Vi människor är sociala varelser, beroende av varandra från livets början till dess slut. Vi är skapade för kommunikation och gemenskap, och därför är språket avgörande, den är vår förmåga att göra världen begriplig för oss själva genom våra sinnen, förnuft och kommunikation med andra. Men kommunikation består av mer än talat språk naturligtvis, men det lämnar jag därhän här.
Vi bekräftar varandra genom språket, genom att vara överens om fakta i omvärlden, genom att utbyta information, lyssna och lära, tala och dela med oss av vår inre värld. Språket är en förutsättning för det nödvändiga samarbetet för att bygga familjer och samhällen, för utveckling inom alla områden av mänskligt liv och verksamhet.
Det förblir ett mysterium hur vår kognitiva förmåga kan vara så avpassad för att hantera och förstå den ”yttre ” verkligheten, hur det vi uppfattar med våra sinnen blir internaliserat och representerat i vårt medvetande som kunskap, kategorier av objekt, fenomen, och som vi kan dela med andra genom språket.
Det lilla barnet erövrar världen genom språket och genom relationen till andra. Utbytet pågår sedan hela livet på en allt högre abstraktionsnivå och med större mognad.
Språket är ofatbart rikt och kan uttrycka allt från enkel vardagskommunikation till komplicerade vetenskapliga resonemang, och det gemensamma är hur vanligt förekommande det är med bildspråk. Metaforerna är ett sätt att beskriva verkligheten, uttrycka tankar, beskriva inre bilder. Om vi skalade av språket alla sinnebilder, omskrivningar och metaforer skulle det inte bli mycket kvar. Vad det än beror på i all sin komplexitet, så är språkförmågan så nära förbunden med vår perception, det vi ser och upplever i vår inre värld, vårt intellekt och även rent fysiologiska förutsättningar. När vi uttrycker oss i bildspråk underlättar det förståelsen av både den inre och yttre världen.
+++
Allt detta är självklart, men varför är det på det sättet? Det enkla och korta svaret är för att vi skapades på det sättet för att kunna begripa verkligheten och relatera till andra.
Det är intressant att se hur Gud själv använder sig av denna skapelsegivna förmåga att uppfatta omvärlden. Det gäller naturligtvis först och främst Jesus, som talade i liknelser, bilder. Det är bara på detta sätt som vi kan ana vad Guds rike är, genom att liknas vid något som vi känner igen och har kategorier för att förstå. Matteus ägnar ett helt kapitel åt detta i sitt evangelium, kap 13.
Vi kan inte ta emot Guds verklighet oförmedlat, hans väsen är så annorlunda i sin upphöjda helighet, härlighet och makt. Det är som att titta direkt in i solen, vilket är omöjligt och farligt. Gud ÄR ljus, men detta eviga ljus måste transponeras ner till vår nivå. Därför blev Guds Son människa, för att tala och agera i vår fysiska värld. Han kommunicerade inte bara med ord utan lika mycket med sin närvaro, sin aktiva barmhärtighet och kärlek, genom sin Ande. Men det han sade var avgörande för att uppenbara sanningen om Gud, vem han är. Men redan i det gamla förbundet uttryckte sig Gud i bilder när han talade. Jag återkommer till det i nästa inlägg.
I vår fysiska konstitution kan vi inte se eller förstå den andliga verkligheten direkt, det behövs ett mellanled mellan oss och denna verklighet, vilket är bildspråket, jämförelserna.
I biblisk mening beskriver bildspråket i mer absolut mening Guds verklighet än de människoskapade metaforer vi använder i vår inomvärldsliga kommunikation. Guds ord är ju naturligtvis av en helt annan kaliber än våra egna ord. Det är levande, har kraft att skapa, förvandla, frälsa, även om de ord vi läser i vår bibel är ”vanliga” mänskliga ord. Det är Guds Ande som inspirerade författarna att skriva, och som gör dessa ord levande för oss idag.
Guds ord är Ande och liv. Guds ord som det uppenbarades i Skriften, är uppfyllt av Guds Ande. Ordet och Anden kan aldrig skiljas åt; det är garanten för både sann, sund bilisk lära, och Andens verk i alla tider. Den helige Ande kan aldrig sanktionera något som går utöver Ordet, inte stämmer överens med det. Det har sin djupaste grund i Guds egen verklighet: Fadern, Sonen, som är Ordet, och Anden, är ett, dessa tre personer i Gudomen, som vi uttrycker det med de för oss tillgängliga språkliga kategorierna.
2 Tim 3: Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det, 15 och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. 16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
Jesus Kristus ÄR ju Guds fullkomliga och perfekta avbild. Den som ”ser”, Jesus ,vilket betyder i tro har förstått att Jesus är Guds Son , har sett Fadern som Jesus sade (Joh 14:9) . Han är ett med sin Fader i evighet, men vid en bestämd tidpunkt i historien , steg han ner till vår sargade jord för att visa vem Gud är och förmedla hans kärlek, försona oss med Gud och bringa liv och läkedom.
Joh 1: I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Och Ordet blev kött och bodde bland oss och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.
+
Kol 1: Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. 16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. 17 Han är till före allting, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.
alefochomega 