Daniel, דָּנִיֵּ֣אל. Gudsman, profet och statsman.

profet

 

Inledning. 

 

Profeten Daniels liv var långt och händelserikt och den bok i Bibeln som bär hans namn är en av de märkligaste och viktigaste . Det är en bok om Guds suveräna makt, både genom de mirakler han gjorde för att skydda sina tjänare, den visdom Daniel fick till att tyda de babyloniska kungarnas drömmar och de uppenbarelser han gav Daniel om hela världshistoriens förlopp i syner och visioner. Det är en bok om Guds rike, som kommer att bestå när alla jordiska riken med sina tyranner faller, hur fruktansvärda de än är. Det är en bok om Kungen i Guds rike, Messias och Människosonen. Jesus talar ju om sig själv som just Människosonen och det finns några viktiga avsnitt i boken som beskriver detta.

 

Daniels bok handlar också om hur man övervinner under svårt motstånd och bevarar sin tro under hårda angrepp. Det är en bok om framtiden och kunskapen om hur vi ska förstå den kommer att öka ju närmre vi är Jesu återkomst (12:4). Det är en viktig bok som stärker vår förtröstan på Gud, som har full kontroll över allt som sker, som vet vad som skall komma och som leder sitt folk till sitt eviga rike.

 

Därför har den mycket att lära oss. Daniel är en av de stora förebilder vi har i Bibeln, som vi kan lära oss mycket av. En annan är Josef, som jag ska skriva om senare. Men vad gäller själva texten i boken så ska jag inte analysera den i detalj. Det är en för stor och komplicerad uppgift. Profetian i kap 9:22-27 är en av de mest svårbegripliga i Bibeln. Många har försökt räkna ut exakta tidpunkter och få ihop det hela, men det låter sig inte göras så enkelt. Som med många profetior får vi veta tillräckligt för att förstå att Gud har full kontroll och vet när väsentliga skeenden i hans frälsningsplan ska ske, men utan att ha hela bilden klar för oss. Det är säkert medvetet på det sättet.

 

Daniels liv började med separation och deportation vid unga år, ca 605 f. Kr, när den babyloniske kungens Nebukadnessar styrkor intagit Jerusalem.  Han rycktes upp med rötterna och planterades om i en helt främmande och säkert skrämmande miljö långt hemifrån. Han levde i exil hela sitt liv men hans hjärta förblev hos sitt folk och trots stora framgångar som statsman är det ändå hans hängivenhet och trofasthet till sina fäders Gud som lyser starkast. Han var en bedjande gudsman hela sitt liv och satte Herren främst i alla sina omständigheter.

 

Det slutade med att han fick uppleva det han bett och verkat för under så många år: hans folk fick återvända till sitt land efter 70 års exil i Babylon.. Det blev möjligt när den persiske kungen Cyrus eller Kores besegrade det babyloniska riket 539 f Kr. Då gick Jesajas profetia (kap 45) bokstavligen i uppfyllelse. Profeten hade namngett Kores drygt 250 år tidigare!  Även Jeremias profetia i 29:10 fullbordades.  Efter lång och trogen tjänst fick sedan Daniel gå till vila och vänta på uppståndelsens dag (12:13) . Vid flera tillfällen kallas han högt älskad, högt benådad. Han var onekligen helt unik i sin tjänst , som omfattade en lång tidsperiod (600-536 f Kr) och som påverkade hans samtid och dess politik, liksom hela frälsningshistorien.

 

+++

 

Gud var med och beskyddade honom och gav honom  kunskap och visdom i att tyda drömmar, vilket helt avgörande för utvecklingen hans eget och vännernas liv, liksom för den politiska situationen i stort. Det gjorde också att han fick höga befattningar i det babyloniska riket. Förutom att vara statsman, var Daniel ändå först och främst en gudsman, som vi förstår av hans karaktär och agerande. Han bevarade sin andliga integritet från början, trots att han och vännerna måste lära sig  kaldéernas språk och litteratur. Det handlade om en för Daniel och hans vänner totalt främmande gudavärld som genomsyrade tänkandet. Babylonierna var kända både för matematisk och magisk kunskap, astrologi, teckentydning.

 

Men Daniel fortsatte att be tre gånger om dagen, vänd mot Jerusalem. Han studerade Skrifterna och var förebedjare för sitt folk inför det han hoppades på, att Israels folk skulle få återvända till sitt land. Han bad och bekände ställföreträdande sitt folks synder inför Gud och den bön han ber är oerhört lärorik (kap 9). Jag återkommer till den. Daniel bevarade sitt hjärta, sin tro i denna främmande miljö, så präglad av avgudadyrkan. Detta gjorde han samtidigt som han skötte sina uppgifter på ett oklanderligt sätt i kungens tjänst.

 

Jesus hänvisar till Daniel som profet i sitt eskatologiska tal , Matt 24:15. Han bekräftar de visioner Daniel haft om ändtiden, om den stora nöd som ska komma över Guds folk innan hans återkomst. Många har avfärdat precisionen i Daniels visioner och menat att de är skrivna i efterhand. Ingen kan förutsäga framtiden så exakt som han gjorde, om man inte räknar med Gud själv naturligtvis och det gör inte bibelkritikerna. Daniel skildrar tiden efter exilen 400 år framåt i detalj och ännu mycket större än detta, Guds Messias, Människosonens första ankomst för att dö och hans andra ankomst i härlighet (kap 7 och 9).

 

Daniels bok innehåller uppenbarelser om den allra sista tiden och synerna uttyds med hjälp av ärkeängeln Gabriel och har ett apokalyptiskt bildspråk.  Den är både profetisk och apokalyptisk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.