Människan utan Gud. Del I.

3814238366_f71ff73a7c

Om det stämmer att inget fingeravtryck är det andra likt, visar det att varje människa är helt unik med sin speciella personlighet och historia. Gud har satt sin prägel på varje enskild individ bland miljarder andra. Det är ofattbart, lika svårt att förstå som att Gud räknar alla oräkneliga stjärnor i universum. Guds förstånd överstiger vår fattningsförmåga , vi kan inte begripa hans verk, men vi kan tro, tacka och förundras över Honom.

Det finns dock lika mycket som förenar alla individer, nämligen vår inneboende natur, vilka vi är utan Gud. Bibeln talar ofta om två slags människor, den rättfärdige och den orättfärdige. Vi kan också tala om två förhållningssätt eftersom striden mellan gott och ont pågår inom oss alla. Men grundläggande är vi alla andligt döda, främmande för livet i Gud. Nya Testamentet beskriver den självcentrerade, gudsfrånvända människan, som även kallas den köttsliga människan så här:

Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. 2 Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 3 Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra”

Det kännetecknar människan som hon är i sin inneboende natur med allt vad det innebär av stolthet, fiendskap mot Gud, ovilja till självrannsakan, livslögner, självhävdelse, inre konflikter och sår, alla slags begär, egoism. Det är människan utan Gud. Även om vi anser oss vara snälla och goda medmänniskor, laglydiga medborgare, ( vilket naturligtvis är bra i sig) är vi inför Guds helighet syndare som behöver försonas med honom. Det är något människan i sin självrättfärdighet och självgodhet har svårt att acceptera. Vi behöver därför bli överbevisade om denna sanning. Det är Andens verk, som leder oss fram till en djupgående omvändelse vid korset och en salig pånyttfödelse till frid med Gud.

Här är några ytterligare beskrivningar av människan utan Gud, från Romarbrevet 1 och 2 Tim:

Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. 29 De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, 31 vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.

Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. 2 Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, 3 kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, 4 falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud 5 och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!

Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. 2 Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, 3 kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, 4 falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud 5 och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!

+++

Men när den helige Ande får verka och skapa det nya livet i personligheten sker en naturförändring. Vi blir nya skapelser, och det gamla är förgånget, den gamla människan är korsfäst och död med Kristus, och vi får förlåtelse och liv. Gud själv tar sin boning i oss och kan verka på ett helt nytt i vårt inre genom sitt Ord och Anden.

Paulus ställer upp motsatserna i Galaterbrevet kap 5:

”Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. 25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. 26 Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.

Striden intensifieras visserligen när vi blir kristna , men på ett helt annat sätt. Då får vi kraft att övervinna det som är av världen och köttet. Genom Jesu död på korset är vi fria, och kan med hans hjälp stå fasta i vår nya identitet.

”Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.  15 Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.

Det är ett livsprojekt att bli det vi redan är i Kristus. Från Guds perspektiv är vi i Kristus, och vi får både vila i hans fullbordade verk, och arbeta på vår frälsning, enligt Paulus i Filipperbrevet:

Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. 13 Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. 14 Gör allt utan att klaga och tveka, 15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, 16 när ni håller fast vid livets ord.

I Romarbrevet 8 skriver Paulus:

5 De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 6 Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7 Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. 8 De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 10 Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. 11 Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. 13 Om ni lever efter köttet kommer ni att dö.

Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. 14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. 15 Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ”Abba! Fader!” 16 Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.

Paulus talar synonymt om den naturliga, oandliga människan, som är utlämnad till sig själv, till världens inflytande. Hon går vilse och missar målet med sitt liv, eftersom hon saknar vishet och liv från Gud.

Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. 7 Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. 8 Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. 9 Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. 10 Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.

Anden utforskar allt, också djupen i Gud. 11 Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. 12 Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. 13 Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. 14 En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 15 Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. 16 Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.

+++

Man blir lik den man umgås med.. Vi är kallade till gemenskap med Gud själv genom Jesus Kristus och i det ständiga umgänget med honom förvandlas vi långsamt till likhet med honom. Det är vårt mål som människor.

Mer om det i nästa del.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.