Vi människor hoppas alltid att våra nuvarande omständigheter, om de är goda ska förbli så, och om vi har det svårt på olika sätt, att det ska bli bättre. Det är helt naturligt och rätt. Hoppet är en avgörande drivkraft för att kämpa, uthärda och förbättra våra livsvillkor. Det är svårt att tänka sig ett liv utan hopp. När hoppet slocknar dör själva livskraften, man ger upp. Det är ju en mänsklig erfarenhet som hör till livet att tillfälligt drabbas av hopplöshet, men förödande om det pågår länge. Ibland är naturligtvis omständigheterna så svåra att människor inte har mycket att hoppas på rent faktiskt, men man kämpar ändå på dag för dag, eller ger upp. Vi söker utvägar, mening och mål i de flesta situationer, och hoppet kan hjälpa oss att uthärda.
Det har funnits många ideologier som försökt genomföra sina idéer om en bättre värld, en slags idealtillvaro, men det har oftast slutat i förtryck och kaos. Människor har lurats av fagra löften och orealistiska förväntningar. Humanismen har höga tankar om människans förmåga till rationalitet, höga ideal, demokrati, samarbete. Men den faktiska historien visar med all skrämmande tydlighet att det inte alltid fungerar, förr eller senare krackelerar idealbilden under verklighetens tyngd. Den sanna bilden av oss människor rymmer så mycket mer av de mörka sidorna man helst inte vill låtsas om.
Men bilden av mänskligheten vi möter i Bibeln är befriande realistisk. Människor, samhällen, allt slags ledarskap, tecknas mot bakgrund av det grundläggande problemet, synden. På alla nivåer, från individ och familj, till ett land, till relationer mellan nationer, agerar människor som frestas att ljuga, bedra, utnyttja andra, få makt, bli korrumperade, göra andra illa, skapa konflikter, starta förödande krig. Ofta har man enligt egen utsago (bort) förklaringar till sitt omoraliska, orättfärdiga och onda beteende genom att skylla på andra, förvränga fakta, omskapa historien, se sig själv som offer.
Gud själv är naturligtvis realist eftersom han vet vad som kommer att hända i framtiden, och han vet sanningen om människonaturen. Han är också den ende som kan ge oss ett beständigt och tillförlitligt hopp om att han har det yttersta ordet och kontroll under tider som för oss är svåra att förstå och överblicka.
För att ha ett verkligt hopp måste det först och främst vila på den realistiska värderingen av människan, oss alla, att vi är oerhört svaga i oss själva och lätt förfaller till synd mot Gud, mot medmänniskor. Synden bedrar och leder till lögn, egoism, maktmissbruk, och onda handlingar. Så har det alltid varit och kommer att vara till historiens slut. Guds Ord är realitiskt och uppmanar oss därför till ständig vaksamhet, förbön, realistiska bedömningar av världsläget och det politiska ledarskapet, och inte minst förberedelse inför svåra tider. Vi lever inte i den eviga freden på jorden.
Det har alltid funnits tider av krig och fred, konflikt och samarbete, förstörelse och uppbyggnad, hopplöshet och framtidstro . En tredjedel av jordens befolkning tvingas nu leva under en auktoritär regim, bara ca 15% av världens nationer är liberala demokratier.
Vi vet att världen är i den ondes våld, att nationernas ledare ofta inte vill sina folks och andras folk det bästa, och att det aldrig kommer att bli så bra som vi hoppas och önskar för alla. Det är inte möjligt, förrän Fridsfursten själv kommer tillbaka, Jesus Kristus. Vårt yttersta hopp kan bara vara till Gud själv, att hans goda vilja ska segra till slut. Men vägen dit är mycket svår för så många människor.
Vårt hopp kan inte bygga på människor, samällssystem, ideologier, drömmar, utan bara på Gud själv och hans löften om att fullkomligt befria sin skapelse från allt som förstör.
+++
Jesu undervisning till sina lärjungar om hur de skulle förhålla sig under tiden före hans återkomst var just att uppmana till vaksamhet , förberedelse och realism. Han förberedde oss på tider av nöd och lidande. Jag har gått igenom en del av hans eskatologiska tal och andra bibelböcker som tar upp den sista tiden i serien :https://wordpress.com/post/alefochomega.com/7661 och https://wordpress.com/post/alefochomega.com/7886
Här kan också sägas att Jesus talade om stor oro i världen innan sin återkomst, med konflikter mellan folk, krig, hungersnöd, svåra sjukdomar, jordbävningar, ekonomiskt kaos, ångest och oro.
+++
Liknelsen om de förståndiga jungfrurna, (Matt 25) kan lära oss mycket. De som redan inhandlat olja och hade sina kärl fulla behövde inte drabbas av panik och försöka få tag på det mitt i natten, utan kunde gå brudgummen till mötes när det än var dags.
Det handlar naturligtvis om Jesu återkomst, att vi måste vara andligt vakna, agera förnuftigt och vara redo för att möta honom, något som är omöjligt utan Andens bistånd. Kristna som lever i Guds ord och leds av den helige Ande har dels en förberedelse på att bryta upp från denna världen, att de inte är fångade av allt som hör den till, dels ett orubbligt hopp om att det kommer att ske. Paulus skriver om detta i Efesierbrevet 1: Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.
Det betyder att Andens liv i oss är en garanti på det Gud gjorde i och genom Jesus Kristus för vår eviga räddning.
Men det kan ändå tillämpas på konkreta situationer i vår tid, och inskärpa nödvändigheten av att också, så långt det är möjligt, vara förberedda på vad som kan hända i vårt samhälle, och i omvärlden.
Här är liknelsen:
Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 2 Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga. 3 De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. 4 De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 5 Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. 6 Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. 7 Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 8 De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. 9 De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. 10 Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. 11 Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! 12 Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte. 13 Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.
+++
Vad Gud främst vill är alla människors omvändelse och räddning. Han har redan åtgärdat syndaproblemet på korset och vägen hem till honom ligger öppen. Sedan måste vi förbli i honom och få hjälp att förstå vad som händer och hålla ut i bön och förtröstan. I oroliga tider försöker man tolka och förstå vad som sker just nu genom de texter som handlar om den yttersta tiden i Bibeln, men det gäller att vara mycket försiktig och inte läsa in för mycket i dem. Ingen vet hur allt passar in i Guds tidtabell, men vi får lita på att han ska fullborda sin plan.
Jesus lovade att vara med oss alla dagar till tidens ände och att han kommer tillbaka för att döma de orättfärdiga tyrannerna som förstör för folken, och ge upprättelse och läkedom – det är vårt stora hopp. Han har garanterat uppfyllelsen av detta med sitt eget blod, sitt eget liv.
I världen lider vi betryck, men vår frid är i honom, vår hjälp och vår tröst.
1 Petr 1: Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, 4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. 5 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.
Vårt hopp vilar på Guds befrielseverk, att det är fullbordat genom Jesu död och uppståndelse, och att vi blir bevarade till hans återkomst i härlighet då allt ska återställas och upprättas som det var menat från början.
Rom 15: 13 Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.
Vad gör vi i osäkra och skrämmande tider, hur ska vi förhålla oss? Samma sak som vi gör i alla tider, goda eller onda- förtröstar på Gud och hoppas på honom- vad finns det för andra möjligheter? Vi måste fotsätta be, eftersom Gud är densamme och inte har förändrats, även om det ser ut som om de onda krafterna har övertaget, fortsätta tro, be och arbeta, göra vår lilla del. Han är inte frånvarande utan i högsta grad närvaro i allt som sker i den stora och lilla världen. Vi ska naturligtvis också försöka påverka och ändra missförhållanden om det står i vår makt, och be för dem som gör det i större skala.
Gud vet av personlig erfarenhet vad det är att lida och gå igenom all slags nöd. Jesus var där, mitt i det ohyggliga, och han är det fortsatt idag. Vi är inte ensamna, det är kanske det viktigaste att hålla fast vid. Han är med oss. Det är vårt stora hopp, vår tröst och vår tillflykt.
Var mig nådig, Gud, var mig nådig!
Ty till dig flyr min själ,
under dina vingars skugga
tar jag min tillflykt
till dess att det onda är förbi. (ps 57).
alefochomega 