i en troskamp när det gäller att hålla fast vid Guds löften när allt talar emot dem. Vi behöver mycket tålamod och uthållighet , och med trons blick kan vi ana det Gud ser och vill.

I Hebreerbrevet 11, trons kapitel, läser vi följande om Moses och alla svårigheter han gick igenom: ”Han höll ut därför att han liksom såg den Osynlige” (v 27).

+++

Salighet betyder intensifierad och upphöjd glädje, och är en definition på en troende människa som i all sin svaghet och fattigdom förtröstar på Gud. Det är Herren själv som i sin välsignande nåd och närvaro i våra liv gör oss större än våra omständigheter och berikar oss.

Salig är den som fruktar Herren och har sin stora glädje i hans bud” (Psalt 112).

Jesu saligprisningar lär oss också att saligheten är så långt från en ytlig världslig lycka man kan komma. Det är mänskligt sett omöjligt att glädjas över och i dessa omständigheter.

Det går bara om Jesus själv hjälper oss.

Matt 5: 3 ”Saliga är de som är fattiga i anden,

för dem tillhör himmelriket.

4 Saliga är de som sörjer,

för de ska bli tröstade.

5 Saliga är de ödmjuka,

för de ska ärva jorden .

6 Saliga är de som hungrar

och törstar efter rättfärdighet,

för de ska bli mättade.

7 Saliga är de barmhärtiga,

för de ska få barmhärtighet.

8 Saliga är de renhjärtade,

för de ska se Gud.
9 Saliga är de som skapar frid,

för de ska kallas Guds barn.

10 Saliga är de som blir förföljda

för rättfärdighetens skull,

för dem tillhör himmelriket.

11 Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull
12 Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.”
Mer om detta nästa gång!
+++

”Domedagsklockan”.

 

 

 

Den symboliska domedagsklockan startades i början av det kalla kriget och uppdateras efter hur nära man menar att ett förödande kärnvapenkrig är. Forskare vid Chicagos Universitet började räkna ner tiden och beräknar nu i sin senaste uppdatering att det bara är två och en halvminut kvar till det definitiva tolvslaget då jorden förmodas gå under.

 

 

Hoten mot planeten har enligt många bedömare ökat på ett alarmerande sätt. Det gäller inte bara är kärnvapen längre, utan de klimatförändringar som hotar själva livet på många sätt. Sedan tillkommer förutom ökade politiska spänningar i världen och oro inför framtiden . Undergångsstämningarna sprider sig.

 

 

Det är förståeligt att icke-kristna endast ser allt som pågår  i världen och skräms av det, men det är ändå så att ingen människa kan med säkerhet säga när när tiden är ute.  Det är bara Gud själv som vet det, och han följer sin egen tidsplan. Hans klocka kan se helt annorlunda ut. Hur som helst är det han som har den yttersta kontrollen över vad som sker på jorden.

Som troende väntar vi på Jesu återkomst och vet att detta föregås av den sista tidens omskakade och förfärliga händelser. Det är vårt stora hopp och vår förväntan. När denna tidsålder tar slut, börjar evigheten hos Gud, eller snarare fortsätter.

 

Redan från begynnelsen, när Gud skapade universum, hade han bestämt när tiden skulle ta slut och mänsklighetens historia vara över. Jesus har givit oss vissa hållpunkter, tecken, som gör att vi kan orientera oss efter dem och ana var vi befinner oss. I det s k eskatologiska talet beskriver Jesus vad som kommer att ske innan hans återkomst.

 

 

På Guds egen klocka är de viktigaste och mest avgörande händelserna de som relaterar till hans eget handlande i historien för att förbereda för sin Sons ankomst till jorden.  Målet för hela historien var ju från Guds perspektiv att få oss tillbaka till sig, som hans högt älskade och förlåtna barn. Det handlar särskilt om tiden för hans födelse, död, uppståndelse, himmelsfärd, och inte minst hans återkomst vid tidens slut. Så länge världen består, är dörren öppen till Guds rike, och människor över hela jorden får höra evangeliet, tror och tar emot. Fadershuset fylls dagligen på med frälsta människor från alla folk.

 

Men till sist tar tiden slut och Gud ska döma världen och göra slut på all ondska, lögn och lidanden. Jesus kommer tillbaka som den Herre han är för att ta hem de sina till sig själv, och för att döma de obotfärdiga, de som vägrar tro och erkänna hans herravälde, de som väljer lögn framför sanningen.

 

 

Så här sade Jesus själv om världens slut:

 

Matt 24: 3 ”När Jesus sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom, kom de fram till honom och frågade: ”Säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?”
4 Jesus svarade dem: ”Se till att ingen bedrar er. 5 Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många. 6 Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. 7 Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser.8 Men allt detta är bara början på födslovåndorna. 
9 Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. 10 Och då ska många komma på fall, och de ska förråda varandra och hata varandra. 11 Många falska profeter ska träda fram och bedra många, 12 och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. 13 Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. 14 Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.”

 

 

 

Stridslarm, rykten om krig, etniska konflikter, svält och jordbävningar, förföljelse av kristna, avfall, falska profeter och bedrägeri, ökad laglöshet, evangelisation till alla folk som fullbordas. Visst känner vi igen oss i dessa tecken? Andra tecken har att göra med Israels folk också, men det ryms inte här.

 

 

För den som hör till Herren finns denna glada förvissning om att han snart kommer och ska återställa allt som förstörts på vår vackra jord, och vi kan leva i en fullkomlig trygghet att det är han som bestämmer när saker och ting ske ske. Vi som tillhör honom behöver inte frukta eller misströsta vad som än händer. Han själv är vår tillflykt, vår frälsning, vår frid, vår hjälp genom allt.

 

 

 

 

Psaltaren 46: 2

 

”Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad 

3 Därför räds vi inte även om jorden ger vika

och bergen störtar i havets djup,

4 om vågorna brusar och svallar

så att bergen bävar

vid deras uppror. Sela

 

 

5 En ström går fram med flöden

som ger glädje åt Guds stad,

den Högstes heliga boning.

6 Gud bor där inne,

den vacklar inte.

Gud hjälper den

när morgonen gryr.

7 Folken larmar, riken vacklar,

han höjer sin röst –

då smälter jorden.

8 Herren Sebaot är med oss,

Jakobs Gud är vår borg. Sela

 

 

9 Kom och se Herrens verk,

häpnadsväckande saker

gör han på jorden.

10 Han stillar strider över hela jorden,

han bryter bågen

och bräcker spjutet,bränner upp vagnarna i eld.

11 ”Bli stilla och besinna

att jag är Gud,

upphöjd bland folken,

upphöjd på jorden.”

12 Herren Sebaot är med oss,

Jakobs Gud är vår borg. ”Sela

 

 

 

 

 

Jag avslutar med Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, där Herren säger:

Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. 13 Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. 

Vi säger: Amen, kom Herre Jesus!

Guds skapande Ord.

 

 

Jag ska fundera på hur Gud skapar genom att tala, genom sitt Ord. Det är ytterst ett mysterium för oss. Allt han är och gör är mirakulöst från vårt perspektiv. För Gud själv är det självklart helt normalt och i enlighet med hans natur. Han är Gud och kan göra allt vad han vill.
Vi som hans skapelser  är med rätta fyllda med förundran inför hans stora och mäktiga gärningar : hur han skapar genom att tala, hur hans egen Son blir människa för vår räddnings skull och tar på sig våra synder, hur han föder oss på nytt och gör oss till sina förlåtna och befriade barn. Samtidigt har Jesus förklarat och i sitt liv visat vem Gud är. Den som ser och tror på Jesus ser Gud själv. Gud har uppenbarat sig själv genom sin Son och vi har det sanna och det fulla vittnesbördet om detta i Skriften.
Vi vet att allt liv i sin grundstruktur är uppbyggt av information, t ex den genetiska koden, som är en informationsstruktur, DNA. De informationskoder som rymde planritningen för allt som Gud talade ut i existens, i sina skapande Varde-ord, fanns i hans tanke med sin skapelse och blev en realitet, både materiell och immateriell. De rymde också själva energin att omvandla orden till fysisk verklighet. När Gud talade skedde det som han sagt. Man kan alltså tänka sig att i det Gud talade ut när han sade sitt ”Varde” fanns den nödvändiga informationen för hur det skulle ske, själva planritningen och energin att omvandla detta till den verklighet vi känner som vårt universum.
Det unika med oss människor är att vår fysiska konstitution rymmer den icke-materiella dimension som utgör vår själ med förnuft, vilja och känslor, och vår ande. Vi kan studera vår omvärld och oss själva, vara medvetna om tiden och samtidigt ha kontakt med Gud själv. Vi är sannerligen skapade på ett övermåttan underbart sätt!
Ordet, Logos på grekiska och Dabar på hebreiska har flera betydelser, som mening och syfte, plan, tanke som uttrycks i ord, men som också rymmer dimensionen av handlande. Det Gud säger, det sker.
 
 
Allt fysiskt kan reduceras till information, en icke-materiell verklighet som alltid föregår det materiella. När Gud skapar så talar han, förlöser informationen i ​sitt kommando, sitt Ord, till ​fysisk, materiell verklighet. Vi vet att Gud talar och skapar genom Ordet, hans Son som blev människa. 
Den första versen i 1 Mos: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” är en konstaterande sammanfattning. Bibeln inleder med det självklara och grundläggande: Gud, och att hans skapade allt i begynnelsen.
Det betyder att han skapade universum, allt som finns,  i begynnelsen. I resten av kapitlet centreras skildringen av hur Gud gör jorden beboelig. Den var öde och tom, tohu  wabohu, och mörker var över djupet och Guds Ande svävade över vattnet. 
 
Förutsättningarna fanns för liv med de viktigaste grundämnena, men de var oformade och i befann sig i slags kaotiskt urtillstånd, vilket uttrycks med öde, tom , mörker över djupet.  När Gud börjar skapa uppstår ordning, struktur, liv. I skapelseprocessen kan man skönja flera steg: Gud talar, det sker , och så gör Gud något. Han skiljer ljus från mörker t ex och kallade ljuset dag. Till sist såg han att det var gott. Här ser vi också att Gud bestämmer de bärande kategorierna i tillvaron, han benämner dem. De levande varelserna i havet och fåglarna välsignar han och befaller dem att föröka sig.
Vad gäller människan så är det Gud säger och gör så speciellt att jag återkommer till det.
 
Gud talade först och sade ”Varde ljus”. Ljuset är ju en förutsättning för själva livet. Ljus är en form av elektromagnetisk strålning, vågor, och/eller fotoner. 
Ljuset var förutsättningen för allt liv, all perception. Det ingår på sätt och vis som förutsättning för vår varseblivning, vårt tänkande, våra basala kategorier för livet. Samtidigt läser vi att Gud skilde mörkret från ljuset och kallade det dag, och mörkret natt. Det säger oss att han är herre över själva verkligheten, han bestämmer och definierar vad som är vad. 
Gud själv är ljus, det oskapade ljuset som fanns i evighet innan han skapade det synliga ljuset, och lät det ljus och det liv som fanns i Gudomen, i Ordet, prägla sitt verk. Det gäller ju särskilt skapandet av människan till sin avbild, som jag återkommer till.
Gud talar sitt skapande Ord, och Anden är närvarande i skapelseprocessen. Det är ett mönster vi känner igen från Bibeln. När Guds egen Son, Ordet som var hos Gud i begynnelsen, skulle bli människa, samverkade Fadern i sin plan och hans vilja och Ord med Anden som kom över Maria och gjorde henne havande.
Det är något vi inte heller helt förstår, hur gick det tillMaria blev havande genom den helige Ande.  Jesus var både full​komlig​ ​Gud och ​människa , mänsklig och gudomlig.  Konceptionen var unik och mirakulös. Gud  skapade sitt eget liv i Marias livmoder i enlighet med sin vilja, plan och uttalade ord, och genom den helige Ande. Hela Gudomen, Fader, Son och Ande är alltid med i varje skapelseprocess, vilket egentligen är självklart eftersom Gud ÄR en natur, ett väsen som består av de tre Personerna. Detta är också ytterst ett levande mysterium för oss…Men vi förstår något av det utifrån Bibeln där vi ser på hur Gud agerar.
Vad är ord egentligen? De förmedlar liv, vilja, betydelse, kunskap, mening, uttryck, förnuft, planer, tankar. De är beskrivande, innehåller värderingar och känslouttryck, idéer, åsikter osv osv. Detta stämmer in på Ordet, Logos också. De förmedlar Guds liv och allt detta.

Apostlagärningarna 2.

 

 

 

Det passar bra att fortsätta med  Apostlagärningarna så här på det nya året.  ​Det finns så  mycket att inspireras av vid läsningen av denna viktiga bibelbok alla tider på året. 

 

Kap 2 är så rikt att detta bara är en inledning. Jag ska inte orda så mycket om själva pingstundret när de alla uppfylldes av den helige Ande, annat än att apostlarna började tala riktiga, existerande språk om Guds väldiga gärningar. De fromma judar som bodde i Jerusalem var från alla folk, så därför fanns många språk representerade när de samlades för högtidens firande. De hörde apostlarna tala om uppfyllelsen av Guds löften på sitt eget språk. 

Pingsten, Shavuot, var ursprungligen en skördefest och firades även till minne av att man mottog Toran, Lagen, på Sinai berg, 49 dagar efter påsk, Pesach. Den var en av de tre stora högtiderna.

 

 

Vi har läst om detta så många gånger att vi kanske är en aning avtrubbade, men det som hände var något alldeles oerhört och exceptionellt för de människor som befann sig på platsen. Något sådant hade aldrig skett förut.

 

 

Det var av samma genomgripande livsförvandlande betydelse som Jesu död, uppståndelse och himmelsfärd. Där och då föddes församlingen i Andens liv och kraft och lärjungarna utrustades för sin tjänst att vara vittnen om Jesus och hans uppståndelse. Många löften från det gamla förbundet, och Jesu eget löfte om att Anden skulle komma till dem, gick i uppfyllelse denna dag. 

 

 

Det var Petrus som trädde fram och förklarade vad som hänt genom att hänvisa till profeterna. Det är ett mönster vi ser i hela NT. Allt vad Gud talat och förutbestämt började gå i uppfyllelse i och med att den messianska tiden inleddes med Jesu ankomst till jorden​, och alltså​ även detta mäktiga Andens utgjutande som Petrus hänvisar till profeten ​ ​Joel för att förklara för de häpna judar som bevittnade denna händelse så tidigt på pingstdagens morgon.

 

 

 

​Det är i sig intressant att av de bibelställen i GT som handlar om pingsten, han väljer just detta. I dessa verser har vi Guds eskatologiska program sammanfattat, alltså vad Herren kommer att göra i ”de sista dagarna” innan ”Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda”. Anden ska utgjutas och människor ska åkalla Herrens namn till frälsning. Det är precis vad som skedde, vilket vi ska titta närmare på.

 

 

 

”Och det ska ske i de sista dagarna, säger Gud,

att jag utgjuter av min Ande över allt kött.Era söner och era döttrar ska profetera,era unga ska se syner och era gamla ska ha drömmar.

18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de ska profetera.

19 Och jag ska göra under uppe på himlen 

och tecken nere på jorden,blod, eld och moln av rök.

20 Solen ska vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer,den stora och ​fruktansvärda​.21 Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namnska bli frälst.”

 

 

 

Härmed inleddes den tidsperiod då evangeliet skulle predikas för alla folk innan Jesu återkomst. Lärjungarna visste inte på den tiden att den perioden skulle bli över 2 000 år.

 

  

+++

 

 

 

Ett annat bibelställe som Petrus hänvisar till är Psalm 16. I dessa verser får vi också inblick i hur apostlarna förstod det som skett med Jesus inte bara utifrån profeterna utan även Psaltaren.Jesus förklarade ju själv för lärjungarna vid Emmaus ​vad som var sagt om honom i alla Skrifterna, med början i Moseböckerna och alla profeterna.

 

 

Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet. 23 Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom. 24 Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden. 25 David säger med tanke på honom:

 

 

Jag har alltid Herren för ögonen. 

Han är vid min högra sida för att jag inte ska vackla.26 Därför gläds mitt hjärta och jublar min tunga.Även min kropp  får vila i trygghet

27 att du inte lämnar min själ åt dödsriket eller låter din Helige se förgängelsen.

28 Du har visat mig livets vägar,

du ska mätta mig med glädje inför ditt ansikte.

 

 

 

Petrus hänvisa​de​ alltså till kung David ​i de två Psaltarpsalmerna 16 och 110för att ​understryka trovärdigheten i sin predikan ​. Kung David  var​ ju​ en profet och förutsade det som  skulle ske med Messias.  Så här sade han om sig själv : ”Herrens Ande har talat genom mig, hans ord är på min tunga” ( 2 Sam 23:2).   Deras stamfader hade  alltså i förväg  sett hans uppståndelse​, vilket naturligtvis talade till de judar som kände till Skrifterna. ​Det är verkligen intressant att studera hur apostlarna tolkade dessa.​ ​

 

 

 

Bröder, jag kan öppet säga er att vår stamfar David är både död och begraven. Hans grav finns här hos oss än i dag. 30 Men han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta en av hans ättlingar på hans tron. 
 
31 I förväg såg han Messias uppståndelse och sade: Han ska inte lämnas åt dödsriket, och hans kropp ska inte se förgängelsen.
32 Denne Jesus har Gud uppväckt, och vi är alla vittnen till det. 33 Han har blivit upphöjd till Guds högra sida och fått den utlovade helige Ande av Fadern, och han har utgjutit det som ni ser och hör. 34 David har ju inte stigit upp till himlen, men han säger:

 

Herren sade till min Herre:

Sätt dig på min högra sida

tills jag lagt dina fiender

som en pall under dina fötter.

 

 Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias.”

 

37 När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?” 38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. 39 Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.”
40 Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: ”Låt er frälsas från det här bortvända släktet!” 41 De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.

 

 

Det som hände sedan på detta första ”väckelsemöte” i historien när Petrus predikat klart och uppmanat åhörarna att omvända sig och låta döpa sig var att tretusen personer hörsammade detta. Efter högtiden återvände dessa nyfrälsta människor till sina hemländer, släktingar och vänner och vittnade med all säkerhet för dem om vad de upplevt. Därför var denna första predikan så viktig, missionen igångsattes här, evangeliet började spridas utanför Jerusalem. Det kommer dock att behövas handfast vägledning av Herren för att få den första församlingen att förstå att alla hednafolk skulle nås och därmed inkluderas i Guds rike , se särskilt kap 11. Vi återkommer till det vid läsningen av resten av boken.

 

 

 

I slutet av kapitlet får vi en fin beskrivning av livet i församlingen, som präglades av gemenskap, delaktighet, glädje, undervisning, brödsbrytelse och bön.

 

42 De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. 43 Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. 45 De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. 46 Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje.  47 De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.

Månadens reflektioner- Januari.

nåd
Ännu ett år har precis börjat, som vi inte vet något om. Vi känner dock till själva slutmålet för vår livsvandring och det är ändå det viktigaste. Gud har kallat oss till sig själv och när tiden övergår i evighet fortsätter och intensifieras vår gemenskap med honom.  Vi går igenom mörker och ljus, sorg och glädje här i livet och mycket kan synas osäkert, men målet för vårt liv står fast. Det är också befriande att få glömma det som ligger bakom och se framåt. Så här uttrycker Paulus det i Fil 3:
 
12 Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.

 

 

När vi överlämnat vårt liv till Herren får vi lita på att han som är Vägen, leder oss rätt och går med oss. Han är samtidigt upphovet till vår själva existens och andliga liv i honom, själva vägen och målet för vår vandring.

 

 

+++

 

 

 

Jag vet på vem jag tror. Därför vet jag också vad jag tror på: vad denne trovärdige person har sagt och gjort, alltså Gud själv. Han är en ende som är alltigenom sann, trovärdig och trofast.

 

Allt börjar och slutar  i vår personliga relation med Jesus. När den är djup, sann och ständigt pågående, blir hans ord levande för oss och vi ser att trons grund håller i alla stormar, i alla situationer. Vår förtröstan, tillit och tro på honom växer och fördjupas varje dag, om vi ständigt väljer att lyssna och följa hans väg.

 

 

+++

 

 

 

bibeln

 

Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte ja och nej. 19 Ty Guds Son, Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit genom honom. 20 Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. 21 Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. 22 Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan.
 
Alla Guds löften har fått sitt ja i Jesus Kristus. Hur många är de ? En del säger att det är 3 000 eller fler, 365, alltså ett löfte för varje dag på året. Vad handlar dessa löften om? Listan blir lång om vi ska räkna upp dem alla, men här är några av de viktigaste:
Frälsning, vilket betyder räddning, rent bokstavligt att frihalsas från slaveri, bli av med den halsboja som slavarna bar. Räddning i sin tur innebär syndernas förlåtelse, försoning med Gud, oss själva och andra, befrielse från den eviga döden i mörker. Frälsning ger oss upprättelse, helande och ett återförande till Guds ursprungliga plan med skapelsen. Vi befrias från tillvarons destruktiva makter och får redan nu leva i hans rike som präglas av Shalom, frid, ordning, trygghet.
Evigt liv, vilket innebär att vi får del av Guds eget liv som ÄR kärlek, rättfärdighet, salighet. Vi har fått förstlingsgåvan till detta eviga liv genom den helige Ande och vi väntar på det fullkomliga livet hos Gud när Jesus kommer tillbaka och hans rike blir en synlig verklighet.