”Som det var i Noas dagar.”

noah

 

I Jesu tal om den yttersta tiden i  Matt 24-25  finns några verser som jag ska fundera lite över. Det finns mycket att säga om dessa kapitel,  men här är det endast några aspekter som skall belysas utifrån just dessa verser.   Jesus ville att hans lärjungar skulle vara förberedda och vaksamma på vad som skulle ske vid tidens slut för att kunna känna igen de tecken som tyder på att hans återkomst är nära. Därför undervisade han dem och sade b la detta:  

Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. 38 Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, 39 och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så skall Människosonens ankomst vara. 40 Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.

 

Det kan vid en ytlig läsning förefalla märkligt att Jesus refererar till vardagliga aktiviteter, det normala mänskliga livet i hem och familj. Så har det ju varit från tidens begynnelse och det var Gud själv som ordnade livet på det sättet för mänskligheten. Det  ligger naturligtvis mer bakom detta.

 

Jesus betonade att hans ankomst kommer att vara lika oväntad för människorna vid denna tidsålder slut som översvämningen var på Noas tid. Alla kände till berättelsen om Noa och den stora floden på Jesu tid. 

Det är så därför att man inte är intresserad av att söka Gud. Man vill inte veta vad Gud säger om behovet av omvändelse, om vad som är hans vilja. Människorna då som nu är upptagna med sina egna liv, att uppleva så mycket som möjligt av den här världen. De är koncentrerade på sitt eget, att få ut så mycket av livet här och nu. Man villhelst inte tänka på att det finns en evighet och att vi alla ska göra räkenskap för våra liv.

Men Gud vill att vår första och högsta prioritet ska vara att söka honom och sätta honom främst.  Jesus sade: ”Sök först Guds rike och hans rätfärdighet, så skall ni få allt det andra också” (Matt 6:33).

  Det handlar alltså om rätt prioritet. Gud är god och generös, han vet vad vi behöver och vill ge oss detta. Men vi måste vara vända till honom och ha honom som Herre och centrum i våra liv.  

Det var därför han utvalde Noa. ”Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud. ” Gen 6:9. Det står vidare att ”han gjorde i allt som Gud hade befallt honom”.

  Tro, överlåtelse, kärlek och lydnad för Gud är viktigare än allt annat i livet.    

Att Noa var rättfärdig betydde just att han hörde och lydde vad Gud sade. Men det började med att ”Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon”. Det var Guds initiativ, Guds verk av nåd, som gjorde det möjligt för honom att vandra på Guds väg i en ond och svår tid på jorden.

  Noas farfars-far var Henok, som också vandrade med Gud, och till och med blev hämtad hem av Gud och inte behövde dö. Det speciella var att de höll sig till Herren och vinnlade sig om att leva i enlighet med hans vilja. De var helgjutna i sin överlåtelse till Gud, att tillbe och tjäna endast honom. Det är vad ordet ”fullkomlig”, på hebreiska תָּמִים, tamim, b la betyder.    

 

+++

 

 

Varför visste då människorna ingenting om vad som skulle hända trots att Noa höll på att bygga arken i minst 75 år? Varför kommer det att vara på samma sätt vid Jesu återkomst, trots Bibelns tillgänglighet idag och församlingens förkunnelse?  

Det finns flera orsaker men det handlar säkert om obotfärdighet, ovillighet att höra och omvända sig. Det är samma likgiltighet då som nu för vad Gud säger. 

  Det var ju inte bara detta att människorna gifte sig och åt och drack. De fortsatte att göra det på ett lättsinnigt och upproriskt sätt trots vad som pågick med Noas bygge av arken och hans varningar under så lång tid.  

Noa kallas ju rättfärdighetens förkunnare (2 Petr 2:5) så han måste ha varnat människorna för den annalkande domen. En annan text i NT som nämner Noa är Hebreerbrvet 11: 7 I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.

  En av poängerna är att de inte brydde sig om dessa varningar utan fortsatte att leva som vanligt. De ville inte ändra sitt liv för att lyda Gud. 

Om människor, då som nu, inte vill höra och göra vad Gud säger, förhärdar man sitt hjärta gentemot Guds röst, och kan till slut varken ta till sig Guds varningar eller ändra sitt beteende. 

 

Gud brukar alltid varna innan han låter domen komma. Det ser vi som ett dominerande tema i Bibeln. Gud vill att människor ska omvända sig och bli räddade istället för att bli dömda.

    Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.” 42 .   Det blir alltså tydligt att vad som skiljer människorna i domen så bokstavligt som Jesus beskriver det här, hur de förhållit sig till Herren och hans ord i sitt hjärta. De utför samma vardagliga göromål, men när Jesus plötsligt kommer tillbaka visar det sig vad som verkligen är viktigt, vad de har valt.    

 

<

p class=”p1″>Jesu varning där han återger det som hände på Noas tid är något vi bör ta till oss. Gud dömde den ogudaktiga och syndiga världen då, samtidigt som han räddade den rättfärdige Noa och hans familj, och Jesus kommer snart tillbaka för att rädda oss och slutgiltigt döma alla onda och ogudaktiga som vägrat omvända sig. Men Gud vill i sin kärlek att alla ska räddas och komma till kunskap om sanningen. Han vill inte att någon enda går förlorad. 

Bibeln och sanningen.

fra%cc%8age

Varför är just Bibeln sann?

 

Det finns flera aspekter av detta. Först handlar det om vilka sanningskriterier som ska tillämpas på Bibeln i en allmän jämförelse. Sedan gäller det dess egen trovärdighet utifrån sitt eget sammanhang och till sist i jämförelse med andra religiösa skrifter. Varför skulle Bibeln vara mer sann än dessa?

Det är omöjligt att ge ett heltäckande svar här men några tankar ska jag presentera nedan. Sanningen måste i alla fall ha med verkligheten och dess beskaffenhet att göra, vad som är objektivt rätt , hur saker egentligen är. Rent logiskt är det bara den som skapat universum, hela verkligheten, som vet vad den är. Och därför är det bara Gud som vet vad sanning och verklighet är i sin totalitet och fullhet.

Sedan blir frågan vilken källa till kunskap om Gud som är mest tillförlitlig . Det är Bibeln. Den är helt unik eftersom den ger oss kunskap om hur Gud uppenbarat sig själv i ord och gärning.

 

 

Vad gäller absolut sanning inom vetenskapen så är det bara  matematiken som arbetar med absoluta bevis. Flera menar att matematiken är apriorisk och att Gud och matematik hör ihop. Mer om det en annan gång!  Vetenskapen i övrigt producerar ny kunskap genom observationer, mätningar och experiment. Därigenom samlar man in uppgifter som sedan prövas som hypoteser och teorier. Vidare drar man mer eller mindre trovärdiga och hållbara slutsatser av dessa och kan i bästa fall anse att den är säker, åtminstone tills motsatsen bevisas. Men aldrig till 100% eftersom de alltid kan falsifieras.

Vetenskapsfilosofen Karl Popper drar en skarp gräns mellan sanning och säkerhet – han skriver att vetenskaplig kunskap “innehåller sökandet efter sanning”, men att det “inte är sökandet efter säkerhet … All mänsklig kunskap är fallibel, och därför osäker.” (Wikipedia).

 

Kunskapen ökar hela tiden eftersom Gud skapat ett begripligt universum och gett oss förnuft och möjligheter att finna kunskap om vår värld, men den totala kunskapen om allt är förbehållen honom.   Vetenskapen kan beskriva fenomen och fastslå hur något är på ett visst sätt, men inte varför eller vad det egentligen är . Det är svårt att förklara naturlagarna, vårt finstämda universum, elektriciteten, livets uppkomst och människans intelligenta medvetande. Vad man egentligen gör är att beskriva hur detta fungerar. Det blir ett problem när man gör naturvetenskapen till en absolut sanning, scientism. Men den får aldrig ha exklusiva anspråk. Vetenskapen ger oss ingen kunskap eller förståelse om den icke-materiella verkligheten, som är lika viktig eller viktigare, den som har med själ och ande att göra.

 

Det vetenskapen beskriver och kan bestämma är bara en del av den stora verkligheten, men svarar inte på alla frågor om oss människor och den värld vi lever i. Fysik, kemi, biologi ger svar på vissa frågor. Psykologi, sociologi, historia, statskunskap ger svar på andra. Men ingen vetenskap kan presentera en helhetsbild av människan och hennes värld, särskilt inte när det gäller de viktigaste frågorna om mening, identitet, kärlek, gemenskap, skuld, lidande, ondska, synd, död.

 

När det sedan gäller filosofi och religion i stort,  som försöker besvara dessa frågor, går det inte att använda naturvetenskapens metodik och bevisa sanningen på något objektivt sätt. Man får ställa andra frågor och ha en annan värdering av de förklaringsmodeller som ges. Det är ett stort område i sig och det är det viktigt att se hur mycket dessa egentligen skiljer sig åt. Man kan t ex svepande inte säga att alla vägar är likvärdiga som bär till Gud, att Gud, eller snarare gudsbilden, egentligen är en och densamme i alla religioner. Det är helt enkelt inte i överenstämmelse med fakta.

 

Vad gäller möjligheten att bevisa att Bibeln är sann eller att Gud existerar är naturligtvis inte möjligt med vetenskapliga metoder. Om Gud kunde bevisas eller motbevisas vore han inte Gud. Då skulle han vara underställd sin egen skapelse, människan och vår värld. Men Gud tillhör en kategori för sig. Det ligger i själva begreppet Gud att han står utanför tid och rum, att han är osynlig, evig, bortom vår fattningsförmåga. Därför  får vi kunskap som vi inte får på något annat sätt, när Gud uppenbarar sig själv. Det är han som tar initiativet. Han berättar vad han vill och visar mer och mer vem han är. Vi skulle aldrig veta att Gud skapat världen, ingripit i historien för att rädda sin mänsklighet som vänt sig ifrån honom och att det vid tiden slut, när Jesus kommer tillbaka, kommer att ske en nyskapelse och att målet för allt detta är Guds rike.

 

Bibeln rymmer och förmedlar alltså kunskap, fakta om det vi inte kan uppfatta med våra sinnen och inte kunde tänka ut med vårt förnuft. Vi skulle aldrig vetat något om den sanne Guden om han inte själv talat om det för oss. Det gör vår Bibel unik, något som håller för den världsvida kyrkan i stort och för den enskilde kristne.

 

Det är alltså helt andra metoder som gäller för att undersöka detta. Vi måste studera skrifterna själva som berättar om och beskriver den osynlige Guden, om de stämmer i sig och är logiska, om de harmonierar med vad som är förnuftigt och rimligt, trovärdigt och meningsfullt i jämförelse med andra religioners anspråk. Det gäller att studera och förstå vad Gud vill säga oss om sig själv, oss och världen och om detta svarar på våra frågor.

 

+++

 

Några punkter som visar på Bibelns unika trovärdighet.

 

Den rymmer en sammanhängande framställning av hur Gud talar och agerar från början till slut. Det är inte motsägelsefullt utan hänger ihop på ett  tydligt sätt för den som verkligen ger sig tid att studera den. Trots att dessa 66 böcker är skrivna av så många olika författare under loppet av 2000 år kan man ana en redigerare i bakgrunden som just infogar den bit som är avgörande för den hela bilden. Det finns ju både en osynlig redigerare, Gud själv, som vakat över denna långa process för att se till att det blir som han vill, och en inspiratör bakom. Bibeln beskriver det som att Gud talar direkt till sina utvalda och visar vem han är i ord och gärning.

 

Bibeln innehåller alltså inte bara människors ord utan är inspirerad, eller egentligen ”utandad av Gud”. Den handlar ju om vem Gud är och vad han gör och då måste Guds själv rent logiskt har påverkat det som står i den. Bibeln uppenbarar ju så mycket som ingen religion eller filosofi hävdar: Gud som suverän Skapare har liv i sig själv, skapar universum som han är skild ifrån men samtidigt verkar i. Han talar till människor, samlar ett folk som han befriar. Han talar genom sina profeter om den kommande Messias, framtiden och den sista tiden, något som visat sig stämma. Gud blir människa och evangeliet om Jesus Kristus sprids över världen. Gud är kärlek. Bara för att nämna något av allt som skiljer Bibelns Gud från andra religioners gudsbilder.

 

Guds Ande verkade i och genom de män som skrev, men inte på ett mekaniskt sätt, utan genom att kalla dem, forma dem i sin gemenskap, lära dem om vem han var och leda dem när de skrev. Det är ju hans eget ord, det rymmer uppenbarelsen om honom själv, men det är samtidigt människor ord. Manuskripten till dessa antika dokument är i jämförelse med andra förvånansvärt sammanhängande. Vi har ju naturligtvis inga original men mycket gamla avskrifter och kopior som stämmer överens.

 

Bibeln innehåller hundratals profetior som vi kan se har uppfyllts på ett så exakt sätt att forskare försöker förklara bort det. Det gäller t ex profeten och statsmannen Daniel, som förutsåg vad som skulle ske i detalj 200 år senare och även förutsade när Messias skulle dö och vad som ska ske i den allra sista tiden. Det är bara för bra för att vara sant, menar liberala bibelforskare, som vägrar erkänna att Bibeln är en övernaturlig bok. Det är klart den är, eftersom Bibeln berättar om Gud själv som ingriper i historien och leder den fram mot sina mål. Den beskriver inte bara det som sker konkret med människor i historien, utan också om hur Gud talar och agerar mitt i allt detta. Han gör mäktiga mirakel, som inte kan förklaras på ett vetenskapligt sätt.

 

Många profetior gick i fullbordan i närtid, andra gällde Messias och uppfylldes när Jesus kom in i världen. Andra väntar på att uppfyllas vid Kristi återkomst och denna tidsålders slut.

 

Den ger en historiskt trovärdig framställning med alla detaljer som refererar till den tidens politiska situation, levnadssätt osv. En saga eller legend kan inte så detaljerat beskriva faktiska omständigheter. Mycket kan verifieras arkeologiskt och historiskt.

 

Bibeln presenterar också den mest trovärdiga skapelseberättelsen i jämförelse med samtida dokument, som mer kan ses som fantasifulla myter. Det stämmer med modern naturvetenskap på många sätt. Bibeln skrev av människor som varit vittnen till Guds gärningar. de hörde honom tala och verka i GT. De såg och rörde vid Gud som människa i Jesus. Starkare bevis kan man knappast få.

 

Bibeln ger den sannaste och mest tilldragande skildringen av Gud. Han är en verksam, engagerad Skapare, vara karaktär beskrivs med orden: kärlek, rättfärdig, helig, god, nådig, vis, närvarande. Han har gjort allt för att visa vem han är: han sände t o m sin egen älskade Son för att i ord och gärningar uppenbara det. Jesus betalade det yttersta priset för att försona oss med Gud så att vi kan få gemenskap med honom.

 

Bibeln presenterar också den trovärdigaste och bästa förklaringen till våra existentiella villkor: varför vi gör det onda fast vi vill göra det goda, varför vi måste dö, varför det finns så mycket främlingsskap, ondska och lidande. Den svarar även på varför kärlek, godhet, skönhet, sanning osv finns. Bibeln är sann eftersom den överensstämmer med verklighetens beskaffenhet. Den ger oss kunskap om det vi aldrig kunde få veta på något annat sätt, att universums Skapare är en Person, som vill kommunicera med oss genom sin Son. Han ger oss liv från Gud själv i alla sin fullhet.

 

Den förmedlar det viktigaste vi behöver veta för att få hopp och mening: Gud älskar oss och vill att vi ska vara hos honom i evighet. Han ser oss, känner oss och söker oss. Vi är inte utkastade i ett tomt, kallt universum utan “i honom är det vi lever, rör oss och är till”. Han är vår Skapare och vår Frälsare.

 

Den har visat sig vara sann för oräkneliga miljoner människor genom århundraden, som levde och dog just för detta. Bibelns bästa bevis är just alla människor som fått sina liv förvandlade av dess budskap. Den skapade två folk, det judiska folket som finns än idag som en stor grupp av olika människor i olika kulturer som ändå håller fast vid de gamla berättelserna och firar de högtider som beskrivs i Moseböckerna. Det gäller även kulturella judar eller t o m sekulära. De förhåller sig i alla fall på något sätt till sina skrifter.

 

För kristna är Bibeln det levande Guds Ord som ger liv, kraft, ledning och hjälp i livet. Den ”bevisar” sig ständigt vara sann eftersom löftena håller, det är verkligt, det fungerar. Det handlar inte om teori utan om praktik, det verkliga livet.

Trösten och Tröstaren.

the-hand-of-god

 

 

”Vårt behov av tröst är oändligt”, skrev den svenska författaren Stig Dagerman. Det ligger mycket i detta. Tröst innebär lindring, stöd, uppmuntran, hopp, deltagande. Det är ett behov som finns hos alla hela livet, från det gråtande barnet till den döende människan. Vi känner väl alla igen oss på något sätt när det gäller detta behov. Och om vi inte själva är i akut behov av tröst så finns det säkert någon i vår närhet som vi vill försöka trösta i nöden.

 

Var hittar vi trösten i lidandet,  i långvariga svårigheter, i utdragen väntan på bönesvar?  Det enda som håller under alla omständigheter är det som Petrus uttryckte en gång när han sade till Jesus: ”Till vem skulle vi väl gå?  Du har det eviga livets ord , och vi tror och förstår att du är Guds Helige”.   Det fanns egentligen ingen annan för lärjungarna att hålla sig till än Jesus själv, trots att det han nyss undervisat dem om var svårt för dem att förstå.

 

Det gäller för oss också idag. Det kan vara mycket annat som är svårt för oss att förstå, och vi plågas av många brännande frågor. Men det bästa vi kan göra är att stanna kvar, eller om vi ännu inte gjort det, komma till Jesus själv, trots allt.  Jesus själv är lösningen på alla våra problem.

 

Det finns ingen annan som älskar oss och kan hjäpa oss som han. Vår själafiende vill att vi ska vända oss ifrån honom när vi lider i besvikelse och uppgivenhet. Men när det är som värst bör vi söka hans närvaro som mest. Han är trofast och överger oss aldrig.

 

Gud har  alltid haft trösteord till sitt folk. Det finns så många exempel på det. I Jesaja bok 40 :1 står det b la : ”Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud”.

Jes 66:13 ”Som en mor tröstar sin son, skall jag trösta er. Ja, i Jerusalem skall ni bli tröstade.”

Om inte HERREN vore min hjälp skulle min själ snart bo i det tysta. När jag sade: ”Min fot vacklar”, då var din nåd mitt stöd, HERRE. När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ. (Ps 94:17-19) .

 

Ordet tröst på grekiska är παρακλήσεως, parakleseås. Det är samma ord som används om den Helige Ande, Parakleten, Hjälparen. Verbet betyder att kalla någon till sin sida för att få hjälp. Här finns den djupa hemligheten med trösten. Jesus själv  kallas Paraklet, ibland översatt advokat, eller ”en som för vår talan” i 1 Joh 1:1. Vi är inte ensamna, Jesus är med oss, och hans Ande som bor i oss styrker och tröstar.

 

Den uppgiften fick  den Helige Ande när Jesus lämnade sina lärjungar för att återvända till sin Fader. Jesus kallade honom Hjälparen i avskedstalet, Joh 14-16. Han kallas också ”sanningens Ande”, som lär oss och påminner oss om allt Jesus sade.  Gud har försett oss med den hjälp vi behöver i alla situationer. Hans tröstande, styrkande, uppmuntrande närvaro är med oss varje dag. 

 

Det största och första vi  kan säga om Guds tröst är att han själv blev människa för att kunna ge oss verklig tröst, på så nära håll som det var möjligt. Gud kunde inte komma närmre än genom sin egen Son.  Sedan tar han sin boning i oss vid pånyttfödelsens mirakel, när vi tar emot honom och tror på hans namn (Joh 1:12-13).

 

 

 

 

Jesus om någon vet vad det är att vara människa och han är den ende som riktigt förstår oss och vet vad vi går igenom. Han är den ende som är med oss på riktigt i nöden och i dödsskuggans dal. Han levde ett fullkomligt, heligt liv och segrade över mörkrets makter och döden. Han syndade aldrig trots att han blev missförstådd, föraktad, frestad, attackerad och övergiven. Till sist måste han också genomlida smärtan på korset för vår skull. Han hjälper oss att övervinna i vår personliga kamp. Här är några av många bibelord om detta:

 

Joh 16:33 Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.”

Joh 14:27 Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.

2 Kor 1: 3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, 4 han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. 5 Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får. 6 Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. 7 Och det hopp vi har när det gäller er är fast, eftersom vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni också den tröst vi får.

 

 

Det andra är den tröstande tanken att det är under  kort tid som vi lider, i jämförelse med det stora perspektivet, evigheten. Vi väntar på ett liv hos Gud i fullkomlig glädje och frid. Ibland återstår endast detta när vi inte blir befriade från ett stort lidande : Jesus har besegrat döden och vi kommer snart att förenas med honom. Då ska Gud torka alla tårar från våra ögon. Döden ska inte finnas mer och ingen sorg och inget gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta (Upp 21:4). Gud ska göra allting nytt, och under den svåra tiderna här går Jesus med oss hela vägen.

 

Rom 8 :18 Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. 19 Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras. 20 Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om 21 att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.

Rom 15 :4 Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp. 5 Och må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, 6 så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. 7 

 

Det tredje är att vi som troende förmedlar Guds tröst till varandra. Paulus skriver i 2 Tess: ”Trösta därför varandra med dessa ord”. I detta sammanhang handlar det just om Jesu återkomst och om hoppet att de troende alltid ska få vara hos Herren.

 

Vi är alltså inte utlämnade åt tröstlöshet, hopplöshet i lidandet. Jesus ber för oss och hans Ande är oss med som vår Hjälpare. Guds Ord ger tröst som vi läste ovan. Sedan är vi troende syskon som ber för varandra och uppmuntrar varandra.  Inte bara det, vi förmedlar Guds kärlek och tröst vidare till alla vi kan nå. Förbönen är ett konkret uttryck för vår vilja att ge Guds tröst vidare, och när tillfälle ges hjälpa dem vi kan.

Guds kärlek. Inledning.

nådastolen
Nådastolen. Albertus Pictor.

 

Bibeln innehåller inga teoretiska läror om eller abstrakta beskrivningar av Gud. Vi möter istället en verksam Gud, som visar vem han är i konkret handling. Vi lär känna Guds egenskaper, vem han är, genom vad han säger och gör. Dessa egenskaper återspeglar Guds egen natur, hans väsen, på det sätt vi kan förstå och ta emot det. För Gud själv är och förblir ett mysterium, Han bor i ett ljus dit ingen kan komma och som ingen människa har sett eller kan se. (1 Tim 6:16).

 

Gud är evig Ande och skild från den materiella världen, men uppehåller sin skapelse och verkar genom sin Ande i tid och rum. Gud är därför också historiens Gud, som aktivt ingriper i skeendena. Han gör sig känd för sitt folk, genom att tala och agera.

 

Här ska det handla något om vad Guds kärlek är och det kommer att bli i flera delar eftersom det finns mycket att säga om detta. Det är ofta det som framhävs som det viktigaste vi kan säga om Gud och det är det naturligtvis, om vi förstår det rätt. Guds kärlek rymmer många aspekter och kan vara svår för oss att förstå eftersom den skiljer sig från vår uppfattning om vad kärlek är.  Mer om detta i kommande delar!

 

+++

 

Det är två aspekter som är viktiga att beakta. Det vi får veta om att Guds kärlek ger för det första  en glimt in i den treenige Gudens ”inre liv”. Fadern älskar Sonen och Sonen älskar Fadern. Det är ett genomgående tema i Johanneslitteraturen, och som ”kärlekens evangelist” har Johannes på ett unikt sätt fått inblick i Guds väsen. 

 

Gud är inte ett abstrakt, opersonligt  ”vara” eller väsen. Han är en personlighet. Han beskriver sig själv som Fader och skapare, vars Son är ett med honom men inte samma person, och att den Helige Ande som person är en del av denna gemenskap mellan personerna. Det är naturligtvis ett mysterium att Gud är en enhet av tre personer och ingenting vi kan förstå med vårt intellekt. Vi börjar ana något av Guds eget liv när vi blir hans barn och delaktiga i hans liv. Det behövs dock en evighet för att verkligen börja förstå djupet i detta mysterium.

 

Det andra är att denna kärlek sträcker sig utåt, mot den förlorade värld, den mänsklighet som Gud skapade och vill ha tillbaka till sig

 


”Gud är kärlek” ,
Θες γάπη στίν, Ho Theos agape estin. Det är en beskrivning av Gud. Det är han som definierar vad Kärlek är. Det är inte vilken kärlek som helst. Det står inte att kärleken är Gud, vilket är viktigt att påpeka och det står inte heller att Gud är kärleken. Detta hänger ihop.  Gud definierar vad som är kärlek. Bara han är det han gör, i en fullkomlig enhet och harmonisk överensstämmelse. Gud älskar för att han är kärlek. Denna ofattbara kärlek visar han så konkret det bara går när Sonen dör på ett kors för oss. 

 

Oftast förekommer det oftast i ordets verbform, att Gud älskar, visar, skänker, bevisar, ger sin kärlek osv. Det är helt i linje med att Gud uppenbarar vem han är genom det han gör. Han är kärlek för att han visar oss sin kärlek, till sist så oerhört konkret i Jesus på korset. Sammanhanget handlar om det konkreta och praktiska, hur vi kristna ska älska varandra som Gud älskar oss. 1 Joh 4 :7 (och 16) :

 

Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. 8 Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek. 9 Så uppenbarades Guds kärlek till oss : han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.

 

 

Jesus själv säger inte direkt att Gud är kärlek men han talar ofta om sig och sin Faders kärlek, och om hur de troende blir delaktiga i denna kärlek, i Guds eget inre liv.  Mer om det längre fram.

 

Guds slags kärlek heter alltså agape på grekiska och är reserverad endast för Guds unika kärlek. Det finns tre andra ord att beskriva kärlek utifrån vår mänskliga erfarenhet: eros, philia och storgé. Eros har med starkt begär, åtrå, att göra, filia med vänskaplig kärlek och storgé beskriver familjerelationer. Filia används också i NT.

 

Det är när Jesus efter uppståndelsen 3 gånger frågar Petrus som förnekat honom 3 gånger: älskar du mig? Petrus svarar då med verbet filia. Den tredje gången använder Jesus också det ordet. Det kan man göra en hel betraktelse om vid ett annat tillfälle. Petrus kunde inte frimodigt säga att han älskade Jesus med agape-kärleken ännu, efter det han gjort, utan använde verbet ”tycka om, vara vän med”.

 

Hur har då Gud visat sin kärlek? Jag återkommer till det i del I och börjar då med skapelsen.

Daniel- gudsman, profet och ämbetsman.

profet

 

Inledning. 

 

Profeten Daniels liv var långt och händelserikt och den bok i Bibeln som bär hans namn är en av de märkligaste och viktigaste . Det är en bok om Guds suveräna makt, både genom de mirakler han gjorde för att skydda sina tjänare, den visdom Daniel fick till att tyda de babyloniska kungarnas drömmar och de uppenbarelser han gav Daniel om hela världshistoriens förlopp i syner och visioner. Det är en bok om Guds rike, som kommer att bestå när alla jordiska riken med sina tyranner faller, hur fruktansvärda de än är. Det är en bok om Kungen i Guds rike, Messias och Människosonen. Jesus talar ju om sig själv som just Människosonen och det finns några viktiga avsnitt i boken som beskriver detta.

 

Daniels bok handlar också om hur man övervinner under svårt motstånd och bevarar sin tro under hårda angrepp. Det är en bok om framtiden och kunskapen om hur vi ska förstå den kommer att öka ju närmre vi är Jesu återkomst (12:4). Det är en viktig bok som stärker vår förtröstan på Gud, som har full kontroll över allt som sker, som vet vad som skall komma och som leder sitt folk till sitt eviga rike.

 

Därför har den mycket att lära oss. Daniel är en av de stora förebilder vi har i Bibeln, som vi kan lära oss mycket av. En annan är Josef, som jag ska skriva om senare. Men vad gäller själva texten i boken så ska jag inte analysera den i detalj. Det är en för stor och komplicerad uppgift. Profetian i kap 9:22-27 är en av de mest svårbegripliga i Bibeln. Många har försökt räkna ut exakta tidpunkter och få ihop det hela, men det låter sig inte göras så enkelt. Som med många profetior får vi veta tillräckligt för att förstå att Gud har full kontroll och vet när väsentliga skeenden i hans frälsningsplan ska ske, men utan att ha hela bilden klar för oss. Det är säkert medvetet på det sättet.

 

Daniels liv började med separation och deportation vid unga år, ca 605 f. Kr, när den babyloniske kungens Nebukadnessar styrkor intagit Jerusalem.  Han rycktes upp med rötterna och planterades om i en helt främmande och säkert skrämmande miljö långt hemifrån. Han levde i exil hela sitt liv men hans hjärta förblev hos sitt folk och trots stora framgångar som statsman är det ändå hans hängivenhet och trofasthet till sina fäders Gud som lyser starkast. Han var en bedjande gudsman hela sitt liv och satte Herren främst i alla sina omständigheter.

 

Det slutade med att han fick uppleva det han bett och verkat för under så många år: hans folk fick återvända till sitt land efter 70 års exil i Babylon.. Det blev möjligt när den persiske kungen Cyrus eller Kores besegrade det babyloniska riket 539 f Kr. Då gick Jesajas profetia (kap 45) bokstavligen i uppfyllelse. Profeten hade namngett Kores drygt 250 år tidigare!  Även Jeremias profetia i 29:10 fullbordades.  Efter lång och trogen tjänst fick sedan Daniel gå till vila och vänta på uppståndelsens dag (12:13) . Vid flera tillfällen kallas han högt älskad, högt benådad. Han var onekligen helt unik i sin tjänst , som omfattade en lång tidsperiod (600-536 f Kr) och som påverkade hans samtid och dess politik, liksom hela frälsningshistorien.

 

+++

 

Gud var med och beskyddade honom och gav honom  kunskap och visdom i att tyda drömmar, vilket helt avgörande för utvecklingen hans eget och vännernas liv, liksom för den politiska situationen i stort. Det gjorde också att han fick höga befattningar i det babyloniska riket. Förutom att vara statsman, var Daniel ändå först och främst en gudsman, som vi förstår av hans karaktär och agerande. Han bevarade sin andliga integritet från början, trots att han och vännerna måste lära sig  kaldéernas språk och litteratur. Det handlade om en för Daniel och hans vänner totalt främmande gudavärld som genomsyrade tänkandet. Babylonierna var kända både för matematisk och magisk kunskap, astrologi, teckentydning.

 

Men Daniel fortsatte att be tre gånger om dagen, vänd mot Jerusalem. Han studerade Skrifterna och var förebedjare för sitt folk inför det han hoppades på, att Israels folk skulle få återvända till sitt land. Han bad och bekände ställföreträdande sitt folks synder inför Gud och den bön han ber är oerhört lärorik (kap 9). Jag återkommer till den. Daniel bevarade sitt hjärta, sin tro i denna främmande miljö, så präglad av avgudadyrkan. Detta gjorde han samtidigt som han skötte sina uppgifter på ett oklanderligt sätt i kungens tjänst.

 

Jesus hänvisar till Daniel som profet i sitt eskatologiska tal , Matt 24:15. Han bekräftar de visioner Daniel haft om ändtiden, om den stora nöd som ska komma över Guds folk innan hans återkomst. Många har avfärdat precisionen i Daniels visioner och menat att de är skrivna i efterhand. Ingen kan förutsäga framtiden så exakt som han gjorde, om man inte räknar med Gud själv naturligtvis och det gör inte bibelkritikerna. Daniel skildrar tiden efter exilen 400 år framåt i detalj och ännu mycket större än detta, Guds Messias, Människosonens första ankomst för att dö och hans andra ankomst i härlighet (kap 7 och 9).

 

Daniels bok innehåller uppenbarelser om den allra sista tiden och synerna uttyds med hjälp av ärkeängeln Gabriel och har ett apokalyptiskt bildspråk.  Den är både profetisk och apokalyptisk.

Vad är omvändelse? Del I

prodigalsondet

 

Först några inledande ord om vad omvändelse innebär.

 

Ordet μετάνοια, metanoia på grekiska, betyder att ändra sitt tankesätt och därmed också sitt sätt att leva. Det ligger i begreppet att man får insikt om att man levt felaktigt och vill ändra på det rent konkret i sitt liv.

 

Det finns alltid ett före och ett efter i denna process, även om vi som människor aldrig blir färdiga med den. Därför kan man också tala om en daglig omvändelse, att vi i gemenskap med Gud blir alltmer fria från allt som bryter ner och förstör.

 

Denna process av rättvändande pågår hela livet. Vi omvänder oss för att bli rättvända av Gud, vår Skapare och Herre. Vi var vända från Gud, men blir vända till Gud. Det är en nåd att Gud hjälper oss att se vårt grundläggande behov av omvändelse från ett självcenterat liv utan honom, och att  bli befriade från allt som separerat oss från Gud . I ljuset av hans kärlek och nåd ångrar man djupt all synd, allt man gjort sig skyldig till.

 

Det börjar med en överbevisning om att det inte står rätt till med oss och att vi behöver vända om till Herren. Det är Guds eget verk. Vi måste ”väckas” från vårt andligt döda tillstånd vi alla befinner oss i, för att förstå att vi  behöver Guds frälsning.

 

När vi väl gjort det av hela vårt hjärta och med hela vårt liv fortsätter vi sedan att förvandlas inifrån när Guds Ande tagit sin boning i oss och vi av hjärtat börjar vilja Guds vilja. Först kom uppmaningen till oss utifrån. Vi hörde Guds ord och ”drabbades” av dess sanning. Nu erfar vi uppmaningen inifrån, att ”förvandlas genom sinnets förnyelse” (Rom 12:2), och bli de människor vi skapats till att vara.

 

Omvändelsen är början på frälsningens verklighet. Vi går från och till : från mörker till ljus, från synd och död till rättfärdighet och liv, från förkastelse, ensamhet och smärta till Guds kärlek, gemenskap och läkedom, från ofrid till djupaste frid. Det är Guds godhet som för oss till omvändelse (Rom 2:4). Det är Guds nåd i hans kallelse att vi ska omvända oss för att bli frälsta. Den rymmer hela processen, från väckelsen och omvändelsen, till livet i tro och gemenskap med Gud, i helgelsen,  fram till den slutgiltiga frälsningen vid uppståndelsen, när Jesus kommer tillbaka. I allt detta verkar Gud själv i oss med sin nåd och kraft och vi får ”arbeta med ”fruktan och bävan på vår frälsning (Fil 2:12-13).

 

 

 

 

+++

 

 

På hebreiska heter motsvarande ord  שׁוּב, Sjub. Innebörden i det gammaltestamentliga begreppet omfattar dels den kultisk-rituella boten, dels det profetiska kravet på omvändelse för Guds folk från avgudadyrkan, avfällighet och synd. Profeterna förstod att problemet var otro, uppror och ovilja att höra och göra Guds vilja.

 

Det räckte inte med en yttre botgöring som inte gick till roten med orsakerna. De fanns och finns egentligen i människohjärtat självt och inte enbart i ett beteende, och därför krävs egentligen något genomgripande radikalt för att en verklig förvandling ska ske.

 

Gud säger genom Hesekiel 26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.

Och genom Jeremia , kap 31:33 : Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid
skall sluta med Israels hus, säger Herren : Jag skall lägga min lag
i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.
34 

Men det var ingenting nytt egentligen utan något som Gud talat om redan i 5 Moseboken 5:29: ” Om de ändå hade sådana hjärtan att de fruktade mig och alltid höll alla mina bud! Då skulle det alltid gå väl för dem och deras barn. 

 

 

Sann omvändelse är hjärtats omvändelse, att människans inre förändras och sedan hennes beteende. Allt annat är hyckleri, att visa upp en religiös fasad och göra vissa gärningar för att framstå som rättfärdig och god i egna och andras ögon.

 

 

Den nytestamentliga  omvändelsen anknyter till hela denna gammaltestamentliga beskrivning av vad sann omvändelse innebär. Det var i form av förväntningar och hopp om vad som skulle komma när Gud skulle sluta ett nytt förbund,  grundat inte på lagen utan på tron.

 

Romarbrevet 3 :21 : Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, 22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. 23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem”.

 

 

Detta är själva stötestenen för människans högmod och självförbättringsprojekt. Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar, genom egen rättfärdighet.  Genom lagen ges insikt om synd. (Rom 3:21). Det faller egentligen utanför ämnet så jag återkommer till det i andra sammanhang.

 

Johannes Döparen stod i raden av gammaltestamentliga profeter när han predikade och sade : ”Omvänd er, ty himmelriket är nära” (Matt 3:2) . Det hade inte funnits en profetröst på 400 år innan Johannes trädde upp för att bereda vägen för Messias genom sin förkunnelse om omvändelse. Himmelriket eller Guds rike skulle komma med Kungen själv, som han var kallad att vittna om. Lukas och Markus beskriver hur Johannes förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.

Jesus predikade också omvändelse och tillade: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro på evangelium”. (Mark 1:15).

 

Jesu liknelse i Luk 15:11-32 beskriver konkret vad det handlar om. Sonen gick bort från sin fader, efter att ha begärt sin del av egendomen, och uppehöll sig sedan i främmande land. När han slösat bort allt han hade och levde i misär, kom han till besinning, eller som det står på grekiska: han kom till sig själv.

 

Det beskriver hela vårt livs rörelse: vi har alla gått vår egen väg, bort från vår himmelske Fader och slösat bort det han gett oss i främmande land, och när vi inser vår fattigdom och hur meningslöst livet är utan honom, vänder vi tillbaka till hemmet, till Gud. Och den gode Fadern ställer till med fest och upprättar oss som sina barn och ger oss allt av sitt goda.

Kristus och Antikrist. Del I-IV.

guds-ha%cc%88nder

 

Del I

 

Det är ett stort ämne och jag återkommer i flera delar till olika aspekter av detta. Först några inledande perspektiv, där en del av de nyckelord finns som jag ska utveckla.

 

Ordet Kristus, Χριστός är grekiska och en direkt översättningen av det hebreiska ordet för Messias , מָשִׁ֣יחַ, som betyder den smorde. I GT var det präster, kungar och profeter som smordes med olja när de invigdes i sitt ämbete De helgades åt Gud för ett särskilt uppdrag. Ordet förekommer 37 gånger och används även om den hedniske kungen Kores, som Gud utvalde i förväg för det speciella uppdraget att låta Juda och Benjamins stam få återvända till sitt land och bygga upp templet efter exilen.

 

Under historiens gång och i Guds frälsningsplan växte sig förväntningarna starkare på att det var Gud själv som skulle komma till sitt folk med befrielse. I GT finns inte själva ordet Messias utan begreppet Herrens smorde används om honom som ska rädda ( Dan 9:25-26, Ps 2:2) inte bara sitt folk utan också upprätta Guds synliga rike. I NT är den grekiska beteckningen detsamma som hebreiskans Messias, och utgör en bekännelse, en proklamation av att Jesus var den förutsagda Messias. 

 

Det finns många löften till Israels folk om detta i GT, och olika sätt att uttrycka  det på, som jag återkommer till. Israel spelar en viktig roll i det stora dramat om Messias. Det var avgörande när de förkastade Jesus som sin Messias och det blir avgörande hur de kommer att förhålla sig till Antikrist. Tack vare de stora messiasförväntningarna bland judarna och sina egna föreställningar om vem han skulle vara, har de under historiens gång ibland gått vilse. 

Det ska understrykas att det bara är i ljuset av det Nya Testamentet som hela bilden klarnat om Guds räddningsplan, hur hans Messias måste dö och uppstå. Det var svårt för Jesu egna lärjungar att förstå, det var först efter Pingsten, när Anden kom över dem, som de kunde börja se hur Herrens handlande hängde ihop. Därför var det ännu svårare för judarna som levde hundratals år före Kristus. Det måste kanske förbli ett mysterium fram till att detta oerhörda skedde när Messias inte kom som kung och härskare vid sin första ankomst, utan som den lidande tjänaren för att dö på korset inte bara för att befria sitt folk utan utplåna satan, döden och synden, och öppna vägen till frälsning, också för hednafolken.

 

Redan under det andra upproret mot Rom på 130-talet kallade rabbi Akiva ledaren Simon Bar Kokhba, ”stjärnans son”, för Messias. Det var ju i linje med de tankar som funnits i den mellantestamentliga perioden om att Messias skulle vara en stark politisk ledare som skulle befria folket från erövrarnas och ockupanternas ok. Det finns fler exempel senare i historien på hur man  tagit  fel, b la om Sabbatai Zvi på 1600-talet, Jakob Frank på 1700-talet, Menachem Mendel Schneerson på 1900-talet.

 

Judarnas förnekelse av sin Messias har ingått i Guds plan för världens frälsning, att deras temporära ohörsamhet skulle leda till hednafolkens frälsning. Paulus beskriver det i Rom 9-11, att Gud inte förkastat sitt folk och att de inte spelat ut sin roll. Innan Herren kommer tillbaka ska de under den sista stora och sista nöden se upp till honom som de har genomborrat (Sak 12:10) och till sist känna igen den Messias Gud sände för att dö för deras synder och hela världens. Sedan ska hela Israel ska bli frälst som det står i Rom 11 26-26. Vad det betyder återkommer jag i andra sammanhang.

 

Ersättningsteologin är ju helt obiblisk. Församlingen har på inget sätt ersatt Israel, och består av frälsta judar och icke-judar. Guds löften till Israel står fast och han ska fullborda sin plan för dem. Det handlar om olika tider och perioder i  Guds agerande. Det finns för övrigt fler  messiastroende judar idag i världen än någonsin tidigare, så Gud verkar ständigt.

+

 

wp-1635677319122

 

 

När Guds Son, Jesus föddes in i vår värld och levde sitt liv för att uppenbara Guds kärlek, sammanfattade han alla dessa ämbeten. Han var en präst som med sitt fullkomliga offer bringade försoning en gång för alla. Jesus var och är Kung i Guds rike, som dock inte blev synligt i kraft och härlighet vid hans första ankomst. Då kom Jesus till världen för att ta bort synderna så att Gud kunde bo bland sitt folk, i sitt folk, innan han kommer tillbaka synligt för hela världen.

Jesus var profeten, som inte bara förutsade de sista händelserna i historien vid tidens absoluta slut utan också ska öppna bokrullen med de sju sigillen som igångsätter de avgörande händelserna innan han kommer tillbaka (Upp 5:5). Han var i helt unik mening den som kom från Gud själv och som uppenbarade honom för oss. Han förkroppsligade Guds rike, rättfärdighet, sanning och nåd. Jesus uppfyllde också allt som var skrivet om honom.

+

 

Ordet Antikrist betyder ”mot Kristus” eller ”istället för Kristus” och bägge betydelserna är viktiga när det gäller att förstå vem denne person kommer att vara. Han är den absoluta motsatsen till allt vad Kristus är och står för och i honom kulminerar hela gudsupproret, lögnen, bedrägeriet, laglösheten, synden, fördärvet.  Det är samtidigt större än en enskild  person. Antikrists ande har verkat från början och manifesterar sig i olika gudsfientliga politiska system och enskilda tyranner, religioner och kulter med ledare som beskriver sig själva med messianska anspråk.

Antikrist vill ta Kristi plats och ”härma” honom. Han vill ha tillbedjan och absolut makt.Det är ännu svårt att föreställa sig en sådan människa, som genomför ett sådant totalt och absolut uppror mot Gud, hans vilja, lagar och Ord, mot all moral. Han kommer samtidigt att vara oerhört religiös och förespråka sin egen ”andlighet”, som bygger på den luciferiska läran, ockultism, humanism, tolerans, ”fred” och religionsblandning för alla som inte velat böja sig för Jesus Kristus och erkänna honom som Vägen, Sanningen och Livet. Därför kommer förföljelsen av kristna att vara ohygglig. Mer om det senare.

 

Det är bara i Johannesbreven som ordet förekommer 4 gånger men denne person kallas också för ”det lilla hornet” i Daniels bok 7:8, 20, Vilddjuret, den Laglöse, Fördärvets son, bedragaren, lögnaren. Annars är det i tre bibeltexter som det finns profetior och beskrivningar av honom, i Dan 7, 8, 11, 2 Tess 2 och Uppenbarelseboken. 13.

 

Det är intressant att Jesus själv inte talar om Antikrist i singularis utan nämner ”falska messiasgestalter” ψευδόχριστοi (Matt 24:24). Jesus hänvisar istället till den”förödelsens styggelse” som profeten Daniel talar om. Det kan i Mark 13:14 syfta på en manlig person och således motsvara Paulus beskrivning av laglöshetens människa, som sätter sig i Guds tempel och utger sig för att vara Gud (2 Tess 2:4). Värt att studera är också Jesu samtal med sina egna, som de återges i Johannesevangeliet. Där säger han att de inte tar emot honom som kommer i sin Faders namn men att de ska ta emot den som kommer i sitt eget namn. (5:42).

Det kan vara en anspelning på denne Guds och Kristi motståndare i absolut mening eller på de många falska och lögnaktiga messiaspretendenter som har funnits och kommer att finnas innan själve Antikrist framträder under de få år han tillåts härja och förstöra. Antikrists ande är ju verksam för att förleda människor bort från Kristus och hans sanning, och har resulterat i religioner och kulter som har det gemensamt att de inte erkänner att Jesus är Kristus och att han blev människa, att han dog på korset för att försona oss med Gud. Det är denna förnekelse av att Jesus är Kristus, Guds Son, som är själva lögnen. (I Joh 2 och 4). Man kan bygga sina läror på Bibeln men ändå på olika sätt förvränga denna grundläggande sanning. Mer om det längre fram.

 

Del II

 

 

 

 

Sanning och verklighet hör ihop. Gud själv är upphovet till och garanten för båda. Vad människan kan göra är att förneka och förvränga hans ord och forma en parallell världsbild som bygger på de lögner och myter man skapar istället. Det är typiskt för den antikristliga konspirationen, där man bygger hela sin idévärld och sina riter på en blandning av halvsanningar, lögner, legender, gamla myter, gudasagor, religiösa föreställningar och ockultism.

Det första budet är: ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig” (2 Mos 20:3). Det kan betyda både istället för Gud, och i motsats till Gud, vilket vi känner igen från betydelsen av Antikrist. Det fångar i sin essens upproret mot Gud: att göra sig en annan, en egen gud. Och det är precis vad som händer, när man bestämmer sig för att leva i en parallell verklighetsbeskrivning vid sidan av det Gud bestämt vara sanning. Man skaffar sig avgudar av många slag. Ibland är det materiella föremål som man tillber, men också mentala och andliga avgudar i form av religiösa system, myter och legender som man aktivt ger sig till i de initiationsriter som är typiska för dem ( t ex olika ordnar som Frimurarna, sekter och andra esoteriska sällskap) .

Dessa avgudar är i jämförelse med Gud själv idel tomhet, ett intet, men besitter ändå kraft att förvilla och bedra. De hör till den andliga sfär som befinner sig utanför de av Gud satta gränserna där den förste rebellen satan, som kallas lögnare, mördare, frestare, bedragare, förvillare, tjuv osv har inflytande.

Men vad gäller Guds rike är det byggt på sanning och verklighet och det blir synligt i ljuset, i det öppna och inte inte i slutna, hemliga sällskap som bara är till för en elit, som menar sig ha tillgång till extraordinär kunskap och makt. Gud verkar öppet och för att nå alla. Han kungör först sin vilja och handlar sedan i enlighet med vad han sagt. Han vill att alla ska få höra om hans räddning. Guds rike är totalt och absolut annorlunda än alla jordiska riken och det antikristliga systemet.

Där handlar det om att först älska och tjäna Gud och sin nästa. Den som vill bli störst ska vara andras tjänare, säger Jesus. (Mk 10:43), och inte som folkens ledare uppträda som herrar över andra. Där är Gud i centrum och alla får sin plats utifrån detta. Människan får av nåd leva i gemenskap med Gud och finna sin skapelsegivna bestämmelse i att ta emot liv, kärlek, kunskap, kraft, godhet,vishet från honom och i att tillbe honom.

I det antikristliga riket är människan i centrum och allt finns till för henne för att hon ska kunna utveckla sin fulla gudomliga potential utan Gud. Det är nära förbundet med ”världen” i betydelsen av den sfär som är skild från Gud, genom tankesystem och religiösa föreställningar och som står i opposition till Guds uppenbarade sanning i Ordet. De ord som används är τὸν κόσμον, kosmos, eller τῷ αἰῶνι, denna tidsålder, aiån.

I världen dominerar begäret, det fysiska och själiska, begäret efter makt, njutning, pengar. 1 Joh 2:16: ”Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över detta livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet”. Det talas också om världen på andra ställen, t ex Rom 12: 2. Mer om det en annan gång. Det är också nära förbundet med den från Gud bortvända människan, som söker sitt eget och inte frågar efter sin Skapares vilja. Den har en allierad i människans högmod och stolthet, som inte frivilligt böjer sig för Gud.

Men ”världen” har också en neutral betydelse som den jord vi lever på och som Gud älskade så mycket att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv (Joh 3:16).

 

 

droppe 1

 

 

Innan jag skissar konturerna till Antikrists person  och hans den maktsfär som omfattar olika aspekter av samhället som politik, andlighet och ekonomi, ska jag säga något sammanfattande om den riktige Messias, som inte bara var sänd av Gud utan också var och är Guds Son. (Ps 2). Han kom inte bara med Guds rike till jorden, han är Kungen i riket som i ord och gärningar förkroppsligar och förmedlar Guds sanning, rättfärdighet och kärlek. I GT kan vi se bilden av den Messias Gud lovade sända för att uppfylla löftena till Israels folk, och samtidigt gör han mer än någon kunnat ana eller räkna ut, även om det redan finns spår av detta hos profeterna.

 

Messias skulle inte bara, som det visat sig, göra slut på förtryck, ofrihet, orättfärdighet och förnedring för Israels folk under främmande makt vid tidens slut utan något mycket större: ta itu med roten till det onda hos både judar och hedningar, det av synd fördärvade hjärtat. Han skulle först komma som den lidande tjänaren och dö för syndare, utplåna syndens och dödens makt och återinföra människan i gemenskap med Gud. Vi räknas som rättfärdiga tack vare det Jesus gjort för oss och i vårt ställe och kan leva som upprättade Guds söner och döttrar.

 

För oss som har facit i handen i form av hela Bibeln är det lättare att se helhetsbilden utifrån förutsägelserna om Messias i GT. Det är spridda delar här och var och man kan inte hänvisa till ett specifikt bibelställe som ger en sammanhängande beskrivning. Det är visserligen lättare utifrån det fullbordade verket att se hela bilden, något som det också tog apostlarna viss tid att förstå.

Men samtidigt säger Jesus själv att oförmågan att känna igen honom som den Utlovade beror på att de inte förblivit i Guds ord. Därför kände de inte igen honom och hans gärningar. Det beror också på att man betonade den ”muntliga lagen”, som alltså innehåller som ska ha givits till Moses på Sinai, vid sidan av den lag som skrevs ned i Moseböckerna. Detta vidare- utvecklades till ett gigantisk system av rabbinska kommentarer i Talmud. Traditionen har sedan fått en stor betydelse vid sidan av den skrivna texten i judarnas Bibel, Tanach. Det handlar om olika rabbinska skolors tolkningar av texterna. Vi känner igen detta mönster i Katolska Kyrkan, där utombibliska skrifter och traditionen spelar en stor roll.

Den rabbinska judendomen representerar något annat än biblisk judendom. Det har blivit en fråga om de olika tolkningarna än vad själva bibeltexterna handlar om. Det är en varning till oss, att om vi inte förblir i Guds Ord så förstår vi inte vad som sker och kommer att ske.

Vi ser att löftet om Guds befriare finns redan från Gen 3 och sedan genom hela GT. Det finns förebilder, typer, rena profetior om specifika detaljer kring hans födelse, liv, verksamhet, död, uppståndelse, seger och återkomst till jorden.

Innan själva personen Antikrist träder fram, när Gud ger honom tillåtelse och hans tid är inne, verkar den antikristliga anden genom att leda bort människan från Jesus Kristus och hans Fader. Det är en ande som återfinns i religioner och i den gnostiska traditionen och som förnekar att människan behöver bli frälst, räddad från syndens och dödens fördärvsmakter. Den erbjuder alternativ till livet i Kristus, som bygger på Ordet och den Helige Ande, och en annan ”smörjelse”, alltså andra andliga manifestationer som inte har sitt ursprung i Gud själv.

Den propagerar för läror och idévärldar som är motsatta det Gud uppenbarat om sig själv i Bibeln. I personen Antikrist kommer denna gudlösa mänsklighet att nå sitt yttersta uttryck. Människan utan Gud blir inte mer mänsklig utan istället omänsklig och till slut demonisk, satanisk t o m, och det blir tydligt i honom. Hans tal är ju 666 och det har spekulerats om vem det är i historien och nu också. 6 är i alla fall människans tal, så 6 tre gånger understryker att det är en maximalt gudlös människa vi kommer att få se, som försöker göra sig själv till gud och vill bli tillbedd i ett globalt totalitärt system.

Det utmärkande är viljan till makt över andra, kontroll genom både våld, fruktan, subtil manipulation genom trolldom och förmågan att skapa fascination för sin person. Han kommer att ha stor kraft, framträda med genom lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet, som bedrar de som går förlorade (2 Tess 2:9) . Avguderiet, upproret mot Gud, världsligheten, lögnen och ondskan kommer som sagt att förkroppsligas i denne världsdiktator med hjälp av den falske profeten, eller det andra vilddjuret. (Upb 13:11).

 

+++

 

 

Det hela började när de första människorna inte ville höra och lyda vad Gud sade. Samma lockelse till oberoende, egen makt och tillgång till kunskap utan Guds sanktion som fick dem på fall har präglat historien sedan dess. Man har slutit sig samman för att bygga en alternativ tillvaro med egen vald ”gudstjänst”, eftersom människan är skapad för att tillbe. Tillber man inte Skaparen, den ende sanne Guden, tillber man något annat, det skapade och/eller avgudar. Det började med att Kain byggde en stad, när han fördrivits från Guds ansikte p g a både sin synd och sin obotfärdighet. Det fortsatte med tornprojektet i Babel, som egentligen var den första riktigt stora alternativa kultplatsen, byggd som en ziggurat, ett slags tempeltorn där präster skulle söka gudarnas råd och få kontakt med stjärnhimlens förmodade gudaväsen. Vad som också utvecklas tidigt är just detta prästerskap, som har en speciell uppgift att förmedla budskap från gudarna till kung och folk. De fick därigenom en stor makt.

I Bibeln talas det om ”laglöshetens hemlighet”, som varit verksam från början och som kommer att kulminera i slutet av historien. Vi ser också att Guds utvalda folk besmittades av de främmande folkens avguderi , trots Guds ständiga och upprepade varningar och att det genom deras historia framgår vilka avgudar de förföll till att dyrka, Baal, Astarte b la. I Uppenbarelseboken 17:5 läser vi om kvinnan, på vars panna ett namn var skrivet, ”en hemlighet: det stora Babylon, modern till skökorna och skändlighetena på jorden”. Det är denna laglöshetens hemlighet som började b la i Babel och som har fortsatt genom historien. Vi möter avguderiet som kommer från Babylon på många ställen hos profeterna, när Gud går till rätta med sitt folk för att de låtit detta få insteg i sina hjärtan.

På något sätt har alltså denna parallella gudavärld sin begynnelse b la i Babylon. Enligt somliga började den redan med Nimrod, omnämnd i Gen 10:8-9. Det finns legender om honom och hans maka Semiramis, som fick stor betydelse för utvecklingen av dessa föreställningar, som också går igen i många gudamyter i olika delar av världen. Det handlar b la om fruktbarhetskult, och föreningen mellan en manlig himmelsgud och en kvinnlig modergudinna.

 

guds-ha%cc%88nder

 

Del III

 

 

Det finns en rot till hela detta stora förgrenade träd som den alternativa verkligheten utgör och som manifesteras i mysteriereligionerna, de hemliga sällskapens ockulta läror, judisk mystik och kabbala, sekter och religioner. Det finns en början, en höjdpunkt och ett slut. Det viktigaste är att se och känna igen det som är typiskt för dessa i alla olika förklädnader och gestaltningar de fått under seklerna. Vår tids New Age innehåller ingenting nytt i grunden utan bara samma gamla lögner i ny attraktiv förpackning, som appellerar till den postmoderna människan. Hon har ju gett sig själv rätten att välja ut vad som är sant för henne utan att vilja veta om det finns en objektiv sanning.

I nästa del funderar jag över den talmudiska och rabbinska judendom som vuxit fram ur den muntliga tradition man såg som lika viktig som Tanach, den skriftliga Toran. Det är b la här lögnens rotsystem återfinns i det att man utgår från Bibeln, som rymmer den absoluta sanningen om Gud, människa och hela verkligheten, men förvränger, drar ifrån och lägger till. Man tar texter ur sitt sammanhang, läser in saker som inte står och vrider om tidsperspektiven. Man använder t o m Bibeln på ett magiskt sätt för att få makt över Gud, genom tal- eller bokstavsmystik, särskilt då Guds namn. Det är något som sker i en gnostisk eller alligoriserande läsning av Bibeln också.

Det ser vi idag är en populariserad version av den värsta formen av urspårad judisk mystik, kabbalan, som är anpassad till en del superstjärnor och attraktiv för sökare som plockar olika läckerbitar från det andliga smörgåsbordet. Den riktiga kabbalan är något helt annat. Det finns judar som ägnar hela sina liv åt att tränga in i dess mörka mysterier och man varnar för att de som inte är redo för det t o m kan dö. Det är egentligen en rent gnostisk lära trots att man utgår från GT.

Men nu finns allt tillgängligt, särskilt genom populärkulturen och ”snabbmatssyndromet” när det gäller det andliga . Människor vill ha snabba lösningar på sina problem, få svar på sina frågor i en astrologispalt, genom ett medium som ”kanaliserar” svaren, eller genom magiska tekniker. Eftersom människor oftast är analfabeter när det gäller bibelkunskap och den kristna tron, faller de lätt i dessa fällor. Man saknar urskiljningsförmåga och menar att det som verkar gott och känns bra också måste vara rätt.

Det mest tragiska är den pågående gigantiska ockulta förförelsen av ungdomen, som inte fått vare sig grundläggande undervisning om Bibeln eller om den kristna tron och som saknar bönebeskydd och ledning från vuxenvärlden.

 

+++

 

Det är många faktorer som samverkar för att alla omständigheter ska vara på plats innan Antikrist träder fram. Tidsandan, Zeitgeist, påverkar alla på ett absolut men osynligt sätt. Det började med ifrågasättandet av Gud och Bibeln på alla plan genom bibelkritiken, evolutionsläran, individualismen, humanismen utan Gud, hedonism, postmodernism, militant feminism och HBTQ. Mysteriereligionerna, de hemliga sällskapen, ockultismen, kabbala, den moderna versionen av den gamla esoteriken har under århundraden påverkat människors sinnen och stärkt makthavare i eliten. I sin tur spelar de politiska, sociala och ekonomiska förhållande en stor roll i det globala perspektivet.

Men det finns ingen möjlighet att gå in på detaljer här utan bara att teckna de stora dragen.

Rot-trådarna från de ursprungliga lögnerna om Gud, människan och verkligheten, löper såväl genom den judiska traditionen som den icke-judiska och de har stora likheter. 

Och så är det denna enhetsreligion, som vi sett växa fram parallellt med ett enat politiskt världsrike. Det andliga, politiska, ekonomiska går hand i hand för att möjliggöra detta. Den tråden löper från det första enhetsprojektet som var bygget av Babels torn. Då ville man göra sig ett namn och det vill man än idag. Det är det mänskliga projektet utan Gud, enhetsbygget som är en upprorshandling mot Guds vilja.

Skiljelinjen går mellan de som säger och ber till Gud: helgat varde ditt namn, tillkomme ditt rike, ske din vilja och de som säger, mediterar och proklamerar : ske min vilja, ske vår vilja, låt våra planer gå i uppfyllelse, våra namn bli kända och beundrade.

Tyvärr kommer många att bedragas av den falske Messias,  alla som låtit sig bedragas av lögnens alla former och uttryck i oräkneliga kulter, sekter och religioner och människoskapade filosofier.

 

skog och blomma

 

+++

Vad är roten till detta? Viljan till oberoende och makt. Människan vill ha kunskap för att få makt över sitt liv och universums hemligheter. Man söker den dolda kunskapen som ger människan en särställning och appellerar genom detta till hennes högmod, stolthet, och maktbegär.

Den bygger i sin tur på att när man väljer bort Gud som den enda källan till kunskap och erkänner sitt beroende av honom, behöver man andra andliga ”skyddsmakter”. Människor är religiösa och behöver hjälp med beskydd, fruktbarhet, välsignelse och vägledning i en farlig och osäker värld . De alternativa ”gudar” man skapar åt sig och/eller kom under inflytande från, är då de ursprungliga, modergudinnan och fruktbarhetsgudarna samt den manlige himmels-eller solguden, som var så nödvändiga för människors existens. Man brukade jorden och var beroende av god väderlek för goda skördar.

Man tillber det skapade istället för Skaparen. Man gudomliggör människor och dyrkar förfädernas andar. Det finns många exempel på detta i folkens myter och legender. 

Grunden för all avgudadyrkan kan sägas vara denna sataniska och felvända världsbild som även är grunden för gnosticismen: den fallne ängeln, vars väsen är lögn, ondska och uppror, blir den som sägs ge människorna kunskap, makt och välgång. Han ses som gud och den sanne Guden blir i deras förvända värld en lägre gud, en demiurg som skapat en materiell och ond fysisk värld, som man ska befrias ifrån genom andliga övningar och invigningar i allt högre nivåer för att nå det gudomliga. Man väljer bokstavligen bort Gud till förmån för en ängel, eller en människa man gör till gud och följer, eller en avgud av sten eller trä, eller idéer, människofabricerade myter osv. Man gör sig en gud vid sidan av Gud och skapar en parallell värld, en alternativ verklighet som styrs av lögn.

Man betonar den kvinnliga sidan av ”gudomen”, som får stort inflytande. I den ockulta traditionen går det så långt att denna t o m ska leda de invigda fram till ”ljuset” i deras världsbild som då är Lucifer.

Det är en alltigenom positiv människosyn : det enda människan behöver för att nå sin gudomliga potential är gnosis, kunskap, vilket bedragaren från Eden erbjöd. Det negativa står då Gud för och den analys av människans situation som ges i Bibeln: att vi inte är gudar i vardande utan syndare i behov av Guds nåd till frälsning. Det är Gud som framställs som ond när han inte ville dela med sig av sin kunskap, inte ville att människorna skulle vara gudomliga. Det handlar hela tiden om förvrängningar av vad som står skrivet: skulle Gud ha sagt? Gud skapade oss i, till sin avbild och något större kan vi inte bli.

Men det är oerhört lockande att tro att man egentligen är gudomlig utan att veta det och att uppgiften då blir att finna kunskap och utveckla sig själv utan att behöva stå till svars för Gud, som skapare, domare och frälsare. I det här systemet finns ingen död. Det var också en av bedragarens lögner i Eden: människan skulle inte dö, alltså inte behöva stå till svars för Gud efter sitt liv. Människan lever vidare och utvecklas i allt högre nivåer i andevärlden.

De första människorna valde att inte lyda det Gud sagt utan tog till sig vad Lögnaren sade: de skulle bli som Gud, få all kunskap och aldrig dö. Det är grunden och själva bygget i hela detta uppror mot Gud som fortsatt och fortsätter. Det är också varje människas val att förhålla sig till.

 

 

 

 

Del IV

Hur kan det komma sig att en samlad mänsklighet en gång ( ganska snart? ) ska hylla den världsledare som Bibeln kallar den Laglöse, Fördärvets människa, Vilddjuret, Lögnaren, det lilla hornet, Antikrist?

Jag ska här fundera lite kring vilka slags förberedelser som krävts för att det ska bli möjligt. Vad finns det för gemensamma drag som gör att människor med olika religiös bakgrund kommer att hylla honom som sin ledare, inte bara politiskt utan även andligt?

Varför vill man utan några större protester gå så långt som att uppge sin individuella frihet för att ingå i hans system ? Man har ju ansett sin egen frihet vara det viktigaste, åtminstone i den rika västvärlden. Man måste få något i retur för att acceptera det. Det har man redan fått under en lång tid av förberedelse när individualism, extrem självfixering och moralisk relativism dominerat.

Antikrist, som han kallas i 1 Joh 2:18, kommer att säga sig vara Gud. Det är något många människor kan känna igen sig i. Han ska förkroppsliga gudsupproret, lögnen, synden, bedrägeriet, som många människor redan lever i och som kommer att bekräftas av honom från hans maktposition. De har lurats att tro de är gudomliga på så många olika sätt. Antikrists ande och laglöshetens hemlighet har verkat i det fördolda under lång tid för att påverka mänskligheten i fel riktning, bort från Gud, innan personen den Laglöse eller Antikrist träder fram på världsscenen.

Att frihet skulle vara så viktigt för många verkar inte stämma in på flera stora religioner, som istället kontrollerar människor in i minsta detalj. För dessa kanske Antikrists budskap blir en befrielse. Han kommer att erkänna varje människas rätt att själv vara gudomlig i sitt religiösa sammanhang och kanaliserar sedan till slut all denna andlighet till sig själv. Han kommer ju att kräva tillbedjan.

+++

 

 

Jag ska nu fundera lite kring titlarna Laglöshetens människa eller den Laglöse från 2 Tess. Det finns ju fler aspekter hos denne person, i de bibelsammanhang som beskriver honom, särskilt Daniels bok och Uppenbarelseboken. Där betonas hans militära segrar och det politiska inflytande han skaffar sig. Han kommer att verka genom ett system som innefattar absolut politisk och ekonomisk makt, militär styrka och ett sataniskt andligt inflytande. Den många benämner den falske profeten, alltså det andra vilddjuret i Upb 13:11-14, samarbetar med honom för att vilseleda genom spektakulära tecken.

Hr är texten från 2 Tess 2:3-12.
3 Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. 5 Minns ni inte att jag sade er detta medan jag ännu var hos er? 6 Och ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka så att han kan träda fram först när hans tid kommer. 7 Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen.

8 Sedan ska den laglöse träda fram, han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst. 9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. 10 Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. 11 Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.


Vad finns det då för likheter mellan världens länder med olika kulturer, religioner och historia? Det är ju stor skillnad mellan rikare länder på norra halvklotet och de fattigare på södra . Men det finns ändå vissa saker som förenar alla människor och det är det magiska tänkandet. Vare sig det är en fattig by på Afrikas landsbygd eller någonstans i Asien, där man konsulterar byns trollkarl/ schaman, eller bland skyskraporna i New York eller Paris, där man också konsulterar medier, andliga guider eller spåmän, är det samma fenomen.

En del söker skydd och hjälp av makterna om man upplever sig själv som utlämnad och värnlös. Eller också representeras kristen tro av den katolska kyrkan som låtit vidskepelse och gamla hedniska kulter leva kvar. Andra vill ha makt över sitt liv och tillgång till den kunskap som gör en framgångsrik, frisk och lyckad på alla sätt. Man vill veta framtiden och kontrollera ”sin verklighet” genom att tänka, tala och affirmera rätta saker som man vill ska hända.

Det magiska tänkandet har alltid legat nära till hands för människan, som inte vill ha med Gud att göra eller har fått höra evangeliet och tagit emot det på riktigt. När man inte lever i trons lydnad för honom och förtröstar på hans välsignelse och hjälp, måste man ju ända klara sitt liv och helst lyckas. Den som inte håller Gud allena för helig förfaller till att dyrka allt annat och vad som helst. Man tillber skapelsen framför Skaparen. Man söker sig då till krafter och makter i naturen, i kosmos och i andevärlden. Det är samma andemakter bakom de olika gestaltningarna som dessa (av)gudar får i religioner och kulter, de som gör allt för att hålla människor borta från Gud. Man upphöjer människor och gör dem till medlare mellan andarna och en själv. Olika andemakter och människans själiska förmågor blandas.

Man menar att allt ska uppgå i något större som enar allt. Alla vägar till denna enhet är lika bra utom den enda sanna vägen till Fadern, som är Jesus Kristus, hans död och uppståndelse.

 

 

26047149_1898196296861316_1634922565852809209_n

 

 

Hur kan man beskriva den magiska världsbilden?

Det är ju paradoxalt nog så att den inte har upphört att utöva inflytande i och med upplysningen, förnuftstron, vetenskapens framväxt och sekulariseringen. Det växer sig tvärtom starkare, särskilt de senaste århundradena med framväxten av det teosofiska sällskapet, spiritism, modern newage, hemliga sällskap som verkar mer öppet och utåtriktat, religionsblandning och ekumenik.

Det grundläggande är tron att allt som existerar är en andlig enhet och sammankopplat genom krafter och energier, som man kan påverka, antingen genom att beveka gudar eller andeväsen genom riter, eller som man aningslöst tror, ”krafter och energier” genom andliga övningar och tekniker. Det är som alltid lögn och eufemismer när det gäller den ockulta världen.

I den andliga verkligheten finns antingen den sanne Guden och hans änglar eller den fallne och upproriske ängeln, rebellen Satan, med de andra änglar han fick med sig i sitt uppror mot Gud. Det finns ingen neutral mark. Det finns inga opersonliga energier eller krafter som kan manipuleras eller utnyttjas.

I det här systemet blir symbolerna viktiga. Man menar att det finns ett direkt samband mellan dem och det de representerar. De signaler också gemenskap mellan de initierade.

Innan jag återvänder till 2 Tess och beskrivningen av den Laglöse, så kommer först några tankar om vad laglöshet är.

Vad är Bibelns definition av laglöshet? ”Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen” ( 1 Joh 3:4). Syndens uppror är roten till laglöshet. Det börjar med överträdelsen av Guds bud, att inte vilja höra och lyda, att vägra erkänna Guds suveräna auktoritet och innehåller hela skalan av synd, ondska och fördärv. Gud gav ju lagen som skydd för människorna, för att hålla tillbaka syndens och ondskans verkningar, utöva kontroll och reglera livsvillkoren så långt det är möjligt i en fallen värld. Lagen är ett uttryck för Guds rättfärdighet.

I det här sammanhanget passar orden i 1 Tim 1:8 bra: ”Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt 9 och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, 10 för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran – 11 detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig.

Lagen har ju flera syften och dess relation till rättfärdiggörelsen genom tro går jag inte in på här.

 

 

+++

Därför är Guds motståndare och vår fiende också, ”Laglöshetens människa, fördärvets son”, ”motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud”. Han kommer att vara totalt orättfärdig i sin laglöshet. Han har överträtt alla gränser som Gud satt upp för sin skapelse. Vi vet att ”hans ankomst är ett verk av Satan”, bara för att Guds tillåter det för sina syften. Det ”sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde blir frälsta.”

Uppror mot Gud, synd, lögn, orättfärdighet, bedrägeri är laglöshet och denne ”laglöshetens människa” återspeglar alltså många människors situation. Därför ska man hylla honom som sin ledare. Alltför många har förkastat sanningen och gjort sig avgudar och sig själva till gudomliga i ett bottenlöst högmod.

Han ska vidare, ”tala skrytsamma ord emot den Högste och ansätta den Högstes heliga” (Dan 7:11, 25). Stolthet, skrytsamhet och högmod är hans kännetecken. Han hatar Guds folk lika mycket som han hatar Gud själv och har alltid velat döda dem, något som är smärtsamt tydligt redan nu och tyvärr blir värre innan Gud sätter ett stopp för detta och Jesus kommer tillbaka.

 

 

konspiration2-webb

 

 

Här är några punkter som skissar en bakgrundsbild till den Laglöses ankomst, hur det blir möjligt för honom att framträda.

Efter upplysningen och i takt med sekulariseringen har människan blivit herre i sitt liv och definierar själv ”sin verklighet”, vad som är sant för henne. Det finns inga absoluta moraliska värden. Kyrkan har på många håll förlorat sitt starka inflytande. Om ingenting är riktigt sant eller falskt, finns heller ingenting som är rätt eller fel. Man upphöjer ”gränslöshet” på alla områden, särskilt det religiösa. Grunden för allt detta är tolerans mot alla vägar till Gud. De anses vara lika bra men det enda men inte kan acceptera är naturligtvis kristen tro som bygger på Jesu eget anspråk att vara Vägen, Sanningen och Livet. Den aggressiva ateismen på sin front, har sina kampanjer och gör allt för att nå ut med sin nihilism.

Upplösningen av Guds skapelseordning med man och kvinna, aggressiv feminism, identitetsupplösning i trans, queer osv. Man skapar sin egen identitet och bygger upp den. Den feminina dimensionen får en allt viktigare roll i ekumenik och religiöst liv. Jesu mor Maria, som förvandlats till något helt annat än hon är av den Katolska Kyrkan, blir en samlande gestalt. Den kvinnliga aspekten är framträdande inom nyandligheten. Man talar mycket om den kvinnliga principen och modergudinnan.

 

Evolutionstänkandet genomsyrar många tankemönster och går ut på att det skett och sker en ständig utveckling till det bättre och att man med teknikens hjälp kan hjälpa människor att överskrida gränserna för sina begränsningar. Det finns en växande rörelse inom Transhumanismen t ex, som med alla medel vill avskaffa de naturliga hindren för människan vad gäller livslängd, sjukdom och död.

Människan får genom tekniken känslan av att makt och överblick. Vi är ständigt uppkopplade och har snabb tillgång till information. Känslan av att vi kan övervinna tid och rum finns, liksom att människan ska besegra sjukdom genom nya uppfinningar och teknik. Kommer det att finnas hybrider, där chip eller andra tekniska apparater opereras in och kopplar upp människor mot datorer?

Vetenskapen kan användas för att samverka med den andliga dimensionen genom teorier om multiversa, kvantfenomen, som är ovetenskapliga tillämpningar av forskning som ännu bara är teorier. Medvetandet blir centralt och kopplas till en slags panteism. Vi är en del ett större levande andligt universum. Mycket handlar om metoder och tekniker för att komma i harmoni med detta. Kvantmekaniken kopplas till tankens makt över materien. Allt detta förstärker människans tro att hon kan påverka allt som sker. Utvecklingen inom artificiell intelligens, AI, spelar också en avgörande roll för hur det ska bli möjligt att få kontroll över informationen på en global nivå, och kunna påverka människor direkt.

 

Respekten för auktoriteter har eroderats. Eftersom man inte menar att det inte finns någon sanning finns heller ingen absolut Gud, vars ord vi ska lyssna på och lyda. Friheten blir absolut, människans egna upplevelser, känslor och tankar blir den enda viktiga. Man dyrkar ”toleransen” men är själva helt intoleranta t ex mot genuin kristen tro som avviker för mycket från det enhetliga religiösa och andliga enhetsprojektet.

Reklamen, visuella medier, ”kulturen”, påverkar på ett kraftfullt sätt från tidiga barnaår och förmedlar och banar väg för, öppet och fördolt, newage-idéer och magiskt tänkande.

I församlingarna har upplevelsen på en del håll blivit viktigare än bibelstudierna, den hypnotiska lovsången får mer plats än den nyktra och av Anden ledda bönen. Man försvagas i vaksamhet gentemot villfarelse och mycket som är främmande för evangeliet har smugits in under de goda föresatserna att vara öppna för världen.

Processen att påverka människors sinnen med halvsanningar, lögner, myter och riter som tjänar till att hålla människan i slaveri under ”makterna”. Mycket har handlat om att få makt över sitt liv, veta framtiden och styra ”sin verklighet” genom att tänka, tala och affirmera rätta saker som man vill ska hända. Man har haft tid att konsolidera sin världsbild och har inte mycket till övers för dem som hävdar en ”absolut sanning”. De framställs som oerhört intoleranta och som fiender till mänskligheten.

Makthavare har i alla tider sökt råd och ledning från stjärntydare och spåmän eftersom man vill veta vad som kommer att hända och kunna kontrollera situationen. Makt och magi har ofta gått hand i hand. Det finns ju många teorier om hur målmedvetet b la Illuminati verkat bakom kulisserna styr utvecklingen med hård hand för att till sist kunna kröna sin världsledare med den yttersta makten och själva få sola sig i glansen. Det sker på alla samhällsområden, alltifrån ekonomi till andligt bedrägeri. Man ställer sig över lagen eftersom man har makt att göra det. Man ingår i nätverk av edsvurna män, som skyddar varandra och verkar fördolt men mycket medvetet.

Det ligger säkert mycket i allt detta men jag kan inte gå in på det här.

Dessutom krävs alla förutsättningar för ett enhetligt ekonomiskt system och en stark vilja till enhet och fred efter en större konflikt, kanske krig. Politiker har talat om detta i decennier och förberett för den nya världsordningen med en världsregering. Man har arbetat för globalisering och velat nedmontera nationalstaterna. FN spelar en stor roll i detta också. Jag kan inte gå in på detaljerna men det finns mycket information att hämta om detta.

Strävan efter detta enhetsbygge, som började i Babel, kommer att bli verklighet en kort tid. Världen och mänskligheten har då förberetts under århundraden för att till sist kunna hylla denne världsledare efter en turbulent tid med krig och konflikt. Han vill ena mänskligheten under sig och satan själv i sitt omfattande och vittförgrenade system, men hans projekt kommer att omintetgöras vid Jesus återkomst. Det riket kommer att falla, liksom alla tidigare stormakter i historien.

Jesus Kristus är Herre!

+++

Apostlagärningarna. I

jesus-och-apostl

 

Apostlagärningarna är en speciell bok i Nya Testamentet, som aldrig upphör att fascinera.  Den ger oss en unik inblick i församlingens första tid. och kunskap om hur förståelsen av Skriften (GT), förkunnelsen, livet, läran, gemenskapen, gudstjänsten, diakonin, ledarskapet och missonen utvecklades under församlingens första tid, liksom relationen till det judiska arvet. Det är en spännande läsning som rymmer så  mycket och är skrivet på särskilt god grekiska. Läkaren Lukas, den ende icke-juden,  skrev både evangeliet som bär hans namn och Apostlagärningarna. Han var själv med på Paulus andra missionsresa och skriver i första person från 16:10.

Det är en så rik bok som innehåller tio teologiskt viktiga tal, 3 av Petrus, 6 av Paulus och ett  av den förste martyren Stefanos. Den berättar också om alla de mirakler som apostlarna gjorde i Andens kraft och hur förkunnelsen om Jesus förvandlade människor liv. Det är också en detaljerad reseskildring, särskilt av Paulus missionsresor från kap 13. Jag återkommer till fler detaljer i senare delar.

Den apostoliska undervisningen och förkunnelsen är det som kom att förbli kärnan i det budskap som en gång för alla gavs till oss kristna i alla tider. Grunden för deras undervisning var: Jesus är den utlovade Messias och han är uppstånden från de döda. Det är det ursprungliga kerygmat, budskapet, som man fördjupar sin förståelse av i ljuset av de gammaltestamentliga skrifterna. På samma sätt som Gud gav sitt Ord till profeterna för att de skulle förmedla det vidare till folket, hade Jesus förmedlat ordet från Gud och om Gud på ett unikt sätt till sina apostlar att förvalta och föra vidare. Han själv var Ordet, som var Gud, och kom från Gud. De vet från början att det inte är deras eget ord utan Herrens Ord.

Den formuleringen förekommer ofta och vi ser en återklang av detta i Paulus tidigaste brev till Tessaloniki 2:13-14: Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror.    Det förekommer också på många ställen här i Apostlagärningarna.

 

Denna förståelse av vem Jesus var fördjupades ytterligare under Andens ledning. Missionsarbetet bland hedningarna och det intensiva arbetet med grundandet av församlingar ställde många frågor på sin spets vad gäller relationen till Lagen och det judiska arvet i stort. Apostlagärningarna kan verkligen också kallas berättelsen om den Helige Andes gärningar genom apostlarna. Det är så konkret i varje situation, hur de leds av Anden att fatta rätta beslut, åka hit eller dit, göra kraftgärningar och mirakel, förkunna och undervisa och förstå hur Herren vill utforma sin församling.

Allt detta är avgörande för den fortsatta utvecklingen och fastställandet av kanon, de böcker som skulle komma att ingå i kyrkans sanktionerade samling av skrift gällande som Guds ord. Det blir lätt att förstå att de fyra evangelierna och övriga brev fick en stor och avgörande plats i Nya Testamentet, liksom Uppenbarelseboken. De bar alla apostlarnas signum och äkthetsstämpel: de hade sett och hört Jesus. Paulus i sin tur mötte den Uppståndne i en totalt livsförvandlande omvändelse och fick sin speciella kallelse, att predika för hedningarna och grunda församlingar samt utforma teologin för kyrkan i stort.

 

Det är något som är givet från Gud och kan därför inte ändras. Det är inte av och från människor. De första kristna fick förmågan att urskilja vad som var Guds Ord och stämde väl överens med uppenbarelsen. Det har sedan överlämnats till alla generationers troende, som på samma sätt har löftet från Jesus att bevaras i honom själv genom att förbli hans Ord. Vi vet ju att Paulus på sin tid redan varnade de troende om att det skulle smygas in falska läror i församlingarna i kap 28: Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.  

 

Redan tidigt märker vi detta i församlingarna, hur Paulus får gå tillrätta dels med judaiserande tendenser, dels med gnostiska idéer. Det kom att florera en mängd skrifter som man hävdade var av apostoliskt ursprung men som inte var det. Idag kan vi jämföra dessa evangelier och brev med den äkta varan och se varför de inte kom med i kanon.

Denna varning är lika aktuell nu som då.

Äkthetsstämpeln var det apostoliska vittnesbördet, som stämde med tolkningen av GT och Jesu undervisning. Förutsättningen för att Anden kunde leda dem till hela sanningen var att de förblev i Ordet. Den Helige Ande bekräftar bara Guds Ord och är den som lär oss att urskilja Guds sanning från lögn, hålla oss till det uppenbarade Ordet. Anden och Ordet går alltid hand i hand. Det är omöjligt att tänka sig det ena utan den andra. Om överbetonar Ordet på Andens bekostnad kan resultatet bli dogmatisk lagiskhet och om man istället betonar Andens verk kan det bli svärmeri utan läromässig sundhet.  Men viktigt är också den miljö i vilken församlingarna levde: daglig gemenskap, bön, tjänande, omsorg, mission. 

 

Allt började med att apostlarna uppfylldes av den Helige Ande enligt Jesu löfte, innan han återvände till sin himmelske Fader. Dessa hade levt med honom i över tre år och hört honom undervisa både offentligt och privat. De fick vidare del av Jesu undervisning i 40 dagar efter uppståndelsen. Jag kan tänka mig att de också lärde sig mycket om hur Jesus själv förstod det gamla förbundets skrifter.  De måste därför ha varit väl förberedda i Ordet. De kände till skrifterna och Jesus hjälpte dem att förstå allt som skrivits om honom i dem.  De behövde dock Andens kraft för att vittna om hans uppståndelse och det skedde på  Pingstdagen. Jesus hade ju lovat att de skulle få en Hjälpare av samma slag som han varit i att vägleda dem till hela sanningen, när han själv fysiskt inte skulle  vara mitt ibland dem.

 

Det är Petrus som håller den första predikan strax efter dennaa mäktiga andeutgjutelse. I enlighet med vad  Jesus hade sagt började apostlarna att vittna  i Jerusalem och Apg. beskriver sedan hur evangeliet i allt vidare cirklar når ut i den då kända världen, ända till Rom. Kontrasten mellan de rädda och tvivlande lärjungarna efter Jesu död och de frimodiga apostlarna efter pingsterfarenheten talar ju för sig själv. Det visar också att det är Gud som verkade i allt detta och hur totalt beroende de var av honom, liksom vi också är idag.

 

Allt började alltså med dessa män, som själva undervisats av Herren, fått hans Ord och som fyllts med Andens liv och kraft. I början var budskapet i muntlig form. Apostlarna började predika och undervisa i templet och i synagogorna. På samma sätt som Gud ständigt verkat genom att tala, i skapelsen, i upprätthållandet av skapelsen och i kallelsen av sina tjänare, genom profeterna, verkar han genom sitt ord också efter Jesus fullbordade verk på jorden. Det började som en proklamation, en kungörelse och Petrus anknyter direkt till de gammaltestamentliga profetiorna när han ska förklara vad som hänt för den häpna folkskaran.

Det gör även Paulus i den predikan vi har återgett i kap 13. Det första evangeliet enligt Markus kan ha nedskrivits så tidigt som på 40-talet och Paulus första brev ett decennium senare. Mellan år 45 och ca 90 hade det mesta skrivits ner och det är en mycket kort tidsrymd. Naturligtvis återstår inga original men det finns många tidiga manuskript, som är kopior av de ursprungliga. De sågs ju som Guds ord och behandlades därefter.

 

Den långa processen att fastställa kanon och att bevara Guds uppenbarade sanning intakt i alla kopierade manuskript måste tillskrivas Andens verk. Det sker i gemenskapen med levande Gud och under Andens ledning. Det är ett veritabelt under att den bibelöversättning vi läser idag över hela världen till 90 procent har kunnat rekonstruerats och kan sägas vara överensstämmande med originalen, de evangelier, brev och Uppenbarelseboken som skrevs eller dikterades av apostlarna. De tio procent som består i avvikelser påverkar inte den kristna lärans fundament, det handlar mest om skillnader i stavning och smärre ändringar. Mer om det i ett annat sammanhang.

Tro, hopp och kärlek. I-II

tro-hopp

I

 

Vad är omistligt i livet? Vad är  svårt eller omöjligt att leva utan? Förutom de grundläggande och självklara fysiska behoven av mat, kläder, bostad osv och ett socialt liv med familj, arbete och vänskap är det ändå dessa tre.

 

 

För vad händer med oss om vi tappar tron,  förlorar hoppet och inte ger och får kärlek? Rent mänskligt är det förödande och leder till själslig förtvining och depression. En människa kan hjälpligt existera men inte verkligen leva utan kärlek, hopp och tro.  Det finns visserligen mycket att hämta i denna värld som ger kraft till det som är livsuppehållande men de outtömliga källorna finns inte hos oss själva, andra människor eller i filosofi, läror eller samhällssystem.

 

Som alltid får vi söka svaren hos Gud. Vi har djupare behov, som bestäms av vårt väsen, vilka vi är som människor, och vad vi behöver för att verkligen leva. Att vara människa är att vara skapad av Gud för att ta emot hans kärlek.

 

 

 

När det gäller tro, hopp och kärlek så har de ett specifikt innehåll. Det är inte en ospecificerad tro på det allmänna goda eller något annat . Det är inte ett allmänt, flummigt och ospecificerat hopp om att något ska bli bättre någon gång. Det är inte en vag och ytlig kärlek som mest består av sympati och att tycka om sina gelikar.  De är klart definierade så vi vet vad vi har att förhålla oss till.

 

Vad säger Bibeln om saken? Den kopplar naturligtvis detta till Gud själv och ger ett klart besked om tillförlitligheten i att tro, hoppas och ta emot kärlek och ge den vidare utifrån vem Gud är och gör.

 

Trons innehåll är lika viktigt som själva försanthållandet, tilliten och förtröstan, som tron innebär rent subjektivt för oss. Objektivt bygger den nämligen  på de fakta vi får presenterade för oss. Trons fakta bygger på vad Gud sagt och gjort i historien och som håller för prövning. Därför kan vi vara övertygade om att det är sant och det är bara på sanningen vi i längden kan bygga. Ingenting annat håller på riktigt i liv och död.

 

 

Likadant med hoppet. Vi kan verkligen hoppas eftersom vi kan lita på det Gud säger är sant, inte bara för detta livet utan för evigheten. Vårt hopp vilar på säker grund: det Gud själv sagt och gjort. Det är förankrat i hans eget verk, hans räddningsplan. Det hjälper oss att inte ge upp under svårigheter, tappa målet i sikte och uthärda tills vi nått det.

 

 

Vad gäller kärleken så skriver Paulus att den är störst och så är det. Kärleken är livets mening och mål. Den är störst för att Gud har gjort det största han kunde för oss. Han lät sin egen Son förmedla sin oerhörda  kärlek i ord och gärning och ge sitt eget liv för oss. Korset är det yttersta beviset på Guds kärlek, som inte är bara ord eller ytliga gester. Guds kärlek går på djupet i vår varelse och bekräftar vår identitet som älskade, förlåtna, välsignade och upprättade. Den är störst eftersom Gud som skapat oss ÄR kärlek och vår uppfyllelse som människor är att ta emot denna kärlek, leva i och av den och ge den vidare. Tron på och vissheten om denna Guds kärlek är grunden för vår värdighet, vår frihet och trygghet.

 

 

Tron förbinder oss med Guds verklighet , hoppet förankrar oss i denna verklighet oavsett hur det ser ut för tillfället och kärleken mättar vårt djupaste behov och ger oss liv. Det står mycket skrivet om detta i Bibeln och jag återkommer mer i detalj till vart och ett, men avslutar här med 1 Kor 13:13, där de nämns tillsammans: Så består nu tro, hopp och kärlek,
  dessa tre,
och störst av dem är kärleken.
 

 

 

 

II

 

 

Iden här delen fortsätter jag att fundera lite mer om vad tro, hopp och kärlek  är i biblisk mening. För att förstå den totala skillnaden mellan den kristna tron och den religösa och alternativ-andliga världens lagiska och självcentrerade prestationstro, måste vi se att den är kopplad till Guds fullbordade verk på korset. Det är Gud som har gjort hela befrielse-och räddningsverket färdigt och klart på korset. Det enda vi kan bidra med är att acceptera och bejaka, att vi efter vår omvändelse fick dö med Jesus Kristus genom vårt dop och uppstå till nytt liv i honom.

 

Det är helt unikt för kristen tro, att Gud redan gjort allt för oss, och när vi kommer in i hans rike börjar det med vila. Den kristna tron är fri från självcentrering eftersom den riktar allt fokus på Gud. Vi behöver inte själva försöka göra oss bättre än vi är och någonsin kan bli, genom andliga övningar, prestationer eller lagiska gärningar. Vi behöver inte försöka bygga upp vårt bättre jag. I ljuset av Guds helighet och rättfärdighet är det ändå dömt att misslyckas. Gud vill att vi ska vara döda från allt detta så att han kan få ge oss av sitt liv genom sin Son. Det bästa vi kan göra är att hålla med Gud om detta och tro att det är rätt, riktigt och sant.

 

 

20180531_201847.jpg

 

 

 

Utifrån denna position av  ren  och oförtjänt nåd, får vi växa i gemenskap och aktiv tjänst för vår Herre. Han har redan gjort allt och fortsätter att verka i oss genom sin Ande.I biblisk mening vilar därför tro, hopp och kärlek  på en grund utanför oss själva, på Gud själv som inte förändras utan ÄR densamme i evighet. Den är därför alltigenom stabil, trygg och säker. Grunden för tron är vad Gud sagt och gjort. Hoppet sträcker sig mot hans lösningar i alla situationer och att hans goda vilja ska ske.  Kärleken vilar i förvissningen om det Guds redan gjort för vår räddning och befrielse: den han bevisade en gång för alla när Jesus dog för oss (Rom 5:8-11).

 

 

Tron är en övertygelse om det vi inte ser, om Gud själv som vi lärt känna, lita på och älska. Hoppet förankrar oss i evigheten hos honom och försäkrar oss om detta stora perspektivet, att Gud till sist ska bli allt i alla. Våra lidanden i tiden och världen är bara tillfälliga, hur svåra de än är. Vårt hopp är Guds rike, att samlas där hos honom, befriade från allt som förstör. Kärleken från Gud är vår största skatt, det dyrbaraste vi har. Att ta emot hans kärlek och ge den vidare är livets mening och mål.

 

 

 

 

Tro, hopp och kärlek är vårt svar på det Gud talat och gjort och bestämmer vårt liv som hans barn.  Gud har talat och verkat i historien inför många vittnen, som förmedlat detta. Det är verkligt. Tro är både försanthållande och förtröstan. Hoppet står till att han ska fullborda det han påbörjat och kärlekens tacksamhet riktas till honom som gjort så underbara och mäktiga gärningar för oss.

 

 

Ingen kan komma till Gud om inte han drar, väcker en längtan i oss, överbevisar oss om vårt oändliga behov av Gud. Han älskar oss alltid först, söker vårt hjärta för att vi ska söka och finna honom. Vi överväldigas  av hans nåd och kärlek och vid en bestämd punkt överlämnar vi oss helt till Gud, blir hans. Det är en så stark och livsförvandlande erfarenhet och verkligare än allt annat att vi vet att Gud är verklig, att hans närvaro och ord har fött oss på nytt.

 

 

Vi är övertygade om att det är sant och sätter vår förtröstan, vår tillit, vår tro, vårt hopp och vår kärlek i tacksamhet till honom för vad han gjort. De flesta troende människor kan berätta om en sådan erfarenhet. Kristen tro handlar om en levande Gud som möter oss. Jesus är sannerligen uppstånden och en levande frälsare. Det är verkligare än något annat. Vi börjar vårt kristna liv med denna starka överbevisning, både om Guds kärlek och hans helighet inför vilken vår synd blir smärtsamt tydlig, och vi fortsätter det i gemenskap med honom. Vi lär känna honom allt mer personligt i bönen och i läsningen av hans ord, i gemenskap med andra kristna, i tjänst för honom.

 

 

Tro, hopp och kärlek  binder oss samman med Gud själv. Vårt begränsade liv i tid och rum förankras i hans eviga andliga verklighet. De är uttryck för vårt totala beroende av honom, hans Ord och hans uppehållande kraft.

Guds uppenbarade hemlighet och hans eviga Rike. I-III.

 

heaven-child-god-1

 

 

Hemlighet betyder i nytestamentlig mening det som varit fördolt hos Gud, men som uppenbarats av honom själv. Det är alltså Gud själv som avslöjar sin vilja och sin frälsningsplan. Det är aldrig människan som av sig själv kan utforska detta.  Jesus är den som fullkomligt uppenbarar vad som funnits i Gud Faderns hjärta från begynnelsen och detta är direkt kopplat till  Guds rike ( Matt 13:11. Mk 4:11. Luk 8:10.  Det blir sedan allt klarare och tydligare vad som är Guds vilja med mänskligheten.  I denna process blir det så tydligt hur hans allvetande, suveränitet att genomföra sin plan trots hårt motstånd och hans nåd att låta alla få del av hans kärleksplan för vår räddning samverkar. Det är så ofattbart stort att det bara kan väcka vår beundran för hans visdom och stor tacksamhet. 

 

Begreppet hemlighet,  μυστήριον,  är i NT  väsensskilt från den omgivande hedniska världens mysteriereligioner. Dessa kännetecknades av de hemligheter initianderna genom olika steg skulle få del av. De fick en bindel för ögonen när de leddes till en speciell plats där de hittills dolda symbolerna skulle avslöjas. De fick inte berätta om detta för någon utomstående. Kunskapen om dessa hemligheter var reserverade för en utvald skara. Symbolerna hade funktionen av att både dölja för utomstående och avslöja för de invigda.

 

Det är alltså  en total väsensskillnad mellan Guds hemlighet som den beskrivs i NT och hemligheter, mysterier i den ockulta traditionen som har sin början i de gamla mysteriereligionerna. ”Gud är ljus, och inget mörker finns i honom”, skriver Johannes i sitt första brev. Han gör allt öppet, sprider ljus och inbjuder oss till att vandra i ljuset.  Det handlar bara om den rätta tiden för dem att bli synliga. Allt i GT var ju en förberedelse för att Guds egen Son skulle komma som judarnas utlovade Messias och alla folks frälsare. Han skulle uppenbara vem Fadern var.

 

 

Hos profeten Daniel , 2:44, handlar det också om det rike Gud kommer att uppenbara i ändens tid:” Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt. 45 Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.” 

I detta viktiga kapitel 2 är det alltså  Gud som avslöjar Kung Nebukadnessars egen dröm för Daniel. Det är ju helt omöjligt för en människa att veta vad en annan människa drömt. Utmaningen från kungen var nämligen den, att hans egna spåmän, besvärjare och trollkarlar under dödshot skulle tala om för kungen vad han drömt. Daniel gick då in till kungen och utbad sig tid för att sedan ge honom uttydningen av drömmen. Han berättade det för sina vänner och man bad. Gud uppenbarade då hemligheten  för sin tjänare Daniel i en syn om natten. Det arameiska ord, raz.  som används där, översätts just med μυστήριον. Det är ju Gud som avslöjar meningen med kungens dröm och samtidigt ger en profetisk överblick av historien.  Det talas på flera ställen om denna hemlighet och det fick Daniel att tacka och prisa Gud med orden:

”Lovat vare Guds namn

från evighet till evighet.

Ty vishet och makt tillhör honom. 21

Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar

och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga

deras förstånd. 22

Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och hos honom bor ljuset. 23

Dig, mina fäders Gud,

tackar och prisar jag för att du har gett mig vishet

och förmåga och för att du nu har uppenbarat för mig det vi bad dig om. Ty vad kungen ville veta har du uppenbarat för oss.” 24 

 

 

 

Jag ska titta på en del bibelställen särskilt i NT  som har med detta att göra och de olika aspekterna av dessa Guds hemligheter som avslöjats i flera delar.

 

 

 

Vi lever ju i församlingens tidsålder mitt i en uppenbarad hemlighet, som Guds tjänare profeterna och t o m Jesu lärjungar inte förstod förrän Gud på ett påtaglig sätt ingrep för att visa dem sin vilja att nå alla folk med evangelium. Alla böcker i Bibeln skrevs ju av judar och deras speciella utgångspunkt och självförståelse, deras hopp utifrån Guds löften som var inriktat på Riket som Messias skulle upprätta, präglade dem . Paulus skriver : Rom 9:4 ”De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena, de har fäderna”. De var det utvalda folket och hedningarna hade under historien utgjort ett både yttre och inre hot. Det finns dock redan tydliga texter hos profeterna, b la Jesaja, om att relationen till hednafolken radikalt skulle förändras i den messianska tiden och att Guds frälsning gällde dem också.

 

 

Jesu lärjungar var fokuserade på Israels framtid. De frågade Jesus innan han for upp till himlen: ”Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?” (Apg 1:6). Det tog lång tid för dem att förstå att Guds löften om frälsning gällde hedningarna lika mycket som förbundsfolket. I Apg 10  får Herren på ett mycket handgripligt sätt hjälpa Petrus att förstå att han som jude kunde besöka en hedning och t o m predika för, i detta fall, Kornelius. Det är själva brytpunkten i kyrkohistorien, när evangeliet verkligen börjar predikas för alla folk och den Helige Ande föll över de som lyssnade och trodde.

 

Hemligheten om församlingen, att hedningarna skulle bli delaktiga i Guds förbund med Israel, inympas i det ädla olivträdet, var något som Paulus fick nåden och gåvan att förmedla. Det finns mycket som återstår att fullbordas innan Jesus kommer tillbaka. Det förblir fortfarande Guds hemlighet när och hur de ännu ofullbordade profetiorna kommer att uppfyllas. 

 

Enligt Efesierbrevet var det en hemlighet som var fördold ända tills dess att Paulus fick en uppenbarelse om den, nämligen  att hedningarna skulle bli medarvingar till Guds rike. Så här skriver alltså Paulus i 3:1-10 :”Därför böjer jag mina knän , jag Paulus som är Kristi Jesu fånge för er skull, ni hedningar. 2 Ni har ju hört om det uppdrag som Gud i sin nåd gav mig med tanke på er, 3 hur jag genom en uppenbarelse fick lära känna den hemlighet som jag redan i korthet har beskrivit. 4 När ni läser detta kan ni förstå min insikt i Kristi hemlighet.5 I forna generationer var den inte känd för människor så som den nu har uppenbarats genom Anden för hans heliga apostlar och profeter: 6 att hedningarna har samma arv som vi, tillhör samma kropp och har del i samma löfte i Kristus Jesus genom evangeliet. 7 Detta evangelium har jag blivit satt att tjäna med den gåva och nåd som Gud har gett mig genom sin mäktiga kraft. 8 Jag, den allra minste av alla heliga, har fått denna nåd att predika evangeliet om Kristi ofattbara rikedom för hedningarna 9 och att upplysa alla om planen med den hemlighet som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare. 10 Nu skulle Guds vishet i sin väldiga mångfald göras känd genom församlingen för härskarna och makterna i den himmelska världen. 11 Detta var det eviga beslut som han förverkligade i Kristus Jesus, vår Herre. 12 I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och tryggt komma till Gud.13 Därför ber jag er att inte tappa modet när jag får lida för er skull. Det är ju en ära för er.

 

 

Nära förbundet med detta är ett annat mysterium, som Paulus beskriver i Romarbrevet 11:25- 36:

”Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel , och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob . 27 Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder . 28 När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, 29 för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. 30 Förr var ni olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått . 32 Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

 

Lovsång till den Outgrundlige

33 O vilket djup av rikedom

 och vishet och kunskap hos Gud!

 Hur outgrundliga är inte

 hans domar,

 hur ofattbara hans vägar!

34 Vem har förstått Herrens sinne?

 Eller vem har varit

 hans rådgivare?

 35 Eller vem har gett honom något först

 så att han måste betala igen?

 36 Av honom, genom honom

 och till honom är allting.

 Hans är äran i evighet. Amen. ”

 

 

Anledningen till och förutsättningen för församlingens tidsålder, som avlutas när ”hedningarna i fullt antal kommit in”, är just Israels förstockelse och allt detta ingår i Guds underbara och för människor ofattbara frälsningsplan, inför vilken Paulus brister ut i lovprisning. Men till sist kommer de judar som trott och tror på sin Messias, att vara ett folk tillsammans med de frälsta hednakristna i den världsvida församlingen. Gud handlar visserligen på lite olika sätt med församlingen som består av judekristna och hednakristna, judafolket och de ofrälsta hedningarna i olika tider men vid Jesu återkomst fullbordas denna Guds underbara hemlighet, att vi alla kommer att vara ett enda, frälst folk från alla olika nationer.

I del II ska jag återvända till Jesu förkunnelse om Guds rike.

 

 

Del I 

 

 

heaven-child-god-1

 

 

I inledningen konstaterades att hemlighet i biblisk mening handlar om det som varit fördolt hos Gud men som uppenbarats av honom själv. Det handlar om hur hans frälsningsplan för världen blir alltmer tydlig och hur denna är knuten till Guds rike, he basileia tou theou (ἡ βασιλεία τοῦ θεοῦ). Guds rike är där Guds vilja sker och han råder och regerar. Där Gud är, där är hans rike. Det är ett aktivt och dynamiskt begrepp som betecknar suveränt herravälde och auktoritet.  Det är en beskrivning av verkligheten, att Gud sitter på tronen och att ingenting kan rubba hans auktoritet.  

 

Guds rike är ett uttryck för Guds person, hur han verkar och i sitt allvetande styr historien i enlighet med sin frälsningsplan. Därför sade Jesus: Guds rike, himmelriket hos Matteus, är här.  I och med Kungens ankomst hade också riket kommit. Där Jesus är, där är Guds rike. Det är ett evigt rike, eftersom det är Guds egen verklighet. Det kom bokstavligen till jorden med Jesus, är nu osynligt men verkligt verksamt, och ska bli fullt synligt på jorden vid hans återkomst. Jesus som Guds Son är den som uppenbarar de hemligheter som har med riket att göra, och han gör det i ord och gärningar. I honom såg man, och ser vi idag, hurdan Gud är när han verkar, när hans vilja sker: människor berörs av hans helighet och kärlek, omvänder sig från synd, befrias, upprättas, helas, kallas till tjänst. En annan viktig aspekt är hur Jesus genom att tala i liknelser om himmelrikets hemligheter, både uppenbarar och döljer sanningen. 

 

Därför är uppmaningen till människan inför detta oerhörda: omvänd er, för att ni ska kunna komma in i detta rike.  Vänd om från era egna vägar, avgudar, tankemönster. Ändra sättet att tänka, från era egna tankar till Guds tankar. Gör upp med det som skiljer er från Gud, ödmjuka er, tro och ta emot.

 

Det fanns stora förväntningar på denne väntade kung av Davids hus, som skulle vara Israels Messias och särskilt sådana med politiska förtecken. Man väntade sig att Messias skulle bryta romarrikets förtryck och upprätta ett synligt rike åt sitt folk. Man tog fel på tidpunkten för detta och förstod inte av olika anledningar att Jesus som den lidande tjänaren först måste dö för folkets och alla människors synder och bereda ett folk åt sig innan han vid tidens slut ska komma tillbaka och upprätta det synliga riket. T o m Jesu lärjungar frågade honom innan Jesus lämnade dem och upptogs till himlen (Apg 1: 6): ”Herre, är nu tiden inne för dig att återupprätta riket åt Israel?” Under 40 dagar efter sin uppståndelse hade han undervisat dem om Guds rike innan han lämnade dem och de ställde ändå denna fråga. 

 

Vi människor har alltid haft svårt att förstå Guds tidtabell, i vilken ordning saker och ting ska ske. Paulus fick uppenbarelsen från Gud om församlingen och Guds plan för hednafolkens frälsning innan de fruktansvärda händelser som avslutar vår tidsålder kommer att avbrytas med Jesu återkomst. 

 

+++

 

Vilka är då himmelrikets hemligheter, som Jesus säger att lärjungarna fått lära känna men inte de andra? Det första och viktigaste svaret är att de har lärt känna Jesus själv. De trodde och tog emot honom som den han var och är, Messias, den levande Gudens Son, något som Petrus senare svarade på en direkt fråga från Jesus (16: 13-17). Jesus själv är himmelrikets hemlighet, Guds fördolda skatt som nu uppenbarats för alla.

 

För det andra är det hebreiska ord, som Jesus troligen själv använde för ”liknelse” heter maschal och betyder ”gåta, fördolt tal, djupt visdomsord. Det grekiska ordet parabole har innebörden att ställa något vid sidan,  att jämföra. Guds rike är så totalt annorlunda än allt vi är vana vid. Det är än så länge osynligt, inom oss som tror, även om vi ser resultatet av dess närvaro när Herren verkar. Det måste därför jämföras med något vi har erfarenhet av: säd som sås, en åker med olika sorters vete, ett brödbak med surdeg, ett senapskorn som växer, ett nät fullt med fiskar. Jesus översätter sin och Faderns  osynliga verklighet till kända företeelser  för människor i alla tider. Jesus gör det begripligt för oss, hur riket är och fungerar. 

Men det finns en annan viktig aspekt, som jag ska koncentrera mig på här.

 I Jesu tjänst fanns också uppdraget att förstocka och förhärda genom sina liknelser. Så var det också för Jesaja, vars ord Jesus citerar: Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: ”Varför talar du till dem i liknelser?” 11 Han svarade dem: ”Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12 Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13 Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. 14 På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. 15 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. 16 Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. 17 Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det.

Det är detta som sker när man vägrar lyssna och ta till sig budskapet från Gud. Man förhärdar då själv sitt hjärta till den gräns där Gud låter förhärdelsen ta över och därmed skapas denna andlig dövhet: man hör men hör ändå inte. Budskapet från Gud har denna dubbla effekt:  de som vill höra och har öppna hjärtan får mer ljus, större klarhet från Gud. De som tillsluter sitt hjärta och inte vill höra förstår ingenting och förlorar snart det man menade sig äga.

Det är i sin tur en konsekvens av folkets och ledarskapets ovilja att under lång tid höra och omvända sig till Gud. Det når en gräns där resultatet just blir denna oförmåga att alls förstå det man hör. Det är en dom från Guds sida, att förhärda någon, ett konstaterande att den människan fått så många chanser att höra, omvända sig och lyda, men vägrat och detta har gjort hennes hjärta hårt, förstockat. Är hjärtat förstockat av otro och obotfärdighet varken hör, ser eller förstår man vad Gud vill säga. Hjärtat avser här personlighetens centrum med vilja, bevekelsegrunder, moral, samvete, tankeverksamhet, känslor, andliga förmåga och status osv. Ordet hjärta används ca 300 ggr i Bibeln så det finns mycket att säga som inte kan rymmas här, men bäst sammanfattar kanske profeten Jeremia det: ” Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det? 10 Jag, Herren , utforskar hjärtat och prövar njurarna för att ge åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt. 11 

Det är också därför Jesus uppmanar till omvändelse, så att Gud själv kan ge oss ett nytt hjärta och en ny ande. Han ger oss av sitt eget liv när vi föds på nytt in i Guds rike.

Jag kan inte gå in på Jesajas tid här men situationen var andligt sett densamma. Profeten Jesaja hade profeterat, varnat, manat till hörsamhet och lydnad i den andligt avfälliga och politiskt svåra situation landet befann sig på 700-talet f Kr. Men man hade vägrat.  Folket hade under lång tid levt i uppror och trolöshet mot Gud och profetens uppgift var delvis ett förhärdelseuppdrag: 6: 11 :”Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade.

Jesajaboken i stort rymmer många domsutsagor varvat med löften om Herrens nådefulla räddning.

Tillbaka till Matteus evangelium så är kap 12 är ett viktigt kapitel för att förstå liknelsekapitlet 13. Där beskrivs hur fariseerna menade att det var med hjälp av ”Beelsebub, de onda andarnas furste”  som Jesus drev ut de onda andarna. Allvaret i detta blir klart när Jesus säger att det var den enda synd som aldrig någonsin kommer att bli förlåten: hädelse mot den Helige Ande. Att tillskriva Andens verk den Onde själv är så oerhört att det är svårt att fatta. De har själva valt att gå bakom den gräns där Guds sanning kan nå dem. ”Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker” hade Jesaja sagt (5:20). Så långt hade det gått, att de andliga ledarna som haft tillgång till Guds ord, blivit förmörkade av ett sådant hat gentemot Jesus att de ville döda honom. Nästa steg var detta förfall i total lögn. De hade haft många möjligheter att vilja höra, förstå, lära och tro under den tid Jesus undervisat och gjort under bland folket. Men problemets rot låg också i att de faktiskt inte höll sig enbart till den skrivna Toran, Tanach, utan att det vuxit ram en muntlig Tora som egentligen var kommentarer till den skriftliga och som fått stor betydelse. Traditionerna kring dessa olika tolkningar och ”förfädernas stadgar” hade blivit viktigare än Skriften självt. Mer om det i ett annat inlägg.  Men vi förstår att det var så när Jesus, enligt Johannes (5:47)  säger: ”Om ni trod­de på Mo­se skul­le ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. Men om ni in­te tror på vad han har skri­vit, hur skall ni då kun­na tro på vad jag har sagt?” 

Kap 13 hos Matt fungerar sedan som en slags vattendelare efter denna händelse. Jesus hade förkunnat, botat och konfronterat fariseer och skriftlärda. Många hade tacksamt tagit emot hans ord och blivit botade medan andra hade förkastat honom, både bland folket och ledarskapet. Som ett resultat av deras ovilja att ta emot budskapet sker denna förstockelse. Det är den verkan Guds budskap får när det inte tas emot. Jesajas profetia går här i uppfyllelse. Han fick själv erfara verkligheten av detta allvarliga läge, när folket vägrat höra under lång tid och till sist inte längre kunde nås i sina hårda hjärtan. Då är det bara en Guds domshandling som återstår. Gud vill alltid rädda men om viljan till omvändelse saknas straffar Gud  sitt folk i hopp om att det ska väcka dem till ånger och omvändelse så att han till sist kan visa sig nådig och rädda dem.

Om de hade förblivit i Guds Ord skulle de känt igen sin Messias, hur alla löften fått sitt Ja och Amen genom honom, hur profetiorna uppfyllts. Men detta ingick också i Guds rådslut och plan för alla människors frälsning.

I kommande delar ska jag studera en del av Jesu liknelser lite mer noga.

 

 

III  Liknelsen om såningsmannen

 

 

2e9ce39dfd

 

Jag börjar med denna första och centrala liknelse. Jesus beskriver där hur fyra olika kategorier av människor tar emot Guds Ord.  Den är viktig, något som  Markusevangeliet betonar  i sin version av händelsen: 13 ”Han sade sedan till dem: ”Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls?” Man kan dels se den som en förklarande liknelse av hur Jesu ord mottogs när han verkade bland sitt folk, dels en nyckel-liknelse som öppnar många dörrar till översikt och sammanhang i vår läsning av Guds ord i det stora hela.  Jag kommer att följa dessa båda spår i den här serien. Min hemsida handlar mycket om att ha ett fågelperspektiv och se de stora linjerna och teman i Bibelns olika böcker.

 

Det kan tillämpas på oss alla, oss som lever idag och läser Bibeln, och de som Gud talade till genom historien. I Guds Ord finns allt vi behöver för att  leva och växa som människor. I säden finns den färdiga växten som en möjlighet, men måste sås i rätt jordmån för att kunna växa. Därför förhåller sig varje människa till detta: Gud har talat, såningsmannen har sått sitt utsäde, men vilken jordmån finns i vårt hjärta för att ta tillvara på det? Det är Guds fråga till oss, och vår fråga till oss själva när vi läser texterna.

 

Ett sätt att läsa bibeltexterna kan alltså vara genom den här liknelsen, som rymmer så grundläggande principer för vårt förhållande till Gud och hans Ord. Man kan belysa några av Bibelns huvudpersoner utifrån detta perspektiv och tänka sig hur de framträdande gestalterna i Bibeln svarade på Guds tilltal, hur de tog emot hans Ord. Man kan alltså dels läsa bibelböckerna i ljuset av denna liknelse och även använda den som en spegel för oss själva. Vad gick fel när säden aldrig växte upp till moget ax? Varför blev det ingen frukt? Det beror på jordmånen, inte på säden.  Kan vi göra något åt själva jordmånen, vårt hjärta , så att Ordet  vi hört kan gro och växa upp?

 

Vi kan kultivera vårt hjärta, vilket kan innebära att vara ödmjuka, villiga att lyssna, lära och lyda vad Gud säger. Det handlar om hur vi lever i stort, vad vi prioriterar, om vi ger Gud tillräckligt med plats. Finns det en öppenhet, vilja att ändra oss, ge Gud rätt när vi blir överbevisade om vår synd. Framför allt innebär det att vi lever i ljuset inför Gud, tar tid i Ordet och i bönen.

 

Här är liknelsen:

 

Matteus 13:3-23

”Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. 2 Då samlades så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. 3 Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:
”>”En såningsman gick ut för att så.
4 När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5 En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. 6 Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det. 8 Men en del föll i god jord och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. 9 Hör, du som har öron!”


 

Vi ser alltså att alla fyra i de olika grupperna hör ordet men sedan upphör likheterna.

 

I de ofruktbara lyssnarnas fall

  1. förstår de inte vad de hört
  2. rycker den onde  bort ordet ur deras hjärtan så att de inte kan tro och blir frälsta
  3.  tror de  bara för en tid, och i förföljelse, lidande och frestelse kommer de på fall
  4. världsliga bekymmer, rikedom, begär efter annat kväver ordet.
  5. det blir utan frukt.

 

De fruktbärande lyssnarna karakteriseras av de först verkligen lyssnar, begrundar det och sedan tillämpar det i levande livet.

 

Evangelisterna framhäver lite olika saker, när det gäller innebörden av liknelsen för att förstå hur vårt hjärta kan vara en god jordmån för Guds ord.

I Lukas version av liknelsen, Kap 8:9-15 förklarar Jesus betydelsen för sina lärjungar. Han säger följande om den fjärde kategorin: ”Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktig och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga”.

Här får vi veta lite mer vilken jordmån som är den bästa för ett fruktbärande. Det ska finnas en genuin vilja, en allvarligt menad inställning att ta ordet på allvar. Det finns många synonymer till uppriktig, som också har med sanning och äkthet att göra. En viktig aspekt är att behålla ordet i detta uppriktiga och goda hjärta. Det har också med uthålligheten att göra.  Det är väl det som skiljer ut dem som bär god frukt. De väljer den goda delen först och låter därför inte den onde stjäla den dyrbara skatten som är Guds ord ifån dem, varken genom prövnngar eller frestelser, bekymmer eller världsliga angelägenheter. De är inte så lätt distraherade av annat. De söker Guds rike först och hans rättfärdighet kan man säga, med ett annat Jesusord. De håller Guds ord för att vara det viktigaste och är uthålliga i att både begrunda ordet och leva ut det.

 

+++

 

 

 

 

 

 

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Kärnbibeln

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Gatestone Institute :: Artiklar

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Jordan B Peterson

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Världen idag Play

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Joel's Trumpet

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Reasons to Believe

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Apologia

Med Bibeln i centrum från början till slut.