Vem kan väl jämföras med Honom?

thorvaldsens-kristusgestalt1

 

Några tankar kring vad det är som gör vår Herre Jesus Kristus så absolut unik i jämförelse  med alla andra och därför också tron på honom lika unik.  Det är inte en religion bland andra. Det var inte människor som utformade en lära eller en religon. Därför går det inte att likställa tron på det Gud uppenbarat om sig själv genom sin egen Son med religioner eller filosofier, även om det i dem kan finnas korn av det som är gott och sant, eftersom Gud verkligen är  skapelsens Gud och alla människors Gud. Men han verkar enligt sina bestämda ordningar som vi inte kan åsidosätta.

 

Gud uppenbarar sitt väsen till dels i naturen och i den lag som är skriven i människans hjärta. Det handlar dels om att Gud finns och är skaparen, dels om att varje människa är en ansvarig och moralisk varelse inför honom. När det gäller hur Gud verkat i frälsningshistorien, som vi har den i Bibeln, vet vi att Gud började med att utvälja en man, Abraham, och så ett folk för vilket han skulle uppenbara sin vilja, sitt Ord och sin lag. Som en del av detta folk och som uppfyllaren av alla löften om verklig räddning till dem och därmed hela mänskligheten , föddes sedan Sonen Jesus med det unika uppdraget att  i ord och gärning visa vem Gud verkligen är. ”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn , han har gjort honom känd.
”(Joh 1:18).

 

Därför tillhör tron på honom  en helt annan kategori än de människoskapade religionerna. Budskapet om honom har sitt ursprung hos Gud själv och kom till oss som en gåva av nåd. Därför är det också omöjligt för oss att själva kunna förstå denna andliga verklighet som är Gud själv. Vi behöver, som Jesus säger, födas på nytt av Guds Ande för att kunna komma in i  Guds rike, hans verklighet som är osynlig för det fysiska och själiska ögat. Då blir det möjligt att lära känna  Gud, när Anden förklarar det vi får höra om Fadern och Sonen. Anden verkar bara i gemenskap med Fadern och Sonen för att förhärliga Kristus, vittna om honom och levandegöra Guds Ord. Men Anden verkar också bland människor utanför de troendes församling, för att överbevisa om synd, rättfärdighet och dom och för att väcka människors tro på Jesus som den enda vägen till frälsning för oss alla.

 

1 Kor 2:9 Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom 10 Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. 11 Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.
12 Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud. 13 Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord . 
14 En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 

 

Hur obegripligt det än är för oss, att Gud är EN sann Gud till sin natur och ändå tre personer och att Kristus är sann Gud och sann människa, så gör den helige Ande det begripligt för oss. Vi skulle aldrig förstå någonting, och särskilt inte varför han måste dö för oss, utan att bibelordet och Anden klargjorde det för oss. Därför är vår uppgift att ta emot i tro det han sagt och gjort och i gemenskap med honom själv låta oss undervisas, och sedan förmedla detta till andra. Vi ska förvalta det han uppenbarat om sig själv för oss.

 

Guds Son, Ordet,   hade funnits för evigt hos Fadern innan han föddes som människa av David släkt i Betlehem.  Han levde, undervisade och verkade i kärlek och med Andens kraft som ingen annan,  för att sedan låta sig korsfästas och dödas, begravas och uppstå från de döda, återvända till sitt himmelska hem hos Fadern på hans högra sida.  Jesus var och är i sanning Guds Son, ett med Gud, Gud själv. Han inte bara koncipierades på ett absolut unikt sätt genom den Helige Ande  och uppstod från de döda utan hade alltså funnits i evigheters evighet innan universum skapades  och han fortsätter att leva för evighet efter sin uppståndelse. Han valde att bli människa för vår skull, för att dels på ett fullkomligt sätt uppenbara vem Gud ÄR och för att dö för våra synder så att hindret för vår gemenskap med Gud kunde undanröjas och vi få evigt liv hos Gud . Hebréerbrevet inleds med att författaren beskriver honom på detta sammanfattande sätt:

 

1 1 I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, 2 men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum . 3 Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.

 

Vad annat kan vi göra än tacka och tillbe, än tro och tjäna en sådan underbar Gud?

 

 

 

De fyrtio dagarna mellan uppståndelsen och himmelsfärden

 

emmaus-road-mosaic

 

 

Redan samma dag som Jesus stod upp från de döda och lämnade graven visade han sig för två vandrare på väg till Emmaus. ( Luk 24:13-35). Det är en vacker skildring av Jesu omsorg om två ledsna och vilsna lärjungar. Han slår följe med dem, lyssnar och börjar sedan förklara allt som står skrivet om att Messias måste lida innan han kan gå in i sin härlighet. Han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.

 

De kände märkligt nog inte igen honom förrän han på deras enträgna begäran följer med dem hem och bryter brödet vid kvällsmåltiden. Då försvinner han plötsligt och de återvänder till Jerusalem för att träffa de elva (apostlarna) och andra lärjungar. Då får de veta att Jesus också visat sig för Petrus och de berättar om hur deras hjärtan brann när han öppnade Skrifterna för dem.

 

Lukas skriver sedan följande: Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid vare med er!” 37 Uppskakade och rädda trodde de att det var en ande de såg. 38 Men han sade till dem: ”Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan? 39 Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har.” 40 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och fötter.

41 När de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro, frågade han dem: ”Har ni något ätbart här?” 42 Då räckte de honom en bit stekt fisk , 43 och han tog den och åt inför deras ögon.44 Och han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna.” 45 Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. 46 Och han sade till dem: ”Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47 och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48 Ni är vittnen om detta. 49 Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”

 
Enligt vad Lukas skriver i Apostlagärningarnas första kapitel var Jesus tillsammans med lärjungarna efter sin uppståndelse och innan himmelsfärden i fyrtio dagar. Hur gärna hade vi inte velat vara med och lyssna! Jesus talade med dem om Guds rike, inpräntade säkert  sin undervisning i dem på nytt och hjälpte dem att förstå Skrifterna i ljuset av sin uppståndelse.

 

Han förberedde dem också för det stora som skulle ske när han fysiskt lämnat dem och den Helige Ande skulle komma över dem. Det markerade ju början på en helt ny epok, församlingens tidsålder, när evangeliet skulle predikas till jordens yttersta gräns, med början i Jerusalem och Judéen.  Men det förstod lärjungarna ännu inte hela vidden av. Det var långt senare  som det verkligen går upp för dem, att evangeliet gällde hedningarnas frälsning också, och inte bara judarnas.

 

Jesus markerade dock tydligt att tiden ännu inte var inne för lärjungarna att få veta när han skulle upprätta riket åt Israel. För dem var det naturligtvis det viktigaste, att Israels uppståndne Messias, Herre och Kung så snart som möjligt  skulle träda fram för Israel och utropa Riket. Men vi vet ju med facit i handen att det skulle ske långt fram i tiden och att församlingens tidsålder varat i över två årtusenden.  Vi väntar på att han snart ska komma tillbaka.

 

+++

 

Ett sätt att poängtera viktiga händelser i Bibeln är att det sker under en tidsperiod av 40 dagar eller år. Det kan handla om en prövningstid, som när Jesus frestades i öknen under 40 dagar eller när Israels folk vandrade i öknen i 40 år. Det kan också handla om en förberedelsetid inför att Gud uppfyller ett löfte och/eller en viktig förändring ska ske.

 

 

Här är några exempel på dessa fyrtioårsperioder:
När Noa samlat alla djuren gick han in med sin familj i arken. Den stora floden kom och det regnade i 40 dagar. 1 Moseboken 7:4.
Moses vistades 40 år i Midjans land när han flytt Egypten efter att ha dödat en egyptier. Efter dessa långa år blev han kallad av Gud att föra Israels folk ut ur slaveriet. Apg 7:30. Moses vistades senare 40 dagar vid två tillfällen på berget Sinai, där han tog emot stentavlorna från Gud. 2 Moseboken 24:18 , 2 Moseboken 34:28.
De tolv spejarna bespejade Kanaans land i 40 dagar. 4 Moseboken 13:26.
Invånarna i Nineve fick 40 dagar på sig att omvända sig från sin ondska när Jona profeterat om stadens undergång. De bättrade sig som vi vet och Gud skonade staden.

 

 
Elia gick i 40 dagar till berget Horeb, efter den dramatiska konfrontationen med Baals avgudapräster på berget Karmel. Först blev han styrkt av den måltid en Herrens ängel beredde åt honom. På Horeb talade Gud till honom i den stilla susningen. 1 Kungaboken 19:8.

 

 

+++

 

Efter dessa fyrtio dagar med Jesus fick de befallningen att stanna i Jerusalem och invänta Faderns löfte om att sända den Helige Ande. Det skulle ske tio dagar senare, och alltså 50 dagar efter Påsken. Då kom också en annan av de judiska högtiderna att uppfyllas när lärjungarna blev uppfyllda av den Helige Ande och lagen kom att skrivas in i deras hjärtan, och inte som i det gamla förbundet på lagtavlor av sten.

 

Jesus uppfyllde alla judiska högtider som var profetiska förebilder inför hans ankomst och försoningsverk. Lövhyddohögtiden återstår att uppfylla när han kommer tillbaka och sätter sig på kung Davids tron i Jerusalem.

 

 

Det första budet. I

 

 

förbundsarken

 

Här är texten jag ska fundera över:

 

2:a Mos 20:1-6
” Och Gud talade alla dessa ord: 2
Jag är Herren , din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. 3
Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. 4
Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. 5 Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren , din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, 6 men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud. ”

Det är alltså avgudadyrkan som får så allvarliga konsekvenser:  barn i tredje och fjärde släktledet kommer att straffas för fädernas missgärning. Hur kan det komma sig?

 

Det är synd direkt mot Gud, mot hans auktoritet och herravälde på ett särskilt sätt och Gud är en ”nitälskande” Gud. Det hebreiska ordet קַנָּא, qanna, betyder svartsjuk, men inte som vi definierar det i våra mänskliga relationer. Det har med Guds exklusivitet som Herre och Skapare att göra och den helighet som utmärker hans väsen: ingen liknar honom. Han är helt avskild från synden, det onda och döden. Han är den ende som har rätt och värdigheten att bli vördad, fruktad, åtlydd, erkänd, trodd och älskad.

 

Han kan kräva exklusiv tillbedjan och lydnad för att han är den han är. Det är samtidigt ett sätt att skydda människan från meningslöst och skadligt avguderi. I GT betecknas avgudarna som tomma, ett intet. När vi kommer fram till NT har vi en klarare beskrivning av den mot Gud fientliga andevärlden.

 

Därför är den så oerhört allvarlig. Redan i 1:a Moseboken varnade Gud och sade till de första människorna, att om de bröt mot det enda bud han hade gett dem i Eden, skulle de döden dö. Här ser vi en princip som är genomgående när det gäller Guds bud och hans Ord i det stora hela: det rymmer alltid villkor och följdriktigt konsekvenser av valet. Om du gör si eller så, kommer detta att hända. Det andra ledet innehåller då beskrivningen av konsekvenserna av överträdelsen i förväg, som en varning till människan:
1) Du skall inte äta av trädet med kunskap om gott och ont 2) om du gör det skall du döden dö.

 

 

Gud som den ende sanne Guden och skaparen  förbjöd sitt folk att göra sig bildstoder eller avbilder av de skapade tingen ( det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden.  Konsekvenserna av avgudadyrkan är förödande.  Romarbrevet, kap 1: 18-32 beskriver mänsklighetens historia utifrån detta perspektiv när man tillber det skapade framför Skaparen själv.

 
Gud låter straffet drabba barnen, eller annorlunda uttryckt, följderna av detta förfärliga förbundsbrott är att Guds beskydd viker undan och att de och deras barn blir utlämnade åt de onda makternas inflytande. Gud kan inte välsigna och vara med dem när de medvetet går utanför hans vilja och ord, de gränser Gud dragit upp, rakt ut i mörkret.

 

Det är inte bara de själva som drabbas personligen här och nu, utan magnituden av detta lagbrott, denna synd, är sådan att den får ett eko över generationsgränserna. Det finns grafiska exempel på detta i Bibeln, vad som händer med folket när de förfaller till avgudadyrkan.

 

Det påverkar hela familjens liv. Det kan finnas fler aspekter av detta; fadern, föräldrarna, andra ledare i olika sammanhang alltifrån en förening till de högsta politiska makthavarna, påverkar alltid gruppen på gott och ont. Alla med auktoritet har ansvar och deras val påverkar gruppen. Här är bara ett av många exempel på hur Gud varnar sitt folk för konsekvenserna av olydnad. Längre fram i historien, under profeten Jeremias tid och i samband med den stora katastrofen som förstörelsen av Jerusalem innebar, är det återigen denna avgudadyrkan som är orsaken till nöden, se Jer 44:1-23.

 

”Tag er till vara så att ni inte glömmer det förbund som Herren , er Gud, har slutit med er, så att ni inte gör er en avgud, en bild tvärtemot vad Herren , din Gud, har befallt dig. 24 Ty Herren , din Gud, är en förtärande eld, han är en nitälskande Gud. 25
När du har fött barn och barnbarn och ni bott länge i landet, om ni då försyndar er genom att ni gör er en avgud, ett slags bild, och därmed gör det som är ont i Herrens , din Guds, ögon och väcker hans vrede, 26 då tar jag i dag himmel och jord till vittne mot er att ni snabbt kommer att utrotas ur det land dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning. Ni kommer inte att leva där länge utan kommer att helt förgöras. 27 Och Herren skall skingra er bland folken, och endast ett litet antal av er skall bli kvar bland de hednafolk som Herren skall driva er bort till. 28 Där skall ni tjäna gudar som blivit gjorda av människohänder, gudar av trä och sten. De kan varken se eller höra, äta eller lukta. 29  ”>Men om ni där söker Herren , din Gud, skall du finna honom, om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ. 30 När du är i nöd och allt detta händer dig i kommande dagar, skall du vända om till Herren , din Gud, och lyda hans röst. 31 Ty en barmhärtig Gud är Herren , din Gud. Han skall inte överge dig eller förgöra dig. Han skall inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina fäder. ”

 

 

Detta Guds egendomsfolk, som Gud hade ingått förbund med och själv garanterade löftena i detsamma, hade ingen ursäkt egentligen. Ett förbund innehåller alltid både villkor och löften och det är Guds som bestämmer båda. De hade sett Guds handlande så direkt och påtagligt när Gud reste upp Mose för att föra dem ut ifrån slaveriet i Egypten. De hade bevittnad Guds stora kraftgärningar och under, hans omsorg om dem under ökenvandringen. Gud varnade alltid sitt folk för hur konsekvenserna av olydnaden skulle bli på så många ställen i Skriften : 5 Mos 4, 11, 28.

 

Att göra sig dessa eländiga avgudar av skapade ting kallar Gud för att hata honom. På något sätt måste korruptionen börjat i hjärtat: de hade avfallit från Gud. Vad innebär det att hata Gud? Man vill inte ha något med honom att göra så till den grad, att man går sin egen väg och vänder sig till främmande gudar. Man vänder ryggen åt honom och vill inte lyssna.  Här möter vi återigen detta genomgående tema i Bibeln: det viktigaste är  hjärtat:
5 Mos 6: 5-9  ”Och du skall älska Herren , din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft. 6 Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på hjärtat. 7 Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. 8 Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på din panna. 9 Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar. ”

 

För den som vill älska och lyda Gud är blotta tanken på att överge Gud och tillbedja sina händers verk, en omöjlighet. Proportionerna talar för sig själva när Gud säger att han ska visa nåd mot tusen släktled när man älskar honom och håller hans bud. Tusen släktled får nåd jämfört med tre eller fyra släktled som får ta konsekvenserna av olydnad. Kan det sägas tydligare än att Guds vilja är att visa NÅD mot alla…

 

Nu är detta Gamla Testamentet och vi måste påpeka att från vårt kristna perspektiv och det nya förbundet i Jesus Kristus, kan dessa förbannelser brytas över enskilda och släkter. Genom Jesu död på korset utplånas synden och straffet, för den som omvänder sig och  tror : 

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 10 Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 11 Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam . 12 Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. 13 Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst . 
” 

Som troende har vi sedan en stor uppgift att be för vår släkt. Det är visserligen ofta ett livslångt bönearbete som kräver kamp och uthållighet, men det är vår kallelse. Vi vill ju att framför allt våra närmaste ska bli räddade och Guds välsignelser komma över vår familj och  släkt.

 

Det finns två vägar:
5 Mos 30: 15-20 ”Se, jag lägger i dag fram för dig livet och vad gott är, döden och vad ont är, 16 då jag i dag befaller dig att älska Herren , din Gud, att vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rådslut, för att du må leva och föröka dig, och för att Herren , din Gud, må välsigna dig i det land dit du kommer för att ta det i besittning. 17 Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem, 18 så kungör jag för er i dag att ni förvisso skall förgås. Ni kommer inte att leva länge i det land dit du drar över Jordan för att komma och ta det i besittning. 19
Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva, 20 genom att du älskar Herren , din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Ty detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob. ”
Jesus säger som svar på en fråga från en skriftlärd, om vilket bud som är störst:
Mark 12: 28-31 
” Jesus svarade: ”Det främsta är detta: Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en. 30 Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. 31 Sedan kommer detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.”