Författare: Gun Jalmo Karlsson

Jag skriver betraktelser här. Det blir inte varje dag, men så ofta det går.

23 Juni

”Se, nu är den rätta tiden, nu  är frälsningens dag” (2 Kor 6:2).

Den enda tid vi verkligen har är NU. Därför är det viktigaste för varje människa att ta varje på denna dag och vända om, komma hem till Gud.

Idag är frälsningens dag. Gud möter oss idag, nu, från sin evighet. Han vill att vi ska räddas och få kunskap om sanningen. Jesus sade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14: 6).

Han vill förlåta oss och ge oss sitt liv, sin kärlek och sin kraft att leva för honom.

Tro på honom. Tacka honom. Lyssna till vad han säger i sitt ord. Be till honom,

”Jesus Kristus är densamme i går och idag och i evighet”. (Hebr 13:8)

Idag. Nu. I morgon kan det vara för sent…..

19 Juni

”Gud som sade: ”Ljus ska lysa ur mörkret”, han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus.” (2 Kor 4:6-).

Hur rik är inte denna vers.. Vi ska visserligen som alltid läsa hela textsammanhanget före och efter, men det blir för långt att kommentera det hela.

Här räcker med att meditera över denna vers. Vi får alltså veta att Gud som talade och sade :Varde ljus! när han skapade universum, har lyst upp våra hjärtan med det ljus som strålar från hans Sons ansikte. Gud vill att kunskapen om hans härlighet i Kristus ska sprida sitt ljus.

18 Juni

Psalt 73: 21-26.

..”Men jag är alltid hos dig, du håller mig i min högra hand. Du leder mig med ditt råd och tar sedan emot mig med ära. Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig frågar jag inte efter något på jorden. Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt. Ty de som är fjärran ifrån dig går under, du förgör alla som trolöst sviker dig. 

Att vara i Guds närhet är lycka för mig. Jag tar min tillflykt till Herren, HERREN, för att kunna tala om alla dina gärningar”.

Asaf tillhörde en grupp män som kung David utsåg till att göra tjänst  som sångare inför uppenbarelsealtarets tabernakel, till dess att Salomo byggde Herrens hus i Jerusalem. (1 Krön 6:31-40. Det var mycket viktigt med denna lovsångstjänst.

Vi vet lite mer om denne Asaf eftersom han skrev ett tiotal psalmer  i Psaltaren, 50 +73-83. Annars har kung David skrivit många av psalmerna själv.

Ps 73 är intressant eftersom Asaf beskriver en slags inre process han gick igenom när han upplevde avund och bitterhet mot de till synes lyckosamma och sorglösa människor som inte brydde sig om Gud. Dessa ogudaktigas övermod plågade Asaf en tid och han verkar ha tänkt att det var meningslöst att tjäna Gud. Han beskriver hur situationen förändrades när han gick ini helgedomen och plötsligt insåg deras slutliga öde. Då löstes han ur denna kris och fick tillbaka sin förtröstan på Gud.

17 Juni

Kap 17 i Johannesevangeliet brukar kallas Jesu översteprästerliga förbön. Jesus bad denna bön innan han gick till korset för vår skull. Den är oerhört innehållsrik och det finns så mycket att säga om den. Här tar jag bara upp några aspekter, nämligen det  som Jesus uppenbarat om sin Fader för oss.

v 6: ”Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig”.

v 8: ”Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig” .

v 22: ”Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett.

Det är de tre bärande teman som bönen är uppbyggd kring. Jesus har uppenbarat Faderns namn, dvs honom själv, hans person. Jesus har gett Faderns ord och härlighet till alla oss som tillhör honom, för att den kärlek som Fadern älskar sin Son med ska vara i  oss och Jesus i oss. (v 26).

Det är oerhört, att vi får del av det liv, den gemenskap, kärlek och härlighet som i evighet har funnits mellan Fadern och Sonen i den gudomliga verkligheten. Vi kan börja ana vad det betyder här, men sedan har vi hela evigheten att erfara denna verklighet i levande livet.

15 Juni

Här är några grundläggande fakta om livet med vår gode Herde och Herre. Om vi tillhör honom och är hans får, lyssnar och följer vi honom. Då har vi denna oerhörda trygghet i att ingen skall kunna rycka oss ur hans hand. Vad som är händer när vi ibland känner oss helt utlämnade, vilar vi trots allt tryggt i Jesu hand.

Han ger oss evigt liv, det liv som är hans och Faderns liv.  Det är en oerhörd gåva.

Jesus sade: ” Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. Jag och Fadern är ett”.  (Joh 10:27-30.)

13 Juni

”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser” (Hebr 11:1).

Vi måste ofta välja att tro är Gud är större än våra omöjliga omständigheter och problem. Ibland kan vi vara överväldigade av så stora svårigheter att vi tappar taget och sjunker ner i bekymmer och ältande av det förflutna och oro för framtiden.

Trons öga ser längre och djupare än det synliga. Tron sträcker sig alltid mot Guds närvaro, hans nåd och vilja att hjälpa oss. Tron håller fast vid Guds löften. Trots allt. Genom allt. Den är nämligen en övertygelse oc en visshet som vilar på Guds löften och frälsningsverk. Därför är det tron som bär oss, eler Gud själv bär oss när vi håller fast vid honom själv.

10 Juni.

Jesus sade: ”Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl.   20 Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. 21 För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” Matt 6).

Var är vår skatt? Vad är det mest värdefulla för oss? Vad det än är så är det där vi har vårt hjärta, dvs det som är centralt och absolut viktigt för oss i livet.

Hur samlar vi skatter i himlen? Genom att låta Guds rike vara det absolut första och viktigaste för oss. Vi ”investerar” i riket genom att prioritera gemenskapen med Gud, leva i bön och vara i Ordet, betjäna andra,  ge ekonomiskt för att sprida evangeliet och hjälpa de fattiga. Vi blir ”himmelrika” idag och för evigt.

Allt jordiskt förgår men den skatten består.

7 Juni.

” Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord.  Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig. (1 Joh 1:1-4).

Dessa verser är så oerhört rika och rymmer hela evangeliet och sammanfattar det krstna budskapet. Johannes var en mästare i att koncentrera sitt budskap.

Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss (1 Joh 1:2).

Det handlar inte om fysiskt, biologiskt liv utan om ett unikt liv, som blev synligt. Det är Guds eget liv, ἡ ζωὴ, he zoe. Det är ett evigt liv och  av en helt annan kvalitet, ett helt annat väsen än det vi känner till. Detta liv måste uppenbaras för att vi ska få veta något om det.

Gud visade oss sitt eget inre liv genom Sonen, som var och är ett med honom. Johannes som skrev brevet var Jesu lärjunge och hade bokstavligen sett och rört vid detta Liv, Jesus själv. Han liksom övriga apostlar vittnade om vad de sett och hört och förkunnar för människor i alla tider det eviga livet genom Nya Testamentets skrifter, för att vi alla ska tro på Jesus.

+++

5 Juni

”Guds Son, Jesus Kristus som vi har predikat hos er – jag och Silvanus och Timoteus – han kom inte som både ja och nej, utan i honom har det kommit ett ja. 20 Alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen  ,för att Gud ska bli ärad genom oss. 21 Det är Gud som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss.22 Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en garant i våra hjärtan.”

Alla Guds löften har fått sitt ja i Jesus och de får också sitt Amen genom honom. Gud både uppfyller och bekräftar det han lovat. Hur många Guds löften finns det? Jag har inte räknat själv men läste någonstans att det är över 3 500 löften i BIbeln. De täcker allt vi behöver för vårt liv och i evighet. De viktigaste handlar om förlåtelse, upprättelse, helande, evigt liv, visdom, ledning, glädje, frid, gemenskap med Gud… osv osv.

1 Juni

”Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.” (1 Kor 1:30-31).

Dessa verser avslutar Paulus utläggning om världens visdom och korsets dårskap. Slutsatsen är att de Gud kallat till sitt rike för världen var svagt, oansenligt och föraktat för att ingen skulle kunna berömma sig själv inför Gud. Det är Guds verk alltigenom att han i Kristus har gjort allt detta för oss. Jesus är vår vishet, vår rättfärdighet, vår helgelse och återlösning. Därför berömmer vi oss av Jesus.

Det finns ett eko från profeten Jeremia i detta kapitel.

”Så säger Herren:

Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom.

Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är Herren, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger Herren. (9:23-24).

31 Maj

Vårt liv kan sammanfattas på lite olika sätt i motsatspar, vilket är vanligt i Bibeln. Där talas mycket om den rättfärdige och den orättfädige t ex. Vi lever i en värld präglad av motsatser och ständiga val.

Det gäller också att övervinna eller låta sig övervinnas. Det är ett tema som är genomgående i sändebreven till de sju församlingarna i Uppenbarelseboken. Det kräver ett särskilt studium och jag återkommer till det.    Vad betyder det att övervinna? Det betyder många saker men framför allt att hålla fast vid Gud själv och inte släppa taget vad som än händer och hur det än ser ut.

Det är vår tro som besegrar världen och världens ande, som är emot Guds ord. (1 Joh 5:4-5). Vår fiende vill att vi ska förlora tron och förtröstan på Herren. Tron är vår livlina till Gud och absolut nödvändig för att vi ska hålla ut och härda ut.

Rent praktiskt i vår dagliga verklighet, övervinner det onda med det goda ( Rom 12: 14-21).   försöker välja Kristi väg i alla situationer: vi förlåter, välsignar, betjänar och söker först Guds rike och hans rättfärdighet.

Enligt Upb 12: 11 övervinner vi åklagaren, satan själv, genom Lammets blod och genom vårt vittnesbörds ord.  I varje situation har Gud berett en utväg för oss att övervinna och han ger oss kraften att göra det.

29 Maj

”Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar, ty alla hans vägar är rätta. En trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är han” (Deut 32:4)

”En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar” (Deut 33:27).

”Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet, om än havets vågor brusar och svallar, så att bergen bävar vid dess uppror”. (Psalt 46:2-4).

Gud är själva Urklippan, verklighetens absoluta fundament,som aldrig skakar och vacklar. Inte ens när jorden och hela kosmos kommer att  upplösas.

28 Maj

Det är inte bara i det kristna livet som det är nödvändigt att vara uthållig . Vi skulle inte komma långt i något sammanhang utan vår förmåga att vara just uthålliga.

Men det kanske är viktigast för oss just som troende i evighetens perspektiv. Jesus sade : ”Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.” (Matt 24:13) och

”Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. ”(Hebr 10:36).

Hur det än ser ut, vad vi än kämpar med, långvarig sjukdom, depression, oro för anhöriga, utdragen väntan på bönesvar, ensamhet, ovisshet, ekonomiska problem osv osv. Listan på våra svårigheter och lidanden i den här världen kan göras lång. Men listan på Guds löften är längre..

Det finns en vers i Hebr 11 som jag tycker så mycket om. Det handlar om Moses: ”Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut”. Ingen människa kan se Gud i hans härlighets ljus och helighet. Men vi tror på honom, för att han har talat om sig själv och uppenbarat sig för oss i sin Son.

Vi lever i tro och kan inte se Jesus med våra fysiska ögon. Ändå ”ser” och erfar vi hans närvaro i vårt hjärta när vi är tillsammans med honom i bön och bibelläsning. Därför får vi också kraft i gemenskapen med honom att hålla ut.

”Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt” . (Kol 1:11).

”Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet. ”(Hebr 12:2-3).

Ordet uthållighet heter på grekiska hypomene, ὑπομένω och förekommer ca 17 ggr i NT. Det återfinns naturligt nog i verser som handlar om lidande och prövningar. Intressant att notera att ordet också finns i 1 Kor 13: Kärleken fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

Det är lättare för den som älskar att uthärda, liksom att fördra, tro och hoppas..

Och återigen är det något vi i och av oss själva inte kan pressa fram eller prestera. Allting börjar och slutar för den kristne med att Gud redan gjort allt för oss. Han har älskat oss och på Golgata kors utfört sin räddningsaktion för oss. Vi tar emot hans kärlek och i och genom den kan vi älska honom och våra medmänniskor så mycket att vi kan härda ut i trångmål, kan tro och hoppas, kan förlåta och fördra andras missgärningar mot oss.

Tro, hopp, kärlek, uthållighet, tålamod, trofasthet samverkar, så att vi kan bli bevarade i Jesus Kristus, nu och i evighet.

Jag avslutar med Paulus:

”Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut. ”(1 Kor 10:13).

27 Maj

”Så skall Guds frid som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar, i Kristus Jesus” (Fil 4:7).

Det är sant, hur vi än känner det i svåra stunder. Jesus är alltid större än hjärtats oro och våra olösliga problem. Guds frid är större än all vår nöd.

20 Maj

Jesus sade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta”. (Joh 6:35).

Det finns ju sju s k ”Jag ÄR-ord i Johannes evangeliet. Jesus uppenbarade avgörande sanningar om sig själv som Guds Son och Frälsare när han uttalade dessa mäktiga ord. Bara Gud själv, som evig Skapare, kan säga detta om sig själv och han gjorde det när Han uppenbarade sitt personliga namn för Moses, ”Jag ÄR den JAG ÄR”, i Exodus 3:14. Det finns mycket att säga om vad detta betyder men det får vänta till ett annat tillfälle.

Jag ska här fundera lite över dessa mäktiga Jag Är- ord, , och hur det relaterar till oss. I sig själv ÄR HAN, som Gud Fadern ÄR i evighet, men för oss ÄR Han allt detta, vilket väcker vår tacksamhet och tillbedjan.
Det finns sedan även sju tecken som Johannes strukturerar sin text kring och som också är intressant att studera.

Aposteln Johannes hade ju ett klart definierat mål för sitt evangelium:” Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias,
Guds Son, och för att ni skall ha liv i han namn” (20:30-31).

Dels har Johannes eget material i jämförelse med de tre andra evangelierna, vilket vi ska vara tacksamma för då de tillsammans ger en rika djup och bred framställning av vem Jesus är, vad han sade och gjorde. Johannes bidrar onekligen med djupen. Vi får blicka in i själva Gudomens innersta, när Jesus talar om sig själv, sin Fader och den Helige Ande, och hur vi som av nåd, blir upptagna i denna kärlekens gemenskap.

Det första Jag är finner vi alltså i kap 6:35-40, där Jesus säger: ” Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta”

Sammanhanget är att Jesus mättat tusentals människor, samma berättelse vi återfinner hos de andra evangelisterna. Det är en pojke som bidrar med fem kornbröd och två fiskar och Jesus tog bröden, tackade Gud och delade ut dem. Mirakulöst nog räckte det till så många, och det blev ändå tolv korgar över. Johannes kallar detta för ett tecken. För judarna på den tiden var det oerhört symbolladdat. De hade vuxit upp med berättelsen om hur Gud livnärde sitt folk under ökenvandringen och många ville nu att Jesus skulle fortsätta ge dem detta fysiska bröd. Men som alltid hos Johannes finns en djupare mening med det som sker på det konkreta planet. I texten återfinns en livlig debatt mellan Jesus och judarna, som jag kanske återkommer till.

Men här kan sägas följande: Jesus är livets bröd och här används det speciella ord för liv som bara används i samband med Gud själv: ζωὴ, zoe, Guds slags liv, som är helt annorlunda än det vi känner till. Gud är ju evig och fullkomlig Ande, utanför det fysiska universum. När Jesus kommer in i världen ÄR Han detta eviga liv förkroppsligad
och Han förmedlar det till de som tror på honom. Det är alltså ett andligt bröd, som fyller våra djupaste behov som människor.

Därför är Jesus själv det bröd som ger liv och mättar vårt stadiga behov av Gud själv.
Jesus ger oss det sanna och rätta brödet för vårt liv på vägen hem till Gud. Det är vår färdkost, det som mättar. Jesus livnär oss bokstavligen med sig själv genom sin närvaro i våra liv och genom sitt Ord. Naturligtvis också i nattvarden, men det är inte vad som åsyftas här.

Jesus använder också gudsnamnet JHVH vid ännu ett tillfälle och det utan bestämningar, när han säger: ”Amen, amen säger jag er: Jag Är , redan innan Abraham blev till. (8:58).

+++

12 Maj.

Herrens nåd är var morgon ny.

9 Maj

Några tankar om  vad den Helige Ande betyder för oss som enskilda troende.  Först och främst att han är livgivaren.  Anden är med vid skapelsen, ”..I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnen”. Gen 1:1-2)  och i nyskapelsen: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike” (Joh 3:5).

I båda dessa bibelavsnitt nämns också vattnet, vilket är den starkaste symbolen för liv. Utan vatten, inget liv. Det gäller också för vår vandring med Herren:  utan Anden ingen liv med Gud.

Gud har inrättat sin skapelse på det sättet, att vi är helt beroende av honom för att kunna leva. Vi måste andas för att leva.  Vi måste också andas in Guds liv genom att uppfyllas av Anden dagligen, stundligen. Vi är ingenting utan Anden.

Den Helige Ande ger och förmedlar livet från Fadern och Sonen.

Vi blir all trötta och uppgivna ibland. Ibland kan det kännas som om vi är på en ökenvandring men till och med där har Gud lovat att göra ”öknen till sjö och torrt land till källsprång” (Ses 41:18, 43:19).   Ingenting från Guds sida kan hindra vattnet från att strömma och flöda. Det är vi som sätter upp hinder. Så är det också i det andliga livet. Gud ger Anden villigt och fritt men vi kan hindra föder på olika sätt. Synd, olydnad, andlig lättja, otro, besvikelse osv kan utgöra hinder för Andens liv.

Men om vi ödmjukar oss inför Gud och ber om befrielse från detta möter han oss med liv och övertog, med Andens strömmar av liv.

+++

15April.

”Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också.”

Vårt största behov vi har som människor är kärlek. Att bli sedd, förstådd, älskad och även fostrad. Det är bara Gud Fadern själv som kan fylla detta vårt djupaste existentiella behov. Han älskar oss ofattbart mycket. Det är sanningen. Men vi har en fiende som ljuger om detta och vill vända oss emot Gud i besvikelse, så att vi förlorar denna innerliga och tillitsfulla gemenskap med vår Fader. Det är det mest värdefulla vi har i våra liv, och det viktigaste att bevara.

”För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, 39 höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.”  (Rom 8:38.)

7 April

Några tankar om hoppet i NT.

Vi vet hur viktigt det är att bevara hoppet och att den som tappar det förlorar en del av sin livskraft och motivation. Det är lätt gjort när livet är tungt och svårt.

Men vårt verkliga hopp vilar på Jesu uppståndelse. Utan den skulle allt ändå till slut förstöras av döden. Vi som tillhör Jesus har del i hans övervinnande liv, uppståndelsens kraft, mitt i vår situation.

+++

3 April

Många känner nog till det citat som tillskrivits filosofen Sokrates: Känn dig själv! Det är naturligtvis något positivt men inte tillräckligt, enligt min mening. Gud erbjuder oss en annan väg, som uttrycks så här i Bibeln:

Profeten Hosea: ”Låt oss lära känna Herren, ja, låt oss sträva efter att lära känna honom”. (6:3).

Jeremia: Så säger Herren : Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom. 
Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är Herren , som verkar med nåd, rätt
och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger Herren . (9:24)

26 Mars

De människor som tidigt kände igen Jesus som Israels utlovade Messias och frälsare hade levt i förväntan på att Guds löften i Skrifterna skulle uppfyllas. De höll fast vid dessa trots långa och svåra tider för folket. Några av dem var Simeon och Hanna  som Lukas berättar om i sitt evangelium.

2: 25-26 ”På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande hade han fått uppenbarelsen att han skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde”

v 29-32 ”Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel”. 

20 Mars

Om att be i Jesu namn, och bönesvar.

Hur ska vi bedja? Vi får genom Guds ord ledning i vad som är hans vilja i det stora hela. Det är när det kommer ner på en personlig och praktisk nivå som det ibland kan bli svårt för oss att förstå vad som är Guds vilja.
Jesus undervisar oss i Johannesevangeliet om att vi ska be i hans namn. Det är inte bara en avslutningsfras i slutet av vår bön utan går djupare än så. Vi ska be i gemenskap med Jesu person, i hans Ande, i hans intention och vilja. Då är vi garanterade att få det vi ber om.

5 Mars

David var på flykt för sitt liv från kung Saul som ville döda honom.   Han var utvald och smord av Gud att bli kung men innan det blev en verklighet genomgick han många prövningar och svårigheter. Han tjänade Saul, men blev hatad och illa behandlad av honom, b la för att Saul var avundssjuk på David. Gud hade förkastat Saul som kung p g a hans svåra olydnad. David skrev denna psalm, nr 63, när han var ensam ute i öknen och säkert genomgick en av de svåraste perioderna i sitt liv.Vi vet inte hur lång tid det varade. 1 Sam 18-31 handlar om detta.

Den uttrycker en så intensiv längtan efter Gud i hans nöd och en så stor förtröstan. Det är han och Gud denna stund.

”Gud, du är min Gud, tidigt om morgonen söker jag dig. Min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig i ett torrt land som församäktar utan vatten.  ..

Ty din nåd är bättre än liv, mina läppar skall pris dig. Jag vill lova dig så länge jag lever, i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Min själ blir mättad av utsökta rätter. Med jublande läppar lovsjunger min mun, när jag kommer ihåg dig på min bädd och tänker på dig under nattens timmar. Ty du är min hjälp, under dina vingars skugga jublar jag. 

Min själ håller sig intill dig, din högra hand uppehåller mig” …

+++

3 feb

Det sägs att det finns minst 365 bibelställen som innehåller uppmaningen att inte frukta, vara orolig eller rädd. En för varje dag på året alltså.
Gud vet att vi behöver höra detta ofta också, liksom föregående uppmaning att inte göra oss bekymmer.
Det kan finnas mycket att vara rädd och orolig för, från de stora hoten och farorna i världen till det personliga livets rädslor.

Av alla dessa bibelställen väljer jag idag två. Först från profeten Jesaja:
Ty jag är Herren , din Gud, som fattar din högra hand och som säger till dig:
Frukta inte, jag hjälper dig. (41:13).

10 Feb

1 Feb

Gud välsignade Abraham på ett helt exceptionellt sätt och lovade att denna välsignelse inte bara skulle gälla hans egna efterkommande, utan även alla som skulle vandra i tro, som Abraham gjorde. Löftena om välsignelsen knöts från början till Guds frälsning.

Paulus skriver i Galaterbrevet 3:14 : ”Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Kristus Jesus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.”

Men lagens period, som följde när Gud inrättade sitt förbund med Israels folk på Sinai berg, var nödvändig men tidsbegränsad. Under den tiden knöts välsignelsen till dem som var trofasta mot förbundet och som levde i lydnad för Guds ord och lag. Ett exempel på detta ser vi i 5 Mos 28:1 : ”Om du lyssnar till Herrens , din Guds, röst, genom att noggrant följa alla hans bud som jag i dag ger dig, så skall Herren , din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden. 2 Och alla dessa välsignelser skall komma över dig och nå fram till dig, när du lyssnar till Herrens , din Guds, röst. ..

20 Jan

15 Dec

Det är när det är som mörkast som vi behöver mest ljus. Jag tänker inte bara på det naturliga ljuset under vinterhalvåret, utan framför allt på Guds ljus som lyser upp vårt inre. Vi behöver Guds ljus mer än någonsin i vår värld där mörkrets makter härjar och förstör. Men ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det (Joh 1:5).

Bibeln talar mycket om ljus. Gud är ljus och inget mörker finns i honom och ingen växling mellan ljus och mörker. (1 Joh + Jak).
Gud själv är vår konstanta ljuskälla som aldrig förändras. Vi kan lita på att han är trofast och tillförlitlig. Hans står vid sitt ord och när Hans ord öppnas får vi ljus. Hans ord är ett ljus på vår stig.

Om vi än sitter i mörkret är Herren vårt ljus (Mika 7:8). Guds löfte om Världens ljus, Jesus Kristus, kom genom profeten Jesaja: ”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram”.

Det var detta löfte Guds trogna skara väntade på skulle uppfyllas och som skedde när Jesus föddes. Guds ankomst och vår väntan är ju vad som kännetecknar adventstiden. Jesus kom in i världen med Guds frälsande kärlek och liv till alla människor, den där underbara natten i Betlehem, och nu väntar vi på att han skall komma tillbaka i sin härlighet.

Psalmisten skrev: ”Ty hos dig är livets källa. I ditt ljus ser vi ljus”(36:9) och ”Herren är vårt ljus och vår frälsning”. (27:1). Det är Gud själv som låter oss få del av sitt liv och sitt ljus, genom Jesus Kristus. Paulus skrev: ”Ni var förut mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn. Ty ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. ” (Efes 5:8.9).

Jesus sade till sina lärjungar: ”Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas som ligger på ett berg. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i hushållet. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himmelen”. (Matt 5:14-16).

Jag avslutar med dessa tänkvärda verser ur Johannesevangeliet 3, om varför en del människor inte älskar ljuset från Gud:

”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.
19 Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda. 20 Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas. 21 Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

1 Dec

Vi är så vana vid att bedja Fader vår att vi inte alltid tänker på hur stort det egentligen är att få kalla universums Skapare, den evige, helige och allsmäktige Guden som bor i ett ljus dit ingen kan komma, för vår Far. Vi vet ju att Jesus kallade Gud sin Fader för ”Abba”, pappa, vilket är ett ord som uttrycker närhet och förtrolighet. Som Guds Son var Jesus unik i sin relation med Fadern, men i Guds stora generositet och kärlek till oss får vi bli upptagna i Guds familj som barn genom den nya födelsen. ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” (Joh 1:12).

+++

Herden och herdarna.

En viktig aspekt när vi tänker på bedrägeriet är ledarskapets roll i församlingarna. Hur ska en herde vara i Jesu efterföljd? De har ett stort ansvar att inte vilseleda sina församlingar. På samma sätt har vi som enskilda troende ansvar för att inte låta oss vilseledas av ledare som lämnat biblisk förkunnelse. 

Jesus kom för att betjäna och ge sitt liv för fåren och samma sinnelag bör finnas hos hans tjänare. Den störste i himmelriket är den som tjänar mest. (Matt 23:11).

Petrus som på nära håll sett hur Jesus agerade som Herde för sin hjord, och som själv fått uppdraget av Herren att vara en herde för Jesu får (Joh 21:15-17), skrev i skrev i sitt 1:a brev : ”Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden”.

Det är ett genomgående tema i NT, denna skillnad mellan de som framhäver sig själva och använder sin position för att utnyttja och kontrollera, och Herrens trogna tjänare som beskrivs bäst av Paulus själv:

”Nej, i allt vill vi visa att vi är Guds tjänare: i stor uthållighet, i lidande, nöd och ångest, 5 i misshandel, fångenskap och upplopp, i arbete, nattvak och svält, 6 i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, i uppriktig kärlek, 7 med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i höger och vänster hand, 8 i ära och vanära, i vanrykte och gott rykte. Vi kallas villolärare men är sanningssägare, 9 vi är okända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte dödade, 10 vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi har inget men äger allt. ” (2 Kor 6:4-10).

Paulus tar upp problemet med falska apostlar och ledare i församlingen på många ställen, särskilt i Korintierbreven. Han utmanades av de till det yttre starka och ”framgångsrika” apostlar som ifrågasatte hans auktoritet, eftersom han framstod som svag i jämförelse med dem.

Han försvarade sin apostlatjänst i 2 Kor 10-12. Jag kan bara citera en vers här av utrymmesskäl: ”Ni finner er i att man gör er till slavar, att man utnyttjar och utsuger er, att man uppträder utmanande och slår er i ansiktet. Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga till det”. (11:20-21).

Paulus berömde sig av sin svaghet för att Kristi kraft skulle vila över honom. Han var en förebild i att inte framhäva sig själv och inte utnyttja sin ställning i församlingarna.

Tankarna går dels till många nutida ”apostlar” som är resursstarka i att bygga upp sitt ”Ministry”, dels till andra som i likhet med Paulus gett sina liv för att sprida evangeliet och bygga församlingar i länder med stor förföljelse och fattigdom. De senare är kanske inte så kända i världen, men Gud känner de sina och ska löna dem i evighetens perspektiv.

+++

För det andra älskade Jesus människorna så mycket att han alltid sade sanningen till dem. Det är viktigare än någonsin i vår tid, att klart förmedla sanningen om synd, lag och evangelium. Det är kärlekslöst och totalt ansvarslöst att inte förkunna och undervisa det Gud säger. Det är kanske allra mest själviskt, eftersom man tänker på att bevara sitt liv, att bli omtyckt, ha ett inflytande i världen. Det kostar på att våga säga sanningen och många kompromissar istället med världens tänkande och tidsandan.

Det finns flera exempel på bedrägeriets natur i form av förvrängningar av evangelium som Paulus mycket skarpt går till rätta med och avslöjar i sina brev, b la lagiskhet och judaiserande inflytande, liksom gnosticism. Jag återkommer till det.

Paulus skrev till sin andlige son Timoteus:

”Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.” (2 Tim 4:1-4).

Johannes fick denna befallning av Herren: ”Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till församlingarna i Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea” (1:11).   De sju breven till församlingarna innehåller dels Jesu rannsakande och uppmuntrande ord, dels sju mäktiga löften. Jesus utlovar speciella förmåner åt den som vinner seger. De som övervinner i de olika situationerna som beskrivs, får del i Guds rikes välsignelser som ska gälla när Jesus kommit tillbaka. De uppmuntras att höra vad Anden säger till församlingen, kämpa och segra, för att bli medborgare i det messianska fridsriket. Det är alltså rika eskatologiska löften, som visar att det är värt att ge allt för att vinna segerkransen i Guds rike.

Boken skrevs  för att hjälpa församlingarna och enskilda troende att ta sig tillvara för och segra i kampen mot falska apostlar,  lärare, s . k profeter och profetissor,  i konkret förföljelse och i tider av avfall och sömnaktighet i församlingen. Det var en påtaglig realitet och fara på den tiden. Vi vet också att det är precis lika aktuellt idag. Därför skrev Johannes dessa brev för att hjälpa dem som lever för att hålla sig till Herren och vara trogna mot hans ord.

Många kristna levde i förväntan på att Jesu återkomst var nära. I det mäktiga romarriket  påbjöds att medborgarna skulle offra till kejsaren, som betraktades som en gud. Vidare fanns det gott om avgudakulter, som präglade samhället. Världsmakten var grym och repressiv. Flera förföljelser hade redan drabbat de troende. Romarriket byggde på makt, framgång på många olika områden och ekonomiskt välstånd.

Det är i denna tid Johannes och hans medkristna levde. Det präglade dem.  Därför måste boken läsas också mot denna bakgrund. Detta stora och mäktiga rike skulle dock inte kunnna bli bestående inför Gud själv och hans rike, som är så radikalt annorlunda. Gud gav Johannes dessa visioner för att Guds perspektiv på detta skulle komma i förgrunden.

Profeten Daniel upplevde världsmakternas uppgång och fall på nära håll, men fick i drömmar och visioner se riket från Gud som skulle krossa alla dessa. Gud visade honom dessa rikens verkliga natur bakom all sin yttre makt och glans. Det är för övrigt  mycket i dessa två skrifter som måste läsas tillsammans för att man ska kunna se hela bilden av den sista tidens skeenden.

Därför vände sig Herren Jesus till ett par av dåtidens församlingar, som fick representera helheten av kyrkan, med varningar, uppmaningar och tröst i deras vardagliga situation. Samtidigt får troende i alla tider vägledning om hur man ska förhålla sig till faror med villfarelse i församlingen och utanför den, i en gudsfientlig värld.

Då som nu gäller detsamma: ingen vet stunden när Herren kommer tillbaka, men Jesus själv undervisade sina lärjungar om tecknen för sin ankomst. Därför kan vi vara vissa om han vill att vi ska kunna vara förberedda och ana att tiden närmar sig. Många av oss tror att det inte är långt borta nu och vill tillhöra brudeskaran som väntar på vår Brudgum och välkomnar honom tillbaka. Vi fröjdar oss över hans  snara ankomst.

+++

Här är de sju löftena till övervinnarna:

Det första löftet är detta: ”Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis.” (2:7).

Det andra: ”Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar ska inte skadas av den andra döden.” (2:11).

Det tredje: ”Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar ska jag ge av det dolda mannat. Och jag ska ge honom en vit sten, och på stenen är skrivet ett nytt namn som ingen känner utom den som får det. ”(2:17).

Det fjärde: Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom ska jag ge makt över folken. 27 Han ska styra dem med järnspira som man krossar lerkärl, 28 liksom jag har fått den makten av min Far. Och jag ska ge honom morgonstjärnan. 29 Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! (2:26).

Det femte: Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Far och hans änglar. 6 Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! (3:5).

Det sjätte: Den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han ska aldrig mer lämna det. På honom ska jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. 13 Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! (3:12).

Det sjunde: Den som segrar ska jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Far på hans tron. 22 Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! (3:21).

Jag återkommer antagligen till detta.

Några sammanfattande punkter så här långt.

1 ) Upb. handlar om hur  Herren, Jesus Kristus, igångsätter den yttersta tidens händelser genom att bryta de sju sigillen på den himmelska bokrullen. Den innehåller Guds ord om vad som ska ske. Det är ett förseglat dokument, som bara Jesus kan öppna. Det kan också ha att göra med den ursprungliga ägarrätten till jorden.  I linje med att Upb. i det stora hela handlar om vem som är Herre och ytterst har makten, är det rimligt att anta att det är så. Satan som visserligen har hela världen i sitt våld en tid,  verkar genom lögn, synd och död, men saknar egentligen verklig makt. Det är bara Gud själv som är allsmäktig Herre och som i sin vishet och sitt rådslut tillåtit detta.

Allt som är förutsagt och skrivet i bokrullen måste ske innan Jesus kommer tillbaka. Gud visste från början hur allt skulle sluta och när hans tid är inne sker allt detta.

Det är ju bara Jesus som kan öppna sigillen och därmed avslöja vad som kommer att ske i den yttersta tiden. Jesus återlöste  mänskligheten och hela skapelsen på korset genom sitt blod. Han betalade priset för att vi skulle köpas fria från synd och död. Jesus ska komma tillbaka, men innan det sker måste vedermöda och Herrens dag ha sin förutbestämda gång. Johannes såg Lejonet av Juda stam, Davids rotskott som också är Lammet som blev slaktat (5 ). Jesus är offerlammet och den utlovade härskaren. Det är det storartade: Jesus som dog för oss är den som ska döma oss och komma tillbaka som Herre över kosmos. Det visar Guds ofattbara kärlek och nåd mot mänskligheten. Scenen i köp 5 utmynnar i en storslagen lovsång till Jesus Kristus. Det är en av fem mäktiga lovsånger i Upb, som bärs fram inför Guds tron i den himmelska världen.

Guds tron kan sägas vara medelpunkten i boken och Guds Lamm som stod i närheten av  den. Korset är historiens medelpunkt, där Jesus tog våra synder på sig och besegrade satan, syndens och dödens makt och vår framtid avgjordes. Jesu död fullbordade Guds räddningsplan från begynnelsen och är för evigt medelpunkt också i Guds eget rike.

Det är inte katastroferna, vedermödan, förföljelserna och Guds vredesdomar som är det centrala utan Gud som kontrollerar skeendet och tillåter det som måste ske innan Jesus kommer tillbaka. För de troende som förföljs är det den fasta grunden för tröst och hopp, liksom att lidandet varar en tid och sedan är över för alltid.

2) Därför är också det absolut centrala att Jesus kommer tillbaka och hans folk befrias i den mäktiga slutfrälsning som är vårt hopp. Vi ska få leva i Guds fulla närvaro för evigt. Ingen sorg, lidande eller död ska finnas. Bara salighet och frid, som vi inte förstår vidden och djupet av. Men det är livets mening och mål, att få vara hos Gud i hans eviga rike.

3) Gud dömer och straffar sina fiender. Guds tålamod har varit ofattbart stort och han har velat alla människors frälsning, men till slut kommer Guds domar. Imperier byggda på förtryck och korruption kommer att falla. När Gud dömer prövar och avslöjar han sanningen om det som varit fördolt i människornas hjärtan och om vad som pågått av bedrägeri, lögn, uppror och förfalskning i världen. Därmed börjar den stora restaureringen av den förstörda skapelsen. Gud skiljer ut mörker, synd, lögn, ondska för evigt från sin värld och befäster det som är i enlighet med hans vilja. Bara hans sanning, rätt och godhet ska segra. Det blir som i skapelsens begynnelse på något sätt: Gud skiljer dag från natt, mörker från ljus.

Från begynnelsen och till änden har det varit en fråga om sanningen och en strid om den: är Guds ord sant eller inte? Vem bestämmer vad som är rätt? Vem är Herre och vem ska vi tro, tillbe och lyda? Valet har funnits hela tiden. Inför Guds tron visar det sig hur vi har valt och hur Gud verkat genom samvetets vittnesbörd, lagen och evangeliet.

Upb. beskriver den stora räkenskapens dag då böcker öppnas och salig är den vars synd inte tillräknas genom Jesu blodsoffer och vars namn är skrivet i hans bok, livets bok. Dörren är ännu öppen, det är fortfarande möjligt att bli Guds barn genom det Jesus gjort för oss.

Prövningen av jordens folk kulminerar när den absoluta motsatsen till Kristus får makt i sju år. Denne person anser sig kunna inta Kristi egen plats. Han ska inte bara vara emot Kristus utan istället för honom. Varför tillåts detta? Varför tillåter Gud att den Laglöse, Vilddjuret får världsherravälde och förföljer Guds folk? Vi kan bara ana oss till detta, men kanske har det just med alla skapade varelsers prövning att göra, det oundvikliga valet änglar och människor måste göra från begynnelsen, mellan att tro och lyda Guds ord eller förkasta det i uppror? På något sätt har dessa makter, krafter verkat i historien fram till dess slut och som jag ser det, når sin höjdpunkt när laglöshetens hemlighet inte längre är en hemlighet utan förkroppsligas i denne person.

Han kommer att vinna militära segrar och få stor politisk makt, förutom andlig makt. Han blir uppbackad av den falske profeten och hela parallella system som funnits sedan länge, i form av avfällig kristendom och alternativ andlighet. De enhetssträvanden mellan kyrkofamiljer i form av ekumenik utan sanningsanspråk och trohet mot Bibeln som vuxit sig starkare, religionsdialog och enhetssträvanden som påverkar allt större sammanhang märks i tidsandan och nya normer för samhället. Hur  människorna kommer att förhålla sig till honom blir den stora frågan. De som kommer att hylla, beundra och till sist tillbe honom, har redan valt bort sanningen.

Det i sin tur kanske beror på att församlingen efter att denne Antikrist (så omnämns han aldrig i Upp men i breven av aposteln Johannes) identifierats, rycks upp Herren till mötes innan Gud dömer jorden med sina straffdomar. Kommer då Jesus två gånger? Jag för min del tror inte det och man behöver inte se det så. Församlingen rycks upp och möter sin Frälsare i lufthavet när han är på väg tillbaka till jorden. Det är i alla fall en möjlighet.

Jag har själv svårt att acceptera att kristna skulle vara kvar på jorden och utsättas för Guds vredesdomar tillsammans med de ogudaktiga och upproriska. Problemet blir då vilka de 144 000 är. Är det judar som får ett speciellt uppdrag, på samma sätt som de två vittnena? Genomgår de frälsta (både judekristna och hednakristna) samma ohyggliga fasor som det avfälliga Israel och den stora massan av människor som valt att tillbe vilddjuret?

På något sätt och i alla tider, har evangeliet förkunnats och det ser vi i det allra sista skedet också. Gud vill in i det sista att människor ska omvända sig, göra bättring och bli räddade undan den eviga döden.

För att försöka förstå BIbelns sista bok tror jag det är viktigt att ställa frågor för att kanske tänka i nya banor och se texten med nya ögon. Det är lätt att fastna i de förutfattad meningar man har, vilka kan vara baserade på speciella tolkningstraditioner.

4)   Hur ska man förstå talsymboliken? Hur man tolkar tidsangivelserna påverkar förståelsen av hela boken.  Gäller den vissa tal eller alla tal? Att sjutalet används symboliskt är väl tydligt, liksom talet tolv och tjugofyra. Då är också talet 144 000 symboliskt och betecknar den totala fullheten av Guds utvalda och tjänare av Israels alla stammar. (7:5). Är dessa de som ska få Guds skyddande sigill på sina pannor?

Sedan finns det talet som karakteriserar Antikrist och den tid han fått att regera. Det ska bli fyrtiotvå månader eller 3 1/2 år. Är det symboliskt eller ska det tolkas helt bokstavligt? Hans tal är ju 666 och de spekulationer som funnits kring detta tal går inte att hålla ordning på.

Allt detta tål att tänka på och man måste samtidigt förhålla sig till profeten Daniels utsaga om honom som ska ”stadfästa förbundet med de många under envecka, och mitt i veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer”  (9:27). Det är inte lätt att tolka och det finns olika meningar om det. En del menar att Antikrist bedrar Israels folk till att tro han är deras Messias och att han stadfäster förbundet med dem, men avslöjar sin sanna identitet i mitten av veckan, alltså efter 3 1/2 år, och då avskaffar tempeltjänsten. Det förutsätter i sin tur att det kommer att byggas ett tredje tempel och att han bokstavligen kommer att sätta sig i templet och mena sig vara gud och messias och kräva tillbedjan.

Detsamma gäller kap 12, där det står om kvinnan som flyr undan draken ”en tid, tider och en halv tid”. Är det en symbolisk eller exakt tidsangivelse?

5)  Johannes disponerade sin skrift utifrån det han fick se och höra från Herren, men också utifrån sin djupa förankring i GT. Det finns hela tiden anspelningar till profetböckerna och  Moseböckena.  Han använder också upprepningar, kanske för att inskärpa och förstärka budskapet. Det finns återkommande teman och både upprepning och stegring i beskrivningen av skeendet när de sju inseglen bryts, när basunerna ljuder och de sju vredesskålarna töms över jorden med ohyggliga plågor.

Det Johannes fick se för över tvåtusen år sedan är ju historia i förväg. Det beskriver vad som kommer att ske rent faktiskt. Det rymmer både upprepning och stegring vad gäller intensiteten i de processer som kommer att nå sin höjdpunkt i den yttersta tiden. Det blir alltså förfärligt mycket värre innan det blir bättre och Jesus kommer tillbaka.

Uppenbarelseboken och Daniels bok, samt ett par kapitel i Sakarjas bok (9-14) tillhör genren apokalyptik. Det är de svåraste att förstå och tolka, särskilt för oss som inte omedelbart förstår alla sammanhang och  samband. Vi har inte de referensramar som författarna och läsarna delade. Men det finns ändå all anledning att läsa dessa böcker och även bra kommentarer till dem. Vad gäller Bibelns sista bok så har vi dessutom dessa uppmuntrande ord att ta till oss:

”Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske.” (1:1)

”Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den.” (1:3).

”Och se, jag kommer snart. Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok”. (22:7).

+++

Människan har i alla tider velat veta vad som ska ske i framtiden och man sökte sig  till stjärn-och teckentydare, orakel och spåmän, något man gör än idag, och är dessutom villig att betala dyrt för det. Här får vi i Bibelns sista bok veta vad som kommer att ske, inte bara några veckor framåt, utan ända till tidens slut. Vi får veta detta från den enda tillförlitliga källan som finns, Gud själv. Bara han vet vad har skett från början till slutet, han som  med sin försyn styr de stora skeendena i historien fram till den stund när Jesus Kristus kommer tillbaka.

Därför är det så lärorikt och givande att läsa denna Bibelns sista bok, där vi möter den levande Guden själv som talar till oss och som vill förbereda oss på det som ska ske. Han vill alltid att vi ska lära känna honom bättre, och för den som ännu inte är en kristen,  överlämna sitt liv till Jesus.

Det är Jesu uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Den innehåller uppenbarelse från Herren Jesus själv, och om honom.

Tillsammans med alla andra bibelsammanhang som handlar om den yttersta tiden, ger den oss en bild av händelseförloppen som föregår Jesu återkomst, och de återkommande  profetiska mönstren i historien.

Det är också Herren Jesus själv som befallde att de sju breven till utvalda församlingar skulle skrivas. Han dikterade  breven til dem, och därmed till  församlingen i alla tider. Därför ska vi särskilt noga beakta dem och ta vara på hans förmaningar, uppmaningar och tröst.

Man brukar säga att just Uppenbarelseboken (i fortsättningen Upb.) betyder så mycket för kristna i delar av världen som lever under svår förföljelse. Den är skriven som en tröstebok för martyrerna i alla tider. När Johannes skrev ner sina syner mot slutet av 100-talet, var förföljelsen mot de troende svår. Det är likadant idag.

Det är en hoppets bok för alla lidande kristna. Förföljelsen kommer att ta slut en dag när Jesus kommer tillbaka. Då skall han torka alla tårar och löna dem för deras uthållighet och tro.

+++

Om man försöker läsa Upb i en rak kronologisk följd, blir det svårt. Snart upptäcker man att teman, uttryckssätt, skeenden återkommer. Det är så apokalyptik fungerar.

Apokalyptiken var en rik genre som omfattade judisk och kristen litteratur  från 200-talet f Kr till 200 e Kr. Det finns några karakteristiska drag: visioner, målande bildspråk, talsymbolik, cykliska upprepningar av samma tema . Ofta är det en ängel som tolkar visionerna.

Utgångspunkten är alltid Guds perspektiv, allt är tillspetsat i svart och vitt. Det handlar om de som är med Gud eller emot Gud. Det är en speciell typ av profetia med mångtydig symbolik eftersom den avslöjar och uppenbarar världens absolut sista tid. Det Johannes fick skåda skulle ju inträffa vid tidens slut och därför var det bara möjligt att uttrycka detta i metaforer och symboler. Samtidigt kan vi känna igen tendenser och mönster under historiens gång som liknar den sista tidens slutgilitiga händelser. Historien har ju upprepat sig: den andliga kampen mellan Gud och hans fiender är densamma, makthavare och religiösa företrädare som förföljer Guds folk, kaos och krig, plågor och förhärdelse hos människor som vägrar omvända sig och erkänna Jesus som Herre och Gud.

Man kan därför inte läsa denna bok som man läser evangelierna eller breven.

Utgångspunkten är Guds totala herravälde och seger  i historiens kaotiska och tragiska stadier. Han har full kontroll över vad som sker och kommer att avsluta denna tidsålder i sin tid och på sitt sätt. Herren slutför det han påbörjat i sin frälsningsplan och bringar den till fulländning. Jesus, som genom sin död och uppståndelse vunnit en evig seger över fördärvsmakterna, kommer tillbaka för att rädda sitt folk, för evigt utplåna fiendens makt och upprätta skapelsen i sitt eviga fridsrike.

Det viktigaste är kanske att vi lever i förväntan på vårt saliga hopps fullbordan, att Jesus verkligen kommer snart, och gör oss redo samt ber för alla som måste dö för sin tro på honom. Det hjälper oss att koncentrera oss på det viktigaste och inte fastna i oväsentligheter. Kan det finnas något viktigare för en kristen att förbereda sig på att få möta sin efterlängtade Herre och Frälsare?

Vad är då viktigt? Att på olika sätt verka för evangelisation och mission så att Jesu missionsbefallning utförs, leva i ständig förbön och varna andra när det är möjligt.

+++

Upb.  både sammanfattar de stora linjerna i historien, hjälper oss att vara förberedda inför det som måste ske innan vår Herre Jesus kommer tillbaka och den ger oss en liten glimt in i hur den nya skapelsen, befriad från ondska och död, kommer att se ut.

Efter svår förföljelse och vedermöda, i den värsta perioden i mänsklighetens historia när satan själv genom den Laglöse och den falske profeten en kort tid får total makt och Guds vredes domar verkställs, blir det klart för alla att Jesus är Herrarnas Herre och Kungars Kung vid hans mäktiga återkomst.

Därför är Jesus Kristus själv i blickpunkten och mittpunkten för allt som sker. Redan det första kapitlet skildrar honom i hans majestätiska härlighet. Det är en så mäktig beskrivning  att den kan läsas och begrundas, gång på gång.

Det sista kapitlet skildrar Jesus när han återvänder till jorden som dess rättmätige ägare och härskare  för att ta återta den från fientliga makter och befria hela skapelsen. Viktigt i sammanhanget är att Jesus, Israels Messias, Herre och Kung, kommer tillbaka till sin stad, till sitt land. Han kommer till Jerusalem för att fullborda Guds plan med sitt utvalda folk och dess nära anknytning med Jerusalem. Det handlar till slut om det Gud själv utvalt, hans folk och deras land, och det Gud slutför där. Världens nationer och de osynliga andemakterna under historien och i slutfasen,  kan inte längre hindra Guds vilja från att fullbordas.

Ytterst är det Gud Faderns löfte till sin Son att härska från Sion. Allt som sker är ju till för att förhärliga Jesus, som Israels och alla folks Frälsare och Herre. Han är arvtagaren till hela jorden, till alla folk.

Mänskligheten har haft sin tid på jorden men till slut kommer den stora dagen då Gud äntligen ska döma sina fiender och ge evig upprättelse till sitt folk. Den är slufrälsningens dag som nalkas. Jesus kommer tillbaka, Guds Rike blir synligt.

Allt har ju från början handlat om honom, om hur Fadern förberedde för hans första ankomst till jorden och hur hans död och uppståndelse var det avgörande steget på väg till en en nyskapad mänsklighet. Vad gäller själva arbetet på jorden för att utföra Guds vredesdomar, är det änglarna som utför det hela.

Det är väl passande när man betänker att den förste rebellen, satan själv, som startade hela gudsupproret, hanteras av Guds änglar? Gud talar som skapare och domare och hans höga änglar utför hans befallningar. Det har aldrig varit tal om en kamp mellan likvärdiga parter. Gud är den ende sanne Guden och ingen finns som kan jämföras med Honom. Satan är ett skapat andligt väsen som skulle tjänat och tillbett Gud (som alla himmelska makter, och vi människor), men som genom lögn och bedrägeri snärjde mänskligheten i sina band. Han var en lögnare , en mördare och en tjuv från begynnelsen.

+++

Några ord om  Johannes, som tog emot detta och som en sann profet, hörde Herren tala och i syner fick se vad som ska ske. Liksom profeterna i gamla förbundet skådade  vad som skulle hända under historien och vid dess absoluta slut, fick Johannes inblick i dessa fördolda ting på ett mer detaljerat sätt.

En del menar att det var aposteln Johannes, andra att det är en för oss okänd man som skrev eller dikterade men som i sin tid var respekterad och känd. Vi vet inte. Det finns som alltid i sådana fall goda argument för och emot. Men det spelar inte så stor roll. Texten själv är det viktiga och denne Johannes blev bettrodd av Herren själv att se in den himmelska verkligheten och förmedla det till troende i alla tider.

Från hans utgångspunkt var ju vår tid, som är den sista perioden av denna tidsålder, längre bort. Men från Guds perspektiv sker det utanför tiden, i det  Guds förutvetande  som formar frälsningshistorien. Gud visste från begynnelsen vad som skulle ske och när. Men från vår synpunkt är den alltså som allra närmast.

Gud avslöjar vad som ska ske i den yttersta tiden genom de visioner Johannes får och visar också församlingens tillstånd i olika tider. Det är som sagt egentligen Jesu Kristi uppenbarelse. Han är den som sitter på Guds högra sida i himlen som mänsklighetens representant . Som Guds Son, frälsare och domare, är allt som kommer att ske relaterat till honom. Han är den som i kap 5 öppnar sigillen så att den sista tidens händelser kan börja inträffa. Gud har full kontroll över allt som kommer att hända, det är redan skrivet i bokrullen.

Det handlar om församlingens situation på 100-talet, idag och i den yttersta tiden. Det handlar om hur Gud kommer att agera mot det judiska folket. Till sist handlar det om hur Gud till sist dömer sina fiender.

Det gäller att försöka sätta sig in i hur Johannes som skrev detta  på  90-talet hade det. Han var själv förvisad till ön Patmos, som fungerade som en straffkoloni, för sin förkunnelses skull. Det hade varit mycket svåra och oroliga tider, med förföljelser mot de kristna. Kejsar Titus hade erövrat och skövlat Jerusalem.

Han och många troende levde i hoppet om Jesu snara återkomst , den första tiden efter hans himmelsfärd. Man väntade på att Jesus skulle upprätta riket, men så mycket  talade emot detta.

Världsmakten Rom behöll sitt järngrepp över landet, förföljelserna avlöste varandra. Därför gråter Johannes, som det skildras i kap 5, när ingen i himlen kunde öppna sigillen till bokrullen som innehöll Guds domar och Guds frälsning för sitt folk. Hans nöd var stor för församlingen och han ville veta Guds vilja och plan för sitt folk. Mer om det längre fram.

+++

Texten är naturligtvis ”krypterad” och avkodas inte så lätt av utomstående eller av människor med felaktiga motiv, som står utanför Guds rike. Därför är symbolspråket rikt och hämtat från Guds tidigare uppenbarelser i GT, eftersom Guds talande och handlande hänger ihop från början till slutet.

Det väl kända bildspråket hjälper den som redan är insatt i Skrifterna och som därmed förstår de bärande teman och mönster som finns där. Den Helige Ande hjälper till att tolka texten rätt.

För utomstående är texten obegriplig, eftersom den inte kan förstås av opånyttfödda människor.

Man ser inte de stora sammanhangen i hela den bibliska uppenbarelsen heller. Den ska inte heller gå att förstås så lätt. Gud har satt upp spärrar,  eftersom han är noga med sitt eget Ord, att det tas emot och förstås av hans betrodda tjänare i församlingen. Det ska vara omöjligt att förstå texten utan Ordets ljus och den Helige Andes hjälp.

Anden vittnar om Lammet och Lejonet av Juda, Jesus Messias, han som dog för vår synd och uppstod och som lever i evighet. Så det finns villkor för att börja kunna förstå texten.

Det är också svårt för oss troende att ”avkoda” denna rika text. En förutsättning kan vara att skaffa sig  en överblick och se skeendet i fågelperspektiv. Det gäller inte att kunna tolka varje vers och varje detalj i förstone utan att få en bred överblick av det som kommer att ske.

Jesus talade om ”himmelrikets hemligheter”.  Ja, Gud har naturligtvis sina hemligheter som han inte avslöjar för vem som helst.

Profeten Daniel skrev om denna bokrulle som skulle förseglas till ändens tid, när tiden var inne. Det är ett Guds dokument alltså som innehåller skildringen av framtiden, den sista tidens händelser. 12:5 ”Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid. Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor.”  Det är omöjligt att förstå Upb utan bakgrunden i b la Daniel, liksom även Jesaja och Hesekiel och Exodus.

Det är intressant att notera att Johannes fick en annan instruktion än Daniel: Försegla inte profetians ord i denna bok. Ty tiden är nära” .  (22:10). Därför är det viktigt för oss att läsa den och försöka förstå vad Gud vill säga oss.

Allt måste läsas tillsammans för att vi ska få en riktig helhetsbild. Det gäller också Jesu avskedstal om den yttersta tiden och vad Paulus skriver. Skrift ska alltid tolka skrift, läsas och förstås tillsammans.

Kronologin och teman.

Det som beskrivs i Bibelns sista bok är inte symboliskt utan högst verkligt. Rent språkligt används bilder för att göra dessa  skeenden begripliga. Det kan faktiskt vara till nytta att tänka sig dess innehåll som en film där de viktigaste händelserna lyfts fram i koncentrerad form, från början till slut. Viktigt är att ha detta övergripande fågelperspektiv på vad som sker.

Johannes fick se det som skulle ske tusentals år längre fram i tiden och som var främmande och skrämmande för honom.

Men själva händelserna utspelar sig i tiden, i den konkreta verkligheten.  Det enda språk som är möjligt att beskriva de himmelska verkligheter han också fick inblick i, är detta symbolladdade, metaforiska språk. Johannes var ju djupt rotad i den judiska Skrifterna och ser allt genom deras prisma

Det finns naturligtvis en tidsmässig följd i boken eftersom den skildrar faktiska händelser på jorden, vad som kommer att ske under den absolut sista tiden. Men den kan som sagt var, inte läsas i kronologisk ordning utan det är mycket mer raffinerat och komplext uppbyggt. Johannes använder sig av ett slags cykliska upprepningar och andra sätt att framhäva och betona det som är viktigt.

Samtidigt återkommer de teman som kan skönjas från första Moseboken och framåt. Vi har både mönster som återkommer, en tidslinje och visioner av den himmelska världen. Efter syndafallet ser vi hur gudsupproret tar form och hur antikrists ande och laglöshetens hemlighet börjar bli verksam.

Därför finns det förebilder till personen Antikrist i Skriften, som gör det lättare att känna igen honom, när det är dags för det. Vad som sker i den sista tidens händelser är att allt kulminerar.

Laglösheten och gudsupproret kulminerar på ett totalt sätt i skildringen av de två vilddjur som stiger upp dels ur jorden, dels ur havet. Det finns fler viktiga teman som jag återkommer till.

Synden mognar till skörd. Det är slut med Guds nåd och Herren agerar igen som han gjorde när han dömde Farao och Egyptens avgudar. Det är äntligen tid för Gud att döma och straffa sina fiender.

Överlåtna kristna mognar till att bli Kristi brud och många betalar det yttersta priset för sin tro i döden.

Guds handlande med sitt första förbundsfolk mognar och fullbordas också under den absolut sista tidsperioden, som är judarnas. Herren går tillrätta med dem för att de till slut ska kunna känna igen honom de förkastat och äntligen tro på sin Messias. Innan det sker kommer även deras avfall att kulminera. Guds- upprorets säd som såddes av satan i tidens begynnelse mognar också i laglöshetens människa, som får en begränsad tid av Gud att verka innan han och satan kastas i eldsjön för evigt.

+++

Gud tar tillbaka jorden från synd, ondska, uppror och avfall och ger den till dess rättmätige förlossare, Jesus Kristus.

Detta sker i en fasansfull tid på jorden, en så stor nöd, som inte förekommit sedan världens begynnelse. Ändå har historien präglats av våld och krig.

Allt når sin höjdpunkt innan denna  tidsålder tar slut och Gud kommer att skapa en ny himmel och en ny jord.

Därför kan man läsa Bibelns sista bok tematiskt och urskilja de stora mönstren som kan ses i historien och som når sin höjdpunkt i sluttiden. Det kan vara lättare än att rent kronologiskt försöka pressa in alla skeendena som skildras när de  7 sigillen bryts, de 7 basunerna ljuder  och de sju sista plågorna verkställs. När sker vad?

Det är alltid en svårighet i den profetiska litteraturen. Tänk bara på Jesaja, där verser i ett sammanhang dels kan syfta på Jesu Kristi första ankomst och sedan på tusenårsriket.

Det är lika svårt i denna bok och ingen kan med säkerhet säga hur vi ska förstå den.

Det slående är den sjufaldiga strukturen i boken. Det mesta som sker är uppbyggd kring sjutalet, som symboliserar fullkomnad, fullbordan. Andra tal är också viktiga, 12, 24, 144 000 osv. Man måste nog se dem som symboliska tal som betecknar olika aspekter av det som sker. Formen för denna uppenbarelse är ju en apokalyptisk skrift och den har vissa kännetecken. En ängel finns ofta med som tolkar de visioner som Johannes i detta fall fick. Det är ett bildspråk, som beskriver det komplexa skeende som ska äga rum i den allra yttersta tiden.

Allt vad Johannes fick se handlade om det som kom att ske under hans tid och ska ske i vår värld, i den allra sista tiden på jorden.

Verklighetens Gud avslöjade vad som var och vad som skulle ske. Det var ju Jesu Kristi uppenbarelse som Gud lät honom se för att visa församlingen vad som skulle komma. Boken är fylld av ständiga hänvisningar till Gamla Testamentet och allt vad Gud och sagt tidigare.

Johannes levde på 90-talet e Kr, något som också präglar framställningen. Det måste ha varit lika oerhört för honom som det var för profeten  Daniel 600 år tidigare, att få denna skrämmande inblick i den sista tiden. Men han, och vi som läser boken, får tröst av de ständiga inblickarna av den himmelska världen i skildringen, som försäkrar oss om att Gud har allt under kontroll.

Det viktiga är vad som sker och att förstå det, och inte exakt försöka bestämma när det ska ske. Förståelsen kommer säkert att öka ju närmre vi kommer dessa händelser. Men det har varit så mycket oenighet kring just tidsaspekten, att det nästan tagit bort uppmärksamheten från det väsentliga.

När sigillen börjar brytas ett efter ett, igångsätts ”födslovåndorna”, som Jesus talar om i Matt 24:3-15 : bedrägeri och villfarelser, krig, hungersnöd och jordbävningar. Basunerna och plågorna beskriver Guds vredesdomar. Inom det blocket ryms de viktiga kapitlen 10 – 12, som startar det absolut sista tidsavsnittet, innan sektionen med Antikrists framträdande och hur Gud dömer honom och hans anhängare, liksom det stora Babylon, själva sinnebilden för uvfall och uppror..

Sedan kommer den mäktiga skildringen av Jesu återkomst, det tillfälliga fängslandet av satan,  tusenårsriket, djävulens eviga förvisning till eldsjön, den slutliga domen, och hur Gud sedan skapar en ny himmel och en ny jord.

Om detta finns mycket att säga, och många bibelforskare och teologer tolkar det mycket olika.

Texterna om den sista tiden måste ju läsas tillsammans och förstås i sin helhet, och om det finns oklarheter ska man inte betona dess mening för mycket. Det gäller särskilt just ”den stora nöden”,  tusenårsriket, den första uppståndelsen, eldsjön osv.

+++

Det finns ständiga inblickar till den himmelska världen i texten, också sju till antalet. Helt plötsligt  är vi inför Guds tron och får se vad som pågår där, parallellt med skeendena på jorden.  Det är här tröste-temat kommer in igen. Trots  det fruktansvärda som pågår på jorden är Gud på tronen och de kristna som lider kommer snart att få evig tröst hemma hos Gud, mycket snart . Genom dessa inblickar i himlen  blir vi ständigt förvissade om att befrielsen nalkas och att Gud har full kontroll över läget.

Denna bok är också en hoppets bok. Tiden är noga utmätt för Antikrist och hans välde. Det är Gud som har gett honom tillåtelse att verka och fullborda bedrägeriet innan Jesus kommer tillbaka.

Ett genomgående tema i Bibeln är ju att människor ställs inför valet mellan Gud och Lögnaren, från början till slut. Det är och förblir ett mysterium, hur Gud samverkar med vår fria vilja för att ändå genomföra sin vilja i sin stora helhetsplan.

Det stora är att vi har fått veta detta så långt innan det sker för att vara beredda och välkomna honom tillbaka och be för alla syskon som kommer att dödas för sin tro på Jesus. ”Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det må säga: ”Kom!” Vi kan säga så för att vår Herre själv har sagt: ”Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den sista, begynnelsen och änden.” (Upb 22:12).

Fortsättning följer..

Jag har inte svaret på alla frågor om de svåra och dunkla passagerna i Uppenbarelseboken, men jag  fortsätter att reflektera över denna fantastiska bok.

För varje gång vi begrundar den kan vår tillit till Gud bara öka. Hans Ord ger oss så stor förvissning om hans rådslut och hans makt. Det vi får veta om Guds handlande i historien och dess absoluta slutfas, hjälper oss att ha vår tillflykt i honom och förtrösta på att han slutför sin plan.

Det vi kan göra är att stämma in i lovsången som pågår inför Guds tron och som skildras på många ställen i boken. Hur det än ser ut, vad vi som enskilda och församling än kommer att gå igenom så har Gud själv redan skrivit det sista kapitlet i den kosmiska historien och allt kommer att sluta i triumf och härlighet för oss, när Jesu fullkomliga  seger blir synlig för alla. Skapelsen skall bli befriad från synd, ondska, lidande och död och vi kommer att få leva med vår Gud i evighet :

” Och jag hörde en stark röst från tronen: ”Se! Nu står Guds boning  bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk  och Gud själv ska vara hos dem.  4 Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta”.

+++

Vad som är viktigt i ett första skede är hur  man ser på innehållet i boken i stort, från ett fågelperspektiv , och att man sedan går ner på detaljnivå. För att lättare kunna få en förställning av innehållet har jag som sagt ibland tänkt på den som en film. Där är de viktigaste händelserna koncentrerade till nyckelscener som berättar det viktigaste. Den kan ha gått kort eller lång tid emellan händelserna, men det påverkar inte hur man uppfattar och förstår dem.

Från Guds sida är ett mycket långt historiskt skeende lika närvarande, eftersom han ser slutet från början. Även om vi inte begriper det så är tiden inte uppdelad i förflutet, närvarande och framtid för Herren. Det är vi som är så begränsade av tidsperspektivet och har svårt att få in alla händelser på en tidsskala. Men det är kanske inte det viktigaste trots allt, åtminstone i ett första skede.

Vi får ju trots allt veta det som är väsentligt, vad som kommer att ske och när det sker är det exakt i Guds plan.

Vad vi har fått är avgörande sekvenser i tiden där det blir tydligt vad som sker i historien och hur Gud agerar. Vi får desutom veta tillräckligt om tecknen i tiden för att vara förberedda på att Jesus återkomst närmar sig. Det gäller särskilt som vi har hela Skriftens sammanlagda vittnesbörd om detta.

Vi kan försöka utgå från hur Gud själv ser på historien, utifrån sitt perspektiv att det som varit, är och skall ske, är lika närvarande. Det är  vad som förmedlades i de visioner Johannes fick, dels av nuet, framtiden och det himmelska. Han beskriver det som att han ”kom i Anden” och fick se Guds tron i himlen. Därför måste det vara utifrån Guds perspektiv som han får se vad som är och vad som skall ske härefter. Det blir lättare att förstå vad som pågår, om vi inte behöver pressa in varje enskild händelse i vårt kronologiska schema.

+++

Som jag ser det kan det vara bra att ha kap. 6 som en slags mittpunkt, från vilken man kan blicka bakåt och framåt. Efter att det sjunde inseglet bryts inträder en ny fas. Det markeras också på ett mycket speciellt sätt, det blev ”tyst i himlen omkring en halv timme.” Det är ett sätt att understryka  att det som sker härefter innebär ett helt nytt stadium  i utvecklingen. Allt blir helt annorlunda, läget skärps, det drar ihop sig.

Det är också från kap 7 som sju änglar med sju basuner, och från kap 15:5 de 7 sista plågorna, utlöses. Det är en beskrivning av hur Guds vredesdomar har sin början och fullbordas.

Jag tror ju att de första sigillen beskriver händelser som sammanfaller med Jesu undervisning om ”födslovåndorna” i Matt 24, som äger rum under en längre period och innan den stora nöden eller vedermödan. Och dess senare fas kan vara densamma som början av Guds vredesdomar.

Dessa händelser kommer att inträffa i framtiden men har i mindre omfattning inträffat under historien. Det finns en tematisk  dimension i Bibelns profetiska texter. De beskriver sådant som skedde i närtid och ska ske i framtid och i den allra yttersta tiden.

För att backa tillbaka så kommer jag att säga lite mer om det första kapitlet och de s.k sändebreven (kap 2-3)  i speciella delar, men jag fortsätter med överblicken här. Det är mycket schematiskt i detta första stadium.

Från  kap  4 har vi  Johannes  visioner. Det ord som ständigt återkommer är ” jag såg”.    Han får komma in i tronrummet, varifrån universum styrs och den eskatologiska händelseutvecklingen på jorden avslöjas. Han får se Guds tron och 24 troner, de fyra väsen som också Hesekiel såg, framför tronen.  Vi får veta lite om den ständiga lovprisning som pågår inför den Högstes tron, något som återkommer på flera ställen längre fram.

Johannes får alltså sedan se hur änglarna agerar på befallning av Gud. Efter att de sju sigillen brutits följer sekvenser med änglar som har sju basuner. Kap 11 och 12 är speciella och avviker  från mönstret i föregående kapitel som inletts med orden  ”Jag såg”.    Johannes fick likt profeten Hesekiel uppdraget att mäta Guds tempel och Gud undervisar honom om de två vittnena som ska profetera i 3 1/2 år.

Dessa två kapitel kräver ett specialstudium och jag är inte säker på att jag förstår dem helt och fullt, men jag återkommer till dem. Kap 12 kanske kan kopplas till det skärpta läget som Jesus beskriver i Matt 24, när han, med hänvisning till proeten Daniel, talade om ”Förödelsens styggelse” och 2 Tess 2, som handlar om Laglöshetens människa.

För att han ska kunna träda fram och få denna absoluta makt, har någonting hänt i den andliga världen, vilket beskrivs i Upb 12. Mer om det längre fram. I kap 13 träder ju de två vilddjuren fram och det antikristliga riket etableras.

Från kap 13 och framåt återkommer visionerna. Johannes både ser och hör det som ska ska ske.

Han får se hur två vilddjur stiger upp, ett från havet och ett från jorden. Vi förstår av skildringen att det är det världsomspännande maktimperium och den världshärskare som Daniel profeterat om. Här når de ogudaktiga mänskliga maktsystem som dominerat i historien sin kulmen, det antikristliga system som förföljt och förtryckt Guds folk, både judar och kristna.

Här kulminerar laglöshetens hemlighet, som hade sin början ända tillbaka till Kain och hans ättlingar. Det är ett system av ekonomisk makt, korruption och totalitära anspråk. För den som inte är med i systemet blir det till slut omöjligt att köpa och sälja. Det finns en andlig dimension i detta system eftersom det erbjuder en alternativ ockult andlighet som är i uppror mot Gud och hans ord.

Johannes får se konsekvenserna på jorden när Gud utgjuter sin vrede över detta antikristliga imperium, kap 16 över den stora skökan kap 17-18, och Babylons fall. Symboliken här rymmer många teman från profetlitteraturen.  Avgudar och andliga makter som varit Guds fiender från begynnelsen ochsom  verkat tillsammans med ogudaktiga maktmänniskor i det uppror mot Gud som pågått genom historien och manifesterat sig i världsriken, demonisk andlighet, krig, förtryck och förstörelse av mänskligt liv och natur.

Till sist får Johannes se hur Herren Jesus kommer tillbaka i stor makt och härlighet, kap 19-20, och de stegvisa domar som verkställs mot satan, vilddjuret och den falske profeten, och den slutliga domen efter de tusen åren.

Som en majestätisk och storslagen avslutning på boken och hela Bibeln,  får Johannes  se en ny himmel och en ny jord. 1 Mosebokens skildring av skapelsen och syndafallet  sammanbindes här med nyskapelsen och hur Guds närvaro där blir fullkomligt etablerad i evighet, kap 21- 22.  Till sist har Gud besegrat och tillintetgjort sina fiender och utplånat konsekvenserna av syndallet för evigt. Det som Jesus fullbordade på korset, när han besegrade satans, syndens och dödens makt, är fullbordat och synligt i kosmisk bemärkelse. Alla böjer knä för Jesus till slut.

De skildringar av vad som samtidigt pågår i det himmelska hos Gud, finns utspritt i texten och jag återkommer till dem också.

+++

Del II

Jag fortsätter med filmmetaforen för att försöka förstå denna mäktiga bok på ett sätt som kan göra det enklare att överblicka texten i sin helhet och inte omedelbart fastna i svåra passager och detaljer. Läs gärna de tre tidigare delarna för att få en grund och sammanhang!

I en film, eller vilken annan form av medium som berättar en existentiellt viktig historia, är huvudpersonerna lika viktiga som själva handlingen.

Vilka är då huvudpersonerna i detta sista avgörande drama i världshistorien, det i verklig mening existentiella drama som handlat om liv och död, sanning och lögn, gott och ont, rätt och fel? Det är huvudsakligen ett par aktörer vars handlande bestämt historiens förlopp och som deltar i denna sista stora uppgörelse.

Vi talar naturligtvis, om osynliga aktörer. Gud kan vi inte se i hans majestätiska ljus och helighet, men vi vet genom hans Ord vad han talat och hur han agerat. Och vi kan heller inte se mörkrets andemakter,  men deras förstörelseverk är synligt från mänsklighetens begynnelse.

Men Guds Son Jesus Kristus, kommer synligt tillbaka till jorden! Han som kom i ringa gestalt den första gången när han föddes i ett stall i Betlehem och som korsfästes och dog i förnedring för vår skull, kommer nu tillbaka i all sin härlighet och makt tillsammans med de himmelska härarna för att ställa sig på Oljeberget i Jerusalem.  (som vi tror utifrån profetiorna).

Och två av satans representanter kommer man att kunna se och höra. Den person som Bibeln benämner Antikrist, Laglöshetens människa eller vilddjuret, kommer att vara den tydligaste representationen av satan själv. Det står att ” draken gav vilddjuret sin makt och sin tron och stor myndighet ”(13: 2, 4). Den andre är vilddjuret från jorden, den falske profeten, som förför mänskligheten till att tillbe Antikrist, och som utför lögnens alla  tecken och under.

Samma Bibel som gett oss uppenbarelsen om Gud  själv och visat oss framtiden långt innan den inträffade, har också avslöjat sanningen om vem vår fiende är. Jesus kallade honom för en tjuv som har stulit, slaktat och dödat ( Joh 10) Det är också vad vi sett i historien. Jesus kallade honom vidare för ”lögnare, ja lögnens fader” (Joh 8:44). Hans inflytande över mänskligheten får till sist ett slut, även om det sker etappvis enligt kap 19-20.

Vi har alltså först och främst Gud själv och dessa urfiender till honom, satan och hans ombud i det antikristliga väldet. Urfienden till Gud och människa, ”draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan” (20:2)   Det satan åstadkom med sina lögner och sitt bedrägeri avslutas i den brinnande elden. Han och hans hejdukar plågas i evighet och deras förstörelseverk förtärs i Guds rättvisa och heliga eld.

Sedan har vi mänskligheten. Det är Guds folk, de som är på jorden och de som redan befinner sig i den himmelska världen med Gud. De troende på jorden lider svår förföljelse och slaktas för Guds ords skull och för sitt vittnesbörd om Jesus (6:9-12). Det är också de människor som vägrat tro, omvända sig och göra bättring trots alla katastrofer som inträffat. De åskådliggör det uppror och hat mot Gud som funnits från begynnelsen.

Cirkeln sluts på alla sätt. Det Gud gjorde i begynnelsen fullbordas med nyskapelse.  Gud återställer skapelsen till hur han vill att den ska vara från början. Trots en historia med allt uppror, lidande, våld och död så har Gud verkat mitt i detta och genom sina tjänare förberett för Jesu födelse när Guds rike skulle komma till jorden första gången och på ett fördolt sätt. Detta når sin höjdpunkt när Jesus återvänder till jorden och hans fiender besegras för gott och Jesus sätter sig på kung Davids tron, som utlovat var, och regerar under tusenårsriket.

Det finns många sätt att se på dessa kapitel men jag tror att det kommer att bli en tid när Jesus regerar på jorden, för at fullborda alla profetior om detta i GT. Mänskligheten ska då äntligen få se hur en rättfärdig Kung härskar. Efter den slutliga domen skapar Gud en ny himmel och en ny jord. ”Den heliga staden, det nya Jerusalem, kommer ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum”.  

Så det verkar som att livet på jorden fortsätter för den befriade, frälsta och upprättade mänskligheten, där Gud kommer att bo bland sitt folk och vara i dem. Evigheten ska vi tydligen inte tillbringa i himlen..   Det är hur som helst en öppen fråga men det viktigaste är att Gud är Herre och styr i den kommande tidsåldern  och uppfyller den med sin totala närvaro.

+++

Det människorna trott och gjort får också sin fullbordan. Det visar sig på domens dag, när böckerna kommer att öppnas som innehåller en noggrann redovisning för människornas gärningar, och livets bok öppnas.    Kap 20 innehåller dessa domsscener och det verkar som om det sker i två steg.

Det finns så många teman och förebilder i Bibeln till vad som fullbordas i denna sista bok. Guds handlande med Israel fullbordas och jag tror det är en från församlingen (som består av pånyttfödda och frälsta judar och hedningar) fristående process. Med den utgångspunkten faller andra verser och sammanhang på plats.

Likaså fullbordas Guds verk i och genom församlingen.

Guds absoluta seger över satan och ondskans alla andemakter fullbordades visserligen redan på korset, men blir nu helt uppenbarad och manifesterad för alla. Gud har segrat genom sin rättfärdighet, sin heliga kärlek och nåd och genom sin överlägsna makt. Religösa system och det ockulta inflytandet på alla samhällsområden som förslavat och förmörkat människor, förlorar nu också sin makt. Sanningen, rättvisan, kärleken segrar när Jesu seger blir uppenbarad i all sin härlighet.

Världsriken som byggt på tyrannisk makt, ekonomisk korruption och förtryck har störtat samman för alltid.

Slutet gott, allting gott kan man verkligen säga för Herren och dem som hör honom till! 

I nästa del fortsätter jag att gå igenom de mönster och teman som vi kan se från 1 Moseboken till Upb. Johannes bearbetade det rika material han fick genom det han mottog från Herren direkt utifrån sin förankring i Skrifterna, alltså GT. Därför känner vi igen så många förebilder, typer och mönster från GT i Upb.

+++

Del III

Jag använder inga teologiska facktermer när jag reflekterar över Upb. För mig är det mer intressant att utgå från det större bibliska perspektivet och försöka förstå texten utifrån sina egna förutsättningar. Vad är det som beskrivs i Johannes visioner? Hur hänger det ihop med övriga Skrifter?

I ett senare skede är det väl oundvikligt att kommentera en del svårtolkade ställen, men jag fortsätter med viktiga teman i några avsnitt till innan jag går ner på detaljnivå. Det händer säkert att jag upprepar mig, men det är också ett sätt i processen att försöka förstå texten.

+++

Vad som är tydligt är att gråzonerna försvinner i den sista stora uppgörelse som Upb. skildrar. Det är vitt eller svart som gäller, för eller emot den levande Guden och hans Son.

Det finns och har alltid egentligen funnits dessa två förhållningssätt, för eller emot. Det handlar om två olika vägar, Guds väg eller vår egen väg. De som går på den första är trons och lydnadens människor, Guds folk som lever i gemenskap med Herren. De är tillsammans Bruden, som levt i väntan på Brudgummens ankomst.

De andra är otrons och upprorets människor, som fyller det vakuum som uppstår i avståndtagandet från Gud och hans Ord med avfällighet, avgudar, filosofier, ockultism och magi, mänskliga världsbilder. De utgör tillsammans Skökan, som orenar sig med alla denna fördömda andlighet i uppror mot sanningen om Gud.

De två sädesslagen som vuxit tillsammans har mognat till skörd. Under livets gång är tillvaron oerhört komlex och svår. Vi präglas både av arv och miljö och kan ha mycket att kämpa med. Vi står inför många små val hela tiden och det kan ibland vara svårt att veta vad som är rätt. Men Gud känner oss bättre än vi känner oss själva och ser till motiv för vårt handlande och förstår alla våra personliga omständigheter.

Vad vi med all säkerhet vet är att Gud dömer rättvist, när han väger in allt detta. Den Gud som skapade hela universum och oss som moraliska varelser sände sin egen Son för att dels uppenbara vem HAN ÄR och visa oss vägen, dels för att ta vår synd på sig själv när han dog för oss på korset. Själva vår natur, vår fallenhet för egoism och synd, blev också friköpt från ”syndens och dödens lag” i hans försonande död och uppståndelse.

Jesus, som vet vad det är att vara människa, som lidit och frestats men övervunnit allt detta, ska döma oss. Det inger både sund gudsfruktan, stor tacksamhet och mycket lovprisning från vår sida!

Det viktigaste är och har alltid varit vad vi gör med evangeliet när vi väl fått höra det. Vem säger vi att Jesus är? Hur förhåller vi oss till Gud och hans ord? Det är det absolut centrala som vi har att förhålla oss till, som också definierar hur vi lever våra liv i tiden och evigheten. I Bibelns sista bok blir det så tydligt var vi haft vårt hjärta, för där skall också vår skatt vara. I den allra sista tidens omvälvande händelser och i Guds domshandlande finns inga ursäkter, bortförklaringar, gömställen längre. Människan kommer helt enkelt inte undan med hur man levt och vad man trott på.

+++

Vid läsningen av Upb. känner vi ju igen hur Gud verkade i GT, när han dömde farao och Egyptens avgudar för att befria sitt folk. Det Gud gör i sitt handlande är samtidigt antingen dom över sina fiender eller befrielse och räddning för sitt folk. Gud har haft ett stort tålamod med oss alla, med enskilda och med hela fok, för att så många som möjligt skulle älska sanningen och låta sig frälsas från den onde, som har hela världen i sitt våld.

Gud vill att alla ska räddas och evangeliet har därför predikats, snart över hela världen och till alla folk. Men sedan skulle änden, slutet komma, som Jesus sade. Målet för Guds handlande var ju hans eget Rike, där han tillsammans med Sonen och Anden ska regera bland sitt folk, i det rike som är hans i evighet. Församlingens tidssålder är över och Jesus kommer tillbka för att hämta sin brud till det efterlängtade bröllpet. Vi ska äntligen får vara med honom och se honom ansikte mot ansikte, friköpta från allt ont, all synd, all död.

Gud varnar alltid både sitt folk och världen om det som ska komma så att människorna hinner omvända sig och gå inte gå under i hans vrede. Så har det varit i alla tider, vilket Bibeln vittnar om. Gud har använt sina tjänare och det började med Noa och har fortsatt fram till våra dagar. Detta Guds handlande är förebildligt för vad som sker i det yttersta tidsavsnittet. Historien upprepar sig.. Om vi därför förstår hur Gud handlade i historien utifrån den bibliska uppenbarelsen, är det också lättare att känna igen hur Gud agerar innan Jesus kommer tillbaka.

Vi har levt och lever ännu i nådens tidsålder, när Gud väntar på att så många som möjligt ska hörsamma evangeliet och tro på Jesus Kristus till frälsning. Men snart kommer Gud att agera som den Helige domare han är för att till sist omintetgöra fiendens hela makt och låta sin Son träda fram i sin härlighet. Församlingen ska varna världen för vad som väntar, även om det inte alltid är så.

Men tiden tar slut och då är det Herrens Dag som nalkas. Han ska slutgiltigt döma sina fiender och förlossa sitt folk. Gud dömer för att han är rättfärdig, rättvis, nådefull och barmhärtig. Offret får sin upprättelse och den skyldige döms. Hans martyrer har ropat och vädjat om att Gud ska gripa in och befria dem under så lång tid. Synden och ondskan har nått sin absoluta gräns. Det är den exakta stunden i Guds kalender för Jesus att komma tillbaka till jorden.

Men för både offer och förövare har nådens källa varit öppen och är det än. Det finns tid kvar . Idag är frälsningens dag. Jesus dog för alla och Jesus blod renar från alla synd, för den som omvänder sig och bekänner honom som Herre.

Det finns flera motiv och teman som återkommer. De mest uppenbara är att Gud skapade universum i begynnelsen genom sitt ord och uppehåller sin skapelse genom samma Ord. Han gör allting nytt och skapar en ny himmel och en ny jord efter de domssekvenser som skildras i kap 20. Striden förs också genom Ordet.

När Jesus kommer tillbaka i härlighet på den vita hästen skildras han b la på detta sätt: ..”och det namn han har fått är ”Guds Ord” .. ”och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira” (19:13-15). Det är och har varit hela tiden egentligen, alltså primärt en andlig strid om Ordet, vad som är sant.

Det är ju änglarna som genomför Guds domar på jorden, som vi ser i olika sekvenser från kap 8. Jesus bryter sigillen på den himmelska bokrullen som igångsätter hela skeendet (återkommer till detta) men det är i och genom det skrivna och talade Ordet som Jesus segrat och ska segra i ändtiden. Gud befaller och änglarna utför hans befallningar i kosmiska skakningar och katastrofer.

Guds plan med sin skapelse fullbordas: Han ska bo mitt ibland sitt folk och vi som tillhör honom får glädja oss i hans gemenskap och tjänst för honom. Han dömer och straffar sina fiender och frälsar sitt folk.

Det handlar om Guds suveräna rätt att utvälja vem han vill och i förlängningen av detta Jerusalems och Israels centrala roll i historien. Det finns ett andligt hat mot Guds utvalda folk, som manifesterat sig rent konkret under århundradena, och som också kommer att kulminera i ändtiden. Världens folk samlar sig mot Jerusalem och antisemitismen, som aldrig försvunnit, kommer tyvärr att öka.

Templet är också ett tema som löper genom GT och som jag återkommer till.

Ett annat är livets träd.

Livets träd och kunskapens träd är symboler för ett oerhört viktigt tema, som återkommer från början till slut. Hur förhåller sig människan till Gud och hans ord, de bud han gav oss och hur han vill att vi ska leva? Det är detta som definierar människans liv genom historien och som avslöjas på domens dag. Trons och lydnadens väg, eller otrons och upprorets väg. Det handlar i sin tur om vem som är Herre i vårt liv och som därmed bestämmer vad som är sant.

Gud ville att människan skulle äta av livets träd och ständigt vara beroende av honom själv för att få del av hans liv, visdom och växa till mognad.

Livets träd omnämns i kap 22:2 men kunskapens träd finns inte med i den nya skapelsen för att människan inte längre är i centrum. Det är inte hon som är herre och i sitt upproriska oberoende av Gud bestämmer hur verkligheten ska tolkas och hanteras.

Gud allena är Herre och symbolen med livets träd på sin plats i Guds värld betyder att människan funnit sin plats som hans söner och döttrar, som tjänare med ett ofattbart stort uppdrag, att regera som kungar (kap 22:5).

Jesus kan sägas vara livets träd. Han gav sitt liv på korsets trä och blev en förbannelse när han tog vår synd på sig, men Gud vände detta till liv och välsignelse.

+++

Det finns en Helig Ande från Gud, Han som ÄR Gud tillsammans med Fadern och Sonen, som, leder sitt folk enlighet med Guds ord. Han är Sanningens Ande, som leder oss in i hela sanningen om Jesus, som är vägen, sanningen och livet.

Det finns många orena andar som bedrar och drar människor in i allt större mörker. Det är Antikrist ande, som förnekar att Jesus är Kristus, Guds Son.

Det går tillbaka ända till gudsupproret i begynnelsen. Det hat och det förakt mot Gud som finns i den onda andevärlden rikas också mot Guds folk, både Israel och församlingen.

Det blir så tydligt i Upb. där detta hat kulminerar, som så mycket annat. Synden och gudsupproret kulminerar, uthålligheten och troheten hos Guds tjänare kulminerar. Antikrists ande, laglöshetens ande, som varit verksam från syndafallet, kulminerar och förkroppsligas i personen Antikrist.

Där förenas makt och våld med själisk manipulation och andligt bedrägeri, men under förevändningen av frihet för alla och mänsklighetens enande i tolerans och ”kärlek”.

Men det är en tolerans bara för dem som är med i hans system och som t o m hyllar och tillber honom som gud . Men Gud har redan uppenbarat hans sanna natur: han är ett vilddjur, vars mål är att stjäla, slakta och förgöra. Men många kommer att luras och bedras av hans karismatiska framtoning och hans lögnaktiga tal om fred.

Det finns förebilder i Bibeln och historien till denne person, som jag återkommer till.

Det är det storartade med denna bok, att vi redan vet vad som kommer att ske, och hur denne person är. Ingen vet vem det är, men i stort har vi fått hans signalement i de bibliska texterna så att vi inte ska bli bedragna utan stå emot allt han är och gör.

Den trogna skaran av Guds vittnen, som hållit fast vid Jesus och hans ord under alla lidanden, får sin belöning och salighet och evigt liv hemma hos Gud. De upproriska får sin förfärliga lön, i den eviga döden. Syndens lön är och förblir döden.

Som jag tidigare sagt agerar kanske Gud på ett särskilt sätt med Israel, de ohörsamma bland detta folk som in i det sista kommer att stå emot evangelium och hans Helige Ande. Om det tredje templet byggs i Jerusalem kommer många judar att välja fel igen och välkomna Antikrist som Messias.

Han är inte bara emot allt som Guds sanne Messias är och gjort utan vill även ta hans plats. Här kan övriga bibeltexter hjälpa oss att förstå och även hur historien rent konkret gestaltat sig. Tack vare de stora löftena Gud gett Israels folk har det funnits och finns en längtan efter Messias och de har tagit fel tidigare.

Här gäller det att läsa b la Sakarja och Daniel tillsammans med Upb. för att begripa detta.

Det finns olika meningar om saken och det är inte att undra på eftersom det är komplicerat.

Uppenbarelseboken och Daniels bok, samt ett par kapitel i Sakarjas bok (9-14) tillhör genren apokalyptik. Det är kanske de svåraste att förstå och tolka, särskilt för oss som inte omedelbart förstår alla sammanhang och  samband. Vi har inte de referensramar som författarna och läsarna delade. Men det finns ändå all anledning att läsa dessa böcker och även bra kommentarer till dem. Vad gäller Bibelns sista bok så har vi dessutom dessa uppmuntrande ord att ta till oss:

”Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske.” (1:1)

”Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den.” (1:3).

”Och se, jag kommer snart. Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok”. (22:7).

Människan har i alla tider velat veta vad som ska ske i framtiden och man sökte sig  till stjärn-och teckentydare, orakel och spåmän, något man gör än idag, och är villig att betala dyra pengar för det. Här får vi i Bibelns sista bok veta vad som kommer att ske, inte bara några veckor framåt, utan ända till tidens slut. Vi får veta detta från den endea tillförlitliga källan som finns, Gud själv. Bara han vet vad har skett från början till slutet, han som  med sin försyn styr de stora skeendena i historien fram till den stund när Jesus Kristus kommer tillbaka.

Därför är det så oerhört givande att läsa denna märkliga bok för där möter vi den levande Guden själv som talar till oss och som vill förbereda oss på det som ska ske. Han vill alltid att vi ska lära känna honom bättre, och om någon ännu inte är en kristen, tro och överlämna sitt liv till Jesus.

Det är Jesu uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Den innehåller uppenbarelse från Herren Jesus själv, och om honom.

Tillsammans med alla andra bibelsammanhang som handlar om den yttersta tiden, ger den oss en bild av händelseförloppen som föregår Jesu återkomst.

Det är också Herren Jesus själv som befallde att de sju breven till utvalda församlingar skulle skrivas. Han dikterade själv breven til dem och därmed till  församlingen i alla tider. Därför har vi som troende mycket att lära av dem.

Man brukar säga att just Uppenbarelseboken (i fortsättningen Upb.) betyder så mycket för kristna i delar av världen som lever under svår förföljelse. Den är skriven som en tröstebok för martyrerna i alla tider. När Johannes skrev ner den mot slutet av 100-talet, var förföljelsen mot de troende svår. Det är likadant idag.

Det är en hoppets bok för alla lidande kristna. Förföljelsen kommer att ta slut en dag när Jesus kommer tillbaka och han upprättar sitt folk.

+++

Om man försöker läsa Upb i en rak kronologisk följd, blir det svårt. Snart upptäcker man att teman, uttryckssätt, skeenden återkommer. Det är så apokalyptik fungerar

Apokalyptiken är en rik genre som omfattar både judisk och kristen litteratur  från 200-talet f Kr till 200 e Kr. Det finns några karakteristiskadrag för denna. Det  rymmer cykliska upprepningar av samma tema, talsymbolik, bildspråk . Ofta är det en ängel som tolkar visionerna.

Utgångspunkten är alltid Guds perspektiv, allt är tillspetsat i svart och vitt. Det handlar om de som är med Gud eller emot Gud. Det är en speciell typ av profetia med mångtydig symbolik eftersom den avslöjar och uppenbarar världens absolut sista tid. Det Johannes fick skåda skulle ju inträffa vid tidens slut och därför var det bara möjligt att uttrycka detta i metaforer och symboler. Samtidigt kan vi känna igen tendenser och mönster under historiens gång som liknar den sista tidens slutgilitiga händelser. Historien har ju upprepat sig: den andliga kampen mellan Gud och hans fiender, makthavare som förföljer Guds folk.

Man kan därför inte läsa denna bok som man läser evangelierna eller breven.

Utgångspunkten är Guds totala herravälde och seger  i historiens kaotiska och tragiska stadier. Han har full kontroll över vad som sker och kommer att avsluta denna tidsålder i sin tid och på sitt sätt. Herren slutför det han påbörjat i sin frälsningsplan och bringar den till fulländning. Jesus, som genom sin död och uppståndelse vunnit en evig seger över fördärvsmakterna, kommer tillbaka för att rädda sitt folk, för evigt utplåna fiendens makt och upprätta skapelsen i sitt eviga fridsrike.

Det viktigaste är kanske att vi lever i förväntan på vårt saliga hopps fullbordan, att Jesus verkligen kommer snart, och gör oss redo samt ber för alla som måste dö för sin tro på honom. Det hjälper oss att koncentrera oss på det viktigaste och inte fastna i ovesäntligheter. Kan det finnas något viktigare för en kristen att förbereda sig på att få möta sin efterlängtade Herre och Frälsare?

Vad är då viktigt? Att på olika sätt verka för evangelisation, mission så att Jesu missionsbefallning utförs, leva i ständig förbön och varna andra när det är möjligt.

+++

Upb.  både sammanfattar de stora linjerna i historien, hjälper oss att vara förberedda inför det som måste ske innan vår Herre Jesus kommer tillbaka och den ger oss en liten glimt in i hur den nya skapelsen, befriad från ondska och död, kommer att se ut.

Efter svår förföljelse och vedermöda, i den värsta perioden i mänsklighetens historia när satan själv genom den Laglöse och den falske profeten en kort tid får total makt och Guds vredes domar verkställs, blir det klart för alla att Jesus är Herrarnas Herre och Kungars Kung vid hans mäktiga återkomst.

Därför är Jesus Kristus själv i blickpunkten och mittpunkten för allt som sker. Redan det första kapitlet skildrar honom i hans majestätiska härlighet. Det är en så mäktig beskrivning  att den kan läsas och begrundas, gång på gång.

Det sista kapitlet skildrar Jesus när han återvänder till jorden som dess rättmätige ägare och härskare. Han kommer  för att ta tillbaka jorden från fienden och göra slut på  hans makt. VIktigt i sammanhanget är att Jesus, Israels Messias, Herre och Kung, kommer tillbaka till sin stad, till sitt land. Han kommer till Jerusalem för att fullborda Guds plan med sitt utvalda folk och dess nära anknytning med Jerusalem. Det handlar till slut om det Gud själv utvalt, hans folk och deras land, och det Gud slutför där. Världens nationer och de osynliga andemakterna under historien och i slutfasen,  kan inte längre hindra Guds vilja från att fullbordas.

Ytterst är det Gud Faderns löfte till sin Son att härska från Sion. Allt som sker är ju till för att förhärliga Jesus, som Israels och alla folks Frälsare och Herre. Han är arvtagaren till hela jorden, till alla folk.

Mänskligheten har haft sin tid på jorden men till slut kommer den stora dagen då Gud äntligen ska döma sina fiender och ge evig upprättelse till sitt folk. Den är slufrälsningens dag som nalkas. Jesus kommer tillbaka, Guds Rike blir synligt.

Allt har ju från början handlat om honom, om hur Fadern förberedde för hans första ankomst till jorden och hur hans död och uppståndelse var det avgörande steget på väg till en en nyskapad mänsklighet. Vad gäller själva arbetet på jorden för att utföra Guds vredesdomar, är det änglarna som utför det hela.

Det är väl passande när man betänker att den upproriske ängeln, satan, som startade hela gudsupproret, hanteras av Guds änglar? Gud talar som skapare och domare och änglarna utför hans befallningar. Det har aldrig varit tal om en kamp mellan likvärdiga parter. Gud är den ende sanne Guden och ingen finns som kan jämföras med Honom. Satan var och är en upprorisk ängel, som genom lögn och bedrägeri snärjt mänskligheten i sina band. Han var en lögnare , en mördare och en tjuv från begynnelsen.

+++

Några ord om  Johannes, som tog emot detta och som en sann profet, hörde Herren tala och i syner fick se vad som ska ske.Liksom profeterna i gamla förbundet skådade  vad som skulle hända under historien och vid dess absoluta slut, fick Johannes inblick i dessa fördolda ting på ett mer detaljerat sätt.

En del menar att det var aposteln Johannes, andra att det är en för oss okänd man som skrev eller dikterade. Vi vet inte. Det finns som alltid i sådana fall goda argument för och emot. Men det spelar inte så stor roll. Texten själv är det viktiga och denne Johannes blev bettrodd av Herren själv att se in den himmelska verkliga och förmedla det till troende i alla tider.

Från hans utgångspunkt var ju vår tid, som är den sista perioden av denna tidsålder, längre bort. Men från Guds perspektiv sker det utanför tiden, i det  Guds förutvetande  som formar frälsningshistorien. Gud visste från begynnelsen vad som skulle ske och när. Men från vår synpunkt är den alltså som allra närmast.

Gud avslöjar vad som ska ske i den yttersta tiden genom de visioner Johannes får och visar också församlingens tillstånd i olika tider. Det är som sagt egentligen Jesu Kristi uppenbarelse. Han är den som sitter på Guds högra sida i himlen som mänsklighetens representant . Som Guds Son, frälsare och domare, är allt som kommer att ske relaterat till honom. Han är den som i kap 5 öppnar sigillen så att den sista tidens händelser kan börja inträffa. Gud har full kontroll över allt som kommer att hända, det är redan skrivet i bokrullen.

Det handlar om församlingens situation på 100-talet, idag och i den yttersta tiden. Det handlar om hur Gud kommer att agera mot det judiska folket. Till sist handlar det om hur Gud till sist dömer sina fiender.

Det gäller att försöka sätta sig in i hur Johannes som skrev detta  på  90-talet hade det. Han var själv förvisad till ön Patmos, som fungerade som en straffkoloni, för sin förkunnelses skull. Det hade varit mycket svåra och oroliga tider, med förföljelser mot de kristna. Kejsar Titus hade erövrat och skövlat Jerusalem.

Han och många troende levde i hoppet om Jesu snara återkomst , den första tiden efter hans himmelsfärd. Man väntade på att Jesus skulle upprätta riket, men så mycket  talade emot detta.

Världsmakten Rom behöll sitt järngrepp över landet, förföljelserna avlöste varandra. Därför gråter Johannes, som det skildras i kap 5, när ingen i himlen kunde öppna sigillen till bokrullen som innehöll Guds domar och Guds frälsning för sitt folk. Hans nöd var stor för församlingen och han ville veta Guds vilja och plan för sitt folk. Mer om det längre fram.

+++

Texten är naturligtvis ”krypterad” och avkodas inte så lätt av utomstående eller av människor med felaktiga motiv, som står utanför Guds rike. Därför är symbolspråket rikt och hämtat från Guds tidigare uppenbarelser i GT, eftersom Guds talande och handlande hänger ihop från början till slutet.

Det väl kända bildspråket hjälper den som redan är insatt i Skrifterna och som därmed förstår de bärande teman och mönster som finns där. Den Helige Ande hjälper till att toöka tecten rätt.

För utomstående är texten obegriplig, eftersom den inte kan förstås av opånyttfödda människor.

Man ser inte de stora sammanhangen i hela den bibliska uppenbarelsen heller. Den ska inte heller gå att förstås så lätt. Gud har satt upp spärrar,  eftersom han är noga med sitt eget Ord, att det tas emot och förstås av hans betrodda tjänare i församlingen. Det ska vara omöjligt att förstå texten utan Ordets ljus och den Helige Andes hjälp.

Anden vittnar om Lammet och Lejonet av Juda, Jesus Messias, han som dog för vår synd och uppstod och som lever i evighet. Så det finns villkor för att börja kunna förstå texten.

Det är också svårt för oss troende att ”avkoda” denna rika text. En förutsättning kan vara att skaffa sig  en överblick och se skeendet i fågelperspektiv. Det gäller inte att kunna tolka varje vers och varje detalj i förstone utan att få en bred överblick av det som kommer att ske.

Jesus talade om ”himmelrikets hemligheter”.  Ja, Gud har naturligtvis sina hemligheter som han inte avslöjar för vem som helst.

Profeten Daniel skrev om denna bokrulle som skulle förseglas till ändens tid, när tiden var inne. Det är ett Guds dokument alltså som innehåller skildringen av framtiden, den sista tidens händelser. 12:5 ”Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid. Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor.”  Det är omöjligt att förstå Upb utan bakgrunden i b la Daniel, liksom även Jesaja och Hesekiel och Exodus.

Det är intressant att notera att Johannes fick en annan instruktion än Daniel: Försegla inte profetians ord i denna bok. Ty tiden är nära” .  (22:10). Därför är det viktigt för oss att läsa den och försöka förstå vad Gud vill säga oss.

Allt måste läsas tillsammans för att vi ska få en riktig helhetsbild. Det gäller också Jesu avskedstal om den yttersta tiden och vad Paulus skriver. Skrift ska alltid tolka skrift, läsas och förstås tillsammans.

Kronologin och teman.

Det som beskrivs i Bibelns sista bok är inte symboliskt utan högst verkligt. Rent språkligt används bilder för att göra dessa  skeenden begripliga

Johannes fick se det som skulle ske tusentals år längre fram i tiden och som var främmande och skrämmande för honom.

Men själva händelserna utspelar sig i tiden, i den konkreta verkligheten.  Det enda språk som är möjligt att beskriva de himmelska verkligheter han också fick inblick i, är detta metaforiska språk.

Det finns naturligtvis en tidsmässig följd i boken eftersom den skildrar faktiska händelser på jorden, vad som kommer att ske under den absolut sista tiden. Men den kan som sagt var inte läsas i kronologisk ordning utan det är mycket mer raffinerat och komplext uppbyggt. Johannes använder sig av ett slags cykliska upprepningar och andra sätt att framhäva och betona det som är viktigt.

Samtidigt återkommer de teman som kan skönjas från första Moseboken och framåt. Vi har både mönster som återkommer, en tidslinje och visioner av den himmelska världen. Efter syndafallet ser vi hur gudsupproret tar form och hur antikrists ande och laglöshetens hemlighet börjar bli verksam.

Därför finns det förebilder till personen Antikrist i Skriften, som gör det lättare att känna igen honom, när det är dags för det. Vad som sker i den sista tidens händelser är att allt kulminerar.

Laglösheten och gudsupproret kulminerar på ett totalt sätt i skildringen av de två vilddjur som stiger upp dels ur jorden, dels ur havet. Det finns fler viktiga teman som jag återkommer till.

Synden mognar till skörd. Det är slut med Guds nåd och Herren agerar igen som han gjorde när han dömde Farao och Egyptens avgudar. Det är äntligen tid för Gud att döma och straffa sina fiender.

Överlåtna kristna mognar till att bli Kristi brud och många betalar det yttersta priset för sin tro i döden.

Guds handlande med sitt första förbundsfolk mognar och fullbordas också under den absolut sista tidsperioden, som är judarnas. Herren går tillrätta med dem för att de till slut ska kunna känna igen honom de förkastat och äntligen tro på sin Messias. Innan det sker kommer även deras avfall att kulminera, när de tar emot Antikrist som sin Messias. Guds- upprorets säd som såddes av satan i tidens begynnelse mognar också i laglöshetens människa, som får en begränsad tid av Gud att verka innan han och satan kastas i eldsjön för evigt.

+++

Gud tar tillbaka jorden från synd, ondska, uppror och avfall och ger den till dess rättmätige förlossare, Jesus Kristus.

Detta sker i en fasansfull tid på jorden, en så stor nöd, som inte förekommit sedan världens begynnelse. Ändå har historien präglats av våld och krig.

Allt når sin höjdpunkt innan denna  tidsålder tar slut och Gud kommer att skapa en ny himmel och en ny jord.

Därför kan man läsa Bibelns sista bok tematiskt och urskilja de stora mönstren som kan ses i historien och som når sin höjdpunkt i sluttiden. Det kan vara lättare än att rent kronologiskt försöka pressa in alla skeendena som skildras när de  7 sigillen bryts, de 7 basunerna ljuder  och de sju sista plågorna verkställs. När sker vad?

Det är alltid en svårighet i profetiska litteraturen. Tänk bara på Jesaja, där verser i ett sammanhang dels kan syfta på Jesu Kristi första ankomst och sedan på tusenårsriket.

Det är lika svårt i denna bok och ingen kan med säkerhet säga hur vi ska förstå den.

Det slående är den sjufaldiga strukturen i boken. Det mesta som sker är uppbyggd kring sjutalet, som symboliserar fullkomnad, fullbordan. Andra tal är också viktiga, 12, 24, 144 000 osv. Man måste nog se dem som symboliska tal som betecknar olika aspekter av det som sker. Formen för denna uppenbarelse är ju en apokalyptisk skrift och den har vissa kännetecken. En ängel finns ofta med som tolkar de visioner som Johannes i detta fall fick. Det är ett bildspråk, som beskriver det komplexa skeende som ska äga rum i den allra yttersta tiden. Att språkdräkten är ett symboliskt bildspråk, typiskt för den apokalyptiska genren,  betyder inte att det inte verkligt.

Allt vad Johannes fick se handlade om det som kom att ske under hans tid och ska ske i vår värld, i den allra sista tiden på jorden.

Verklighetens Gud avslöjade vad som var och vad som skulle ske. Det var ju Jesu Kristi uppenbarelse som Gud lät honom se för att visa församlingen vad som skulle komma. Boken är fylld av ständiga hänvisningar till Gamla Testamentet och allt vad Gud och sagt tidigare.

Johannes levde på 90-talet e Kr, något som också präglar framställningen. Det måste ha varit lika oerhört för honom som det var för profeten  Daniel 600 år tidigare, att få denna skrämmande inblick i den sista tiden. Men han, och vi som läser boken, får tröst av de ständiga inblickarna av den himmelska världen i skildringen, som försäkrar oss om att Gud har allt under kontroll.

Det viktiga är vad som sker och att förstå det, och inte exakt försöka bestämma när det ska ske. Förståelsen kommer säkert att öka ju närmre vi kommer dessa händelser. Men det har varit så mycket oenighet kring just tidsaspekten, att det nästan tagit bort uppmärksamheten från det väsentliga.

När sigillen börjar brytas ett efter ett, igångsätts ”födslovåndorna”, som Jesus talar om i Matt 24:3-15 : bedrägeri och villfarelser, krig, hungersnöd och jordbävningar. Basunerna och plågorna beskriver Guds vredesdomar. Inom det blocket ryms de viktiga kapitlen 10 – 12, som startar det absolut sista tidsavsnittet, innan sektionen med Antikrists framträdande och hur Gud dömer honom och hans anhängare, liksom det stora Babylon.

Sedan kommer den mäktiga skildringen av Jesu återkomst, det tillfälliga fängslandet av satan,  tusenårsriket, djävulens eviga förvisning till eldsjön, den slutliga domen och hur Gud sedan skapar en ny himmel och en ny jord.

+++

Vad gäller församlingen så är ju meningarna delade om huruvida kristna ska genomlida både vedermödan och Guds vrede. Att vi inte slipper undan vedermödan är verkligen obestridligt men det blir svårare med vredesdomen: ska även kristna vara kvar på jorden när Guds domar verkställs?

Om man menar att så inte är fallet blir det nästan oundvikligt att hävda att uppryckandet sker innan Jesus kommer tillbaka, synlig för alla på jorden.  Det är mycket kontroversiellt med det ”hemliga uppryckandet”.

Man kan då istället tänka sig att de troende får ett särskilt beskydd under vredens fas, även om många kristna kommer att dödas då och under själva vedermödan. Det kan få vara en öppen fråga och många seriösa kristna kommer till olika slutsatser. Men det kanske inte går för långt att konstatera att Gud handlar lite olika med sin församling (bestående av pånyttfödda judar och hedningar) och det judiska folket i sin helhet som inte erkänner sin Messias, vilka konsekvenser det än får.

+++

Det kan finnas mycket som talar för att uppryckandet sker före Guds vredesdomar, kanske mellan det 6:e och 7:e inseglet. Det gäller då att förstå Herrens Dag som en längre period som omfattar den stora vedermödan och vreden. Mer om det längre fram. Detta är bara ett utkast så länge.

Det finns ständiga inblickar till den himmelska världen i texten, också sju till antalet. Helt plötsligt  är vi inför Guds tron och får se vad som pågår där, parallellt med skeendena på jorden.  Det är här tröste-temat kommer in igen. Trots  det fruktansvärda som pågår på jorden är Gud på tronen och de kristna som lider kommer snart att få evig tröst hemma hos Gud, mycket snart . Genom dessa inblickar i himlen  blir vi ständigt förvissade om att befrielsen nalkas och att Gud har full kontroll över läget.

Denna bok är också en hoppets bok. Tiden är noga utmätt för Antikrist och hans välde. Det är Gud som har gett honom tillåtelse att verka och fullborda bedrägeriet innan Jesus kommer tillbaka.

Ett genomgående tema i Bibeln är ju att människor ställs inför valet mellan Gud och Lögnaren, från början till slut. Det är och förblir ett mysterium, hur Gud samverkar med vår fria vilja för att ändå genomföra sin vilja i sin stora helhetsplan.

Det stora är att vi har fått veta detta så långt innan det sker för att vara beredda och välkomna honom tillbaka och be för alla syskon som kommer att dödas för sin tro på Jesus. ”Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det må säga: ”Kom!” Vi kan säga så för att vår Herre själv har sagt: ”Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den sista, begynnelsen och änden.” (Upb 22:12).

Fortsättning följer..

Rembrandts målning av aposteln Petrus.

Det finns mycket att säga om aposteln Petrus. Man måste nog ändå börja med några livsförvandlande händelser i  hans liv. Den första var när han blev kallad att lämna sin fiskebåt och följa Jesus för att bli människofiskare istället. Lukas berättar mer utförligt om detta i kap 5:1-11. Matteus och Markus konstaterar bara att Simon och hans bror omedelbart lämnade sina nät och följde Jesus.

Detta första möte var avgörande för Simon Petrus, liksom  mötet några år senare med den uppståndne Herren Jesus vid sjön, som återupprättar Petrus efter de tre förnekelserna (Joh 21). Det får bli den andra avgörande händelsen, där Petrus tjänst som apostel  började om på riktigt. Han blev han det  Jesus kallat honom till att vara, Petrus, Klippan, som stod fast i sin tro på Jesus, som var en av  hörnstenarna för Guds andliga hus, sin församling i urkyrkans historia. ( 1 Petr 2: 4-10.)

Petrus uppträdde ofta som talesman för lärjungarna, han var med i den innesta kretsen runt Jesus tillsammans med Jakob och Johannes vid viktiga tillfällen (t ex på Tabors berg när Jesus förvandlades i Guds härlighet och sedan på allvar började undervisa lärjungarna om sitt förestående lidande). Han var den som fick uppenbarelsen om att Jesus verkligen var Messias, den levande Gudens Son (Matt 16:13-20) och det är till den bekännelsen Jesus knyter sitt löfte om att bygga sin församling.

Jesus hade vid flera tillfällen uppmanat honom att ta hand om fåren och föda lammen, så Petrus var onekligen mycket betydelsefull som apostel och herde i den första församlingen. Men det var i kretsen av de andra som han hade denna uppgift och tillsammans med dem tjänade han sin Herre ända in i döden.

+

Vi känner till hans svagheter och brister men Jesu kallelse stod fast och han liksom de andra lärjungarna förvandlades när Anden kom över dem på Pingstdagen och i Andens kraft fick han göra samma gärningar som Jesus gjort. Sjuka blev botade, döda uppstod, människor som hörde honom predika och undervisa omvände sig och blev frälsta.

Petrus var med om många mirakler i sitt liv både personligt och när han betjänade andra.

Den tredje händelsen som kan sägas vara avgörande för hans tjänst och missionens utveckling är det som skildras i Apg 10. Petrus förstår efter att ha sett en syn och blivit ledd av Anden att möta den gudfruktige Kornelius, att frälsningen verkligen gällde alla människor och alla folk. Petrus och de troende judar som följt med honom häpnade över att Andens gåva blev utgjuten också över hedningarna när han ännu talade till dem. Icke-judar började sedan på allvar inlemmas i församlingen genom dop, andeuppfyllelse och gemenskap.

Petrus tal på Pingstdagen ( Apg 2:14-1)  sätter in det som skedde när Anden utgjöts i sitt gammaltestamentliga sammanhang och sammanfattar det. Det är verkligen levande teologi och beskriver hur apostlarna, ledda av Anden,  förstår och omsätter betydelsen av Jesu död och uppståndelse i levande förkunnelse och verksamhet. Det är en process som också märks i breven, där den teologiska reflektionen över Skrifterna hjälper dem att formulera den unga församlingens liv och lära.

Fortsättning följer.

Paulus ord till sin nära medarbetare Timoteus har något att lära oss om vad som är viktigast i livet. 

Så här står det i 2 Tim 4:6:

Själv offras jag redan som ett dryckesoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne. 7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. 8 Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst.

Jag ska fundera över vad det innebär att kämpa den goda kampen, att fullborda loppet, att bevara tron. Paulus är en förebild på många sätt och har mycket att lära oss om ett rätt förhållningssätt i livet och inför döden. 

Hur bevarar vi tron trots och genom alla svårigheter, lidanden, motstånd och förföljelse? Det var en livsvandring som började när vi kom till tro och som fortsätter till slutet. Hur väl vi än började på trons väg, så är det viktigaste kanske att fullborda loppet, som Paulus uttrycker det. Det finns en risk att vi ger upp innan vi är framme vid målet, att vi slutar kämpa, vandra framåt och tappar tron.

Han använder  en terminologi från idrottens värld i sina brev, som var välkänd för dåtidens människor och även användes av de grekiska filosoferna. Atleterna i olika tävlingar kämpade för att vinna. 

Här är det så mycket mer som står på spel än att vinna ett pris i en jordisk tävling. Det handlar om evigheten, att kämpa för att fullborda livsvandringen och bevara tron inför uppbrottet från denna värld. Att kämpa den goda kampen och fullborda loppet innebär att hålla ut i tjänsten, arbetet för evangeliet, och bevara tron på det personliga planet. Vi har alla olika uppgifter i Guds rike, men det gäller för oss alla att hålla ut i det vi står i, förbönstjänst, evangelisation, hjälparbete eller vad det nu kan vara. Det innebär en kamp mot ondskans andemakter, som vill försöka stoppa Guds vilja och hindra människor från att bli frälsta, slå ner oss och göra oss obrukbara.

På det personliga planet är tron och livet med Gud det dyrbaraste vi har. Det är också värt att kämpa för så att vi inte blir bestulna på det.

+++

Vår fiende ljuger alltid om Gud och vill få oss att tvivla på Guds omsorg och kärlek. Han vill göra oss modlösa, hopplösa, rådlösa men om vi förblir i Jesus kan vi övervinna detta, genom den Helige Andes kraft och hjälp.

Paulus skrev i sitt Första brev till Timoteus: ”Kämpa trons goda kamp..” (6:12). Hur det än ser ut är det alltså en god kamp, något som är ytterst värt att kämpa för till det yttersta. Jag återkommer b la till denna text i nästa del. Det är en god kamp eftersom det handlar om att hålla fast vid det Gud uppenbarat och lovat i sitt ord. Det handlar till slut om Guds rike, som vi tillhör och som varar i evighet, inte våra angelägenheter. Allt sådant upphör men Guds rike består.

+++

Vi vet alla av egen erfarenhet att det är vår tro och förtröstan på Gud som blir attackerad på alla möjliga sätt, genom utnötningskrig eller blixtanfall. Vad kan då vara viktigare än att ha målet i sikte, att få komma hem till Gud med andlig integritet och hälsa i behåll? Vi kan få många törnar i livet och vara skadade till kropp och själ, men det är ändå möjligt att bevara vårt hjärta i tro och förtröstan på vår himmelske Fader. Gemenskapen med Gud är meningen med livet och skänker den djupa frid, livskraft och glädje som håller vår invärtes människa frisk och stabil under svåra yttre påfrestningar och inre strider.

Psalmisten skrev: ”Om än min kropp och själ försmäktar, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt”. (73:26).

Det innebär en kamp mot att inte ge efter för besvikelse på Gud, när bönesvar uteblir och lidandet verkar outhärdligt. Frågan ”varför”?  besvaras sällan, men Herrens löften om att vara med oss och hjälpa oss igenom  består. Det är det enda i livet vi verkligen kan lita på, att Gud håller sitt löfte att aldrig lämna oss ensamma i vår nöd. Jesus förberedde sina lärjungar på förföljelse och lidande, men lovade dem sin kraft och hjälp. 

”Detta har jag talat för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen”. (Joh 16:33).

Det är bara i och genom Jesus själv som vi kan övervinna världen, vår fiende och allt som drabbar oss i en syndfull värld. Därför är det viktigaste att förbli i honom och låta hans ord förbli i oss.

Paulus ord i Romarbrevet får avsluta denna första del: ” Jag hävdar att den här tidens lidanden väger klätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår”. (8:18).

II

Liter mer på temat om tro och prövningar.

Paulus uppmanade ju Timotheus att ”kämpa trons goda kamp” och i Jakobs brev läser vi: ”Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga” (1:2-3).

Petrus skrev: ”Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. 7 Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig. 8 Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje 9 när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning.”

Det är värt att hålla ut i prövningar och lidanden eftersom målet är så stort och underbart: att Jesus kommer tillbaka och vi blir fullkomligt ”slut-frälsta.”

Det är inte helt lätt att ta till sig detta, att vi ska glädja oss åt prövningar, men samtidigt förstår vi att de måste vara så av egen erfarenhet. Det är bara i själva prövningen som vi erfar att tron håller, för att Gud är större än alla våra problem och prövningar och bär oss igenom.

Det finns ju flera dimensioner i detta. Bibeln talar också om trons vila (Hebr 4), som är lika sant och viktigt. Vi kan hålla fast vid Jesus när det stormar, stå fasta i tron och kämpa för den, eftersom Gud håller oss uppe och vi kan vila i honom.

I det kristna livet gäller ju detta, att vi ingenting förmår utan Guds hjälp och vi har fått den Helige Ande som Hjälpare i alla situationer och vi är övervinnare i Kristus.

Det finns en annan aspekt av detta också, som Judas brev uttrycker så här: ”Mina älskade, trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.”

Vi ska fortsätta kampen för den sanna apostoliska tron också i vår tid, med allt det bedrägeri och den villfarelse som finns . Bara Guds Ord är ofelbart och absolut sant och ingenting ska få oss rubbas från detta fundament, och allt måste hela tiden prövas gentemot Bibeln.

Det är inte bara i vår tid som det talas mycket om vikten av berättelser, den enskildes egen historia och hur den relaterar till andras, i familj, släkt och folk. Det har alltid varit viktigt, men nu har fler människor möjligheter att tänka över detta och skapa sina berättelser. Behovet är kanske också större  när identitet och samhörighet inte är givna och självklara. Vi söker vår plats i livet, vår djupaste tillhörighet och identitet. Det blir möjlighet när vi ser oss själva, vårt liv i relation till andras och till det ännu större sammanhanget: Guds historia.

Berättelser har alltid varit viktiga för mänskigheten. Vi speglar vårt lilla liv i den större berättelsen samtidigt som vi på ett förunderligt sätt ”blir till” just genom att berätta och lyssna på berättelser. Det är en djupt mänsklig och viktig erfarenhet. Vår egen identitet blir mer synlig när vi berättar och lyssnar till andra. Vi ser att vi är del av något större, att vi har så mycket gemensamt, att vi människor är så lika trots yttre olikheter. Vi förstår att vi bara är en liten del i en stor helhet som sträcker sig bakåt i historien och att vi alla har en liten men viktig plats i världen.

Vi lever verkligen av berättelser, egna och andras. Därför är det bra att påminna sig om den kanske viktigaste historien av alla, Guds egen historia. Han skrev in sig i vår mänskliga historia för evigt när Hans Son blev människa och föddes i Betlehem. ”Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud, att hela världen skulle skattskrivas”. (Luk 2:1).

Vid den speciella, av Gud bestämda tiden, när Han skulle agera och låta profetiorna om Sonen och Messias fullbordas, sker det. Ingen kunde stoppa detta, trots att kung Herodes försökte. När Gud gör något kan ingen förhindra det.

Gud hade genom sina tjänare profeterna redan i förväg berättat om sin utvalde, som skulle komma till världen för att befria och rädda. De fromma hade levt av dessa ord och närt sitt hopp om att de skulle fullbordas. Gud hade börjat skriva sin egen historia genom sina tjänare som tecknade ned den, och han vet redan från begynnelsen hur den kommer att sluta. Det kan vi läsa om i Den Heliga Skrift.

Guds berättelse om Jesus har avgörande betydelse för vår egen berättelse. Vi lär av den att vi inte är utelämnade till oss själva och våra närmaste, slumpen eller meninglösheten. Vi sammanbinds med det allra största som Gud själv gör mitt i historien och inbjuds att bli en del av det. Vi förstår att det som varit omöjligt för oss att övervinna i våra liv har Gud tagit itu med för vår skull: synd, död, ensamhet, smärta.

+++

Vi förstår våra egna existentiella villkor på ett unikt sätt genom Guds berättelse som egentligen tog sin början i skapelsen. Gud var där före tid och rum, samme Gud som visat sitt personliga och faderliga ansikte gentemot mänskligheten i historien. Universum är inte ett kallt och oändligt tomrum, utan Skaparen, vars ansikte vi sedan möter i Jesus, har designat det oändligt stora och lilla i kosmos och på jorden för människan. Vi får veta att varje människa är unik, som skapad till Guds avbild och att vi har en mening med våra liv, att lära känna vår Skapare och Frälsare, tjäna, älska och lyda hans Ord. Gud har lämnat så tydliga spår i skapelsen av skönhet, ofattbar precision och ändamålsenlighet och genial finjustering av alla livsystem att det egentligen är omöjligt att förneka hans existens. Paulus skrev så här i Romarbrevet:

” Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.”

Gud skapade ordning av urtidens kaos och gjorde vårt kosmiska hem jorden beboelig. Människan skulle vara Guds representant och arbeta för hans rike och växa i mognad och förstånd genom att leva i gemenskap med Gud.

Mannens och kvinnans livssituation blir belyst i de första kapitlen. Vi känner igen oss i vårt uppdrag att förvalta, arbeta och vara kreativa. Vi förstår varför vi uplever främlingsskap, egen och andras synd, ondska och lidande och hur Gud lovar att åtgärda detta genom sin Son. Vår mänskliga historia blir frälsningshistoria när Gud verkar mitt i den för att förbereda för vår Frälsares ankomst.

Guds historia är också mänsklighetens historia utifrån Guds eget perspektiv, vad han gjort för att genomföra sin räddningsplan. Där kan vi finna vår djupaste samhörighet, mening och identitet som hans skapelse och älskade barn genom Jesus Kristus.