Jesu liknelser. I-IV.

 

 

 

 

 

 

 

 

Inledning till serien om Jesu liknelser.  

 

 

 

 

Jesus Kristus förändrade historien för alltid när han kom in i världen. Det fick också konsekvenser för evigheten. Jesus förde in Gud mitt i en värld så präglad av syndens destruktivitet, död, lidande och ondska. Jesu uppdrag var att synliggöra Guds rike, han var själva riket förkroppsligad. Det blev synligt och verkligt på ett unikt sätt när han predikade, undervisade, botade sjuka, kastade ut demoner.

 

Jesu budskap från början var : ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!”

 

 

+++

 

 

Liknelserna är relaterade till Guds rike på olika sätt. De handlar om evangeliet, frälsningen, hurdan Gud är, domen. Som genre var liknelsen vanlig, vilket kanske beror på att en kortare eller längre berättelse som illustrerar något är lättare för oss människor att ta till sig.

De fyrtiotalet av Jesu liknelser vi har hos synoptikerna är unika. Det grekiska ordet är parabole, παραβολή, som betyder att lägga något bredvid, att jämföra, illustrera genom bilder och berättelser.

Jesu egna ord förklarar detta, när han sade: ” Vad är Guds rike likt? Vad ska jag jämföra det med?” (Lk 13:18). 

Det finns ingen som behärskat denna konst som han, att uttrycka de största och viktigaste sanningarna om Gud på ett till synes enkelt och kortfattat sätt, samtidigt som de rymmer ett stort djup. Jesus var en Mästare att på detta effektiva sätt illustrera och göra sanningen om människan och Gud tydlig.

Det finns flera olika typer av liknelser också, som jag återkommer till. Det är svårt för oss att förstå en del av dem, vilket också lärjungarna erfor. De frågade ofta Jesus vad det betydde och han förklarade det för dem. En del saknar en sådan förklaring, och det är inte att begripa dem. Liknelserna ska inte heller vara så lätta att förstå.

 

Syftet med liknelserna varierade. Lärjungarna fick genom dem ”lära känna himmelrikets hemligheter” (Matt 13:10), medan deras syfte för dem som hört men inte förstått och sett men ändå inte sett för att deras hjärtan varit förstockade, är ett helt annat. Detta kapitel är så rikt att jag återkommer till det. 

 

 

Om det är någon särskild liknelse som betytt mycket för er och som ni undrat över kan vi kanske tillsammans hjälpas åt att förstå lite mer. 

 

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

En vändpunkt i Jesu tjänst återspeglas i Matt 13, där det blir tydligt att liknelsernas syfte också är att utvärdera resultatet efter att ha predikat och undervisat i två år och konfronterat det religiösa ledarskapet. Han återknöt till profeten Jesaja för att förklara hur hans undervisning om liknelserna verkar i olika grupper av åhörare.

 

 

 

För de som inte vill lyssna till Guds undervisning blir följden att deras hjärtan förhärdas ännu mer och de förstår ingenting. Och för de som vill lyssna får hjälp att förklara meningen med dem.

 

 

 

 

II

 

 

Sådd och skörd.

 

 

 

Man måste börja med den grundläggande liknelsen. Enligt evangelisten Markus är förståelsen av liknelsen om såningsmannen särskilt betydelsefull: 

Och han sade till dem: ”Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då alls kunna fatta några liknelser? Mark 4:13

I korthet handlar den ju om den bästa jordmånen för säden. När Jesus förklarar liknelsen för lärjungarna ser vi att det som såddes i den goda jorden kunde rota sig och växa för att det varken var sått vid vägen, på stenig mark eller bland tistlar.

Den goda jorden är en bild på hjärtegrunden eller vår mottaglighet för ordet. Man kan säga att det är vad kristen tro handlar om: hur vi tar emot Guds ord, dvs Ordet som blev kött i Jesus Kristus, och det skrivna ordet i vår Bibel. 

Vi tillber ju inte en bok utan en person, den levande Gudens Son och hans Fader. Gud  har talat från begynnelsen och genom historien, och i sin försyn vakat över sitt ord när han ledde sina tjänare att samla detta i en helig skrift för alla tider. 

Hur får vi då den rätta jordmånen för Guds ord så att det kan växa och bära frukt? Det första steget är att verkligen höra så att man tar till sig ordet och förstår.  När det väl är rotat gäller det sedan att inte låta några prövningar, förföljelser och svårigheter rycka upp det. En annan fara är världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat som kan kväva ordet. 

Förstår vi vilken stor gåva det är när Jesus säger till oss?  Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. 17 Jag säger er sanningen: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.

+++

 I Matt 13 finns fler viktiga liknelser om hur ordet verkar i världen. Det är en suverän sammanfattning av evangeliet och skörden vid tidens slut, som självklart också innebär ett åtskiljande.  Jesus kunde i några verser uttrycka det centrala i hela frälsningshistorien.  Gud talar och verkar. Frågan är hur vi hör och gör. 

Kan det sägas tydligare än så här?  

Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.” 37 Han svarade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen. 38 Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar. 40 Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut. 41 Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska samla ihop ur hans rike allt som förleder och alla som gör orätt 42 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. 43 Då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike. Hör, du som har öron!”

I Matt 13:10-15 är det tydligt att effekten av Guds ord är dubbel, den både öppnar och stänger, förklarar och förstockar. Det beror på om vi har en vilja att höra, förstå och göra, eller om hjärtat är förstockat. Då hör den som hör ändå inte vad Jesus säger, än mindre förstår. 

 

 

 

+++

 

 

 

Jesus anknöt hela tiden till det vardagliga livet när han berättade sina liknelser. Alla kunde känna igen sig i detta. En såningsman sår, en kvinna bakar bröd, nät kastas i sjön och fångar fiskar av alla slag osv. 

Säden växer av sig själv, utan mänsklig ansträngning, men med Guds försyn. Solen skiner, regnet faller. 

Ett senapskorn är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.

 

 

 

Detta är paradoxen med Guds rike. Det ser ringa och obetydligt till det yttre, men har den starkaste kraften att växa och omfatta hela världen.

Vad tänker ni förresten om denna liknelse, vad betyder den? Ännu en liknelse gav han dem: ”Himmelriket är som en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl tills alltsammans blir syrat.” (Matt 13:33).

 

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

III

 

 

 

Jag fortsätter med Jesu liknelser och ska här fundera lite över Matt 25:14-29,som handlar om talenterna.

 

 

För min del har jag svårt att tänka mig att det handlar om våra personliga talanger eller gåvor. Av texten framgår att det är herremannens förmögenhet som han anförtror sina tjänare uppdraget att förvalta. Det är meningen att de ska göra affärer med de pengar var och en får efter sin förmåga, och förmera dem. De två som gjorde det får beröm av sin herre när han återvänder, med orden: ”Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!”

 

 

Den som fick en talent gör ingenting utan grävde ner den i jorden och säger dessa märkliga ord till sin herre när det är dags för redovisning: ” Jag visste att du är en hård man som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd, så jag gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt”. 

Hur ska man förstå detta? 

 

 

En viktig princip när det gäller att förstå liknelserna är nog att koncentrera sig på själva poängen, själva budskapet, och inte tolka/övertolka varje enskild vers. Det handlar även i denna liknelse om att vara god jord, att få säden att växa, men uttryckt i helt andra ord och bilder. Den tjänare som kallas usel och lat hade inte gjort något med det lilla han fick. Han vägrade göra det hans herre hade befallt honom. Han var olydig helt enkelt och utifrån det vanställdes hans bild av sin herre och han ljuger, skyller ifrån sig. Domen över honom är hård. Han blir fråntagen den talent han inte använt i sin herres tjänst och kastas ut i mörkret. 

 

 

Överfört på oss så är nog den viktigaste lärdomen av denna liknelse att det handlar om ett uppdrag, en kallelse att förvalta det som inte är vårt. Uppdraget från Jesus gäller hans rike och inte våra personliga intressen. Därför är lydnaden och troheten det viktigaste när vi som hans tjänare efter vår förmåga ska arbeta för evangelium på olika sätt. Det rör hela livet och begränsas naturligtvis inte bara till pengar. 

 

 

 

Det ska bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och anförtrodde dem sin förmögenhet. 15 En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han bort.

16 Den som hade fått fem talenter gick genast och gjorde affärer med dem och tjänade fem talenter till. 17 Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. 18 Men den som fått en talent gick bort och grävde ner den i jorden och gömde sin herres pengar.

19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. 20 Den som hade fått fem talenter kom då och bar fram fem talenter till och sade: Herre, du anförtrodde mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat. 21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

22 Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, du anförtrodde mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat. 23 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

24 Även den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag visste att du är en hård man som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 25 Jag var rädd, så jag gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.

26 Hans herre svarade honom: Du usle och late tjänare! Visste du att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut? 27 Då skulle du ha satt in mina pengar på banken, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom. 28 Ta nu ifrån honom talenten och ge den till honom som har tio talenter. 29 Var och en som har ska få, och det i överflöd, men den som inget har ska bli fråntagen också det han har. 30 Och kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder.

 

 

 

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

Nu kommer vi in på en mycket intressant grupp liknelser som rör Jesu återkomst. Då handlar det naturligtvis, får man nog säga i biblisk kontext, om bröllop, om att brudgummen eller en förnäm herre som for till ett land långt borta för att få kungavärdighet kommer tillbaka och vill ha redovisning av sina tjänare, samt om den stora måltiden/bröllopsfesten. Det känner vi igen från profeterna i GT och från b la Uppenbarelseboken. 

Vad kan vi lära oss av dem? De handlar dels om att vaka, vara förberedd och redo, vara iklädd bröllopskläder inte sina egna kläder, dels om att vara beredd på att bedömas utifrån hur man förvaltat sitt pund. När Jesus kommer tillbaka är han Frälsare, Herre och Domare. Vi förstår av Skriften att vi kristna självklart inte döms på samma sätt som de ogudaktiga. Men vi kommer ändå att bedömas och få lön och erkännande utifrån hur vi efter våra förutsättningar varit trofasta i att förvalta det Herren gett var och en av oss. Det viktiga verkar vara att vi inte gräver ner vårt pund, alltså inte gör någonting. Att vi aldrig vittnar och undervisar, aldrig bidrar till mission, aldrig ber, aldrig betjänar andra så att de ser våra goda gärningar och prisar vår Fader i himlen osv. Men det måste väl ändå vara ovanligt, eller vad tror ni???

Jag börjar med den mest kända kanske, den om de tio jungfrurna och deras lampor. Alla gick ju ut för att möta brudgummen, men hälften var förståndiga och tog olja med sig till sina lampor.

 

 

Alla somnade dessutom för brudgummen dröjde, men när väl ropet hördes vid midnatt om att brudgummen kom,  visade det sig att de förståndiga garderat sig för detta och att de använde den medhavda oljan för att ha sina lampor tända. De oförståndiga gick iväg för att handla och då kom brudgummen. De som var färdiga gick med honom in till bröllopsfesten och dörren stängdes. De oförståndiga blev kvar utanför. Brudgummens dom var hård, när han sade: ”Jag känner er inte. Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.” (Matt 25:12-13).   

 

 

Hur tänker ni om detta? Vad symboliserar oljan? Är det den helige Ande? Är det bara han som hjälper oss att vaka och vara redo? Det är kanske bara möjligt att bli känd av Jesus om hans Ande lever och verkar i oss.

 

 

 

 

+++

 

 

 

 

IV

 

 

Rembrandt ”Den förlorade sonen”.

 

 

 

Det finns några liknelser hos Lukas som är speciella. Det är dels de som handlar om glädjen att finna det förlorade (Kap 15) dels uppmuntran till uthållig bön. Den envisa änkan är ett exempel på hur vi ska be utan att tröttna och  ge upp.  (Kap 18). 

 

Jesus kom för att söka upp och rädda de förlorade.  Det hade publiker och syndare förstått, men de självrättfärdiga fariséerna och de skriftlärde kritiserade Jesus för detta. Jesus försökte beveka de självrättfärdiga fariséerna och skriftlärde genom att berätta om mannen som lämnade de nittionio fåren för att söka det förlorade fåret. ”På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig- inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver”.(15:7).

 

 

Vad gäller liknelsen om den förlorade eller återfunne sonen så kunde den lika gärna heta, liknelsen om ” den kärleksfulle fadern som hade två förlorade söner”.  Den kärleksfulle fadern hade egentligen två förlorade söner, lillebror som förslösade sitt arv ute i fjärran land och den som lydigt stannade hemma, men ändå i sitt hjärta var fjärran från fadern . Hemmasonen blev vred och avundsjuk på lillebror som blev så väl mottagen när han återvände efter så många år. Han hade ju troget tjänat i faderns hus och aldrig varit olydig, och ändå inte fått något för det. Den attityden säger så mycket om oss människor, liksom lillebrors vilja att slå sig fri och leva sitt eget liv utan en tanke på fadern. Liknelsen säger också mycket om hur svårt det kan vara att förstå sig på Gud och hans nåd. Den verkar ju inte rättvis i våra ögon. 

 

 

Tänk bara på liknelsen om arbetarna i vingården, hur vingårdens herre ger de som blev lejda sist och bara arbetade en timme samma lön som de som slitit hela dagen. Hans ord  sammanfattar problematiken : ”Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är så god?” (Matt 20:15). Guds sätt att räkna är ju stötande och orättvist ur det mänskliga perspektivet. Vi människor utgår från vårt perspektiv och betonar gärna vår rätt gentemot andra. Det sitter djupt i oss. Men Gud  ser naturligtvis helt annorlunda på detta. Han gör som han vill med sin nåd och sina gåvor. Ingen kan kräva något eller berömma sig av något. Allt är ju ändå oförtjänt nåd. Den siste får lika mycket som den förste. Gud älskar alla lika mycket och vill att alla ska få del av hans godhet och nåd, vilket var och en får, om man inte jämför sig med någon annan…

 

 

 

Det finns fler exempel i Bibeln på brödrapar, som också kan lära oss mycket, dels om Guds utkorelse och nåd, dels om hur de drivs av avundsjuka, likgiltighet, ett sökande efter Guds välsignelse trots en dålig karaktär. Det finns anledning att återkomma till b la Kain och Abel, Jakob och Esau, Mose och Aron.

  

+++

 

 

Annars understryker liknelserna allvaret när det gäller att svara på Guds kallelse och göra rätt prioriteringar i livet. 

 

 

 

Luk har också med berättelsen om den rike mannen och Lasarus. Den återkommer jag till i ett annat sammanhang, eftersom den är så speciell, tillsammans med några andra.