Del I
Vissa böcker i Bibeln blir man aldrig färdig med och man återvänder till dem för att kanske förstå dem bättre. Jobs bok är en sådan för mig, frågorna har alltid varit fler än svaren. Så är det visserligen fortfarande, men jag har ändå kommit fram till några tankar som jag vill dela. Det är fascinerande att läsa en så gammal bok, en av de äldsta i Bibeln, som har tolkats på så många olika sätt, och jag gör en liten sammanfattning av det jag själv läst och lyssnat mig till.
Författaren till Jobs bok visste vad han gjorde när han redigerade innehållet, som troligtvis handlar om en person som verkligen levt, antagligen på patriarkernas tid. Men att boken räknas till Vishetslitteraturen och inte till de historiska böckerna ger en klar indikation om hur vi ska läsa den. Som alltid gäller det att förstå vilket övergripande budskap vi kan lära oss av den, och inte övertolka, läsa in senare kunskaper eller överbetona detaljer ur sin kontext.
Det finns två stora block i GT, det ena handlar om Israels utkorelse som förbundsfolk till Gud i de historiska böckerna och profetböckerna , om löftena till dem om landet och deras historia där. Det handlar om Lagen, som gavs til folket, och varningarna för att avfalla och tillbe främmande gudar.
Det andra blocket omfattar vishetslitteraturen, alltså Ordspråksboken, Predikaren, Job, och där finns inte kopplingen direkt till Israels folk och förbundet med Gud. Det finns istället allmänna levnadsregler och även hänvisningar till skapelsen, t ex Ords 8. Där framgår att man menade att Visheten finns inbyggd i själva skapelsen och att den som följer de moraliska regler som Gud Skaparen lagt ner där och i vår mänskliga natur, går det väl. Det handlar om att leva vist och klokt efter de regler och moraliska lagar som Gud inrättat sin skapelse efter. Gud skapade världen på så sätt att den som följer de tidlösa råden blir välsignad och får ett gott liv. Visheten är därför universell, alla människor söker vishet för sitt individuella liv och för kollektivet , samhället. Det uttrycks i tänkespråk, levnadsregler, ordspråk. livsråd, som funnitsi alla tider och kulturer och som finns än idag. Man såg rättfärdigheten rent proportioneligt: den som är rättfärdig och gör goda gärningar ska belönas och inte straffas. Något annat sågs som ett brott mot själva skapelseordningen, men Jobs bok komplicerar bilden. Det är inte så enkelt i praktiken som vi alla vet. Därför är den brännande frågan om lidandet lika aktuell nu som då.
I slutet av boken talar Gud Skaparen till Job, Han som med sin totala överblick och försyn leder och styr det som sker. Det är hans vishet som lyfts fram, efter alla de långa kapitel där Jobs vänner försökt finna lösningen till Jobs obegripliga lidanden. Det förstår inte Job, eller någon annan liten människa heller, som ofta inte ser längre än sin egen situation. Det handlar istället om att trots allt lita på att Gud styr sin skapelse på bästa sätt, även om vi inte får veta vad som pågår bakom kulisserna. Det är bara Skaparen själv som vet vad han gör, och vi får ingen inblick i det, får inte veta varför saker sker. Det handlar alltså även här om tro och förtröstan på Gud, trots lidanden och svårigheter. Tro trots lidande, tro tack vare Guds nåd och godhet. Det är ett tema som återkommer i Bibelns alla böcker. Guds eget folk går igenom svåra prövningar och lidanden, men de vägrar ge upp sin tro på Gud. De vet också att verkligheten är mer komplicerad och sammansatt, och därför för oss i sin helhet obegriplig.
+++
Huvudpersonerna är alltså Gud själv och Åklagaren, Job och hans vänner samt Elihu som kommer in sent i berättelsen och lite oväntat. Det är ett relationsdrama på många sätt, ett iscensatt dramaturgi för att få fram en slutsats. Det handlar dels om Gud och Åklagaren, hur Gud har full kontroll och inte låter honom gå längre än han bestämmer i att pröva Job med svåra lidanden. Den största delen av boken består av dialogerna, (eller snarare monologerna!) mellan Job och hans vänner. Det är flera tal hållna i hög poetisk stil, medan prologen och epilogen är på ordinär prosa Vännerna representerar olka sätt att förklara det oförklarliga, hur det kan komma sig att den rättfärdige straffas och lider. Gud ska ju löna den fromme, gudfruktige, rättfärdige genom att välsigna, och straffa den onde, ogudaktige. Hur ska man hantera det faktum att det då går den ogudaktige väl medan den rättfärdige lider? Det är alltså redan här som teodicefrågan ställs på sin spets. Frågan är hur vi ska förstå det eventuella svaret..
Boken inleds med den märkliga dialogen mellan Gud och Åklagaren. Vad som pågår i den osynliga andliga världen är något som Job aldrig får veta. Men slutet gott, allting gott. När Gud själv till sist talar i bokens sista kapitel blir Job så tagen att han böjer sig och tar tillbaka allt han sagt. Gud välsignar sedan slutet av Jobs levnad mer än början.
+++
Del II
Först några förtydliganden och sammanfattningar innan jag i nästa del går in mer på detaljer i texten i nästa del. När jag i inledningen nämnde Jobs rättfärdighet så var det i den vidare bibliska betydelsen av en människa som helhjärtat vill gå Guds väg, som den beskrivs i Vishetslitteraturen. En vis, klok och förståndig människa skulle leva i samklang med Guds ordning, välja att aktivt göra det rätta, goda och sanna.
Den rättfärdighet (på hebr צְדָקָה (tse.da.qah) som kommer av tro אָמַן (a.man) och som Abraham är den förste som beskrivs ha, är något annat. Den är ju ett svar på Guds direkta agerande när han sluter förbund med Abraham och ger honom stora löften som påverkade framtiden för Israel och i förlängningen alla folk, och som fullbordades när Jesus Kristus kom in i världen med Guds frälsning. Det är viktigt att se vilka ord som används i grundtexten för att inte läsa in teologi som utvecklades och formulerades senare. Vi får läsa Jobs bok som den unika bok den är, för vad den är och säger, och försöka förstå den så bra som möjligt.
Den rättfärdighet som utmärkte Job och som prisades av Gud själv var: Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from (תָּ֧ם) och rättsinnig (וְיָשָׁ֛ר), ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. (1:8, 2:3 ).
Dessa ord betecknar dels en helgjuten vilja att leva moraliskt rätt, och konkreta goda, rätta handlingar. Job fruktade Gud och undvek aktivt det onda. Han visade sin gudsfruktan i omsorgen om sina barn b la, när han offrar i deras ställe om de skulle ha syndat. Han var ivrig och överlåten att göra rätt. Det är också något han vidhåller i samtalen med sina vänner, att han vet med sig i sitt samvete att han gjort rätt, att han inte syndat. Gud håller ju med Job om detta och han är vred på vännerna som talat illa och felaktigt om Honom. Kap 42: Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: ”Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.
Job ville inte synda, och inte heller att hans familj gjorde det. Han vägrade också att förbanna Gud, dvs säga något ont om Gud. Han gjorde det inte heller i sina värsta stunder av sorg, förtvivlan och olycka. Vad han däremot gjorde utan att Herren menade det var fel, var att uttrycka hela sin smärta inför Gud, ropa ut sina varför. Det är något vi känner igen från Psaltaren, där det är vanligt med sådana utgjutelser av tvivelsfrågor, rop om att Gud inte ska dölja sig utan svara i nöden. Det är alltså något som Gud förstår och inte fördömer på något sätt.
Därför var han också så välsignad med en stor familj, materiell rikedom, anseende, välgång. Det var så man förstod det hela : en människa som Job blev välsignad av Gud, det var själva tecknet på Guds favör. Det var ett utslag av den osynliga moraliska lag som styr universum, att den går den gode väl och den onde illa. Boken problematiserar denna tanke kan man verkligen säga. I Jobs fall stämmer det verkligen inte. Hur kunde han som rättfärdig drabbas av så mycket ont, sådana förbannelser, sådana förluster, sjukdom , fattigdom, olycka?
+
Gud kallar Job för ”min tjänare”, vilket beskriver en relation. Gud kände väl till Job eftersom han i allt var from, rättsinnig, fruktade Gud och undvek det onda. Han svar också Job till slut, vilket säkert var det viktigaste, att Gud svarade honom personligt, även om det inte gav några direkta svar på Jobs frågor, undringar och böner. Det var som hans Skapare och Herre, universums allsmäktige uppehållare som han talade. Mer om det längre fram. Men relationen höll genom alla prövningar och lidanden för Job och Gud välsignade slutet av hans levnad mer än början. När Herren till sist talar reagerar Job på det enda sätt som det anstår oss människor:
Kap 42Job svarade Herren och sade:
2 Jag vet att du förmår allt, inget som du beslutar är omöjligt för dig.
3 Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd? Jag har ju ordat om vad jag ej begrep, om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod.
4 Lyssna nu, så vill jag tala.
Jag vill fråga dig,
och du må ge mig kunskap.
5 Förut hade jag hört talas om dig,
men nu har jag sett dig
med egna ögon.
6 Därför tar jag tillbaka allt
och ångrar mig i stoft och aska.
+
Nu får ju inte VARFÖR-frågorna alltid svar, men vi får ju ställa frågorna och själva texten inbjuder till en reflektion över varför Gud ingick den här överenskommelsen med Anklagaren (שָׂטָן satan, som betydet motståndare, åklagare) Var det för att bevisa att Job inte levde rättsinnigt för att få ut något av det, få lön för sin fromhet i form av välsignelser? Vad ville Gud i så fall visa åklagaren och varför behövde han göra det ? Att hans tjänare älskar och tjänar honom för vad han är och inte enbart för vad han ger och gör? Visste han att Job skulle klara provet? Vad skulle hänt om han inte gjorde det? Då hade antagligen inte boken funnits i vår Bibel. Författarna visste som sagt vad de gjorde eftersom de alla var ledda av Guds Ande och Gud i alla de olika böckerna vill lvisa oss något särskilt, lära oss något om vem han är, och vilka vi är.
Det var ju Herren själv som tog initiativet till konversationen med Åklagaren. Det kan vara ett utsökt litterärt stilgrepp att lägga upp berättelsen så här, för vem kan egentligen veta vad som pågick i den andliga världen mellan Gud själv och en av hans söner ( mer om det senare). Det kan ingen människa veta. Eller uppenbarade Gud det för författaren? Man kan förstå det som ett litterärt stilgrepp för att sätta scenen i ordning för Jobsdramat. Det påminner lite om apokalyptisk litteratur där det sker två prarallella förlopp, ett på den himmelska där Gud har full kontroll och styr skeendet, ett på den jordiska nivån där svåra och oförklarliga saker händer. Prologen och epilogen är ju avgörande för att dels förstå Jobs situation och hans tal, dels de långa talen av vännerna.
Det var hur som helst satans verk som åstdkom en så förfärlig förödelse i Jobs liv. Det är inte den satan vi känner som fiende till Gud och människor, som utvecklas senare och framför allt blir tydligare när Jesus själv talar om honom. Gud gav sin tillåtelse till det, men med bestämda gränser. Det onda kom inte från Herren alltså, inte direkt i alla fall. Han lät det onda drabba Job, men b la med målet att ge honom tillbaka det goda i överflöd. Job klarade de hemska prövnigarna och lärde dessutom känna sin Gud på riktigt, inte bara genom det han hört, utan med egna ögon.
Del III
Jobs bok hör som sagt hemma i Vishetslitteraturen som förmedlar en allmän och fundamental vishet om hur man ska leva rättsinnigt, gott och klokt. Då ska det gå en väl, vilket visserligen är sant, men inte hela sanningen. Der är just detta som boken tar upp går och visar att det inte alltid är så enkelt. Det finns mycket vi inte förstår om varför den rättfärdige ändå får lida och att i den här världen händer saker som visar att livet inte är rättvist, men Gud verkar bakom allt det som sker och har full kontroll och ger till slut upprättelse och seger över det onda. Det handlar ytterst om hur Gud i sin fördolda vishet både kan styra och verka sin vilja i allt som sker. Det kommer till sist an på att vi förtröstar på honom i allt, genom allt. Vi kommer inte att få förklaringar eller svar på alla våra frågor för att det är för komplext, bara Gud vet. Men Gud svarade Job till sist, och det var detta som förändrade hela situationen. Gud svarar också oss idag, genom sitt Ord, sin personliga närvaro, sin hjälp genom andra människor.
Jobs vänner försökte göra det till en ekvation där Guds rättvisa och den rättfärdiges liv var exakt proportionerliga. De ville få honom att erkänna någon synd för att Gud återigen skulle kunna välsigna honom med rika gåvor. Men Job var verkligen oskyldig på det sättet att han inte hade någon begått någon uppenbar synd och inte heller ville göra det, av hans beteende att döma. Därför gjorde vännerna våld på hans samvete och i sin stora upprördhet över detta försvarar han sig mot detta. Det handlade inte bara om att få den materiella välsignelsen utan om det som var rätt, sant och gott i relation till Gud.
Det finns visserligen en del allmän vishet också i deras tal, även om de går för långt i sin självsäkerhet och onyanserade övertygelse om orsak och verkan när de menar sig försvara Gud och försöka få Job att erkänna att han inte är oskyldig. De första sju dagarna sattvännerna tysta i sympati och gjorde en god gärning, men när de började hålla sina långa tal lade de tunga stenar på bördan när de försökte tvinga honom att bekänna sin synd. Det måste ha sårat honom djupt och det var efter det att han på Guds uppmaning bad för sina vänner som Herren upprättade Job. Och Herren gjorde slut på Jobs olycka när denne bad för sina vänner. Herren gav Job dubbelt upp mot vad han förut hade haft (Kap42).
Det är talande, dels när det gäller hur vi ska förhålla oss till varandra när vi lider och genomgår prövningar, dels att vi till sist ändå måste be för dem som sårat oss. Vi ska inte vara för snabba med att uttala oss om varför någon drabbas, för vi vet helt enkelt och har inte hela bilden.
Så har vi denne märklige Elihu som dyker upp sent i boken utan någon presentation (Kap 32-37). Han är ung i jämförelse med de äldre och väldigt självsäker när han lägger ut texten om dessa svåra ting, men samtidigt lyssnar han ändå noga på Job och har mycket klokt att säga. Elihu har en annan förståelse av vad som sker än vännerna Zofar , Elifas och Bildad. Han menar att Jobs synd består i hur han reagerar i sina prövningar när han ifrågasättar Guds handlande, snarare än att hans svåra omständigheter är ett resultat av synd. Han ser åtminstone inte lidandet som ett straff för syndiga handlingar. Det Job råkar ser ut som en förbannelse, den totala motsatsen till den välsignelse Gud öser över sina trogna tjänare. Det är även Elihu som för fram tanken om människans behov av en medlare , se texten i slutet!
Job genomgår en inre förändring mot större ödmjukhet och förståelse för den lidande människans dilemma och svårigheter. Han hade ju tidigare vad vi vet blivit skonad från lidande och kunde av egen erfarenhet inte känna och veta hur de människor hade det som han var god emot. Han framstår mer och mer som den rättfärdige som lider.
En viktig insikt i boken kanske ändå är den att Job anar att han och alla människor behöver en medlare mellan sig och Gud. Det uttrycket Job själv här:
Kap 16: Se, redan nu har jag i himlen mitt vittne,
i höjden min försvarare.
20 Mina vänner bespottar mig,
mitt öga fäller tårar inför Gud.
21 Må han skaffa rätt
mellan man och Gud,
mellan ett människobarn
och dess nästa.
Allt samverkade ändå till det bästa för Job för att han inte släppte taget utan höll ut i trons förtröstan, uttryckt b la i dessa kända ord: Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet. Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.(19:25).
I Jakobs brev i NT kan vi läsa följande: Bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att lida och vara tåliga. 11 Vi kallar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut gjorde med honom. Herren är rik på kärlek och barmhärtighet. (5:10).
Blev han botad? Det står ingenting om det. Han fick kanske leva med sina ärr, både fysiskt och psykiskt. Job hade trots allt genomgått enormt stora förluster.
Är det b la vad boken vill att vi ska förstå? I en komplicerad värld med oförklarliga olyckor, lidanden, prövningar så fanns redan på den tiden en aning om att en medlare, en förlossare behövdes för att komma med den slutgiltiga lösningen på människans dilemma. Hon behövde en medlare, en förlossare (19) . Vi som har facit i handen utifrån Bibelns samlade vittnesbörd vet att Jobs och alla lidande människors längtan och hopp fullbordades i Jesus Kristus. Han är Förlossaren som bringade evigt liv till sitt folk och full Gud omintetgjorde genom honom döden, det onda och synden och ska till sist ge full frälsning. Det är en absolut garanti vi har, vilket dock inte undanröjer våra lidanden i den här världen. De är kvar, och ännu mer för Jesu efterföljare som förföljs och dödas. Gud är dock med oss alla på ett särskilt sätt genom sin Ande och hjälper oss.
Jesus själv kommenterade den eviga frågan om lidandet i Joh 9, i sitt svar till lärjungarna om den blindfödde, om det var han eller hans föräldrar som syndat. Han upplöste frågan om varför. Vi får inte veta orsakerna eller förklaringar till lidandets varför i det förflutna eller nuet, men Jesus pekar på en lösning, på framtiden: Guds gärningar skulle uppenbaras på honom (Joh 9:1-5). För den blindfödde gjorde Jesus ett helandemirakel, kanske också som ett tecken inför det judiska folket. Med dig och mig, med oss alla individuellt, handlar Gud efter sin vilja, men alltid med målet om full upprättelse och frälsning. Om inte i denna värld, så präglad av lidande och brist, så hemma hos sig i evigheten. Det är alltid Gud som har det sista ordet och det ordet är liv, kärlek, nåd, välsignelse och läkedom. Det livet är i hans Son, som vi får tillhöra i idag. Jesus är den korsfäste Frälsaren som vet vad lidande är och som uppstod för att ge oss hopp om uppståndelse och liv. Han älskar oss och är oss så nära i vår personliga nöd och i våra prövningar.
+++
Kap 33: Om det finns en ängel hos henne,
en medlare, en av tusen,
som förkunnar för människan
vad som är rätt,
24 då förbarmar sig Gud över henne
och säger:
”Rädda henne
från att fara ner i graven,
jag har funnit lösen för henne.”
25 Då får hennes kropp
ny ungdomskraft,
hon blir på nytt
som i sin ungdoms dagar.
26 Hon ber till Gud
och han har behag till henne,
hon får se hans ansikte med jubel.
Och Gud återger människan
hennes rättfärdighet.
alefochomega 