Psalmistens ger röst åt alla lidande människors rop till Gud som ekat genom alla århundraden.

Hur länge, Herre? Ska du glömma mig för evigt? Hur länge ska du dölja ditt ansikte för mig? Hur länge ska jag ha oro i min själ och ångest i mitt hjärta dag efter dag? Hur länge ska min fiende triumfera över mig? (13:2-3).

Hur länge ska jag stå ut, med…?  På ett personligt plan kan vi nog alla stämma in i detta rop. Livet är en gåva, och alldeles storartat underbart, men – förfärligt svårt och smärtsamt ibland. Det underbara med Psaltaren är att alla känslor och frågor får uttryckas, vilket visar hur djupt delaktig Gud är i sina barns omständigheter. Han lyssnar, tar emot det vi överlämnar till honom, och hjälper oss igenom. Vi är aldrig ensamna som människor i relation till vår Skapare och Gud. Det är den djupaste tillhörigheten, förmånen och trösten vi har.

På ett djupare plan är detta rop om att Gud ska skipa rättvisa, skaffa upprättelse för alla förtryckta och förföljda något som är grundat i vissheten om att vad han lovat i sitt Ord, kommer att ske. Han är själv garanten för att detta ska ske, och att all ondska ska få ett slut. Gud ÄR själva källan till rättfärdighet, sanning, fred och kärlek, allt detta som så många längtar efter men som ofta verkar ouppnåeligt, dels p g a personliga omständigheter, dels p g a andra människor negativa inflytande,  förtryckande politiska och religiösa system osv.

Det är ett stort underskott på rättvisa i den här världen och många människor lider. Men det finns ett totalt annorlunda rike där Guds goda vilja är lag, där hans kärlek, sanning och rättvisa regerar. Det är genom att födas på nytt av Ande och vatten som man blir en medborgare i detta eviga riket och det är öppet för alla som tror på Kungen, Jesus Kristus.

Jesus, Guds egen Son förkroppsligade själv detta andliga rike och visade vad sanning, kärlek, nåd, godhet och rättvisa verkligen är.

Gud har sagt att han ska skipa rätt och hålla dom över alla som står honom och hans goda vilja emot i stolthet, högmod, ovilja till omvändelse och i  lögn. För hans folk som ofta lider är det en befrielsens dag när Gud ska döma deras förtryckare och äntligen regera i härlighet och makt, synligt för alla. Deras lidande är över när Gud ska hämnas sina och deras fiender för evigt. Allt ont ska äntligen få ett slut.

Det kan kanske vara svårt för en del att acceptera att Gud som är kärlek ska döma och hämnas, men om man tänker efter skulle det vara förfärligt om han inte gjorde det. Alla överträdelser och synder är ett fruktansvärt brott mot hans goda skapelse, som måste straffas. Det finns de som medvetet och kallhamrat i sitt uppror mot Gud går så långt in i mörkret att de inte kan nås av något ljus. De vill inte ha med Gud att göra, hur ofattbart det än är. De är som svarta hål.

Jag återkommer till den brännande frågan om ”himmel och helvete” i kommande inlägg, men så mycket kan sägas att Gud som vill att alla ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen, har gjort allt för att det ska kunna bli en verklighet. Jesus bar hela världens synd i sig själv på korset, varje människas personliga synd och skuld, och när Gud Fadern uppväckte honom från de döda bekräftades hans seger över synden, döden, satan. Vi kan lita på att Gud dömer fullkomligt rättvist och med ofattbart stor nåd och förståelse för varje människas livssituation.

Jesus lever och är den som ska döma levande och döda. Det är trösterikt att Guds Son som så väl vet hur det är att vara människa i lidandet, är den som med kärlekens brinnande hjärta gör allt för att rädda var och en. Men en del vill inte ta emot Guds nådefulla erbjudande, de vill vara sin egen herre och gud, tillbe mörkrets makter och andra gudar, begå fasansfulla övergrepp på andra utan att visa ånger eller omvändelse,  öppet håna och skända Guds helighet.

Hur skulle Skaparen kunna göra annat än döma och straffa alla som förstör hans skapelse? Det är ju hans rike och det finns som i alla riken regler som måste efterlevas, och om brott och överträdelser sker, måste de bestraffas. Hans rike tillhör de ödmjuka, de förlåtna, de pånyttfödda som accepterat Guds vilja och hans utvalde Kung, Jesus Kristus, och att den lag som gäller är kärlekens, rättfärdighetens och sanningens lag.

Det är ett av många teman i Skriften, särskilt hos profeterna och i de apokalyptiska böckerna som med ett rikt symboliskt språk förmedlar denna verklighet: Gud kommer att utkräva räkenskap av jordens invånare och till sist störta makterna som förstört hans värld och freda sitt eget rike från det onda. Rent juridiskt-andligt skedde domen över satan, döden, de onda krafterna i tillvaron på korset och Jesus ÄR sedan sin uppståndelse Herre över levande och döda. För dem som sätter sin tro och sitt hopp till honom är han en tillflykt i nöden och en garant för uppståndelse, upprättelse och en ny skapelse friad från mörkrets makter. Men lidandet kommer ingen ifrån, dock är det en stor skillnad mellan att lida med Gud och utan Gud . Han är verkligen med oss i och genom allt.

+++

Kollektivt stiger också ropen från martyrerna genom alla tider inför Gud:

Upp 6: När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. 10 De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?” 11 Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt. 

Gud kommer alltså att hämnas, det är bara en fråga om när det ska ske, något vi inte vet. Under tiden ska de som lider vila i förtröstan på Herren, iklädda en vit klädnad. Vad kan det betyda? Den symbliserar dels renhet, rättfärdighet, ära och delaktighet i Guds rike, dels seger. Tillsammans med sin Herre har de segrat och kommer att få en evig seger på uppståndelsens morgon. Johannes skrev i sin introduktion:

9 Jag, Johannes, er broder, som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, jag befann mig på den ö som kallas Patmos,  för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull.

I Jesus delade den första kristna generationen lidandet, riket och uthålligheten med varandra och med sin Frälsare Jesus Kristus. Det är på samma sätt idag, som Kristi kropp delar vi varandras lidanden i bön, uthållighet, förvissade om att Kristi rike snart ska uppenbaras i all sin härlighet och makt.

Så låt oss fortsätta bedja för Guds folk som förföljs och dödas och naturligtvis också för andra oskyldiga offer för våld och övegrepp.

Vi har nog alla upplevt att vi talar med någon som visserligen lyssnar, men inte riktigt hör vad vi säger. Det finns inget riktigt intresse, ingen medkänsla och vilja att ta till sig det vi försöker förmedla. Vi har säkert själva också gjort så många gånger gentemot andra. På samma sätt är det med seendet när någon tittar på oss men inte ser oss på riktigt med den där blicken som bara kärleken kan har. Vi är inte riktigt närvarande av många olika anledningar, kan eller vill inte ta till oss vad den andre säger.

För det är precis det som sker när vi verkligen hör – vi blir på något sätt delaktiga av den andres liv. Så är det i fungerande relationer bland älskande, familj och vänner, även om det aldrig är perfekt på det mänskliga planet.

I förhållande till Gud är vi alla skyldiga till att inte (vilja) höra vad han säger och se i Ordet vad han han gjort för oss människor- ett genomgående tema i Skriften. Därför uppmanas vi ständigt att höra och se. Det är bara genom att verkligen höra, ta till oss hans ord, reflektera och leva det som vi också blir delaktiga av hans liv. Vad gäller Gud är det sant och verkligt på ett helt annat sätt än med våra medmänniskor- i Guds Ord är hans liv. Det skapar, som vi ser på så många ställen i Bibeln. I relationen med Jesus Kristus skapar Anden liv och gemenskap i hans kärlek på ett helt unikt sätt.

+++

Men vad är det som avgör hur vi människor ser, tolkar och förhåller oss till varandra och omvärlden?  Vi kan ju se och uppleva människor och händelser på helt olika sätt, vilket inte är märkligt eftersom vi är helt olika individer.

Det är med vårt inre, vår själ,  som vi bearbetar det vi ser och hör med våra sinnen. Vi använder naturligtvis vår hjärna, våra rent fysiska förutsättningar för att varsebli och interagera med andra, samtidigt som vi bygger upp en inre verklighet- vårt jag- och  tolkar, beslutar, väljer och agerar sedan på det vi ser och hör. Det sker i en oerhört komplex process där många faktorer spelar in, som b la arv och miljö, personlighet och erfarenhet, uppfostran och bildning, möjligheter och begränsningar. Ofta går dessutom allting så fort i vår tid och informationsflödet är så stort att det kan vara svårt att bearbeta. Därför behöve vi mer än någonsin tid för eftertanke och stillhet så ofta det går.

Men, det finns ett inre förhållningssätt som bestämmer vad vi gör med allt detta, något som dessa ord av Jesus belyser.

34 Ditt öga är kroppens lampa. När ditt öga är friskt får hela din kropp ljus, men när det är sjukt är din kropp i mörker. 35 Se därför till att ljuset inom dig inte är mörker. 36 Om hela din kropp har ljus och ingen del är i mörker, då blir den upplyst helt och fullt, som när lampan lyser över dig med sitt klara sken.” (Matt 6;22).

Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud (Matt 5:8).

Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet. 34 Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. 35 En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont. 36 Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. 37 Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.” (Matt 12:33).

Det är värt att begrunda detta. Hur vi ser påverkar hela livet. Om ögat är friskt (ἁπλοῦς, haplous), vilket betyder odelat, klart, rent så får hela vår varelse ljus.  Motsatsen är när blicken,  ögat är ont som det står i den grekiska texten (πονηρὸς, poneros)- då förmörkas vi som människor.

Vad är en ”renhjärtad” (καθαροὶ, katharoi) människa? Det är lite samma sak som med det grekiska ordet för frisk, och betyder oblandad och klar (och fri från onda tankar).

Det är ett stort löfte att en renhjärtad människa är salig och ska se Gud, jag återkommer till det.

+++

Om vi går ett steg vidare så kan  vårt hörande öra och seende  ögat övas upp både i relation till våra medmänniskor och till Gud genom att bestämma oss för att vilja ge av oss själva till den andre i lyssnandets konst. För det är ju vad vi gör när vi aktivt lyssnar- vi inte bara tar emot utan ger också något av oss själva, i tid och omtanke.

Vad gäller relationen till Gud kan vi i ljuset av hans Ord och i bön  också lyssna in vad som sker under ytan och vi kan få en profetisk blick, vilket är att kunna se lite längre och djupare än det som omedelbart syns. Det handlar om att urskilja och separera sanning från lögn, att känna igen herdens röst och följa honom, vilket bara är möjligt i gemenskap med honom själv. Det är absolut nödvändigt i vår tid av andlig förvirring och okunskap och i det osäkra och allvarliga världsläget.

Bara i ljuset av Guds Ord ser vi klart och förstår vad som sker och blir inte bedragna, utan bevarade i den sanna bibliska tron, den sunda läran. Hur tolkar vi det som sker och hur kan vi vara förberedda på vad som komma skall? Det är oerhört viktigt och jag har skrivit om det i andra inlägg, t ex här https://alefochomega.com/2018/06/14/den-sista-tiden-och-bedrageriet-inledning/

Det handlar om den känslighet vi kan uppöva med den helige Andes hjälp, en lyhördhet som är hjärtats överlåtelse och förtröstan och som skyddar oss från lögn och bedrägeri.

+++

Här är det sammanhang i evangelierna där Jesus tydligt visar på detta samband mellan hjärta och öra, dvs om viljan finns att höra och efterleva. Hur ser vår ”hjärtegrund” ut? Är den mottaglig? Är vi ”god jord” för Herrens ord ? Vi kanske kan rensa undan sten, tistlar och törnen och bli mer fruktbärande för Guds rike.

Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. 2 Då samlades det så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den, medan allt folket stod på stranden. 3 Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:

”En såningsman gick ut för att så. 4 Och när han sådde, föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5 En del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord. Det sköt genast upp, eftersom det inte hade djup jord. 6 Men när solen steg, förbrändes det och vissnade bort, därför att det inte hade någon rot. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det. 8 Men en del föll i god jord och bar frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. 9 Hör, du som har öron!”

10 Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: ”Varför talar du till dem i liknelser?” 11 Han svarade dem: ”Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12 Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13 Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. 14 På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se.  15 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. 16 Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. 17 Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det.

Är det verkligen möjligt att leva efter Paulus uppmaning att ständigt bedja?

Bibeln är fylld av böner av olika slag, lovprisning och tacksägelse. Det visar hur beroende vi är av Gud och att han har inrättat sin skapelse så.   Vi är skapade för att mottaga hans liv, nåd, kraft och vishet och i bönen är vi särskilt medvetna om hans närvaro i vår personliga relation med honom  och som förebedjare för andra, vilket är ett stort privilegium.

Jag har skrivit lite utförligare om det här : https://alefochomega.com/2021/08/28/att-vara-en-forebedjare-inledning/

Jesus själv var den främste bedjaren av alla, vilket evangelierna berättar om på många ställen . Han steg upp före gryningen och bad, ibland en hel natt inför viktiga beslut,  efter intensiva dagar med förkunnelse och betjäning bland alla hjälpsökande, i Getsemane inför sitt lidande och död. Vi får anta att han tidigt lärde sig att be hemma hos Maria och Josef och att det var hans sätt att leva på.  Jesus Kristus,  Guds egen Son som var ett med sin Fader i evigheten innan tidens begynnelse,  levde alltså som människa i ständig bön och överlåtelse.

Jesus svarade dem: ”Jag säger er sanningen: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen. (Joh 5:19).

Jesus lärde oss att vi ska be Fader vår, att Gud först och främst ska  vara i centrum, hans vilja och rike. Det gäller idag och i eskatologisk mening- vi ber att Guds namn ska bli helgat, att hans rike ska komma, att hans vilja ska ske vid tidens slut i all sin uppenbarade härlighet och kraft. Samtidigt ger det också rätt perspektiv för vårt liv: vi får be om dagligt bröd, inte morgondagens eller gårdagens. Det hjälper oss att leva i i nuet, något som kan vara svårt, och just därför är det säkert som vår Herre betonar den dagliga, stundliga bönen. Samtidigt  ska vi alltid ha evigheten som riktmärke.

Guds rike kom ju med Jesus och han visade vad det innebar i ord och gärningar. Vi som tillhör Kristus lever i rikets fördolda verklighet och har som uppgift att förkunna de glada nyheterna om Guds rike, evangeliet som räddar från den eviga döden och bringar försoning och frid.

Vi är alltså direkt uppmanade att bedja för våra viktigaste behov till vår himmelske Fader: dagligt bröd, förlåtelse, beskydd från frestelser och räddning från det onda.

Men det finns ju ingen gräns för vad vi kan be för och det är bra att påminna sig om vår ställning inför Gud  – att ständigt ha tillträde till hans närvaro och be för våra medmänniskor.

Vi ska be för alla människor, nära och fjärran, för dem med ansvar och makt,  om det Gud vill och som Skriften talar om- att evangeliet blir predikat för alla folk och människor blir frälsta, att hans lidande vittnen får nåd och styrka att uthärda förföljelse, att hans vilja sker med församlingen och med Israel.

+++

Tillbaka till rubriken!

Aposteln Paulus uppmaning lyder i sitt sammanhang så här:

Paulus uppmanade alltså församlingen i Tessalonika att be utan uppehåll, ἀδιαλείπτως προσεύχεσθε. Adverbet adialeiptos (som betyder ständigt, oavbrutet) förekommer tre gånger i detta brev, 1:3, 2:13 och i 5:17. Det visar på  den attityd han hade av att ständigt komma ihåg och tänka på församlingens väl och ve, tacka Gud för dem dem och be för dem. Det sistnämnda är alltså det han också uppmanar dem till.  Han var inte bara den store Aposteln som förde ut evangeliet i världen, den briljante teologen som systematiserade den kristna tron i förhållande till b la judendomen  i sina praktiska brev med pastoral omsorg och auktoritet, utan också bedjaren Paulus. Han som alltid ville vara en förebild för de troende, var i detta avseende också lik sin Herre och Mästare, Jesus Kristus.

Det handlar alltså om ett förhållningssätt, att mitt i vårt livs alla praktiska omständigheter och bestyr leva så medvetet vi kan i relation till Herren Jesus och ständigt lyfta upp allt i bön till honom, förutom de fasta tider vi har i vårt personliga böneliv och i församlingen. Vi kan s a s vara vända till Gud i vårt inre mitt under allt som sker till det yttre. Det har många troende i alla tider eftersträvat, och vi kan lära oss även av dem.

Maria kallades tidigt för ”apostlarnas apostel” eftersom hon var den förste som bevittnade den tomma graven och mötte Jesus efter uppståndelsen och berättade det för (de andra) lärjungarna. Vi har ju lite olika versioner av samma händelser  i de fyra evangelierna, men de hade svårt att tro på henne, dels för att de var tröga att tro på det Jesus hade sagt och förberett dem på, och för att de var både rädda och sorgsna efter det som hänt deras Mästare, dels kanske för att hon var kvinna. En kvinnas vittnesbörd räknades inte som likvärdigt med männens i den tidens patriarkala samhällen. Men det är inte alls säkert, hon hade ju trots allt varit med dem under en längre tid och de måste ha lärt känna henne.

Marias hemstad Magdala var en känd handelsstad och även om vi inte känner  till hennes ekonomiska status kunde hon tillsammans med några andra kvinnor betjäna Jesus och lärjungarna, så hon måste ha haft mer än tillräckligt att leva på. I vår tid har man grävt fram den antika staden och funnit en urgammal synagoga, och det har blivit en viktig pilgrimsort. Den ligger ett par kilometer från Tiberias vid Genesarets sjö.

Därefter vandrade Jesus genom städer och byar och förkunnade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom, 2 och även några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och sjukdomar: Maria som kallades Magdalena – från henne hade sju onda andar farit ut – 3 och Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, samt Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde. (Luk 8). 

Hon hade följt Jesus efter att han befriat henne från sju onda andar och hon måste därför fått en stark personlig tro på hans makt och tacksamhet till honom som befriat henne. Det vi ytterligare vet om henne är att hon var med vid korset till slutet och såg Jesus dö och att hon var på plats tidigt vid graven för att smörja hans kropp, såsom seden var. Maria var uppenbarligen en stark kvinna med stor kärlek och trofasthet.

Det är intressant att tänka på vad som hände med henne sedan. Var hon med de kvinnor som omnämns i Apg 2, när lärjungarna tillsammans med Jesu mor Maria var samlade till bön efter hans himmelsfärd och inför pingsten? Det är ju fullt möjligt. Då blev hon, liksom Jesu mor Maria fyllda med den helige Ande, tillsammans med lärjungarna.

Hon omnämns inte vidare i NT, och räknas inte med i kretsen av dem som såg Jesus efter uppståndelsen i Paulus uppräkning i 1 Kor 15:

Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna 5 och att han visade sig för Kefasoch sedan för de tolv 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat. 7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. 8 Allra sist visade han sig också för mig, som för ett ofullgånget foster.

Vi vet inte varför det är så, kan det ha varit för att skydda henne och de andra kvinnorna från de svåra tider och den förföljelse som snart blev en verklighet när evangeliet började predikas? Det är mycket möjligt.

För lärjungarna, som var med under Jesu verksamhet men som svek honom i Getsemane,  flydde när han blev gripen,  inte var med när han dog den fasansfulla korsdöden, och som förnekade honom (Petrus), visste mycket väl att det var denna kvinna som kom med den fantastiska nyheten om att Jesus levde. Det var hon som först fick se och höra den uppståndne Jesus säga hennes namn. Nog hade det varit fantastiskt att få veta lite mer om henne, men vi får nöja oss med vad som står skrivet i evangeliern

Maria stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven. 12 Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. 13 Och de sade till henne: ”Kvinna, varför gråter du?” Hon svarade: ”De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” 14 När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15 Jesus sade till henne: ”Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?” Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: ”Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.” 

16 Jesus sade till henne: ”Maria.” Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: ”Rabbuni” – det betyder lärare. 17 Jesus sade till henne: ”Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud.” 18 Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.

+++

Vad är kärlek? Det finns många svar på den för allt mänskligt liv grundläggande frågan. Här handlar det om den kärlek Gud har till oss och som han visat i ord och konkret handlande som alltid överensstämmer. Gud gör alltid det han säger, han är det han säger och gör. Det är bara Bibeln som förmedlar denna oerhörda hemlighet om tillvarons innersta, att Gud som skapat allt ÄR kärlek och att han aktivt verkat i historien för att uppenbara sin kärlek till oss.

 6 Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. 7 Knappast vill någon dö för en hederlig människa – kanske vågar någon gå i döden för den som är god. 8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. 9 När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. 10 Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. 11 Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.

Det kan vi ta till oss, han är ju ändå Gud och ”borde” älska det han skapat. Men att vi är befallda att älska honom, hur är det möjligt?

Gud förbundsfolk fick denna  befallning, som var och är det judiska folkets trosbekännelse, Shema : 4 Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.5 Och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft. (5 Mos 6:4). Den femte Moseboken, som egentligen felaktigt kallas Deuteronomium, den andra lagen, består av ett par stora sammanfattande tal av Moses. Som alla Moseböckerna får de sina namn efter de inledande orden på hebreiska, varav den femtes första ord just är ord, tal.

Hur kan det alltså vara ett budord att älska Gud, vilket också Jesus själv sade är det största och viktigaste budet? Hur kan vi älska någon vi inte ser, hör eller vet något om? Det är omöjligt att förstå utan en helhetsbild på den bibliska historien. Därför är det nödvändigt att gå tillbaka till när Herren gav sina ord (som hans folk skulle leva av och följa), sina bud och den inledande meningen var det som utgör grunden för den bibliska tanken:

Och Gud talade alla dessa ord:

 Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. (Deut 5: 6)

Allt började med Gud själv, precis som i skapelsen (I begynnelsen skapade Gud himmel och jord), att han gjort något som visade vem han är, vilket folket erfarit rent konkret. Han hade fört dem ut ur slaveriet och fört dem igenom prövningarna i öknen för att göra dem till sitt folk, avskilda från andra folk för att tillhöra honom. Därför kunde de också älska den Gud som uppenbarat sig för dem och gjort dessa många mirakler för dem. De kunde och skulle älska den Gud som befriat, upprättat och gett dem en helt ny identitet som hans folk.

Det är naturligtvis på samma  sätt i NT eftersom Jesus Kristus är den utlovade Frälsaren och Messias som uppfyller och sammanfattar Lagen, Guds slutliga och fullkomliga uppenbarelse i sin person. Vi kan vara ännu mer tacksamma och älska Gud tillbaka för det han slutgiltigt gj0rde för att besegra döden och syndens makt för oss. Vi har också alla fått den Helige Ande som vår Hjälpare. Gud själv har tagit sin boing i oss som hans frälsta, renade och pånyttfödda barn.

Jesus utvecklar budet och befaller oss att älska våra fiender och be för dem, ett förhållningssätt som genomsyrar hela Nya Testamentet. Det verkar ännu mer omöjligt, vi räcker inte till utan behöver Guds nåd och kraft för det.

Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa  och hata din ovän. 44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. 45 Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 46 Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? 47 Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? 48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

+++

Förutsättningen för alla typer av gemenskaper, från den minsta enheten i familj till samhällen och nationer är att grundläggande regler och lagar efterlevs. Brott mot andras liv och egendom måste straffas och offer för våld och övergrepp förhoppningsvis få hjälp och stöd. Vi lever i ett moraliskt universum, något de flesta religioner och filosofier är överens om. På samma sätt som det finns fysikaliska lagar som ingen kan överträda, finns lika grundläggande lagar för hur verkligheten är beskaffad på ett mänskligt plan.

Det är eftersträvansvärt och ett nödvändigt gott för alla människor att försöka leva efter den moraliska lagen i alla mänskliga gemenskaper, även om det inte gör oss rättfärdiga inför Gud. Inga goda gärningar i sig, ett asketiskt leverne i mediation eller andra religösa praktiker kan befria oss från synd, frälsa våra själar eller utveckla en inneboende gudomlig potential.

Det finns bara en enda väg till räddning för oss alla, och det är genom tro på Jesus Kristus, Guds Son som vår personlige Herre och frälsare.

Aposteln Paulus skrev: Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. 17 Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro. (Rom 1).

23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. (Rom 3).

Alla våra gärningar får konsekvenser för oss själva och andra, på gott och ont. Det kan i det korta perspektivet verka som att man kan komma undan med att medvetet vilja skada andra för egen vinning, men lagen om sådd och skörd verkar lika obevekligt som tyngdlagen. Det är återigen de flesta överens om, skillnaden är om (och hur)  det finns nåd och förlåtelse för överträdaren.

I bibliskt språkbruk talar vi om synd, som enligt 1 Joh är just överträdelse av lagen. 4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. 

Det grekiska ordet ἁμαρτία, hamartia, betyder att missa målet, och det är vad det ytterst handlar om , att missa själva meningen med livet, målet för vår existens- att älska och bli älskad. Det är ingen sentimental, romantisk kärlek baserad på sköna känslor utan en robust vilja att trots allt välja att vilja och försöka göra det rätta och goda mot andra hur de än beter sig

Det är så just för att det djupast sett är den lag som vi har att förhålla oss till och inför vilken vi alla missat målet, syndat. Vi har inte älskat Gud och varandra som vi borde, och kan det egentligen inte av oss själva. Det är därför vi behöver räddas från vår inkrökta egoism till Kristus och bli födda på nytt till liv i honom. Hans liv ÄR kärlek i ord och handling, men också i överflödande salighet när vi förblir i honom. För det är i sanning saligt att leva i enlighet med Guds bud och förbli i hans kärlek.

Alltings upphov, Skaparen själv, ÄR kärlek och skapade livet i all sin ofattbara skönhet och inrättade lagar för att skydda och bevara livet, och därmed indirekt söka begränsa det som förstör och i långa loppet låta det onda straffas.

Därför finns det konsekvenser för brott mot denna kärlekens lag, som jag återkommer till. När vi nu vet att Gud är kärlek, ljus, sanning, godhet, rättfärdighet och nåd, vad sker med dem som medvetet och av eget val vänder sig ifrån detta, som lika medvetet och illasinnat gör ont mot andra och förkastar Gud? Det som väntar dem är mycket mörkt och förfärligt, svårt att föreställa sig.

+++

Till sist, med Jesu egna ord och aposteln Paulus:

Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom. 35 En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: 36”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” 37 Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.  38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. (Joh 13).

8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. 9 Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv.  10 Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse. (Rom 13)

Efter pingst kan det vara på sin plats att reflektera lite över den helige Ande. Man brukar säga att den helige Ande  är som andningen för vårt kristna liv, och det ligger mycket i det. Om vi inte andas är vi döda, och om inte Anden ”andas” i vår ande, har vi inte liv från Gud.

Anden föder oss på nytt till liv i Kristus , och i dopet.  Han verkar på många olika sätt, b la genom att ge kraft till att vittna om Jesus (Apg 1:8), genom sina gåvor (1 Kor 12), i den frukt som hans inneboende skapar (Gal 5), som vår Hjälpare i att leda oss rätt (Joh 14, 16), i bönen (Rom 8).

Först några tankar om den glädje som är vår arvedel. Den som blivit fylld av den helige Ande, vet att den glädjen inte liknar något annat. Vi får del av Guds egen glädje.  Obeskrivlig glädje och salighet tillhör Guds väsen. Det är en glädje som inte är beroende av våra omständigheter, inte av oss själva. Det är en glädje som består och som håller igenom alla livets svårigheter. Vi kan uppleva att vi tappar den ibland, men Anden upplivar den i oss gång på gång. Den är en gåva som allt annat vi får av Gud. Det är hans egen glädje.   Det står i Apostlagärningarna: ”Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande”.   Där Guds Ande är, där är glädje, frid och frihet.

Det är viktigt att veta vad Bibeln lär om den Helige Ande, men lika viktigt att erfara hans närvaro. Guds rike består inte i ord utan i kraft, som Paulus skrev (1 Kor 4 ). Guds Ande verkar där Jesus är i centrum som den korsfäste och uppståndne Herren och Frälsaren, för att vittna om honom i våra liv idag, förhärliga honom. Vi får hans kraft att bli vittnen för andra om Jesus. Anden drar aldrig uppmärksamheten till sig själv, utan pekar alltid på Jesus, som i sin tur leder oss till Fadern.

Anden är ett med Fadern och Sonen och vad han är som person tillsammans med Fadern och Sonen i den heliga treenigheten är ett mysterium för oss. För oss är han Hjälparen- tröstaren, och b la nådens, sanningens, uppenbarelsens, vishetens, härlighetens, bönens, barnaskapets, kraftens, helighetens, reningens, och livets Ande.

Anden ger liv åt Guds ord och är vår Hjälpare i allt, utan honom kan vi inte leva som kristna, lovprisa, be, tjäna och leva i Guds fullhet. Anden är ju Guds närvaro i våra hjärtan och i församlingen i dag. Utan honom finns inget liv från Gud. Utan honom skulle kristen tro vara en lära och Bibelns ord bara förbli ord på papper.

För oss kristna (och judar) är Bibeln helig Skrift, den som vi tror på ett unikt sätt låter oss få lära känna Guds tankar och planer, och därför helt avgörande för vår tro och vårt liv. Men vi tillber inte boken utan den levande Guden själv som inspirerat dess författare att på olika sätt förmedla det han ville ha sagt och gjort. Jesus själv, som kom från Gud, lärde oss om sin och vår himmelske Fader och om Hjälparen, den Helige Ande.

Bibeln är sann i allt den säger men allt som sägs är inte Herrens direkta vilja när det gäller gäller människors ord och gärningar. Den återger vad som hände trots att det visar att Guds utvalda tjänare hade stora brister, men Gud valde att vara närvarande mitt ibland syndiga och svaga människor för att genomföra sin räddningsplan. Därför är det viktigaste den övergripande historien om hur Gud i sin kärlek ingriper för att befria människan från de förfärliga konsekvenserna av hennes egna felaktiga val att gå sin egen väg och inte följa honom.

1 Petr 1 10 Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 Och det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att få blicka in i.

Utan Guds egen Ande kan inte själva bokstaven i Skriften förmedla det liv som Ordet rymmer. Vi förstår då inte själva ”andemeningen” i orden och får inte del av den verklighet de representerar. Anden medskapar alltid verklighet, existens och liv åt det Gud har sagt, vilket vi ser i skapelseberättelserna och genom Skriften fram till Jesus och apostlarna.

Jesus själv visar på det viktigaste som sammanbinder Ord och Ande- att komma till honom för att få liv och förstå hur Skrifterna vittnar om honom.

Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, 38 och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. 39 Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. 40 Men ni vill inte komma till mig för att få liv.

Paulus, som innan sitt livsförvandlande möte med den uppståndne Jesus var en hängiven och bokstavstrogen farise, kunde säga så här i ett av sina brev:

Nej, ni är vårt brev som är skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor. 3 Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan.

4 En sådan tillit har vi till Gud genom Kristus, 5 inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. 6 Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. (2 Kor 3).

+++

En händelse i evangelierna berättar om farisen Nikodemus ,  som var öppen och ödmjuk nog att fråga och lyssna och därför fick veta sanningen om Guds rike..

Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. 2 Han kom till Jesus om natten och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.” 3 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” 4 Nikodemus sade: ”Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?” 5 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. 6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. 7 Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. 8 Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.”

Som pånyttfödda lever vi av Guds Ord, i gemenskap med Jesus själv, genom den Helige Ande. Ordet och Anden är ett. Bibeln är vår unika källa till kunskap om Gud och Den Helige Ande bekräftar Ordet, och då handlar det inte enbart om bibeltexterna som nedskrivits, bevarats, översatts och spritts över världen som ett vittnesbörd, utan om Guds Son, som är Ordet i b la Johannesevangeliet. Ur den s k Prologen, kap 1:

 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

6 En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.

9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.

14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.

+++

Bibelns Gud är verksam i sin skapelse och i historien. Han är dynamisk och aktiv i att genomföra sina planer, ofta trots stort motstånd från både människor och andliga makter som står honom emot. Det händer saker när han talar. Hans ord är semantiskt detsamma som hans handlande i hebreisk kontext.  Ordet dynamisk kommer från det grekiska ordet δύναμις, dynamis, som betyder kraft, förmåga att genomföra något som ger bestående effekt.

Guds skapande av allt som finns är ett uttryck för också hans oerhörda kraft, visdom och härlighet som blir synlig i världen.

Rom 1 :20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat.

Guds frälsningsverk i och genom Jesus Kristus är naturligtvis det mäktigaste uttrycket för Guds oerhörda kraft när han uppväckte sin Son från döden och därmed gav oss alla en evig räddning från synd och död. Själva evangeliet om Jesus död och uppståndelse ÄR Guds kraft. Vi kan inte med alla våra ansträngningar rädda oss själva eller lära känna Gud. Det ges oss av nåd, gratis och utan förtjänst.

I Romarbrevet 1:16 : Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft δύναμις till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. 17 I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av troEvangelium är Guds kraft till frälsning för var och en som tror.

+++

Det finns en återkommande fras i berättelsen om vad Gud gjort i historien. hans uppmaning till de människor han kallar till tjänst: Gå ut ur,  in i. Guds handlande förlöser människans agerande att bryta upp från andligt destruktiva sammanhang, att ta steg i tron mot det Gud lovat och vill.

När Gud talade till  Abram i Gen kap 12 sade han: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.

Och i kap 15: 7 Sedan sade han till honom: ”Jag är Herren, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel. 

Denna fras återkommer på flera ställen i GT och tanken återfinns även i NT i en fördjupad och utvidgad betydelse. När Herren talar till sina tjänare i det gamla förbundet och presenterar sig gör han det just på detta sätt i de fem Moseböckerna, 1:a, 2:a och 5:e. Han ÄR HERREN (Jahve) som manar dem att lämna, gå ut ur sina rådande omständigheter i avgudakulturer och själv hjälper och leder dem att göra det.

När judafolket formellt blev Guds folk i det förbund han slöt med dem, sade han de definerande orden som format detta folk:

Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. (2 Mos 20:2).

13 Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egyptens land, för att ni inte skulle vara slavar där. Jag har brutit sönder ert ok och låtit er gå med upprätt huvud. (3Mos 26).

+++

Med Jesus Kristus kom Guds rike in i världen på ett konkret sätt, i honom blev Guds vilja tydlig att inte bara befria sitt folk  från yttre slaveri utan alla människor från synd, död och de gudsfientliga andemakter som verkar i världen. I Johannesevangeliet läser vi  om hur Gud älskar världen så mycket att han gav den sin ende Son för att rädda den, och samtidigt tar oss ur världen till sig, även om vi lever kvar i den. Det sker i en inre process, ett andligt uttåg från den här tidsålderns tänkesätt. Vi föds på nytt in i hans rike, som inte är av denna världen, och får växa till genom Andens kraft i vår nya identitet som Guds älskade barn och tjänare.

Joh 3:16  Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 

Joh 15:18 Om världen hatar er, ska ni veta att den har hatat mig före er 19 Hade ni tillhört världen, skulle världen ha älskat er som sina egna. Men ni tillhör inte världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.

Det är ett genomgående tema i hela NT, att Gud tar oss ut från destruktiva mönster och andligt betryck. Han vill att vi ska vara fria från allt sådant och få leva i hans ljus, i hans frid, i hans kärlek, i hans kraft. Jesus Kristus är den som befriar och löser oss. Sanningen om vem han är och vilka vi är i honom gör oss fria.

Här är bara några exempel bland många: Kol 1: 13 Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. 14 I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. 

1 Tess 1  Ty vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan i kraft och den helige Ande och gav full visshet. ..  9 Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden 10 och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen. 

Efes 1: 5 I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. 

Efes 2: Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. 2 Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 3 Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

4 Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5 också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. 6 Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, 7 för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 8 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

Gal 1: Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, 4 som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. 5 Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.