Kämpa den goda kampen, fullborda loppet, bevara tron. I

vägen

 

 

Paulus ord till sin nära medarbetare Timoteus har något att lära oss om vad som är viktigast i livet. 

 

 

Så här står det i 2 Tim 4:6:

 

Själv offras jag redan som ett dryckesoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne. 7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. 8 Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst.

 

Jag ska fundera över vad det innebär att kämpa den goda kampen, att fullborda loppet, att bevara tron. Paulus är en förebild på många sätt och har mycket att lära oss om ett rätt förhållningssätt i livet och inför döden. 

 

Hur bevarar vi tron trots och genom alla svårigheter, lidanden, motstånd och förföljelse? Det var en livsvandring som började när vi kom till tro och som fortsätter till slutet. Hur väl vi än började på trons väg, så är det viktigaste kanske att fullborda loppet, som Paulus uttrycker det. Det finns en risk att vi ger upp innan vi är framme vid målet, att vi slutar kämpa, vandra framåt och tappar tron.

 

Han använder  en terminologi från idrottens värld i sina brev, som var välkänd för dåtidens människor och även användes av de grekiska filosoferna. Atleterna i olika tävlingar kämpade för att vinna. 

 

Här är det så mycket mer som står på spel än att vinna ett pris i en jordisk tävling. Det handlar om evigheten, att kämpa för att fullborda livsvandringen och bevara tron inför uppbrottet från denna värld. Att kämpa den goda kampen och fullborda loppet innebär att hålla ut i tjänsten, arbetet för evangeliet, och bevara tron på det personliga planet. Vi har alla olika uppgifter i Guds rike, men det gäller för oss alla att hålla ut i det vi står i, förbönstjänst, evangelisation, hjälparbete eller vad det nu kan vara. Det innebär en kamp mot ondskans andemakter, som vill försöka stoppa Guds vilja och hindra människor från att bli frälsta, slå ner oss och göra oss obrukbara.

 

På det personliga planet är tron och livet med Gud det dyrbaraste vi har. Det är också värt att kämpa för så att vi inte blir bestulna på det.

 

+++

 

Vår fiende ljuger alltid om Gud och vill få oss att tvivla på Guds omsorg och kärlek. Han vill göra oss modlösa, hopplösa, rådlösa men om vi förblir i Jesus kan vi övervinna detta, genom den Helige Andes kraft och hjälp.

 

Paulus skrev i sitt Första brev till Timoteus: ”Kämpa trons goda kamp..” (6:12). Hur det än ser ut är det alltså en god kamp, något som är ytterst värt att kämpa för till det yttersta. Jag återkommer b la till denna text i nästa del. Det är en god kamp eftersom det handlar om att hålla fast vid det Gud uppenbarat och lovat i sitt ord. Det handlar till slut om Guds rike, som vi tillhör och som varar i evighet, inte våra angelägenheter. Allt sådant upphör men Guds rike består.

 

+++

 

Vi vet alla av egen erfarenhet att det är vår tro och förtröstan på Gud som blir attackerad på alla möjliga sätt, genom utnötningskrig eller blixtanfall. Vad kan då vara viktigare än att ha målet i sikte, att få komma hem till Gud med andlig integritet och hälsa i behåll? Vi kan få många törnar i livet och vara skadade till kropp och själ, men det är ändå möjligt att bevara vårt hjärta i tro och förtröstan på vår himmelske Fader. Gemenskapen med Gud är meningen med livet och skänker den djupa frid, livskraft och glädje som håller vår invärtes människa frisk och stabil under svåra yttre påfrestningar och inre strider.

 

Psalmisten skrev: ”Om än min kropp och själ försmäktar, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt”. (73:26).

 

Det innebär en kamp mot att inte ge efter för besvikelse på Gud, när bönesvar uteblir och lidandet verkar outhärdligt. Frågan ”varför”?  besvaras sällan, men Herrens löften om att vara med oss och hjälpa oss igenom  består. Det är det enda i livet vi verkligen kan lita på, att Gud håller sitt löfte att aldrig lämna oss ensamma i vår nöd. Jesus förberedde sina lärjungar på förföljelse och lidande, men lovade dem sin kraft och hjälp. 

 

”Detta har jag talat för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen”. (Joh 16:33).

 

Det är bara i och genom Jesus själv som vi kan övervinna världen, vår fiende och allt som drabbar oss i en syndfull värld. Därför är det viktigaste att förbli i honom och låta hans ord förbli i oss.

Paulus ord i Romarbrevet får avsluta denna första del: ” Jag hävdar att den här tidens lidanden väger klätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår”. (8:18).

 

 

II

 

 

öken

 

 

Liter mer på temat om tro och prövningar.

 

 

Paulus uppmanade ju Timotheus att ”kämpa trons goda kamp” och i Jakobs brev läser vi: ”Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga” (1:2-3).

 

Petrus skrev: ”Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. 7 Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig. 8 Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje 9 när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning.”

 

Det är värt att hålla ut i prövningar och lidanden eftersom målet är så stort och underbart: att Jesus kommer tillbaka och vi blir fullkomligt ”slut-frälsta.”

 

Det är inte helt lätt att ta till sig detta, att vi ska glädja oss åt prövningar, men samtidigt förstår vi att de måste vara så av egen erfarenhet. Det är bara i själva prövningen som vi erfar att tron håller, för att Gud är större än alla våra problem och prövningar och bär oss igenom.

 

Det finns ju flera dimensioner i detta. Bibeln talar också om trons vila (Hebr 4), som är lika sant och viktigt. Vi kan hålla fast vid Jesus när det stormar, stå fasta i tron och kämpa för den, eftersom Gud håller oss uppe och vi kan vila i honom.

 

I det kristna livet gäller ju detta, att vi ingenting förmår utan Guds hjälp och vi har fått den Helige Ande som Hjälpare i alla situationer och vi är övervinnare i Kristus.

 

Det finns en annan aspekt av detta också, som Judas brev uttrycker så här: ”Mina älskade, trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.”

 

Vi ska fortsätta kampen för den sanna apostoliska tron också i vår tid, med allt det bedrägeri och den villfarelse som finns . Bara Guds Ord är ofelbart och absolut sant och ingenting ska få oss rubbas från detta fundament, och allt måste hela tiden prövas gentemot Bibeln.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.