Offer och övervinnare. Del 2. Den troendes kamp.

 

 

 

 

De gudsmänniskor vi möter i Bibeln var inte förskonade från lidande och orättvisor av olika slag. Men de förtröstade på Gud och fick nåd att vara uthålliga i alla svårigheter. Det är genom tro och tålamod vi får det utlovat är, när det än nu blir.

Herren verkade i och genom dem för att genomföra sin vilja trots allt motstånd, vilket ledde fram till historiens höjdpunkt när Jesus levde, dog och uppstod på vår sargade jord.

Henok vandrade med Gud under sin livstid, liksom Noa, som levde under en helt förfärlig tid av våld, perversioner och laglöshet. Mitt i allt kaos arbetade Gud för att återupprätta ordningarna, de skapelsegivna och välsignade ordningar som finns för att skydda oss människorna. Gud talade till sina utvalde och ingick även förbund med dem och fastställde därmed villkoren för relationen. Jag återkommer till de viktiga förbunden i nästa del. Det har i sin tur att göra med vikten av att vilja höra vad Gud säger, verkligen vilja lyssna in hans röst. Det är möjligt att göra det, något jag återkommer till i del IV.

 

Deras tro på Gud skyddade dem inte från det som drabbar alla människor i form av sjukdom, olyckor, naturkatastrofer osv, men de höll ut i sin tro och förtröstan, och därför var de också övervinnare. För vad är egentligen viktigast i livet? Paulus skriver att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska bli vår (Rom 8:18). Det värdefullaste vi har är den skatt som aldrig förgår, Gud själv, och vår tro och förtröstan bär oss igenom allt hem till honom. Människan gick, och går fortfarande, vilse på sin egen väg, men Gud kom oss till mötes i den konkreta verkligheten, så präglad av lidande och död. Jesus vet vad det är att vara människa och han blev inte heller skonad från ondskan, orättvisan, smärtan, trots att han var Guds Son och syndfri. Tvärtom drabbade den honom med full kraft för vår skull, men han var i sin stora kärlek villig att betala priset för vår skuld.

 

Vi är offer för olika omständigheter vi inte valt och kan påverka, men har med Guds hjälp möjligheten att övervinna, att segra över det som vill förstöra våra liv. I Jesus Kristus får vi del av hans seger, till och med över döden. Vi kan inte av egen kraft ens övervinna våra egna synder och svagheter, och ännu mindre den ondes makt. Vi är helt beroende av Gud i allt, att få del av hans väldiga kraft, hans liv, hans nåd.

 

 

Vi  tillhör Guds rike som hans barn, samtidigt som vi lever i en värld som inte är under hans goda herravälde. Vi tillhör honom vilket dock inte med automatik betyder att vi är förskonade från olyckor, sjukdomar, och nöd så länge vi lever här på jorden. Däremot är vi skyddade från vår själafiendes inflytande om vi förblir i Kristus. Guds Ord och den helige Ande hjälper oss att förbli i honom, redan leva i Guds rike fast vi är kvar i världen. Men vi lever i hoppet och förväntan på  Jesu återkomst, när det fullkomliga och förblivande segern som Jesus vann över fördärvsmaterna blir en maninfesterad verklighet. Samtidigt pågår den personliga kampen mot allt som vill förstöra vår relation till Gud, andra och oss själva.

 

I vår oroliga och osäkra tid är livet verkligen en kamp för många och på olika sätt, men det är den andliga kampen jag främst tänker på här. Den vapenrustning Paulus skriver om i Efesierbrevet 6 är just ett skydd i den andliga kampen, mot andemakter i opposition mot Gud. Den skyddar inte automatisk mot sjukdom eller annan nöd. Men vi uppmuntras naturligtvis ändå att be om helande. Jesus botade sjuka, uppväckte döda och gjorde alla slags mirakler. För Gud är ingenting omöjligt och han griper in på olika sätt i människors liv som söker hans hjälp.  Men, som vi vet, och det är något vi inte kan förklara eller förstå, blir inte alla botade, trots att kanske tusentals troende ber för någon. Det tillhör Guds fördolda vilja, och det är alltid bäst att när vi ber om helande så överlämnar vi oss hur det än blir, i Guds goda händer. Att tillhöra honom är mer värt än allt annat, vare sig vi lever eller dör.

 

Vi får redan här i tiden, i denna onda tidsålder, försmak av det himmelska livet som ska vara helt fritt från sorg, smärta, död, sjukdom, separation. Men kristna som är sjuka, förföljda, och i nöd på olika sätt får ofta fortsätta leva på hoppet om den stora befrielsen vid uppståndelsen. Dock tröstar, styrker och hjälper Gud oss igenom alla svårigheter, som han gjort med sitt folk, sina barn i alla tider.

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

Vad innebär det då att att övervinna eller segra i biblisk mening? Det finns ju ett kamp-och segermotiv i Skriften som skildrar Guds suveräna strid och seger över satan och de fallna änglar för att befria sin skapelse från deras influtande. Det handlar absolut inte om två jämbördiga parter, på intet sätt är Gud och hans motståndare ens på samma nivå. Gud är Skaparen, och i den krets av höga andefurstar han skapade skedde det uppror mot Guds auktoritet som sedan också spreds till människornas domän med lögnen som främsta vapen. Det var och är ytterst en strid om sanningen, det Gud har sagt, och det satan förvränger med sina lögner. Konskevenserna blev som vi vet katastrofala, relationen till Gud bröts och döden fick makt över mänskligheten.

 

Varför måste vi på ett personligt plan i ett nytestamentligt perspektiv övervinna, och vad? För att det finns ett djupt rotat motstånd mot Gud och hans evangelium i världen, vilket vi får erfara på olika. Vi måste sträva mot att Guds seger ska bli vår, rent konkret i våra omständigheter, och verka för det i andras liv. Grunden är att Jesus segrat  ”Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen.” (Joh 16:33).

 

Det är signifikativt att av de 28 bibelställen som innehåller detta verb återfinns 15 av dem i Uppenbarelseboken, som ju skildrar den både för alla tider gällande och samtidigt slugiltiga strid mellan Guds motståndare och den Allsmäktige själv. Där ställs allt på sin spets och är bokstavligen en fråga om liv eller död, för eller mot Gud, för eller mot evangeliets sanning. Priset för denna uthållighet kan innebära döden för Jesu efterföjare, vilket varit en verklighet från början, och är det idag i många länder.  Oräkneliga skaror kristna har torterats och dödats för att de vägrat böja knä och tillbe någon annan än den levande Guden och hans Son Jesus Kristus. Ingen mänsklig härskare som menat sig vara gud, ingen ateistisk eller religiös diktator, har fått kristna att förneka sin tro, och martyrernas skara kommer att växa i antal innan Jesus äntligen kommer tillbaka och gör ett slut på all ondska för gott.

 

 

Här passar Paulus ord in: Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren. 20 Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. 21 Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda. (Rom 12)

 

 

I Johannesbreven handlar det om att inte låta denna världens ande ha inflytande över oss som Guds barn. Världen är i den ondes våld och det andliga inflytande som därför finns i världen, står emot Gud och hans Ord. Gud älskar ju världen som han skapde så mycket att han utgav sin ende Son för att alla som tror på honom inte ska förgås utan ha evigt liv, men samtidigt är världen fientlig mot Gud.

 

4:1 Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen. 2 Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud, 3 och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen. Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen. 5 De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem. 6 Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.

 

 

5: Var och en som tror att Jesus är Kristus är född av Gud. Och den som älskar Fadern älskar också den som är född av honom. 2 När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. 3 Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga, 4 för allt som är fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. 5 Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?

 

+++

 

Det finns mer att säga om dessa teman och jag återkommer kanske för att fördjupa vissa aspekter.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.