I den här delen ska jag lyfta fram några kärnbegrepp som Johannes använder sig av för att beskriva den andliga verkligheten, Gud själv, och hur vi ska förhålla oss till honom. Han arbetar med motsatsparen liv och död, ljus och mörker, sanning och lögn, kärlek och hat. I andlig mening är det en absolut skillnad mellan dessa begrepp. Vi lever visserligen till vardags i en verklighet som är komplex och med fler nyanser. Men från Guds perspektiv är gränserna absoluta, vilket även gäller för vår tro. Det är t ex omöjligt att blanda in lite lögn i sanningen, att tro på falska profeter som inte talar i enlighet med sanningen om Kristus, uppenbarad i Bibeln. Vi måste skilja mellan andarna, som Johannes skriver senare i sitt brev och som jag återkommer till. Den som förnekar att Jesus är Kristus som kommit i köttet, är inte från Gud. Det är bland det mest centrala i vår tro, och det har betydelse för hur vi förstår hela skapelsen, Guds räddningsplan och världens slut.
Johannes tar både i sitt evangelium och sina brev sin utgångspunkt i begynnelsen och hur Gud skapade i och genom sitt Ord. Det för våra tankar tillbaka till 1 Mos 1:1: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord”. Det är ju den absoluta startpunkten för skapelsen och vi får veta så mycket mer i NT om hur Gud skapade och vilken avsikt han hade med allt. Det Ord, den Vishet han skapade i och genom var Sonen, som blev människa i Jesus Kristus. Allt blev till genom honom, en tanke som också Paulus utvecklar i Kolosserbrevet 1:13-
Joh 1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd.
Skapelse och frälsning hör ihop på ett självklart sätt. Det är samme Gud som skapat allt i och genom sin Son, för att allt skulle sammanfattas och likna honom i evigheten, och som räddar oss från det onda och besegrar döden, och som kommer tillbaka för att ta oss till sig för evigt.
1 Joh 1 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord. 2 Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.
Guds eget liv, hela hans väsens härlighet, kraft och helighet, blev så påtagligt i Sonen Jesus, att lärjungarna kunde se och röra vid det. Det unika liv som var hos Gud själv kom till oss alla genom Jesus. Genom honom får vi, som är biologiska, psykologiska varelser, andligt liv från Gud, det eviga livet. Grekiskans ord för liv är ζωή (zōē), och det betecknar dels det naturliga livet på jorden, men framför allt och alltid i förbindelse med Gud själv, det eviga livet. Gud är liv och ger liv, i skapelsen och nyskapelsen, som är hans frälsande kraft. Allt som lever är beroende av hans uppehållande av livet på jorden.
Men, som Johannes betonar, det liv som Jesus fört in i världen är Guds eget liv på ett unikt sätt. Jesus talar om sig själv som Livet, livets bröd, han ger ”levande vatten”, han har det eviga livets ord osv. För den som tror på Jesus har redan evigt liv, vi har gått från död till liv genom honom. Det är en mäktig sanning som vi kan meditera över. Johannes betonar ju andra saker än synoptikerna, vilket ger en fullödigare beskrivning av vår Herre och Frälsare. För honom är uppståndelsen från de döda också en realitet.
Guds liv måste uppenbaras för oss, det är inte något vi känner till eller förstår av oss själva. Som Jesus sade till sina lärjungar.
”Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 6 Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far. Nu känner ni honom och har sett honom.”8 Filippus sade: ”Herre, visa oss Fadern så räcker det för oss.” 9 Jesus svarade: ”Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern.”
+++
Även om vi idag inte kan ”se och röra vid” Jesus är han paradoxalt nog mer närvarande hos alla människor på jorden genom sin Ande än han var under den tid han var verksam under sitt korta jordeliv. Den helige Ande sändes för att vittna om Jesus för oss personligen och göra honom levande genom sitt ord. Gud själv, Fadern, Sonen och den helige Ande, tar sin boning i varje människas hjärta som i ödmjukhet och sanning ber honom komma in.
Då får vi i verklig mening LIV och lever i och med Gud för evigt. Det är själva meningen med livet.. att leva, leva med Gud, som älskade, upprättade och befriade människor
alefochomega 