Eskatologisk Ordbok. Del 1.Uppryckande och Jesu ankomst.






Det är mycket intressant att läsa de tre evangelierna parallellt och se likheter och skillnader i Jesu tal om den yttersta tiden och vad som är tecknet för hans återkomst. De viktigaste detaljerna överensstämmer naturligtvis, men sedan bidrar de olika betoningarna till en rikare helhetsbild, som alltid när det gäller de fyra evangelierna. Det blir dock för omfattande att analysera detaljerna här, så därför fortsätter jag med Matteus 24, och hänvisar till Lukas 21 och Markus 13 i enstaka fall.



Efter profetian om templets förstörelse fortsatte Jesus att besvara lärjungarnas frågor. De ville veta när detta skulle ske, alltså templets förstöring, och vad tecknet skulle blir för hans återkomst och den här världens slut. De fick inga exakta tidsangivelser, vilket är bra att komma ihåg när man ser exakta tidtabeller för det eskatologiska skeendet. 



Det går helt enkelt inte att fastställa med säkerhet eftersom Gud inte vill det.    Men vi får veta tillräckligt för att leva i bön och tjänst, vaksamhet och förberedelser för hans återkomst. En kristen ska alltid vara redo att möta sin Herre, och därför leva så varje dag.




Vi vet att denna tidsålder inte tog slut år 70 e Kr, vid den stora katastrofen och ödeläggelsen Det är alltså fortfarande något som ska ske, även om det delvis kan anses ha uppfyllts då. Så fungerar nämligen det profetiska ordet i Bibeln, det kan ha flera uppfyllelser i historien, som i detta sammanhang. Andra ord har uppfyllts en gång vid en bestämd tidpunkt i historien, som b la profetiorna om var Messias skulle födas, och hans uppdrag.




Ingen vet exakt när Jesus kommer tillbaka, men han har gett oss vissa tecken som kan peka i riktning mot att det närmar sig. Men det har man trott tidigare, kanske just för att det Jesus benämner som "födslovåndor" kan tolkas som att det skett många gånger i historien. Det har varit krig, farsoter, svält, jordbävningar ,andligt bedrägeri och förföljelse tidigare, men troligtvis inte i den skala som det kommer att bli i slutet av historien. 



Vad kommer då att vara speciellt med tiden före Jesu återkomst? Evangeliet ska ha nått ut till alla folk, falsk andlighet, avfall och laglöshet ökar, och kaoset tilltar så till den grad, som Lukas beskriver det, att  folken ska gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. (21:25) Men vi som tillhör Herren kan lyfta på våra huvuden, för då nalkas vår befrielse. (21:28).






Men det avgörande tecknet för att den sista fasen ska inledas kanske ändå är "förödelsens styggelse”  som Jesus tydligt markerar som en slags övergång. Det är den skriftkälla han hänvisar till explicit, Daniels bok. En del menar att det tecknet redan uppfyllts när de romerska legionerna stod på "helig plats", alltså inne på tempelområdet. Så kan det vara, utifrån tanken att profetiorna kan gälla vid flera tillfällen. Så uppfattades det säkert av de som kände till Skrifterna väl.





Men den avgörande skillnaden är ju att Jesus inte kom tillbaka synligt och i sin fulla makt och härlighet då, vi väntar fortfarande på hans återkomst. Därför återstår denna profetias uppfyllelse, vilket vi ser utifrån Daniels beskrivning av det fjärde riket,(kap 7) och den onde härskaren med stor makt (kap 11), och Uppenbarelsebokens beskrivning av de två vilddjuren i kap 13. Det hänger naturligtvis ihop, eftersom Guds Ande har inspirerat författarna att formulera så pass tydliga skildringar att vi kan vara beredda och känna igen tecknen, men inte övertolka och inte läsa in profetiorna löpande i vad som sker just nu. Det gäller att hålla huvudet kallt och vara så saklig som möjligt i vår tid.



Jag återkommer till detta i kommande delar.





De kristna trodde säkert att Jesus skulle komma i samband med skövlingen av templet, förstörelsen av Jerusalem år 70. Man väntade Jesu återkomst så intensivt att Paulus i det äldsta brevet till församlingen i Tessalonika var tvungen att lugna de troende som var oroliga för hur det gick med dem som hunnit dö innan Herrens ankomst, kap 4:




"Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till ankomst skall alls inte komma före de insomnade.  Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå.Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden  Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord. "





Här ser vi att det omöjligt kan handla om ett hemligt uppryckande. Vid Jesu ankomst rycks de troende som är i livet upp för att möta Herren i rymden, i själva luften, och inte till himlen alltså. De utgör en slags välkomstkommitté som åtföljer den store Konungen när han kommer tillbaka för att regera. Man kan tänka på Psaltaren 24 och bilden av hur just Kungen omges av sitt följe, sina tjänare i den mäktiga segerprocession som klart visar att alla fiender är besegrade.


När Herren Kristus kommer tillbaka uppstår de döda och sedan får dessa och de som lever äntligen möta sin Frälsare i rymden, samlas hos honom.





I :10   Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen. 



Paulus skrev inte att de skulle vänta på uppryckandet innan!



I kap 3 läser vi: Och må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er gör,så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.

I 2 Tess, kap 1 läser vi :Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium.




Det handlar sammanfattningsvis alltid om Jesus synliga ankomst.






Paulus skrev alltså på fyra ställen i sina brev till församlingen i Tessalonika om Herrens ankomst, och en av de verserna används av de som förespråkar ett hemligt uppryckande av församlingen innan Jesu för alla synliga återkomst till jorden. Men det är som sagt svårt att hävda detta. 




+++




Det kommer att bli många delar i denna serie, men jag ville bara nämna detta med det s k uppryckandet först, alltså att man menar att Jesus skulle komma  två gånger, först för att hämta församlingen innan vedermödan, och sedan vid tidens slut. Det är en i kyrkohistorien ganska ny lära som spreds inom vissa kretsar och kallas "darbyismen". Jag tror inte den har stöd i Bibeln, men går inte in på detaljerna här.  För den som vill fördjupa sig och veta mer kan man t ex  läsa om den historiska bakgrunden på den här hemsidan, https://bibelfokus.se/pre-trib





+++




Eskatologisk ordbok. Inledning 1. Lite historisk bakgrund.

 

 

Herodes tempel. 

 

 

Det är viktigt att börja med Jesu egen undervisning om den sista tiden och hans återkomst. Jag ska utgå från Matt 24 (med paralleller hos Mk och LK)  och infogar sedan de profetiska hänvisningar Jesus själv gör. 

 

Man brukar tala om tre olika sätt att se på profetiorna om den yttersta tiden, eskatologin: att de redan har inträffat (preterism), att de håller på att uppfyllas genom historien (historicism), och att de avser framtida händelser (futurism). 

 

Ett bra sätt att tänka utifrån för att få rätt perspektiv kan vara att utgå från själva gudsrikestanken. Jesus kom med Guds rike, han var det personifierat, och han förmedlar det under sitt liv på jorden. Guds rike har alltså redan kommit, till de människor som då rent fysiskt kunde komma till Jesus som Herre och Frälsare, och  sedan till alla som kommit till Jesus genom den helige Ande i historien, och som gör det idag. Guds är alltså redan här , som en fördold verklighet.

 

Just därför väntar vi också på Jesu återkomst när han kommer tillbaka och Riket ska bli fullt synligt och bestående, när allt motstånd är besegrat.

 

På engelska talar man om  already, not yet, redan men ännu inte.

 

Jag tror det är rätt teologisk utgångspunkt för att se på dessa ting.  Den mest omvälvande händelsen för världen blir när Herren Kristus kommer tillbaka och Guds domsförfarande kulminerar. Innan dess kommer det att bli en fruktansvärd tid. 

 

Men, samtidigt var det som skedde år 70 oerhört dramatiskt och avgörande för historien och det judiska folket och den verklighet lärjungarna levde i när Jesus talade till dem. 

På samma sätt har under historiens gång Guds folk utsatts för förföljelse under ogudaktiga härskare och det sker än idag. 

 

Så för min del tror jag att  man måste väga in flera aspekter för att kunna få någon slags överblick av den yttersta tiden, även om vi aldrig helt kan förstå allt Det är viktigt att se Daniels bok och de andra profeterna tillsammans med  Uppenbarelseboken och de nytestamentliga breven, som jag kommer in på senare. 

 

 

 

+++

 

 

Men först lite kortfattad bakgrund och historia.

 

Det utlovade landet var litet och hade alltid klämts mellan stormakterna. Det var det mindre storslagna tempel, kallat det andra templet, som återbyggts under stora problem och lång tid av de från fångenskapen i Babylon återvändande judarna, tack vare den persike kungen Cyrus edikt. Det hade stått färdigt 515. Men tillvaron blev aldrig igen som tiden före exilen, som under glansdagarna då kung Salomo och David regerade. Judarna var märkta som folk av den långa landsflykten. Gud hade varnat för detta från början, att de skulle fördrivas om de avföll till avgudadyrkan. Men det var trots allt deras tempel som Herodes arbetat på och förbättrat under decennier och som betydde så mycket för deras identitet och sammanhållning som folk.

Jesu profetia gick alltså i uppfyllelse 35 år senare. Herodes tempel blev klart ca 64 e Kr, och sex år senares raserades det av den romerska ockupationsmakten.

När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram för att visa honom på tempelbyggnaderna. 2 Men han sade till dem: ”Ni ser allt detta? Jag säger er sanningen: Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner.”

 

Det var alltså kulmen på det krig mot romarna som pågått sedan år 66. Seloterna var en grupp som ville störta ockupationsmakten och var pådrivande, medan de andra dominerande grupperna inom judendomen ville anta det erbjudande man fick från romarna om kapitulation i utbyte mot eftergifter. Judas från Galileen hade redan år 6-7 initierat ett uppror mot romarnas skattskrivning, vilket dock krossats. Tanken på våldsamt motstånd levde vidare och hade religiösa fananatiska övertoner eftersom man menade att  bara skulle ha Gud till Herre och inte betala skatt till de hedniska romerska kejsarna. 

 

 

För judarna på Jesu tid var naturligtvis dessa händelser av eskatologisk karaktär.  Jerusalem var omringat, men de romerska styrkorna mötte till en början starkt motstånd och hävde belägringen tillfälligt. Det var dock inbördes stridigheter mellan olika grupperingar bland judarna, och man kunde inte enas om strategi och försvar. Det fanns några somt o m förstörde livsmedelsreserverna vilket förvärrade sistationen drastiskt. Den judiske historieskrivaren Josephus ( 38-100 e Kr) har skildrat dessa fruktansvärda händelser i ”Om det judiska kriget”, något han själv var ögonvittne till. Han menade att denna katastrof inträffade på årsdagen av Nebukadnessars förstörelse av Salomos tempel 587 f Kr. Det vet vi inte men tanken är slående.

 

Deras tempel förstördes och plundrades, belägringen orsakade en svält som var så svår att man tvangs äta hö, kaoset och nöden var fruktansvärd. De var instängda när romarna forcerade murarna och folkmassorna trängdes ihop i staden utan utvägar i takt med att de romerska trupperna avancerade och motståndet från de judiska krigarna försvagades. Flyktingar från omkringliggande områden hade sökt sig till Jerusalem, förutom de många pilgrimer som var där för påskfirandet, så det var mycket folk i staden vid denna tid. Seloterna vägrade ge upp och förskansade sig på tempelområdet, vilket gjorde att romarna koncentrade sin insats dit. De desperata människorna pressades också i den riktningen. Det hela slutade med hundratusentals döda och att överlevande togs som krigsfångar och slavarbetare, eller dödades av vilda djur på arenor i provinserna.

 

Kejsaren Vespanianus son, generalen Titus, sägs ha velat att templet skulle vara intakt för att kunna lägga beslag på alla dyrbarheter, men det stacks i brand. På den berömda Titusbågen i Rom finns en relief som visar att Titus på vanligtsegermanér i triumf återvände till sin stad och att den sjuarmade ljusstaken från templet bars i procession som en värdefull trofé.

 

Seloterna flydde till Masada, dit de romerska trupperna kom och belägrade fästningen och intog den. Men det var efter ett par års strid, seloterna höll ut under svåra umbäranden, men till sist utspelades där ännu en fruktansvärda tragedi när det inte lyckades längre. Man begick kollektivt självmord istället för att låta sig besegras av fienden.

 

 

Tack vare Jesu varning (Matt 24:15) kunde de kristna undkomma fasorna just genom att fly till Pella i Jordanien, och återvände sedan till Jerusalem efter en tid.

 

 

 

+++

 

 

I nästa del fortsätter jag med detta: 

Själva tecknet på Jesu återkomst är bedrägerier och messiaspretendenter som ska uppstå. Det Jesus kallar födslovåndor är krig, svält, jordbävningar, förföljelse, falska profeter och laglöshet, kärlekslöshet, samt evangeliets utbredande.

Det är framför allt till Daniel som han gör den viktiga referensen i sitt eskatologiska tal. Det utgör också vad som verkar vara en tydlig vändpunkt i skeendet, som är avgörande.

 

 

Nytt projekt med värdefull och unik bibelundervisning.

Rekommendation!

Här kan man lyssna och lära sig mycket om Bibelns övernaturliga världsbild i en videoserie på tio delar. Man utgår från bibelforskaren Dr Michael Heisers undervisning. Han har skrivit många viktiga böcker, b la ”The Unseen Realm. Recovering the Supernatural Worldview of the Bible” . Heiser går grundligt igenom Bibelns unika uppenbarelse och budskap, men ger också en bakgrund utifrån dess egna förutsättningar, det sammanhang böckerna skrevs i, bakgrunden rent kulturellt och teologiskt. Bibeln är och förblir Guds inspirerade Ord, och just därför är det så viktigt att vi förstår det på bästa sätt. Det får vi hjälp med här.

https://drmsh.com/project_category/live-in-context/

The Live In Context Project

The Live In Context Project was produced and directed by Johnna McKinnon, in association with MIQLAT, a 501(c)(3) non-profit corporation. The project was born out of the desire to develop a small group Bible study curriculum based on Dr. Michael Heiser’s teaching of the supernatural worldview of the Biblical Authors.

Session 1: Context Matters

by MikeHeiser | Oct 27, 2021 | Live In Context

Session One Context Matters Introduction to Dr. Michael S. Heiser In this session you will meet Dr. Heiser and hear his personal testimony of what he refers to as his ”watershed moment.” We will explore those Bible verses that opened his eyes to the supernatural…READ MORE

Session 2: God’s Heavenly Family

by MikeHeiser | Oct 27, 2021 | Live In Context

Session Two God’s Heavenly Family Introduction to the ”sons of God” Session Two is an introduction to the ”sons of God” language found in Psalm 82 and various other passages throughout scripture. Dr. Heiser will explore several biblical passages describing who the…READ MORE

Session 3: God’s Human Family

by MikeHeiser | Oct 27, 2021 | Live In Context

Session Three God’s Human Family Created in His Image In Session three we will explore the plural language in Gen 1:26 and 11:7. These passages have been interpreted by many as God speaking to the other members of the Trinity. But why does God need to announce this to…READ MORE

Session 4: More Than a Garden

by MikeHeiser | Oct 27, 2021 | Live In Context

Session Four More Than a Garden God’s Earthly Abode The Garden of Eden has been characterized many different ways in scripture and throughout ancient near eastern literature – Cosmic Garden, Holy Mountain of God, and the Garden of God are just a few. But just what was…READ MORE

Session 5: The Proliferation of Human Depravity

by MikeHeiser | Oct 27, 2021 | Live In Context

Session Five The Proliferation of Human Depravity An Introduction to the Events of Genesis 6:1-5 and the Deuteronomy 32 Worldviews Everyone wants to know why the world is such a chaotic mess! Christians today will typically point to the events that occurred at the…READ MORE

Session 6: Yahweh, The Angel and Jesus

by MikeHeiser | Oct 27, 2021 | Live In Context

Session Six Yahweh, The Angel and Jesus An Introduction to the Two Powers in Heaven How is it possible that a first century Jew could embrace Jesus as Messiah and not reject their own Bible? Most people are not aware that ancient Judaism taught the idea of a Godhead -…READ MORE

Session 7: The Otherness of Yahweh

by MikeHeiser | Oct 27, 2021 | Live In Context

Session Seven The Otherness of Yahweh Holiness and Sacred Space, Followed by Insight into the Conquest Narrative In this two-part session, we will examine the concepts of Holiness and sacred space in light of the ancient Israelite world view as Dr. Heiser walks us…READ MORE

Session 8: Hidden in Plain Sight

by MikeHeiser | Oct 27, 2021 | Live In Context

Session Eight Hidden in Plain Sight Profile of the Messiah The Jewish people had been waiting centuries, in anticipation for the appearance of their Messiah.  So with all the messianic prophesies in the O.T. why didn’t they recognize Jesus.  It’s easy to criticize the…READ MORE

Session 9: Divine Provocations

by MikeHeiser | Oct 27, 2021 | Live In Context

Session Nine Divine Provocations Jesus’ Life, Ministry and Crucifixion As Jesus began his ministry, he did so with a three-fold mission in mind: reverse the curse of death, defeat the powers of darkness and reclaim the nations.  In this session, Dr. Heiser will take…READ MORE

Session 10: Visions of Eden

by MikeHeiser | Oct 27, 2021 | Live In Context

Session Ten Visions of Eden The Future Status and Destiny of Believers The crucifixion, death and resurrection of Jesus was a turning point in history. It paved way for the birth of the Church age.  Jesus, who is now seated at the right hand of the Father has assumed…READ MOREDownload Complete Course Guide

Additional Resources

www.drmsh.com
The Divine Council.com – Michael S. Heiser, PhD
MORE UNSEEN REALM – If you’ve always suspected there’s more to the Bible than you’ve been told, you’re right.

www.miqlat.org

  • Jag rekommenderar också hans utmärkta Podcast, där han ibland går igenom och analyserar en bibelbok i taget, och andra gånger tar upp viktiga bibelteologiska ämnen i en eller flera delar. https://nakedbiblepodcast.com/episodes/ Det finns nu 406 avsnitt att lyssna på!

+++

Här är några böcker som jag kan rekommendera, men det finns fler än dessa som är läsvärda.

Angels (inbunden)

Demons (inbunden)

”The Bible is mysterious, surprising—and often deeply misunderstood.

In The Bible Unfiltered, Dr. Michael Heiser, an expert in the ancient Near East and author of the best-seller The Unseen Realm, explores the most unusual, interesting, and least understood parts of the Bible and offers insights that will inspire, inform, and surprise you on every page.

Dr. Heiser has helped to remind the church of the supernatural worldview of the Bible. In The Bible Unfiltered, you will see his methods and expertise applied to dozens of specific passages and topics. Gleaned from his years working as Faithlife’s scholar-in-residence, this is some of the very best of Dr. Heiser’s work.”

Reversing Hermon is a groundbreaking work. It unveils what most in the modern Church have never heard regarding how the story of the sin of the Watchers in 1 Enoch 6-16 helped frame the mission of Jesus, the messiah. Jews of the first century expected the messiah to reverse the impact of the Watchers’ transgression. For Jews of Jesus’ day, the Watchers were part of the explanation for why the world was so profoundly depraved. The messiah would not just revoke the claim of Satan on human souls and estrangement from God, solving the predicament of the Fall. He would also bring the nations back into relationship with the true God by defeating the principalities and powers that governed them. Jews also believed that the messiah would rescue humanity from self-destruction, the catalyst for which was the sin of the Watchers and the influence of what they had taught humankind. The role of Enoch’s retelling of Genesis 6:1-4 in how New Testament writers wrote of Jesus and the cross has been largely lost to a modern audience. Reversing Hermon rectifies that situation.”

John's Use of the Old Testament in the Book of Revelation: Notes from the Naked Bible Podcast by [Michael Heiser]

Eskatologisk ordbok. Inledning.

newjerusalem

Kristna har alltifrån Jesu uppståndelse och himmelsfärd väntat på hans återkomst till jorden.

I Apostlagärningarna 1 kan vi läsa: När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem. 11De sade: ”Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.”

Över 2 000 år senare väntar vi fortfarande, och längtar efter detta. Ingenting annat kommer att få ordning på situationen i världen än att Gud själv slutligen griper in genom Jesu återkomst, och att han utövar sin makt att omintetgöra sina fiender, de andliga och de världsliga. Mänsklighetens historia har varit en tragisk historia med tyranniska imperier som avlöst varandra, orättvisor, våld, lidande och förföljelse. Samtidigt har Guds försyn verkat på så många sätt och medmänsklighet och goda gärningar har ständigt varit en stark motkraft mot det onda.

Men vi är alla, eller borde vara överens om ATT Jesus kommer tillbaka vid tidens slut, men inte när. Den svårigheten möter vi i de profetiska och apokalyptiska texterna; det är omöjligt att fastslå tidpunkten för de olika skeenden som skildras i dessa texter. En del försöker ändå och konstruerar tabeller utifrån sin tolkning.




Vi kristna är ett i Anden, och kan ändå ha olika förståelse av Bibeln, särskilt när det gäller skapelsen och eskatologin. Men vi kan alltid vara oense på ett respektfullt sätt, för ingen av oss vet med full säkerhet, även om det finns vissa gränser för vad som kan räknas som trovärdigt och i linje med god klassisk kristen tolkning. Här ska jag ta upp några viktiga begrepp som har med tidens slut att göra.

Det är relaterat till hur man ser på det s k uppryckandet och vedermödan (eller den stora nöden), tusenårsriket, Guds domsförfarande och Herrens Dag, Parousin och vad som sker med de ofrälsta vid den slutgiltiga domen . Det vi vet är att Gud sedan ska skapa nya himlar och en ny jord, men det är något vi inte kan föreställa oss, lika lite som vi förstår hur livet i Guds evighet med nya kroppar efter uppståndelsen.

+++

Det finns några centrala begrepp som det är bra att kunna särskilja och förstå vad de betyder.

1. Herrens ankomst , Parousin, παρουσία. Den sker i stor makt och härlighet, synlig för alla. Själva ordet förekommer 24 ggr i NT och kan ha en vardaglig betydelse av att komma, men det handlar oftast om den speciella händelsen när Jesus Kristus kommer tillbaka i härlighet och makt.

Utgångspunkten är vad Jesus själv säger i det s k eskatologiska talet i Matt 24-25, med paralleller hos Markus och Lukas. Lärjungarna frågade om tecknet på hans återkomst och den här tidsålderns slut, och de svar han ger där återkommer jag till i en särskild del.

Paulus skrev i 1 Tess 3 om hur de kristna skulle förhålla sig till det faktum att troende dog. Förväntningarna på att Jesus skulle komma tillbaka snart var stora och frågorna var många som handlade om detta.

Bröder, vi vill att ni ska veta hur det blir med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. 14 Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade tillsammans med honom.

15 Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst (parousi) ska alls inte komma före de insomnade. 16 När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. 17 Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. 18 Trösta därför varandra med dessa ord.

(Samma ord, parousi, används också om Guds fiende, den Laglöses ankomst i 2 Tess 2:8, 9.)

Då ska alla som tillhör honom samlas och få vara med Herren, (ἐπισυναγωγή (episunagōgē) de som lever vid hans återkomst och de som dött i Kristus . Det är den efterlängtade stund när alla troende får möta Herren och samlas hos honom, vara hos och med honom.

Ordet i texten för uppenbarar sig här är ἀποκάλυψις , apokalypsis, ett annat centralt begrepp, som förekommer 18 ggr i NT. Det betyder det som avslöjas, blir synligt, som uppenbaras från att ha varit dolt. Inledning till Upb börjar så:  Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske.

Paulus använder ordet när han undervisar de kristna om den hemlighet (mysterium) som uppenbarats (avslöjats, gjorts känt) om Guds frälsningsplan, t ex Efes 3.

2 Tess 2: Gud är rättfärdig: han straffar med plågor dem som plågar er  7 och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss. Det sker när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar 8 i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. 9 De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, 10 när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror. 

I Upb återfinner vi inte själva ordet om Jesu återkomst, parousin, men det skildras på detta sätt:

Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, 13 och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.✱ 14 De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. 15 Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: ”Kungarnas Kung och herrarnas Herre.”

17 Och jag såg en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen: ”Kom och samlas till Guds stora måltid, 18 så ska ni få äta kött av kungar och befälhavare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora.”

19 Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. 20 Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel. 21 De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.

+++

Vad gäller den sista tidens händelser så leder de fram till det profeterna skrev om : Herrens dag, den speciella tidsperiod då Gud låter sina rättmätiga vredesdomar drabba de människor som vägrat omvända sig och som aktivt motarbetat hans vilja. Gud tar tillbaka sin skapelse från de sataniska makter som härjat och förstört, befriar och upprättar sitt förföljda folk, dömer alla nationer och enskilda människor. Det är ett genomgående tema främst hos profeterna, så det går inte att referera till alla bibelställen här.

Herrens dag omnämns också i NT, t ex Apg 2:20, 1 Kor 5:5, 2 Kor 1:14, 1 Tess 5:2, 2: 2:, 2 Petr 3:10, Upb 6;17, 6:14.



Vedermödan, den stora nöden.

Det ord som används på ca 45 ställen i NT är (θλῖψις  ) och 69 ggr i GT צָרָה, som betyder betryck, nöd, lidande, trångmål. Vad gäller NT används ordet stor nöd i Matt 24, Jesu eskatologiska tal. I Upb används ordet i första kapitlet där Johannes säger sig ha del i de heligas betryck, och de andra ställen i samma bok visar att det är en pågående nöd och förföljelse. Hos Paulus återfinns ordet om de kristnas lidanden, svårigheter och förföljelse i den här världen. En del menar att den stora nöden ska vara i sju år, något som jag återkommer till.

I Daniels bok är det i kap 12:1 som den stora nöden nämns.

På den tiden ska Mikael träda fram, den store fursten som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken. 2 De många som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam. 3 De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt.

I en del kretsar förknippar man den s k vedermödan med årsveckan i Daniel 7:27. Det finns ingen bibeltext som nämner en sjuårsperiod tillsammans med vedermöda, nöd. Daniel 12 omnämner en svår tid och i Upb talas om de som kommit ut ur den stora nöden, inte hur lång den ska vara. Men i Dan 7 och Upb 13 ges dessa angivelser för den begränsade period då den person som kallas Antikrist ska få makt, en tid och tider och en halv tid i Daniel 7, respektive 42 månader i Upb 13. Det finns alltså en utmätt tid då förföljelsen mot Guds folk kommer att kulminera.

Men så länge kristna levt i efterföljelse för sin Herre här på jorden har de lidit nöd och förföljelse, så det är ingenting nytt. Det är ändå helt klart att det kommer att öka i den yttersta tiden. Jesus sade att den sista tidens lidanden skulle bli så svåra att ingen skulle överleva om den inte blev förkortad.

I Jeremia talas om Jakobs nöd, t ex kap 30:7. Jag återkommer till det.

+++

Vad gäller uppryckandet hänvisar jag till detta tidigare inlägg så länge: https://wordpress.com/post/alefochomega.com/2781

Jag återkommer till Tusenårsriket i senare inlägg. Det finns olika meningar om detta messianska fridsrike, liksom det finns om det s k uppryckandet. De är också relaterade till varandra. De tolkningar man kommer fram till beror särskilt på hur man läser Uppenbarelseboken. Den i sin tur refererar genomgående till GT.

Fortsättning följer!

Det nya namnet.

 

20211208_145309

 

 

 

Vår Gud är personlig. Han har själv ett namn och han relaterar till var och en av sina barn på ett personligt sätt och nämner oss inte endast vid namn utan räknar t o m våra hårstrån (Matt 10:30). Det är ett underbart uttryck för Guds intresse och omsorg om oss.  Namn är viktiga i biblisk kontext, de säger mycket om personen. Vad gäller Gud själv är hans namn viktigt och det finns intressanta teologiska reflektioner om detta som jag återkommer till i andra sammanhang. Här blir det mer allmänt hållet.

 

Vi vet alla hur förbundna vi är med vårt namn, hur vi reagerar och interagerar när någon säger vårt namn.

 

Det kan sägas på många olika sätt, med likgiltigt ointresse, uppfordrande krav, förebråelse eller med medkännande och inkännande kärlek. Vi kan tycka mer eller mindre om det namn vi fick av våra föräldrar, men vad gäller det namn vi ska få av Gud så kommer vi att motta det med stor tacksamhet och glädje. Han känner ju oss som ingen annan och vet vilka vi verkligen är innerst inne.

 

 

I Upp läser vi : ”Den som har öron  må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det”  (2:17).

 

 

Det är den uppståndne Herren Jesus själv som dikterar de sju breven till församlingarna i Mindre Asien, nuvarande Turkiet. I versen ovan är förmaningarna riktade till Pergamon. Här ska jag enbart ta fasta på den andra delen av versen om den vita stenen med det nya namnet. Det finns många tolkningar av detta bibelställe, som jag lämnar därhän, och det finns en del att reflektera över när det gäller löftet om det dolda mannat.

 

Det genomgående temat i breven är uppmaningen att övervinna, och de löften som är förknippade med detta, samt förmaningar och varningar.

 

 

I BIbeln finner vi många exempel på att Gud gav sina tjänare ett nytt namn, som ett tecken på att något avgörande skett med dem. Avram fick heta Abraham, ”fader till många”, vilket karakteriserar hans unika kallelse i Guds frälsningshistoria. Tänk också på hur Moses och Samuel fick sina namn, och särskilt Jakob som efter sin kamp med Gud fick ett nytt namn, Israel, som för evigt länkade honom och hans folk till Gud själv på ett unikt sätt.

 

 

Jesaja skrev: ” Men nu, så säger Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min”. (43:1).

I NT fick Simon sitt nya namn Petrus av Jesus, som ett tecken på hans nya identitet och kallelse.

 

 

+++

 

 

Jesu namn var förutbestämt före tidens början i Guds frälsningsplan, och djupt betydelsefullt eftersom det betyder ”Herren frälser”. Det säger oss allt om vem han är, och vad han skulle gjort för oss. ( På hebreiska יְהוֹשׁוּעַ (ye.ho.shu.a) ‘Joshua’  och på grekiska Ἰησοῦς (iēsous). 

 

 

 

När vi säger Jesus Kristus idag uttalar vi en trosbekännelse. Det var de första kristnas bekännelse, att den korsfäste och uppståndne Jesus var Guds Messias. Vi tror att just Jesus av Nasaret var och är den Smorde, den Messias som Gud utlovat i Skriften. Kristus är den latiniserade varianten av grekiskans Χριστός  Messias, som på hebreiska är Mascihach מָׁשִיַח, Mašíaḥ. Messias är Jesu ämbetstitel, och tillsammans med Jesu namn har vi en fullödig beskrivning på vem vår Frälsare är: Guds Son och Messias var och är Människosonen. Namnet beskriver i biblisk betydelse personen och uppdraget. 

 

18 Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19 Hennes man Josef var rättfärdig och ville inte dra skam över henne, och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet.20 Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder.”22 Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23 Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss.

 

Johannes döparen fick sitt namn innan han föddes, när ärkeängeln Gabriel visade sig för Sackarias och kungjorde vad som skulle ske med det barn han och hans hustru skulle få på äldre dagar. (Luk 1:8-24f). Hans kallelse och uppdrag som vägröjare för Messias var viktigt och speciellt. Namnet Johannes betyder ”Jahve är nådefull”. (på hebreiska יוֹחָנָן (yo.cha.nan) ‘Johanan’ , på grekiska Ἰωάννης). 

 

 

 

+++

 

 

Det är Gud som ger oss vårt verkliga namn. Bara han känner oss så till fullo att han kan ge oss det namn som stämmer helt överens med vilka vi verkligen är.  Det är vår största glädje och förväntan, att vi som medborgare i hans eviga rike ska bära ett nytt namn som bara vi och Herren känner. Vi förstår ännu inte djupet av vilka vi är i Kristus och kommer att vara. Det tar ju nästan ett liv att lära känna oss själva i den här världen, så hur mycket mer då vår sanna identitet som Guds barn! Men vi har evigheten på oss, att framför allt lära känna Gud och den helt nya verklighet som är det himmelska livets fullhet.

 

 

Vi är, och blir till i Guds tilltal, han kallar oss vid namn. Han känner oss och vet allt om oss i sin kärlek och sitt ljus. Jesus är Gud med oss, han vet vad vi går igenom av svårigheter och lidanden här på jorden, och genom hans seger över mörkrets makter och döden har vi ett säkert hopp om frälsning och liv.

 

 

 

 

Tron och trons människor. Inledning och Del 1.

 

 

 

 

Först några tankar om vad tro är. Vi kan inte erfara Gud med våra sinnen och därför måste vi tro på det han säger om sig själv,  och på det vi får höra om honom från de ögonvittnen som såg hans mäktiga gärningar i historien och hörde honom tala.

 

 

 

Gud  hör naturligtvis till en helt annan verklighet, Han ÄR i sig den himmelska världen och hör därför hemma i det som är onåbart och ofattbart för oss somlever i den fysiska världen och är begränsade andligt och intellektuellt. Gud är Ande, och samtidigt en fullkomlig enhet av tre likvärdiga personer. Det kan vi inte förstå, Han är för annorlunda,  stor och underbar, men vårt inre kan i tro sträcka sig mot honom och möta hans närvaro överallt. Tron är kontaktpunkt, dörren för oss in i Guds verklighet. Tron bekräftat Guds vittnesbörd om sig själv och bejakar det. Han har uppenbarat sig själv genom historien på ett helt unikt sätt, förutom att hela skapelsen vittnar om hans makt och intelligens. Vi hör och tar emot i tro och så upprättas och uppehålles vår relation med vår Skapare och Frälsare.

 

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. 2 Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. 3 Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.  6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.

Tron är alltså en visshet om den osynliga verkligheten, just för att den har sin grund i Gud.

 
 

 

Lärjungarna och de människor som mötte Jesus fick dock både se och höra Gud i mänsklig gestalt. Vi har deras vittnesbörd och redogörelser samlade i evangelierna. Det är tillförlitliga vittnesbörd. Lärjungarna levde med Jesus i tre år och det var en absolut unik erfarenhet som inga andra fått vara med om. Därfär är det apostoliska vittnesbördet också unikt och det Färsamlingen i alla tider ugått från och byggt på.  De fick med egna ögon se, röra vid och höra hur deras Gud, Israels Gud kommit dem och i förlängningen, hela mänskligheten konkret så nära det var möjligt. 

 

 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord  2 Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig. (1 Joh 1).

 

Gud Fadern kunde inte komma närmare mänskligheten än han redan gjort genom att bli människa i sin Son Jesus och därefter låta den helige Ande, den tredje personen i Gudomen vara närvarande bland de troende och leda dem.

 

 

 

 

tro-hopp

 

 

 

Men det räckte inte med att se Jesus med sina fysiska ögon, lyssna på honom och se de gärningar han gjorde . Det fanns ändå de som inte trodde, så tro handlar om något mer, eller annat, än ett fysiskt seende. Det är hjärtats blick, den behövande, ödmjuka och sanninssökande människans ögon som ”ser” Gud. Det kalla och hårda hjärtat ser inte Gud, även om han står framför dem och visar sin kärlek och makt. Så är det än idag. Människor säger ibland att de måste ha synliga bevis för att kunna tro på Gud, men det skulle inte hjälpa. För den som söker sanningen och erkänner sitt stora behov av hjälp, räcker det med vad Gud har gjort.

 

 

Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. (Rom 5)

 

 

I evangelierna läser vi om människor som rent konkret visade sitt förtroende för Jesus och sökte hans hjälp. Det underbara exemplet när den lame mannen och hans vänner vägrar låta en stängd dörr stoppa dem från att nå fram till Jesus. De gör då helt sonika ett hål i taket och släpper ner den lame framför Jesu fötter. Evangelisten Markus skriver: ” Jesus såg deras tro och sade till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.” Tron är ju ett förhållningssätt, ett inre beslut, en attityd, så hur kan man se den? (Mk 2).

Det är en viktig punkt som kommer fram här, att tron alltid visar sig i handling, den gör något. Den söker Jesus, sträcker sig efter honom för hjälp. Tro är att inse att man behöver hjälp och den har väckts genom att man fått höra Jesus själv, eller om honom, och att man sett honom bota och upprätta.

 

 

Tron bygger alltid på det Gud sagt och gjort, så var det när Jesus gick på jorden, och så är det än idag när vi hör evangelium och människor som vittnar om det Jesus gjort för dem.

I alla situationer vi kan läsa om att Jesus alltid uppmanar människor i nöd att tro och inte frukta. T o m inför döden säger Jesus till den dödes anhöriga inte frukta, och i flera fall uppväcker Jesus de som dött.

 
 
 

I evangelierna berättas om kvinnan med svåra blödningar som hade hört om Jesus och som i folkhopen sträckte sig mot honom och rörde vid hans mantel. Hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli frisk, och så skedde. När Jesus känt att kraft gått ut ifrån honom  sade till henne ”Var lugn, min dotter. Din tro har frälst dig.” Och från den stunden var kvinnan frisk”.

 

 

 

Det är bara några exempel på hur människor i sin nöd kom till Jesus för att få hjälp. De trodde att han kunde göra det, medan inga kraftgärningar kunde ske i Jesu egen hemstad eftersom de inte trodde, vilket Jesus förundrade sig över.  (Mark 6).

 

 

Jesus sade till  Tomas som var en av de lärjungar som inte sett honom efter uppståndelsen:

Tomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. 25 De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren!” Men han svarade dem: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka mitt finger i spikhålen och min hand i hans sida, så kan jag inte tro.”
 
 
26 Åtta dagar senarevar hans lärjungar samlade igen där inne, och nu var Tomas med dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er!” 27 Sedan sade han till Tomas: ”Kom med ditt finger och se mina händer, kom med din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte, utan tro!” 28 Tomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” 29 Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte har sett men ändå tror.”
 
30 Många andra tecken som inte är nerskrivna i denna bok gjorde Jesus inför sina lärjungar. 31 Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn. (Joh 20). 
 
 

 

 

 

Jesus_Giotto_03.8

Giotto. Jesus uppväcker Lasarus

 

 

 

 

 

+++

 

 

 

Det finns som sagt ett helt kapitel (11)  i Hebreerbrevet som berättar om trons människor och som ger några viktiga definitioner på vad tro är.

 
I v 6 läser vi också om villkoren för kontakt med Gud och hur vi kan lära känna honom:
 
 
Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. 2 Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. 3 Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.  6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.
 
 

Tron består alltså inte av vaga antaganden eller förhoppningar utan vilar på en övertygelse och visshet, eftersom det är Gud själv som talat och gett löftena. Han talade inte bara utan uppfyllde också sitt ord i konkret handling på ett sådant sätt att det skapade en förvissning om att det var sant och värt att följa. De människor som fick ord från Gud blev så övertygade och motiverade att de gav sig helt åt detta, ofta med svårt motstånd som följd och olika svårigheter. Men det hindrade dem inte att kämpa vidare, trots att de inte alltid fick se slutresultatet av sina mödor. Därför är de också trovärdiga vittnen.

 

Orsaken till detta är att trons människor levde i ständig gemenskap med Gud själv, för utan honom blir allt omöjligt. Han är den som uppehåller, skyddar, tröstar, stöttar, hjälper, leder, ger kraft. nåd och frid.

 
Det är intressant att författaren nämner skapelsen i detta sammanhang.
 
 
Det är som att han vill lägga grunden i själva begynnelsen genom att påpeka att Gud skapade universum genom att tala. Det är alltså inte enbart i frälsningshistorien som Han har verkat genom att tala sitt ord.
 
Det började redan i begynnelsen. Gud är Skaparen som också verkat i historien för att skapa ett folk genom vilket hans Son, när tiden var fullbordad, skulle födas in i världen.

 

 
 

Det ligger alltså i sakens natur att det är omöjligt att behaga Gud utan tro. Vi kan inte få lära känna honom eller veta något om honom om vi inte nalkas honom ödmjukt i tro. Det vetande om det gudomliga som människan menat sig kunna förvärva av sig själv blir bara en påhittad gud, en avgud.

 

Gud lönar dem som söker honom. Det är gott att veta, i både goda som onda tider. 
 
 
 
Vi kan naturligtvis inte jämföra oss med alla de viktiga människor som räknas upp i det här kapitlet, men
 
ändå har vi alla samma förutsättningar och kan vinna personliga segrar när vi kämpar trons goda kamp
 
och behåller tron, vilket är det samma som att hålla fast i Herrens hand till slutet och inte tappa taget.
 
 
 
 
 
 
 
 
praying-image
 
 
 
 
 
 
 
 
 
+++
 
Här ska jag säga något om de trons hjältar som omnämns i kap 11.
 
 

Nu till de tre första människor som omnämns. Det finns så mycket att säga om dessa och vad de betytt men jag får begränsa mig. Som sig bör börjar det i själva Urhistorien, de 11 första kapitlen i 1:a Moseboken, med det första sönerna till Adam och Eva som omnämns, bröderna Kain och Abel. Vi får veta varför Abel bar fram ett bättre offer än sin bror. Det var genom tron, vilket måste betyda att han hört om hur Herren ville att offren skulle gå till, vilket Abel lydde. Tron måste alltid omsättas i praktiken för att vara tro. Det handlar om att höra och göra. Abel brukar kallas den förste martyren. Han blev dödad för sin tro och sin lydnads skull, och det av sin egen bror, som var förblindad av avund och hat.

 
 
 
 
Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han vittnesbördet att han var rättfärdig, när Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han än, trots att han är död.
 
 
 
I Gen 5:24 kan vi läsa om att Henokvandrade med Gud”. Det är ett vackert och djupt meningsfullt sätt att uttrycka den närhet till Gud de levde i. Samma sak sägs om Noa också.
 

5 Genom tron blev Henok hämtad utan att möta döden, och man fann honom inte mer, för Gud hade hämtat honom. Innan han hämtades fick han vittnesbörd om att han hade behagat Gud. 6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.

 
 
 
 

Gud gör under genom historien.

 
 
 
I Gen 6:1 står det att ”Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud”. 

Noa är en central gestalt i historien och i en enda mening sägs det viktigaste om hans liv. Han hade också hört från Gud och agerade i enlighet med det. Han satte Gud främst i sin gudsfruktan och byggde en ark för att rädda sig och de sina. Det  hånades och mötte motstånd under hans levnad. Men genom sin tro och sin lydnad blev han både en förebild för trons hjältar som skulle ta Guds ord på allvar och följa honom. Vi kan läsa om Noa i 2 Petr, där han beskrivs som ”rättfärdighetens förkunnare” (2:5).

Han måste alltså ha varnat sina samtida för den kommande domen och manat dem till omvändelse. Men de lyssnade inte och när tiden var inne kom floden och utrotade alla levande varelser. Arken har ju blivit en förebild och en symbol för den ultimata räddningen genom Jesus Kristus.

Det kräver en särskild reflektion att tänka över Guds domar, som har skett i historien och som kommer att ske. Gud vill först och främst att syndare ska omvända sig och tro för att kunna bli räddade. Men om man vägrar kommer Guds dom över ett ont, upproriskt, ogudaktigt och syndigt liv.
 
 
 
 
 
Här är den aktuella versen från Hebreerbrevet:
 
 

I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.

Dessa två meningar lär oss så mycket. Dels att Gud i sin nåd och godhet alltid varnar innan han agerar och dömer, eftersom Gud alltid primärt vill rädda människor. De trons människor som lyssnar och lyder det Gud säger blir också ett vittnesbörd inför en fientlig omvärld som inte vill ha med Gud att göra.

 

Parallellt med läsningen av Hebreerbrevets kapitel är det bra att läsa texterna i Första Moseboken också för att få med hela sammanhanget. Bibeln ska alltid läsas och förstås i sin helhet. Författaren av brevet gör ett medvetet teologiskt urval utifrån vad han vill ha sagt.

 
 
 

+++

 

 

 

Del II

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag fortsätter med Hebreerbrevet kap 11. . Från v 11 handlar det om de centrala gestalterna i frälsningshistorien från Abraham och framåt.  

 
 
 
Med Abraham började judafolkets historia som också kom att rymma vår egen historia som kristna. Det var inte början på människors trosvandring, utan enskilda människor hade vandrat med Gud innan som vi läst i de första verserna av brevet. Men det är början på historien ett helt folk som utvalts att leva i förbund med Gud.
 
 
 
 
 

Villkoren är dock desamma för människans del: att höra och tro, göra och lyda. Det har gällt för alla Guds tjänare i historien och för oss idag. Abraham kallades ut ur en kultur där man tillbad många gudar till att följa den sanne Guden, som han inte känt från början.

 
 
 
 
 
Jag ser vissa likheter mellan skildringen av Guds utkorelse av Abraham och skapelseberättelsen. Vi får inga förklaringar eller bakgrund vad som sker.  Den första meningen  i Gen 12 uttrycker bara Guds suveräna beslut och vilja att utvälja Abram. Vi läser att Herren talade till honom och det är början på hela frälsningshistorien som vi känner den. Det är en skapande akt precis som när Gud talade i begynnelsen och skapade universum. Det är början till Guds nyskapelse, som når sin fullbordan med frälsningen i Jesus Kristus, och när församlingen föds på Pingstdagen och Herren gör allting nytt mitt i världen.
 
 
 
 
 
Guds kallelse måste ha varit så övertygande att Abraham lydde och  bröt upp från sin miljö utan att från början ha fått veta allt som skulle ske, åtminstone enligt Hebreerbrevet. Enligt Första Moseboken 12:1-4  får vi veta att Herren lovade att visa honom ett land han skulle få och att han skulle bli till ett stort folk. Gud skulle välsigna honom och göra hans namn stort, och han skulle bli en välsignelse. 3 Gud skulle välsigna dem som välsignar honom och förbanna den som förbannar honom. I Abraham skulle alla släkter på jorden bli välsignade. 
 
 
 
 
 
Men författaren till brevet tar inte upp detta eftersom han antagligen förutsätter att läsarna var väl förtrogna med berättelsen i  Genesis. Han betonade det väsentliga för sin tolkning,  att allt skedde i tro i Abrahams och hans familjs liv, och gör sedan en egen reflektion om att ”han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat.”  Det är ett utmärkande drag hos alla dessa trons människor, att de inte fick se vad de trodde. Men Gud hade förberett det himmelska landet för dem, och en stad.
 
 
 
 
 
 
” I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. 9 I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. 
 
10 Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. 11 Genom tron fick också Sara kraft att bli mor för en avkomma fast hon var överårig. Hon litade på honom som hade gett löftet. 12 Därför fick också en enda man barn, talrika som stjärnorna på himlen och oräkneliga som sandkornen på havets strand, detta trots att han var så gott som död.
 
 
 
 
I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. 14 De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. 15 Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. 16 Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.
 
 
 
 
 
 
 
+++
 
 
 
 
 
Författaren tolkar historien teologiskt, och särskilt kristologiskt, vilket alla författare i NT gör. De ser historien genom det som skett i och genom Kristus, och läser in detta.
 
 

17 I tron bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena. 18 Och till honom hade Gud sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande.
19 Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat”.
 
 
 
Det är en oerhört viktig tanke, att Abraham litade så mycket på Gud att han räknade med att Gud kunde uppväcka Isak från de döda, om han nu verkligen skulle blivit tvungen att genomföra offret. I texten i Genesis 22:5 läser vi att Abraham nämnde för sina tjänare att han och gossen skulle komma tillbaka. Det måste väl betyda att han verkligen trodde  att Isak skulle få leva. Abraham räknas som trons fader, trots svagheter och svårigheter, vilket är en tröst för oss. Men han höll fast vid Guds ord och löften
 
 
 
Jag fortsätter med Moses i nästa del!
 

EVANGELIUM, de verkligt goda nyheterna. Del I.

heaven-child-god-1

 

Anledningen till de unikt goda nyheterna är att Gud sände sin Son till vår plågade värld för att rädda oss. De dåliga nyheterna  har cirkulerat så länge människor gått på denna jord, om hat, ondska , våld,  lögn, förtryck, orättvisor, mord, övergrepp, krig, lidande, sjukdom osv osv, och vi hör om samma saker i media idag, varje dag.  Det Gud skapat gott från början gick fruktansvärt fel när människorna vände Gud ryggen , men han lämnade oss inte i denna hopplösa situation utan planerade sin stora räddningsaktion t o m före tidens början. Gud älskar oss så mycket att han inte vill att vi ska gå under.

 

Därför sade Jesus när han inledde sin treåriga tjänst : ”Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!” (Mark 1). Han visade i ord och gärning hur Guds räddningsplan skulle fullbordas. 

 

Evangelium är de goda nyheterna, inte bara i ord, utan i den livsförvandlande kraft, dynamis ( på grekiska δύναμις)  som förändrar själva våra livsbetingelser. Det är en Guds egen verksamma makt som räddar oss från andlig död och tomhet till liv och nyskapelse, från synd och förnedring till förlåtelse och upprättelse, från evig död till evigt liv hos Gud. Det är så underbart att vi säkert ännu inte fattat storheten i detta budskap. 

 

Paulus skrev i Romarbrevet :”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först  men också greken. 17 I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro. ”

 

Evangelium, de goda nyheterna om Guds verk är inte bara ord utan en mäktig verksam kraft eller energi som Paulus uttrycker det i ett annat av sina brev: Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt  i er som tror. (1 Tess 2).

 

Verbet på grekiska är ἐνεργέω, energeo, som vi känner igen från vårt ord energi. Det är en kraft som åstadkommer och genomför något, i det här fallet Guds rådslut, hans vilja. Guds ord som är verksamt i oss som tror idag är lika mäktigt som när Gud skapade allt genom sitt Ord.  Det han gjorde för oss i sin älskade Son, är att nyskapa oss och göra oss delaktiga i sitt liv.

 

Även om vi inte alls förstår hur det går till när Gud skapar genom sitt ord och verkar genom sin Ande, och hur vi påverkas av det, så är det sant och vi kan lita på det. Verkligheten vilar på detta faktum, denna osynliga sanning.  Genom detta frälsande evangelium får vi det rätt ställt med Gud och finner frid för vår själ. Det finns ingenting som kan fylla våra djupaste andliga behov, bara vår Skapares och Frälsares välsignade närvaro.

 

Goda nyheter för med sig glädje och denna unika goda nyhet om att Gud älskar oss, har gjort allt för att vi ska få leva med honom nu och i evighet, gör oss inte bara glada, utan saliga. Vi får komma hem till Gud, finner ro och mening med livet och kraft att leva. Den frid vi får av Gud som hans förlåtna och älskade barn är en frid som är större än alla våra svårigheter, som bär genom allt, som är grunden för vårt liv. Vi får leva i Guds Shalom, i harmoni med honom, oss själva och varandra. Det skapades vi för, men synden rev sönder och förstörde så mycket av den ursprungliga planen, vilket dock inte fick sista ordet. Gud har det sista ordet i det stora dramat om människans själ, och han har vunnit över allt som vill förstöra, t o m döden själv. 

 

Paulus igen: Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och som ni står fasta i. 2 Genom evangeliet blir ni frälsta, om ni håller fast vid ordet som jag förkunnade. Annars var det ingen mening med att ni kom till tro.
3 Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna 5 och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat. 7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. 8 Allra sist visade han sig också för mig, som för ett ofullgånget foster. (1 Kor 15).
 
 

 

+++

 

 

Det finns så många  röster i vår tid som erbjuder snabba vägar till framgång, välgång och hälsa. Utbudet är stort och man kan välja och vraka. Det framställs som goda nyheter att kunna styra sitt liv och sitt öde genom särskilda affirmationer, övningar, meditationer , men är det verkligen det?  Det är ju Evangeliet som är den verkligt goda nyheten, eftersom det är sant, ger en korrekt analys om det tillstånd vi befinner oss i. Det finns inga goda nyheter som inte samtidigt är sanna. Det är bara mot en rätt beskrivning av verkligheten, av vilka vi är, som evangeliets ljus kan lysa klart. 

 

Evangeliet är ingen vacker teori, inte enbart ord i en självhjälpsmanual som påstås leda till välgång och framgång, ingen metod att uppnå kontroll över sitt öde. Det är Guds egen närvaro i och genom sitt ord, som verkar det som är hans vilja för att vi ska komma rätt med vår andliga längtan och våra stora behov. 

 

Vi är evigt förlorade utan Jesus, vi kan inte själva få det rätt ställt med Gud genom våra egna ansträngningar. Han ger oss helt oförtjänt den största gåvan, att Jesus tog vår tunga syndabörda på sig själv på korset, och lät oss slippa straffet för våra onda gärningar. Hans proklamation och programförklaring för vår räddning, som han inledde sin tjänst med i synagogan i Nasaret, gäller än idag.

 

  • ”Herrens Ande är över mig,
  • ty han har smort mig
  • till att predika glädjens budskap
  • för de fattiga.
  • Han har sänt mig för att ropa ut
  • frihet för de fångna
  • och syn för de blinda,
  • för att ge de betryckta frihet
  • 19 och predika ett nådens år från Herren.” (Luk 4) 
  •  

Jesu ord gäller nu. Tiden är inne för var och en, eftersom Guds rike är nära. Omvänd dig och tro evangelium! Idag är frälsningens dag, idag är nådens tid.

 

 

nåd

 

Hoppet om liv efter döden.

 

 

 

 

 

Allhelgonahelgen påminner oss varje år om döden, om nära och kära vars gravar vi kanske besöker idag för att tända ett ljus. Våra minnen av dem kan vara starka och påtagliga, eller också har de blivit en aning suddiga med tiden. Ofta finns ingen tid för reflektion över döden i ett aktivt och ibland hektiskt liv. Det är ingenting man så gärna tänker på heller, men det är ändå viktigt att göra det. Det är en allvarlig fråga, hur vi lever, och hur vi dör, med eller utan Gud.

 

Döden är ju så definitiv, den skiljer oss från varandra, från själva livet. Den är ju naturlig på ett sätt , allt som lever dör ju i en förgänglig värld, frågan är bara när. Men i biblisk mening är döden en konsekvens av synden för oss människor, och en fientlig och främmande makt som kom in i Guds skapelse. Mer om det i kommande inlägg.

Döden kan vara skrämmande eller välkommen för en mycket svårt sjuk människa. Den innebär hur som helst den stora osäkerheten, ingen av oss vet ju hur det är att dö, för ingen som gjort det har kunnat berätta för oss, och ingen vet heller hur det är att vara död, vad som sker efter dödsögonblicket. Det skapar naturligtvis frågor, oro, rädsla, t o m ångest hos en del.

 

Kanske försöker man just därför trösta varandra och sig själv med välmenande fraser om att den döde ändå är nära på något sätt, att denne är med och vet vad som sker från ”sin himmel”, eller att man får mötas igen i ett annat liv. Det finns många sådana föreställningar man kan ta till för att hantera sorg och saknad, kanske ouppklarade saker som aldrig blev sagda eller gjorda. Man blandar tankar man hört från olika håll utan att egentligen fråga sig vad de betyder. Det är ju förståeligt, men inte så bra. Det är för det första inte sant, och om man håller fast vid dessa tankar får man aldrig reda på vad vi verkligen kan veta om det hinsides.

 

Vi har rika källor att gå till i vår egen kristna tradition för hur man hanterar dessa frågor, främst Bibeln som är den enda tillförlitliga källan till information om liv och död, även om det inte heller där avslöjas alla detaljer. Den kunskapen tillhör bara Gud själv som Skapare av allt liv,  Frälsare, och Domare över alla döda. Men vi har fått veta tillräckligt om nödvändigheten av att tro på Gud och ta emot hans frälsning genom Jesus Kristus för att få vara helt förvissade om att vi tillhör honom i liv och död. Vi vet också att det är Guds vilja att alla ska komma hem till honom och få leva hos honom i evighet. Han har också gjort allt för att detta ska bli möjligt. Dörren står öppen till Fadershuset, bara vi vänder om till honom, tror och bekänner Jesus som Herre.

 

Jesus är den ende som kommit tillbaka från döden, som uppstått från de döda och lever idag. Han visste att det var därför han kom till världen, för att dö för våra synder och försona oss med Gud. Därför är han den ende som vet vad som händer efter döden, och inte bara det, han är den som har besegrat dödens och syndens förstörande makt.

 

I Korinterbrevet 15 beskrivs döden som den sista fienden. (´Läs gärna detta fantastiska kapitel).  Döden kom in i Guds skapelse genom synden, och innebär att vi skiljdes från Gud.    Jag återkommer i flera inlägg om de olika aspekterna av döden, den andliga, fysiska och eviga döden, vad det kan tänkas innebära.

 

Men här vill jag bara peka på den enda fasta grund vi har för ett hopp om liv efter döden, att Jesus i sin ofattbart stora kärlek tog vårt onda på sig för att ge oss sitt goda, evigt och saligt liv hos Gud.

 

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, 4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. 5 Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden. (1 Petr 1)

 

Han lever, och har lovat att vi ska få leva . I samtalet med Martha, systern till Lasaros som dog men blev uppväckt av Jesus sade han:

 

Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött. 22 Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om.” 23 Jesus sade: ”Din bror ska uppstå.” 24 Marta svarade: ”Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.” 25 Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, 26 och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?” 27 Hon svarade: ”Ja, Herre. Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.” (Joh 11).

 

Tror du på honom som älskar dig så mycket att han gjort allt för att du ska få leva efter döden hemma hos Gud?

 

+++

 

 

 

 

Med tillstånd av ikonmålaren själv, Mona Jaburek. Kristi uppståndelse.

 

Nyandligheten i Sverige.

 

 

 

 

 

Vi brukar säga att Sverige har varit ett kristet land i ca 1 000 år, vilket naturligtvis stämmer så tillvida att den kristna tron och Kyrkan satt sin prägel på vårt land under så lång tid. Det är verkligen något att vara tacksam för.   Att Sverige varit ett kristet land betyder naturligtvis inte att varje människa var personligt troende. Men många kom på ett naturligt sätt i kontakt med kristendomen redan i skolan och samhället genomsyrades mer av gudsordet och kristna värderingar. Det finns under detta årtusende många perioder, med den Katolska kyrkas dominans fram till reformationen, väckelserörelserna, sekulariseringen, det mångkulturella och mångreligiösa samhället, religionsblandning i form av nyandlighet med dess stora utbud.

 

Det finns naturligtvis mycket att säga om kyrkans inflytande på gott och ont. Betydelsen av bibelordet och undervisning för de troende har ofta fått stå tillbaka för prästvälde, ritualism, tvång, intolerans, maktanspråk. Sverige kristnades mer långsamt än våra grannländer, hedendomen levde kvar länge, även när Kyrkan fick ordentligt fäste. Det tog flera hundra år och olika missionssatsningar hade sin betydelse, liksom även den kontakter med den kristna världen mycket tidigare än man vetat om tidiagre i forskningen. Kung Olof Skötkonung döptes ca 1080 i Västergötland . Kungamakten förstod betydelsen av kyrkan för att grunda ett sammanhållet rike och befästa sin position.

 

Lagen om religionsfrihet infördes så sent som 1951 och man kunde då lämna Svenska kyrkan. Innan dess föddes man in i kyrkan och de flesta konfirmerades. Från 60-talet har stora förändringar skett i samhället som vi vet, med uppror mot auktoriteter, ifrågasättande av traditioner, moral, normer, etablerade sanningar. Individen står i centrum och man väljer och vrakar fritt bland olika religösa föreställningar och -ismer.

 

Det har trots allt funnits ett andligt beskydd över landet,  som motverkade spridningen av andra religösa ideer, men på 60-talet öppnade popkulturen upp för Transcendental Meditation, och därmed för hinduism och även buddhism. På den vägen har det fortsatt och spritt sig i allt vidare kretsar, även om det är i en för västerlandet anpassad  form av  Yoga och Mindfulness, som sägs inriktad på kroppsligt välbefinnande och inte ha andliga kopplingar. Men rötterna finns ändå i denna andliga sfär, där man ser på Gud och människan på ett för kristen tro främmande sätt.  Dessa metoder används nu snart överallt, från vården till skolorna, och har blivit allmänt accepterade. Det har gått så långt att man betraktas som suspekt om man inte vill delta i sådana av myndigheter stadgade aktiviteter. Många är också aktiva med detta på sin fritid.

 

Det är en osäker och svår värld att leva i med mörka framtidsutsikter och människor söker hjälp att hantera ångest, oro och stress. Då tar man till de här metoderna för snabb och konkret hjälp som man menar ska fungera, utan att analysera dess verkningar, och utan att beakta dess ursprung. Det har gått fort, och är en sorglig utveckling på många sätt. Barn och unga kommer inte i kontakt med kyrkan eller får höra om den kristna tron på ett naturligt sätt utan vet mer denna typ av andlighet, och i värsta fall, mer uttalat ockult stoff som förmedlas b la genom film och litteratur.

 

Många går till medier och spritistiska seanser i detta sekulariserade land, där förnuftet borde styra människors val. Man har tagit till sig reinkarnationstanken ganska lätt och okritiskt, man talar om karma, utan att riktigt se dess mörka baksida. Det finns ett stort utbud av metoder och föremål, titta gärna på YOuTUbe-klippet nedan om du vill veta mer.  När människor slutar tro på Gud och Bibeln kan detta tomrum fyllas av vidskepelse och ockultism i stället. Behovet av hjälp, lindring, vägledning förblir ju lika stort, och då söker man i andra källor med grumligt vatten för att släcka sin andliga längtan. Det finns mycket mer att säga om detta, men det är ett stort böneämne att be för dessa sökande att de får möta Jesus istället.  Men det är anmärkningsvrt att så mycket av detta tänkande blivit accepterat.

 

+++

 

 

Vid läsningen av Gamla Testamentet är det ett genomgående tema att ett folk, i det här fallet Guds utvalda judiska folk, inte höll fast vid förbundet med honom utan lät sig påverkas av de omgivande folkens främmande religiositet, avgudadyrkan. Det gick så långt att Gud efter många varningar genom sina profeter under lång tid, till sist dömde dem till exil i Babylon i 70 års tid. De tvingades i landsflykt p g a sitt avfall , fick alltså lämna löfteslandet som p g a sitt svek mot Gud. De hade skaffat sig andra gudar, trots allt Gud gjort för dem. Herren går tilrätta med dem för att de tillbad de hedninska folkens gudar och här är bara ett exempel bland så många från profeten Jesaja:

 

”Du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, för de är fulla av Österlandets tänkande, de är spåmän som filisteerna.” (Kap 2).

 

När de säger till er: ”Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, så svara: ”Ska inte ett folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda för de levande?” 20 Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns det ingen gryning för dem. 21 De ska dra igenom landet, ansatta och hungrande. Och när de hungrar kommer de att brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De ska vända blicken uppåt och de ska se ner på jorden, 22 men se, där är bara nöd och mörker, natt och ångest. De är utkastade i djupaste mörker. (Kap 8)

 

 

Israels folk hade ett speciellt förbund med Gud, men varningen till ett folk som fått höra sanningen i Guds ord är densamma:  att äverge den kristna tron medför risker både personligt och kollektivt. Det andliga inflytande som hinduism och buddhism utövar på ett förtäckt sätt genom Mindfulness och Yoga får konsekvenser, särskilt som det genomförs som tvingande projekt inom skola och sjukvård, som metoder för personalutvecking inom företagsvärlden, nöjesindustrin. Många påverkas av detta och har inte kunskap nog att kunna urskilja de andliga konsekvenserna. Man blir mer avvisande till kristen förkunnelse och undervisning också.

 

Så tyvärr har det blivit så att det andliga inflytande som påvekar vårt land mest i vår tid, förutom humanism och ateism, som jag ser det är dessa asiatiska religioner.

 

Så, låt oss fortsätta bedja om väckelse, att barn och unga får höra evangeliet, att människor söker den Frälsare som verkligen kan hjälpa dem till kropp, själ och ande. Jesus är den ende som kan rädda vårt land från denna andliga skymning! Han är världens ljus. Må han förbarma sig och rädda människor till sig själv!!

 

 

 

 

 

 

 

Bra information i det här klippet. Helena var själv djupt ivolverad inom det ockulta.

 

 

 

 

 

Boktips: https://www.xpmedia.org/bocker/frammande-eld-peter-stenumgaard

Främmande eld / Peter Stenumgaard

 

 

 

Bra information i det här Youtube-klippet:

 

 

Människan utan Gud. Del I.

3814238366_f71ff73a7c

Om det stämmer att inget fingeravtryck är det andra likt, visar det att varje människa är helt unik med sin speciella personlighet och historia. Gud har satt sin prägel på varje enskild individ bland miljarder andra. Det är ofattbart, lika svårt att förstå som att Gud räknar alla oräkneliga stjärnor i universum. Guds förstånd överstiger vår fattningsförmåga , vi kan inte begripa hans verk, men vi kan tro, tacka och förundras över Honom.

Det finns dock lika mycket som förenar alla individer, nämligen vår inneboende natur, vilka vi är utan Gud. Bibeln talar ofta om två slags människor, den rättfärdige och den orättfärdige. Vi kan också tala om två förhållningssätt eftersom striden mellan gott och ont pågår inom oss alla. Men grundläggande är vi alla andligt döda, främmande för livet i Gud. Nya Testamentet beskriver den självcentrerade, gudsfrånvända människan, som även kallas den köttsliga människan så här:

Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. 2 Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 3 Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra”

Det kännetecknar människan som hon är i sin inneboende natur med allt vad det innebär av stolthet, fiendskap mot Gud, ovilja till självrannsakan, livslögner, självhävdelse, inre konflikter och sår, alla slags begär, egoism. Det är människan utan Gud. Även om vi anser oss vara snälla och goda medmänniskor, laglydiga medborgare, ( vilket naturligtvis är bra i sig) är vi inför Guds helighet syndare som behöver försonas med honom. Det är något människan i sin självrättfärdighet och självgodhet har svårt att acceptera. Vi behöver därför bli överbevisade om denna sanning. Det är Andens verk, som leder oss fram till en djupgående omvändelse vid korset och en salig pånyttfödelse till frid med Gud.

Här är några ytterligare beskrivningar av människan utan Gud, från Romarbrevet 1 och 2 Tim:

Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. 29 De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, 31 vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.

Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. 2 Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, 3 kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, 4 falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud 5 och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!

Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. 2 Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, 3 kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, 4 falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud 5 och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!

+++

Men när den helige Ande får verka och skapa det nya livet i personligheten sker en naturförändring. Vi blir nya skapelser, och det gamla är förgånget, den gamla människan är korsfäst och död med Kristus, och vi får förlåtelse och liv. Gud själv tar sin boning i oss och kan verka på ett helt nytt i vårt inre genom sitt Ord och Anden.

Paulus ställer upp motsatserna i Galaterbrevet kap 5:

”Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. 25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. 26 Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.

Striden intensifieras visserligen när vi blir kristna , men på ett helt annat sätt. Då får vi kraft att övervinna det som är av världen och köttet. Genom Jesu död på korset är vi fria, och kan med hans hjälp stå fasta i vår nya identitet.

”Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.  15 Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.

Det är ett livsprojekt att bli det vi redan är i Kristus. Från Guds perspektiv är vi i Kristus, och vi får både vila i hans fullbordade verk, och arbeta på vår frälsning, enligt Paulus i Filipperbrevet:

Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. 13 Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. 14 Gör allt utan att klaga och tveka, 15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, 16 när ni håller fast vid livets ord.

I Romarbrevet 8 skriver Paulus:

5 De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 6 Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7 Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. 8 De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 10 Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. 11 Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. 13 Om ni lever efter köttet kommer ni att dö.

Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. 14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. 15 Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ”Abba! Fader!” 16 Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.

Paulus talar synonymt om den naturliga, oandliga människan, som är utlämnad till sig själv, till världens inflytande. Hon går vilse och missar målet med sitt liv, eftersom hon saknar vishet och liv från Gud.

Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. 7 Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. 8 Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. 9 Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. 10 Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.

Anden utforskar allt, också djupen i Gud. 11 Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. 12 Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. 13 Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. 14 En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 15 Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. 16 Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.

+++

Man blir lik den man umgås med.. Vi är kallade till gemenskap med Gud själv genom Jesus Kristus och i det ständiga umgänget med honom förvandlas vi långsamt till likhet med honom. Det är vårt mål som människor.

Mer om det i nästa del.