Att leva av Guds ord. 1

 

 

unnamed

 

 

Här reflekterar jag över hur Jesus själv förhöll sig till Guds ord i den heliga Skrift.  

 

 

Citatet ovan kommer från frestelseberättelsen i Matteus evangelium, där Jesus efter sitt dop i Jordanfloden och innan han började sin offentliga tjänst, leddes ut i öknen av Anden för att prövas. Här ser vi hur Jesus agerade när han frestades av satan under sin 40 dagars fasta. Det finns en underliggande parallell till hur de första människorna prövades i sin tro och lydnad till Gud, och som som inte ens under gynnsamma omständigheter kunde stå fast i trons lydnad till sin Skapares ord. Jesus framställs ju som den andre Adam hos Paulus,  som var lydig sin Fader och hans vilja, ända till döden på korset, till skillnad mot den förste Adam, människan, som var olydig och trolös.

 

Tankarna går också till Israels folk och deras 40 år långa vandring genom öknen, en väg som egentligen inte skulle tagit så lång tid. Gud ville pröva dem och se om de höll fast vid hans ord efter att de sett de stora kraftgärningarna han gjorde för att befria  dem från slaveriet i Egypten. 

 

I Matteusevangeliet, som särskilt riktade sig till judar,  framställs Jesus som den nye Moses som under svåra omständigheter av prövning och satanisk attack, ändå  står fast i lydnad till Gud.  Därför fullbordade han alla profetior om den kommande Messias, som skulle bringa evangeliet, det nya förbundets ord till folket. Han är en förebild, eller själva uppfyllelsen av Guds vilja för Människan från begynnelsen, att älska och tjäna honom, leva av hans ord och i hans härlighets kraft.

 

Det är klart från många bibelställen att Jesus såg sig och sin uppgift utifrån Skrifterna, GT, och att han var sänd för att uppfylla dem. Det finns så många verser att jag inte kan ta med alla, men se t ex  Matt 5:17.18, Luk 4:14-21,  24: 13-22, Joh 5:31-46. 

 

 

Men prövning verkar vara oundviklig för alla, även för oss.. 

 

 

Här är texten från Matteus evangelium:
 
 
Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. 2 När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. 3 Då kom frestaren fram och sade till honom: ”Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd.” 4 Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.”
5 Då tog djävulen med honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens krön 6 och sade: ”Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar, och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten.” 7 Jesus sade till honom: ”Det står också skrivet: Du ska inte fresta Herren din Gud.”
8 Sedan tog djävulen med honom upp på ett mycket högt berg och visade honom världens alla riken och deras härlighet, 9 och han sade till honom: ”Allt detta ska jag ge dig, om du faller ner och tillber mig.” 10 Då sade Jesus till honom: ”Gå bort, Satan! Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna.”
11 Då lämnade djävulen honom, och änglar kom fram och betjänade honom.
 
 
 
 
 
Här är  texten från Lukas evangelium:
 
Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och leddes av Anden omkring i öknen2 där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var slut blev han hungrig. 3 Då sade djävulen till honom: ”Om du är Guds Son, så befall den här stenen att bli bröd.” 4 Jesus svarade honom: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd.
 
5 Då tog djävulen med honom högt upp och visade honom för ett ögonblick världens alla riken, 6 och djävulen sade: ”Dig ska jag ge all denna makt och deras härlighet, för den är överlämnad åt mig och jag ger den till vem jag vill. 7 Så om du tillber mig, blir allt ditt.” 8 Jesus svarade: ”Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna.”
 
9 Sedan tog djävulen med honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens krön och sade till honom: ”Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån! 10 Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar att bevara dig, 11 och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten.”12 Jesus svarade honom: ”Det är sagt: Du ska inte fresta Herren din Gud. 
13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.
 
 
 
 
+++
 
 
 
 
Jesus var fullkomlig människa och fullkomlig Gud, och hur det är möjligt kommer vi aldrig att fullt förstå. Det har inte funnits och kommer aldrig att finnas någon som Jesus,  samtidigt Gud och människa på ett fullkomligt . Teologer har försökt reda ut hur Jesu personlighet var sammansatt, men det är och förblir ett mysterium. Vi får förhålla oss till detta  i tro, tillbedjan och tacksam förundran. Vi prisar Gud för hans visdom och outrannsakliga storhet när han verkade i sin Son under hans tid på jorden. Vad vi kan förstå av de nytestamentliga texterna är att Jesus inte utnyttjade  sin gudomliga makt och härlighet under sitt jordeliv,  och att han erfor allt som en verklig människa, lidandet, förkastelsen.
 
 
 
 
 
 
Var så till sinnes som Kristus Jesus var:
 

6 Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte,

7 utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik.

När han till det yttre hade blivit som en människa, 8 ödmjukade han sig

och blev lydig ända till döden –döden på korset.

 

9 Därför har Gud också upphöjt honom över allting

och gett honom namnet över alla namn,

10 för att i Jesu namn alla knän ska böjas,

i himlen och på jorden och under jorden,

11 och alla tungor bekänna

att Jesus Kristus är Herren,

Gud Fadern till ära.

 
 
Samtidigt erfor han enligt egna ord mättnaden i att uppfylla Guds vilja och sin kallelse att göra Guds vilja och utbreda Guds rike bland människorna genom att bota, befria, förkunna och undervisa människorna om sin Fader. Jesus sade: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk (Joh 4:34)
 
 
 
 
+++
 
 
 
 
När Jesus blev prövad och frestad i öknen var han underkastad samma villkor som vi , att lida och prövas i den här världen men ändå hålla oss till Guds ord i alla situationer. Han citerade särskilt verser från Femte Mosebok när satan attackerade honom, och använde inte sin gudomliga makt att näpsa honom på stället. Jesus var som sann människa  utlämnad åt andra människor, det religiösa ledarskapet, de romerska makthavarna, folkets attityd, lärjungarnas oförmåga att förstå honom, och även sataniska attacker. Han fick naturligtvis all kraft, all hjälp från sin Fader, men likafullt erfor han lidandet i konfrontationen med människor som var ovilliga att lyssna, omvända sig, och till sist i sitt offer på korset för vår skull. Han tog all synd på sig, ”blev gjord till synd, som Paulus uttryckte det, och för den ende rene, helige och fullkomliga människan Jesus måste det ha varit ett ohyggligt lidande. Men han älskade och betjänade till det yttersta, driven av samma kärlek och lydnad till Gud varje stund av sitt liv.
 
 
Hebreerbrevet: Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande. 9 När han sedan var fullkomnad blev han källan till evig frälsning för alla som lyder honom, 10 av Gud kallad överstepräst på samma sätt som Melkisedek.
 
 
 
Därför står han själv s a s under Guds ord i Skriften här, han använder det som vapen mot den onde. Det är en stor tröst och uppmuntran för oss, att själva hålla ut i tron och bekännelsen under prövning och frestelse. Guds ord är vårt vapen, som det var för Jesus själv. Det är de villkor vi lever under i den här i världen, och ingen av oss undslipper lidande och konfrontationer.
 
 
 
 
 

Som vi ser inledde djävulen med att säga ”Om du är Guds Son, så…”. Gud hade ju precis bekräftat att Jesus var Hans Son vid dopet. Det är så han arbetar, med att ifrågasätta och förneka det Gud sagt. Här försöka han driva Jesus till att använda sin makt att skapa bröd av stenarna. Det skedde säkert mot slutet av den långa fastan när Jesus var utmattad av hunger. Men Jesus hade full kontroll över sina fysiska behov och lät inte detta för ett ögonblick rubba hans föresats att lyda sin Fader.

Nästa frestelse visar att satan känner till bibelord, men inte hur de rätt ska användas. Han vill få Jesus att bevisa sin makt, något Jesus tillbakavisar med ett annat bibelord som är relevant i sammanhanget. Det är lärorikt för oss, att Skriftens ord inte kan användas hur som helst, inte ens för att få vår vilja att ske. Vi måste hela tiden vara underställda Guds auktoritet för att rätt kunna bruka hans ord, i rätt situation och sammanhang.

Den sista frestelsen visar djävulens enorma fräckhet, att försöka få Guds Son att falla ner och tillbe honom i utbyte mot att få alla världens riken och deras härlighet. Man kan fråga sig om han ljög eller talade sanning här, hade han verkligen fått dem överlämnade till sig? Kan Lögnaren tala sanning någon gång, i det här fallet återge fakta på ett korrekt sätt? Det är en stor fråga som jag återkommer till.

Jesus sade i alla fall inte att han skrävlade och ljög utan svarade återigen med Skriftens ord, men hade säkert fått nog av hans fräckhet och befallde honom med sin makt och myndighet att lämna honom, vilket skedde.

Jesus visste att han skulle få alla världens rike och bli Herre över dem alla, men i Guds tid och på rätt sätt.

Det finns som sagt många lärdomar vi kan dra från denna händelse i Jesu liv, som styrker och uppmuntrar oss att stå fast i trons lydnad till vår Herre och Gud. Han hjälper oss att göra det!

Månadens reflektioner-maj. Titta eller se?

images

Vi vet nog alla hur det känns när någon tittar på oss utan att verkligen se oss. Uppmärksamheten är egentligen på annat håll, intresset saknas.  Men den som verkligen ser sin medmänniska vill bejaka henne som person, vill veta något om henne. Den som ser bjuder in till gemenskap.  Likgiltighet och ointresse kan få stora negativa effekter. 

Att få bekräftelse, bli visad intresse och respekt är nödvändigt för varje människa. Ytterst är det visserligen bara Gud Fadern själv som kan bekräfta vår djupaste identitet som hans älskade barn i Kristus. Bara han kan fylla de djupaste behovet av kärlek, närvaro, tröst och hopp. Men vi behövs också för att förmedla Guds kärlek till andra, se dem.

Att vilja se någon annan är också att träda ur sitt eget jags cirkel och ge denne utrymme, plats. Det är kärlekens väg till den andre, sin medmänniska. Att inte se eller bara titta utan att vilja se, är ego-centreringens kännetecken. 

Detta gäller också hur vi förhåller oss till Gud. Är vi intresserade av att lära känna honom eller likgiltiga?

I Johannesevangeliet och breven återkommer verbet ”att se” många gånger. Det är detta seende som vill veta mer om Jesus och lära känna honom. Det handlar om detta öppna, intresserade seende, som vill följa honom för att se vem han är.

I det andra kapitlet finns en så fin skildring av när Jesus kallar sina lärjungar.

Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36 När han såg Jesus komma gående, sade han: ”Se Guds Lamm!” 37 De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus.
38 Jesus vände sig om och såg att de följde honom, och han frågade dem: ”Vad söker ni?” De svarade: ”Rabbi” – det betyder lärare – ”var bor du?” 39 Han sade till dem: ”Kom och se!” Då gick de med honom och såg var han bodde, och de stannade hos honom den dagen.
 
 
Jag tror inte det bara handlar om huset Jesus bodde i , utan om honom själv, vem han var. De ville lära känna honom, lyssna på honom. 
 

Så är det med Gud, han vill att också vi kommer och ser var Jesus bor, vem han är som Guds Son och vår Herre. Han vill inte att vi bara tittar som hastigast och helt ytligt, och går vidare med vårt eget. Gud vill alltid möta oss. Han ser oss som ingen människa kan göra. Han ser rakt igenom oss, vilka vi egentligen är på insidan. Det kunde vara skrämmande om nu inte Guds blick var så full av kärlek, nåd och välvilja. Det är den, samtidigt som den hjälper oss att se sanningen om oss själva och därför också be om hans hjälp, hans räddning.


+++

Jag vet på vem jag tror. Därför vet jag även på vad jag tror. Gud har visat i ord och handling vem han är. Det går att lite på honom som person, vilket Jesus bekräftat med sitt eget liv. Därför kan jag också tro på det han har sagt. Hans ord är ett med hans person.

+++

Att leva av Guds ord. Inledning

 

 

unnamed

 

 

Jag inleder en ny serie om vad det innebär att leva av Guds Ord. Det kommer att bli ett par inlägg som tar upp olika aspekter av detta

 

Människan lever bokstavligen av Guds ord, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Rent faktiskt skapade Gud allt som finns genom sitt Ord och han uppehåller allt genom sitt Ord. I den mäktiga inledningen till Hebreerbrevet står det följande: 

 

 I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, 2 men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum.  3 Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.

 

Dessa två verser sammanfattar Guds skapar-och räddningsverk. Han talade, dvs visade vem han är, och han skapade allt genom sin Son, Ordet (läs gärna de fyra första verserna i Johannesevangeliet för att se parallellen). Gud har inte lämnat oss okunniga om vem han är och vad han gjort genom historien, vilket hela Gamla Testamentet vittnar om. Han talade och verkade sedan på ett unikt i sin egen Son Jesus Kristus, genom vilken vi lär känna Gud på ett personligt och fullkomligt sätt. Jesus är ”utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild”. Han var med i begynnelsen när Gud skapade universum, allt skapades i och genom honom. Han gjorde sedan vad som krävdes för att utplåna syndens och dödens makt för vår skull och återvände sedan till sin Fader, där han inväntar stunden för sin återkomst till jorden i härlighet.

 

Gud uppehåller och bär sin skapelse genom samma Ord, och när tiden är inne kommer denna världen som vi känner den att förgå genom Guds förutbestämda vilja och ord, och Gud ska skapa allting nytt efter Jesu återkomst.

 

Vi kan  inte omfatta allt det Gud är och gör direkt, han är evig Ande som bor i helighetens och härlighetens ljus och vi är hans skapelse med alla begränsningar det innebär, och dessutom  Men genom hans talade och verksamma ord får vi del av det hantalat och gjort för oss.

 

Som troende lever vi av Guds Ord, som är Ande och liv. Genom det skrivna ordet i Bibeln får vi kunskap om vem Gud är och vägledning för vårt liv. Men det är ingen enbart teoretisk, torr kunskap utan så fyllt av liv som Gud själv ÄR liv, kärlek, härlighet, kraft, vishet, skönhet osv. 

 

De första människorna valde att inte leva av det Gud sade, vilket påverkade hela mänskligheten på ett förödande negativt sätt. Då anar vi hur avgörande det är att att tro på och vilja lyda hans ord. Livet hänger bokstavligen på det. Guds räddning kommer genom det evangeliets ord som predikas efter Jesu död och uppståndelse, vi hör och tror på det och får därigenom liv från Gud. Det påverkade också hela mänskligheten på ett överflödande positivt sätt: vi får var och en gå från slaveri under synden till frihet och rättfärdighet i Kristus, från andlig död till liv, delaktighet i Guds eget liv, från hopplöshet, meningslöshet, mörker, ensamhet, till ett levande hopp, mening, ljus och gemenskap med Gud och varandra. 

 

Jesus är ju Ordet som blev människa och talade till oss om den osynlige Guden, förmedlade hans frälsande kärlek och kraft i sin jordiska tjänst och gav uppdraget vidare till församlingen. Vi är lemmar i hans kropp idag som får förmedla detta livsavgörande Ord om honom.

Vandring genom Johannes skrifter. Del 2. Om Livet.

den som tror

I den här delen ska jag lyfta fram några kärnbegrepp som Johannes använder sig av för att beskriva den andliga verkligheten, Gud själv, och hur vi ska förhålla oss till honom. Han arbetar med motsatsparen liv och död, ljus och mörker, sanning och lögn, kärlek och hat. I andlig mening är det en absolut skillnad mellan dessa begrepp. Vi lever visserligen till vardags i en verklighet som är komplex och med fler nyanser. Men från Guds perspektiv är gränserna absoluta, vilket även gäller för vår tro. Det är t ex omöjligt att blanda in lite lögn i sanningen, att tro på falska profeter som inte talar i enlighet med sanningen om Kristus, uppenbarad i Bibeln. Vi måste skilja mellan andarna, som Johannes skriver senare i sitt brev och som jag återkommer till. Den som förnekar att Jesus är Kristus som kommit i köttet, är inte från Gud. Det är bland det mest centrala i vår tro, och det har betydelse för hur vi förstår hela skapelsen, Guds räddningsplan och världens slut.

Johannes tar både i sitt evangelium och sina brev sin utgångspunkt i begynnelsen och hur Gud skapade i och genom sitt Ord. Det för våra tankar tillbaka till 1 Mos 1:1: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord”. Det är ju den absoluta startpunkten för skapelsen och vi får veta så mycket mer i NT om hur Gud skapade och vilken avsikt han hade med allt. Det Ord, den Vishet han skapade i och genom var Sonen, som blev människa i Jesus Kristus. Allt blev till genom honom, en tanke som också Paulus utvecklar i Kolosserbrevet 1:13-

Joh 1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd.

Skapelse och frälsning hör ihop på ett självklart sätt. Det är samme Gud som skapat allt i och genom sin Son, för att allt skulle sammanfattas och likna honom i evigheten, och som räddar oss från det onda och besegrar döden, och som kommer tillbaka för att ta oss till sig för evigt.

1 Joh 1 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord. 2 Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 

Guds eget liv, hela hans väsens härlighet, kraft och helighet, blev så påtagligt i Sonen Jesus, att lärjungarna kunde se och röra vid det. Det unika liv som var hos Gud själv kom till oss alla genom Jesus. Genom honom får vi, som är biologiska, psykologiska varelser, andligt liv från Gud, det eviga livet. Grekiskans ord för liv är ζωή (zōē), och det betecknar dels det naturliga livet på jorden, men framför allt och alltid i förbindelse med Gud själv, det eviga livet. Gud är liv och ger liv, i skapelsen och nyskapelsen, som är hans frälsande kraft. Allt som lever är beroende av hans uppehållande av livet på jorden.

Men, som Johannes betonar, det liv som Jesus fört in i världen är Guds eget liv på ett unikt sätt. Jesus talar om sig själv som Livet, livets bröd, han ger ”levande vatten”, han har det eviga livets ord osv. För den som tror på Jesus har redan evigt liv, vi har gått från död till liv genom honom. Det är en mäktig sanning som vi kan meditera över. Johannes betonar ju andra saker än synoptikerna, vilket ger en fullödigare beskrivning av vår Herre och Frälsare. För honom är uppståndelsen från de döda också en realitet.

Guds liv måste uppenbaras för oss, det är inte något vi känner till eller förstår av oss själva. Som Jesus sade till sina lärjungar.

”Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 6 Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far. Nu känner ni honom och har sett honom.”8 Filippus sade: ”Herre, visa oss Fadern så räcker det för oss.” 9 Jesus svarade: ”Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern.

+++

Även om vi idag inte kan ”se och röra vid” Jesus är han paradoxalt nog mer närvarande hos alla människor på jorden genom sin Ande än han var under den tid han var verksam under sitt korta jordeliv. Den helige Ande sändes för att vittna om Jesus för oss personligen och göra honom levande genom sitt ord. Gud själv, Fadern, Sonen och den helige Ande, tar sin boning i varje människas hjärta som i ödmjukhet och sanning ber honom komma in.

Då får vi i verklig mening LIV och lever i och med Gud för evigt. Det är själva meningen med livet.. att leva, leva med Gud, som älskade, upprättade och befriade människor

Månadens reflektioner-april. Tillhörighet och gudsfruktan.

 

 

hördalens natur

 

 

Människans själva existens har alltid varit avhängig av hennes tillhörighet till en familj för överlevnad, uppväxt och fostran. Det lilla barnet klarar sig inte utan föräldrars eller andra vuxnas omsorg. Det är så självklart. Lika viktigt är det för den själsliga hälsan och balansen att en individ inlemmas och ingår i sammanhang som präglas av gemenskap. Vi är skapade för relationer och utan dem vet vi inte vilka vi är. Det stämmer på ett rent allmänmänskligt plan, men kan även tillämpas på ett andligt plan. Som troende tillhör vi alla ett större sammanhang, det största tänkbara, Guds rike! Där har vi vår djupaste identitet och i ljuset av Faderns kärlek till oss alla kan vi också bekräfta varandras djupaste identitet.

 

 Är Gud vår Fader och alla hans barn våra syskon? Tillhör vi Guds folk ? Då är vi aldrig ensamma och utan mening och mål. Våra förböner och praktiska insatser behövs. Vi bär andra i bön, och vi blir burna, vi bistår andra och får själva ta emot hjälp. Det är värdefullt att ha en tillhörighet och samhörighet som är större och djupare än några jordiska band. Gud själv har gjort oss till sina barn , nu i tiden och i evighet. Vi tillhör honom och har därför så många syskon över hela världen. Det finns en särskild plats för var och tillsammans är vi Guds folk.

 

Efes 2: Genom honom (Jesus)  har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.
19 Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. 20 Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. 21 I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, 22 och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.
 

 

Vi människor lever i, genom och av språket. Genom att relatera till människor i vår närhet, höra och se, bygger vi upp vårt ordförråd och kan kommunicera mer och mer.  Vi skapar samtidigt en egen inre värld av tankar, känslor, minnen och föreställningar.  Barn lär sig otroligt mycket de första åren när de erövrar verkligheten omkring sig och blir en del av den, och vi växer alla hela livet genom att fortsätta vara nyfikna och lära oss nya saker.

Att vara människa är att leva i relation och i språk. Utan detta utarmas man som människa.

Vi växer in i språket som redan finns runt omkring oss, i familj, släkt, samhälle, kulturella och andliga sammanhang. Vi blir verkligen till som självständiga människor när vi gradvis erövrar språket. 

 

Det är på samma sätt när vi som pånyttfödda växer upp i Guds familj med ett nytt sätt att tänka, nya referensramar. Vi relaterar till det skrivna  ordet som finns i Bibeln och till hur Guds ord förstås och tolkas idag. Vi tillägnar oss nya prioriteringar och värderingar, nya beteenden och vanor. Vi växer in i ett befintligt kristet sammanhang, en kultur i kyrka och församling som har djupa rötter i tid och historia. Vi delar språket som berättar för oss om Gud själv, och därmed ett sätt att förstå verkligheten som är större än oss själva.

 

+++

 

Vad är gudsfruktan?

 

Den som fruktar Gud erkänner med bävan att Gud är den  Evige, Helige och upphöjde Herren, Skaparen, Frälsaren, Domaren, och att vi är beroende av honom, som de svaga och dödliga skapade varelser vi är. 

 

Sann gudsfruktan består också i odelad kärlek till Gud, att älska honom så mycket att man inte vill vara ohörsam,  inte vill ”bedröva den Helige Ande”. Det handlar om att erkänna hans fulla auktoritet i ödmjukhet och böja sig under hans ord i villighet att höra och göra det. Den som fruktar Gud hoppas på honom, förlitar sig endast på honom, förtröstar på honom och lever i vördnad, lovprisning och tillbedjan inför honom. Gud är det viktigaste, Han är i centrum, inte ,man själv eller något annat.Man väljer att tro på och följa Gud även när människor säger emot och motarbetar en.

Sann gudsfruktan löser från människofruktan, man vill hellre behaga Gud än människor och bryr sig mer om Hans ord än människors åsikter. 

 

Några bibelord:

Ps 33:18: ”Se, Herrens ögon ser till dem som fruktar honom, till dem som hoppas på hans nåd”.

1 Tim 4:8 ”Fysisk träning är nyttig på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på allt sätt, för den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande.”

2 Petr 1:3 ”Hans gudomliga makt har skänkt oss allt vi behöver för liv och gudsfruktan genom kunskapen om honom som har kallat oss med sin härlighet och ära. 

+++

Glad Påsk!

KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN! JA, HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN!

HALLELUJA! TACKA OCH PRISA GUD.

Inga yttre omständigheter kan ta vår glädje ifrån oss, Jesus lever! Han är med oss även om vi inte kan samlas och prisa honom i kyrkorna, och vi är med varandra i bön och tillbedjan. Gud välsigne dig!

Denna sammanfattning av evangeliet är grunden för vår tro, hela vårt liv. Om inte Jesus hade uppstått från de döda skulle vi vara utelämnade åt hopplöshet och evig död. Vi skulle vara kvar i våra synder och utestängda från liv och gemenskap med Gud. Men nu lever vår Frälsare och bjuder oss alla till sig. Hans kärlek har segrat och övervunnit allt mörker, allt ont, döden självt.

1 Kor 15:1-8 ” Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och som ni står fasta i.  Genom evangeliet blir ni frälsta, om ni håller fast vid ordet som jag förkunnade. Annars var det ingen mening med att ni kom till tro.

 Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna,  att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna  och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv .  Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat.  Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna .  Allra sist visade han sig också för mig , som för ett ofullgånget foster.

Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet 10 och som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium (2 Timoteusbrevet 1)

Uppståndelsen bekräftade att Jesu Kristi försoningsverk var fullbordat och giltigt för alltid. Den var början på den nya skapelsen. Jesus kallas för den förstfödde bland de döda (Upb 1:5). Detta garanterar att alla som genom tro och dop tillhör honom, görs delaktiga i både hans död och uppståndelse. Med honom dör vi från synden och uppstår till liv och rättfärdighet. Vårt liv i en gudsfientlig värld är nu fördolt med Kristus hos Gud, men när han kommer tillbaka synligt och vi uppstår med nya kroppar, kommer vi att få leva i Guds rike i evighet.

Jesus kunde egentligen inte dö eftersom han själv i evighet var och är Gud, som är livet och upphovet till allt liv. Han var också helt utan synd och fullkomligt rättfärdig. Därför var han inte underställd döden för ”syndens lön är döden” (Rom 6:23). Det var enbart genom att ta mänsklighetens synd på sig själv som döden kunde få makt över honom. Jesus var samstämmig med Faderns vilja,  att Han skulle ge sitt liv i döden för oss.

Joh 10: 17-18:” Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka.  Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta tillbaka det. Det budet har jag fått av min Fader.”
  

Den lidande kärleken visade sig vara tillvarons starkaste kraft. Den försonade oss med Gud, den bär oss genom lidande och prövningar, den kommer att skapa nya himlar och en ny jord där rättfärdighet ska bo.  Där ska inte finnas, synd, ondska eller död. Där blir allt som Gud hade tänkt att det skulle vara från begynnelsen. 

Därför pågår lovsången ständigt till vår Frälsare, i himlen och här på jorden : 

Lammet som blev slaktat
  är värdigt att ta emot
makten, rikedomen, visheten,
kraften, äran, härligheten 
och lovsången!”
 (Upb 5:11).

När Jesu offer fullbordats kunde döden, och den som hade döden i sitt våld, djävulen, inte längre hålla honom kvar, Apg 2:23-24 :

Efter Guds bestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av de laglösa spikade ni upp honom och dödade honom.  Men Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom.”

Jesus återvände i och genom uppståndelsen till att vara den han alltid varit :  levande för evigt, som Gud Fadern lever för evigt. Det oerhörda är att Jesus som efter sin uppståndelse och himmelsfärd återvände till sin Faders sida, bär märken  efter sitt lidande och sin död på sin kropp.  Den förhärligade Sonen sitter nu på Guds tron, han som samtidigt är Människosonen, som levt under våra villkor, lidit, dött och segrat.

För oss är det ett mirakel som förändrar universum, oss själva, framtiden och nuet. Det största och viktigaste som hänt i historien, är att Jesus kom till världen, hans liv, död, uppståndelse och himmelsfärd. Det är vårt hopp, hela skapelsens hopp om att Gud ska hela och återställa sin skapelse. Vår största uppgift är att vara ”vittnen om hans uppståndelse”, som Petrus sade (Apg 1:21-22).

Det skedde märkliga under och tecken precis när Jesus gett upp andan och vid själva uppståndelsen. Läs Matt 27:50-54, 28:1-6! Det var världshistoriens och universums mäktigaste händelser efter själva skapelsen!

Apostlarna och många lärjungar var ögonvittnen till Jesu uppståndelse. De såg och hörde honom. Vi kan lita på deras vittnesbörd och har samtidigt ett eget,  vi alla som på olika sätt har mött den levande Herren Jesus. Han är lika närvarande och levande då som nu, även om vi inte ser honom med våra fysiska ögon. Jesus är efter uppståndelsen inte begränsad av tid och rum. Han kan möta oss överallt. Han talar genom sitt Ord, verkar genom sin Ande i våra hjärtan och är med oss alla dagar intill tidens ände.

Det fantastiska med kristen tro är att vår Frälsare lever! Det överträffar allt vad religionerna kan erbjuda. Deras grundare, alla ”visa” män är döda. Men vår Herre Jesus är sannerligen uppstånden från de döda och lever. Han har vunnit en evig seger över synden, döden och ondskans andemakter.  HALLELUJA!  Vi väntar på Hans återkomst i härlighet.

1 Petr 1 : Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, 4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. 5 Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.
 

Resurrection

Paulus bad för församlingen i Efesus att de skulle förstå hur mäktig Guds kraft var i deras liv liv, samma kraft med viken han uppväckte Jesus från de döda. Det är en bön vi också kan be ofta, för vi har nog inte förstått detta till fullo. Även om vi inte erfar detta så är det sant och vi lever i denna verklighet. Vi som tror på Jesus lever i honom och har del av hans uppståndelses kraft. Vi kommer en dag, vid Jesu uppståndelse, att uppstå till evigt liv hos Gud i den himmelska saligheten.

Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5 också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. 6 Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, 7 för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus.” (2:4-7).
Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. 18 Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.
20 Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21 över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 22 Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.”

+++

Jesu uppståndelse är den nya  skapelsens början och Guds rikes fullkomliga seger kommer att fullbordas vid hans ankomst. Paulus ägnade ett helt kapitel åt denna avgörande händelse.

Han skrev b la : ”Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. 21 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.
22 Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. 23 Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. 24 Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. 25 Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26 Som den siste fienden berövas döden all makt, 27 ty allt har han lagt under hans fötter. Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus. 28 Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.” (20-28).

+++

Långfredag.

 

 

300px-Cristo_crucificado

 

Idag får vi återigen meditera över det Jesus gjorde för oss under påsken i Jerusalem för så länge sedan. Många undrar kanske hur Jesu död kan ha med oss att göra idag.   För att försöka förstå detta stora mysterium finns flera olika sätt att se på det i NT och här utgår jag från de förebilder som Paulus  använder sig av för att förklara försoningen och uppståndelsen, Adam och Kristus.

 

Det är verkligen ett av Bibelns huvudteman, om hur vi kan få leva i frid med Gud, försonade genom det ställföreträdande offer han bestämt. Gud vill att vi ska ha gemenskap med honom och därför tar han itu med synden som skiljer oss från honom. Offertjänsten i GT symboliserade och förebådade på ett profetiskt sätt det verkliga offret på korset. När Jesus dog var det istället för oss, för vår skull, så att vi inte skulle vara skilda från Gud i evighet . Vi borde ha dött, eftersom syndens lön är döden, syndens yttersta resultat är döden, men han tog vår synd på sig och vi går fria.  Vi kommer naturligtvis alla att dö rent fysiskt, men det betyder att vi inte behöver förbli i döden, separerade från Gud.

 

Någon annan betalar alltså priset för vår obetalbara skuld. Vui kan inte själv utplåna den skuld vi har inför Gud, och det kan ingen annan heller göra. Bara Gud själv kan förlåta synd och utplåna skuld, och just det gör Gud när han genom sin Son tar på sig våra synder och lider straffet som är döden. Jesus var den enda fullkomliga människa som levt på jorden, fullkomligt rättfärdig, god och utan synd. Det är så oerhört att han älskade oss så mycket och betalade med sitt liv för vår skuld, och vi kan inte annat än älska en sådan Frälsare och Herre.

 

Det är komplicerat resonemang som Paulus för i Rom 5, men det går inte att gå in på alla detaljer här. Jag återkommer i kommande inlägg.

 

Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat. 13 Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. 14 Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Och Adam är en förebild till den som skulle komma.
 
 
15 Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. 16 Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. 17 För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus?
 
 
 
18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. 19 Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.
 
 
 
 

Paulus beskriver Kristus som den andre Adam, i vilken en ny mänsklighet/människa kan få leva som upprättad och försonad med Gud. Den förste Adam misslyckades att bevara sin ställning som Guds avbild och vi är alla hans avkomma, eftersom vi kommer att dö och vi alla oundvikligen syndar. Jesus prövades och led, men klarade att stå fast i sin överlåtelse till Faderns vilja, och genom att han som Guds Son och fullkomlig människa dog för våra synder, kan vi få nytt liv. Jesus gav sitt liv i döden för att vi skulle få förlåtelse och leva hos Gud. Döden hade egentligen ingen makt över honom eftersom han var utan synd, men han tog vår synd och i sin död och uppståndelse tillintegjorde han både döden och synden.

 

Röd-ros-med-grönt-Blue-Heaven-Begravningsbyrå
 
 
 
 
 
 

I 1 Kor 15 handlar det om uppståndelsen, och här kan heller inte hela Paulus tankegång analyseras, men det viktiga är att han även i dessa verser utgår från Adam och Kristus.

 

Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. 22 Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. 

 

Alla som levt och lever är ättlingar till Adam, det kan ingen av oss ändra på. Men vi kan välja att tro på det Gud gjort för oss genom Kristus och så pånyttfödas i vår ande, få liv från Gud och komma in i den verklighet som NT beskriver som att vara ”i Kristus”. Som Adams efterkommande måste vi dö, men tack vare Jesus Kristus får vi leva för evigt. Vi får vara i Kristus, välsignade, bevarade, evigt älskade av Fadern.

 

Det är naturligtvis som med allt annat som har med Gud att göra ett mysterium, som vi får tro, försöka förstå och tacka för. Gud gör allt detta för vår skull, för att rädda oss i sin ofattbart stora kärlek.

 

Det är egentligen vad kristen tro handlar om: hur Jesu död, uppståndelse och kan förvandla våra liv för alltid. Det finns många sätt att uttrycka detta mysterium på, som vi ser när vi läser igenom Nya Testamentet. Här uttrycker sig Paulus på detta sätt i 2 Kor 5:17-19.

 

Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. 18 Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 19 Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.

20 Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! 

 

Det Gud gjorde när han försonade världen med sig själv genom Kristus är evangelium, det goda budskapet om vår räddning.

 

Var och en av oss gick vår egen väg, men Gud sökte upp oss. Även om det var vi som gjort fel och syndat, tog han initiativet till försoning.  Jesus tog det på sig för att lösa oss ifrån allt det som förstör våra liv. Vi behöver höra detta för att förstå att det är sant, att det är vad livet ytterst handlar om: att få gemenskap med Gud. Vi är alla redan förlåtna för allt vi gjort, vi som var fientliga mot Gud är redan försonade med honom. Det skedde på Golgata för 1 988  år sedan. När vi äntligen förstår detta börjar våra liv förvandlas, när vi går från mörker till ljus, från lögn till sanning, från död till liv. 

 

 

 

”Ett konungsligt prästerskap”. Inledning.

 

 

 

 

 

Jag ska skriva ett par inlägg om Petrus Första brev kap 2 :4-10, men i den här inledningen börjar jag i Första Moseboken. Som alltid när det gäller hur vi förstår bibeltexter måste vi se det stora sammanhanget, helheten utifrån både GT och NT.

 

 

Många bibelforskare menar att paradiset, Edens lustgård, var en speciell och avskild plats på jorden, alltså en helgad plats för Guds närvaro. Människan skulle som Guds avbild vara hans representanter och de fick ansvaret att lägga jorden under sig, råda över alla djur, odla och bevara lustgården. Gud välsignade dem att vara fruktsamma och föröka sig, utbreda hans rike över hela jorden.

 

 

Hur vi än förstår skapelseberättelsen i sin helhet och dessa termer innebär det att förbundet med Gud, representantskap och förvaltarskap, som hänger ihop med tempeltemat, återfinns i hela Bibeln, från första boken till den sista. Gud var på ett särskilt sätt närvarande i Eden och Adam och Eva stod inför sin Skapare och Herre med en särskild kallelse, ett ansvar, en gåva.

 

Guds folk benämns som präster och kungar i både GT och NT. Präster utför sin andliga tjänst inför Gud, och kungar regerar, råder i biblisk mening.

 

Vi tänker direkt på  templet där Gud ”bodde” och där hans folk samlade för att lyssna till hans ord, be och lovsjunga.  Det är ju ett genomgående tema i Bibeln. Människans skapelsegivna plats är inför Guds ansikte. Det är bra att påminna sig om vilket stort privilegium det är att få vistas i Guds närhet, att få nalkas Skaparen själv, den Helige och Evige Guden, som bor i ett ljus dit ingen kan komma, men som skapar möjligheter för oss att möta honom.

 

Forskarna menar att detta tema kan spåras redan i det första kapitlet Första Moseboken, även om texten inte uttryckligen nämner något om präster, men att hela sammanhanget pekar åt det hållet.

 

 

Redan i kap 14 i Genesis möter vi Melkisedek, kungen i Salem som var präst åt den Högste och som välsignade Abram. Jag återkommer till fler viktiga gestalter som varit präster i den gammaltestamentliga historien.

 

 

De första människorna valde fel, de lyssnade inte på Guds ord och bevarade det i trons lydnad som hans betrodda tjänare ska göra. De fick lämna Guds omedelbara närvaro och ta konsekvenserna av sitt svek. Men Herren ville få dem tillbaka till sig och till den ursprungliga kallelse de haft för sina liv. Vägen dit  lång och det skedde i olika steg. För att det skulle bli möjligt förbereddes Israels folk under århundraden att förvalta hans Lag, hans ord och vägledning. De skulle vara ett rike av präster och kungar, vägledda av hans Ord. Men de förblev inte heller trogna till Herren utan fick lämna löfteslandet och gå i landsflykt. Vi ser ständigt samma mönster upprepas när människorna anförtros Guds ord men sviker och inte längre kan vara hans folk, leva i hans närhet. 

 

Guds räddningsplan skulle leda fram till hans ständiga närvaro bland sitt folk när den inte enbart skulle vara knuten till en geografisk plats, tabernaklet i öknen till att börja med och sedan templet i Jerusalem, utan när han skulle bo i deras hjärtan genom den helige Ande. Kung David blev en viktig förebild till den Messias som skulle komma, han som på ett fullkomligt sätt skulle förkroppsliga Guds vilja : som fullkomlig människa var Jesus präst och  kung. Eftersom han var helt utan synd återspeglade han sin Faders väsen och egenskaper på jorden. Genom sin död och uppståndelse kunde orsaken till människors svek från tidens begynnelse åtgärdades en gång för alla, vår synd och skuld sonades genom Jesu blod på korset. Människan renades inifrån och ut och, blev en helt ny skapelse i Krisus och den Helige Ande kunde ta sin boning i henne.

 

Paradisets port öppnades på nytt och står öppen för alla som omvänder sig och tror på evangelium..

 

 

De troende i NT blev det nya gudsfolket av präster, som renats i Jesu blod och . När Jesus kommer tillbaka upprättas så detta rike som var bestämt från början och hela jorden blir Guds synliga Rike där hans tjänare är präster och kungar. Bibelns sista bok tar också upp temat, så vi ser en klar linje från början till slut.

 

 

Jag återkommer till detta , men jag vill här betona vårt överordnade livsmål och höga kallelse, att leva som Guds präster i tjänst för Gud. Vilka vi än är och vad vi än gör, så tjänar vi Gud i vårt sammanhang, litet eller stort  Vi prisar och tillber Gud, vi förvaltar hans gåvor, vi betjänar andra. En präst representerar andra, bär fram andra inför Herrens, och det är förbönens stora privilegium. Vi ska ständigt be för människor, att de ska söka och finna Gud till frälsning och förvandling.

 

 

Jag bifogar denna intressanta artikel av den välrenomerade bibelforskaren och professorn i NT och biblisk teologi, G K Beale.

 

 

 

Klicka för att komma åt SBJT-22.2-Adam-as-Priest-Beale.pdf

Vetekornets lag.

 

 

 

Principen om liv genom död och självutgivelse finns inristad i själva skapelsen.

 

Vår värld skulle inte kunna existera om inte människor överallt i alla tider gett av sig själva för att hjälpa andra, samarbeta, verka för andras bästa. Det tydligaste exemplet är naturligtvis föräldrar som ger av sina resurser, sin tid, sin kraft, och ibland, även sin hälsa och sitt liv. Man accepterar att man kommer i andra hand, får avstå från mycket, men man gör det av kärlek för sina barns bästa . Deras  välfärd är viktigare än detegna intressena.

 

Gud har lagt ned  starka krafter i föräldrarinstinkten hos människan och alla levande varelser att nära sin avkomma, skydda, lära, leda, hjälpa dem, vilket är en förutsättning för livet. Det finns naturligtvis många tragiska undantag från denna ”naturlag”, människor som är dysfunktionella av olika orsaker och inte kan ta sitt ansvar, men det är ett annat ämne.

 

Men vi lever i en farlig och ond värld där människor också är kapabla att begå fruktansvärda  handlingar mot andra. Det är en tragisk realitet, vilket också visar att Bibelns människosyn är mest trovärdig.

 

Trots allt är dock kärleken den starkaste makten i universum, för Gud vår Skapare ÄR kärlek, kärlek i konkret handling. Kärleken ger styrka, mod och även djup frid och glädje i de svåraste stunder. Den som ger, får alltid tillbaka, enligt denna ”gudsprincip”. Kärleken, godheten och rättfärdigheten ska segra till slut.

 

Det ligger alltså i kärlekens natur att utge sig själv, ge av sitt liv till andra på olika sätt. Det finns så många exempel på detta.

 

Gud själv uppfyllde  själv denna princip när han kom in i världen och blev en av oss. Jesus levde för att ge sitt liv, sin kärlek, sin undervisning om Gud, sin helande kraft, sitt ljus till alla. Han föddes för att ge sitt liv i kärlek med avsikten att rädda oss alla tillbaka till Gud.

 

Det är naturligtvis en absolut skillnad mellan det som sker i den naturliga världen och det Gud gjorde på ett övernaturligt och mirakulöst sätt när hans Son dog på korset, gav sitt liv i döden. Jesu utgivande kärlek till det yttersta innebär att det finns förlåtelse alla människors synder och uppståndelseliv. Det är universums största händelse, historiens höjdpunkt, när Guds Son blev människa och gav sitt liv för oss.

 

Men samtidigt verkar som sagt denna lag i skapelsen genom död till liv,  sådd och skörd. Den verkar i de stora och små sammanhangen i naturen och i våra samhällen.  På en social nivå ger man av sig själv till andra i praktisk omsorg, förbön, hjälp. Om inte detta var en verklighet skulle de destruktiva krafterna som är inriktade på att sätta sig själv främst på bekostnad av andra.

 

Vetekornet faller i jorden och dör och av det kommer en skörd. Vi livnär oss alla av växter och djur som dött för att vi ska få äta och leva. Vi lever av andras arbete i att bereda föda och alla led där emellan, andra lever av oss och våra livsuppehållande insatser. Vi ger ut och tar mot i en oändligt stor levande process där vi skapar förutsättningar för liv, förmedlar liv, tar emot. I allt detta verkar Guds försyn att skydda och stärka livet och vi får bidra med vår lilla del.

 

Kampen mellan det goda livsbejakande kärlekens liv i världen som är korsmärkt och den onda  självcentreringen pågår och är smärtsam.  Upprättelsen kommer till sist, när hans kärlek, liv, rättfärdighet blir den enda rådande lagen i den nya skapelsen. Då skall det onda och allt lidande det åstadkommer utplånas, tillsammans med döden själv.

 

 

+++

 

 

Jesus sade följande inför sin död:

 

Bland dem som hade kommit upp för att tillbe vid högtiden fanns några greker✱. 21 De kom nu till Filippus, som var från Betsaida✱ i Galileen, och bad honom: ”Herre, vi vill se Jesus.” 22 Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och berättade det för Jesus.
23 Jesus svarade: ”Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. 
24 Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. 25 Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv. 26 Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom. (Joh 12).

 

Jag får återkomma till de två sist verserna vid ett annat tillfälle.

Gud Skaparen och naturvetenskapen. Del 2.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Man brukar tala om två böcker där vi får kunskap om Gud, Skriften och naturens bok. Det ligger mycket i detta, viket särskilt blir tydligt när man tittar tillbaka på historien. Vi måste då läsa dessa två böcker från sina förutsättningar och på ett kompletterande sätt, helt enkelt för att de uppenbarar olika saker om Gud och om hans skapelse.

 

Jag tar upp det här eftersom det ju finns en del kreationister som tror på en ung jord (7-10 000 år gammal) och som är aktiva i att försöka bevisa detta, vilket orsakar en del problem. Man begår det historiska misstaget att tillämpa strikta vetenskapliga perspektiv på Bibeln och gör ingen åtskillnad mellan det som Guds ord verkligen handlar om och det vetenskapliga utforskandet av den värld vi lever i. Det finns naturligtvis en pågående debatt inom forskarsamhället om de olika slutsatser man kommer fram till.

 

 

Det Gud uppenbarar om sig själv och oss,  om hur han verkar  i historien för att frälsa oss, är helt unikt och absolut centralt. Det är Bibelns kärna, dess budskap. Hela den fantastiska skapelsen med detta överflöd av liv ,  djur, växtlighet, skiftande naturtyper, det mäktiga och ofattbart stora kosmos, och så vi människor som de enda varelser som är medvetna om detta på ett sådant sätt att vi kan tala, skriva, förstå och läsa om det. Vi är också självmedvetna på ett sätt som skiljer sig från djuren. Gud förberedde ett hem i universum på vår fantastiska  planet för oss  att leva i gemenskap med vår Skapare.

 

Det är intressant att  den senaste tidens forskning visat att många djur har känslor och har utvecklat smarta beteenden som gynnar deras överlevnad. Som jag ser det återspeglar allt Gud skapat hans härlighet, skönhet, förstånd. Alla och allt har sin viktiga plats i de små och stora ekosystem, livssystemen som  fungerar tillsammans i den stora helheten.

 

 

 

Så människan är i centrum för Guds kärlek och intresse. Hans skapade henne till sin avbild och för att man och kvinna tillsammans skulle förvalta jorden.  Gud bryr sig om sparven, haven, skogarna, allt han skapat. Men det är bara människan som kan ha en medveten relation med sin Skapare, och när människan bröt denna genom sin överträdelse, sin synd, satte Gud sin frälsningsplan i verket. Det är vad Bibeln handlar om: vår Skapare som älskar oss så mycket att han gör allt för att rädda oss från att leva skilda från honom, i  andlig död och fördärv, nu och för evigt.  Han gör det yttersta offret, ger sin Son att dö för att sona vår synd och uppstå för att ge oss nytt liv.

 

Sedan finns mycket annat av värde som vi får veta om skapelsens början, om faktiska historiska händelser, om framtiden. Men som jag förstår det är det omöjligt att läsa in vårt moderna vetande om fysik, astronomi, biologi och kemi i dessa gamla texter för att få dem att ”stämma” med vad vi vet idag. Guds syfte var inte primärt att  avslöja universums hela komplexa struktur i vetenskaplig betydelse. Ingen skulle ha förstått det i alla fall.

 

Många menar att alla detaljer i Gen 1-11  måste stämma i enlighet med våra vetenskapliga kriterier, annars kan man tvivla på tillförlitligheten i Guds ord i stort. Men det tror jag är fel. Författarna skrev präglade av sin tids vetande och kultur, men kunde ändå i berättelserna förmedla tidlösa sanningar om våra existentiella villkor som ger oss svar på de viktigaste frågorna.

Vad gäller evolutionsteorin och hur vi kristna ska förstå texterna om människans skapelse är det omöjligt att överblicka och återge de olika synsätt som finns. Det pågår en intressant diskussion mellan kristna forskare inom kemi och biologi och teologer.

 

Det blir svårt när man driver sin tolkning, sin förståelse av texterna så långt att man menar sig ensam ha rätt. Ofta berömmer man sig om att vara just de (enda) som verkligen läser Bibeln litterärt, som det står skrivet, medan andra tolkar, dvs feltolkar eller förvränger Det är enligt mitt sett att se en omöjlig premiss. Att verkligen läsa som det står bokstavligt innebär egentligen det motsatta: att utgå från de olika litterära stilarna och vad de vill säga. Bara så förstår vi vad Gud ville säga genom sina tjänare som skrev ner detta. Vi tror alla att Bibeln verkligen är Guds inspirerade ord, men vi kan ha olika meningar om hur vi bäst förstår t ex skapelseberättelsen. Det måste vi leva med och respektera.

 

 

 

 

 

 

 

Det är svårt att hävda att jorden inte är mer än högst 10 000 år gammal i ljuset av alla vetenskapliga fakta vi har tillgängliga idag.

 

Men det finns  kreationister som instämmer med vetenskapen om åldern på universum till ca 13,5 miljarder år. Som kristen ”måste” man ju vara kreationist. Vi tror alla på Bibeln och dess första mening att Gud skapade himmel och jord, dvs allt som finns, i begynnelsen, och att det finns en definitiv början och ett lika definitivt slut på historien.

En del av dessa menar att Gud använde evolutionen som ett sätt att skapa världen i olika steg. Andra menar att Intelligent Design är ett sätt att förstå detta , men då utgår man inte från någon religiös uppenbarelse eller ens Gud, utan från rent vetenskaplga premisser. Man menar sig se att bakom alla livsprocesser finns en intelligent designer, för det kan omöjligt bara vara slumpens verk bakom vår fantastiska värld. Det finns en pågående reflektion om hur människan skapades, inte som ett resultat av evolutionen utan som ett direkt ingripande av Gud i förhistorien Jag återkommer kanske till detta i detalj.

 

Det är komplicerade sammanhang och det pågår diskussioner bland kristna om hur vi får ihop vår tro på Gud och hans ord med forskningens resultat, och man kommer fram till olika resultat, vilket måste respekteras.

 

Det är upp till var och en att pröva detta.

 

Historiskt sett har ju Kyrkan  av olika skäl motarbetat forskning och naturvetenskapliga upptäckter. Kopernicus, Kepler, Galilei kunde bevisa att kyrkan hade fel som hävdade att jorden var den orörliga himlakropp runt viken sol och måne cirkulerar. Newton förklarade varför de rör sig. Han kunde visa att gravitationen är den kraft som driver solsystemet. Den får planeterna att gå runt i sina banor runt solen och månen i sin bana runt jorden.   Dessa vetenskapsmän stod s a s på Guds sida när de gjorde det rätta, de studerade världen och kosmos med de rätta metoderna och blandade inte in Bibelns världsbild i detta,  samtidigt som de flesta av dem var troende.

 

 

Det är på samma sätt idag. Forskare studerar vår värld, mikro-och makrokosmos med de relevanta verktyg man utvecklat och kommer fram till vissa resultat som kan prövas. Dessa forskare kan vara ateister eller kristna, men det påverkar inte själva forskningen. Det är vad man gör med detta som skiljer dem åt. De kristna forskarna tackar Gud och imponeras av Hans geniala skapelse, ateisterna bekräftar sin världsbild där det inte finns plats för någon Gud och Skapare.

 

 

Det handlar alltså om hur man tolkar fakta, läser in dessa basfakta vi alla kan vara överens om i ett större sammanhang, i en världsåskådning. Därför kan vi läsa Skriftens ord med vissheten om att Gud föredlat sin vilja, sitt eget ord till oss , och lära oss mer om de stora vetenskapliga upptäckter som gjorts. För oss blir bara Guds ära ännu större på detta sätt och vi förundras över vår Skapares makt och ofattbara höga förstånd, godhet och skönhet och hur han även är vår Frälsare genom Jesus Kristus, och den som är med oss och leder oss idag genom sin helige Ande.

 

 

+++

 

 

Här är en intressant föreläsning av astrofysikern Hugh Ross. Han är kristen och vill både sprida evangelium och undervisa om Guds mäktiga gärningar i skapelsen. Hemsidan är https://reasons.org/