I vår tid betonas ibland likheterna mellan människor och djur på många olika sätt, och man menar att människan inte är unik och inte ska ha särskilda privilegier. När det gäller denna fråga som handlar om synen på människan och skapelsen, är det säkrast att låta Skaparen själv få komma till tals.  Det ord som används i Bibelns första kapitel om de levande varelser som Gud skapade, är נֶפֶשׁ, nefesch i Genesis, de som andas rent bokstavligt. Det används på många olika sätt och kan avse b la ”själ”, person, sinne, skapelse, dödlig varelse osv.

Det är själva kännetecknet för alla levande varelser att vi är beroende av omvärlden i allt: för själva syret vi andas, för födoämnen i vår omgivning som kroppen omvandlar till energi,  för en stor utsatthet i samma omgivning, som också kan skada och döda. Vi är framför allt just dödliga. Bara Skaparen, Gud själv, har liv i sig själv och är oberoende av allt annat. Han är evig, har makt och egenskaper som vi saknar: fullkomlig kärlek, rättfärdighet, sanning och godhet.

 

Vi består biologiskt av samma byggstenar och därför är vi i vår kroppslighet djupt förbundna med hela skapelsen och  djur och växter är livsviktiga för vår överlevnad. Men Bibeln säger något mer om oss, vi är inte bara en biologisk djurart bland andra och när vi reduceras till sådana från en rent materialistiskt perspektiv, förlorar vi s a s oss själva.

De två sidorna av vår natur uttrycks så vackert i skapelseberättelsen- Å ena sidan: Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse. (Gen 2:7). Idag skulle vi säga de grundämnen som allt består av.

Och å den andra:  Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden och alla kräldjur som rör sig på jorden.” 27Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 28 Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.

 

Om man ändå framhärdar i att vi är en art bland andra djurarter, så måste man hitta en förklaring till varför vi i så fall är det ”talande djuret”, för det är här skillnaderna blir som tydligast. Djuren och även växtligheten kommunicerar visserligen på sina fantastiska sätt (eftersom vår Skapare gjort allt så snillrikt och fantastiskt), men vi baserar våra gemenskaper och samhällen, lagar, livsåskådningar och vetenskap på en strukturerad kunskapsinhämtning som möjliggörs genom vår förmåga till intelligent tankeverksamhet och språk. Ingen annan art kan reflektera över sig själv, historien och framtiden, medvetet verka för social rättvisa och diakoni eller skapa alla rika uttryck för kultur osv. Dessutom kan vi ha en medveten relation till vår och alltings Skapare och därmed lära känna oss själva på ett unikt sätt. Det kan ingen intelligent kråkfågel eller apa göra.

Vår unika uppgift är förvalta jorden ansvarsfullt och med vishet, vilket tyvärr inte efterlevts, utan rovdrift och hänsynslöshet har förstört den delikata balansen mellan olika livsformer.

 

Vad innebär det att tala, något som är så självklart att vi inte tänker på det, lika lite som att vi andas? Det är mycket komplicerat egentligen!  Ord förmedlar  information av olika slag. De är resultatet av en inre process, där tankar och känslor uttrycks i språk.   De förmedlar något av  talarens personlighet och överför någon typ av budskap och avsikt. Ord ingår i komplexa språk som är det unika kommunikationssystemet för människan. Språkförmågan är en medfödd och grundläggande neurologisk funktion i hjärnan.

Ingen kan ge en heltäckande bild av denna förunderliga förmåga att lära sig språk som människan föds med, samtidigt som hon upptäcker och tillägnar sig kunskap om världen. Här beaktas inte mångfalden av språk, det finns över 6 000, utan denna grundläggande förmåga hos människan att kunna tillägna sig språk i en kognitiv process som omfattar både människans inre värld i hennes medvetande med tankar, förnimmelser, känslor, och den yttre världen med dess konkreta objekt och andra människor hon interagerar med.

 

Det är inte bara ett verktyg för kommunikation utan också för tänkandet i sig. Tankar, abstrakta begrepp, idéer, handlingar och föremål  representeras av språket och möjliggör  att det kommuniceras och förstås av andra. En gemensam förståelse av abstrakta begrepp  uppstår och överförs mellan människor, bygger upp värderingar och världsbilder.

 

+++

 

Begreppet  LOGOS,  λόγος, är mycket rikt i sin betydelse. Det innefattar tänkande som uttrycker sig i ord. Det har med mening och förnuftigt språk att göra. Det hade  en central betydelse i grekisk filosofi och kunde i början betyda den ordnande och bestämmande principen i tillvaron (Herakleitos) och senare betraktades det som ett uttryck för den gudomliga makt som skapat universum och uppehöll det. Det fanns alltså en rik historia bakom detta begrepp när Johannes skulle beskriva Sonen som Ordet, men ändå är den viktigaste bakgrunden Gamla Testamentet och judendomen.

 

Beteckningen för ”ord” i GT är dabár, som inte bara betyder ord utan även handling. Man kan egentligen inte skilja  Guds ord och Guds handling åt. Gud talar och verkar i historien, som därmed blir frälsningshistoria. Det talade ordet var något som inte kunde återkallas och sågs nästan som självständigt. Det sättet att se på ordet gör det nästan till ett väsen med egen existens. Det finns flera ställen i GT där detta sker. Även Visdomen används på detta sätt och pekar utöver den rent begreppsmässiga betydelsen mot den personliga, t o m mot en person som ska komma från Gud med Guds budskap.  I NT betecknar Ordet Guds Son , Jesus Kristus (i prologen till Johannesevangeliet och hans brev), eller syftar på Guds eller Kristi ord i hela Nya Testamentet. Mer om detta i ett annat avsnitt.

 

 

Det finns olika sorters språk. Förutom de talade och numera utdöda språken och dialekterna i världen finns t ex  DNA,  deoxiribonukleinsyra. Det är det kemiska ämne som bär den genetiska informationen, genomet, och som finns i alla organismer på jorden. DNA-molekylens huvudsakliga funktion är att bevara den information som används för organismernas utveckling och funktion. DNA innehåller de instruktioner som behövs för att konstruera cellernas komponenter, RNA och proteiner, och liknas både vid ett enormt bibliotek eller ett recept.

 

Ett annat språk är musikens, där nottecknen förmedlar instruktionerna om hur musiken ska låta.
Vidare finns teckenspråk,  det icke-verbala språket, kroppsspråket, och konstens språk osv. men det gemensamma är att de alla på olika sätt förmedlar information, kunskap och ett mänskligt gestaltande av liv på olika sätt. Språk kommunicerar personers tankevärld och karaktär, i en ständigt pågående dialog.

 

Språk är kommunikation och därför finns naturligtvis andra sätt att kommunicera. Alla varelser kommunicerar med varandra på olika sätt, det är inte bara människan som gör det. Det är på något sätt en förutsättning för allt slags liv att organismer, växter, träd, blommor osv kommunicerar med sina rotsystem, doftämnen och gaser i luften. Mycket ny forskning har kartlagt det fantastiska samspel som finns i naturen.

 

 

 

Guds språk

 

Gud är upphovet till språket. När människan skapades till Guds avbild blev hon en medveten, tänkande och talande person, som Gud själv är. Gud skapar genom att tala sitt Ord och han ger språket som gåva. Människorna skapades genom och för språket, för kommunikation med  Gud och varandra. Språket definierar oss, ger oss redskapet till förståelse och kunskap om oss själva, omvärlden och Gud. Det är omöjligt att tänka sig en mänsklighet utan språk. Vi lever i och av språket.

Man kan fantisera om att Gud inom sig själv och innan han skapade universum och därmed tiden,  förde ett evigt samtal, mellan Fader, Son och den Helige Ande. Gud har alltid existerat som en älskande gemenskap mellan dessa tre personer.

 

Guds Ord är och förmedlar Guds Liv.  Ordet är med i begynnelsen och i det absoluta slutet av både Bibeln och historien. Vi läser GT genom uppenbarelsen i NT. Där får vi veta att  : ” I begynnelsen var Ordet  och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud (Joh 1:1).

 

Men det är inte vilket Ord som helst. I v 14 blir det tydligt att det är Sonen.

 

” Och Ordet blev kött och bodde bland oss , och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. ¹⁵ Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig.” ¹⁶ Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. ¹⁷ Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. ¹⁸ Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn , han har gjort honom känd.


 

 

Vi förstår då att det är genom detta Ord, Sonen själv, som Gud skapar allt:  ” I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” (I Mos 1:1).

 

I ORDET fanns Guds tanke, plan och mening med skapelsen. Ordet bar Guds instruktion för skapelsen och den information som sedan skulle skrivas in i varje atom, galax, planet, vår jord och de många livsformer som skulle finnas på den, i haven och i luften. Och framför allt i Guds avbild, människan, som Gud både talade ut att han skulle skapa till sin avbild, formade henne av de grundämnen som finns på jorden och inblåste sin egen livsande i henne.

När Gud talar är hans tal sprängfyllt av skapande liv, av information, genom vilket han skapar allt. När Sonen, som är detta skapande Ord, blir människa, uppenbarar han Gud på ett fullkomligt och unikt sätt. Han förmedlar Gud själv i sitt liv, sina ord, gärningar, död och uppståndelse. Han är ren information om Gud och meddelar oss den, upplyser oss. Guds ”DNA” för det eviga livet är i Sonen, Ordet.

 

Paulus skriver i Kolosserbrevet 1: ⁵ Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, ¹⁶ för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. ¹⁷ Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom.


 

De första ord Gud yttrar, ”Varde ljus”,  måste också läsas i ljuset av Johannes evangelium. Jag tror att ljuset (φως , phos) var mer än bara själva fotonerna som blev till, och beskriver också det Guds inneboende LJUS, som är hans väsen och som Sonen är ett med. Gud är ljus och det ljuset är i hans Son och när människan skapas till Guds avbild får hon del i detta  ljus.

” I honom var liv och livet var människornas ljus” (1:4) och ”Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen” (1:6).