Efter pingst kan det vara på sin plats att reflektera lite över den helige Ande. Man brukar säga att den helige Ande  är som andningen för vårt kristna liv, och det ligger mycket i det. Om vi inte andas är vi döda, och om inte Anden ”andas” i vår ande, har vi inte liv från Gud.

Anden föder oss på nytt till liv i Kristus , och i dopet.  Han verkar på många olika sätt, b la genom att ge kraft till att vittna om Jesus (Apg 1:8), genom sina gåvor (1 Kor 12), i den frukt som hans inneboende skapar (Gal 5), som vår Hjälpare i att leda oss rätt (Joh 14, 16), i bönen (Rom 8).

Först några tankar om den glädje som är vår arvedel. Den som blivit fylld av den helige Ande, vet att den glädjen inte liknar något annat. Vi får del av Guds egen glädje.  Obeskrivlig glädje och salighet tillhör Guds väsen. Det är en glädje som inte är beroende av våra omständigheter, inte av oss själva. Det är en glädje som består och som håller igenom alla livets svårigheter. Vi kan uppleva att vi tappar den ibland, men Anden upplivar den i oss gång på gång. Den är en gåva som allt annat vi får av Gud. Det är hans egen glädje.   Det står i Apostlagärningarna: ”Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande”.   Där Guds Ande är, där är glädje, frid och frihet.

Det är viktigt att veta vad Bibeln lär om den Helige Ande, men lika viktigt att erfara hans närvaro. Guds rike består inte i ord utan i kraft, som Paulus skrev (1 Kor 4 ). Guds Ande verkar där Jesus är i centrum som den korsfäste och uppståndne Herren och Frälsaren, för att vittna om honom i våra liv idag, förhärliga honom. Vi får hans kraft att bli vittnen för andra om Jesus. Anden drar aldrig uppmärksamheten till sig själv, utan pekar alltid på Jesus, som i sin tur leder oss till Fadern.

Anden är ett med Fadern och Sonen och vad han är som person tillsammans med Fadern och Sonen i den heliga treenigheten är ett mysterium för oss. För oss är han Hjälparen- tröstaren, och b la nådens, sanningens, uppenbarelsens, vishetens, härlighetens, bönens, barnaskapets, kraftens, helighetens, reningens, och livets Ande.

Anden ger liv åt Guds ord och är vår Hjälpare i allt, utan honom kan vi inte leva som kristna, lovprisa, be, tjäna och leva i Guds fullhet. Anden är ju Guds närvaro i våra hjärtan och i församlingen i dag. Utan honom finns inget liv från Gud. Utan honom skulle kristen tro vara en lära och Bibelns ord bara förbli ord på papper.

För oss kristna (och judar) är Bibeln helig Skrift, den som vi tror på ett unikt sätt låter oss få lära känna Guds tankar och planer, och därför helt avgörande för vår tro och vårt liv. Men vi tillber inte boken utan den levande Guden själv som inspirerat dess författare att på olika sätt förmedla det han ville ha sagt och gjort. Jesus själv, som kom från Gud, lärde oss om sin och vår himmelske Fader och om Hjälparen, den Helige Ande.

Bibeln är sann i allt den säger men allt som sägs är inte Herrens direkta vilja när det gäller gäller människors ord och gärningar. Den återger vad som hände trots att det visar att Guds utvalda tjänare hade stora brister, men Gud valde att vara närvarande mitt ibland syndiga och svaga människor för att genomföra sin räddningsplan. Därför är det viktigaste den övergripande historien om hur Gud i sin kärlek ingriper för att befria människan från de förfärliga konsekvenserna av hennes egna felaktiga val att gå sin egen väg och inte följa honom.

1 Petr 1 10 Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 Och det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att få blicka in i.

Utan Guds egen Ande kan inte själva bokstaven i Skriften förmedla det liv som Ordet rymmer. Vi förstår då inte själva ”andemeningen” i orden och får inte del av den verklighet de representerar. Anden medskapar alltid verklighet, existens och liv åt det Gud har sagt, vilket vi ser i skapelseberättelserna och genom Skriften fram till Jesus och apostlarna.

Jesus själv visar på det viktigaste som sammanbinder Ord och Ande- att komma till honom för att få liv och förstå hur Skrifterna vittnar om honom.

Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, 38 och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. 39 Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. 40 Men ni vill inte komma till mig för att få liv.

Paulus, som innan sitt livsförvandlande möte med den uppståndne Jesus var en hängiven och bokstavstrogen farise, kunde säga så här i ett av sina brev:

Nej, ni är vårt brev som är skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor. 3 Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan.

4 En sådan tillit har vi till Gud genom Kristus, 5 inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. 6 Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. (2 Kor 3).

+++

En händelse i evangelierna berättar om farisen Nikodemus ,  som var öppen och ödmjuk nog att fråga och lyssna och därför fick veta sanningen om Guds rike..

Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. 2 Han kom till Jesus om natten och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.” 3 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” 4 Nikodemus sade: ”Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?” 5 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. 6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. 7 Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. 8 Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.”

Som pånyttfödda lever vi av Guds Ord, i gemenskap med Jesus själv, genom den Helige Ande. Ordet och Anden är ett. Bibeln är vår unika källa till kunskap om Gud och Den Helige Ande bekräftar Ordet, och då handlar det inte enbart om bibeltexterna som nedskrivits, bevarats, översatts och spritts över världen som ett vittnesbörd, utan om Guds Son, som är Ordet i b la Johannesevangeliet. Ur den s k Prologen, kap 1:

 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

6 En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.

9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.

14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.

+++

Bibelns Gud är verksam i sin skapelse och i historien. Han är dynamisk och aktiv i att genomföra sina planer, ofta trots stort motstånd från både människor och andliga makter som står honom emot. Det händer saker när han talar. Hans ord är semantiskt detsamma som hans handlande i hebreisk kontext.  Ordet dynamisk kommer från det grekiska ordet δύναμις, dynamis, som betyder kraft, förmåga att genomföra något som ger bestående effekt.

Guds skapande av allt som finns är ett uttryck för också hans oerhörda kraft, visdom och härlighet som blir synlig i världen.

Rom 1 :20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat.

Guds frälsningsverk i och genom Jesus Kristus är naturligtvis det mäktigaste uttrycket för Guds oerhörda kraft när han uppväckte sin Son från döden och därmed gav oss alla en evig räddning från synd och död. Själva evangeliet om Jesus död och uppståndelse ÄR Guds kraft. Vi kan inte med alla våra ansträngningar rädda oss själva eller lära känna Gud. Det ges oss av nåd, gratis och utan förtjänst.

I Romarbrevet 1:16 : Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft δύναμις till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. 17 I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av troEvangelium är Guds kraft till frälsning för var och en som tror.

+++

Det finns en återkommande fras i berättelsen om vad Gud gjort i historien. hans uppmaning till de människor han kallar till tjänst: Gå ut ur,  in i. Guds handlande förlöser människans agerande att bryta upp från andligt destruktiva sammanhang, att ta steg i tron mot det Gud lovat och vill.

När Gud talade till  Abram i Gen kap 12 sade han: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.

Och i kap 15: 7 Sedan sade han till honom: ”Jag är Herren, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel. 

Denna fras återkommer på flera ställen i GT och tanken återfinns även i NT i en fördjupad och utvidgad betydelse. När Herren talar till sina tjänare i det gamla förbundet och presenterar sig gör han det just på detta sätt i de fem Moseböckerna, 1:a, 2:a och 5:e. Han ÄR HERREN (Jahve) som manar dem att lämna, gå ut ur sina rådande omständigheter i avgudakulturer och själv hjälper och leder dem att göra det.

När judafolket formellt blev Guds folk i det förbund han slöt med dem, sade han de definerande orden som format detta folk:

Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. (2 Mos 20:2).

13 Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egyptens land, för att ni inte skulle vara slavar där. Jag har brutit sönder ert ok och låtit er gå med upprätt huvud. (3Mos 26).

+++

Med Jesus Kristus kom Guds rike in i världen på ett konkret sätt, i honom blev Guds vilja tydlig att inte bara befria sitt folk  från yttre slaveri utan alla människor från synd, död och de gudsfientliga andemakter som verkar i världen. I Johannesevangeliet läser vi  om hur Gud älskar världen så mycket att han gav den sin ende Son för att rädda den, och samtidigt tar oss ur världen till sig, även om vi lever kvar i den. Det sker i en inre process, ett andligt uttåg från den här tidsålderns tänkesätt. Vi föds på nytt in i hans rike, som inte är av denna världen, och får växa till genom Andens kraft i vår nya identitet som Guds älskade barn och tjänare.

Joh 3:16  Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 

Joh 15:18 Om världen hatar er, ska ni veta att den har hatat mig före er 19 Hade ni tillhört världen, skulle världen ha älskat er som sina egna. Men ni tillhör inte världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.

Det är ett genomgående tema i hela NT, att Gud tar oss ut från destruktiva mönster och andligt betryck. Han vill att vi ska vara fria från allt sådant och få leva i hans ljus, i hans frid, i hans kärlek, i hans kraft. Jesus Kristus är den som befriar och löser oss. Sanningen om vem han är och vilka vi är i honom gör oss fria.

Här är bara några exempel bland många: Kol 1: 13 Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. 14 I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. 

1 Tess 1  Ty vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan i kraft och den helige Ande och gav full visshet. ..  9 Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden 10 och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen. 

Efes 1: 5 I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. 

Efes 2: Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. 2 Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 3 Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

4 Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5 också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. 6 Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, 7 för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 8 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

Gal 1: Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, 4 som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. 5 Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.

Judas-gestalten har alltid väckt stark motvilja, undran och märkligt nog fascination, och det har både skrivits teologiska och skönlitterära böcker om honom. Varför gjorde han det han gjorde?  Hans namn har blivit liktydigt med förrädare och svikare, men det finns de som tvärtom menar att hans motiv både var förståeliga och försvarbara. Då hämtar man ofta material från grumliga källor,  bla i form av en gnostisk skrift, Judas evangelium, där Judas framställs som hjälten och inte den förrädare han var enligt Jesu egna ord. Gnosticismen fabricerade s k evangelier ett par hundra år efter de riktiga, och de avviker markant från de  kanoniska (tidigt godkända som de rätta och av kyrkan auktoriserade) som skrevs av Jesu apostlar och lärjungar i nära anslutning till hans död och uppståndelse. I sådana sena skrifter är det ofta en gestalt som framställs som förtrogen med Jesus och som fick speciell kunskap av honom. Det kan var Judas i det här fallet, Thomas eller Maria Magdalena. Men det saknar all trovärdighet eftersom de avviker från de kanoniska evangelierna i nästan allt.

Men NT är helt tydligt i hur han framställs. Det som utmärkte Judas i jämförelse med de andra lärjungarna var att han vid den sista måltiden kallade Jesus för ”rabbi”, lärare, och inte Herre som de andra. Det säger mycket om hur han såg på Jesus. Vi vet ju inte vad som pågick i hans sinne under de här tre åren men efter att ha följt Jesus på nära håll och sett de under han gjorde, den undervisning om Guds annorlunda rike han lyssnat till, så ”borde” han ha kunnat kalla Jesus för Herre, och inte bara rabbi. Det fanns många lärare i Israel på den tiden, men bara en Herre. Ingen av lärjungar förstod allt om vem Jesus var och hur han uppfyllde de gammaltestamentliga skrifterna om Messias, men de visste tillräckligt för att den sista kvällen tillsammans kunna kalla honom Herre.

Matt 26 På kvällen låg Jesus till bords med de tolv. 21 Medan de åt, sade han: ”Amen säger jag er: En av er kommer att förråda mig.” 22 Då blev de mycket bedrövade och började fråga honom, den ene efter den andre: ”Inte är det väl jag, Herre?” 23 Han svarade: ”Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. 24 Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född.” 25 Judas, han som skulle förråda honom, sade: ”Rabbi, inte är det väl jag?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.”

Jesu lärjungar utgjorde en brokig skara av människor som var så olika: några var fiskare, bröder, f d lärjungar till Johannes döparen, en var selot, en skatteindrivare. Jesus utvalde dem och visste med all säkerhet också vem som skulle förråda honom. Alla fick kanske en chans att välja rätt och göra rätt utifrån sina förutsättningar. Simon seloten som i början var anhängare   av en militant motståndsrörelse mot romarnas ockupationsmakt (eller sympatiserade med), genomgick en förvandling och blev enligt traditionen missionär och martyr. Han hade nog velat se Jesus befria sitt folk och upprätta Guds rike där och då,  men han och de övriga tio litade ändå på Guds vilja och plan. De förstod inte allt då och var både sorgsna, förvirrade, rädda och tvivlande men skulle aldrig kunna tänka sig att förråda sin Herre.

Vi vet inte så mycket i detalj om dem, men Judas  hade hand om gruppens pengar och stal enligt Johannes ur kassan. Han var alltså girig och missunsam, men det kan säkert inte ha varit orsaken till förräderiet, han lämnade ju tillbaka de 30 silvermynten  efter Jesu död. Judas ångrade sig alltså, men till skillnad mot Petrus som förnekade sin Herre tre gånger med ed, ångrade sig och blev kärleksfullt upprättad av Jesus, tog han livet av sig. Petrus blev ju också skarpt tillrättavisad av Jesus för att han tänkte människotankar och inte Guds tankar om det lidande Jesus måste genomgå (Matt 16:21). Det går inte att förstå Judas beteende enbart utifrån vissa psykologiska antydningar i texterna och veta om det var girighet, besvikelse eller något annat som drev honom. Orsaken måste ha legat djupare och varit av andlig karaktär.

Luk  22: Det osyrade brödets högtid som kallas påskvar nu nära. 2Översteprästerna och de skriftlärda sökte finna något sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket. 3 Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4 Han gick och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. 5 De blev glada och lovade att ge honom en summa pengar. 6 Han samtyckte och sökte nu efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan att folket var med.

+++

Tillbaka till gnosticismen och  några skillnader mellan kristen tro och gnosticism.

Gnosticismen var och är fortfarande en huvudfiende till den bibliska uppenbarelsen. Dess företrädare förvränger, förvanskar, drar ifrån och lägger på olika sätt till sådant som inte överensstämmer med den grundläggande kristna tron vars pelare är:

Gud är skaparen och det skapade är därför ”mycket gott”. Gud skapade människan till sin avbild och blev själv människa. Det materiella är inte av lägre dignitet och ont, skapat av en lägre gudom som gnostikerna menar och vars mål är att frigöra sig från det materiella som binder anden och sträva uppåt genom olika nivåer till det högsta väsendet, som dock är okänd och opersonligt,

att Bibelns Gud är den ende sanne Guden, ett till sitt väsen och tre personer, Fadern, Sonen och den Helige Ande. Vi måste använda mänskliga begrepp för att försöka förstå Gud, som ju är ett mysterium. Om vi utgår från det Gud uppenbarat om sig själv, att han ÄR kärlek, att Fadern älskar Sonen i Andens enhet i evighet, kan vi kanske ana den levande dynamik som finns i Guds väsen. Jesus talade om detta i Johannesevangeliet, något jag återkommer till i ett inlägg. Men det är genom Guds löften om att vi kan lära känna honom som det är möjligt. Jesus leder oss till Fadern i och genom den Helige Ande. Det är tron, överlåtelsen och kärleken som gör detta möjligt,

att Guds Son blev människa, verkligen dog på korset för vår synd, begravdes och stod upp från de döda, att han är den ende medlaren mellan Gud och människa,

att  GT och NT hör ihop och måste läsas och förstås tillsammans,

att frälsningen är av nåd genom tro och inte genom”hemligt vetande”, upplysning, askes eller goda gärningar,

att kroppen i sig inte något ont som ska bekämpas, utan det är ”den gamla människan” som Paulus benämner oss alla innan vi tagit emot frälsningens gåva, blivit försonade med Gud och födda på nytt till att vara nya skapelser i Kristus Jesus som Guds älskade barn.

+

Det finns naturligtvis mer att säga om detta, men det är på dessa punkter som de obibliska gnostiska föreställningarna avviker. Det finns många religoner, sekter och kulter idag som på olika sätt kan kännas igen på det sättet.

Vi människor kan tänka fel om Gud, oss själva och vår värld. Tankesystem kan ytterst sägas bestå i värdebaserad informationsöverföring. Det vi tänker utgör vår inre värld och leder till sanningsbegrepp, attityder, handlingar, vanor, livsstil. Det finns i grunden ett par olika källor till information:

Gud själv i hans ord och i Jesus Kristus, och hur han verkar genom att visa vem han är redan i skapelsen och genom de samvetsfunktioner han nedlagt i människan, och i vår förmåga till förnuftigt tänkande, och i gåvan att kunna lära känna vår Skapare genom tron,

våra egna tankar som kommer från det vi fått lära oss, vårt samhälle och kulturella och religiösa sammanhang, våra erfarenheter,

och fienden till Gud som b la kallas lögnare, mördare, frestare, den onde.

Bibeln säger mycket om just det här, vilket jag återkommer till.

+

Människor har levt och dött sedan urminnes tider och inte lämnat några spår efter sig annat än i minnena hos sina kära.  Men många har blivit ihågkomna långt efter sin död för att de gjort något exceptionellt,  gott eller ont.  Människor som med sitt idoga arbete i rättvisans och medmänsklighetens namn hjälpt andra och gjort livet bättre. Det finns också de som utnyttjat den makt de tog sig sig för att förtrycka, döda och förstöra. Det finns filosofer, religionsgrundare, ideologer som konstruerat olika ismer, som påverkar folkgrupper än idag. Vi känner deras namn från historieböcker och skrifter.

Vad de alla har gemensamt är just att de är döda. De kan inte hjälpa oss, annat än som uppbyggliga exempel eller i bästa fall förebilder. Deras läror förblir teorier utan verkligt liv, som visserligen kan påverka tankeliv och beteende, men inte förvandla oss inifrån och ge oss del i det eviga livet. Det kan bara Gud vår Skapare göra genom sin Ande.

Men det finns en händelse som förändrat mänsklighetens öde och hela världshistorien och som vi firar idag: Kristi uppståndelse från de döda.

+++

Det är bara han som återvänt från döden och är en levande och underbar Frälsare för var och en som åkallar hans namn och söker honom. Jesus ger oss fritt och för intet sitt liv och  kärlek, sin förlåtelse och frid, sin kraft och närvaro.  Uppståndelsen bevisar att det Gud lovat i sitt ord fullbordades genom döden på korset för vår skull. Alla som tillhör honom ska uppstå vid hans återkomst och hela skapelsen befrias från allt ont. Det är vårt stora och fasta hopp.

Människan söker efter bevis på Guds existens och anklagar honom ofta för att det finns lidande och ondska i världen. Det är förståeligt. Gud kan tyckas avlägsen, och livet svårt och utan mening. Men han låter sig inte finnas som ett teoretiskt svar på alla frågor, utan gjorde mer än så, något mycket större. Guds Son blev människa och visade vem han verkligen är. Den osynlige Guden, som bor i det helighetens ljus vi inte kan uthärda att skåda in i, blev synlig i Jesus Kristus.

Och om vi vill tänka efter lite och låta perspektiven skifta så blir bilden en annan när vi utgår från vad Bibeln har att säga om detta. Det var människan som ”lämnade” Gud i sin ovilja att tro och lyda hans ord och därefter har han gjort allt för att hämta henne tillbaka till sig, vilket frälsningshistorien visar: från Guds löfte om att krossa den fiendes huvud som bedrog de första människorna med sina lögner (Gen 3), via sitt judiska förbundsfolk med Abraham, Mose, David och profeterna , fram till den utlovade Frälsaren.

Det är så mycket som sker på korset där Jesus hängde till föraktfull beskådan, övergiven av alla, förnedrad och utsatt för en smärta vi inte kan föreställa oss. En brottsling som korsfästes vid hans sida sammanfattar det:

En av brottslingarna som var upphängda där hånade honom och sade: ”Är inte du Messias? Fräls då dig själv, och oss också!” 40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: ”Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom? 41 Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han har inte gjort något ont.” 42 Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.” 43 Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset.”

Det har blivit sagt så många gånger, att det som såg ut som ett  fruktansvärt nederlag i själva verket var en fullkomlig seger över det onda, synden och döden. Det förstod varken lärjungarna på riktigt vid den tidpunkten och ännu mindre, de regiösa och politiska ledarna , och  mörkrets makter.

1 Kor 2 : Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. 7 Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. 8 Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. 

Johannes uttryckte denna dubbelhet så tydligt i sitt evangelium när Jesus talade om att han skulle bli upphöjd, vilket dels bokstavligen betydde att han skulle hängas upp på korset, men samtidigt genom detta upphöjdes som Herre över hela skapelsen. Vi vet ju att Gud uppväckte sin Son från döden och fullbordade därmed sin räddningsplan.

Ingen har stigit upp till himlen utom den som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.14 Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, 15 för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. 16 Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

+++

Det är människan som genom historien visat (och visar) exempel på ofattbar stor grymhet och orättvisa mot andra i sin egoism och strävan efter makt. Detta fundamentala problem med hennes ondska krävde en drastisk åtgärd från Guds sida: att låta Sonen bli utsatt för detta i sin kropp och dö bort det onda. Mer närvarande kunde Gud inte vara än i Jesus den stunden- den enda människan utan synd och helt oskyldig, som tog på sig allas våra synder och vår skuld inför Gud. I detta bevisade han sin kärlek till oss och att han är närvarande med oss i vårt lidande och i världens mörker. Det är ett stort mysterium att begrunda, som jag återkommer till. Men framför allt väcker det en enorm tacksamhet till Gud för hans kärlek och nåd mot oss.

”Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. 7 Knappast vill någon dö för en hederlig människa – kanske vågar någon gå i döden för den som är god. 8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. ” (Rom 5)

( 2 Kor 5).

Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. (1 Petr 3:18).

Det kommer fler inlägg om hur Jesu död gjorde slut på dödens makt och att vi som tillhör honom redan här och nu är nya skapelser i honom. Vid Kristi återkomst kommer den stora kosmiska förvandlingen att ske när Herren ska skapa nya himlar och en ny jord där han ska råda och regera i rättfärdighet, sanning, frid och godhet, utan uppror och förvanskningar av hans avsikter.

Ingen Långfredag utan Bachs Matteuspassion. Svensk psalm 144.

O huvud, blodigt, sårat,
Av smälek höljt och spe!
O huvud, kvalt och fårat
Och böjt i ångst och ve!
O huvud, som skall siras
Med ärekrans en dag,
Men nu med törne viras,
Dig ödmjukt hälsar jag.

2.
O ansikte du höga,
Som nyss betvang en värld,
Din makt nu gäller föga,
Din fägring är förtärd,
Din glans till intet vorden!
O vem har släckt den blick,
Vars ljus allt ljus på jorden
I klarhet övergick?

3.
Den börda du har burit
Min syndabörda är.
Den skörden, som du skurit,
Jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer,
Hos dig jag söker råd.
Till dig mitt rop jag höjer:
Se ned till mig i nåd!

4.
Dig tackar allt mitt hjärta,
Min Herre Jesu god,
För all din djupa smärta
Och allt ditt tålamod.
Du vän, för evigt trogen,
Dig vill jag mig förtro.
När jag till skörd är mogen,
Mig bärga till din ro.

5.
När jag skall lämna världen,
O lämna du ej mig,
Och låt vid hädanfärden
Min blick ej släppa dig.
När vånda trycker anden
I sista kampens nöd,
Kom då och lossa banden,
O Jesu, för din död.

6.
Träd i min sista timma
Själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma
Din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma
I djupet av min själ
Och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.

Mer av Bachs Matteuspassion, bland det vackraste som skrivits av människohand. Lyssna gärna på hela, här är en aria:

Inledningskören: https://www.youtube.com/watch?v=MDWMHHyFJSI&list=RDMDWMHHyFJSI&start_radio=1

Det grekiska ordet för ängel är angelos, ἄγγελος, vilket betyder budbärare. Det antyds i Bibeln att det finns olika kategorier av andliga varelser och att de har olika uppgifter, men här ska det handla om dessa sändebud som kommer med budskap från Gud. De omnämns ett par hundra gånger i Bibeln, och jag ska ta upp en del exempel. Herrens ängel är särskilt intressant, vilket jag återkommer till i ett särskilt inlägg. Men de viktigaste namngivna änglarna, som också är de högsta i rang, är Gabriel och Mikael.

Det finns många föreställningar om dessa som saknar förankring i Bibeln, här är några: de har inte vingar, ser inte ut som guldlockiga flickebarn, är inte människor som efter döden förvandlats till änglar, vilket är en totalt felaktig sammanblandning av två helt olika kategorier av skapade varelser: änglar som skapades för att tillbe och tjäna Gud i den andliga världen, och vi människor som Gud skapade till sin avbild för gemenskap med sig själv och för att representera honom på jorden . Det är vårt oerhört stora privilegium, att få bli hans barn och lära känna honom som vår Fader. Det är bara möjligt genom Kristi förmedlande försoningsverk på korset och genom uppståndelsen, som vi kan bli fyllda med hans Ande och leva i hans närvaro.

Hebreerbrevets författare skrev: Är inte änglarna andar i Guds tjänst, utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen? (1:14)

De änglar som förblivit trogna i sin tjänst har som uppgift att lyda Herrens befallningar och tillbe honom. Det finns också de som gjort uppror mot Gud och som verkar för att vilseleda och bedra människor bort från Herren och det han uppenbarat om sig själv i sitt Ord. Paulus varnade redan i sina brev för ”ängladyrkan”, att söka andlig vägledning på annat sätt än genom den enda väg som Fadern bestämt- i och genom Jesus Kristus, bekräftat av den Helige Ande. Mer om det längre fram.

Det som kännetecknar en ängel från Gud är detta vi läser i Uppenbarelsebokens sista kapitel  : Jag, Johannes, är den som har hört och sett detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ner för att tillbe framför fötterna på ängeln som hade visat detta för mig. 9 Men han sade till mig: ”Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder profeterna och till dem som håller fast vid orden i denna bok. Gud ska du tillbe.”

I den apokalyptiska litteraturen är det ofta en ängel från Gud som förklarar de visioner profeten fått, och i det här fallet är det Johannes, Herrens tjänare, som fick de omvälvande visionerna från Gud om vad som hände i hans tid och vad som skulle ske i den sista tiden.

+

Ibland uppträder änglarna i synlig gestalt och ser ut som människor, annars visar de sig i den himmelska strålglans som de återspeglar från Gud själv. Ett underbart exempel på det förstnämnda finner vi 1 Mos 18 där Herren uppenbarade sig för Abraham, och han såg tre män (!),  och berättade att hans fru Sara skulle föda en son på äldre dar, löftessonen Isak. I kapitel 19 är det Lot som får besök av två änglar som ska föra honom och hans familj ut ur Sodom innan staden ödelades. Männen där trodde att änglarna var män och ville ligga med dem. Det är märkliga berättelser för oss, men det går att förstå dem lite bättre utifrån Bibelns egen andliga och kulturella kontext, samtidigt som vi aldrig helt kan förstå allt ”övernaturligt” som sker. Guds  handlande i frälsningshistorien är mirakulöst: han talar och skapar liv, gör många slags underverk, av vilka det största är Kristi födelse, död, uppståndelse, himmelsfärd och snara återkomst i härlighet, och gör oss till nya skapelser i honom.

När änglarna kommer som Guds mäktiga sändebud med ord från honom blir upplevelsen av dem överväldigande, t ex för profeten Daniel och Johannes Döparens far Sakarias.

Ängeln Gabriels viktigaste uppdrag var att förbereda för Guds Sons födelse, som Matteus och Lukas berättar om i sina evangelier. Det är Marias svar på hans ord om att hon skulle föda Guds Son som gör henne till en så stor förebild för oss alla. Änglarna

Dessförinnan var Gabriel, ”som står inför Gud”, den som förklarade de syner profeten Daniel fick om den yttersta tiden. Det är bara Mikael som benämns ärkeängel och hans uppgift är att strida för Guds folk, mot ondskans makter.  Vi möter för övrigt många änglar i evangelierna och Apostlagärningarna.

Keruber och serafer är ”stationära”  väktare av det högheliga, närmast Gud själv och hans tron. Keruberna omnämns redan i Genesis 4, där Gud anbefaller dem att vakta vägen till livets träd efter syndafallet då människan drevs ut från Eden. Därefter finns de med och vaktar förbundsarken i tabernaklet, där lagtavlorna förvarades, och vidare i templet och på några andra ställen i Skriften.

Profeterna Jesaja erfor detta vid sin kallelse:

”Helig, helig, helig

är Herren Sebaot!

Hela jorden är full

av hans härlighet.” (kap 6).

+

Det finns så mycket att säga i detta ämne, men jag slutar här med Paulus storartade sammanfattning av meningen med skapelsen och vår frälsning på detta sätt, vilket jag återkommer till. Det blir nämligen intressant att jämföra hur han i Efesierbrevet 6:10-18 beskriver den andliga kampen vi har att utkämpa mot de gudsfientliga makterna.

För den som längtar efter något släpar sig tiden fram, för den lycklige går det för fort, för den hopplöse känns det som om tiden stannat.

Vi upplever tiden på olika sätt i olika situationer, eller mer korrekt uttryckt så förhåller vi oss på olika sätt till de omständigheter vi befinner oss i, för tiden är ju densamma- klocktiden som räknar minuter, timmar, dagar och år. Det finns många intressanta filosofiska och vetenskapliga aspekter på vad själva tiden egentligen är, men det får vänta till ett annat inlägg.

Finns det en klocka för vår händelseförloppen i vår värld? Förr eller senare tar ju allt slut. Ingen vet naturligtvis när, lika lite som vi kan veta när vår tid på jorden är över. Att ha kontroll över tiden är att veta vad som ska ske, hur det förflutnas komplicerade väv av händelser ledde fram till nuet. Det har inte vi som är bundna i vår tid, av vår begränsade förmåga att förstå allt som sker och kommer att hända. Vi saknar överblicken, perspektiven, förståelsen av alla orsaker och verkningar som tillsammans bildar verkligheten som den är idag.

Det är bara Gud själv som existerar utanför tid och rum som kan ha denna överblick, att samtidigt se det förfutna, nuet och framtiden. Det underbara som Bibeln uppenbarat för oss är att han inte är en passiv åskådare utan aktivt verkar i världen, i tid och rum. Från tidens begynnelse när han skapade världen, fram till dess absoluta slutpunkt har han genomfört sina planer trots hårt motstånd.

Vi kan därför vara förvissade om är att Gud har en klocka, naturligtvis bildligt talat som alltid när vi talar om tid. Han vet när det är dags för Kristus att komma tillbaka och Guds rike bli en synlig verklighet. Han vet vad som måste ske innan och har ytterst full kontroll hur kaotiskt och förfärligt det än är och kommer att bli.

+

För varje enskild människa är det viktigaste  att under sin korta livstid ta emot Guds kärleksfulla frälsningserbjudande. Guds Son, Jesus Kristus dog för vår synd och uppstod från de döda. Den som tror på honom har evigt liv.

+++

För att anknyta till det dagspolitiska läget finns (eller fanns åtminstone innan kriget utbröt) en klocka i Teheran, som räknar ner sekunderna till 2040 då Israel, enligt deras apokalyptiska föreställningar och hetaste önskan, ska förintas som land och folk och  deras 12:e Iman ska ta makten över världen. Med det perspektivet kanske det blir lättare att förstå det högst verkliga existentiella hot Israel ständigt lever med och varför de måste försvara sig och förhoppningsvis, besegera eller i alla fall påtagligt försvaga sin fiende som har ett nätverk av terrorgrupper som arbetar för att destabilisera världsfreden och för att döda så många som möjligt som inte underkastar sig deras herravälde. De kommer inte att lyckas, däremot blir den förstörelse de åstakommer stor för många.

Därför är det kanske viktigare än någonsin att be för Israel, för det judiska folket och för alla kristna som lider under muslimskt förtryck i sina länder.

+

Paulus skrev så här:  16 Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda. 

Det har alltid varit svåra tider, onda dagar på jorden men vi har ett hopp om att Guds goda vilja slutligen ska segra. Under tiden, varje dag, är han med oss och hjälper oss. Vi får redan nu erfara den tröst och kraft han ger oss i sin outtömliga nåd.

1 Petr 1: 3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, 4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. 5 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.

Guds Son Jesus  visste själv vad det var att vara människa och leva i en ond tid, då under ett fruktansvärt romerskt förtryck. Han förberedde sina lärjungar på lidande och svårigheter, men lovade att vara med dem och alla de sina i alla tider. Det är det största vi kan erfara- att vi inte är ensamma i ett kallt och likgiltigt universum där endast slumpens krafter råder.

Joh 16 Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.

Han sade också detta  34Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. (Matt 6)