Författare: gunjk

Inledningsvis bara några ord om att Guds namn och Jesu namn egentligen är avledningar av verb, verben för vara  och rädda. Detaljerna om hebreisk grammatik får lämnas därhän den här gången eftersom själva ämnet är ett annat, men det handlar naturligtvis om det Gud uppenbarade som sitt namn för Moses, Jag är den Jag är, JHVH. Namnet Yeshua på hebreiska  betyder just Jahve frälser, vilket vi kan läsa om hos Matteus,  när Herrens ängel i en dröm säger till Josef att ge det barn Maria bar namnet Jesus, ”för han ska frälsa sitt folk från deras synder.”

Det sammanfattar på ett underbart sätt vad Gud har gjort/gör för oss, hur han räddar oss från synden som skiljer oss från honom, och från den andliga och eviga döden, och ger oss sitt liv, evigt liv. Det Gud ÄR i sig själv kan vi inte nå eller förstå i sin fullhet, men det han gör för oss visar vem han är. Sedan har vi hela evigheten på oss att uppleva denna verklighet när vi väl är hemma hos honom.

I de johanneiska skrifterna är b la liv, kärlek, sanning, ljus centrala begrepp för att beskriva Jesus, och frälsningen framställs också som att gå från död till liv, att få evigt liv genom att tro på honom.  De tecken Jesus gör pekar på denna Guds frälsning både rent konkret i tiden för dem som berördes av hans kraft, och som en eskatologisk verklighet. Han botade människor, undervisade om pånyttfödelsens avgörande betydelse, gjorde mirakler , uppväckte döda, förmedlade liv och kärlek från Fadern.

Många andra tecken som inte är nerskrivna i denna bok gjorde Jesus inför sina lärjungar. 31 Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn.

Jag återkommer till likheter och skillnader mellan den fjärde evangeliet och de tre synoptiska, som kompletterar varandra och tillsammans fördjupar vår förståelse av vem Gud är för oss.

+

Johannes beskriver på ett underbart sätt hur Jesus efter sin uppståndelse visade sig för sina lärjungar. ”.. Jesus sade än en gång till dem: ”Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” 22 Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: ”Ta emot den helige Ande! ”

Det ord som används i denna vers återfinns bara här, ἐνεφύσησεν,enephysēsen, andades eller blåste på dem. Detta är motsvarigheten till hur Jesus sände ut sina lärjungar hos t ex Matteus och hur Anden kom över församlingen på Pingstdagen i Apostlagärningarna. Det finns olika sätt att uttrycka denna avgörande och rika händelse när den helige Anden gavs till apostlarna, lärjungarna. Detsamma har gällt i alla tider och än idag. Jesus andas in sin Ande i oss, vilket ger oss liv från Gud och utrustar oss till tjänst.

Därför kommer väckelsen också från Jesu mun, både när det gäller de ord han talade (”De ord som jag har talat till er är Ande och liv”) , och Anden han förmedlar. Det är bara den helige Ande som förhärligar Jesus, hans liv, död och uppståndelse. Om inte detta är i fokus, verkar en annan ande som inte är från Gud.  Och, det finns mycket andligt bedrägeri i vår tid, vilket jag återkommer till i nästa del.

När Herren uttalade sitt ”FRID, εἰρήνη eirēnē,  vare med er”, betyder det också att frälsningsverket är fullbordat. Jesus har återställt vår relation med Gud  på korset och i sin uppståndelse, och vi får leva i Guds SHALOM.

Här finns en kort sammanfattning av detta viktiga bibliska begrepp:

Månadens reflektion- Shalom!

Jag har följt Jordan B Peterson ett par år och tycker det är mycket intressant att lyssna på hans föreläsningar, debatter och intervjuer. Den här videon är tillgänglig bara en kort tid, så därför vill jag uppmärksamma den. Vi får vara med på en givande vandring genom The Museum of the Bible i Washington.

Vi kan definiera och beskriva liv på olika sätt utifrån fysikaliska processer, kemi och biologi , psykologi och sociologi, men en människa kan inte reduceras enbart till något av detta . I kraft av Guds  beslut är vi skapade för  Gud, till hans avbilder,  att vara hans familj på jorden,  representanter och förvaltare.

Guds Ande ger liv åt sina skapade verk från begynnelse.  Allt levande är beroende av hans uppehållande försyn och kraft. Gud verkade i historien genom att utvälja ett folk till sin egendom för att uppenbara att han var den ende sanne Guden, skaparen och befriaren för sitt förbundsfolk, det judiska folket, genom vilket alla folks frälsare Messias skulle komma.

Men det liv som Guds Ande förmedlar till sina pånyttfödda barn i det nya förbundet är något helt unikt . Det är avhängigt av Jesu försoningsdöd  på korset.  Anden förhärligar den korsfäste och uppsåndne Herren,  leder människor till omvändelse,  tro och liv i honom.

Vi kan lära känna vår skapare och ha gemenskap med den osynlige Guden som är Ande, tack vare att hans Son blev människa och uppenbarade Fadern, som sände sin Ande till oss.

Anden föder oss på nytt till ett himmelskt liv medan vi ännu vandrar i vår fysiska kropp på jorden, vilket är en försmak på vårt himmelska arv, som vi kommer att få i sin fullhet  vid Kristi återkomst och uppståndelsen. Då ska  vi i de andliga kroppar som är anpassade till det eviga livet i Guds rike, äntligen se vår älskade Jesus i all sin härlighet och makt.

Joh 3: Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. 2 Han kom till Jesus om natten och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.” 3 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” 4 Nikodemus sade: ”Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?” 5 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. 6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. 7 Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. 8 Vindenblåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.”

+

Joh 7:  På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ”Om någon är törstig, kom till mig och drick!38 Den som tror på mig, som Skriften säger ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” 39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

+++

På en rent grundläggande nivå är det omöjligt att vara kristen utan den helige Ande, Han överbevisade oss om synd, hjälpte oss att tro, ledde oss fram till Jesus, födde oss på nytt, och geross daglig  kraft att leva som Guds barn. Om vi ständigt lever i Ordet, bön och tillbedjan, blir vi ständigt förnyade av Anden. I kyrkans historia har det, tack och lov, kommit påtagliga perioder av förnyelse och väckelse som påninner den troende om det väsentligaste: att leva med Jesus i trohet till Ordet, överlåtelse, bön och tjänst.

Frukten av detta skeende har alltid inneburit en påtaglig förändring av den andliga atmosfären på plats, att syndare omvänder sig, att positiva initiativ tas i diakoni och samhällstjänst, att gudsfruktan och respekten för Guds ord blir mer påtaglig . Jag återkommer till detta ämne i nästa inlägg och tar då också upp frågan om andliga bedrägerier.

Det är ett stort mirakel att Gud av nåd kommit oss nära genom sin Ande och uppenbarat sin ofattbart stora kärlek.

Här är några verser som avslutning från 1 Kor 2 där Paulus skrev dessa ord, som vi kan meditera över :

 När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. 2 Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. 3 Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. 4 Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. 5 Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.

6 Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. 7 Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. 8 Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. 9 Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. 10 Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.

Anden utforskar allt, också djupen i Gud. 11 Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. 12 Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. 13 Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. 14 En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 15 Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. 16 Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.

.

Det är många som sörjer och kommer att sakna dr Michels S Heiser, som gick hem till Herren 20:e februari, 60 år gammal. Han har betytt så mycket för så många runtom i världen med sin stora kunskap som han förmedlade på ett fantastiskt sätt utanför den snäva akademiska kretsen. Mike var inte bara en framstående bibelforskare utan också en förebild i tro och ett kristet liv.

Jag och många med mig är så tacksamma för allt han delade med sig i sina böcker, kurser på Logos Bible, föredrag påYouTube, podcasten. Hans arbete kommer att leva vidare och kommer att fortsätta fördjupa människors förståelse av Bibeln, särskilt vad gäller dess övernaturliga världsbild och den andliga verkligheten. Han har tagit sig an många svåra och dunkla bibelställen och förklarat dem utifrån  kontexten.  Jag rekommenderar allt han skrivit och föreläst om.

Det här avsnittet är hörvärt. Forskarkollegor och vänner delar med sig av sina fina och avgörande minnen av Michael. Han hjälpt så många att växa i tro och kunskap.

https://nakedbiblepodcast.com/podcast/naked-bible-459-honoring-dr-michael-s-heiser/

Remembering Michael Heiser

“Dr. Heiser, an influential scholar and author of the bestselling The Unseen Realm, wrote ten books with Lexham Press, including Angels, Demons, and Supernatural. He also was an academic editor for the Lexham Bible Dictionary, Faithlife Study Bible, and Bible Study Magazine. Much of his work was translated into multiple languages, allowing a global audience to engage with his important scholarship.

Mike had a unique ability to connect and communicate in such a way that ideas which might have seemed arcane or opaque in someone else’s voice came alive,” said Jesse Myers, president and CEO of Baker Publishing and former publisher of Lexham Press. “He fused legitimate academic prowess with a clarity and relevance that made his message compelling to readers, viewers, and listeners.”

“Mike’s work has contributed to a lot of what we do at Lexham Press,” said Ben Amundgaard, publisher of Lexham Press. “We were always delighted to partner with Mike on a new project. His curiosity and willingness to ask the hard questions has helped him touch the lives of many people across the globe. We will miss him dearly and will keep his family in our prayers.”

Dr. Heiser received an MA in ancient history from the University of Pennsylvania as well as an MA and PhD in Hebrew Bible and Semitic studies from the University of Wisconsin-Madison. His published work extends beyond his titles with Lexham Press, as he wrote extensively for scholarly journals and contributed to works such as IVP’s Dictionary of the Old Testament: Prophets. He also received scholarly awards from the Society of Biblical Literature and his alma maters.

Dr. Heiser taught or contributed to more than thirteen Logos Mobile Education courses, and appeared in several Faithlife Original films. He hosted the Naked Bible Podcast and launched Miqlat, his non-profit teaching ministry. In 2020, Dr. Heiser started the AWKNG School of Theology at Celebration Church, where he served as executive director.

Dr. Heiser is survived by his wife, Drenna, and his children, Amy, Molly, Simcha, and Calvin.”

Vi människor är sociala varelser, beroende av varandra från livets början till dess slut. Vi är skapade för kommunikation och gemenskap, och därför är språket avgörande, den är vår förmåga att göra världen begriplig för oss själva genom våra sinnen, förnuft och kommunikation med andra. Men kommunikation består av mer än talat språk naturligtvis, men det lämnar jag därhän här.

Vi bekräftar varandra genom språket, genom att vara överens om fakta i omvärlden, genom att utbyta information, lyssna och lära, tala och dela med oss av vår inre värld. Språket är en förutsättning för det nödvändiga samarbetet för att bygga familjer och samhällen, för utveckling inom alla områden av mänskligt liv och verksamhet.

Det förblir ett mysterium hur vår kognitiva förmåga kan vara så avpassad för att hantera och förstå den ”yttre ” verkligheten, hur det vi uppfattar med våra sinnen blir internaliserat och representerat i vårt medvetande som kunskap, kategorier av objekt, fenomen, och som vi kan dela med andra genom språket.

Det lilla barnet erövrar världen genom språket och genom relationen till andra. Utbytet pågår sedan hela livet på en allt högre abstraktionsnivå och med större mognad.

Språket är ofatbart rikt och kan uttrycka allt från enkel vardagskommunikation  till komplicerade vetenskapliga resonemang, och det gemensamma är hur vanligt förekommande det är med bildspråk. Metaforerna är ett sätt att beskriva verkligheten, uttrycka tankar, beskriva inre bilder. Om vi skalade av språket alla sinnebilder, omskrivningar och  metaforer skulle det inte bli mycket kvar.  Vad det än beror på i all sin komplexitet, så är språkförmågan så nära förbunden med vår perception, det vi ser och upplever i vår inre värld, vårt intellekt och även rent fysiologiska förutsättningar. När vi uttrycker oss i bildspråk underlättar det förståelsen av både den inre och yttre världen.

+++

Allt detta är självklart, men varför är det på det sättet? Det enkla och korta svaret är för att vi skapades på det sättet för att kunna begripa verkligheten och relatera till andra.

Det är intressant att se hur Gud själv använder sig av denna skapelsegivna förmåga att uppfatta omvärlden.  Det gäller naturligtvis först och främst Jesus, som talade i liknelser, bilder. Det är bara på detta sätt som vi kan ana vad Guds rike är, genom att  liknas vid något som vi känner igen och har kategorier för att förstå. Matteus ägnar ett helt kapitel åt detta i sitt evangelium, kap 13.

Vi kan inte ta emot Guds verklighet oförmedlat, hans väsen är så annorlunda i sin upphöjda helighet, härlighet och makt. Det är som att titta direkt in i solen, vilket är omöjligt och farligt. Gud ÄR ljus, men detta eviga ljus måste transponeras ner till vår nivå. Därför blev Guds Son människa, för att tala och agera i vår fysiska värld. Han kommunicerade inte bara med ord utan lika mycket med sin närvaro, sin aktiva barmhärtighet och kärlek, genom sin Ande. Men det han sade var avgörande för att uppenbara sanningen om Gud, vem han är.  Men redan i det gamla förbundet uttryckte sig Gud i bilder när han talade. Jag återkommer till det i nästa inlägg.

I vår fysiska konstitution kan vi inte se eller förstå den andliga verkligheten direkt, det behövs ett mellanled mellan oss och denna verklighet, vilket är bildspråket, jämförelserna.

I biblisk mening beskriver bildspråket i mer absolut mening Guds verklighet än de människoskapade metaforer vi använder i vår inomvärldsliga kommunikation. Guds ord är ju naturligtvis av en helt annan kaliber än våra egna ord. Det är levande, har kraft att skapa, förvandla, frälsa, även om de ord vi läser i vår bibel är ”vanliga” mänskliga ord. Det är Guds Ande som inspirerade författarna att skriva, och som gör dessa ord levande för oss idag.

Guds ord är Ande och liv. Guds ord som det uppenbarades i Skriften, är uppfyllt av Guds Ande. Ordet och Anden kan aldrig skiljas åt; det är garanten för både sann, sund bilisk lära, och Andens verk i alla tider. Den helige Ande kan aldrig sanktionera något som går utöver Ordet, inte stämmer överens med det. Det har sin djupaste grund i Guds egen verklighet: Fadern, Sonen, som är Ordet, och Anden, är ett, dessa tre personer i Gudomen,  som vi uttrycker det med de för oss tillgängliga språkliga kategorierna.

2 Tim 3:  Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det, 15 och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. 16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.

Jesus Kristus ÄR ju Guds fullkomliga och perfekta avbild. Den som ”ser”, Jesus ,vilket betyder i tro har förstått att Jesus är Guds Son , har sett Fadern som Jesus sade (Joh 14:9) . Han är ett med sin Fader i evighet, men vid en bestämd tidpunkt i historien , steg han ner till vår sargade jord för att visa vem Gud är och förmedla hans kärlek, försona oss med Gud och bringa liv och läkedom.

Joh 1: I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Och Ordet blev kött och bodde bland oss och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.

+

Kol 1: Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. 16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. 17 Han är till före allting, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen. 

Som kristna tror vi på det Gud har uppenbarat om sig själv i den heliga Skrift, förmedlade genom de  inspirerade författarna.

Kyrkan sammanfattade sedan de viktigaste lärosatserna i de tidiga dop-och trosbekännelserna. Det var och förblir grundläggande för församlingens tro och liv, samtidigt som de utgjorde en klar gräns mot de olika typer av  gnostisism och judaism som hotade den kristna trons sanning och frihet.

Men samtidigt tror vi  inte på enbart en teoretisk lära om Gud, utan på en levande person. Jesus Kristus var Ordet själv som blev människa,  förutsagt i GT. Om Jesus inte uppstått från de döda skulle kanske hans ord bevarats som en samling vishetsord, en bland många genom seklerna.

Men det oerhörda skedde som ingenting i denna världen kan mäta sig med, det faktum att Jesus uppstod och lever idag. Därför är det den levande Gudens Son vi tror på, tillber och älskar, tjänar. Hans ord visade sig vara sanna, och därför kan vi också lita på att han kommer tillbaka.

Aposteln Paulus uttrycker evangeliets kärna, att Jesus dog och uppstod för oss. I sina brev utvecklar han detta vidare,  i b la Romarbrevet handlar det om hur vi dog från synden och lagen (kap 6 och 7).

I Kolosserbrevet handlar det om de andliga maktstrukturer som verkar i världen ovh är motståndare mot Gud och hans frälsningsplan, om hur vi också blir befriade från dessa genom korset. Korsfästelsen, en på alla sätt fruktansvärd och förnedrande avrättningsmetod hos romarna, är i centrum för vår tro. Det  var och är oerhört motbjudande och obegripligt för både judar och hedningar, hur en upphöjd Gud kunde stiga ner på en sådan förbannelsens mörka plats. Men korset är för oss i ljuset av uppståndelsens verklighet,  livets, kärlekens och  hoppets symbol. Där besegrade Gud döden och allt ont.

Ingen, varken änglar eller människor, kunde förstå denna Guds kärlek som uttrycktes i Sonens lidande och död för oss. Vi kan bara tro och ta emot i stor tacksamhet. Om det var detta som krävdes för att få oss tillbaka till Gud, förlåtna och lösta från syndens och dödens mak, kan väl inte vi säga emot?  Vi förstår inte syndens oerhörda allvar, de onda andemakternas fördärvliga inflytande i oss och i vår värld. Det är bara Gud själv som vet vad han behövde göra för att rädda oss och hela sin skapelse.

+++

När vi i tro tar emot evangeliet och blir döpta, sker den förvandling som gör oss till helt nya skapelser, något som Paulus och de andra nytestamentliga författarna skriver om ur olika perspektiv.  När vi dog från synden, världen och lagen togs vi andligt från mörkrets välde in i den älskade Sonens rike.

Efes 1: I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. 7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

+++

Vi tror inte på friden som ett abstrakt begrepp, Jesus ÄR vår frid . Vi tror inte på frälsningen bara som ett Guds verk, Jesus ÄR vår räddning, inte på rättfärdigheten som ett eftersträvansvärt tillstånd, Jesus ÄR vår rättfärdighet. Han är också vårt hopp, vår, glädje, vår tillflykt och beskydd,

Jesus ÄR vårt liv, det är tillvarons djupaste innebörd och mening att tillhöra honom.

Vårt liv är nu fördolt med Kristus i Gud, vi dog från allt som inte är av Gud, blev skilda från det genom korset, och ett med Kristus i Gud, genom Andens verk.

Kol 3: 1 Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. 2 Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. 3 Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. 4 När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. 

Vi människor är alla identitessökande individer som behöver andras bekräftelse och samspel för att utvecklas och leva ett gott liv. Det finns så mycket att spegla sig i för att få denna efterlängtade bekräftelse, som mänskliga förebilder, idoler, grupper, ideologier, filosofier, religioner. En del försöker genom andliga övningar förlösa sin inneboende gudomliga identitet genom affirmationer som alltid börjar med Jag är.. Jag vill , Jag skapar mitt liv.

Detta är  totalt väsensskilt från den kristna förhållningssättt som alltid börjar med: Du min Fader, Du Jesus min frälsare, du helige Ande min hjälpare. Du är vägen, sanningen, och livet. Du är ljuset, friden, kraften, kärleken i mitt liv. Tack!

Att tro är att erkänna detta vårt fundamentala beroende av vår skapare och leva i det som bedjande och tillbedjande människor.

+++

Vårt korta liv här på jorden, som kommer att sluta med den fysiska döden, är tack vare Jesu död och uppståndelse, inte slutet för oss. Vi kommer att uppstå och få nya kroppar. Hur det kommer att gå till är som allt Gud gör ett fullkomligt mysterium eftersom vi inte kan förstå det. Men det är sant, det är själva verkligheten själv, som Paulus i samma brev konstaterar.

Det finns inte tillstymmelse av nedvärdering av det kroppsliga i den judiskt- kristna traditionen. Om det har funnits och fortfarande finns ett sådant inslag beror det på ett arv från den grekiska filosofin som var dualistisk och såg frälsningen som en själens befrielse från det kroppsliga. Det själsliga, andliga, ansågs vara förmer än det materiella .

Men vår Gud är hela skapelsens Gud, och när hans Son själv blev människa helgades människolivet på ett särskilt sätt. Förutom att Gud nu s a s inifrån vet vad det är att vara människa fullt ut, är Människan Jesus Kristus, Guds älskade Son, på Faderns högra sida i det himmelska.

Efes 1: Sedan jag hört om er tro i Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, 16 upphör jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. 17 Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. 18 Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.

20 Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 22 Allt lade han under hans fötter,  och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

Om vi leker med tanken att skapelseberättelsen i Första Moseboken  skrivits i modern tid, skulle den naturligtvis vara formulerad på vår tids språk och innehålla många gemensamma kulturella och tidstypiska referenser, som de flesta var förtrogna med. Världsbilden i bakgrunden, präglad av vetenskapliga upptäckter inom kosmologi, fysik och biolog, skulle kanske lysa igenom. Men all kunskap i världen om biologi, fysik, kemi, psykologi skulle ändå iten ge oss en rättvis bild av oss människor i all vår komplexa helhet.

Vi är mer än bara materia, mer är bara våra sinnesförnimmelser och förnuft med vilka vi kommunicerar med omvärlden och formar vår inre värld. Vi kan ha en andlig gemenskap med vår egen skapare och frälsare. Vi kan höra hans ord, ta emot hans liv och nåd för att leva som hans barn i denna tid, och sedan i evigheten.

Men själva innehållet, handlingen och huvudpersonerna, skulle vara detsamma som i den bibliska skapelseberättelsen, liksom själva syftet med den. Det är att från början fastslå det självklara faktum att Gud den evige, som är alltings skapare också var Israels befriare och Herre i GT, och i NT hela mänsklighetens frälsare. Han är den ende sanne Guden som valt att skapa allt med ett bestämt syfte i sin kärlek.

Som i all stor litteratur brukar bokens teman presenteras i början, och man blir fullt medveteten om att de fanns med hela tiden när man kommit till slutet. Genom huvudpersonernas karaktär och agerande, själva händelseförloppet drivs handlingen fram till en upplösning, ett slut. Bibeln skulle kunna tjäna som en modell, en förebild för detta tillvägagångssätt. Den innehåller den väsentliga historien om vem Gud är, och vilka vi som människor är i relation till honom och varandra

+++

Den bibliska skapelseberättelsen handlar om verkligheten själv, vare sig vi läser den som den skrevs för över 2 000 år sedan med den tidens språkbruk, bakgrund, kultur och världsbild, eller i ett hypotetiskt tankeexperiment i en modern tappning, där vår vetenskapliga perspektiv som DNA, kosmologi och kvantfysik skulle finnas med som bakgrund. Men det är innehållet som är det väsentliga och som överstiger de begränsade inomvärldsliga perspektiven som bestäms av kulturella faktorer. Vad handlar den om egentligen? Och hur skulle skildringen av syndafallet se ut i modern tappning? Symbolerna för den verklighet de skildrar skulle kunna vara annorlunda, men frågan om  hur vi förhåller oss till Guds rättmätiga anspråk och inbjudan till gemenskap är lika relevant.

Gud, som i kraft av sin auktoritet bestämmer villkoren för hur hans skapelse ska fungera, har en särskild mening med de människor han skapat till sin egen avbild. Han har egentligen ett primärt och väsentligt bud, att människan ska lyssna på sin skapare och följa hans ord, vägledning och råd, vilket innebär att inte gå sin egen väg och inte lyssna på andra röster som säger emot Gud. Det är vad som skedde i berättelsen och man använde sig självklart av de symboler som delvis var kända från den dåtida världen (Eden, de två träden, en talande orm osv).

Samtidigt framstår Gud i det majestätiska första kapitlet i Bibeln som absolut suverän när han skapar genom sitt ord, och ger människan den högsta tänkbara status som förvaltare för sin skapelse. Det är helt unikt i jämförelse med annan liknande litteratur, andra s k ursprungsmyter.

Det handlar alltså om alltings början, ursprung, om hur universum och vi blev till  blev till, hur de existentiella villkor vi ännu lever under utformades.

I vår moderna version skulle vi antagligen använda ett annat bildspråk som vi kanske  skulle förstå bätre. Men samtidigt är  själva budskapet tydligt för den som vill förstå vad det kan betyda, trots avstånd i tid och rum

Bibelns bildspråk talar samtidigt till alla generationer genom sitt språk som överstiger de tidsbegränsade och kulturella  omständigheterna. Vi kan även idag förstå att Eden var den plats där Gud uppenbarade sig, att valet symboloiserades med de två träden, att motståndaren mot Guds ord visade sig i form av en illvillig och väsande orm, som motsade Gud själv, att fördrivningen från Guds närvaro innebär främlingsskap, sorg, möda, lidande och död. Genom Skriften klarnar sedan bilden alltmer om vem denne inkräktare på den av Guds närvaro helgade platsen var, och han framstår i konfrontationen med Jesus Kristus som satan, lögnaren, mördaren, förföraren och förstöraren från begynnelsen. Men redan på den tid när detta skrev förstod man att vanliga ormar inte talade, inte visste saker om vad Gud sagt och hade en genomtänkt ond plan på att förstöra människans relation till sin Gud.

Livet bestod i relation med den levande Gud, andlig död blev resultatet av människans ohörsamhet och ovilja att följa instruktionerna.

+++

Hur kan vi  som har en helt annan referensram förstå den inspirerade text vi har idag, men som samtidigt är formulerat utifrån en specifik kulturell och språklig kontext?

När berättelsen än hade skrivits, skulle Guds geniala skaparverk ändå vara fördold för oss, och vi skulle säkert aldrig helt förstå hur allt hänger ihop. Vi vet så enormt mycket mer idag om biologi, fysik, kemi, kosmologi än de bibliska författarna, men ändå återstår så många olösta mysterier. Hur kunde medvetet, själfullt liv uppstå ur materien? Vad består universum av? 95 % är outforskat. Vad är egentligen vårt medvetande ?

Vi måste helt enkelt ställa de frågor till texten som den ger svar på. Vilka är då de? I Bibeln handlar det om Gud själv, människan och den motståndare som försöker förstöra Guds plan med sin skapelse. Själva skapelseprocessen, hela det fantastiska universum, jordens myllrande och rika liv, skildras  men är inte i centrum. Det är trots allt en kuliss för själva dramat, hur fantastisk den än är. Den mänskliga historien där Gud verkat är det väsentliga. Där uppenbaras Guds kärlek, omsorg och vilja att rädda mänskligheten till varje pris,  det högsta priset som betalades när Jesus dog för oss syndare.

Några andra frågor som är relevanta :

Vem är Gud? Vad gjorde och gör han? Hur kan vi veta något om honom?

Vad är en människa och vad är meningen med att vi befinner oss här på denna försvinnande lilla planet i just  vår galax i en ofattbart stor rymd? Vad kan Gud vilja med ett människoliv, hela mänsklighet?

Varifrån kom allt det sinnrikt konstruerade i naturen, all skönhet, allt myllrande liv, men  varför gör människor varandra illa?  Finns det mer än bara detta hårda arbete för överlevnad, kamp, lidande och sedan död?

+++

Det är ett självklart faktum att Gud var och är är före tid och rum i sin evighet, men när han satte sin skapelseplan i verket, i själva skapelseögonblicket, började tid och rum  existera. Sedan sker den  process när de tidiga grundämnena väte och helium började formas till stjärnor, galaxer och till sist den jord som långsamt började bli beboelig för olika livsformer. Det har med vår tideräkning tagit de ca 13. 8 miljarder år som gått från det Gud sade Varde ljus! . eller till bigbang, men från Guds perspektiv är det kanske bara 7 dagar.

Gud är och förblir densamme men beslöt alltså att låta något som är utanför sig själv bli till, men som samtidigt var helt beroende av hans vilja för att bli existera. Därför handlar den också om hans skapade verk som kan avläsas i kosmos, i vårt materiella universum idag, i naturens skiftande och rika livsformer, i flora och fauna. Det unika är att vi människor har kunnat upptäcka och kartlägga ordningen i universum med dess lagar, liksom materiens minsta beståndsdelar, vilket också bekräftar en intelligent skapares design i sitt verk, både i naturen själv och i oss intelligenta varelser.

Den handlar om att  Gud skapat och designat allt som kan avläsas i de olika nivåerna av liv från grundämnen till galaxer, från cell till människa. Det finns ju genetesk information i varje cell och det kan sägas vara Guds fingeravtryck i sin skapelse, hans intelligenta kodande av livet. Utan detta vore allt liv otänkbart, från det enklaste till det mest komplicerade.

Det finns olika slags liv, biologiskt s k enkla livsformer, som med moderna forskningsmetoder visat sig vara allt annat än enkla. I den minsta cell finns fantastiska konstruktioner av små maskiner som på ett påfallande intelligent sätt styr processerna i cellen. Hur skulle då dessa ha uppstått om man menar att dessa enkla cellklumpar sedan utvecklats till så komplicerade varelser som  människor, och djur. Hur kan enbart enormt långa tidsrymder skapa intelligent liv? Det måste naturligtvis finnas intelligent planering för skapandet av det myllrande och mångfaldigt fantastiska liv vi har omkring oss. Ingenting så ändåmålsenligt, så i detalj matematiskt  konstruerat kan ha uppstått ur intet, bara av sig själv.

+++

Det finns många olika tolkningar av BIbelns första kapitel genom historien och en intensiv debatt pågår fortfarande. En del menar att  t ex skapelseberättelsen kan analyseras och förstås utifrån vår tids vetenskapliga världsbild , s k konkordister. Andra menar att de ska läsas ”som det står”, vilket bara är rimligt om man först förstår vad det är för typ av litteratur  det gäller. Bibeln innehåller en mängd olika slags texter som måste tolkas och förstås utifrån sina förutsättningar.  Det finns lagtexter, historiska skildringar, vishetslitteratur, poesi, profetiska och apokalyptiska skrifter, evangelier, brev b la och skapelseberättelsen som bäst förstås utifrån sin egen kulturella kontext.

De flesta forskare hävdar hur viktigt det är att förstå kontexten, hur författarna tänkte på sin tid, jämföra med annan litteratur av samma slag, och samtidigt peka på det unika i den bibliska uppenbarelsen i sin helhet.

Jag återkommer till detta i nästa inlägg.

Vilka krafter är verksamma i vår värld? Vi kan urskilja politiska och religiösa system, ekonomiska intressen, ideologier, värdeladdade indoktrineringskampanjer för att omdefinera den grundläggande skapelseordningen vad gäller identitet och kön, och själva sanningsbegreppet, samt frågorna om gott och ont, rätt och fel. Människor med stort inflytande har ofta utnyttjat dessa olika samhällsområden, som i sig har stor potential att påverka människors sinnen, för att tillskansa sig makt, ibland absolut makt.

Historien är full av sådana diktatorer, som störtat världen i våld och elände. Idag har vi ett fruktansvärt exempel i Nordkoreas härskardynasti som t o m har tagit Guds plats och inte tillåter annan tillbedjan än av sig själva, och än mindre åsikts-och yttrandefrihet. Vidare islamiska diktaturer som Iran och Afghanistan, en militärjunta i det buddistiska Myanmar, inskränkt religionsfrihet och förtryck i Indien där det enligt religionen är liktydigt att vara  indier och hindu.   Vi minns med fasa nazisternas sataniska agenda att utplåna Guds egendomsfolk judarna, och som rymde inslag av ockultism, darvinism, självförhärligande och viljan till världsherravälde, liksom kommunisternas utopier om ett ”jämlikt” samhälle där det var tillåtet att mörda klassfiender och oliktänkande, samt fascimens diktaturer. Det finns ohyggliga exempel som alla uppvisar samma omänskliga ansikte av rent tyranni, förtryck, förgudligande av den egna ideologin, totalitär makt, felriktad nationalism, våld.

Samtidigt pågår ett globaliserinsprojekt som att leds av en exklusiv elit inom företagsvärlden, bankväsendet, bland politiker, tekniker och olika forskare. Man har arbetat under lång tid för att ena nationerna i en överordnad gemensam ideologi som man menar har lösningar på de stora globala problemenen. De sägs vara en hotande klimatkatastrof, överbefolkning, fattigdom, ojämlikhet och avsaknad av en global enhetstruktur.

Man verkar för vad man kallar ett ”återställande”  efter de senaste stora och kommande kriserna genom att styra om de ekonomiska resurserna och kontrollera dem. Denna självutnämnda elit har det ambiitösa målet att ”rädda planeten” genom att  befrämja en ny världsordning som styr människors liv i detalj. Man har knutit ledarskap inom politik och ekonomi  till sig för att kunna implementera dessa ideer i så många länder som möjligt och sedan kunna genomföra sina långtgående planer. De har verkat i skymundan sedan länge och behöver aldrig stå till svars inför någon, är inte folkvalda och representerar på intet sätt de vanliga människor de säger sig vilja rädda. De arbetar medvetet och långsiktigt utifrån sin egen maktbas för att driva igenom sin agenda.

Det finns flera kritiska analyser av det som kallas ”the Great Reset”, och jag får hänvisa till detaljerade och nödvändigt kritiska anlyser som gjorts om World Economic Forum och FN:S Agenda 2030. Det kan låta bra med sådana samordnade globala mål för hållbar utveckling och avskaffande av fattigdom, fred och samarbete, men  strävan efter en likriktad global värld där religion, ekonomi och en slags digital världsvaluta, framväxten av digital övervakning och främjandet av avancerad AI, påtvingad gemensam värdegrund, är destruktiv och banar väg för det antikristliga världsrike som bibeltexterna antyder.

En världsreligion, en gemensam ideologi, en valuta,  en global enhet som styrs av eliterna, är ingenting annat än mänsklighetens sista försök att organisera sitt uppror mot Gud. Det kommer att koncentreras i detta antikristliga system, och i den person som kallas den laglöse,  motståndaren till Gud.  Men det är samtidigt förväntat och förutsett av Herren, vilket vi förstår av Bibelns samlade vittnesbörd. Det skulle heller inte kunna ske om inte Gud tillät detta. Det hjälper oss att förstå den tid vi lever i och hålla oss nära Jesus, så att vi inte blir lurade och bedragna av det som på ytan kan verka och låta bra, men som inte är förenligt med Guds goda vilja och plan för sin värld och alla människor. Jag återkommer till de relvanta bibelställena i nästa del.

+++

Gud älskar den värld han skapat och vill dess bästa och har därför inrättat moraliska lagar för att styra mänskligt beteende, men det har alltid funnits de som överträtt dessa lagar och därigenom skapat förtryck, lidande och kaos. Det handlar om viljan till makt för de despoter som styrt sitt och andra folk  med järnhand, och om en strävan efter världsherravälde.

Det första dokumenterade enhetsförsöket beskrivs i Gen 11,  när man ville  bygga en stad och ett högt torn med spetsen uppe i himlen, för att göra sig själva ett namn och få makt, och inte spridas över jorden, som Gud ville. Dessa trappstegsliknande byggnader, ziggurater , var tempel åt gudarna där  präster utförde riter och  utforskade stjärnhimlen för att få veta något om framtiden.  Den lokale härskaren stod i förbindelse med detta prästerskap för att stärka sin makt. Redan tidigt i historien har alltså den världsliga makten samarbetat med det religiösa pästerskapet för att skapa myter om sig själv och därigenom befästa sin kontroll. Ofta ansågs ledaren/kungen också stå i förbindelse med gudarna och han ingick förbund med dem för att vidmakthålla nationens välgång. Den tanken återfinns i många kulturer och har levt kvar in i vår tid.

Det är så att säga grundmönstret för det mänskliga upproret, att skapa en av Gud oberoende enhet och maktstruktur som får legitimitet och kraft att dominera, från gudarna och människoskapade ideologier. Det finns naturligtvis mycket mer att säga om detta, men det skulle föra för långt. Det är dock tydligt att samma strävanden och sätt att verka finns idag, om än i annan form i vår högteknologiska tid.

+++

Det profetiska skeendet i Bibeln beskrev några av de stora världsrikena som dominerat historien. Profeten Daniel kunde till skillnad mot de babyloniska spåmännen tyda kung Nebukadnessars dröm (kap 2) om dessa stormakter och även om hur Gud skulle upprätta sitt  rike. Daniel fick sedan i en egen  dröm  en profetisk syn om de fyra världsrikena och särskilt det sista, som skulle bli exceptionellt i sin grymhet och sitt uppror mot Gud, innan Gud slutgiltigt höll dom och krossade detta världsliga uppror. Guds rike kommer att  segra till slut och vara för evigt. Dessa profetior har tolkats på olika sätt och de är bland de svåraste i Skriften, men budskapet i dem är tydligt:  Gud har full kontroll över det världshistoriska skeendet och han kommer att genomföra sin plan om att upprätta sitt rike, oavsett vilka maktstrukturer som råder, oavsett motstånd, kaos, förvirring.

Det är bara en tidsfråga om när Jesus Kristus kommer tillbaka som den Konungars Kung och herrars Herre han är, och det för alltid blir ett slut på alla destruktiva försök att skapa enhet och få kontroll i opposition mot Gud.

Jesus sade att hans rike inte var av denna världen och han visade genom att uppfylla GT:s profetior om sig själv som Messias hur Guds regerande ser ut i praktiken: människor blir försonade med Gud, förlåtna, befriade, upprättade, helade och kallade att betjäna andra. Det är ett rike av sann kärlek och godhet, rättvisa och rättfärdighet, gemenskap, frid och trygghet, sanning och nåd.

Det är på det riket vi väntar och hoppas, och ber och arbetar för att så många som möjligt ska få höra evangeliet om detta rike, om Jesus Kristus. Han är världens enda hopp, enda frälsning.

Vi människor är under hela livet utlämnade åt varandra på gott och ont. Gud vill naturligtvis att vi ska vara goda mot varandra, och det är den stora möjligheten vi alla har. Men han kan inte skydda oss från andra människors agerande, om de inte låter honom hjälpa dem att göra det som är rätt, sant och gott . Därför sker så mycket ont som inte är Guds vilja och som han inte ”kan” stoppa.

Han skulle naturligtvis kunde göra slut på alla ondska och lidande i ett ögonblick, men till priset av att utplåna de människor han älskar och vill se omvända och frälsta. Gud gav oss alla friheten att välja, vilket både innebär en möjlighet att förkasta honom själv, och att medvetet skada andra människor. Det är ett högt pris, både för honom och oss, men ändå den enda möjligheten för Gud som ÄR kärlek. Kärleken förutsätter frihet.

Hans allmakt är som vi väl vet inte av det slaget att han aktivt förhindrar det onda som sker. Den ständigt gnagande frågan om varför vi måste lida, varför vi drabbas både av sjukdom, olyckor och andras onda handlingar, har inget meningsfullt svar eftersom allt detta är uttryck för livets villkor i vår syndiga värld . Gud har åtgärdat detta genom Jesu död på korset, men vi väntar fortfarande på att hans rike ska bli fullt synligt. Under denna väntan lider vi på olika sätt, men är aldrig ensamna i vår nöd eller utan hopp.

Vad vi kan vara absolut säkra på är att Gud kommer att hantera all ondska på domens dag vid Jesu återkomst. Det i sig kräver ett särskilt inlägg, och jag återkommer till det. Men här gäller det förlåtelsens påbud. Den svåra frågan är därför varför kravet på att förlåta förövaren är så kategoriskt och verkar orimligt. Varför måste man som offer förlåta för att själv bli förlåten, vilket ju är helt tydlig i Jesu undevisning?

Vad sker när vi trots all smärta och motstånd ändå förlåter någon som syndat mot oss, som orsakat oss skada? Vi överlämnar egentligen saken i Guds händer och låter honom döma, medan vi själva blir lösta från den destruktiva kopplingen till personen, och den skada som tillfogats oss kan därmed börja läkas. Om vi inte förlåter binder vi den andre till oss själva och blir själva bundna till denne och till själva oförätterna, som då aldrig kan sluta plåga oss. Men om vi förlåter, släpper vi taget, och kan låta Jesus hela såren.

Så egentligen är det för vår egen skull som vi ska förlåta, för att bli fria och i längden också bli helade.  Dels låter vi Gud vara domare genom att lämna saken i hans händer, dels lever vi vidare i en fördjupad relation till vår himmelske Fader, som i sin kärlek kan läka våra sår, hjälpa oss vidare. Det viktigaste vi har att bevara är vårt eget  hjärta från det onda, från det mörker som  hat och bitterhet skapar, och att leva nära Gud. Vad människor än har gjort mot oss, kan det inte skilja oss från Jesu kärlek. Gud är så mycket större än allt detta onda.

Här är en liknelse av Jesus:

Matt 18 21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: ”Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” 22 Jesus sade till honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. 23 Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter. 25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. 26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.

28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. 30 Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig. 31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”

+++

När vi trots lidande och kamp ändå väljer att göra som Gud vill och förlåter, blir vi som sagt själva befriade och lösta, och i det långa loppet helade. Vi måste lära oss att leva i förlåtelse, ständigt förlåta , och om minnena av oförätter kommer tillbaka, välsigna den som gjort oss illa. Det är så vi lär oss att blir Guds barn på riktigt, i den tuffa  verkligheten med jobbiga människor och i hopplösa situationer. Jesus är som alltid vår stora förebild, och han hjälper oss att efterfölja honom. Han dog för oss, och för de människor som skadat oss.

Vi kan bara ta ansvar för oss själva och kan välja att förlåta, även om de som skadat oss inte bett om förlåtelse, eller kanske inte ens insett vad de gjort. Vi vet att alla kommer att få till svars för sina gärningar inför Gud. Ingen kommer undan till slut. Men vi hoppas och ber att så många som möjligt blir räddade.

När vi förlåter accepterar vi också på något sätt Guds sätt att verka i världen, vilket kan hjälpa oss när vi kämpar med dessa frågor. Vi är inte förskonade från ondska och lidande, men kan själva med Guds hjälp försöka att inte bidra till detta med våra gärningar, och med vår vägran att förlåta andra.

Jesus, är våra själars herde och vårdare, genom hans sår är vi botade. (Jes 53, 2 Petr 2:18-24). Han känner till allt vi gått igenom, utsatts för, och lider av. Han ser oss och är med oss i all vår nöd, tröstar och hjälper oss. Inför honom kan vi säga som det är, och behöver inte dölja något, inte heller alla negativa och sårade känslor.

Bara Gud vet vilket ohyggligt lidande människor utsatts för dagligen, särskilt kvinnor och barn. Förföljelsen av kristna ökar också, läs gärna här https://www.open-doors.se/,  och be ständigt för våra trossyskon.

+++

Människor med djupa själsliga trauman efter övergrepp och våld behöver särskild hjälp, mycket kärlek och omtanke, lyssnande, samtal och förbön.

För den som vill veta lite mer om detta lägger jag upp denna föreläsning av en kristen klinisk psykolog som arbetat mycket med svårt skadade människor. Hon har också skrivit många läsvärda böcker.

Förlåtelse är Guds kärlek i praktiken. Vi möter denna förlåtande kärlek i och genom Jesu liv. Han var ”syndares vän” som gav människor värdigheten tillbaka genom att förlåta och upprätta dem. Jesus talade sant om deras synd,  men gav också nåd till förlåtelse och nytt liv.

Synd är att inte tro på Gud, inte erkänna honom som Skapare, Herre och Frälsare, inte vilja ta emot hans gåva. Det innebär då att missa målet med sitt liv, som är att älska och tillbe Gud, tjäna honom och ha sitt liv och sin glädje i honom. Det innebär därför också konkreta överträdelser av Guds ord, de andliga och moraliska lagar han inrättat för vårt och allas bästa.

Synden förstör själva livet, relationer till Gud framför allt, men även medmänniskor och en själv. Förlåtelse läker och upprättar. Synden gör människan inkrökt och självisk,  förlåtelse ger rätt perspektiv på Guds godhet, den egna skulden och andras.

Synden förvanskar vår identitet, förlåtelse återställer den förlorade avbilden. Vi är skapade med en hög kallelse, att leva som Guds folk på jorden, men syndens makt drog ner mänskligheten i förnedrande beteende och tillbedjan av avgudar.

+++

Källan till förlåtelse och försoning finns hos Gud, och om vi som skadade och lidande människor har svårt att förlåtea, så finns hjälp hos honom.

Det kan vara mycket svårt att förlåta , särskilt  för de människor som utsatts för olika typer av övergrepp och våld,  och innebär då  en lång och svår process innan man verkligen kan  överlämna saken till Gud. Det måste få ta sin tid och inte forceras, men om viljan att förlåta finns , hjälper Jesus alltid. Han hjälper oss till och med att vilja förlåta. Det är ändå till sist han som är den ende som verkligen kan förlåta, och han gör det i oss om vi ber om det.

Vad vi än har varit om av fruktansvärda saker som gör det svårt att förlåta så vet Jesus hur det känns, och har själv varit med om värre saker. Han var till skilnad från oss helt syndfri och oskyldig , men blev behandlad som en förbrytare och dödad. Han vet vad förkastelse, förtal, misshandel och ondska är, ändå förlät han alla som var skyldiga till hans död, och alla som under seklernas gång satt sitt hopp till honom.

Det var allas vår synd och skuld som dödade Jesus, och han dog lika mycket för de människor vi har svårt att förlåta som för oss själva. Vi har alla syndat och förlorat härligheten från Gud, och vi blir alla räddade genom att tro på Jesus.

Det är samtidigt ett uttryck för tacksamhet över att vi själva blivit förlåtna, och  en ren lydnadshandling gentemot Guds ord . Han har befallt oss att förlåta, för vårt eget bästa Skadan någon/några har tillfogat oss  är redan skedd och kan vara djup, men i jämförelse med den skada oförlåtelsen skapar är i längden så mycket större och får konsekvenser in i evigheten. Oförlåtelse skapar bitterhet och många mörka känslor och tankar.

Den binder, förstör och påverkar vår relation till Gud och andra negativt. Den innebär faktiskt också att vi gör oss till domare över andra, och vill straffa andra, kanske till och med hämnas. Förlåtelsen är  en  läkande kraft.  Det är det djupaste uttrycket för vår älskande Faders nåd mot oss syndare, när han lät sin Son bära hela börden av all synd, skuld och allt vad det innebär av konsekvenser för oss och andra.

Men bara Gud kan döma, straffa och frikänna, han som känner till varje människas innersta bevekelsegrunder, varför hon handlar som hon gör. Gud ser sanningen, vilket inte betyder att han slätar över allvaret i gärningarna. Absolut inte, vi måste alla stå till svars inför honom i hans allt genomträngande ljus.

Vi förstår heller inte alltid hur vår underlåtenhet, likgiltighet, eller direkta synder har påverkat andra. Om vi dömer andra är vi själva utlämnade till andras dom, förutom de andemakter som får tillåtelse att plåga oss.

Konskevenserna av oförlåtelse är så stora i form trots att vi själva fått så oerhört mycket förlåtet av Gud själv.

+++

Det finns några frågor som jag återkommer till i nästa inlägg:

Hur ska vi tänka och bedja för att komma igenom en personlig kamp för att kunna förlåta, försonas  och finna frid? Varför är det så viktigt?

Vad finns det för hjälp att få på vägen dit?

Måste vi förlåta även om de som gjort oss illa inte ber om det, eller ens är medvetna om sin skuld?

Jesus talade om förlåtelsens betydelse i olika sammanhang, och jag återkommer till fler bibelställen, men här följer uppmaningen att förlåta direkt efter undervisningen om hur vi ska be.