Först några allmänna tankar om hur destruktiv synden är. Det är den stora förstörelsemakten i tillvaron. Den skördar ständigt liv, andligt, mentalt och fysiskt. Synd är överträdelse av Guds goda ord och bud, som var ämnat att skydda oss, skydda livet. Synd är uppror mot Skaparens vilja och tar sig många uttryck, dels i en livshållning av förnekande gentemot Gud, dels i ett självcentrerat liv gentemot medmänniskor. Man ser sig själv i centrum och sätter sin egen vilja i förgrunden.
Allt vi gör påverkar andra och oss själva och ytterst är det inför Gud, allas skapare, som vi är ansvariga. Gud, som skapat oss alla och älskar oss lika mycket, ser det onda vi tillfogar varandra, och tar det på stort allvar. Det handlar om hela skalan av det onda, från förakt till mord. Guds bud består i att älska, honom främst och vår nästa. Synden skiljer oss från Gud och från varandra. Därför har Gud åtgärder för detta livshotande problem. Det är korset, där Jesus dog för hela världens synd och varje människa personligt kan få förlåtelse och bli försonad med Gud, sig själv och andra.
Gud har skapat oss som moraliska människor med samvete, som hjälper oss att veta när vi handlar fel. Det är inte alltid vi förmår göra det rätta, men vi kan vilja det, och i alla fall söka det som är minst ont. Livet är ofta mycket komplicerat och många faktorer samverkar i våra överväganden och val. Gud har inte lämnat oss åt oss själva, utan han vägleder oss genom sitt Ord, samvetet, i bönen osv. Vi lever i ett moraliskt universum där våra gärningar är betydelsefulla och får konsekvenser för oss själva och andra, på gott och ont. Gud vill att vi ständigt ska leva i personlig omvändelse, ge och ta emot förlåtelse.
Synden leder till skuld, konkret skuld som måste hanteras. I det här sammanhanget tar jag inte upp det självklara faktum som är en viktig del av våra samhällen och alltid varit det, att lagstiftning och rättskipning är nödvändiga när det gäller att hantera brott och straff. Det är också ordningar som Gud vill ska finnas för att reglera det sociala livet.
På en enkel mellanmänsklig nivå är det avgörande hur vi hanterar detta och ännu mycket mer i samhället i stort. Rätt måste skipas, ansvar för överträdelse måste utkrävas, brott måste straffas, skyldiga måste dömas. Det är så självklart för oss alla och vi blir ofta upprörda när påföljden för ett brott inte motsvarar handlingens allvarliga karaktär, som att mörda, våldföra sig på barn, t ex.
Vi, som själva inte är utan vare sig synd eller skuld, vill gärna att rättvisa ska skipas. På en mer personlig nivå och när vi anser överträdelserna vara ringa , tenderar vi att hitta bortförklaringar och ursäkta oss själva och skylla på andra. Det finns givetvis många aspekter av detta. Att bli orättvist anklagad och dömd är också fruktansvärt. Men det handlar om samma sak: vi vill att rättvisa ska skipas, att ”den som gjorde det” erkänner så att skulden hamnar rätt. Vi har ett rättsmedvetande och samvetsfunktioner, något som Gud lagt ner i oss. Livet skulle annars bli kaotiskt.
Hur ska då inte Gud reagera när människor som han skapat till sin avbild utsätts för fruktansvärda övergrepp, dödas och våldtas?
Guds rättmätiga vrede mot de onda gärningarna är garanten för rättvisa. Om Gud skulle ta lätt på allt det onda som sker och skett sedan tidens början, så kunde vi inte lita på att han skipade rätt, gav upprättelse till de drabbade och straffade förövarna. Vi kan lita på att Gud som vet allt är absolut rättfärdig och dömer absolut rättvist på den stora Domens dag.
Gud vill framför allt att vi ska inse och erkänna vår synd och skuld och omvända oss, så att han kan förlåta oss och ge oss nya chanser.
+++
+++
I det gamla förbundet gällde det ställföreträdande djuroffer som övertäckte synden och skulden så att den skyldige efter soningen kunde fortsätta leva i förbundet. Det fanns dock dödsstraff (som dock sällan tillämpades i praktiken) och andra bestraffningar, som stängde ute den skyldige från gemenskapen och gudstjänsterna. Det fanns ett omfattande rättssystem som i detalj var utarbetat för att utmäta rätt straff för olika synder.
Det finns mycket att säga om detta men jag går inte in på detaljerna i det här sammanhanget.
Vi vet att Guds slutgiltiga lösning på de högst konkreta synderna och skulden för synden var korset. Det är så oerhört när vi börjar tänka efter vad det innebär. Korset hanterar och reglerar synd, skuld och straff, eller rättare sagt: Jesus som hängde på korset och fick betala priset för att vi skulle bli fria från syndabördan, skuldberget. Han som var utan synd, ren och helig, blev för vår skull det slutgiltiga offerlammet för vår räddning och befrielse.
Gud gjorde det på olika sätt i det gamla och nya förbundet. Men det handlar om att sona synd och skuld och att avlägsna den ur den enskildes och gruppens liv. Den fullkomliga försoning som Jesu död på korset för oss innebär, hade sina förebilder i de gammaltestamentliga offren som skylde synden. Men Jesus inte bara överskylde synden utan utplånar den totalt. Det är så oerhört stort, att han betalade en skuld som vi aldrig kunde betala, att han gick emellan och utgav sig för oss. Gud ville att vi skulle få vår synd utplånad och försonas med honom, för att vi skulle kunna leva som hans älskade, fria, tacksamma och skuldfria barn!
alefochomega 