Om att vinna seger

 

Inledande ord om Uppebarelseboken.

 
De brev till församlingarna som Jesus Kristus själv dikterade för sin tjänare Johannes är så viktiga och rika i betydelse, och det har skrivits hyllmetrar med kommentarer till dem och hela Uppenbarelseboken.  Det är intressant att ingen annan bok i NT rymmer så många hänvisningar till GT, vilket blir tydligt redan i de första kapitlen.

 

Det är åtminstone långt över hälften av verserna, som anspelar på symboler, teman, profetior och förebilder i GT. Man kan säga att frälsningshistorien från Genesis och genom alla bibelböcker kulminerar i Upb och sammanfattas. Gud avslutar det han påbörjade och vi får inblick i de sista omskakande händelser som banar väg för Jesu återkomst.

 

Till sist ska Guds boning stå bland människorna och den långa vägen från Edens lustgård till skapandet av en ny himmel och jord, är fullbordad.  Så för att börja förstå denna bok, är det bra att vara inläst på  de gammaltestamentliga texterna, särskilt Hesekiel och Jesaja, Daniel, och  1:a och 2:a Moseboken.

 

Men Upb är också en tröstebok för de kristna, som förföljdes svårt under kejsar Domitianus (81-96 e Kr), och är så idag. Ropet från martyrerna ljuder ännu, om hur länge det dröjer innan Gud ska döma jordens invånare och straffa dem för deras blod. Det är verkligen en tröstebok för martyrerna i alla tider, att Gud är på tronen och när tiden kommer för hans domar ska frälsningen fullbordas. Därför ska man vara försiktig med spekulationer om alla svårbegripliga detaljer, som kommer att klarna efterhand, och istället låta sig uppmanas till förbön och förberedelser inför det som måste komma.

 

1:a versen är viktig: ”Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han sände sin ängel och gjorde det känt för sin tjänare Johannes, ² som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd , allt vad han själv har sett.”

 

+++

 

Jag ska fundera lite kring dessa sju sändebrev i kap 2-3 och schematiskt försöka ringa in vad uppmaningen till övervinnande består i, vad vi måste segra över. Det är lika betydelsefullt att förstå idag som då. Jesus ställer den andliga diagnosen på tillståndet i dessa församlingar med stor precision. Han pekar ut vilka faror som möter dem och vad de troende behöver ändra på och vad han kan berömma dem för. Detta har gällt i alla tider och är helt avgörande nu, när vi befinner oss i den yttersta tiden.

 

 

Jesus kommer snart tillbaka för att hämta sin brud. Må vi vara redo och idag höra vad Anden säger till församlingen. Mycket är fortfarande svårt att förstå i boken som helhet och tolkningarna skiftar, men vi har detta löfte, som ingen annan bibelbok rymmer:

”Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära.”
 (1:3)

 

Det finns också en skarp varning till den som lägger något till eller drar ifrån denna profetias bok i 22:18-19.

 

Uppmaningarna handlar alltså om:

att inte överge den första kärleken och om omvändelse,
om att vara uthållig  i förföljelsen och  trofast intill döden,

om att bevara det som blivit givet, om att stå emot villolära

om att hålla församlingen ren från varje form av avguderi och otukt, falska lärare, profeter och självutnämnda ledare
om väckelse och vaksamhet.

 

I

2: 1 Skriv till församlingens ängel i Efesus:
Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de sju ljusstakarna av guld: 2 Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. 3 Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat. 4 Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. 5 Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats. 6 Men det berömmer jag dig för, att du hatar nikolaiternas gärningar, som också jag hatar. 7 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis.

 

1)  Uppmaningen från Jesus består alltså i att bevara den första kärleken och att hata ”nikolaiternas lära”. Ordet betyder folkbesegrare och många menar att de handlar om framväxten av en sektliknande gruppering. Den kan ha utvecklats till ett dominant ledarskap som Gud inte auktoriserat. Det finns en annan teori om att det var  diakonen Nikolaus (Apg 6:5) , som lyckades få med sig anhängare, när han började smyga in villoläror och avguderi i sin tjänst. Det är nog mer spekulativt. Men dessa nikolaiter kan hur som helst,  menat sig ha friheter att äta offerkött som offrats vid hedniska fester till avgudar. Men det var viktigt för de första kristna att följa beslutet som togs på apostlamötet,  skildrat i Apostlagärningarna 15, där det står i v 20:

”Därför anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud, ²⁰ utan bara skriva till dem att hålla sig borta från sådant som blivit orent genom avgudadyrkan , från sexuell omoral, från kött av kvävda djur och från blod.  

Det var en brännande fråga, som handlade om de troendes förhållande till det hedniska samhället. Paulus tar också upp detta i 1 Kor 10.

 

II

8 Skriv till församlingens ängel i Smyrna:
Så säger den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen: 9 Jag känner ditt lidande och din fattigdom, men du är rik. Jag vet hur du hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans synagoga. 10 Var inte rädd för vad du kommer att få lida. Se, djävulen skall kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och under tio dagar kommer ni att få utstå lidanden. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona. 11 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.

 

2) Församlingen får inga tillrättavisningar alls utan uppmuntras bara att hålla ut i prövning och lidande. Uppmaningen består i att bevara troheten i detta och inte frukta.

 

III

12 Skriv till församlingens ängel i Pergamus:
Så säger han som har det skarpa, tveeggade svärdet: 13 Jag vet var du bor – där Satan har sin tron. Och du håller fast vid mitt namn och förnekade inte tron på mig ens i de dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor. 14 Men något har jag emot dig, att du har några där som håller sig till Bileams lära, han som lärde Balak att sätta ut en fälla för Israels barn, så att de åt kött från avgudaoffer och bedrev otukt. 15 Så har också du sådana som på samma sätt håller sig till nikolaiternas lära. 16 Omvänd dig därför! Annars kommer jag snart över dig och strider mot dem med min muns svärd. 17 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det.

 

Återigen är det ”nikolaiternas lära” och även Bileams lära, som Jesus varnar för.  Bileam, som vi läser om i 4 Mos 22-24, kunde inte förbanna Israel som kungen av Moab hade befallt honom att göra, men enligt ovanstående var det han som ”lärde Balak att sätta ut en fälla för Israels barn, så att de åt kött från avgudaoffer och bedrev otukt”.  Det är inte så tydligt uttryckt  den gt-liga texten, att Bileam låg bakom det hela. Det antyds bara i kap 31:15-16. Men det handlar återigen om avguderi och otukt. Andlig och fysisk otukt brukar höra ihop.  Avgudadyrkan trängde in i församlingen kanske genom de hemliga gillen och sällskap, där kött offrades till avgudarna, och som ledande kristna deltog i.

Det var en religionsblandning som pågick och en upplösning av Guds regler för hur de troende skulle bete sig i ett samhälle som var så påverkat av de olika avgudakulterna.

 

 

IV

 

Skriv till församlingens ängel i Tyatira:
Så säger Guds Son, han som har ögon som eldslågor och fötter som skinande malm: 19 Jag känner dina gärningar, din kärlek och din tro, ditt tjänande och din uthållighet, och jag vet att dina senaste gärningar är fler än dina första. 20 Men det har jag emot dig att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som säger sig vara profetissa och undervisar och förleder mina tjänare att bedriva otukt och äta kött från avgudaoffer. 21 Jag har gett henne tid att omvända sig, men hon vill inte omvända sig från sin otukt. 22 Se, jag lägger henne på sjukbädden, och de som bedriver otukt med henne skall komma i stor nöd, om de inte omvänder sig från hennes gärningar. 23 Jag skall döda hennes barn, och alla församlingarna skall inse att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar. Och jag skall vedergälla var och en av er efter hans gärningar. 24 Men till er andra i Tyatira, ni som inte har denna lära och inte känner Satans djupheter, som man kallar det, till er säger jag att jag inte lägger på er någon ny börda. 25 Men håll fast vid det ni har, till dess jag kommer. 26 Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, 27 och han skall styra dem med järnspira, liksom man krossar lerkärl, 28 såsom jag har fått den makten av min Fader. Och jag skall ge honom morgonstjärnan. 29 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.

”Kvinnan Isebel”, med ett namn vi känner igen från den gammaltestamentliga drottningen Isebel, som ju var gift med kung Ahab, och som förledde honom och folket in i Baalsdyrkan. Hon var oerhört manipulativ och sällsynt ond i sina strävanden att utplåna den sanna gudsdyrkan i landet genom att försöka döda Herrens profeter. Istället fanns över 800 avgudaprofeter vid hovet när det var som värst. Vi vet ju att det inte lyckades och hur stark konfrontationen med denna demoniska kvinna  var för Guds profet Elia. Hennes slut blev därefter och hon drabbades av Guds dom. Denna andemakt som var verksam genom den omnämnda kvinnan i församlingen var lika förödande för församlingens liv som för det gamla gudsfolket.

 

Typiskt nog kallade hon sig profetissa och fick undervisa och förledde de troende till avguderi och otukt. Domen över henne är också sträng och över den som lät sig förföras av hennes lögner. Församlingens och de kristnas förhållningssätt till denna ännu i högsta grad verksamma andemakt måste vara lika skoningslös och resolut. Den uppträder tyvärr ofta i kvinnors gestalt, som säger sig ha nya uppenbarelser och läror, som egentligen är ”satans djupheter”. ”Isebel” accepterar inte Guds auktoritetsordningar i församlingen, hon sätter sig över dem och skaffar sig en position genom att skickligt manipulera sig fram. Hon gör sig märkvärdig med utombibliska ”uppenbarelser” och binder gärna människor till sig själv. Hon är helt skrupelfri och högmodig,  vill dominera och vara i centrum.

Det gäller att avslöja denne djupt gudsfientliga andemakt och stoppa den.

 

V

 

3 1 Skriv till församlingens ängel i Sardes:
Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag känner dina gärningar. Du har namnet om dig att du lever, men du är död. 2 Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö. Ty jag har inte funnit att dina gärningar är fullkomliga inför min Gud. 3 Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig. Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig. 4 Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga. 5 Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar. 6 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.
Domen över denna församling är allvarlig. Den är död i Guds ögon trots att den har namn om sig att leva.

 

VI

 

Skriv till församlingens ängel i Filadelfia:
Så säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna: 8 Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. 9 Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som säger att de är judar men inte är det utan ljuger. Jag skall få dem att komma och falla ner inför dina fötter, och de skall förstå att jag har dig kär. 10 Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov. 11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. 12 Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. 13 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.

 

Den andra församlingen som Herren inte går tillrätta med. De uppmuntras bara att fortsätta hålla fast vid Herrens Ord och behålla vad de har.

 

VII

 

Skriv till församlingens ängel i Laodicea:
Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse: 15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. 16 Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. 17 Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken. 18 Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se. 19 Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig. 20 Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. 21 Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron. 22 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.”

 

Det var mycket illa ställt med Laodicea. Texten talar för sig själv. Herren tålde  inte den ljumhet och det högmod, som präglar den.

 

Forts följer