Realism och hopp. II

 

 

 

 

 

De flesta människor vill leva i fred och frid, ta hand om sin familj, arbeta, utvecklas på olika områden, odla vänskapsband och samarbeta. Det har tyvärr mestadels inte varit de flesta förunnat i ett globalt perspektiv. Människor har måst kämpa för sin överlevnad under svåra förhållanden. Samtidigt har Guds hand verkat i det fördolda och alla goda krafter samverkat för att motverka det onda.

 

Vi har haft det så bra under många decennier nu, levt skyddat här upp i Norden, och vi vill så gärna att allt ska förbli som det alltid har varit. Kan vi räkna med det? Eller närmar vi oss obevekligt den svåra tid från vilken ingen återgång till normalitet finns? Tider av fred och välstånd har egentligen varit få rent historiskt sett. Det är bara att läsa en historiebok om alla konflikter och krig. Men Bibeln talar också om den tidsperiod då  allt ska skakas, ställas på sin spets. Jesus själv undervisade om det på ett realistiskt sätt och förberedde oss samtidigt som han ingav hopp och stärkte lärjungarnas tro. När allt detta svåra börjar ske, så säger han att vi ska räta på oss och lyfta upp våra huvuden, ty då närmar sig vår befrielse (Luk 21). Allt det onda som Gud redan visste skulle komma måste ske innan, eller för att, Herren Kristus ska komma tillbaka.

 

 

Vi förstår inte alla aspekter av detta eftersom det ytterst har med Guds domsförfarande att göra. . Det har varit, är och kommer att förbli så under makthungriga tyranners styre, politiskt och religiöst totalitära stater. Det kan även finnas stora problem i familjer med förtryck, missbruk, övergrepp osv, det onda skär igenom alla nivåer av mänskligt liv och orsakar stort lidande.

 

 

Tron sätts alltid  på prov i lidandet, på  det personliga planet, mellanmänskligt och på ett kollektivt plan. Vi förstår inte att allt detta bara får ske utan att Gud griper in. Det är den eviga frågan om lidandet och Guds upplevda frånvaro, om hans makt att gripa in, och ytterst om hans vilja och mening med allt. Det gäller som sagt var och en personligt och när vi blickar ut över en sargad värld med krig, svält, katastrofer. En svår situation blir inte bättre av att vi tappar tron, ger upp. Tvärtom är alltid lidandet mer uthärdligt med Gud än utan honom.

 

Vi vet att orsakerna till det som sker alltid är mer komplicerade än vi förstår och kan överblicka. Det beror på många människor val och agerande längre tillbaka och i dagsläget.

 

Vi förstår inte hur långt det måste gå, hur illa det kan bli, innan det tar slut eller vänder. Alla vill att det onda ska få ett slut, lidandet upphöra, och vi ska be oupphörligen för fred, försoning, lösningar. Det gör det verkligen en dag när Jesus kommer tillbaka. Men fram till dess varvas tider av krig och fred, konflikt och samarbete, förstörelse och uppbyggnad, hopplöshet och  framtidstro.

 

Realism och hopp. Världen är som den är, med all nöd, men Gud själv är vårt hopp om en bättre värld och vår tröst på vägen dit.

 

Vad gör vi i denna svåra tid, hur ska vi förhålla oss? Samma sak som vi gör i alla tider, goda eller onda-  förtröstar på Gud, vad finns det för andra möjligheter? Vi måste fotsätta be, eftersom Gud är densamme och inte har förändrats, även om det ser ut som om de onda krafterna har övertaget, fortsätta tro, be och arbeta, göra vår lilla del.  Han är inte frånvarande utan i högsta grad närvaro i allt som sker i den stora och lilla världen. Vi ska naturligtvis också försöka påverka och ändra missförhållanden om det står i vår makt, och be att det ska finnas människor som kan göra det rent konkret, bidra till det positiva genom att be, ge, hjälpa, stötta.

 

Ingen vet hur kriget i Ukraina kommer att sluta annat än Gud själv. Han ser samtidigt till den enskilda människans nöd och väger in de stora skeendena i sin plan. Gud vill att så många som möjligt ska räddas, komma till honom, i onda som goda tider. Han hjälper också samtidigt sin plågade mänsklighet genom sin Andes närvaro i den konkreta nöden, genom myndigheter som upprätthåller lag och ordning, genom sin församling, genom alla goda människors försorg.

 

Gud vet av personlig erfarenhet vad det är att lida orättvist och utsättas för våld under makten. Jesus var där, mitt i det ohyggliga, och han är det fortsatt idag. Vi är inte ensamna, det är kanske det viktigaste att håla fast vid. Han är med oss.

 

 

Var mig nådig, Gud, var mig nådig!

Ty till dig flyr min själ,

under dina vingars skugga

tar jag min tillflykt

till dess att det onda är förbi. (ps 57).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.