Uppenbarelseboken och Daniels bok, samt ett par kapitel i Sakarjas bok (9-14) tillhör genren apokalyptik. Det är de svåraste att förstå och tolka, särskilt för oss som inte omedelbart förstår alla sammanhang och samband. Vi har inte de referensramar som författarna och läsarna delade. Men det finns ändå all anledning att läsa dessa böcker och även bra kommentarer till dem. Vad gäller Bibelns sista bok så har vi dessutom dessa uppmuntrande ord att ta till oss:
”Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske.” (1:1)
”Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den.” (1:3).
”Och se, jag kommer snart. Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok”. (22:7).
+++
Människan har i alla tider velat veta vad som ska ske i framtiden och man sökte sig till stjärn-och teckentydare, orakel och spåmän, något man gör än idag, och är dessutom villig att betala dyrt för det. Här får vi i Bibelns sista bok veta vad som kommer att ske, inte bara några veckor framåt, utan ända till tidens slut. Vi får veta detta från den enda tillförlitliga källan som finns, Gud själv. Bara han vet vad har skett från början till slutet, han som med sin försyn styr de stora skeendena i historien fram till den stund när Jesus Kristus kommer tillbaka.
Därför är det så lärorikt och givande att läsa denna Bibelns sista bok, där vi möter den levande Guden själv som talar till oss och som vill förbereda oss på det som ska ske. Han vill alltid att vi ska lära känna honom bättre, och för den som ännu inte är en kristen, överlämna sitt liv till Jesus.
Det är Jesu uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Den innehåller uppenbarelse från Herren Jesus själv, och om honom.
Tillsammans med alla andra bibelsammanhang som handlar om den yttersta tiden, ger den oss en bild av händelseförloppen som föregår Jesu återkomst, och de återkommande profetiska mönstren i historien.
Det är också Herren Jesus själv som befallde att de sju breven till utvalda församlingar skulle skrivas. Han dikterade breven til dem, och därmed till församlingen i alla tider. Därför ska vi särskilt noga beakta dem och ta vara på hans förmaningar, uppmaningar och tröst.
Man brukar säga att just Uppenbarelseboken (i fortsättningen Upb.) betyder så mycket för kristna i delar av världen som lever under svår förföljelse. Den är skriven som en tröstebok för martyrerna i alla tider. När Johannes skrev ner sina syner mot slutet av 100-talet, var förföljelsen mot de troende svår. Det är likadant idag.
Det är en hoppets bok för alla lidande kristna. Förföljelsen kommer att ta slut en dag när Jesus kommer tillbaka. Då skall han torka alla tårar och löna dem för deras uthållighet och tro.
+++
Om man försöker läsa Upb i en rak kronologisk följd, blir det svårt. Snart upptäcker man att teman, uttryckssätt, skeenden återkommer. Det är så apokalyptik fungerar.
Apokalyptiken var en rik genre som omfattade judisk och kristen litteratur från 200-talet f Kr till 200 e Kr. Det finns några karakteristiska drag: visioner, målande bildspråk, talsymbolik, cykliska upprepningar av samma tema . Ofta är det en ängel som tolkar visionerna.
Utgångspunkten är alltid Guds perspektiv, allt är tillspetsat i svart och vitt. Det handlar om de som är med Gud eller emot Gud. Det är en speciell typ av profetia med mångtydig symbolik eftersom den avslöjar och uppenbarar världens absolut sista tid. Det Johannes fick skåda skulle ju inträffa vid tidens slut och därför var det bara möjligt att uttrycka detta i metaforer och symboler. Samtidigt kan vi känna igen tendenser och mönster under historiens gång som liknar den sista tidens slutgilitiga händelser. Historien har ju upprepat sig: den andliga kampen mellan Gud och hans fiender är densamma, makthavare och religiösa företrädare som förföljer Guds folk, kaos och krig, plågor och förhärdelse hos människor som vägrar omvända sig och erkänna Jesus som Herre och Gud.
Man kan därför inte läsa denna bok som man läser evangelierna eller breven.
Utgångspunkten är Guds totala herravälde och seger i historiens kaotiska och tragiska stadier. Han har full kontroll över vad som sker och kommer att avsluta denna tidsålder i sin tid och på sitt sätt. Herren slutför det han påbörjat i sin frälsningsplan och bringar den till fulländning. Jesus, som genom sin död och uppståndelse vunnit en evig seger över fördärvsmakterna, kommer tillbaka för att rädda sitt folk, för evigt utplåna fiendens makt och upprätta skapelsen i sitt eviga fridsrike.
Det viktigaste är kanske att vi lever i förväntan på vårt saliga hopps fullbordan, att Jesus verkligen kommer snart, och gör oss redo samt ber för alla som måste dö för sin tro på honom. Det hjälper oss att koncentrera oss på det viktigaste och inte fastna i oväsentligheter. Kan det finnas något viktigare för en kristen att förbereda sig på att få möta sin efterlängtade Herre och Frälsare?
Vad är då viktigt? Att på olika sätt verka för evangelisation och mission så att Jesu missionsbefallning utförs, leva i ständig förbön och varna andra när det är möjligt.
+++
Upb. både sammanfattar de stora linjerna i historien, hjälper oss att vara förberedda inför det som måste ske innan vår Herre Jesus kommer tillbaka och den ger oss en liten glimt in i hur den nya skapelsen, befriad från ondska och död, kommer att se ut.
Efter svår förföljelse och vedermöda, i den värsta perioden i mänsklighetens historia när satan själv genom den Laglöse och den falske profeten en kort tid får total makt och Guds vredes domar verkställs, blir det klart för alla att Jesus är Herrarnas Herre och Kungars Kung vid hans mäktiga återkomst.
Därför är Jesus Kristus själv i blickpunkten och mittpunkten för allt som sker. Redan det första kapitlet skildrar honom i hans majestätiska härlighet. Det är en så mäktig beskrivning att den kan läsas och begrundas, gång på gång.
Det sista kapitlet skildrar Jesus när han återvänder till jorden som dess rättmätige ägare och härskare för att ta återta den från fientliga makter och befria hela skapelsen. Viktigt i sammanhanget är att Jesus, Israels Messias, Herre och Kung, kommer tillbaka till sin stad, till sitt land. Han kommer till Jerusalem för att fullborda Guds plan med sitt utvalda folk och dess nära anknytning med Jerusalem. Det handlar till slut om det Gud själv utvalt, hans folk och deras land, och det Gud slutför där. Världens nationer och de osynliga andemakterna under historien och i slutfasen, kan inte längre hindra Guds vilja från att fullbordas.
Ytterst är det Gud Faderns löfte till sin Son att härska från Sion. Allt som sker är ju till för att förhärliga Jesus, som Israels och alla folks Frälsare och Herre. Han är arvtagaren till hela jorden, till alla folk.
Mänskligheten har haft sin tid på jorden men till slut kommer den stora dagen då Gud äntligen ska döma sina fiender och ge evig upprättelse till sitt folk. Den är slufrälsningens dag som nalkas. Jesus kommer tillbaka, Guds Rike blir synligt.
Allt har ju från början handlat om honom, om hur Fadern förberedde för hans första ankomst till jorden och hur hans död och uppståndelse var det avgörande steget på väg till en en nyskapad mänsklighet. Vad gäller själva arbetet på jorden för att utföra Guds vredesdomar, är det änglarna som utför det hela.
Det är väl passande när man betänker att den förste rebellen, satan själv, som startade hela gudsupproret, hanteras av Guds änglar? Gud talar som skapare och domare och hans höga änglar utför hans befallningar. Det har aldrig varit tal om en kamp mellan likvärdiga parter. Gud är den ende sanne Guden och ingen finns som kan jämföras med Honom. Satan är ett skapat andligt väsen som skulle tjänat och tillbett Gud (som alla himmelska makter, och vi människor), men som genom lögn och bedrägeri snärjde mänskligheten i sina band. Han var en lögnare , en mördare och en tjuv från begynnelsen.
+++
Några ord om Johannes, som tog emot detta och som en sann profet, hörde Herren tala och i syner fick se vad som ska ske. Liksom profeterna i gamla förbundet skådade vad som skulle hända under historien och vid dess absoluta slut, fick Johannes inblick i dessa fördolda ting på ett mer detaljerat sätt.
En del menar att det var aposteln Johannes, andra att det är en för oss okänd man som skrev eller dikterade men som i sin tid var respekterad och känd. Vi vet inte. Det finns som alltid i sådana fall goda argument för och emot. Men det spelar inte så stor roll. Texten själv är det viktiga och denne Johannes blev bettrodd av Herren själv att se in den himmelska verkligheten och förmedla det till troende i alla tider.
Från hans utgångspunkt var ju vår tid, som är den sista perioden av denna tidsålder, längre bort. Men från Guds perspektiv sker det utanför tiden, i det Guds förutvetande som formar frälsningshistorien. Gud visste från begynnelsen vad som skulle ske och när. Men från vår synpunkt är den alltså som allra närmast.
Gud avslöjar vad som ska ske i den yttersta tiden genom de visioner Johannes får och visar också församlingens tillstånd i olika tider. Det är som sagt egentligen Jesu Kristi uppenbarelse. Han är den som sitter på Guds högra sida i himlen som mänsklighetens representant . Som Guds Son, frälsare och domare, är allt som kommer att ske relaterat till honom. Han är den som i kap 5 öppnar sigillen så att den sista tidens händelser kan börja inträffa. Gud har full kontroll över allt som kommer att hända, det är redan skrivet i bokrullen.
Det handlar om församlingens situation på 100-talet, idag och i den yttersta tiden. Det handlar om hur Gud kommer att agera mot det judiska folket. Till sist handlar det om hur Gud till sist dömer sina fiender.
Det gäller att försöka sätta sig in i hur Johannes som skrev detta på 90-talet hade det. Han var själv förvisad till ön Patmos, som fungerade som en straffkoloni, för sin förkunnelses skull. Det hade varit mycket svåra och oroliga tider, med förföljelser mot de kristna. Kejsar Titus hade erövrat och skövlat Jerusalem.
Han och många troende levde i hoppet om Jesu snara återkomst , den första tiden efter hans himmelsfärd. Man väntade på att Jesus skulle upprätta riket, men så mycket talade emot detta.
Världsmakten Rom behöll sitt järngrepp över landet, förföljelserna avlöste varandra. Därför gråter Johannes, som det skildras i kap 5, när ingen i himlen kunde öppna sigillen till bokrullen som innehöll Guds domar och Guds frälsning för sitt folk. Hans nöd var stor för församlingen och han ville veta Guds vilja och plan för sitt folk. Mer om det längre fram.
+++
Texten är naturligtvis ”krypterad” och avkodas inte så lätt av utomstående eller av människor med felaktiga motiv, som står utanför Guds rike. Därför är symbolspråket rikt och hämtat från Guds tidigare uppenbarelser i GT, eftersom Guds talande och handlande hänger ihop från början till slutet.
Det väl kända bildspråket hjälper den som redan är insatt i Skrifterna och som därmed förstår de bärande teman och mönster som finns där. Den Helige Ande hjälper till att tolka texten rätt.
För utomstående är texten obegriplig, eftersom den inte kan förstås av opånyttfödda människor.
Man ser inte de stora sammanhangen i hela den bibliska uppenbarelsen heller. Den ska inte heller gå att förstås så lätt. Gud har satt upp spärrar, eftersom han är noga med sitt eget Ord, att det tas emot och förstås av hans betrodda tjänare i församlingen. Det ska vara omöjligt att förstå texten utan Ordets ljus och den Helige Andes hjälp.
Anden vittnar om Lammet och Lejonet av Juda, Jesus Messias, han som dog för vår synd och uppstod och som lever i evighet. Så det finns villkor för att börja kunna förstå texten.
Det är också svårt för oss troende att ”avkoda” denna rika text. En förutsättning kan vara att skaffa sig en överblick och se skeendet i fågelperspektiv. Det gäller inte att kunna tolka varje vers och varje detalj i förstone utan att få en bred överblick av det som kommer att ske.
Jesus talade om ”himmelrikets hemligheter”. Ja, Gud har naturligtvis sina hemligheter som han inte avslöjar för vem som helst.
Profeten Daniel skrev om denna bokrulle som skulle förseglas till ändens tid, när tiden var inne. Det är ett Guds dokument alltså som innehåller skildringen av framtiden, den sista tidens händelser. 12:5 ”Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid. Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor.” Det är omöjligt att förstå Upb utan bakgrunden i b la Daniel, liksom även Jesaja och Hesekiel och Exodus.
Det är intressant att notera att Johannes fick en annan instruktion än Daniel: Försegla inte profetians ord i denna bok. Ty tiden är nära” . (22:10). Därför är det viktigt för oss att läsa den och försöka förstå vad Gud vill säga oss.
Allt måste läsas tillsammans för att vi ska få en riktig helhetsbild. Det gäller också Jesu avskedstal om den yttersta tiden och vad Paulus skriver. Skrift ska alltid tolka skrift, läsas och förstås tillsammans.
Kronologin och teman.
Det som beskrivs i Bibelns sista bok är inte symboliskt utan högst verkligt. Rent språkligt används bilder för att göra dessa skeenden begripliga. Det kan faktiskt vara till nytta att tänka sig dess innehåll som en film där de viktigaste händelserna lyfts fram i koncentrerad form, från början till slut. Viktigt är att ha detta övergripande fågelperspektiv på vad som sker.
Johannes fick se det som skulle ske tusentals år längre fram i tiden och som var främmande och skrämmande för honom.
Men själva händelserna utspelar sig i tiden, i den konkreta verkligheten. Det enda språk som är möjligt att beskriva de himmelska verkligheter han också fick inblick i, är detta symbolladdade, metaforiska språk. Johannes var ju djupt rotad i den judiska Skrifterna och ser allt genom deras prisma
Det finns naturligtvis en tidsmässig följd i boken eftersom den skildrar faktiska händelser på jorden, vad som kommer att ske under den absolut sista tiden. Men den kan som sagt var, inte läsas i kronologisk ordning utan det är mycket mer raffinerat och komplext uppbyggt. Johannes använder sig av ett slags cykliska upprepningar och andra sätt att framhäva och betona det som är viktigt.
Samtidigt återkommer de teman som kan skönjas från första Moseboken och framåt. Vi har både mönster som återkommer, en tidslinje och visioner av den himmelska världen. Efter syndafallet ser vi hur gudsupproret tar form och hur antikrists ande och laglöshetens hemlighet börjar bli verksam.
Därför finns det förebilder till personen Antikrist i Skriften, som gör det lättare att känna igen honom, när det är dags för det. Vad som sker i den sista tidens händelser är att allt kulminerar.
Laglösheten och gudsupproret kulminerar på ett totalt sätt i skildringen av de två vilddjur som stiger upp dels ur jorden, dels ur havet. Det finns fler viktiga teman som jag återkommer till.
Synden mognar till skörd. Det är slut med Guds nåd och Herren agerar igen som han gjorde när han dömde Farao och Egyptens avgudar. Det är äntligen tid för Gud att döma och straffa sina fiender.
Överlåtna kristna mognar till att bli Kristi brud och många betalar det yttersta priset för sin tro i döden.
Guds handlande med sitt första förbundsfolk mognar och fullbordas också under den absolut sista tidsperioden, som är judarnas. Herren går tillrätta med dem för att de till slut ska kunna känna igen honom de förkastat och äntligen tro på sin Messias. Innan det sker kommer även deras avfall att kulminera. Guds- upprorets säd som såddes av satan i tidens begynnelse mognar också i laglöshetens människa, som får en begränsad tid av Gud att verka innan han och satan kastas i eldsjön för evigt.
+++
Gud tar tillbaka jorden från synd, ondska, uppror och avfall och ger den till dess rättmätige förlossare, Jesus Kristus.
Detta sker i en fasansfull tid på jorden, en så stor nöd, som inte förekommit sedan världens begynnelse. Ändå har historien präglats av våld och krig.
Allt når sin höjdpunkt innan denna tidsålder tar slut och Gud kommer att skapa en ny himmel och en ny jord.
Därför kan man läsa Bibelns sista bok tematiskt och urskilja de stora mönstren som kan ses i historien och som når sin höjdpunkt i sluttiden. Det kan vara lättare än att rent kronologiskt försöka pressa in alla skeendena som skildras när de 7 sigillen bryts, de 7 basunerna ljuder och de sju sista plågorna verkställs. När sker vad?
Det är alltid en svårighet i den profetiska litteraturen. Tänk bara på Jesaja, där verser i ett sammanhang dels kan syfta på Jesu Kristi första ankomst och sedan på tusenårsriket.
Det är lika svårt i denna bok och ingen kan med säkerhet säga hur vi ska förstå den.
Det slående är den sjufaldiga strukturen i boken. Det mesta som sker är uppbyggd kring sjutalet, som symboliserar fullkomnad, fullbordan. Andra tal är också viktiga, 12, 24, 144 000 osv. Man måste nog se dem som symboliska tal som betecknar olika aspekter av det som sker. Formen för denna uppenbarelse är ju en apokalyptisk skrift och den har vissa kännetecken. En ängel finns ofta med som tolkar de visioner som Johannes i detta fall fick. Det är ett bildspråk, som beskriver det komplexa skeende som ska äga rum i den allra yttersta tiden.
Allt vad Johannes fick se handlade om det som kom att ske under hans tid och ska ske i vår värld, i den allra sista tiden på jorden.
Verklighetens Gud avslöjade vad som var och vad som skulle ske. Det var ju Jesu Kristi uppenbarelse som Gud lät honom se för att visa församlingen vad som skulle komma. Boken är fylld av ständiga hänvisningar till Gamla Testamentet och allt vad Gud och sagt tidigare.
Johannes levde på 90-talet e Kr, något som också präglar framställningen. Det måste ha varit lika oerhört för honom som det var för profeten Daniel 600 år tidigare, att få denna skrämmande inblick i den sista tiden. Men han, och vi som läser boken, får tröst av de ständiga inblickarna av den himmelska världen i skildringen, som försäkrar oss om att Gud har allt under kontroll.
Det viktiga är vad som sker och att förstå det, och inte exakt försöka bestämma när det ska ske. Förståelsen kommer säkert att öka ju närmre vi kommer dessa händelser. Men det har varit så mycket oenighet kring just tidsaspekten, att det nästan tagit bort uppmärksamheten från det väsentliga.
När sigillen börjar brytas ett efter ett, igångsätts ”födslovåndorna”, som Jesus talar om i Matt 24:3-15 : bedrägeri och villfarelser, krig, hungersnöd och jordbävningar. Basunerna och plågorna beskriver Guds vredesdomar. Inom det blocket ryms de viktiga kapitlen 10 – 12, som startar det absolut sista tidsavsnittet, innan sektionen med Antikrists framträdande och hur Gud dömer honom och hans anhängare, liksom det stora Babylon, själva sinnebilden för uvfall och uppror..
Sedan kommer den mäktiga skildringen av Jesu återkomst, det tillfälliga fängslandet av satan, tusenårsriket, djävulens eviga förvisning till eldsjön, den slutliga domen, och hur Gud sedan skapar en ny himmel och en ny jord.
Om detta finns mycket att säga, och många bibelforskare och teologer tolkar det mycket olika.
Texterna om den sista tiden måste ju läsas tillsammans och förstås i sin helhet, och om det finns oklarheter ska man inte betona dess mening för mycket. Det gäller särskilt just ”den stora nöden”, tusenårsriket, den första uppståndelsen, eldsjön osv.
+++
Det finns ständiga inblickar till den himmelska världen i texten, också sju till antalet. Helt plötsligt är vi inför Guds tron och får se vad som pågår där, parallellt med skeendena på jorden. Det är här tröste-temat kommer in igen. Trots det fruktansvärda som pågår på jorden är Gud på tronen och de kristna som lider kommer snart att få evig tröst hemma hos Gud, mycket snart . Genom dessa inblickar i himlen blir vi ständigt förvissade om att befrielsen nalkas och att Gud har full kontroll över läget.
Denna bok är också en hoppets bok. Tiden är noga utmätt för Antikrist och hans välde. Det är Gud som har gett honom tillåtelse att verka och fullborda bedrägeriet innan Jesus kommer tillbaka.
Ett genomgående tema i Bibeln är ju att människor ställs inför valet mellan Gud och Lögnaren, från början till slut. Det är och förblir ett mysterium, hur Gud samverkar med vår fria vilja för att ändå genomföra sin vilja i sin stora helhetsplan.
Det stora är att vi har fått veta detta så långt innan det sker för att vara beredda och välkomna honom tillbaka och be för alla syskon som kommer att dödas för sin tro på Jesus. ”Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det må säga: ”Kom!” Vi kan säga så för att vår Herre själv har sagt: ”Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den sista, begynnelsen och änden.” (Upb 22:12).
Fortsättning följer..
Jag har inte svaret på alla frågor om de svåra och dunkla passagerna i Uppenbarelseboken, men jag fortsätter att reflektera över denna fantastiska bok.
För varje gång vi begrundar den kan vår tillit till Gud bara öka. Hans Ord ger oss så stor förvissning om hans rådslut och hans makt. Det vi får veta om Guds handlande i historien och dess absoluta slutfas, hjälper oss att ha vår tillflykt i honom och förtrösta på att han slutför sin plan.
Det vi kan göra är att stämma in i lovsången som pågår inför Guds tron och som skildras på många ställen i boken. Hur det än ser ut, vad vi som enskilda och församling än kommer att gå igenom så har Gud själv redan skrivit det sista kapitlet i den kosmiska historien och allt kommer att sluta i triumf och härlighet för oss, när Jesu fullkomliga seger blir synlig för alla. Skapelsen skall bli befriad från synd, ondska, lidande och död och vi kommer att få leva med vår Gud i evighet :
” Och jag hörde en stark röst från tronen: ”Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk och Gud själv ska vara hos dem. 4 Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta”.
+++
Vad som är viktigt i ett första skede är hur man ser på innehållet i boken i stort, från ett fågelperspektiv , och att man sedan går ner på detaljnivå. För att lättare kunna få en förställning av innehållet har jag som sagt ibland tänkt på den som en film. Där är de viktigaste händelserna koncentrerade till nyckelscener som berättar det viktigaste. Den kan ha gått kort eller lång tid emellan händelserna, men det påverkar inte hur man uppfattar och förstår dem.
Från Guds sida är ett mycket långt historiskt skeende lika närvarande, eftersom han ser slutet från början. Även om vi inte begriper det så är tiden inte uppdelad i förflutet, närvarande och framtid för Herren. Det är vi som är så begränsade av tidsperspektivet och har svårt att få in alla händelser på en tidsskala. Men det är kanske inte det viktigaste trots allt, åtminstone i ett första skede.
Vi får ju trots allt veta det som är väsentligt, vad som kommer att ske och när det sker är det exakt i Guds plan.
Vad vi har fått är avgörande sekvenser i tiden där det blir tydligt vad som sker i historien och hur Gud agerar. Vi får desutom veta tillräckligt om tecknen i tiden för att vara förberedda på att Jesus återkomst närmar sig. Det gäller särskilt som vi har hela Skriftens sammanlagda vittnesbörd om detta.
Vi kan försöka utgå från hur Gud själv ser på historien, utifrån sitt perspektiv att det som varit, är och skall ske, är lika närvarande. Det är vad som förmedlades i de visioner Johannes fick, dels av nuet, framtiden och det himmelska. Han beskriver det som att han ”kom i Anden” och fick se Guds tron i himlen. Därför måste det vara utifrån Guds perspektiv som han får se vad som är och vad som skall ske härefter. Det blir lättare att förstå vad som pågår, om vi inte behöver pressa in varje enskild händelse i vårt kronologiska schema.
+++
Som jag ser det kan det vara bra att ha kap. 6 som en slags mittpunkt, från vilken man kan blicka bakåt och framåt. Efter att det sjunde inseglet bryts inträder en ny fas. Det markeras också på ett mycket speciellt sätt, det blev ”tyst i himlen omkring en halv timme.” Det är ett sätt att understryka att det som sker härefter innebär ett helt nytt stadium i utvecklingen. Allt blir helt annorlunda, läget skärps, det drar ihop sig.
Det är också från kap 7 som sju änglar med sju basuner, och från kap 15:5 de 7 sista plågorna, utlöses. Det är en beskrivning av hur Guds vredesdomar har sin början och fullbordas.
Jag tror ju att de första sigillen beskriver händelser som sammanfaller med Jesu undervisning om ”födslovåndorna” i Matt 24, som äger rum under en längre period och innan den stora nöden eller vedermödan. Och dess senare fas kan vara densamma som början av Guds vredesdomar.
Dessa händelser kommer att inträffa i framtiden men har i mindre omfattning inträffat under historien. Det finns en tematisk dimension i Bibelns profetiska texter. De beskriver sådant som skedde i närtid och ska ske i framtid och i den allra yttersta tiden.
För att backa tillbaka så kommer jag att säga lite mer om det första kapitlet och de s.k sändebreven (kap 2-3) i speciella delar, men jag fortsätter med överblicken här. Det är mycket schematiskt i detta första stadium.
Från kap 4 har vi Johannes visioner. Det ord som ständigt återkommer är ” jag såg”. Han får komma in i tronrummet, varifrån universum styrs och den eskatologiska händelseutvecklingen på jorden avslöjas. Han får se Guds tron och 24 troner, de fyra väsen som också Hesekiel såg, framför tronen. Vi får veta lite om den ständiga lovprisning som pågår inför den Högstes tron, något som återkommer på flera ställen längre fram.
Johannes får alltså sedan se hur änglarna agerar på befallning av Gud. Efter att de sju sigillen brutits följer sekvenser med änglar som har sju basuner. Kap 11 och 12 är speciella och avviker från mönstret i föregående kapitel som inletts med orden ”Jag såg”. Johannes fick likt profeten Hesekiel uppdraget att mäta Guds tempel och Gud undervisar honom om de två vittnena som ska profetera i 3 1/2 år.
Dessa två kapitel kräver ett specialstudium och jag är inte säker på att jag förstår dem helt och fullt, men jag återkommer till dem. Kap 12 kanske kan kopplas till det skärpta läget som Jesus beskriver i Matt 24, när han, med hänvisning till proeten Daniel, talade om ”Förödelsens styggelse” och 2 Tess 2, som handlar om Laglöshetens människa.
För att han ska kunna träda fram och få denna absoluta makt, har någonting hänt i den andliga världen, vilket beskrivs i Upb 12. Mer om det längre fram. I kap 13 träder ju de två vilddjuren fram och det antikristliga riket etableras.
Från kap 13 och framåt återkommer visionerna. Johannes både ser och hör det som ska ska ske.
Han får se hur två vilddjur stiger upp, ett från havet och ett från jorden. Vi förstår av skildringen att det är det världsomspännande maktimperium och den världshärskare som Daniel profeterat om. Här når de ogudaktiga mänskliga maktsystem som dominerat i historien sin kulmen, det antikristliga system som förföljt och förtryckt Guds folk, både judar och kristna.
Här kulminerar laglöshetens hemlighet, som hade sin början ända tillbaka till Kain och hans ättlingar. Det är ett system av ekonomisk makt, korruption och totalitära anspråk. För den som inte är med i systemet blir det till slut omöjligt att köpa och sälja. Det finns en andlig dimension i detta system eftersom det erbjuder en alternativ ockult andlighet som är i uppror mot Gud och hans ord.
Johannes får se konsekvenserna på jorden när Gud utgjuter sin vrede över detta antikristliga imperium, kap 16 över den stora skökan kap 17-18, och Babylons fall. Symboliken här rymmer många teman från profetlitteraturen. Avgudar och andliga makter som varit Guds fiender från begynnelsen ochsom verkat tillsammans med ogudaktiga maktmänniskor i det uppror mot Gud som pågått genom historien och manifesterat sig i världsriken, demonisk andlighet, krig, förtryck och förstörelse av mänskligt liv och natur.
Till sist får Johannes se hur Herren Jesus kommer tillbaka i stor makt och härlighet, kap 19-20, och de stegvisa domar som verkställs mot satan, vilddjuret och den falske profeten, och den slutliga domen efter de tusen åren.
Som en majestätisk och storslagen avslutning på boken och hela Bibeln, får Johannes se en ny himmel och en ny jord. 1 Mosebokens skildring av skapelsen och syndafallet sammanbindes här med nyskapelsen och hur Guds närvaro där blir fullkomligt etablerad i evighet, kap 21- 22. Till sist har Gud besegrat och tillintetgjort sina fiender och utplånat konsekvenserna av syndallet för evigt. Det som Jesus fullbordade på korset, när han besegrade satans, syndens och dödens makt, är fullbordat och synligt i kosmisk bemärkelse. Alla böjer knä för Jesus till slut.
De skildringar av vad som samtidigt pågår i det himmelska hos Gud, finns utspritt i texten och jag återkommer till dem också.
+++
Del II
Jag fortsätter med filmmetaforen för att försöka förstå denna mäktiga bok på ett sätt som kan göra det enklare att överblicka texten i sin helhet och inte omedelbart fastna i svåra passager och detaljer. Läs gärna de tre tidigare delarna för att få en grund och sammanhang!
I en film, eller vilken annan form av medium som berättar en existentiellt viktig historia, är huvudpersonerna lika viktiga som själva handlingen.
Vilka är då huvudpersonerna i detta sista avgörande drama i världshistorien, det i verklig mening existentiella drama som handlat om liv och död, sanning och lögn, gott och ont, rätt och fel? Det är huvudsakligen ett par aktörer vars handlande bestämt historiens förlopp och som deltar i denna sista stora uppgörelse.
Vi talar naturligtvis, om osynliga aktörer. Gud kan vi inte se i hans majestätiska ljus och helighet, men vi vet genom hans Ord vad han talat och hur han agerat. Och vi kan heller inte se mörkrets andemakter, men deras förstörelseverk är synligt från mänsklighetens begynnelse.
Men Guds Son Jesus Kristus, kommer synligt tillbaka till jorden! Han som kom i ringa gestalt den första gången när han föddes i ett stall i Betlehem och som korsfästes och dog i förnedring för vår skull, kommer nu tillbaka i all sin härlighet och makt tillsammans med de himmelska härarna för att ställa sig på Oljeberget i Jerusalem. (som vi tror utifrån profetiorna).
Och två av satans representanter kommer man att kunna se och höra. Den person som Bibeln benämner Antikrist, Laglöshetens människa eller vilddjuret, kommer att vara den tydligaste representationen av satan själv. Det står att ” draken gav vilddjuret sin makt och sin tron och stor myndighet ”(13: 2, 4). Den andre är vilddjuret från jorden, den falske profeten, som förför mänskligheten till att tillbe Antikrist, och som utför lögnens alla tecken och under.
Samma Bibel som gett oss uppenbarelsen om Gud själv och visat oss framtiden långt innan den inträffade, har också avslöjat sanningen om vem vår fiende är. Jesus kallade honom för en tjuv som har stulit, slaktat och dödat ( Joh 10) Det är också vad vi sett i historien. Jesus kallade honom vidare för ”lögnare, ja lögnens fader” (Joh 8:44). Hans inflytande över mänskligheten får till sist ett slut, även om det sker etappvis enligt kap 19-20.
Vi har alltså först och främst Gud själv och dessa urfiender till honom, satan och hans ombud i det antikristliga väldet. Urfienden till Gud och människa, ”draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan” (20:2) Det satan åstadkom med sina lögner och sitt bedrägeri avslutas i den brinnande elden. Han och hans hejdukar plågas i evighet och deras förstörelseverk förtärs i Guds rättvisa och heliga eld.
Sedan har vi mänskligheten. Det är Guds folk, de som är på jorden och de som redan befinner sig i den himmelska världen med Gud. De troende på jorden lider svår förföljelse och slaktas för Guds ords skull och för sitt vittnesbörd om Jesus (6:9-12). Det är också de människor som vägrat tro, omvända sig och göra bättring trots alla katastrofer som inträffat. De åskådliggör det uppror och hat mot Gud som funnits från begynnelsen.
Cirkeln sluts på alla sätt. Det Gud gjorde i begynnelsen fullbordas med nyskapelse. Gud återställer skapelsen till hur han vill att den ska vara från början. Trots en historia med allt uppror, lidande, våld och död så har Gud verkat mitt i detta och genom sina tjänare förberett för Jesu födelse när Guds rike skulle komma till jorden första gången och på ett fördolt sätt. Detta når sin höjdpunkt när Jesus återvänder till jorden och hans fiender besegras för gott och Jesus sätter sig på kung Davids tron, som utlovat var, och regerar under tusenårsriket.
Det finns många sätt att se på dessa kapitel men jag tror att det kommer att bli en tid när Jesus regerar på jorden, för at fullborda alla profetior om detta i GT. Mänskligheten ska då äntligen få se hur en rättfärdig Kung härskar. Efter den slutliga domen skapar Gud en ny himmel och en ny jord. ”Den heliga staden, det nya Jerusalem, kommer ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum”.
Så det verkar som att livet på jorden fortsätter för den befriade, frälsta och upprättade mänskligheten, där Gud kommer att bo bland sitt folk och vara i dem. Evigheten ska vi tydligen inte tillbringa i himlen.. Det är hur som helst en öppen fråga men det viktigaste är att Gud är Herre och styr i den kommande tidsåldern och uppfyller den med sin totala närvaro.
+++
Det människorna trott och gjort får också sin fullbordan. Det visar sig på domens dag, när böckerna kommer att öppnas som innehåller en noggrann redovisning för människornas gärningar, och livets bok öppnas. Kap 20 innehåller dessa domsscener och det verkar som om det sker i två steg.
Det finns så många teman och förebilder i Bibeln till vad som fullbordas i denna sista bok. Guds handlande med Israel fullbordas och jag tror det är en från församlingen (som består av pånyttfödda och frälsta judar och hedningar) fristående process. Med den utgångspunkten faller andra verser och sammanhang på plats.
Likaså fullbordas Guds verk i och genom församlingen.
Guds absoluta seger över satan och ondskans alla andemakter fullbordades visserligen redan på korset, men blir nu helt uppenbarad och manifesterad för alla. Gud har segrat genom sin rättfärdighet, sin heliga kärlek och nåd och genom sin överlägsna makt. Religösa system och det ockulta inflytandet på alla samhällsområden som förslavat och förmörkat människor, förlorar nu också sin makt. Sanningen, rättvisan, kärleken segrar när Jesu seger blir uppenbarad i all sin härlighet.
Världsriken som byggt på tyrannisk makt, ekonomisk korruption och förtryck har störtat samman för alltid.
Slutet gott, allting gott kan man verkligen säga för Herren och dem som hör honom till!
I nästa del fortsätter jag att gå igenom de mönster och teman som vi kan se från 1 Moseboken till Upb. Johannes bearbetade det rika material han fick genom det han mottog från Herren direkt utifrån sin förankring i Skrifterna, alltså GT. Därför känner vi igen så många förebilder, typer och mönster från GT i Upb.
+++
Del III
Jag använder inga teologiska facktermer när jag reflekterar över Upb. För mig är det mer intressant att utgå från det större bibliska perspektivet och försöka förstå texten utifrån sina egna förutsättningar. Vad är det som beskrivs i Johannes visioner? Hur hänger det ihop med övriga Skrifter?
I ett senare skede är det väl oundvikligt att kommentera en del svårtolkade ställen, men jag fortsätter med viktiga teman i några avsnitt till innan jag går ner på detaljnivå. Det händer säkert att jag upprepar mig, men det är också ett sätt i processen att försöka förstå texten.
+++
Vad som är tydligt är att gråzonerna försvinner i den sista stora uppgörelse som Upb. skildrar. Det är vitt eller svart som gäller, för eller emot den levande Guden och hans Son.
Det finns och har alltid egentligen funnits dessa två förhållningssätt, för eller emot. Det handlar om två olika vägar, Guds väg eller vår egen väg. De som går på den första är trons och lydnadens människor, Guds folk som lever i gemenskap med Herren. De är tillsammans Bruden, som levt i väntan på Brudgummens ankomst.
De andra är otrons och upprorets människor, som fyller det vakuum som uppstår i avståndtagandet från Gud och hans Ord med avfällighet, avgudar, filosofier, ockultism och magi, mänskliga världsbilder. De utgör tillsammans Skökan, som orenar sig med alla denna fördömda andlighet i uppror mot sanningen om Gud.
De två sädesslagen som vuxit tillsammans har mognat till skörd. Under livets gång är tillvaron oerhört komlex och svår. Vi präglas både av arv och miljö och kan ha mycket att kämpa med. Vi står inför många små val hela tiden och det kan ibland vara svårt att veta vad som är rätt. Men Gud känner oss bättre än vi känner oss själva och ser till motiv för vårt handlande och förstår alla våra personliga omständigheter.
Vad vi med all säkerhet vet är att Gud dömer rättvist, när han väger in allt detta. Den Gud som skapade hela universum och oss som moraliska varelser sände sin egen Son för att dels uppenbara vem HAN ÄR och visa oss vägen, dels för att ta vår synd på sig själv när han dog för oss på korset. Själva vår natur, vår fallenhet för egoism och synd, blev också friköpt från ”syndens och dödens lag” i hans försonande död och uppståndelse.
Jesus, som vet vad det är att vara människa, som lidit och frestats men övervunnit allt detta, ska döma oss. Det inger både sund gudsfruktan, stor tacksamhet och mycket lovprisning från vår sida!
Det viktigaste är och har alltid varit vad vi gör med evangeliet när vi väl fått höra det. Vem säger vi att Jesus är? Hur förhåller vi oss till Gud och hans ord? Det är det absolut centrala som vi har att förhålla oss till, som också definierar hur vi lever våra liv i tiden och evigheten. I Bibelns sista bok blir det så tydligt var vi haft vårt hjärta, för där skall också vår skatt vara. I den allra sista tidens omvälvande händelser och i Guds domshandlande finns inga ursäkter, bortförklaringar, gömställen längre. Människan kommer helt enkelt inte undan med hur man levt och vad man trott på.
+++
Vid läsningen av Upb. känner vi ju igen hur Gud verkade i GT, när han dömde farao och Egyptens avgudar för att befria sitt folk. Det Gud gör i sitt handlande är samtidigt antingen dom över sina fiender eller befrielse och räddning för sitt folk. Gud har haft ett stort tålamod med oss alla, med enskilda och med hela fok, för att så många som möjligt skulle älska sanningen och låta sig frälsas från den onde, som har hela världen i sitt våld.
Gud vill att alla ska räddas och evangeliet har därför predikats, snart över hela världen och till alla folk. Men sedan skulle änden, slutet komma, som Jesus sade. Målet för Guds handlande var ju hans eget Rike, där han tillsammans med Sonen och Anden ska regera bland sitt folk, i det rike som är hans i evighet. Församlingens tidssålder är över och Jesus kommer tillbka för att hämta sin brud till det efterlängtade bröllpet. Vi ska äntligen får vara med honom och se honom ansikte mot ansikte, friköpta från allt ont, all synd, all död.
Gud varnar alltid både sitt folk och världen om det som ska komma så att människorna hinner omvända sig och gå inte gå under i hans vrede. Så har det varit i alla tider, vilket Bibeln vittnar om. Gud har använt sina tjänare och det började med Noa och har fortsatt fram till våra dagar. Detta Guds handlande är förebildligt för vad som sker i det yttersta tidsavsnittet. Historien upprepar sig.. Om vi därför förstår hur Gud handlade i historien utifrån den bibliska uppenbarelsen, är det också lättare att känna igen hur Gud agerar innan Jesus kommer tillbaka.
Vi har levt och lever ännu i nådens tidsålder, när Gud väntar på att så många som möjligt ska hörsamma evangeliet och tro på Jesus Kristus till frälsning. Men snart kommer Gud att agera som den Helige domare han är för att till sist omintetgöra fiendens hela makt och låta sin Son träda fram i sin härlighet. Församlingen ska varna världen för vad som väntar, även om det inte alltid är så.
Men tiden tar slut och då är det Herrens Dag som nalkas. Han ska slutgiltigt döma sina fiender och förlossa sitt folk. Gud dömer för att han är rättfärdig, rättvis, nådefull och barmhärtig. Offret får sin upprättelse och den skyldige döms. Hans martyrer har ropat och vädjat om att Gud ska gripa in och befria dem under så lång tid. Synden och ondskan har nått sin absoluta gräns. Det är den exakta stunden i Guds kalender för Jesus att komma tillbaka till jorden.
Men för både offer och förövare har nådens källa varit öppen och är det än. Det finns tid kvar . Idag är frälsningens dag. Jesus dog för alla och Jesus blod renar från alla synd, för den som omvänder sig och bekänner honom som Herre.
Det finns flera motiv och teman som återkommer. De mest uppenbara är att Gud skapade universum i begynnelsen genom sitt ord och uppehåller sin skapelse genom samma Ord. Han gör allting nytt och skapar en ny himmel och en ny jord efter de domssekvenser som skildras i kap 20. Striden förs också genom Ordet.
När Jesus kommer tillbaka i härlighet på den vita hästen skildras han b la på detta sätt: ..”och det namn han har fått är ”Guds Ord” .. ”och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira” (19:13-15). Det är och har varit hela tiden egentligen, alltså primärt en andlig strid om Ordet, vad som är sant.
Det är ju änglarna som genomför Guds domar på jorden, som vi ser i olika sekvenser från kap 8. Jesus bryter sigillen på den himmelska bokrullen som igångsätter hela skeendet (återkommer till detta) men det är i och genom det skrivna och talade Ordet som Jesus segrat och ska segra i ändtiden. Gud befaller och änglarna utför hans befallningar i kosmiska skakningar och katastrofer.
Guds plan med sin skapelse fullbordas: Han ska bo mitt ibland sitt folk och vi som tillhör honom får glädja oss i hans gemenskap och tjänst för honom. Han dömer och straffar sina fiender och frälsar sitt folk.
Det handlar om Guds suveräna rätt att utvälja vem han vill och i förlängningen av detta Jerusalems och Israels centrala roll i historien. Det finns ett andligt hat mot Guds utvalda folk, som manifesterat sig rent konkret under århundradena, och som också kommer att kulminera i ändtiden. Världens folk samlar sig mot Jerusalem och antisemitismen, som aldrig försvunnit, kommer tyvärr att öka.
Templet är också ett tema som löper genom GT och som jag återkommer till.
Ett annat är livets träd.
Livets träd och kunskapens träd är symboler för ett oerhört viktigt tema, som återkommer från början till slut. Hur förhåller sig människan till Gud och hans ord, de bud han gav oss och hur han vill att vi ska leva? Det är detta som definierar människans liv genom historien och som avslöjas på domens dag. Trons och lydnadens väg, eller otrons och upprorets väg. Det handlar i sin tur om vem som är Herre i vårt liv och som därmed bestämmer vad som är sant.
Gud ville att människan skulle äta av livets träd och ständigt vara beroende av honom själv för att få del av hans liv, visdom och växa till mognad.
Livets träd omnämns i kap 22:2 men kunskapens träd finns inte med i den nya skapelsen för att människan inte längre är i centrum. Det är inte hon som är herre och i sitt upproriska oberoende av Gud bestämmer hur verkligheten ska tolkas och hanteras.
Gud allena är Herre och symbolen med livets träd på sin plats i Guds värld betyder att människan funnit sin plats som hans söner och döttrar, som tjänare med ett ofattbart stort uppdrag, att regera som kungar (kap 22:5).
Jesus kan sägas vara livets träd. Han gav sitt liv på korsets trä och blev en förbannelse när han tog vår synd på sig, men Gud vände detta till liv och välsignelse.
+++
Det finns en Helig Ande från Gud, Han som ÄR Gud tillsammans med Fadern och Sonen, som, leder sitt folk enlighet med Guds ord. Han är Sanningens Ande, som leder oss in i hela sanningen om Jesus, som är vägen, sanningen och livet.
Det finns många orena andar som bedrar och drar människor in i allt större mörker. Det är Antikrist ande, som förnekar att Jesus är Kristus, Guds Son.
Det går tillbaka ända till gudsupproret i begynnelsen. Det hat och det förakt mot Gud som finns i den onda andevärlden rikas också mot Guds folk, både Israel och församlingen.
Det blir så tydligt i Upb. där detta hat kulminerar, som så mycket annat. Synden och gudsupproret kulminerar, uthålligheten och troheten hos Guds tjänare kulminerar. Antikrists ande, laglöshetens ande, som varit verksam från syndafallet, kulminerar och förkroppsligas i personen Antikrist.
Där förenas makt och våld med själisk manipulation och andligt bedrägeri, men under förevändningen av frihet för alla och mänsklighetens enande i tolerans och ”kärlek”.
Men det är en tolerans bara för dem som är med i hans system och som t o m hyllar och tillber honom som gud . Men Gud har redan uppenbarat hans sanna natur: han är ett vilddjur, vars mål är att stjäla, slakta och förgöra. Men många kommer att luras och bedras av hans karismatiska framtoning och hans lögnaktiga tal om fred.
Det finns förebilder i Bibeln och historien till denne person, som jag återkommer till.
Det är det storartade med denna bok, att vi redan vet vad som kommer att ske, och hur denne person är. Ingen vet vem det är, men i stort har vi fått hans signalement i de bibliska texterna så att vi inte ska bli bedragna utan stå emot allt han är och gör.
Den trogna skaran av Guds vittnen, som hållit fast vid Jesus och hans ord under alla lidanden, får sin belöning och salighet och evigt liv hemma hos Gud. De upproriska får sin förfärliga lön, i den eviga döden. Syndens lön är och förblir döden.
Som jag tidigare sagt agerar kanske Gud på ett särskilt sätt med Israel, de ohörsamma bland detta folk som in i det sista kommer att stå emot evangelium och hans Helige Ande. Om det tredje templet byggs i Jerusalem kommer många judar att välja fel igen och välkomna Antikrist som Messias.
Han är inte bara emot allt som Guds sanne Messias är och gjort utan vill även ta hans plats. Här kan övriga bibeltexter hjälpa oss att förstå och även hur historien rent konkret gestaltat sig. Tack vare de stora löftena Gud gett Israels folk har det funnits och finns en längtan efter Messias och de har tagit fel tidigare.
Här gäller det att läsa b la Sakarja och Daniel tillsammans med Upb. för att begripa detta.
Det finns olika meningar om saken och det är inte att undra på eftersom det är komplicerat.
.
alefochomega 