Andliga lagar. I

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns andliga lagar likaväl som det finns de fysiska och biologiska lagar som Gud inrättade för sitt skapade universum med syftet att uppehålla och bevara den. Allt tjänar ett gott syfte och ingår i den stora helhet som är livets ändamålsenliga, komplexa, övermåttan fantastiskt skapade och utsökta, vackra väv. Hans bud och lagar är för vårt bästa, de sätter gränser mot faror och förstörelse. Förgängelsen, de nedbrytande krafterna, det moraliska onda, lidandet och döden, var något som inte ingick i Guds plan.

 

 

Vi har svårt att föreställa oss hur skapelsen skulle sett ut utan olydnad, synd och död, men vi anar Guds goda plan när vi betraktar Jesu liv och hur Guds vilja blir konkret synlig i och genom honom. Gud verkar också ständigt i sin försyn för att uppehålla och skydda livet och när vi följer hans lag som är inskriven i varje människas samvete fungerar samlivet, samhället. Den stavas omtanke och kärlek, respekt och välvilja, samarbete och uppoffring.

 

 

Gud vill att alla ska bli frälsta och lära känna honom, samtidigt måste samhällena vara så bra som möjligt för allas välfärd. Vi vet dock att så många har det svårt, just för att orättvisor, likgiltighet för människovärdet, girighet och utnyttjande, orsakar stort lidande för många.

 

 

När människan valde/väljer bort Gud och hans vilja att ge kunskap och vishet, blir vi utlämnade till val som vi inte alltid klarar att hantera och till bedömningar som det är svårt att skaffa sig en helhetsbild av. De frukter trädet med kunskap om gott och ont gav och ger, är motsägelsefulla, vi lever i spänningen mellan motsatserna, rätt och fel, sant och falskt, gott och ont. Allt kan användas för gott eller ont.

 

 

 

+++

 

 

 

Här är några andliga lagar.

 

Sådd och skörd. Det vi sår får vi skörda även om det kan ta tid. När vi ångrar vår synd blir vi förlåtna och förlåter andra, men konsekvneserna av våra och andras gärningar/missgärningar får vi leva med. Det är det svåra. Förlåtelsen är omedelbar, men problemen och såren finns kvar. Hur vi hanterar det återkommer jag till.

Rättfärdighet lönar sig alltid till slut, även om det tar tid,orättfärdighet får konsekvenser.  Godhet segrar, ondska förlorar i långa loppet.

Tidsaspekten finns alltid med. Ibland tar det tid, ibland går det fort, men det sker.

Den som söker av hjärtat och älskar sanningen, finner Gud. Den som ger, får.

Högmod och fall, stolthet och undergång.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag börjar med det sista, om Bibelns varningar för stolthet, högmod och upphöjandet av människor. Det är befriande med den sakliga beskrivning vi möter där av oss människor med synder och svagheter. Man kan behöva påminna sig om detta för att undvika orealistiska förväntningar på ledare i kyrkan, politiken och inom andra områden. Då behöver vi inte heller bli besvikna. Den som ser upp till ledare utan att pröva om vad de säger och hur de lever stämmer överens med Guds ord kan bli besviken. Vi får, och ska, pröva allt och alla. Förutsättningen är att vi börjar med att rannsaka oss själva och har en både saklig och generös inställning till andra, och oss själva.

 

 

Det är farligt att idolisera ledare, sätta dem på piedestal. Det är få som klarar av att stå emot frestelserna till självgodhet, maktfullkomlighet och osunda överdrifter. Man tror sig som utvald och speciell ha särskilda privilegier som gör att man blir grändsöverskridande i sitt beteende och får en försämrad förmåga att förstå omvärlden. I förlängningen kommer fallet, de upphöjda ledarna avslöjas ha levt dubbelliv, ljugit och gjort sig skyldiga till både moraliska och rent straffbara överträdelser.

 

 

Det finns olika slags lagar i Guds skapade universum som styr och håller ihop livet på olika nivåer. Vad gäller detta fenomen finns det en obeveklig moralisk eller andlig lag som aldrig slår fel. Högmod och stolthet får till sist konskekvenser. Ingen kommer i långa lopper undan.

 

”Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.”  (Ordsp 16:18)

 

Jesus talade också om detta (se bibelstället längst ner).

 

 

Alla har ett stort ansvar att inte blåsa upp ledares egon med lögnaktigt smicker, göra dem till mer än vad de egentligen är, och i värsta fall servera dem falska profetior som göder en osund självbild och maktmissbruk. Många kan ha börjar bra, med en uppriktig vilja att tjäna i församlingen eller i samhället men p g a svagheter i personligheten klarar man inte att hantera det ansvar, den makt man fått, utan börjar utnyttja den för sin egen vinning. Makt berusar, makt korrumperar. Man blir okänslig för tillrättavisning, saklig kritik och råd från andra.

 

 

 

Det har funnits och finns fruktansvärda exempel på diktatorer som ger sig själva övermänsklig, nästan gudomlig status och vill dyrkas av sitt folk, samtidigt som man förtrycker och utsuger det. Ytterst är det den Onde själv ligger som ligger bakom detta, han själv strävar efter makt över människor och efter att få tillbedjan. Det finns även många avskräckande exempel på ledare inom kristenheten som fört sitt folk vilse och orsakat stora problem.

 

 

 

I församlingen är det viktigt att ledare får stå till svars inför andra i ledarposition, liksom i alla andra sammanhang. Ledarskap är och borde alltid vara kollegialt, man betjänar och leder tillsammans utifrån sina gåvor och sin uppgift. Ingen får stå över den andre. Den positionen kan bara Gud ha. Alla har en uppgift att göra, en viktig plats att fylla i helheten, men måste relatera till andra och till den store uppdragsgivaren själv, Herren Jesus.

 

 

 

 

 

 

 

Hur vill då Gud att vi ska se på oss själva? Som hans skapelser är vi redan det största vi någonsin kan bli:  hans älskade barn i Kristus , förvaltare och tjänare . Problemen uppstår när en människa som är skapad att vara underordnad Gud, och utifrån den positionen ska betjäna sitt sammanhang, vare sig det gäller i familjen, församlingen eller nationen,  upphöjer sig själv till att stå i centrum . Allting handlar om proportioner och perspektiv. Bara Gud är Gud och den ende som är värdig att bli prisat, tillbedd och ärad. Vi ska inte tillbe avgudar och inte heller upphöja människor som menar sig vara särskilt utvalda och som utövar otillbörlig kontroll över andra.

 

 

Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger han då när tjänaren kommer hem från marken: Kom nu och sätt dig till bords? 8 Säger han inte snarare: Laga något till kvällsmat åt mig, och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan kan du själv äta och dricka. 9 Inte tackar han tjänaren för att han gjorde det han fick i uppdrag? 10 På samma sätt ska också ni säga, när ni har gjort allt som ni fått i uppdrag: Vi är odugliga tjänare. Vi har bara gjort vår plikt.”

 

 

Gud vill att vi ska betjäna varandra som Jesus gjorde. Han var Gud och kom ändå som en tjänare för att rena, hela och upprätta oss. Vi ska likna honom och ha samma attityd, samma beredvillighet att betjäna andra. Det är vår plikt, vårt uppdrag, och ingenting märkvärdigt egentligen. Det är Jesus själv som ger sina befallningar om vad vi ska göra och utrustar oss med sina gåvor och sin kraft att utföra det. Därför är också hela äran hans.

 

 

Att vara medveten om vår egen svaghet och hur lätt vi kan frestas och gå fel håller oss ödmjuka. Då  är vi fullt medvetna om att allt vi har och är är en gåva från Gud. Vi är verkligen bara förvaltare av Hans mångfaldiga nåd och hans lydiga tjänare. I Guds rike, den rättvända verkligheten, är det tjänaren som är den störste. Därför blir allt tal om vem som är störst och bäst helt meningslös,  konkurrens och jämförelse likaså. Vi behöver inte jämföra oss med varandra, sträva efter den förnämsta platsen eller vara bäst. Det räcker långt att hitta vår plats i gemenskapen och bidra med det vi har fått och kan.

 

 

Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar: 2 ”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol 3 Allt som de lär er ska ni därför göra och hålla. Men deras gärningar ska ni inte ta efter, för de talar men handlar inte. 4 De binder ihop tunga bördor och lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att lätta på dem.
5 Alla sina gärningar gör de för att bli sedda av människor. De gör sina böneremmarbreda och sina hörntofsar stora. 6 De älskar att få hedersplatserna vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, 7 och de vill gärna bli hälsade på torgen och kallas rabbi av människorna.
8 Men ni ska inte låta er kallas rabbi, för en är er Mästare och ni är alla bröder. 9 Och kalla inte någon på jorden er fader, för en är er Far, han som är i himlen. 10 Låt er inte heller kallas lärare, för en är er lärare, Kristus. 11 Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare. 12 Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig ska bli upphöjd.

Månadens reflektioner-januari. Om det förflutna och framtiden.

 

 

 

Det är ett nytt år med nya möjligheter. Vi har förhoppningsvis gott om tid framför oss, och det förflutna bakom oss. Men det förflutna kan kasta långa skuggor över vår nutid och framtid. Hur ska vi hantera detta?

 

Det förflutna är tveggat. Å ena sidan har vi många goda minnen, av kära människor som nu är borta, av speciella händelser och höjdpunkter i livet.  Å andra sidan, svåra minnen som biter sig fast och som vi inte blir av med fast vi vill. Misslyckanden, sorger, missade tillfällen, svek, smärta. Vilket väger tyngst? Det negativa kan väga tyngst, men om vi räknar in allt vi  kan vara tacksamma för i balansräkningen slutar resultatet förhoppningsvis på +.

 

Ett plus, eller hellre ett korstecken. Genom korsets kraft kan det destruktiva förflutna vara utplånat, med våra och andras synder och allt negativt. Samtidigt får vi leva i hoppet, det hopp som är grundat i vår tro på Gud som genom Jesu död på korset ständigt skapar nya möjligheter till förändring. Genom den kärlek Gud bevisade oss när Jesus gav sitt liv för oss, finns läkedom för sårade själar. Vi lever verkligen på hoppet, för om det slocknar i vårt hjärta är det svårt att orka vidare. Tron, hoppet och kärleken består, och det vi tror, hoppas och får ta emot och ge av Guds kärlek är grundat i honom själv, som inte är bunden av tid och rum.

 

Rom 15:13 Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.

 

Vi får leva i Jesus Kristus, NU,  fria från att älta det förflutna, fria från oro för framtiden. Jesus själv sade:

 

 

Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? 32 Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. 33 Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34 Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. 

 

Vi får ständigt leva i beroende av vår himmelske Fader, och i bön:

 

Paulus skrev: Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

 

 

 

 

 

Här är hela bibelsammanhanget från Bergspredikan, i Matteus kap 6.  Det finns mycket att säga om dessa verser, som kan verka lättsinniga och svåra att förstå för oss. Så enkelt är det väl ändå inte?! Vi måste ju planera och arbeta för att få mat på bordet och kläder på kroppen, och ibland drabbas vi av sjukdom och arbetslöshet som gör vår livssituation mycket svår. Visst är det så. Jesus menade nog inte att vi bara skulle sitta på ängen och vänta på manna från himlen. Vad han vill komma åt är kanske själva motivationskraften i vårt liv: söker vi enbart det materiella goda, tjänar vi alltså mammon, eller är vi inriktade på att söka Gud först? Om vi gör det senare kan vi lita på att han hjälper oss praktiskt och konkret, och att vi också slipper många onödiga bekymmer. Han vill att vi lyfter blicken från att enbart fixera oss vid våra problem och försöka lösa dem själva, till Gud själv som har omsorg om oss.

 

 

Låt oss söka Honom och försöka förtrösta på honom mer detta år. Det kommer att behövas, för framtiden på vår arma jord kan bli svår.

 

 

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.25 Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? 26 Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 27 Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 28 Och varför gör ni er bekymmer för kläder?

 

Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29 Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 30 Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! 31 Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? 

 

32 Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34 Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. 

 

+++

 

 

 

 

Inkarnationen-Guds svar på och seger över den gnostiska tanken.

 

 

 

 

 

 

 

Jag ska fortsätta uppehålla mig vid Guds Sons människoblivande eftersom det har fått så avgörande konsekvenser för mänsklighetens frälsning, skapelsens förnyelse och den slutliga segern över den gamla lögnen som kan härledas ända tillbaka till Edens lustgård. Det handlar om att människan kan bli gudomlig av och i sig själv, och inte behöver dö. Detta återkommer genom historien i många former men med samma syfte att lura människan att tro att hon kan vara oberoende av sin Skapare och på egen hand skaffa sig kunskap om hur hon kan bli som Gud själv.

 

 

Gnosticismens tankestrukturer återfinns som sagt  i många olika skepnader och  traditioner, men det finns gemensamma drag. Det högsta gudomliga och rena medvetande som inte har något med skapelsen och den onda materiella världen att göra, kan bara nås av den andligt upplysta människor ”pneumatikerna”, som genom en lång rad komplicerade självförbättringsmetoder och övningar, når fram till särskild insikt och kunskap om sin inneboende gudomlighet (gnosis) Det sker ofta genom gradvisa initiationer genom alla de mellanliggande andliga skikt, eoner, som skiljer det gudomliga från de jordbundna människorna. Eonerna sågs som emanationer, utstrålningar i fallande skala från det högsta väsendet.

 

 

Vår Gud och Skapare i kristen (och judisk) tro, som i sin vishet skapade allt, änglavärlden, hela universum med all materia, alla djur och växter, och till sist människan som en del av detta, menade att det var mycket gott. Det finns ingen åtskillnad mellan den fysiska världen och den andliga i den bemärkelsen att det materiella är något ont, lågtstående eller orent. Tvärtom, allt återspeglar i sina livsformer Skaparens unika design, vilja och försyn. Allt hör ihop. Brottet, skadan, den stora katastrofen som rubbade skapelsens harmoni var synden, att de första människorna lyssnade just på lögnen om sig själv och om Gud istället för att tro på och följa sin Skapares ord.

 

 

 

 

 

 

 

När tiden alltså var inne efter många århundraden av förberedelser för Guds Son att bli människa, innebar det att Gud ”godkände” sin egen skapelse den materiella världen, människornas existensform, så mycket att Ordet blev kött, Sonen blev människa. Detta är en proklamation av sanningen inför andevärlden att det inte är det materiella som är det onda, utan att det problem som måste åtgärdas finns i människor hjärtan: synden. Det förkunnar att Gud Skaparen samtidigt är Gud Frälsaren och Befriaren. Det är också en seger över satans lögner om människan. Hon måste omvända sig och tro på den räddning Gud berett genom Jesus Kristus. I sin fulla mänsklighet och kroppslighet levde han ett fullkomligt liv och visade vem Gud är och vad han vill. När Jesus dog på korset försonade han världen med Gud i sin kropp.

 

 

 

 

Guds kroppslighet var nödvändig för att vi skulle kunna tro och ta emot hans nåd. När Sonen blev människa, kunde vi  genom att hindret, synden, för vår kontakt med Gud togs bort och genom att födas på nytt av Guds Ande, bli Guds barn, medborgare i himmelriket. Det är något som gäller alla människor och inte bara en utvald andlig elit. Vi förstår genom Jesu undervisning och Bibeln i stort, att vi är andligt döda och skilda från Gud  och behöver bli väckta till liv i och genom honom. Skriften beskriver detta på flera sätt, de olika aspekterna av Kristi försoningsverk, som alla kompletterar varandra.

 

Om Gud som är Ande och skild från sin skapelse i helighet och upphöjt majestät, ändå inte i någon slags ”överandlighet” skyr det materiella, hur kan då människan som är gjord av stoft, materiens grundämnen, tro sig kunna bli andlig och t o m gudomlig i sitt eget strävande?

 

Det förklarade gnostikerna med att människan längst in i sin ande hade en gudagnista som måste frigöras från de materiella banden som höll henne fången, för att hon skulle bli ett med det Högsta väsendet.

 

 

Därför är både inkarnationen och uppståndelsen så centrala i kristen tro och måste förbli fundamentet för kyrkan och var och en personligen. Om inte Guds Son blivit människa och dött och uppstått för oss, hade vi varit förlorade. Sanningen om Gud och oss själva hade också varit fördold för oss. Nu vet vi vad som är absolut sant angående hur vi får evigt liv som Guds älskade barn.

 

 

 

 

 

De förkunnar Guds ofattbart stora barmhärtighet mot oss, att Han verkligen kom oss så nära som människa, som en verklig broder som vet vad det var att lida och dö. Vi är aldrig ensamma. Jesu uppståndelse är också garanten för vår egen uppståndelse vid hans återkomst.

 

För gnostiker av olika slag är och förblir denna Guds sanning det värsta man kan säga: Καὶ ὁ λόγος σὰρξ ἐγένετο , ”Och Ordet blev kött”, καὶ ἐσκήνωσεν ἐν ἡμῖν, ”och tog sin boning mitt ibland oss”. För oss är det Guds vishet och nåd, genom vilken vi blir räddade.

De talade föraktfullt om ”Demiurgen”, grekiska demiurgos ”hantverkare”, som gör ett ”offentligt arbete”. Platon var först med att omnämna denne skapargud.

 

 

Men Gud som skapade himmel och jord genom sitt Ord, lät sin Son bli människa på vår jord för att leda oss till sig. Detta stora under är något att tacka för varje dag!

 

Jag återkommer till den specifikt kristna gnosticismen, historiskt och i nutid i kommande inlägg.

 

 

Paulus ord i 1 Kor 1 får avsluta denna första del.

 

Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 19 Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. ✱ 20 Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare?✱ Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? 21 Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. 22 Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. 23 Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. 24 Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. 25 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

 

26 Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. 27 Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, 28 och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, 29 för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. 30 Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, 31 för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren. ✱

Lovsången i Uppenbarelseboken. I-IV.

 

 

 

+++

 

Hur vi än tolkar denna Nya Testamentets apokalyptiska bok är det klart att den skildrar den absolut sista tiden på jorden och hur Jesus kommer tillbaka för att döma och befria. Herrens trogna folk har desperat längtat efter den dagen när de äntligen ska få se sin Frälsare och  Befriare.  Men lovsången  från det himmelska ljuder alltså parallellt med redogörelsen för hur Antikrist träder fram och får sin av Gud utmätta tid att utöva sitt terrorvälde. Det himmelska livet inför Guds tron där tillbedjan ständigt pågår interfolieras i skildringen av händelserna på jorden, och jag ska återge alla verserna i nästa inlägg. 

Uppenbarelseboken är främst en tröstebok för kristna i alla tider, om att var och en av dem kommer att få total upprättelse och kompensation av Gud själv. ”Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. 4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta. Han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.” 6 Han sade också till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. 7 Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son (kap 21).

Här är de första sju verserna som anger tonen för hela boken och sammanfattar budskapet. Det är ingen lovsång men budskapet är det goda, starka, trösterika budskapet för alla som lider för Jesu skull, och själva anledningen till att lovsång är möjlig: Jesus har redan segrat och vi väntar bara på hans ankomst som Herrarnas Herre och Kungarnas Kung i Guds eviga Rike.

 

1 Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han gjorde det känt genom att sända sin ängel till sin tjänare Johannes, 2 som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv har sett. 3 Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära.

 Från Johannes till de sju församlingarna i Asien: Nåd vare med er och frid ifrån honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron, 5 och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod 6 och som har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter, amen.

7 Se, han kommer med molnen,och varje öga skall se honom,även de som har genomborrat honom,och alla jordens stammars kall jämra sig över honom. Ja, amen.8 Jag är A och O,✱ säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.

Det är faktiskt en mäktig proklamation av en annan verklighet, Guds rike, där offren får upprättelse, där kärlek, godhet och frid/fred har segrat. Han har gjort för att rädda och befria oss. Det är hoppets protest mot allt det onda. Lovsången är en förkunnelse om att det kommer att ta slut, och ett firande av Guds kommande rike. Om vi inte hade den möjligheten, att i förväntan blicka upp till vår kommande förlossning och Guds rättfärdiga herravälde, skulle vi verkligen vara utan hopp och sakna kraft att uthärda i denna tidsålder. Lovsången som påminner oss om Guds seger, och den ständiga bönen om Herrens hjälp, bär oss igenom.

Det är viktigt för oss kristna som ännu inte är förföljda som så många av våra syskon runt om i världen, att ständigt be för dem, och här bidrar lovsången till att vi kan vara uthålliga i vår tjänst. Låt oss även oförtröttligt fortsätta be för alla som drabbas på många sätt under coronapandemin, för brottsoffer, för flyktingar, för de fattiga, för alla som hjälper sina medmänniskor, för makthavare osv , och låt oss alla hämta ny kraft hos Herren varje dag. (Efes 6:11-18).  

+++

Del II

Efter det inledande kapitlet och de två som handlar om sändebreven till församlingarna, förs Johannes in i den himmelska verkligheten, han ”kom i Anden” och såg Guds tron och runt den 24 andra troner. Läs gärna själv 4:1-3.

4 Och från tronen kom det ut blixtar, dån och åska, och framför tronen brann sju facklor, det är Guds sju andar. 6 Framför tronen låg liksom ett hav av glas, klart som kristall.

Mitt för tronen och runt om den stod fyra väsen, som hade fullt med ögon framtill och baktill. 7 Det första väsendet liknade ett lejon, det andra en ung tjur, det tredje hade ett ansikte som en människa, och det fjärde liknade en flygande örn. 8 Vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar, och de hade fullt med ögon, runt om och på insidan av vingarna. Dag och natt säger de utan uppehåll:

”Helig, helig, helig

är Herren Gud,

den Allsmäktige,

han som var och som är

och som kommer.”  

Vi känner igen de två första verserna från profeten Jesaja 6 , men där står det i de följande ”Hela jorden är full av hans härlighet”.  Här betonas att Gud, den Helige, är Allsmäktig, han som var och som är och som kommer. Gud är Herre över historien, alltså själva tiden och dess slut,  och har allt under kontroll. Han vet vad som sker och måste ske innan han kan fullborda sitt räddningsverk med Messias återkomst. Från vårt perspektiv kan det vara svårt att fatta detta, att Gud som är Allsmäktig, låter sitt folk lida så ohyggligt svårt. Den frågan har många ställt under tidens lopp. Men Jesus förvarnade sina lärjungar och oss om att vi skulle lida för hans namns skull.          

Det finns ingen annan väg i denna värld som är fientlig mot Gud och Hans Smorde, och i den kamp mot osynliga antikristliga makter vi befinner oss i som hans folk. (Efes 6:10-18).  Men vi är inte ensamma och utlämnade, Jesus är med varje troende som lider för honom. Guds Ande, härlighetens ande vilar över var och en. Jesus kallade oss saliga när skulle lida för honom, för rättfärdighetens skull  skull, och det gör Petrus i sitt första brev (4:13-19).        

Vi människor förstå inte  detta med tiden, hur länge det måste dröja innan bönesvar kommer, och det gäller särskilt martyrerna som  ropar till Gud :       När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. 10 De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sannfärdig,hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?” 11 Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt. (kap 6).          

Men Gud kommer att svara och gripa in i sin tid, den han beslutat. Allt ligger i Guds hand, vi kan inte påverka hans beslut och tiden för hans handlande. Vi får också hålla oss stilla, be och vaka, förtrösta, tro och hoppas. Och i och genom allt får vi fortsätta sjunga Helig, Helig, Helig är Herren Gud, den Allsmäktige…  

9 Och när dessa väsen prisar, ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheternas evigheter, 10 då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheternas evigheter. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:

11″Du, vår Herre och Gud,

är värdig att ta emot

pris, ära och makt,

ty du har skapat allt.

Genom din vilja kom det till

och blev skapat.”

I dessa verser framhävs därför också Gud Skaparens suveränitet. I lovsångerna längre fram i boken riktas tillbedjan även till Lammet, den korsfäste och uppståndne Sonen, vår Frälsare, som delar Maktens Tron med sin Fader..

+++

I Salomos tempel , i synagogor, i kyrkor, kapell, församlingar, i hemmen, har genom historien lovsången till den Helige ljudit genom årtusenden, och fortsätter att ljuda. Här är bara några exempel på musik på detta tema från olika tider och traditioner. Det finns naturligtvis många fler.

Del III

I kap 7 sammanfattas lovprisningen till Gud och Lammet.

Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. 10 Och de ropade med hög röst:

”Frälsningen tillhör vår Gud,

honom som sitter på tronen,

och Lammet.”

11 Och alla änglar stod runt omkring tronen och kring de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sade:

”Amen.

Lovet och priset,

visheten och tacksägelsen,

äran, makten och väldet

tillhör vår Gud

i evigheternas evigheter.

Amen.”

+++

Det är lite speciellt med tempus i de profetiska och apokalyptiska skrifterna. Man talar om ”profetisk perfekt”, vilket innebär att det som ska ske i framtiden betraktas som att det redan har hänt. Så säkert är Guds Ord, att det redan när det uttalades, sågs som fullbordat. För Gud gäller ju inte våra tidskategorier, för Honom är framtiden lika närvarande som nuet och det förflutna.

I Kap 11 stegras intensiteten i lovsången i direkt relation till vad som sker när den sjunde ängeln blåser i sin basun och skildringen av Guds domar intensifieras. Nu prisas Gud för att Herraväldet är Hans och Han skall vara konung för evigt. Tiden för Guds vrede har kommit när Han rättmätigt och rättfärdigt dömer jordens folk och krossar allt fientligt motstånd mot Honom själv. Gud har varit och är ofattbart långmodig, väntar i sin kärlek med stort tålamod på att människor ska omvända sig och tro på honom. Han vill i sin stora kärlek framför allt att alla människor ska räddas och få kunskap om sanningen. Men till slut kommer räkenskapens dag för alla individer och för alla folk.

Gud ”måste” till sist döma, annars skulle han inte vara rättfärdig om han lät de skyldiga undkomma utan straff. På andra ställen läser vi att den största synden är att inte tro på Gud , och att det finns förlåtelse för alla synder för den som ångrar sig och omvänder sig , utom hädelse mot den Helige Ande. Den som inte tagit emot Jesus som Frälsare och Herre är kvar i sina synder, och måste dömas. Men den som tror på Jesus, att han i sin stora kärlek tog synden på sig själv för vår skull, får stå inför Guds tron som rättfärdig p g a Jesu blod, ren och helgad åt Herren själv. Bara de som är klädda i rättfärdighetens vita klädnad, lämpar sig för himmelskt medborgarskap, att leva hos en Helig Gud. Ingen synd, inget ont, kommer in där.

Löftena om att Guds trogna bekännare ska bli rikt belönade finns också med. De har inte lidit förgäves för sin Herre.

Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster som sade:

”Herraväldet över världen

tillhör nu vår Herre

och hans Smorde,

och han skall vara konung

i evigheternas evigheter.”

16 Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17 och sade:

”Vi tackar dig, Herre Gud,

du Allsmäktige,

du som är och som var,

för att du har tagit makten,

din stora makt,

och trätt fram som konung.

18 Folken vredgades,

och din vredes dag har kommit,

tiden när de döda skall dömas

och när du skall löna

dina tjänare profeterna

och de heliga och dem som

fruktar ditt namn, små och stora,

och då du skall fördärva dem

som fördärvar jorden.”

19 Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar, dån och åska, jordbävning och stora hagel”.

++++

Del IV

Jag fortsätter och avslutar inläggen som handlat om den mäktiga lovsång och tillbedjan som ständigt pågår inför Guds tron. I kap 12 har vi ett avgörande skeende, när det än ska tidsbestämmas. Tolkningen av detta kapitel och Upb i stort är något jag inte går in på här, det handlar uteslutande om de många lovsånger vi möter i denna sista bok i BIbeln. Samtidigt som den fruktansvärt svåra tiden på jorden innan Jesu återkomst skildras, är den fylld med lovprisning av Gud, som fullbordar allt han sagt och gjort i historien.  Jag tar med denna även om det inte innehåller en lovsång i strikt mening, det är snarare än proklamation om Guds seger och en uppmaning till jubel i himlen.Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, 8 men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 9 Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. 10 Och jag hörde en stark röst i himlen säga:

”Nu tillhör frälsningen

och makten och riket vår Gud

och väldet hans Smorde,

för våra bröders åklagare

är nerkastad,han som dag och natt

anklagade dem inför vår Gud.

11 De övervann honom

genom Lammets blod

och genom sitt vittnesbörds ord,

de älskade inte sitt liv så högt

att de drog sig undan döden.

2 Jubla därför, ni himlar

och ni som bor i dem!

Men ve dig, du jord och du hav,

för djävulen har kommit ner

till er i stor vrede,

eftersom han vet

att hans tid är kort.”

+++

Allt Gud gör föranleder en uppmaning till att vörda, ära och prisa Gud, även hans dom. Guds dom innebär i allt väsentligt befrielse och upprättelse för hans lidande folk och ett slut på all förstörelse av hans skapelse. För den som tillhör Herren är alltså domen något positivt, även om vi inte kan ta lätt på Guds dyrbara nåd, utan  dagligen måste rannsaka oss själva och leva i gudsfruktan och hegelse. Men för oss innebär det sluträddningen, vi förlossas från den gamla skapelsens dödsryckningar, från straff och evig fördömelse. Det är något att tacka för! Det är vekligen värt att prisa Gud för!

Kap 14:  Och jag såg en annan ängel flyga uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla folk och stammar och språk och länder, 7 och han sade med stark röst: ”Vörda Gud och ge honom äran! Stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna.”

+++

Kap 15:Och jag såg ett annat stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, för med dem når Guds vrede sin fullbordan.2 Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna 3 och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:

”Stora och underbara

är dina gärningar,

Herre Gud Allsmäktig.

Rätta och sanna

är dina vägar,

du folkens

4 Vem skulle inte vörda dig, Herre,

och prisa ditt namn?

Bara du är helig,

och alla folk ska komma

och tillbe inför dig,

för dina rättfärdiga domar

har uppenbarats.”

Här kan man läsa om Moses avskedssång i 5 Moseboken, kap 21:19-32:47.

Mose fick ju föra Israels barn ut ur fångenskapens slaveri i Egypten och överbringade Guds ord i lagen, vägledningen, buden. Han var en av de centrala personerna i det gamla förbundet, och Jesus instiftade det nya förbundet i sitt blod. Jesus befriade hela mänskligheten från syndens slaveri och gav oss evigt liv. Mose och Lammets sång äralltså en slags sammanfattning och en hågkomst av Guds mäktiga handlande i dessa förbund. Det är samme Gud som verkat genom seklerna och fört liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangelium.

+++

I kap 19 hörs det mäktiga HALLELUJA- ropen från en frälst skara, hemma hos Gud i evighet. De är redo för Lammets bröllop, hans brud är färdigsmyckad för sin Brudgum. Guds räddningsplan är fullbordad, segern över ondskans alla makter är total, Jesus Kristus, Herrarna Herre och Kungarnas Kung har kommit tillbaka till jorden. I de återstående kapitlen beskrivs den slutliga domen och den nya himlen och jorden. Det är bland det mäktigaste som skrivits och är ett stort privilegium att få läsa. Tänk att vi på förhand kan få veta hur allting slutar, att vi får inblick i Guds förutbestämda segerplan.Sedan hörde jag liksom en stark röst från en stor skara i himlen:

”Halleluja!

Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud,

2 för hans domar

är sanna och rätta.

Han har dömt den stora skökan

som fördärvade jorden

med sin otukt och straffat henne

för sina tjänares blod.”3 Än en gång sade de: ”Halleluja!” Och röken från henne stiger i evigheters evighet. 4 Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: ”Amen. Halleluja!” 5 Och från tronen kom en röst som sade:

”Prisa vår Gud,

alla hans tjänare,

ni som vördar honom,

både små och stora!”6 Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:

”Halleluja!

Herren vår Gud den Allsmäktige

är nu kung.

7 Låt oss glädjas och jubla

och ge honom äran,

för Lammets bröllop har kommitoch hans brud har gjort sig redo.

8 Skinande rent linn

har hon fått att klä sig i.Linnet är de heligas rättfärdighet9 Och ängeln sade till mig: ”Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.       HALLEUJA!

Saligprisningarna.

 

3 ”Saliga är de som är fattiga i anden,

för dem tillhör himmelriket.

4 Saliga är de som sörjer,

för de ska bli tröstade.

5 Saliga är de ödmjuka,

för de ska ärva jorden

 

6 Saliga är de som hungrar

och törstar efter rättfärdighet,

för de ska bli mättade.

7 Saliga är de barmhärtiga,

för de ska få barmhärtighet.

8 Saliga är de renhjärtade,

för de ska se Gud.

 

9 Saliga är de som skapar frid,

för de ska kallas Guds barn.

10 Saliga är de som blir förföljda

för rättfärdighetens skull,

för dem tillhör himmelriket.

11 Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. 
12 Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.
++++

Mycket har skrivits om Saligprisningarna i  Bergpredikan i Matt 5-7, med paralleller i Luk, och detta är bara några mycket enkla och korta reflektioner över texten. Jag redogör inte här för bakgrunden i GT, t ex Psaltaren, för dessa.

 

 

Jesus beskriver här de sina, de som tillhör honom och är medborgarna i Guds rike, som fått del av hans välsignade nåd och liv. De är därför först och främst SALIGA, på grekiska μακάριος (makarios).  Det handlar om mer än att vara ytligt lycklig när allt står väl till. Saligheten kännetecknas av en djup glädje och förtröstan även i de svåraste situationer, just därför att den är så beroende av Guds närvaro, hans nåd och hjälp.

 

De kristnas salighet är därför under attack och opposition, i lidande och trångmål, men den håller för prövningarna. 

Därför gör de vissa saker: de sörjer , hungrar och törstar efter rättfärdighet,  skapar frid, och blir förföljda för detta rikes skull.

De beskrivs också på fyra olika sätt: de är fattiga, ödmjuka, barmhärtiga, renhjärtade. Till detta knyts specifika löften som handlar om tillhörighet, upprättelse, tröst, seger.

 

Det är så kännetecknande för Guds annorlunda rike, där den som ger, får, den som förlorar sitt liv, vinner det. Egentligen är det världen som är  felvänd i relation till Gud, och därför verkar det han säger och gör så annorlunda. Saligprisningarna lyfter upp det som för en  ytlig betraktare framstår som svaghet och förlust, sådant som inte ger framgång i den här världen. Men Gud har som sagt helt annorlunda måttstockar än vi. Därför framstår dessa som paradoxer gentemot världens sätt att se. 

 

 

De är först och främst ”fattiga i anden”. Det är ett begrepp som var väl känt i GT. De kallades ”Anawim”, de fattiga och fromma, som förtröstade på Herren i allt och som längtade efter hans frälsning. Jesus återknyter till detta och prisar dem saliga, för att de också var så medvetna om sin egen brist och sitt totala beroende av Gud.

 

Det är just de fattiga i anden som tillhör himmelriket. De passar i Guds rike, med sin tro, förtröstan och trohet.

Varför sörjer Jesu lärjungar? Kanske för att de är så smärtsamt medvetna om den stora diskrepansen mellan Guds rike, som är rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande och de gudsfientliga och destruktiva krafter som verkar i världen. För att Guds rike inte blir mottaget? Sörjer de över allt motstånd, över lidandet som följer med det och för att människor inte tar emot evangeliet? Sörjer de över sin egen synd?

 

De får hur som helst löftet  om att bli tröstade, ett tema som återkommer i Bibeln. Guds tröstar sina barn när de går igenom lidande och svårigheter.

 

De ödmjuka liknar de fattiga i anden i att söka Guds vilja och vara beroende av honom, och de kämpar inte för sitt eget ego. Det är också ett känt begrepp från visdomslitteraturen, de ödmjuka som lyfts fram i kontrast till den stolte och högmodige. De ska få ärva jorden. Det är sådana arvtagare till sitt rike som Gud vill ha. De andligt fattiga och ödmjuka är öppna, mottagliga, formbara för Gud. De står inte emot sin Skapare i trotsigt oberoende, självcentrering och högmod.

 

De som hungrar och törstar, inte efter egen vinning och materiella ting, utan efter rättfärdighet, ska bli mättade. Det är också ett basord, ett fundamentalt begrepp i Skriften. Gud, som ensam är rättfärdig, gör alltid det som är rätt, sant och gott. Han lär oss att vandra på sin väg och vill att vi ska leva efter hans vilja, hungra och törsta efter den.

Jesus sade också: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så skall ni få allt det andra också.” (Matt 6:33).

 

Jesus betonar på många ställen i evangelierna vikten av att vara barmhärtig. Gud är själv barmhärtig och nådig mot sitt folk och han vill att hans barn ska likna honom. Vad betyder det i praktiken? Ordet har att göra med verbet ”böja sig ner över, och omfatta med medkännande kärlek”. Gud böjer sig ned till oss och omfamnar oss i sin medkännande kärlek för att hjälpa oss i vår svaghet,  i våra svårigheter.

 

Han räcker sina händer till oss för att upprätta oss, bara vi låter det ske. Han vill att vi i vår relation med andra ska ge, eftersom vi själva fått så mycket av Gud, förlåta som vi blivit förlåtna, hysa medkänsla och hjälpa andra.

 

 

 

 

 

Nästa saligprisning rymmer egentligen ett oerhört löfte: de renhjärtade ska se Gud. Vad kan det betyda?

I GT var det omöjligt att ”se Gud” och leva.  Men det blev möjligt när Jesus kom in i världen. Den som såg honom,  och ”ser” honom idag med trons blick, ser och vet vem Gud är.  Hans härlighet, ljus, upphöjda majestät och mäktighet skulle förtära oss, men som Människan Jesus Kristus kunde de se Gud. Att se Gud innebär att veta något om vem han är och gör. Det är möjligt för oss eftersom han visat vem han är, i ord och gärningar.

 

Det är bara Gud själv som kan rena vårt hjärta, men vi kan vilja ha ett rent hjärta. Det är en ständigt pågående process, som kan ske när vi helhjärtat lever inför Guds ansikte i sanning, ödmjukhet och ständigt medvetna om vårt beroende av honom.

 

+++

 

 

Salig är den som stiftar frid, som aktivt verkar för att fiendskap, motsättningar och splittring ska upphöra. Det är en kamp och kostar något. Men det är också i enlighet med Guds natur att agera för att skapa försoning . Därför ska just de kallas Guds barn. De liknar sin Fader i att de går försoningens och fridens väg.

Till sist prisar Herren sina tjänare saliga som blir förföljda för rättfärdighetens skull, som förtalas och hånas, dem tillhör himmelriket. Jesus understryker att deras lön ska bli stor i himlen. De lider inte förgäves alltså. Allt de utstår för Jesu skull kommer att belönas. Det är kanske det viktigaste, att alla för världen okända lärjungar som hållit fast vid sin Herre kommer att bli rikligt belönade.

 

 

+++

 

 

För oss som kommit till tro och låtit oss födas in Guds rike genom Anden är konsekvenserna i denna tidsålder ofta de samma som för vår Herre själv: att bli hatade och förföljda, missförstådda, förkastade eller bemötta med likgiltighet.

 

Men när Jesus kommer tillbaka synligt som den Herre han är blir det uppenbart vilken skillnad det har varit mellan de som gick Guds väg i andlig fattigdom, ödmjukhet, barmhärtighet, hjärtats renhet , frid, som sörjde och som utstod förföljelse.

Jesu liknelser. I-IV.

 

 

 

 

 

 

 

 

Inledning till serien om Jesu liknelser.  

 

 

 

 

Jesus Kristus förändrade historien för alltid när han kom in i världen. Det fick också konsekvenser för evigheten. Jesus förde in Gud mitt i en värld så präglad av syndens destruktivitet, död, lidande och ondska. Jesu uppdrag var att synliggöra Guds rike, han var själva riket förkroppsligad. Det blev synligt och verkligt på ett unikt sätt när han predikade, undervisade, botade sjuka, kastade ut demoner.

 

Jesu budskap från början var : ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!”

 

 

+++

 

 

Liknelserna är relaterade till Guds rike på olika sätt. De handlar om evangeliet, frälsningen, hurdan Gud är, domen. Som genre var liknelsen vanlig, vilket kanske beror på att en kortare eller längre berättelse som illustrerar något är lättare för oss människor att ta till sig.

De fyrtiotalet av Jesu liknelser vi har hos synoptikerna är unika. Det grekiska ordet är parabole, παραβολή, som betyder att lägga något bredvid, att jämföra, illustrera genom bilder och berättelser.

Jesu egna ord förklarar detta, när han sade: ” Vad är Guds rike likt? Vad ska jag jämföra det med?” (Lk 13:18). 

Det finns ingen som behärskat denna konst som han, att uttrycka de största och viktigaste sanningarna om Gud på ett till synes enkelt och kortfattat sätt, samtidigt som de rymmer ett stort djup. Jesus var en Mästare att på detta effektiva sätt illustrera och göra sanningen om människan och Gud tydlig.

Det finns flera olika typer av liknelser också, som jag återkommer till. Det är svårt för oss att förstå en del av dem, vilket också lärjungarna erfor. De frågade ofta Jesus vad det betydde och han förklarade det för dem. En del saknar en sådan förklaring, och det är inte att begripa dem. Liknelserna ska inte heller vara så lätta att förstå.

 

Syftet med liknelserna varierade. Lärjungarna fick genom dem ”lära känna himmelrikets hemligheter” (Matt 13:10), medan deras syfte för dem som hört men inte förstått och sett men ändå inte sett för att deras hjärtan varit förstockade, är ett helt annat. Detta kapitel är så rikt att jag återkommer till det. 

 

 

Om det är någon särskild liknelse som betytt mycket för er och som ni undrat över kan vi kanske tillsammans hjälpas åt att förstå lite mer. 

 

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

En vändpunkt i Jesu tjänst återspeglas i Matt 13, där det blir tydligt att liknelsernas syfte också är att utvärdera resultatet efter att ha predikat och undervisat i två år och konfronterat det religiösa ledarskapet. Han återknöt till profeten Jesaja för att förklara hur hans undervisning om liknelserna verkar i olika grupper av åhörare.

 

 

 

För de som inte vill lyssna till Guds undervisning blir följden att deras hjärtan förhärdas ännu mer och de förstår ingenting. Och för de som vill lyssna får hjälp att förklara meningen med dem.

 

 

 

 

II

 

 

Sådd och skörd.

 

 

 

Man måste börja med den grundläggande liknelsen. Enligt evangelisten Markus är förståelsen av liknelsen om såningsmannen särskilt betydelsefull: 

Och han sade till dem: ”Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då alls kunna fatta några liknelser? Mark 4:13

I korthet handlar den ju om den bästa jordmånen för säden. När Jesus förklarar liknelsen för lärjungarna ser vi att det som såddes i den goda jorden kunde rota sig och växa för att det varken var sått vid vägen, på stenig mark eller bland tistlar.

Den goda jorden är en bild på hjärtegrunden eller vår mottaglighet för ordet. Man kan säga att det är vad kristen tro handlar om: hur vi tar emot Guds ord, dvs Ordet som blev kött i Jesus Kristus, och det skrivna ordet i vår Bibel. 

Vi tillber ju inte en bok utan en person, den levande Gudens Son och hans Fader. Gud  har talat från begynnelsen och genom historien, och i sin försyn vakat över sitt ord när han ledde sina tjänare att samla detta i en helig skrift för alla tider. 

Hur får vi då den rätta jordmånen för Guds ord så att det kan växa och bära frukt? Det första steget är att verkligen höra så att man tar till sig ordet och förstår.  När det väl är rotat gäller det sedan att inte låta några prövningar, förföljelser och svårigheter rycka upp det. En annan fara är världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat som kan kväva ordet. 

Förstår vi vilken stor gåva det är när Jesus säger till oss?  ”Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. 17 Jag säger er sanningen: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.”

+++

 I Matt 13 finns fler viktiga liknelser om hur ordet verkar i världen. Det är en suverän sammanfattning av evangeliet och skörden vid tidens slut, som självklart också innebär ett åtskiljande.  Jesus kunde i några verser uttrycka det centrala i hela frälsningshistorien.  Gud talar och verkar. Frågan är hur vi hör och gör. 

Kan det sägas tydligare än så här?  

”Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.” 37 Han svarade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen. 38 Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar. 40 Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut. 41 Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska samla ihop ur hans rike allt som förleder och alla som gör orätt 42 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. 43 Då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike. Hör, du som har öron!”

I Matt 13:10-15 är det tydligt att effekten av Guds ord är dubbel, den både öppnar och stänger, förklarar och förstockar. Det beror på om vi har en vilja att höra, förstå och göra, eller om hjärtat är förstockat. Då hör den som hör ändå inte vad Jesus säger, än mindre förstår. 

 

 

 

+++

 

 

 

Jesus anknöt hela tiden till det vardagliga livet när han berättade sina liknelser. Alla kunde känna igen sig i detta. En såningsman sår, en kvinna bakar bröd, nät kastas i sjön och fångar fiskar av alla slag osv. 

Säden växer av sig själv, utan mänsklig ansträngning, men med Guds försyn. Solen skiner, regnet faller. 

Ett senapskorn är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.

 

 

 

Detta är paradoxen med Guds rike. Det ser ringa och obetydligt till det yttre, men har den starkaste kraften att växa och omfatta hela världen.

Vad tänker ni förresten om denna liknelse, vad betyder den? Ännu en liknelse gav han dem: ”Himmelriket är som en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl tills alltsammans blir syrat.” (Matt 13:33).

 

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

III

 

 

 

Jag fortsätter med Jesu liknelser och ska här fundera lite över Matt 25:14-29,som handlar om talenterna.

 

 

För min del har jag svårt att tänka mig att det handlar om våra personliga talanger eller gåvor. Av texten framgår att det är herremannens förmögenhet som han anförtror sina tjänare uppdraget att förvalta. Det är meningen att de ska göra affärer med de pengar var och en får efter sin förmåga, och förmera dem. De två som gjorde det får beröm av sin herre när han återvänder, med orden: ”Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!”

 

 

Den som fick en talent gör ingenting utan grävde ner den i jorden och säger dessa märkliga ord till sin herre när det är dags för redovisning: ” Jag visste att du är en hård man som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd, så jag gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt”. 

Hur ska man förstå detta? 

 

 

En viktig princip när det gäller att förstå liknelserna är nog att koncentrera sig på själva poängen, själva budskapet, och inte tolka/övertolka varje enskild vers. Det handlar även i denna liknelse om att vara god jord, att få säden att växa, men uttryckt i helt andra ord och bilder. Den tjänare som kallas usel och lat hade inte gjort något med det lilla han fick. Han vägrade göra det hans herre hade befallt honom. Han var olydig helt enkelt och utifrån det vanställdes hans bild av sin herre och han ljuger, skyller ifrån sig. Domen över honom är hård. Han blir fråntagen den talent han inte använt i sin herres tjänst och kastas ut i mörkret. 

 

 

Överfört på oss så är nog den viktigaste lärdomen av denna liknelse att det handlar om ett uppdrag, en kallelse att förvalta det som inte är vårt. Uppdraget från Jesus gäller hans rike och inte våra personliga intressen. Därför är lydnaden och troheten det viktigaste när vi som hans tjänare efter vår förmåga ska arbeta för evangelium på olika sätt. Det rör hela livet och begränsas naturligtvis inte bara till pengar. 

 

 

 

Det ska bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och anförtrodde dem sin förmögenhet. 15 En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent✱, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han bort.

16 Den som hade fått fem talenter gick genast och gjorde affärer med dem och tjänade fem talenter till. 17 Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. 18 Men den som fått en talent gick bort och grävde ner den i jorden och gömde sin herres pengar.

19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. 20 Den som hade fått fem talenter kom då och bar fram fem talenter till och sade: Herre, du anförtrodde mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat. 21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

22 Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, du anförtrodde mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat. 23 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

24 Även den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag visste att du är en hård man som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 25 Jag var rädd, så jag gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.

26 Hans herre svarade honom: Du usle och late tjänare! Visste du att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut? 27 Då skulle du ha satt in mina pengar på banken, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom. 28 Ta nu ifrån honom talenten och ge den till honom som har tio talenter. 29 Var och en som har ska få, och det i överflöd, men den som inget har ska bli fråntagen också det han har. 30 Och kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder.

 

 

 

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

Nu kommer vi in på en mycket intressant grupp liknelser som rör Jesu återkomst. Då handlar det naturligtvis, får man nog säga i biblisk kontext, om bröllop, om att brudgummen eller en förnäm herre som for till ett land långt borta för att få kungavärdighet kommer tillbaka och vill ha redovisning av sina tjänare, samt om den stora måltiden/bröllopsfesten. Det känner vi igen från profeterna i GT och från b la Uppenbarelseboken. 

Vad kan vi lära oss av dem? De handlar dels om att vaka, vara förberedd och redo, vara iklädd bröllopskläder inte sina egna kläder, dels om att vara beredd på att bedömas utifrån hur man förvaltat sitt pund. När Jesus kommer tillbaka är han Frälsare, Herre och Domare. Vi förstår av Skriften att vi kristna självklart inte döms på samma sätt som de ogudaktiga. Men vi kommer ändå att bedömas och få lön och erkännande utifrån hur vi efter våra förutsättningar varit trofasta i att förvalta det Herren gett var och en av oss. Det viktiga verkar vara att vi inte gräver ner vårt pund, alltså inte gör någonting. Att vi aldrig vittnar och undervisar, aldrig bidrar till mission, aldrig ber, aldrig betjänar andra så att de ser våra goda gärningar och prisar vår Fader i himlen osv. Men det måste väl ändå vara ovanligt, eller vad tror ni???

Jag börjar med den mest kända kanske, den om de tio jungfrurna och deras lampor. Alla gick ju ut för att möta brudgummen, men hälften var förståndiga och tog olja med sig till sina lampor.

 

 

Alla somnade dessutom för brudgummen dröjde, men när väl ropet hördes vid midnatt om att brudgummen kom,  visade det sig att de förståndiga garderat sig för detta och att de använde den medhavda oljan för att ha sina lampor tända. De oförståndiga gick iväg för att handla och då kom brudgummen. De som var färdiga gick med honom in till bröllopsfesten och dörren stängdes. De oförståndiga blev kvar utanför. Brudgummens dom var hård, när han sade: ”Jag känner er inte. Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.” (Matt 25:12-13).   

 

 

Hur tänker ni om detta? Vad symboliserar oljan? Är det den helige Ande? Är det bara han som hjälper oss att vaka och vara redo? Det är kanske bara möjligt att bli känd av Jesus om hans Ande lever och verkar i oss.

 

 

 

 

+++

 

 

 

 

IV

 

 

Rembrandt ”Den förlorade sonen”.

 

 

 

Det finns några liknelser hos Lukas som är speciella. Det är dels de som handlar om glädjen att finna det förlorade (Kap 15) dels uppmuntran till uthållig bön. Den envisa änkan är ett exempel på hur vi ska be utan att tröttna och  ge upp.  (Kap 18). 

 

Jesus kom för att söka upp och rädda de förlorade.  Det hade publiker och syndare förstått, men de självrättfärdiga fariséerna och de skriftlärde kritiserade Jesus för detta. Jesus försökte beveka de självrättfärdiga fariséerna och skriftlärde genom att berätta om mannen som lämnade de nittionio fåren för att söka det förlorade fåret. ”På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig- inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver”.(15:7).

 

 

Vad gäller liknelsen om den förlorade eller återfunne sonen så kunde den lika gärna heta, liknelsen om ” den kärleksfulle fadern som hade två förlorade söner”.  Den kärleksfulle fadern hade egentligen två förlorade söner, lillebror som förslösade sitt arv ute i fjärran land och den som lydigt stannade hemma, men ändå i sitt hjärta var fjärran från fadern . Hemmasonen blev vred och avundsjuk på lillebror som blev så väl mottagen när han återvände efter så många år. Han hade ju troget tjänat i faderns hus och aldrig varit olydig, och ändå inte fått något för det. Den attityden säger så mycket om oss människor, liksom lillebrors vilja att slå sig fri och leva sitt eget liv utan en tanke på fadern. Liknelsen säger också mycket om hur svårt det kan vara att förstå sig på Gud och hans nåd. Den verkar ju inte rättvis i våra ögon. 

 

 

Tänk bara på liknelsen om arbetarna i vingården, hur vingårdens herre ger de som blev lejda sist och bara arbetade en timme samma lön som de som slitit hela dagen. Hans ord  sammanfattar problematiken : ”Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är så god?” (Matt 20:15). Guds sätt att räkna är ju stötande och orättvist ur det mänskliga perspektivet. Vi människor utgår från vårt perspektiv och betonar gärna vår rätt gentemot andra. Det sitter djupt i oss. Men Gud  ser naturligtvis helt annorlunda på detta. Han gör som han vill med sin nåd och sina gåvor. Ingen kan kräva något eller berömma sig av något. Allt är ju ändå oförtjänt nåd. Den siste får lika mycket som den förste. Gud älskar alla lika mycket och vill att alla ska få del av hans godhet och nåd, vilket var och en får, om man inte jämför sig med någon annan…

 

 

 

Det finns fler exempel i Bibeln på brödrapar, som också kan lära oss mycket, dels om Guds utkorelse och nåd, dels om hur de drivs av avundsjuka, likgiltighet, ett sökande efter Guds välsignelse trots en dålig karaktär. Det finns anledning att återkomma till b la Kain och Abel, Jakob och Esau, Mose och Aron.

  

+++

 

 

Annars understryker liknelserna allvaret när det gäller att svara på Guds kallelse och göra rätt prioriteringar i livet. 

 

 

 

Luk har också med berättelsen om den rike mannen och Lasarus. Den återkommer jag till i ett annat sammanhang, eftersom den är så speciell, tillsammans med några andra.

Den andliga vapenrustningen. Inledning.

Vi befinner oss i ett krig om sanningen på många nivåer. Det är vi särskilt medvetna om i vår tid när det talas så mycket om falska nyheter, men det är inget nytt fenomen. Lögnen antar många olika former och verkar på många områden. Här handlar det om de hjälpmedel Gud försett oss med för att inte bli andligt lurade och bedragna. Gud har i sin kärlek gjort allt för att vi ska räddas från lögnens makt och få kunskap om sanningen.
När vi väl lämnat vårt liv till Jesus, fötts på nytt in i Guds rike och blivit nya skapelser, har vi med oss trauman, destruktiva beteende- mönster och ett oförnyat sinne som påverkats av denna världens tänkande, som vi måste ta itu med. Jag ska ta upp det i kommande inlägg, hur vi kan bearbeta detta. Dessutom kommer vår själafiende att försöka attackera oss för att vi ska förlora tron, tilliten, förtröstan och lydnaden till Gud.
Vi kan lita på att Gud är med i processen och hjälper oss, men vi måste göra vår del för att förbli i Kristus. Det handlar om det nya livets disciplin att söka Gud varje dag i bön, i bibelläsning, i lovsång, i villigheten att tjäna honom. Där ingår detta praktiska moment att ikläda sig Guds vapenrustning som Paulus skriver om i Efesierbrevet.  Vi kan göra det till en vana att göra detta varje morgon i vår bönestund.

Jag ska skriva ett par inlägg om olika aspekter av den andliga kamp vi har att utkämpa för att bevaras i tron och övervinna allt ont som vår själafiende försöker åsamka oss.

Här är texten från Efesierbrevet 6 :

Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. 13 Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt.
14 Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar. 15 Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. 16 Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. 18 Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.
Som kristna behöver vi därför varje dag ikläda oss den osynliga men högst verkliga andliga rustning som är Guds, och som beskyddar och ger oss seger. Vi har övergått från mörkrets välde till Guds rike men lever i den här världen, som är i den ondes välde fram till den saliga dag då Herren Jesus kommer tillbaka som Herre och inga mörkrets makter längre kan förstöra. Segern är vunnen, men fienden får verka den utmätta tid han har kvar, enligt Guds plan, försyn och under hans kontroll.  Allt detta är svårt, och vi förstår inte allt som sker, men kan lita på att vår Gud har all makt och verkar för sina barns bästa i evighetens perspektiv. Jag skriver om ondska och lidande i andra inläg.
Bara genom att förbli i Jesus Kristus blir vi bevarade och kan stå fasta i den andliga striden. Man sänder inte ut en soldat i krig utan en rustning, och vår andliga skydd är Jesus själv. Vi ska ”ikläda oss Herren Jesus Kristus”, skriver aposteln i Romarbrevet 13:14 och förbli i honom själv, i hans frälsning, i hans nåd, i hans kraft. Jesus är vårt liv, allt vi behöver för vårt liv i dag och i evighet.
+++
Paulus använde en bild av den rustning de romerska soldaterna bar för att illustrera den kamp vi har att utkämpa, inte mot människor utan mot ondskans andemakter. Bilden ska inte föra tankarna till mänskligt krigande utan till hur Gud övervinner det onda genom Jesus. Vi klarar inte att genomskåda och stå emot ”djävulens listiga angrepp” ensamma, vilket denna text vill undertstryka. Vi behöver Guds hjälp i den andliga kampen, något som han vill ge för att vi ska behålla fältet, bevara tron på den frälsning Gud berett åt oss.
Det finns olika typer av satanisk makt, som jag återkommer till lite kort längre fram. Vårt huvudfokus är Gud själv, men vi måste också veta lite om vem vår fiende är och hur han verkar för att kunna stå emot honom.
+++
Pualus inleder med uppmaningen att vi ska stå fast med ”sanningen som bälte runt höfterna”. Det är det som håller hela rustningen på plats och därför är sanningen så vital, att vi lever i och av Guds sanning. Det är det enda sättet vi kan stå emot den ondes försåtliga lögner och bedrägerier.
Sedan ska vi vara iklädda ”rättfärdighetens pansar”, som skyddar vårt bröst, vårt hjärta. Jesus är vår rättfärdighet. Han tog vår synd, vårt onda, på sig och gav oss sitt rättfärdiga liv, som gör det möjligt att leva i gemenskap med Fadern.
Vi ska också bära som skor på våra fötter ”den beredskap som fridens evangelium ger”. Det handlar naturligtvis om vårt tjänande, hur vi villigt går ut i världen och vittnar i ord och gärning  om fridens evangelium.
Vi behöver ”trons sköld, som släcker den ondes alla brinnande pilar”.
Det är även nödvändigt att skydda vårt huvud, vårt tankeliv, med ”frälsningens hjälm”.
Vi får använda det mäktigaste anfallsvapnet mot satan, ”Andens svärd, som är Guds ord. Bara Guds eget ord kan besegra den ondes lögner.
Vi får göra detta under ständig bön och åkallan, och alltid be i Anden. Bara i den aktiva och levande gemenskapen med Gud kan detta andliga skydd fungera. det finns ingenting magiskt i detta, att vi räknar upp orden som i en formel. Vi gör det helt medvetna om vårt totala beroende av Herren, i ständig dialog med honom, i bön och genom att begrunda hans Ord.
+++
Jag återkommer lite mer i nästa inlägg till vad vi skyddas ifrån genom att vara andligt utrustade och hur vår fiende arbetar för att få oss på fall.

Det kortaste brevet berättar mycket om brevskrivaren.

​
Det kortaste brevet i NT är också mycket innehållsrikt och bland de mest rörande. Det säger så mycket om aposteln Paulus som person, om hans stora omsorg och kärlek till sina andliga barn, de som han fått föra till tro på Jesus. Det är ett privat brev till Filemon i Kolosse, och är endast 25 verser långt.
 
Paulus skrev ju många och långa brev till församlingarna med undervisning, förmaningar och uppmuntran. Han vakade över de troende i ständig bön och omsorg om att evangeliets sanning skulle bli bevarat. Det här korta och privata brevet skiljer sig från dessa, men uttrycker också evangeliets djupaste tillämpning, som är kärlek mellan de troende i praktiken. Kärleken måste omsättas i konkreta gärningar för att bli riktigt trovärdig.
 

 
+++
 
 
Bakgrunden till brevet var att en slav vid namn Onesimus hade flytt från den välbärgade Filemon, och Paulus vädjar till honom om att ta tillbaka Onesimus som en älskad broder. Onesimus hade blivit omvänd genom Paulus förkunnelse.  Det tillhör de sk fångenskapsbrev, som Paulus skrev när han satt i fängelse för evangeliets skull. Det kan dateras till ca 61-63, och platsen var Rom. 
  
 
Paulus omnämner inte sig själv som apostel utan som Jesu Kristi fånge, och  Timoteus, hans andlige son och nära medarbetare, som betydde så mycket för honom. Han adresserar Filemon och dennes husförsamling, och nämner flera andra. För Paulus var de enskilda medlemmarna viktiga, de utgjorde ju tillsammans församlingen, Kristi kropp.

 
”1 Från Paulus, Kristi Jesu fånge, och vår broder Timoteus. Till vår älskade vän och medarbetare Filemon, 2 vår syster Appia, vår medkämpe Archippus och församlingen i ditt hus.3 Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.”

Efter den inledande hälsningen fortsätter Paulus att skriva:

”4 Jag tackar alltid min Gud när jag nämner dig i mina böner, 5 eftersom jag hör om din kärlek och tro, din tro på Herren Jesus och din kärlek till alla de heliga. 6 Jag ber att din gemenskap med oss i tron ska visa sig verksam och ge klar insikt om allt det goda som vi har i Kristus. 7 Din kärlek har varit till stor glädje och tröst för mig, eftersom de heliga har blivit styrkta i sina hjärtan tack vare dig, broder.”
Filemon var ett strålande exempel på hur en kristen verkligen levde i tro och kärlek. Det är ofta något Paulus berömmer i sina inledningar till breven. Tro, kärlek och hopp är ju själva kärnan i det kristna livet.
Han  uppmanar Filemon att inte straffa Onesimus, utan ta tillbaka honom i sin tjänst och välkomna honom som han skulle ta emot Paulus själv. Paulus är villig att ta på sig Onesimus skuld. Han vädjar till Filemon, men anspelar också på sin apostoliska aukotoritet och räknar med att bli åtlydd. Paulus gör en ordlek med betydelsen av namnet Onesimus, ”nyttig för”,  och hoppas att Filemon själv ska bli nyttig för Paulus genom att hörsamma hans önskan. Filemon hade antagligen också kommit till tro genom aposteln.
Hans bön om att Filemons gemenskap i tron med Paulus och de andra ska visa sig verksam och ge klar insikt om allt det goda som vi har i Kristus, är en så bra formulerad bön att vi kan be den för varandra även idag. Det sammanfattar så mycket av vad det handlar om. Vi behöver förstå och ta till oss allt det goda vi har i Jesus, och att vår tro ska alltid vara verksam i kärlek.
Kärleken mellan kristna betyder allt, den kärlek som Gud visat oss alla och som är en gåva. Den kärleken är det som styrker alla troendes hjärtan i alla tider, håller samman gemenskapen och är ett starkt vittnesbörd utåt.
Här är resten av texten:
”8 Även om jag nu med stor frimodighet i Kristus kan befalla dig att göra din plikt, 9 vill jag hellre vädja för kärlekens skull. Jag, Paulus, en gammal man och nu en Kristi Jesu fånge, 10 vädjar till dig för mitt barn som jag har fött i min fångenskap, Onesimus. 11 Förr var han inte till nytta för dig, men nu är han till god nytta för både dig och mig.
12 Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta. 13 Egentligen ville jag ha kvar honom här hos mig, så att han kunde hjälpa mig i ditt ställe när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull. 14 Men jag ville inte göra något utan ditt samtycke, för att det goda som du gör inte ska ske av tvång utan av fri vilja.
15 Kanske var det just därför han blev skild från dig för en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid? 16 Och då inte längre som en slav, utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig. Hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren?
17 Så om du räknar mig som din vän, ta då emot honom så som du skulle ta emot mig. 18 Och har han gjort dig något orätt eller är skyldig dig något, sätt upp det på min räkning. 19 Jag, Paulus, skriver med egen hand: jag ska betala. För att nu inte tala om vad du är skyldig mig: dig själv 20 Ja, broder, låt mig få nytta av dig i Herren. Styrk mitt hjärta i Kristus.

21 Jag skriver till dig övertygad om din lydnad, och jag vet att du kommer att göra ännu mer än det jag ber om.
22 Ordna dessutom ett gästrum åt mig. Jag hoppas nämligen att ni genom era böner ska få mig tillbaka. 23 Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar till dig. 24 Det gör även mina medarbetare Markus, Aristarchus, Demas och Lukas 25 Herren Jesu Kristi nåd vare med er ande.”

Känn dig själv, men hur?

 

Många känner nog till det citat som tillskrivits filosofen Sokrates: Känn dig själv! Det är naturligtvis viktigt och avgörande för vår personliga mognad. Det är en livslång upptäcktsfärd att bli trygga i vår egen identitet, förstå våra unika personlighetsdrag, goda och dåliga sidor, gåvor och brister, och hur vi påverkats av familj och miljö. När vi lär känna oss själva i ödmjukhet och sanning ökar även förståelsen och medkänslan med andra. Väl medvetna om våra egna svagheter och synder, blir vi inte så snabba att döma andra . Sanningen är helt avgörande när vi tillåter den processen i våra liv, att vi ser oss som vi verkligen är, utan bortförklarigar och livslögner. Det kan vara smärtsamt, men ändå värt att gå igenom.
Det är dock inte inte tillräckligt för att leva livet i sin fullhet, som andliga människor.  Gud erbjuder oss en annan väg, som uttrycks så här i Bibeln:
Profeten Hosea: ”Låt oss lära känna Herren, ja, låt oss sträva efter att lära känna honom”. (6:3).
Jeremia: Så säger Herren : Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom.
Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är Herren , som verkar med nåd, rätt
och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger Herren . (9:24).
Gud har alltså själv gjort det möjligt för oss att få lära känna honom mer personligt. Han visar oss sitt ansikte i och genom sin Son, Jesus Kristus, som blev människa för att visa oss Guds kärlek och genom sin död och uppståndelse riva hindret, synden, som skilde oss från Gud.
Det är egentligt något oerhört, när man verkligen tänker efter. Det finns mycket att säga om detta, men jag börjar med det självklara. Hur går det till? Hur lär vi känna en person? Genom att för det första verkligen vilja lyssna, samtala, och sedan iakttaga hur denne agerar. Det är samma sak med Gud. Vi lär känna honom genom att vilja lyssna. Han har dels talat till oss i sitt eget ord och visat vem han är genom att handla i historien. Det har sedan trovärdiga vittnen som varit med om detta, skrivit ner.
Det kulminerade när Guds egen Son, Jesus, kom till världen för att göra honom känd för oss. En av de människor som såg och hörde Jesus, lärjungen och aposteln Johannes, skrev så här om den verkliga meningen med våra liv i sitt evangelium:
Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. 4 Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra.”(Joh 17:24).
Och i sitt första brev, kap 1:
”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: 2 Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig.
De såg och hörde Jesus och har berättat om det för oss. Därför kan vi tro på deras tillförlitliga vittnesbörd. Vi hör bokstavligen Gud själva tala genom Bibelns böcker och ser honom agera. Han inbjuder oss dessutom till gemenskap med sig själv, där vi får tala med honom som vår allra närmaste, den som känner oss bäst och älskar oss mest. Vi får på djupet tala ut om allt som tynger oss, bekymrar oss och om allt vi behöver. Han är den bäste lyssnaren, med all tid och förståelse i världen, och även den som för vårt bästas skull förmanar och tillrättavisar oss så vi inte går vilse.
Det är så vi lär känna honom, och målet för det är gemenskap med honom själv.
Paulus skrev också på detta tema: ”Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.” (1 Kor 1:9).

+++
Det är ju svårt eller omöjligt att lära känna sig själv utan att veta något om vårt egentliga ursprung och vår relation till vår Skapare. Under varje människas konkreta livshistoria i en familj, en släkt och i ett samhälle, finns även det stora livet, den stora berättelsen som handlar om att vi är skapade av Gud, för honom och till honom. Sanningen om Gud är också avgörande när det gäller att lära Gud som han verkligen är, vem han är. Det finns många gudsbilder, myter, religioner som påstår saker om det gudomliga men som saknar äkthetsstämpeln: Gud har inte uppenbarat detta om sig själv och gått i god för att det är sant. Det ghorde han i och genom Jesus på ett unikt sät.
Gud välsignade människan med förmågan till kärlek, familjebildande, relationsbyggande, sammanhang . Han gav och ger var och en av oss livet. Han uppehåller sin skapelse och håller den samman. Om Gud för en nanosekund skulle dra tillbaka sin Ande, sin livsuppehålande försyn och kraft, skulle vi och hela universum upphöra att existera.
Gud är den suveräne Skaparen som genom sitt verk gjort det möjligt för oss att se och förstå hans tydliga spår i skapelsen.
”Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat.” Rom 1). 
Skapelsen är så fantastiskt konstruerad in i minsta detalj att det är svårt att säga att slumpen åstadkommit alla detta, de finstämda lagar som styr makro-och mikrokosmos, hur livets väv hänger samman osv. Varför är det så svårt att erkänna att det finns en Gud, en Skapare??
Likaså har Gud inrättat det så i det vi kallar den allänna uppenbarelsen, att vi är moraliskt ansvariga och kan veta i stort sett vad som är rätt och fel. De flesta samhällen är inrättade efter grundläggande lagar för att skydda livet och straffar mord, stöld, våldtäkt,  osv. Att korrupta politiker och byråkrater sedan missbrukar lagen för sin egen vinning är en annan historia. Men Guds lag står på något sätt skriven i människans hjärta. Vi är ju skapade till hans avbild, trots syndafallet när vi förlorade tillträdet till hans närvaro, något som Jesus förändrat villkoren för totalt. Genom honom har vi nu fullt tillträde till Fadern.
”För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan  anklagar eller till och med försvarar dem. ” (Rom 1).
Summan av allt är detta: Gud älskar oss så oändligt mycket och vill att vi ska lära känna honom som den Han ÄR, och oss själva i relation till honom. Då kan vi bli det människor vi är skapade för att vara, nu och i evighet. Vi blir oss själva mer och mer när vi lever i gemenskap med Gud. Han befriar oss från allt som förstör och hindrar oss från att vara hela, helade människor. I Hans närhet finns verklig frihet från synd, tvång, inre konflikter, ovisshet, osäkerhet, förtvivlan, ensamhet, förkastelse, fruktan osv osv osv. Hans gåva är frid, glädje, hjälp i alla situationer, trygghet och hopp
+++

VAD KAN ADAM OCH EVA LÄRA OSS?

 

De första människorna kan faktiskt lära oss en hel del om oss själva. Vi är oss ganska lika genom alla årtusenden, trots enorma skillnader i levnadssätt. De existentiella frågorna är desamma och vi beter oss ofta på samma sätt i många situationer. Människans natur har inte förändrats så mycket i grunden, men däremot vår kunskap och fantastiska utveckling.

Adam och Eva är ju inga personnamn, Adam betyder människa och Eva moder till allt levande, vilket inte hindrar att de faktiskt var två historiska personer. De representerade samtidigt mer än sig själva som mänsklighetens urfader och urmoder, skapade av Gud. Det som hände dem har påverkat hela mänsklighetens historia. Vi är som sagt på så många sätt ättlingar till Adam och Eva. Vi föds in i den gudsfrånvända verklighet som de var de första att skapa genom sin olydnad.

 

De utvecklades inte från andra arter utan Bibeln gör klart att människan utgör en helt egen kategori i jämförelse med den myllrande djurvärld Gud skapade.  Gud skapade distinkta arter som inte utvecklas till andra arter, men anpassas och förändras med tiden i sin specifika miljö inom sin egen art.

Människan skapades till Guds avbild för att råda över dessa och tjäna som Guds representater på jorden. Människan fick intelligens och förnuft, frihet att välja och därmed moralisk ansvar, språket, förmågan att orientera sig i tid och rum och utforska världen, att skapa, arbeta, planera, älska och bilda familj. Det är omöjligt att tänka sig en utveckling och en miljö där inte djuren haft och har en viktig roll för människorna, som föda, hjälp i arbetet och medlemmar i familjen. Det var inte Guds mening att de skulle överutnyttja och förstöra den så fantastiskt välfungerande, men samtidigt känsliga naturen eller djuren, utan leva i harmoni med sin omgivning och respektera allt levande.

 

+++

 

Bibeln berättar om Adams och Evas barn och alla släkten genom historien fram till Jesus själv. För Bibelns författare var detta historia, också för Jesus själv. Han hänvisade ju till Adams och Evas son Abel som blev mördad av sin bror Kain, till Noa, Lot och Abraham osv.  Därför kan de inte ha varit rent påhittade personer med en symbolisk betydelse.

Det finns naturligtvis en debatt om hur vi som kristna ska förstå denna och de andra texterna från Gen 1-11, och meningarna skiljer sig åt utifrån ett övergripande förhållningssätt som handlar om hur vi läser textena. Jag tror för egen del att de är mångdimensionella, vi kan förstå dem på många olika sätt, samtidigt som vi håller fast vid att det är verklig historia vi läser om. Den är dock skriven på ett särskilt sätt eftersom det handlar om Guds frälsningshistoria. jag återkommer till detta.

Men det viktiga är att förstå meningen med berättelsen, vad de lär oss om Gud, oss själv och vårt liv på jorden.

+++

Jag ska alltså fundera lite över vad vi kan lära oss av de avgörande händelser som skildras i Bibelns första kapitel. De har påverkat hela mänsklighetens historia och även Guds agerande i vår historia för att rädda oss från allt som fördärvar vårt liv: otro, uppror, synd, lögn, död. Han kommer också att sätta punkt för den vid tidens slut. Han är A och O, begynnelsen och änden.

Den första boken i Bibeln handlar om begynnelser, orsaker till varför vårt liv ser ut som det gör. Och här kan vi konstatera några likheter mellan de första människorna och oss:

Vi tror inte på Gud och hans ord och lyder därför inte heller hans befallningar, gör inte hans vilja. Det är det grundläggande problemet. Vi är lättlurade och faller för lögner. Vidare är vi ”inkrökta i oss själva”, själviska, söker det vi tror är vårt eget bästa, men som inte alltid är det. Utan Gud vet vi inte vad som är det bästa för oss, utan gör felaktiga bedömningar. Vi måste lära oss medkänsla, förståelse för andra, hänsyn och att göra goda gärningar. Varje förälder vet att man inte behöver lära barn att vara olydiga, det finns med i vår natur, vår adamitiska natur. Vi måste inse att vi inte är i centrum och förhoppningsvis vändas rätt så att Gud får bli centrum också i vårt liv, bli vår Herre.

Samtidigt måste sägas att som Guds avbild uppvisar människan också rent naturligt många exempel på osjälviskhet och vilja att hjälpa andra. Det ligger också i vår natur att göra allt för våra barn, ta hand om varandra både i familjen och utanför den, att hjälpa främlingar.

När vi blir avslöjade med överträdelser skyller vi ifrån oss, erkänner inte att vi gjort fel och tar inte direkt ansvar för våra handlingar. Adam skyllde på Eva och Eva på ormen.

När vi gjort fel gömmer vi oss för Gud och för sanningens ljus, och konstruerar patetiska kamouflage för att dölja vår skam. Det finns många slags fikonlöv som människan försöker gömma sig bakom när Gud kallar på henne. Guds fråga ”Var är du Adam”? gäller fortfarande varje människa. Han frågar inte för att han inte vet var vi är i relation till honom, utan för att vi ska börja fundera över vår situation. Han vill att vi ska ta ansvar för vårt liv: var är vi i livet, vilka har vi blivit och vilka vill vi vara.

Gud vill hela tiden ha en dialog med människan, ett öppenhjärtligt, förtroendefullt och sanningsenligt samtal.

Berättelsen om Adam och Eva kan alltså lära oss att själva meningen med vårt liv är att erkänna att Gud är vår Skapare och Herre, att tro på honom och lyda det han säger i sitt ord, att inte skylla ifrån oss och inte fly från Gud och sanningen. Vi behöver ödmjukt be Gud om hjälp med detta!

+++

Bibeln talar om Kristus, Guds Son som den andre Adam, att i honom ges nåd och frälsning i nyskapelsen av mänskligheten i stort, genom att enskilda människor omvänder sig och tror på honom, att han dog för våra synder och uppstod för vår rättfärdiggörelses skull. Han var fullkomligt lydig och gjorde Guds vilja. Därför kunde Guds plan med människan, Adam, fullbordas och fullkomnas. I honom upprättas också vi, genom omvändelse och tro, när vi i dopet dör bort från den gamle Adam och blir nya skapelser i den nye Adam, Kristus. Jesus var den sanna Människan, som Gud vill att vi ska vara.  Jag återkommer till detta i ett särskilt inlägg.

+++

Vi skulle inte veta att den evige Guden, vår Fader i Jesus Kristus, skapat det universum och designat det så in i minsta detalj för att göra jorden beboelig för oss och allt levande, om Han inte själv talat om det för oss. Bibeln rymmer helt unik kunskap som är uppenbarad, avslöjad av Gud själv om honom, världen och vårt liv. Det ger en överblick och en referensram för oss att förstå oss själva i det lilla perspektivet och även världen i ett större perspektiv. Vi förstår att det är sant, dels för att Gud inspirerat sina tjänare att skriva ner detta, dels för att vi rent praktiskt känner igen oss i skildringen

När vi läser om de första människorna i Bibeln blir Guds vilja och plan med oss alla tydlig. Vi förstår också hur mycket vi behöver bli frälsta, räddade från vår synd och få det rätt ställt med vår Gud och Herre.

Daniel B. Wallace

Executive Director of CSNTM & Senior Research Professor of NT Studies at Dallas Theological Seminary

Med Bibeln i centrum från början till slut.

The Michael S. Heiser Foundation

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Reasons to Believe

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Apologia

Med Bibeln i centrum från början till slut.

The Center for the Study of New Testament Manuscripts

Med Bibeln i centrum från början till slut.

John Lennox - News & Events

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Svenska Evangeliska Alliansen

Med Bibeln i centrum från början till slut.

ONE FOR ISRAEL Ministry

Med Bibeln i centrum från början till slut.

D.A. Carson Posts Archive

Med Bibeln i centrum från början till slut.