Vi människor har alltid velat veta något om framtiden, det stora okända, som kan oroa och skapa fruktan. Därför har det alltid funnits en marknad för lögnaktiga förutsägelser om den, levererade av spåmän och falska profeter. Det finns många orsaker till oro och fruktan i vår värld, särskilt nu med den pågående pandemin som vi inte upplevt någon motsvarighet till på ett par generationer och som påverkar alla och allt.
Det har alltid förekommit katastrofer i form av krig, hungersnöd och farsoter, men i i vår tid är vi direktuppkopplade och kan följa skeendena i realtid. Det kan både öka och minska oron. Ingen vet hur länge just denna djupa kris ska pågå, men den går förr eller senare över och saker återgår mer till det normala. Vi hoppas det. Eller? Måste vi räkna med att det kan bli värre? Vi vill ju alltid att det ska bli bättre och arbetar för det, vilket i sig är bra. Men räcker det? Kommer vi till en punkt när kurvorna inte längre kan peka uppåt?
Vi får gå med våra frågor till Gud själv, som allena vet vad som kommer att hända och som erbjuder en trygghet, en frid och konkret hjälp i våra svårigheter som enskilda och som folk. Ingenting annat håller när allt skakar än Gud själv, som uppehåller sin skapelse och som ytterst har kontroll över det som sker och kommer att hända innan tiden tar slut. Han har även redan uppenbarat framtiden för oss i stora drag.
Vad säger Gud själv om detta i sitt Ord? Bibeln ger en samstämmig helhetsbild av vad som kommer att ske. I det tal om den yttersta tiden som kallas det eskatologiska talet besvarar Jesus lärjungarnas fråga om tecknet på hans återkomst och den här tidsålderns slut och sammanfattar de viktigaste punkterna.
I Matt 24:4 ff varnade Jesus först och främst för bedrägeriet (3 ggr i detta kapitel) och om att många kommer att bli vilseledda när man sätter sin tilltro till andra som kommer i hans namn och påstår sig vara Messias. Men bara Bibelns Jesus är den sanne Frälsaren och Herren, Guds Smorde. Han älskade oss så mycket att ha dog för oss och uppstod för att vi skulle få hans liv och gemenskap med Gud, nu i tiden och i evigheten.
Sedan beskriver han de s k födslovåndarna och början på dem, vilket är en serie av händelser under den period som föregår den verkliga stora nödperiod för världen, då Gud till slut släpper loss sin vrede över människornas otro, obotfärdighet, synd och uppror innan Jesus kommer tillbaka. Gud som haft ett stort tålamod och väntat i sin godhet och kärlek vill att alla ska omvända sig, tro på Jesus och bli räddade, men många kommer att fortsätta vägra och förhärdas istället alltmer även under de förfärliga händelser som kommer över dem. Det är en prövningens tid för alla.
Det är stridslarm, rykten om krig, etniska konflikter, hungersnöd och jordbävningar. Evangeliet kommer att predikas över hela jorden, kristna förföljs och falska profeter fortsätter bedra många samtidigt som laglösheten tilltar och kärleken kallnar.
3 När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: ”Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?” 4 Jesus svarade dem: ”Se till att ingen bedrar er. 5 Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. 6 Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. 7 Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. 8 Men allt detta är bara början på ‘födslovåndorna’.9 Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. 10 Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. 11 Många falska profeter skall träda fram och bedra många. 12 Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. 13 Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. 14 Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.
Ingen vet exakt var vi befinner oss på Guds tidsskala men det är nog tveklöst någonstans i dessa födslovåndor, inledningen till den största och sista katastrofen. Hur länge den varar vet ingen. Men vad vi vet är att framtiden för den som avfärdar Guds kärlek och erbjudande om syndernas förlåtelse och evigt liv hos honom är mörk, både här och nu och i evigheten. Dels saknar man hans frid och nåd i den här världen, dels kommer man att förbli skild från honom i evighet. Det är den mest tragiska som kan hända en människa.
Därför ber vi och vädjar till alla som ännu inte överlämnat sitt liv till Gud och gjort Jesus till Herre i sitt liv att omvända sig till honom medan tid är, att komma hem till Faderns kärleksfulla famn, att bli försonad med Gud, få ett hopp och tröst i gemenskap med honom själv.
Jesus bekräftar dem även i Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, när han uppenbarade för sin tjänare Johannes vad som skulle ske. Det som beskrivs i Kap 6 stämmer överens med det vi fick veta i Matt 24. När Jesus bröt de första 4 sigillen på den förseglade bokrulle som innehöll framtidens händelser och som endast han själv kunde öppna, igångsattes de sista omvälvande händelserna på jorden. De fyra hästarna beskriver på sitt särskilda apokalyptiska språk att bedrägeriet kommer att utbredas över världen, att krig och hungersnöd, farsoter och massdöd kommer att föröda mänskligheten på ett ofattbart och fruktansvärt sätt.
Innan Jesus Kristus kommer tillbaka och gör ett slut på all ondska och allt lidande kommer dessa förfärliga och svåra tiderna i en global skala. Det uppror mot honom som funnits från världens begynnelse kulminerar i den yttersta tiden och hans tid för dom och upprättelse är inne. Varje människa har ställts och ställs inför valet att böja sig för den Evige, Allsmäktige och gode Guden, som uppenbarat sig själv i sin Son Jesus eller att vägra erkänna hans herravälde och ta emot hans frälsning. Gud kommer att rädda sin skapelse.
I kap 6 ser vi att alla de martyrer som dödats för sin tro på Jesus, v 9-12, uppmanas att vara stilla ännu en tid, tills deras antal är fullt. Det är det femte sigillet. Många har lidit och dött för sin tro och det är en daglig bön för dem att Herren ska vara dem särskilt nära i nödens och dödens stund.
När Jesus bryter det sjätte sigillet går dessa födslovåndor in i ett nytt skeende, vilket även Jesus talat om i Matt 24. Den nöd som kommer över jorden har aldrig tidigare förekommit. Tiden är då inne för Guds motståndare, den Laglöse, Vilddjuret, Antikrist att få global makt. Situationen för Israel och församlingen blir extremt svår. Men Gud kommer att hjälpa sitt folk, sina barn igenom detta och den intensiva längtan efter Jesus blir till sist uppfylld och sedan vidtar det vi inte riktigt ännu kan förstå storheten i, när Herren gör upp med det onda en gång för alla och gör allting nytt i sitt eviga rike.
1 Och jag såg när Lammet bröt det första av de sju sigillen, och jag hörde ett av de fyra väsendena säga med en röst som åskan: ”Kom!” 2 Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Åt honom gavs en segerkrans, och han drog ut som segerherre, för att segra.3 Och när Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag det andra väsendet säga: ”Kom!” 4 Då kom en annan häst ut, en eldröd, och åt honom som satt på den gavs makt att ta bort freden från jorden och få människor att slakta varandra. Och ett stort svärd gavs åt honom.5 När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag det tredje väsendet säga: ”Kom!” Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i handen. 6 Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra väsendena säga: ”Ett mått vete för en denar, och tre mått korn för en denar, och oljan och vinet får du inte skada.”
7 När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag det fjärde väsendets röst säga: ”Kom!” 8 Och jag såg, och se: en gulblek häst. Och han som satt på den hette Döden, och helvetet följde efter honom. Och åt dem gavs makt över en fjärdedel av jorden, makt att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.9 När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. 10 De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?” 11 Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt.
Fortsättning följer.
Några inledande reflektioner om den yttersta domen.
Det första och viktigaste man måste säga när det gäller detta ämne är : i ljuset av domen och de yttersta tingen blir Guds kärlek så oerhört stor, att den evige Guden lät sin egen Son komma till jorden för att rädda oss från att gå förlorade. När vi tänker på den korsfäste Jesus så vet vi att Gud gjort allt. Han älskar varje människa så ofattbart mycket att han lät Jesus ta straffet för våra synder och bli dömd i vårt ställe, för att han skulle kunna frikänna oss.
Bibeln gör helt klart att det finns två vägar, en som leder till Gud och en som leder bort från honom. Redan i det tredje kapitlet i 1 Moseboken ser vi att Gud låter det finnas två träd i lustgården där människan alltså från början ska prövas för att se vad hon väljer. Livets träd och trädet med kunskap om gott och ont. Jag går här inte in på betydelsen av dessa, vilket jag har gjort på andra ställen här på hemsidan. Sedan fortsätter det så, och Jesus själv bekräftar detta när han säger:
13 ”Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. 14 Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.”
De två vägarna har alltså också två destinationer, slutmål för vandringen, fördärvet ,ἀπώλειαν, eller livet. (Det grekiska substantivet är starkare än denna översättning, betyder snarare förstörelse, destruktion). Livet står alltid för Guds liv och verklighet, det eviga livet.
Det finns flera bibelställen om domen och lite olika meningar om det gäller en och samma dom eller om den är uppdelad mellan hur de troende ska bedömas inför Kristi domstol och hur alla som någonsin levat kommer att dömas i den slutliga domen. Det gäller för övrigt inte bara alla människor utan även hur Gud framför allt och slutgiltigt dömer djävulen och sänder honom till den plats som beretts åt honom, ”sjön av eld och svavel” (Upb 20) Även själva döden och helvetet (hades=dödsriket) ska kastas i eldsjön, den andra döden.
Sedan har vi Matt 25:31-46, som en del menar är en särskild domshandling av Jesus.
Hur det än är med den saken så kvarstår faktum: varje människa kommer att dömas och bedömas och det på ett absolut rättfärdigt och rättvist sätt av Gud. Livets bok ska öppnas och även andra böcker där alla gärningar är nedtecknade.
Men Bibelns vittnesbörd är tydligt: Gud vill ta emot alla i sitt eviga rike och från hans sida är det klart: han har gjort allt i och genom Jesus. Gud är den ende som kan döma eftersom han vet vad som finns i det fördolda hos varje människa och hela hennes livshistoria. Domen skildras just som att den ska kasta ljus, Guds ljus över en människas innersta bevekelsegrunder, vilja, förmåga, yttre faktorer som påverkar hennes agerande osv.
+++
Det viktigaste är att börja med vad Jesus säger om domen, och sedan vad som står i breven och till sist Uppenbarelseboken. Det blir även en snabb översikt av GT.
Nästa bibelställe blir därför Mark 16;16. ”Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd” (κατακριθήσεται). Här betyder verbet fördömd.
Matt 25 innehåller mycket skarpa ord av Jesus, särskilt v 31-46. Domen innebär ett åtskiljande: ”Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse” (34) …
och ”Gå bort ifrån mig, ni förbannande, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar”41… samt : Och dessa skall gå bort till evigt straff, men det rättfärdiga till evigt liv” (46).
+++
Johannesevangeliet innehåller en sammanhängande text om domen. Jag tar med hela
”Jesus svarade dem: ”Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen. 20 Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och större gärningar än dessa skall han visa honom, så att ni kommer att häpna. 21 Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill.
22 Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, 23 för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.
24 Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. 25 Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. 26 Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. 27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. 28
Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst 29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom. 30 Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.”
Här ser vi att det handlar om både tro och gärningar. Detta med domen är en komplex fråga som rymmer många aspekter men vad man särskilt kan komma ihåg är att det just är Jesus som gav sitt liv för oss, som också ska döma oss. Det är ingen fjärran, vred gudom som vill straffa utan en älskande, men också helig och rättvis Gud, som måste döma just för att han är rättfärdig. I den nya skapelsen ska det inte finnas något som helst ont och i domen sker den slutliga uppgörelsen med Guds fiender, med uppror, lögn, ondska, otro, obotfärdighet osv.
+++
Jesus talade alltid om sig själv som Människosonen. Det betyder b la att han refererade till Daniels bok 7 och hans återkomst i ändens tid men också att det betonar Jesu utgivande tjänst. Jesus fyller detta begrepp med ett innehåll som just är knutet till hans unika uppgift. Han är den som uppenbarar meningen med det gamla förbundet, som betjänade människorna under sitt jordeliv, som utgav sitt liv på korset och som kommer tillbaka för att döma. ”Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Matt 20:28).
+++