Här handlar det om de bakomliggande orsakerna på ett andligt plan till striden om Jerusalem. Det är omöjligt att gå in på den komplicerade och många gånger så tragiska historien för de inblandade i den konflikt som pågått under 1900-talet och in i våra dagar, om det Palestinska mandatet (under Storbritannien), och från 1948 staten Israel, med judarnas huvudstad sedan 3000 år, Jerusalem.  Den är i världens blickpunkt i nutid och kommer att vara det i framtiden och förblir en oroshärd i våra dagar. Många gör anspråk på staden, och konflikterna om den kommer antagligen inte att få ett slut. Det beror i sin tur på att den är i Guds absoluta blickpunkt. Det handlar ytterst om hans vilja, hans beslut och hans planer, som människor kan strida emot, men i längden lyckas det inte att upphäva detta beslut. Gud gjorde allt med en avsikt, att rädda sin förlorade mänsklighet tillbaka till sig själv, och handlade i en bestämd ordning för att fullborda denna. Utkorelsen av Israel, löftena om landet och staden, syftade till den frälsning  för alla folk som blev möjlig genom juden Jesus Kristus, hans död och uppståndelse i denna stad. 

Det finns en kraftfull andlig opposition mot Guds vilja att utvälja det judiska folket och Israel för att på ett särskilt sätt vara hans folk och bli till välsignelse för alla folk, och vittna för världen om hans gärningar. Det gäller allt Guds ord, men eftersom Guds handlande är så knutet till denna speciella geografisk plats, Israel, så handlar det just om denna förhållandevis lilla kvadratmeteryta som utgör landet. Där har Abraham, Moses, Josua, profeterna och Jesus själv levt och verkat, och Gud  skapade därigenom frälsningshistoria för oss  . Det förflutna och framtiden hänger också ihop med staden och landet.

Där har avgörande händelser skett, särskilt på Tempelberget, som kallades Moria berg. Det var dit Abraham gick på en tre dagars vandring efter att ha fått uppmaningen av Herren att offra sin son Isak.  Vidare köpte kung David Ornans tröskplats på Moria berg under en särskild kris för landet ( 1 Krön 21:18, 26-27) och hans son Salomo invigde det tempel Herren hade talat till David om (2 Krön 7:1-3). Där kommer också de avgörande händelserna vid tidens slut att uspelas.

Gud har bestämt att Jerusalem är hans stad, den store Kungens stad, och därför väntar vi att Jesus Kristus kommer tillbaka till dit vid tidens slut.. 

• På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut. .Sak 14:4 

Hur vi än tolkar de profetiska skrifterna och Uppenbarelseboken när det gäller Jesu återkomst, tusenårsriket, den yttersta domen och  den nya skapelsen, så är Jerusalem hela tiden i centrum för händelserna.

I Upb 21 läser vi följande: Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. 2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. 3 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. 4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.”

Läs gärna resten av kapitlet och även det sista kapitlet i Bibeln, där det fortsatt talas om staden, Jerusalem. Vid tidens och historiens slut, och i Guds eviga rike, ska vi som medborgare alltså få bo i staden, det himmelska Jerusalem, där Gud själv ska bo mitt ibland sitt folk. Egentligen började allt, när MelkiSedek, kung i Salem (troligtvis Jerusalem), som var präst åt Gud den Högste (och en förebild till Guds Son som ÄR Kung, Präst och Herre) bar fram bröd och vin till ABraham. Det läser vi om redan i 1 Mos 1:14: 

Han välsignade Abram och sade:

Välsignad vare Abram av Gud den Högste,

skapare av himmel och jord! 20 Och välsignad vare Gud den Högste,

som har givit dina fiender i din hand!”

Och Abram gav honom tionde av allt.”

Denne Melkisedek, rättfärdighetens kung, var en betydelsefull gestalt och omtalas också i Hebreerbrevet.

+++

Guds fiender har alltid velat förhindra Guds planer från att uppfyllas, men ingenting kan stoppa Herrens vilja från att uppfyllas i sin rätta tid.

Varför rasar hednafolken,varför tänker folken fåfängliga tankar?2

Jordens kungar reser sigoch furstarna rådslårmed varandramot Herren och hans Smorde:

3″Låt oss slita sönder deras bandoch kasta av oss repen.”4 Han som bor i himlen ler,Herren gör narr av dem.5 Han talar till dem i vrede,i glödande harm förskräcker han dem:

6″Det är jag som har insatt min konungpå Sion, mitt heliga berg.”7 Jag vill kungöra Herrens beslut.Han sade till mig:”Du är min Son,jag har i dag fött dig.8 Begär av mig,så skall jag ge dig hednafolken till arvedeloch hela jorden till egendom.9 Du skall krossa dem med järnspira,slå sönder dem som lerkrukor.”

Ytterst är det alltså satan själv som vill försöka stoppa Guds planer för sitt folk, och då är målet alltid det judiska folket, Jerusalem, Israel och även Kyrkan. Församlingen består ju av Jesustroende judar och icke-judar från alla folk, och judarnas sak är vår. Han hatar Guds folk och vill förgöra dem, och vi ser var det hatet materialiseras bland människor och stater idag. Antisemitismen, judehatet,  som alltid har funnits, kommer tyvärr att öka, liksom förföljelsen av kristna. Hur ska man annars förklara detta irrationella hat som riktas mot dessa? Den onde vill ytterst försöka förhindra Jesu återkomst och sin egen slutdstination i den brinnande eldsjön, och ha så många som möjligt med sig i fördärvet. Därför pågår denna hårda kamp om Jerusalem och staten Israels existens.

+++

Vi människor är skapade med intellektuella förmågor, känslor och vilja. Känslor är en viktig del av vår personlighet , och det är dessa jag ska reflektera över här. Det är omöjligt att tänka sig ett liv utan känslor, men i den skadade värld vi lever i är allting tveeggat och dubbelbottnat, och känslor kan bli en orsak till problem. Det Gud skapat för gott kan bli förstört och skapa lidande istället för att förstärka den positiva livskvaliteten, möjligheten att känna djupt och starkt.

Nu kan man enbart fokusera på vad Bibeln säger om vissa känslor, men jag vidgar det hela en aning här. Vad som är viktigt att slå fast från början är att Gud är vår läkare, till ande, själ och kropp, och han om någon vet hur vi är funtade. Vi påverkas av allt som sker, rent fysiska skador påverkar själen, liksom andliga och själsliga tillstånd påverkar kroppen. Det är omöjligt att veta var det ena börjar och det andra tar vid. Vi är en helhet i vår kroppsliga verklighet som innefattar våra själsliga funktioner och vårt andliga liv. Det kan vara en lång och svår kamp att bli helad själsligt p g a svåra trauman, andra har bättre utgånsgpunkt i en sund familjesituation, egen stark konstitution, omständigheter osv. Men Jesus kom för att frälsa oss, vilket i all sin härliga fullhet både innebär att vi blir förlåtna, får ett nytt och sunt sinnelag, en helad själ, och en rik andlig gemenskap med Gud och andra människor.

Det finns en själavårdsaspekt med i detta som är viktig att beakta. Människor som varit utsatta för fruktansvärda övergrepp, mobbning, våld och liknande måste få den tid som behövs för att läka. Ett viktigt steg är ju att förlåta de som skadat oss, men det kan komma långt fram i processen. Man måste respektera alla rättmätiga och fullt begripliga känslor av vrede och hat mot förövarna. Offren måste få tid, empati, lyssnande utan att för fort förväntas att förlåta de som skadat en. Samtidigt är det bästa för dem själva att bli lösta och helade, b la genom att överlämna förövaren till Gud för att döma. Förlåtelsen är en mäktig kraft, den befriar och upprättar offren. Jesus vet allt vi gått igenom och är den som kan hela svåra trauman.

+++

Här är först några allmänna reflektioner om känslolivet. Jag börjar med känslan av skam.

Förmåga att känna skam när man gör något fel är kopplad till våra samvetsfunktioner, som när det är friskt och inte belastat av falsk skuld, destruktiv självförkastelse, sänder viktiga signaler om att vi väljer och agerar fel. Det är bra att skämmas lite när vi gör något fel. Den är också en nödvändig för att vi ska kunna kunna fungera i sociala sammanhang. Begreppet samvete är intressant, och visar vad det handlar om. På grekisk suneideses, συνειδήσεως att veta med, ett ord som förekommer ca 30 ggr. i NT. Våra samvetsfunktioner är medfödda men måste som allt annat utvecklas på rätt sätt för att fylla sin funktion. Ordet beskriver även människans unika självmedvetande, som aldrig fungerar på egen hand utan är resultatet av ett ständigt interagerande med omvärlden. Men, änå, varje människa har sin egen inre värld, känd av bara henne och Gud.

Vi vet med oss när vi handlar emot vårt samvete och gör något som är fel. Det går att tysta samvetet om man tillräckligt ofta går emot de subtila signalerna som varnar oss. Då ägnar man sig samtidigt åt att ursäkta sig själv och skylla på andra, på att bortförklara sitt beteende, och i sista stadiet har samvetes röst tystnat. Det är subtila processer, men som jag tror underlättas av om vi söker sanningen om oss själva.

Romarbrevet beskriver hur vi fungerar, i den ständiga inre dialog som pågår : För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan anklagar eller till och med försvarar dem. 16 Det ska visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium jag fått genom Jesus Kristus.

Men skam kan vara oerhört destruktivt när det handlar om vem man är istället för något fel man gjort. Inför Gud behöver vi aldrig skämmas över vilka vi är, han vet ju redan allt om oss och älskar oss ändå. Ofta är det andra människor som överför sitt förakt, sina domar, sin förkastelse över oss, och om det sker tidigt i livet är det förödande. Då integrerar man denna bild i sig själv och börjar förkasta och förakta sig själv. Det kan utvecklas till ett själens rotsystem som förgiftar den inre själsliga hälsan, tillsammans med bitterhet, vanmakt, förtvivlan, hopplöshet och vrede. Människor kan använda skamkänslor för att trycka ner andra, förringa, inge falsk skuld och förvirring. Det är lika förödande som alla form av manipulation.

En annan stark känsla är fruktan. Det har varit och är nödvändigt att vara försiktig och känna saklig rädsla för faror. Det hjälper oss att vara på vår vakt och ta oss till vara. Men om den saknar grund i verkligheten, i fakta, om den går över styr och växer till en fobi, är det ett stort problem som tar mycket kraft och uppmärksamhet. Fruktan hakar i andra negativt präglade känslor, t ex skam, och förstärker båda. Fruktan är en oerhört stark känsla, som både lamslår och påverkar livet i stort. Ett återkommande tema i Bibeln är när Gud säger : Frukta inte. Jag är med dig. Han vill att vi ska leva vårt liv i förtröstan och trygghet och inte plågas och styras av fruktan.

Vrede i kontrollerad form är ibland nödvändig för att kunna reagera och agera mot orättvisor och ondska, och andra människors otillbörliga kontroll och manipulation. Men det är en känsla som väldigt lätt kan urarta. ”Grips ni av vrede, synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede 27 och ge inte djävulen något tillfälle” står det i Efesierbrevet.

Okontrollerbar vrede kan sluta med våld, ytterst dråp. Jesu ord om detta mycket skarpa : Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte mörda, och Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot’ till sin broder är skyldig inför Rådet, och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.

Hela sammanhanget i Jesu bergspredikan handlar om hjärtat, den innersta motivationen till vårt agerande, och att allt vi säger och gör börjar där. Men det är egentligt ett annat ämne, som jag återkommer till.

Att regelbundet bli utsatt för andras vrede är oerhört farligt och skadar. Vissa människor kan inte ändra sitt beteende och sluta kontrollera sina offer, inte sluta utöva psykisk tortyr och fysiskt våld. Våra medmänniskor i den situationen behöver all hjälp för att komma ifrån sina plågoandar.

+++

Sammanfattningsvis, vi är skapade med en förmåga till ett rikt känsloliv, att verkligen kunna känna glädje, förundran, tillit, trygghet, gemenskap, delaktighet osv. Men samtidigt kan känslorna skadas så svårt av många olika anledningar när man får för lite kärlek, vägledning och uppskattning, eller bllir ett offer för andras manipulation, kontroll, mobbning, lögner, elakhet osv. Det finns mycket som kan skada känslolivet, ibland är det självförvållat genom felaktiga val och destruktiva attityder. Vi människor är mycket komplicerade varelser! Men som sagt, Gud vet vilka vi är och varför vi blivit sådana, och vad vi kämpar med. Han vill hjälpa oss att bli läkta inifrån och ut, och det kan ta tid, men från Guds sida är allt klart. Det finns helande och upprättelse för varje människa som ber Gud om hjälp.

Jesus vet i sin egen kropp och själv vad är att vara människa, att bli förkastad, övergiven, orättvist anklagad. Jesus vet vad lidande är och han är den ende som vet vad varje människa genomlider. Evangelium är att han led och dog för oss, så att vi som förlåtna och högt älskade barn till vår himmelske Fader, ska få leva i frihet, i frid och harmoni, i gemenskap med honom.

Gud visade redan på 800-talet f Kr sin profet Jesaja att vår Frälsare skulle dö för att ge oss liv och hälsa till kropp och själ, och evigt saligt liv.. Så högt älskade Gud världen att han gav son egen Son för att rädda oss från det onda, från synden och döden..

Kap 53:    Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad?2 Som en späd planta sköt han upp inför honom,som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönheteller majestät.När vi såg honom var hansutseende inte tilldragande.

+++

Del II

Guds stora gåva av kärlek och nåd är att han genom Jesu död berett försoning och förlåtelse.  Han har också tagit sin boning i oss genom sin Ande. Vi blir ju nya skapelser när vi kommer till tro på Jesus och föds på nytt in i Guds rike. Men vi har den gamla människan kvar med alla upplevelser, erfarenheter och minnen. Vi bär med oss så mycket från det gamla livet med felaktiga tankemönster och attityder, sår och skador i själen. Som syndiga människor gör vi andra mer eller mindre illa ibland, och blir själva sårade. Det är ofrånkomligt och hör till livet.  Men vi behöver inte vara utelämnade åt detta. 

Var och en har en kamp att utkämpa i sitt eget liv även om det är den helige Ande som verkar Kristuslivet i oss. Gud har gjort allt för oss som hör till vår frälsning, rättfärdighet, helande och helgelse. Men vi gör vår del : väljer att be, läsa Guds ord, lyda Guds instruktioner för ett gudfruktigt liv i gemenskap med Honom . Det är en process att bli de människor Gud skapat och kallat oss till att vara i Kristus. Rekommenderad läsning i detta sammanhang är Rom 5-8, där vår position inför Gud beskrivs här rent faktiskt. Det kristna livet handlar sedan om hur denna verklighet förvandlar oss rent konkret. 

Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. 23 Låt er förnyas till ande och sinne 24 och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet. (Efes 4:22-23).

+++

Vad kan vi då göra? Vi får fylla vårt inre med Guds ord, tänka och tala i enlighet med det, tänka på allt som är gott, rätt, sant och vackert. Vi kan rensa ut det dåliga, vissna i vår själs trädgård, gammal bitterhet, oförlåtelse och besvikelse, stolthet, lögn, agg. Jesus sade att en god människa bär fram det goda ur sitt goda förråd, en ond det onda. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. (Luk 6:45). Det är bra att testa sig själv och lägga märke till hur vi talar. Vad låter vi växa i vårt inre som sedan ofrånkomligen kommer ut genom munnen? Det är alltid sanningen som gör oss fria, sanningen om oss själva, och om vår himmelske Faders nåd och godhet nåd. Vi får leva i hans ljus med alla våra skuggsidor. Han vet redan allt om oss och älskar oss ändå. 

 Man kan välja livet, Guds liv och det goda, och om det svårt p g a svåra, negativa upplevelser och erfarenheter, får vi den hjälp vi behöver att bli fria från det av vår själs herde och vårdare, Jesus Kristus. Vi kan tala ut öppet med honom, gråta av oss, be om förlåtelse och helande, förlåta och välsigna de som sårat oss. Den helige Ande, vår Hjälpare, är med oss hela tiden och hjälper oss personligen att övervinna det onda med det goda.

Vi kan odla det goda och bekämpa det onda, b la genom att identifiera de inre fiender som drar ner oss i destruktivt beteende. 

Del III

Vi människor är mycket komplicerade varelser. På en grundläggande nivå är känslorna ursprungliga eftersom de är sammankopplade med nervsystemet och rent reflexmässiga reaktioner. Människan måste för sin överlevnad kunna”reagera med ryggmärgen”. Innan signalen ens når hjärnan har nervsignaler registrerat t ex en fara och aktiverat musklerna.  De djupa systemen i hjärnan och nervsystemet hanterar de basala livsfunktionerna för överlevnad, livsuppehåll,  behov som måste fyllas, reflexer att skydda sig och fly undan hot, faror. Många känslor utgörs av omdedelbara responser på intryck i omvärlden, på andra människor  och det pågår ständigt en inre bearbetning av känslor och tankar om det som sker. Det är en utveckling som sker för att förstå känsloreaktioner och kunna hantera dem på ett bra sätt, något som kräver ett samspel med andra på rätt sätt. Det är så mycket som kan gå fel, kan gå sönder i en människas inre värld.

Man vet att mycket påverkar och formar ett litet människobarn de första åren. Det som sker av gott och ont ”sätter sig” i kroppen och eftersom det inte finns en rent intellektuell förmåga att bearbeta intryck, felaktigt handlag och rent negativ påverkan från de närmaste,  orsakar det omedelbara avtryck i nervsystemet, i den psykologiska utvecklingen. Därför har de flesta ett osynligt bagage med sig av känsloreaktioner, tidiga skador på själen, som senare i livet gör sig påmint. Det är mycket som sitter i kroppen av minnen av brist på kärlek och närhet, trygghet och bekräftelse. Hur god kristen och andlig en människa är kan det utgöra en förlamande faktor, skapa ångest och förvirring, ge oro och ängslan. Det finns också de som inte har en fysisk intimitet med en annan människa och lider av ensamhet, av en rent kroppslig avsaknad av värme och gemenskap. Det är en oerhört svår situation, som det kanske inte talas så mycket om i kristna kretsar men som är påtaglig. För detta finns inga enkla lösningar. Vi vet att Gud hjälper sina barn, men samtidigt behöver varje människa andra människor för att må riktigt bra. Det är ett viktigt böneämne, att kristna ska finna en livskamrat, att ingen ska behöva lida av sin ensamhet i tysthet.

Hur kommer man åt det rent fysiska minnet som fortfarande ställer till själsliga problem? Kan det upplösas och göras neutralt genom bibelläsning och bön? Ja, det tror jag alldeles bestämt.  Som alltid är det tron på Jesus som vår Läkare som är vår viktigaste tillgång. Han är vår själs herde och läkare, för genom hans sår är vi, blir vi botade. Han dog för att rädda oss från syndens och dödens makt, och för att hela våra själar. Det är en process och ett arbete som kan ta tid och vi kan behöva stöd och hjälp.   Vi får också be att den helige Ande ska verka i vår fysiska kropp och fylla den med Jesu liv, läkedom och kraft. Vår kropp är ett tempel åt Anden och den är allt vi har på denna jord, med allt vad vi erfar på gott och ont.  Den är naturligtvis oerhört värdefull för Gud, han har skapat den. Guds egen Son blev människa, och om någon tvivlat på hur positiv Bibeln är till det rent kroppsliga, försvann det en gång för alla inför inkarnationens mysterium.

Gud skapar oss som en helhet av kropp, själ och ande. Det är det storartade att när vi lever i Guds Shalom, i enlighet med hans skapelseordning , kan vi fungera som det var tänkt från början. Vi tjänar Gud och medmänniskan med vår kropp, leds av hans Ande och får av nåd njuta frukterna av Jesu lidande i vår själ: frid, glädje,trygghet, välgång, harmoni, vägledning och mening.

Men kroppskultur kanske också skulle vara en idé för kristna? Det borde inte bara var de ofta andligt vilseledande självhjälpsalternativen och andra religioner som har monopol på detta område, men hur ska man gå till väga? En sund själ i en sund kropp är en allmän klok princip som gäller oss alla. Att ta hand om vår kropp på bästa sätt och lära vår själ att bli stilla och vila, och att ständigt nära oss av Guds välsignade närvaro och Ord. Vi kan lyssna på signalerna från vår kropp och ta dem på allvar, bära fram det vi känner till Jesus, försöka lära oss att ”bottna” i oss själva. Det skadar inte att andas djupt, sjunga, dansa, uttrycka sig med sin kropp, försöka att inte stressa och oroa sig.

Några känslor som kanske mest av alla är skadliga för både kropp och själ är ju oro, bekymmer, ältande av problem. Vi har någonstans att inte bara gå med dessa , utan t o m kasta av dem:

” Psalt 55:22 Kasta din börda på Herren, han skall uppehålla dig.

Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla.”

1 Petr 5:  Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.✱ 6 Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne. 7 Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.

Fil:4  Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. 7 Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

Vi behöver inte bära våra bördor ensamma alltså, och det är nyckel till vårt hopp: Jesus är med oss alla dagar till tidens slut. Han är vår gode herde, som aldrig lämnar oss utan bär både oss och våra bördor. Tack och lov för det!

DEl IV

Jag inleder en ny serie om vad det innebär att leva av Guds Ord. Det kommer att bli ett par inlägg som tar upp olika aspekter av detta

Människan lever bokstavligen av Guds ord, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Rent faktiskt skapade Gud allt som finns genom sitt Ord och han uppehåller allt genom sitt Ord. I den mäktiga inledningen till Hebreerbrevet står det följande: 

 I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, 2 men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum.  3 Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.

Dessa två verser sammanfattar Guds skapar-och räddningsverk. Han talade, dvs visade vem han är, och han skapade allt genom sin Son, Ordet (läs gärna de fyra första verserna i Johannesevangeliet för att se parallellen). Gud har inte lämnat oss okunniga om vem han är och vad han gjort genom historien, vilket hela Gamla Testamentet vittnar om. Han talade och verkade sedan på ett unikt i sin egen Son Jesus Kristus, genom vilken vi lär känna Gud på ett personligt och fullkomligt sätt. Jesus är ”utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild”. Han var med i begynnelsen när Gud skapade universum, allt skapades i och genom honom. Han gjorde sedan vad som krävdes för att utplåna syndens och dödens makt för vår skull och återvände sedan till sin Fader, där han inväntar stunden för sin återkomst till jorden i härlighet.

Gud uppehåller och bär sin skapelse genom samma Ord, och när tiden är inne kommer denna världen som vi känner den att förgå genom Guds förutbestämda vilja och ord, och Gud ska skapa allting nytt efter Jesu återkomst.

Vi kan  inte omfatta allt det Gud är och gör direkt, han är evig Ande som bor i helighetens och härlighetens ljus och vi är hans skapelse med alla begränsningar det innebär, och dessutom  Men genom hans talade och verksamma ord får vi del av det hantalat och gjort för oss.

Som troende lever vi av Guds Ord, som är Ande och liv. Genom det skrivna ordet i Bibeln får vi kunskap om vem Gud är och vägledning för vårt liv. Men det är ingen enbart teoretisk, torr kunskap utan så fyllt av liv som Gud själv ÄR liv, kärlek, härlighet, kraft, vishet, skönhet osv. 

De första människorna valde att inte leva av det Gud sade, vilket påverkade hela mänskligheten på ett förödande negativt sätt. Då anar vi hur avgörande det är att att tro på och vilja lyda hans ord. Livet hänger bokstavligen på det. Guds räddning kommer genom det evangeliets ord som predikas efter Jesu död och uppståndelse, vi hör och tror på det och får därigenom liv från Gud. Det påverkade också hela mänskligheten på ett överflödande positivt sätt: vi får var och en gå från slaveri under synden till frihet och rättfärdighet i Kristus, från andlig död till liv, delaktighet i Guds eget liv, från hopplöshet, meningslöshet, mörker, ensamhet, till ett levande hopp, mening, ljus och gemenskap med Gud och varandra. 

Jesus är ju Ordet som blev människa och talade till oss om den osynlige Guden, förmedlade hans frälsande kärlek och kraft i sin jordiska tjänst och gav uppdraget vidare till församlingen. Vi är lemmar i hans kropp idag som får förmedla detta livsavgörande Ord om honom.

++

Del I

Här reflekterar jag över hur Jesus själv förhöll sig till Guds ord i den heliga Skrift.  

Citatet ovan kommer från frestelseberättelsen i Matteus evangelium, där Jesus efter sitt dop i Jordanfloden och innan han började sin offentliga tjänst, leddes ut i öknen av Anden för att prövas. Här ser vi hur Jesus agerade när han frestades av satan under sin 40 dagars fasta. Det finns en underliggande parallell till hur de första människorna prövades i sin tro och lydnad till Gud, och som som inte ens under gynnsamma omständigheter kunde stå fast i trons lydnad till sin Skapares ord. Jesus framställs ju som den andre Adam hos Paulus,  som var lydig sin Fader och hans vilja, ända till döden på korset, till skillnad mot den förste Adam, människan, som var olydig och trolös.

Tankarna går också till Israels folk och deras 40 år långa vandring genom öknen, en väg som egentligen inte skulle tagit så lång tid. Gud ville pröva dem och se om de höll fast vid hans ord efter att de sett de stora kraftgärningarna han gjorde för att befria  dem från slaveriet i Egypten. 

I Matteusevangeliet, som särskilt riktade sig till judar,  framställs Jesus som den nye Moses som under svåra omständigheter av prövning och satanisk attack, ändå  står fast i lydnad till Gud.  Därför fullbordade han alla profetior om den kommande Messias, som skulle bringa evangeliet, det nya förbundets ord till folket. Han är en förebild, eller själva uppfyllelsen av Guds vilja för Människan från begynnelsen, att älska och tjäna honom, leva av hans ord och i hans härlighets kraft.

Det är klart från många bibelställen att Jesus såg sig och sin uppgift utifrån Skrifterna, GT, och att han var sänd för att uppfylla dem. Det finns så många verser att jag inte kan ta med alla, men se t ex  Matt 5:17.18, Luk 4:14-21,  24: 13-22, Joh 5:31-46. 

Men prövning verkar vara oundviklig för alla, även för oss.. 

Det finns en klar linje från GT till NT om villkoren för förbundsfolkets förhållningssätt till Gud. De ska leva av Guds ord sagt, ledas av det han sagt. Vi lär känna den Evige Guden, den upphöjde Herren, genom det han talat. Han har beslutat att göra sig själv känd genom sina ord och sina gärningar. Om inte Gud uppenbarat något av vem han är skulle vi inte veta något om honom. De viktigaste orden till Israels folk och som återkommer i nästan alla böcker i GT är uppmaningen att verkligen höra och ge akt på Herrens ord, vara trogen förbundet och inte tillbe andra gudar.

Vad betyder det i praktiken att leva av Guds ord? Att läsa och ständigt meditera över det så att det blir en del av oss. Enkelt uttryckt är det näring för vår andliga människa, som ger god hälsa och styrka, som bygger upp vår invärtes människa. Vi behöver äta närinsrik mat för vår fysiska kropp, få stimulans till själen genom naturen, kultur, kunskap osv. Men för själva inriktningen på vårt liv och dess djupaste innehåll måste vi ha vägledning från vår Skapare för att komma rätt. Vad är sant om Gud och oss själva? Hur kan vi lära känna Gud och leva i enlighet med hans vilja ?

Genom att läsa Bibeln kan vi förstå Guds sätt att se på världen. Med hans ord levande i vårt hjärta kan vi också ledas av hans Ande i våra personliga liv. Det är stort privilegium att Gud har velat kommunicera med oss på ett begripligt sätt. Det är naturligtvis människor som skrivit ner orden, men Guds Ande inspirerade dem. Därför är Guds ord Ande och liv, de förmedlar liv och ljus till oss. Mer om det i nästa inlägg.

5 Mos 30.Det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig, och det är inte långt borta. 12 Det är inte i himlen, så att du behöver säga: ”Vem vill för oss stiga upp till himlen och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?” 13 Ordet är inte heller på andra sidan havet, så att du behöver säga: ”Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?” 14 Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det.15 Se, jag lägger i dag fram för dig livet och det goda, döden och det onda, 16 då jag i dag befaller dig att älska Herren din Gud att vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rådslut, för att du ska leva och föröka dig och för att Herren din Gud ska välsigna dig i det land dit du kommer för att ta det i besittning. 17 Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem, 18 så förklarar jag för er i dag att ni förvisso ska förgås. Ni kommer inte att leva länge i det land dit du drar över Jordan för att komma och ta det i besittning.       +++         Paulus citerar fån detta bibelsammanhang i sitt brev till församlingen i Rom, kap 10. Han tolkar dem i ljuset av det nya förbundet i och genom Jesus Kristus. Så är det genomgående i de nytestamentliga skrifterna, det gamla förbundets skrifter förklaras i ljuset av evangelium.       Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror. 5 Mose skriver om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller buden ska leva genom dem. 6 Men rättfärdigheten som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen? – alltså för att hämta ner Kristus – 7 eller: Vem ska stiga ner i avgrunden? – alltså för att hämta upp Kristus från de döda.8 Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar. 9 För om du med din mun bekänner att Jesus är Herrenoch i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 10 Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 11 Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam. 12 Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. 13 Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.

I den här delen ska jag lyfta fram några kärnbegrepp som Johannes använder sig av för att beskriva den andliga verkligheten, Gud själv, och hur vi ska förhålla oss till honom. Han arbetar med motsatsparen liv och död, ljus och mörker, sanning och lögn, kärlek och hat. I andlig mening är det en absolut skillnad mellan dessa begrepp. Vi lever visserligen till vardags i en verklighet som är komplex och med fler nyanser. Men från Guds perspektiv är gränserna absoluta, vilket även gäller för vår tro. Det är t ex omöjligt att blanda in lite lögn i sanningen, att tro på falska profeter som inte talar i enlighet med sanningen om Kristus, uppenbarad i Bibeln. Vi måste skilja mellan andarna, som Johannes skriver senare i sitt brev och som jag återkommer till. Den som förnekar att Jesus är Kristus som kommit i köttet, är inte från Gud. Det är bland det mest centrala i vår tro, och det har betydelse för hur vi förstår hela skapelsen, Guds räddningsplan och världens slut.

Johannes tar både i sitt evangelium och sina brev sin utgångspunkt i begynnelsen och hur Gud skapade i och genom sitt Ord. Det för våra tankar tillbaka till 1 Mos 1:1: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord”. Det är ju den absoluta startpunkten för skapelsen och vi får veta så mycket mer i NT om hur Gud skapade och vilken avsikt han hade med allt. Det Ord, den Vishet han skapade i och genom var Sonen, som blev människa i Jesus Kristus. Allt blev till genom honom, en tanke som också Paulus utvecklar i Kolosserbrevet 1:13-

Joh 1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd.

Skapelse och frälsning hör ihop på ett självklart sätt. Det är samme Gud som skapat allt i och genom sin Son, för att allt skulle sammanfattas och likna honom i evigheten, och som räddar oss från det onda och besegrar döden, och som kommer tillbaka för att ta oss till sig för evigt.

1 Joh 1 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord. 2 Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 

Guds eget liv, hela hans väsens härlighet, kraft och helighet, blev så påtagligt i Sonen Jesus, att lärjungarna kunde se och röra vid det. Det unika liv som var hos Gud själv kom till oss alla genom Jesus. Genom honom får vi, som är biologiska, psykologiska varelser, andligt liv från Gud, det eviga livet. Grekiskans ord för liv är ζωή (zōē), och det betecknar dels det naturliga livet på jorden, men framför allt och alltid i förbindelse med Gud själv, det eviga livet. Gud är liv och ger liv, i skapelsen och nyskapelsen, som är hans frälsande kraft. Allt som lever är beroende av hans uppehållande av livet på jorden.

Men, som Johannes betonar, det liv som Jesus fört in i världen är Guds eget liv på ett unikt sätt. Jesus talar om sig själv som Livet, livets bröd, han ger ”levande vatten”, han har det eviga livets ord osv. För den som tror på Jesus har redan evigt liv, vi har gått från död till liv genom honom. Det är en mäktig sanning som vi kan meditera över. Johannes betonar ju andra saker än synoptikerna, vilket ger en fullödigare beskrivning av vår Herre och Frälsare. För honom är uppståndelsen från de döda också en realitet.

Guds liv måste uppenbaras för oss, det är inte något vi känner till eller förstår av oss själva. Som Jesus sade till sina lärjungar.

”Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 6 Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far. Nu känner ni honom och har sett honom.”8 Filippus sade: ”Herre, visa oss Fadern så räcker det för oss.” 9 Jesus svarade: ”Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern.”

+++

Även om vi idag inte kan ”se och röra vid” Jesus är han paradoxalt nog mer närvarande hos alla människor på jorden genom sin Ande än han var under den tid han var verksam under sitt korta jordeliv. Den helige Ande sändes för att vittna om Jesus för oss personligen och göra honom levande genom sitt ord. Gud själv, Fadern, Sonen och den helige Ande, tar sin boning i varje människas hjärta som i ödmjukhet och sanning ber honom komma in.

Då får vi i verklig mening LIV och lever i och med Gud för evigt. Det är själva meningen med livet.. att leva, leva med Gud, som älskade, upprättade och befriade människor

Jag ska skriva ett par inlägg om Petrus Första brev kap 2 :4-10, men i den här inledningen börjar jag i Första Moseboken. Som alltid när det gäller hur vi förstår bibeltexter måste vi se det stora sammanhanget, helheten utifrån både GT och NT.

Många bibelforskare menar att paradiset, Edens lustgård, var en speciell och avskild plats på jorden, alltså en helgad plats för Guds närvaro. Människan skulle som Guds avbild vara hans representanter och de fick ansvaret att lägga jorden under sig, råda över alla djur, odla och bevara lustgården. Gud välsignade dem att vara fruktsamma och föröka sig, utbreda hans rike över hela jorden.

Hur vi än förstår skapelseberättelsen i sin helhet och dessa termer innebär det att förbundet med Gud, representantskap och förvaltarskap, som hänger ihop med tempeltemat, återfinns i hela Bibeln, från första boken till den sista. Gud var på ett särskilt sätt närvarande i Eden och Adam och Eva stod inför sin Skapare och Herre med en särskild kallelse, ett ansvar, en gåva.

Guds folk benämns som präster och kungar i både GT och NT. Präster utför sin andliga tjänst inför Gud, och kungar regerar, råder i biblisk mening.

Vi tänker direkt på  templet där Gud ”bodde” och där hans folk samlade för att lyssna till hans ord, be och lovsjunga.  Det är ju ett genomgående tema i Bibeln. Människans skapelsegivna plats är inför Guds ansikte. Det är bra att påminna sig om vilket stort privilegium det är att få vistas i Guds närhet, att få nalkas Skaparen själv, den Helige och Evige Guden, som bor i ett ljus dit ingen kan komma, men som skapar möjligheter för oss att möta honom.

Forskarna menar att detta tema kan spåras redan i det första kapitlet Första Moseboken, även om texten inte uttryckligen nämner något om präster, men att hela sammanhanget pekar åt det hållet.

Redan i kap 14 i Genesis möter vi Melkisedek, kungen i Salem som var präst åt den Högste och som välsignade Abram. Jag återkommer till fler viktiga gestalter som varit präster i den gammaltestamentliga historien.

De första människorna valde fel, de lyssnade inte på Guds ord och bevarade det i trons lydnad som hans betrodda tjänare ska göra. De fick lämna Guds omedelbara närvaro och ta konsekvenserna av sitt svek. Men Herren ville få dem tillbaka till sig och till den ursprungliga kallelse de haft för sina liv. Vägen dit  lång och det skedde i olika steg. För att det skulle bli möjligt förbereddes Israels folk under århundraden att förvalta hans Lag, hans ord och vägledning. De skulle vara ett rike av präster och kungar, vägledda av hans Ord. Men de förblev inte heller trogna till Herren utan fick lämna löfteslandet och gå i landsflykt. Vi ser ständigt samma mönster upprepas när människorna anförtros Guds ord men sviker och inte längre kan vara hans folk, leva i hans närhet. 

Guds räddningsplan skulle leda fram till hans ständiga närvaro bland sitt folk när den inte enbart skulle vara knuten till en geografisk plats, tabernaklet i öknen till att börja med och sedan templet i Jerusalem, utan när han skulle bo i deras hjärtan genom den helige Ande. Kung David blev en viktig förebild till den Messias som skulle komma, han som på ett fullkomligt sätt skulle förkroppsliga Guds vilja : som fullkomlig människa var Jesus präst och  kung. Eftersom han var helt utan synd återspeglade han sin Faders väsen och egenskaper på jorden. Genom sin död och uppståndelse kunde orsaken till människors svek från tidens begynnelse åtgärdades en gång för alla, vår synd och skuld sonades genom Jesu blod på korset. Människan renades inifrån och ut och, blev en helt ny skapelse i Krisus och den Helige Ande kunde ta sin boning i henne.

Paradisets port öppnades på nytt och står öppen för alla som omvänder sig och tror på evangelium..

De troende i NT blev det nya gudsfolket av präster, som renats i Jesu blod och . När Jesus kommer tillbaka upprättas så detta rike som var bestämt från början och hela jorden blir Guds synliga Rike där hans tjänare är präster och kungar. Bibelns sista bok tar också upp temat, så vi ser en klar linje från början till slut.

Jag återkommer till detta , men jag vill här betona vårt överordnade livsmål och höga kallelse, att leva som Guds präster i tjänst för Gud. Vilka vi än är och vad vi än gör, så tjänar vi Gud i vårt sammanhang, litet eller stort  Vi prisar och tillber Gud, vi förvaltar hans gåvor, vi betjänar andra. En präst representerar andra, bär fram andra inför Herrens, och det är förbönens stora privilegium. Vi ska ständigt be för människor, att de ska söka och finna Gud till frälsning och förvandling.

Jag bifogar denna intressanta artikel av den välrenomerade bibelforskaren och professorn i NT och biblisk teologi, G K Beale.

Klicka för att komma åt SBJT-22.2-Adam-as-Priest-Beale.pdf

Principen om liv genom död och självutgivelse finns inristad i själva skapelsen.

Vår värld skulle inte kunna existera om inte människor överallt i alla tider gett av sig själva för att hjälpa andra, samarbeta, verka för andras bästa. Det tydligaste exemplet är naturligtvis föräldrar som ger av sina resurser, sin tid, sin kraft, och ibland även sin hälsa och sitt liv. Man accepterar att man kommer i andra hand, får avstå från mycket, men man gör det av kärlek för sina barns bästa . Deras  välfärd är viktigare än de egna intressena.

Gud har lagt ned  starka krafter i föräldrarinstinkten hos människan och alla levande varelser att nära sin avkomma, skydda, lära, leda, hjälpa dem, vilket är en förutsättning för livet. Det finns naturligtvis många tragiska undantag från denna ”naturlag”, människor som är dysfunktionella av olika orsaker och inte kan ta sitt ansvar, men det är ett annat ämne.

Men vi lever i en farlig och ond värld där människor också är kapabla att begå fruktansvärda  handlingar mot andra. Det är en tragisk realitet, vilket också visar att Bibelns människosyn är mest trovärdig.

Trots allt är dock kärleken den starkaste makten i universum, för Gud vår Skapare ÄR kärlek, kärlek i konkret handling. Kärleken ger styrka, mod och även djup frid och glädje i de svåraste stunder. Den som ger, får alltid tillbaka, enligt denna ”gudsprincip”. Kärleken, godheten och rättfärdigheten ska segra till slut.

Det ligger alltså i kärlekens natur att utge sig själv, ge av sitt liv till andra på olika sätt. Det finns så många exempel på detta.

Gud själv uppfyllde  själv denna princip när han kom in i världen och blev en av oss. Jesus levde för att ge sitt liv, sin kärlek, sin undervisning om Gud, sin helande kraft, sitt ljus till alla. Han föddes för att ge sitt liv i kärlek med avsikten att rädda oss alla tillbaka till Gud.

Det är naturligtvis en absolut skillnad mellan det som sker i den naturliga världen och det Gud gjorde på ett övernaturligt och mirakulöst sätt när hans Son dog på korset, gav sitt liv i döden. Jesu utgivande kärlek till det yttersta innebär att det finns förlåtelse alla människors synder och uppståndelseliv. Det är universums största händelse, historiens höjdpunkt, när Guds Son blev människa och gav sitt liv för oss.

Men samtidigt verkar som sagt denna lag i skapelsen genom död till liv,  sådd och skörd. Den verkar i de stora och små sammanhangen i naturen och i våra samhällen.  På en social nivå ger man av sig själv till andra i praktisk omsorg, förbön, hjälp. Om inte detta var en verklighet skulle de destruktiva krafterna som är inriktade på att sätta sig själv främst på bekostnad av andra.

Vetekornet faller i jorden och dör och av det kommer en skörd. Vi livnär oss alla av växter och djur som dött för att vi ska få äta och leva. Vi lever av andras arbete i att bereda föda och alla led där emellan, andra lever av oss och våra livsuppehållande insatser. Vi ger ut och tar mot i en oändligt stor levande process där vi skapar förutsättningar för liv, förmedlar liv, tar emot. I allt detta verkar Guds försyn att skydda och stärka livet och vi får bidra med vår lilla del.

Kampen mellan det goda livsbejakande kärlekens liv i världen som är korsmärkt och den onda  självcentreringen pågår och är smärtsam.  Upprättelsen kommer till sist, när hans kärlek, liv, rättfärdighet blir den enda rådande lagen i den nya skapelsen. Då skall det onda och allt lidande det åstadkommer utplånas, tillsammans med döden själv.

+++

Jesus sade följande inför sin död:

Jag får återkomma till de två sist verserna vid ett annat tillfälle.

Evangelisten Johannes är koncentrationens mästare. I en eller ett par meningar sammanfattar han det väsentliga om Gud själv. Jag ska i flera inlägg gå igenom en del av hans evangelium och brev och reflektera över dessa verser, som utgör en viktig del av fundamentet för den bibliska teologin och vår tro.

Jag börjar med två verser ur hans evangelium

17:3 Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. 

Denna enda vers säger allt om vårt stora privilegium, den ofattbara nåd Gud visat oss. Vi kan lära känna Honom själv, och det är vad det eviga livet egentligen är, vad det  går ut på. Det är att ha gemenskap med Gud. Det handlar inte främst om en uppsättning dogmer och regler vi ska följa utan om att bli förtrogen med Gud själv, älska, tillbe, tacka, lyssna, lyda, följa och samtala med. Det handlar först och främst om en person, och det finns ingen så underbar person som Jesus, det går inte att beskriva. Men det betyder inte att den kristna läran är oviktig, tvärtom. För att vi ska kunna lära känna Herren själv måste vi veta vad som är sant om honom i Hans eget Ord, det som gäller för alla tider.

Vi kan alltså ha gemenskap med levande Gud, umgås med honom på ett så nära sätt som med ingen annan, men alltid med respekt och gudsfruktan. Vi blir aldrig ”kompis” med Gud och kan inte ta vår kallelse lättsinnigt. När vi känner Gud är vi delaktiga i Hans eviga liv, det liv som är helt unikt. Vi känner väl till det biologiska, fysiska, själsliga livet, men när vi föds på nytt av Guds Ande får vi Guds eget liv i vår ande. Det livet kan aldrig dö, det livet (ζωή zōē) är Guds eget väsen, och Gud ÄR kärlek (ἀγάπη agapē).

Villkoret för att lära känna en annan människa är att verkligen vara intresserad av denne, att ge sig tid att lyssna. Det gäller Herren Jesus också, att vi sätter honom främst rent praktiskt varje dag genom att ta tid att be och samtala med honom, läsa Bibeln, lyssna in hans röst för att göra hans vilja. Det är också att vara stilla och bara ta emot hans kärlek, vila i hans närvaros frid. Förhoppningsvis finner vi många stunder under dygnets timmar att umgås med honom.

Johannes skrev även om detta i sitt första brev:

+++

10:14 Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern.

Här uttrycker Jesus samma sak. Han säger i samma kapitel också att fåren följer den gode herden eftersom de känner hans röst. Därför följer de inte främlingar, falska herdar. Den som känner Jesus är inte lättlurad och kan förhoppningsvis skilja på det som är sant och falskt. Det är särskilt viktigt i vår tid, att inte bedras och lockas med av falska herdar som visserligen kan säga de rätta orden, men som ändå inte följer Överherden Jesus av hela sitt hjärta.

+++

Här finns en bra genomgång på Apologias YouTube-kanal. Apologia fokuserar på att förklara och försvara den kristna tron.

+++

Vi befinner oss alla mitt uppe i en osynlig, men högst påtaglig strid, som handlar om sanningen, vad som stämmer överens med verkligheten och med  fakta, vad som är rätt. Vad är det som ger en så korrekt beskrivning av en företeelse som möjligt , bygger på påvisbara fakta och bevis så långt det är möjligt, och som vi därför rimligen kan lita på?

Konfrontationsnivån är hög om vad som är sant i vår tid och insatserna är höga för många. Många menar sig ha rätt och tar som sin uppgift att övertyga andra, mindre vetande. Tyvärr blir samtalsklimatet därefter,  onyanserat och inte sällan aggressivt.

Varför dras man till  konspiratoriskt tankestoff? Finns en lockelse att gräva djupare och upptäcka sådant som andra inte ser, för att känna sig som en mer upplyst person? Man tillhör ju då en slags invigd elit som har kunskap som andra saknar och det kan stärka självkänslan, stoltheten. Det ger ju en känsla av tillhörighet och det kan finnas en slags trygghet i starka övertygelser.

Hur ska vi veta vad som är sant? Det är svårt eftersom forskare är oense, partier är oense om hur man bäst löser de stora samhällsproblemen, olika grupper, familjemedlemmar och vänner är oense. Det finns inga enkla svar, men som alltid får man inhämta så korrekt information som möjligt, utvärdera och försöka väga alternativen och hitta det mest förnuftiga förhållingssättet som bygger på kunskap, pragmatism och det allämma bästa. Man behöver inte i den processen misstänkliggöra andras perspektiv, stämpla dem som okunniga eller bedragna.

Så långt det är möjligt får vi alla vara lyssnande och lärande, även om det finns en gräns när det balanserade meningsutbytet spårar ur i konspirationsidéer. Vi ska inte alltför snabbt dra slutsatser och tro på det vi hör eller läser, utan granska allt med urskiljning och kritiskt tänkande. Det är nödvändigt att väga alternativet och försöka komma fram till vad som är rimligt och rätt.

Det har funnits och finns många konspirationsteorier. Det kan börja med vaga aningar, kopplas med annat tankegods och växer till en löst sammansatt och svagt dokumenterad teori.  Det kan handla om 9/11, mord på höga politiker, nu i vår tid Covid-19, vaccinationskonspirationer, ”den djupa staten”, konspirationer om makthavare. QAnon är ett typiskt fenomen av detta slag, som tyvärr växer, inte bara i USA. Sorgligt nog hakar även kristna på dessa trender, kristna som borde kunna stå emot alla deras tvivelaktiga påståenden. För oss är ju sanningen viktigast, och även vad som är rimligt och förnuftigt.

+++

Ytterst handlar det om vår relation till den absoluta Sanningen och vår frälsning, som bara Gud själv har, och Är. Jesu oerhörda och livsavgörande anspråk som varje människa måste ta ställning till är: ”Jag är vägen, sanningen och livet.  Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.

Här är konfrontationen nödvändig eftersom Jesus absoluta anspråk på sanningen möter konstant motstånd och hat. Men det är inte möjligt att kompromissa med Guds sanning just för att det är Hans sanning, som kommit till oss och som vi bara kan ta emot. Vi får bara vara förvaltare av evangeliet och ge det vidare som det formulerades i Bibeln.

Det är ett ämne för sig, som jag inte tar upp här. Istället handlar det om de sanningar vi tar till oss som medborgare i ett land, i den här världen.

+++

Hur påverkar lögnen, halvsanningar oss? De gör oss osäkra, förvirrade, kanske rädda. Hur kan man veta vem man ska lita på?  Det skapar en slags alternativ verklighet just för att den inte är byggd på det som är sant och som stämmer överens med verkligheten. Själva lögnen är ju en slags alternativ verklighet som förvrider perspektiven, vänder upp och ner på allt, förvränger ord och begrepp. Vår verklighetsuppfattning är ju till stor del byggd på övertygelser om vad som är sant, vilka vi till stor del kan vara överens om. Det hindrar ändå inte att vi ändå har olika meningar och åsikter, perspektiv och förståelse. Så kommer det alltid att vara.

Tecknet på en sund tankeprocess är just att man inte tror sig själv vara den ende som har absolut rätt utan att man kan korrigera sig själv, lära, men ändå inte låter sig påverkas av andras felaktiga påverkansförsök. Det handlar återigen om respekt, och vetskapen om att alla är ansvariga för vad de tänker och gör inför sitt eget samvete, och ytterst inför Gud själv som vet allt.

Halvsanningar och lögn är livsförstörande, de gör oss inkrökta i oss själva och vår egen grupp som tycker som vi, och avskärmar oss  från att leva i en sund och öpen dialog med andra om faktabaserad kunskap. De försätter oss i en negativ och konfrontativ position där vi misstänker andra människor och grupper och utgår från att de har fel. Det är heller inte nyttigt att hysa misstankar, negativa attityder, rädsla eller hopplöshet.

Dessa tankar bekräftas sedan av likasinnade som tillsammans upplever sig vara emot den stora blinda majoriteten.

+++

Nu till den stora frågan: finns det människor och hemliga grupperingar som har så mycket makt och inflytande att de kan dra i vissa trådar bakom kulisserna? De är resursstarka och bedriver sitt spel med ett tydligt mål och en lika klar plan. Det händer alltså mycket bakom det vi har vetskap om, eftersom dessa sammanslutningar är hemliga och verkar i det fördolda. De har i sin tur lojala medarbetare i olika institutioner på ett globalt plan med samma agenda. Är det även ytterst andemakter bakom de stora globala skeendena som konspirerar mot levande Gud för att försöka stoppa Hans frälsningsplan från att fullbordas?

Det kan vara så, även om vi inte förstå i detalj hur allt hänger ihop. Samtidigt finns ingen plats för spekulationer och övertolkningar. Men Bibeln talar trots allt om detta, bla aposteln Paulus, och därför måste vi ta det till oss:

2 Tess 2: Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa✱ träda fram, fördärvets son, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. 5 Minns ni inte att jag sade er detta medan jag ännu var hos er? 6 Och ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka så att han kan träda fram först när hans tid kommer. 7 Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen.

Hur skulle Laglöshetens människa kunna få makt och välde en gång i framtiden, när tiden är inne, om inte detta hade föranletts av en lång process i historien? Det är många steg som tagits för att bereda vägen för den person som också kallas Antikrist. Upproret mot Gud har funnits från tidens början, det som kallas ”laglöshetens hemlighet”,  och bakom alltsammans står naturligtvis Lögnaren, den onde själv. Det är ingenting vi ska gräva ner oss i, utan bara konstatera att det är så.

Men det är en stor och viktig skillnad mellan att sakligt försöka analysera de tillgängliga fakta man har, och att bygga en hel teori på överdrifter, spekulationer, osäkra bevis, inslag som inte hör hemma i just den kontexten, och rädsla. Det gäller att undvika en osund fixering vid mörkrets makter och att vara försiktig i sina slutsatser så att man inte går i fällan och blir uppfylld av detta konspiratoriska tankestoff.

Som kristna litar vi på att Gud själv har allt under kontroll, även det som pågår i det fördolda. I kaotiska situationer vet Herren vad som verkligen händer, och vår uppgift är att be att Hans vilja ske ske, medan vi väntar på större klarhet och förståelse.

Jag har skrivit om det i andra inlägg https://alefochomega.com/category/kristus-och-antikrist/, särskilt del II och III, och även här : https://alefochomega.com/2020/07/01/manadens-reflektioner-juli/    om du är intresserad av att läsa mer om det. Jag kan inte upprepa vad jag redan skrivit om här.

+++

Fortsättning följer om Lögnens makt.

Vi har väl alla förundrats och fascinerats när vi blickat upp mot sjärnhimlen, medvetna som vi är om dess ofattbara storlek. Man kan reagera på olika sätt inför hur liten jorden är i vår egen galax,  knappt en synlig punkt i dess utkant som försvinner i universums enorma vidder. Vi befinner oss inte i centrum och många menar att det måste finnas civilisationer där ute som kan vara mer avancerade än vår. Man anser därför att vetenskapliga fakta inte bara omfattar universum självt utan även människan. Hon är enbart en materiell varelse som utvecklats ur primitiva livsformer under årmiljoner. För en icke-troende bevisar det hur omöjligt det är att tro på en personlig Skapare som ser till varje liten människa på vår visserligen vackra och unika planet, men ändå så obetydliga prick i ett expanderade universum som är så ofattbart stort.

Man kan alltså mena att universum bara uppkom av sig självt i BigBang för 13.5 miljarder år utan någon förklaring till varför eller hur det kunde ske. Den gamla frågan om hur något uppstår ur intet måste då ställas om igen. Det har inte kommit något tillfredsställande svar vad jag vet..

Man kan sedan lika väl mena, baserat på det Gud uppenbarat om sin skapelse, att Han skapade universum. Vi ser  samma galaxer och lever under samma naturlagar, men vi tolkar det på olika sätt utifrån olika förutsättningar.

Vi ser samma vackra stjärnhimmel och håller oss till de fakta vi känner till idag om materia, gravitation, svarta hål, galaxer osv. Forskningen utvecklas ju hela tiden och det finns fortfarande många stora obesvarade frågor om de 95 % av universum som man inte vet mycket om. Vad är mörk materia? Vad är mörk energi? Hur hänger de fysiska lagarna i makrokosmos ihop med de märkvärdiga fenomen som uppträder i mikrokosmos, på subatomär,  kvantmekanisk nivå?

Men vi skiljer oss alltså i synen på om det finns en intelligent skaparhand bakom allt. Det är inte så konstigt, det behövs tro för att vi ska förstå att Gud har skapat allt, och oss människor med ett bestämt syfte. Tron är ett svar, en reaktion på det vi hört och läst om Gud i Bibeln. Gud har uppenbarat, alltså avslöjat tillräckligt mycket om sig själv för att vi ska kunna tro på honom och leva i gemenskap med honom.

Gud har också skapat naturlagarna och gjort det möjligt för oss att undersöka många av dem, även om jag tror det finns en gräns för vårt vetande. Själva tiden och rummet sätter gränserna. Men det ligger i vår natur att utforska, utöka vår kunskap så långt det är möjligt. Den förmågan och drivkraften fick vi av Skaparen själv.

Det finns ett helt annat sätt att se på saken. För oss troende visar  detta enorma universum med sina två tusen miljarder galaxer istället på Gud Skaparens storhet, både när det gäller dess omfattning och omsorgen om oss. Det har han nämligen visat i den rent konkreta historien när han sände sin Son till vår jord för att visa vem han själv är för oss. Gud är en personlig Skapare, som också älskar oss var och en på ett personligt sätt och vill rädda oss från det onda.

Gud är stor, mäktig och full av härlighet och kraft, och det han gjorde i sitt skaparverk visade han också när han uppväckte Jesus från de döda. Det kommer också att ett stort skaparunder när vi en dag kommer att få nya kroppar vid tidens slut och de dödas uppståndelse. Allt Gud är och gör är för oss mirakulöst, vi kan inte förstå dess storhet, men vi kan tro och vara tacksamma för det han gör. Universums mäktighet återspeglar alltså något av vår himmelske Faders skaparkraft och ära. För honom är ingenting omöjligt.

Det är två helt olika områden, det vi kan beräkna, utforska och förstå om det rent materiella universum å ena sidan, och det som berör vilka vi är som de unika människor å den andra. Vi består inte enbart av materia i våra kroppar, som också är uppbyggda av samma grundämnen som finns i kosmos, utan är också ande och själ. Var kommer vår immateriella del ifrån? Hur har materien blivit besjälad, självmedvetet medvetande i oss som gör att vi kan tänka, tala, planera, begripa vår omvärld, kommunicera med andra och med Gud? Är det verkligen bara en slump, om än en mycket intelligent slump?

Vi är en del av naturen i sin helhet, men så mycket mer än enbart den materia som utgör vår kropp och som läggs i graven. Bibeln har dock en sund helhetssyn på människan, ett holistiskt perspektiv som man säger idag, och gör inte den åtskillnad mellan det själsliga/andliga och det fysiska, som om det själsliga/andliga skulle vara finare och vi då också levde vidare i någon slags andlig sfär. Absolut inte. Gud skapade vår kropp och andades sin livsande i oss så att vi med våra själsfunktioner kan fungera i den komplexa verklighet som vi alla relaterar till, och i vår ande kan kommunicera med Gud själv. Vi måste födas på nytt av Guds Ande för att det ska bli möjligt, i oss själva är vår relation med Gud skadad genom synden och vår ande död innan Jesus gör oss levande inför Gud.

Detta är inledningen. Jag ska försöka reda ut lite av det här i några inlägg.

+++

Som kristna kan vi lita på det Bibeln uppenbarar om Gud som vår Skapare och Frälsare. Det Gud gör som suverän Skapare  är själva utgångspunkten för oss, att hela skapelsen är ett verk av honom själv. Ingenting har uppstått av sig själv, genom slumpen eller en avsiktslös evolution utan genom Guds geniala plan och design. Gud talade universum, allt som finns till existens genom sitt Ord. Existens betyder etymologiskt att ”träda fram ur, komma ut ur”. Allt skapat kom bokstavligen ut ur, trädde fram  genom Guds skapande ord.

Men hur gick det till och hur kan vi kombinera detta med naturvetenskapens många och banbrytande upptäckter om kosmologin? Utan Kopernicus, Gallilei, Newton, Lemâitre och alla andra fram till Einstein och efter honom, hade vi förblivit i en förkrympt uppfattning om universum där jorden var i centrum kring vilken allting snurrar. Vetenskapen har bidragit med så många viktiga fakta till vår förståelse av oss själva, naturen och universum. Men dessa kan aldrig ensamma ge hela sanningen om oss själva. Därför behöver vi ta till oss vad filosofer tänkt, konstnärer skapat, men framför allt vad Gud själv sagt om vilka han skapats oss till att vara.

Det är ju ändå också ”vår” Gud det handlar om när forskare kartlägger det stora okända i makro-och mikrokosmos. Gud har ju möjliggjort för oss människor att åtminstone delvis utforska och förstå hans verk matematiskt och fysiskt, kemiskt och biologiskt. När Gud bestämmer sig för att skapa något utanför sig själv, han som är evig, självtillräcklig med oförgängligt liv inom sig, måste nödvändigtvis tid och rum uppstå ”utanför” honom. Vi är ju inte panteister som menar att Gud och skapelsen är ett och detsamma. Nej, Gud är Gud  , och allt skapat är skilt från honom rent ontologiskt, men är helt beroende av hans uppehållande kraft och försyn. Guds Ande verkar sedan naturligtvis i skapelsen och i mänsklighetens historia.

Förbindelsen mellan den oskapade, helige,  mäktige Guden, fylld av liv och härlighet, och världen, är just genom Ordet. Gud talar sitt Ord och allt blir till. På samma sätt blir Guds Ord människa i Jesus Kristus, och människan kan därmed försonas med Gud och äntligen bli den Gud skapat henne att vara i Kristus. Vi skulle ingenting veta om inte Gud hade talat. Ordet rymmer därför liv, ÄR liv, som Gud är liv. Gud skapade livet och vill alltid skydda och  bevara livet mot alla förstörande krafter.

Gud uppehåller också allt genom sitt ord, och när han bestämt att tiden är inne för att avsluta denna värld, så kommer det att ske. Gud är från början absolut suverän Herre över sin skapelse, trots det kaos som råder genom syndens och dödens makt, ondskan och lidandet. Världen är ännu i den ondes våld, som evangelisten Johannes skrev. Men Jesus har besegrat den onde själv på korset och det är bara en tidsfråga innan han kommer tillbaka och upprättar sitt rike av rättfärdighet, frid, kärlek, godhet och trygghet. Varför det är på det sättet skriver jag om i många andra inlägg.

Vad är då liv? Det kräver ett eget kapitel att reda ut, för det finns så många definitioner av liv, och alla olika livsformer i dess stora mångfald och skönhet. Men liv i en högre betydelse är kärlek, förnuft, kreativitet, gemenskap, ordning, avsikt, mål osv osv. Guds eget liv rymmer alla dessa egenskaper och kvaliteter som är absoluta och unika. Vi får av nåd bli delaktiga av hans eget liv, som han skapar i oss  genom sin Ande när vi tillhör honom.

+++

Del II

Man brukar tala om två böcker där vi får kunskap om Gud, Skriften och naturens bok. Det ligger mycket i detta, viket särskilt blir tydligt när man tittar tillbaka på historien. Vi måste då läsa dessa två böcker från sina förutsättningar och på ett kompletterande sätt, helt enkelt för att de uppenbarar olika saker om Gud och om hans skapelse.

Jag tar upp det här eftersom det ju finns en del kreationister som tror på en ung jord (7-10 000 år gammal) och som är aktiva i att försöka bevisa detta, vilket orsakar en del problem. Man begår det historiska misstaget att tillämpa strikta vetenskapliga perspektiv på Bibeln och gör ingen åtskillnad mellan det som Guds ord verkligen handlar om och det vetenskapliga utforskandet av den värld vi lever i. Det finns naturligtvis en pågående debatt inom forskarsamhället om de olika slutsatser man kommer fram till.

Det Gud uppenbarar om sig själv och oss,  om hur han verkar  i historien för att frälsa oss, är helt unikt och absolut centralt. Det är Bibelns kärna, dess budskap. Hela den fantastiska skapelsen med detta överflöd av liv ,  djur, växtlighet, skiftande naturtyper, det mäktiga och ofattbart stora kosmos, och så vi människor som de enda varelser som är medvetna om detta på ett sådant sätt att vi kan tala, skriva, förstå och läsa om det. Vi är också självmedvetna på ett sätt som skiljer sig från djuren. Gud förberedde ett hem i universum på vår fantastiska  planet för oss  att leva i gemenskap med vår Skapare.

Det är intressant att  den senaste tidens forskning visat att många djur har känslor och har utvecklat smarta beteenden som gynnar deras överlevnad. Som jag ser det återspeglar allt Gud skapat hans härlighet, skönhet, förstånd. Alla och allt har sin viktiga plats i de små och stora ekosystem, livssystemen som  fungerar tillsammans i den stora helheten.

Så människan är i centrum för Guds kärlek och intresse. Han skapade henne till sin avbild och för att man och kvinna tillsammans skulle förvalta jorden.  Gud bryr sig om sparven, haven, skogarna, allt han skapat. Men det är bara människan som kan ha en medveten relation med sin Skapare, och när människan bröt denna genom sin överträdelse, sin synd, satte Gud sin frälsningsplan i verket. Det är vad Bibeln handlar om: vår Skapare som älskar oss så mycket att han gör allt för att rädda oss från att leva skilda från honom, i  andlig död och fördärv, nu och för evigt.  Han gör det yttersta offret, ger sin Son att dö för att sona vår synd och uppstå för att ge oss nytt liv.

Sedan finns mycket annat av värde som vi får veta om skapelsens början, om faktiska historiska händelser, om framtiden. Men som jag förstår det är det omöjligt att läsa in vårt moderna vetande om fysik, astronomi, biologi och kemi i dessa gamla texter för att få dem att ”stämma” med vad vi vet idag. Guds syfte var inte primärt att  avslöja universums hela komplexa struktur i vetenskaplig betydelse. Ingen skulle ha förstått det i alla fall.

Många menar att alla detaljer i Gen 1-11  måste stämma i enlighet med våra vetenskapliga kriterier, annars kan man tvivla på tillförlitligheten i Guds ord i stort. Men det tror jag är fel. Författarna skrev präglade av sin tids vetande och kultur, men kunde ändå i berättelserna förmedla tidlösa sanningar om våra existentiella villkor som ger oss svar på de viktigaste frågorna.

Vad gäller evolutionsteorin och hur vi kristna ska förstå texterna om människans skapelse är det omöjligt att överblicka och återge de olika synsätt som finns. Det pågår en intressant diskussion mellan kristna forskare inom kemi och biologi och teologer.

Det blir svårt när man driver sin tolkning, sin förståelse av texterna så långt att man menar sig ensam ha rätt. Ofta berömmer man sig om att vara just de (enda) som verkligen läser Bibeln litterärt, som det står skrivet, medan andra tolkar, dvs feltolkar eller förvränger Det är enligt mitt sett att se en omöjlig premiss. Att verkligen läsa som det står bokstavligt innebär egentligen det motsatta: att utgå från de olika litterära stilarna och vad de vill säga. Bara så förstår vi vad Gud ville säga genom sina tjänare som skrev ner detta. Vi tror alla att Bibeln verkligen är Guds inspirerade ord, men vi kan ha olika meningar om hur vi bäst förstår t ex skapelseberättelsen. Det måste vi leva med och respektera.

Det är svårt att hävda att jorden inte är mer än högst 10 000 år gammal i ljuset av alla vetenskapliga fakta vi har tillgängliga idag.

Men det finns skapelsetroende som instämmer med vetenskapen om åldern på universum till ca 13,5 miljarder år. Som kristen ”måste” man ju vara kreationist. Vi tror alla på Bibeln och dess första mening att Gud skapade himmel och jord, dvs allt som finns, i begynnelsen, och att det finns en definitiv början och ett lika definitivt slut på historien.

En del av dessa menar att Gud använde evolutionen som ett sätt att skapa världen i olika steg, andra menar att Intelligent Design är ett sätt att förstå detta , men då utgår man inte från någon religiös uppenbarelse eller ens Gud, utan från rent vetenskaplga premisser. Man menar sig se att bakom alla livsprocesser finns en intelligent designer, för det kan omöjligt bara vara slumpens verk bakom vår fantastiska värld. Det finns en pågående reflektion om hur människan skapades, inte som ett resultat av evolutionen utan som ett direkt ingripande av Gud i förhistorien Jag återkommer kanske till detta i detalj.

Det är komplicerade sammanhang och det pågår diskussioner bland kristna om hur vi får ihop vår tro på Gud och hans ord med forskningens resultat, och man kommer fram till olika resultat, vilket måste respekteras. Det är upp till var och en att pröva detta.

Historiskt sett har ju Kyrkan  av olika skäl motarbetat forskning och naturvetenskapliga upptäckter. Kopernicus, Kepler, Galilei kunde bevisa att kyrkan hade fel som hävdade att jorden var den orörliga himlakropp runt viken sol och måne cirkulerar. Newton förklarade varför de rör sig. Han kunde visa att gravitationen är den kraft som driver solsystemet. Den får planeterna att gå runt i sina banor runt solen och månen i sin bana runt jorden.   Dessa vetenskapsmän stod s a s på Guds sida när de gjorde det rätta, de studerade världen och kosmos med de rätta metoderna och blandade inte in Bibelns världsbild i detta,  samtidigt som de flesta av dem var troende.

Det är på samma sätt idag. Forskare studerar vår värld, mikro-och makrokosmos med de relevanta verktyg man utvecklat och kommer fram till vissa resultat som kan prövas. Dessa forskare kan vara ateister eller kristna, men det påverkar inte själva forskningen. Det är vad man gör med detta som skiljer dem åt. De kristna forskarna tackar Gud och imponeras av Hans geniala skapelse, ateisterna bekräftar sin världsbild där det inte finns plats för någon Gud och Skapare.

Det handlar alltså om hur man tolkar fakta, läser in dessa basfakta vi alla kan vara överens om i ett större sammanhang, i en världsåskådning. Därför kan vi läsa Skriftens ord med vissheten om att Gud föredlat sin vilja, sitt eget ord till oss , och lära oss mer om de stora vetenskapliga upptäckter som gjorts. För oss blir bara Guds ära ännu större på detta sätt och vi förundras över vår Skapares makt och ofattbara höga förstånd, godhet och skönhet och hur han även är vår Frälsare genom Jesus Kristus, och den som är med oss och leder oss idag genom sin helige Ande.

+++

Här är en intressant föreläsning av astrofysikern Hugh Ross. Han är kristen och vill både sprida evangelium och undervisa om Guds mäktiga gärningar i skapelsen. Hemsidan är https://reasons.org/

Fortsättning följer.

Jag har skrivit om ämnet tidigare, men från en annan synvinkel. Med utgångspunkt i Psaltaren 2 reflekterade jag över den verkliga konpiration som pågått från tidernas begynnelse mot Gud och Hans Messias. Läs här om du vill: Den stora konspirationen.

Nu ska jag dock ta upp en annan aspekt av de många konspirationsteorier vi ser så mycket av i vår tid. Det är inget nytt fenomen, men med teknikens hjälp sprids de snabbt över världen, och de blir alltid aktuella i kristider. Människan vill ha en enkel förklaring i svåra tider, som rymmer komplicerade händelsekedjor och som i ett akut skede är svåra att överblicka.

Hur fungerar de? Man utgår från att det finns dolda motiv, ibland rena konspirationer mot det man menar vara verkliga fakta, att vi alla blir lurade och förda bakom ljuset. De som lägger fram sina idéer gör det för att avslöja dessa, och för att presentera sanningen. Ordet konspiration kommer från latinet och betyder ”andas tillsammans”. Man tror att det finns en sammansvärjning, en dold agenda som styr på det offentliga planet, men som bakom fasaden är destruktiv och som måste avslöjas. Det finns flera exempel på detta i historien. Det brukar vara en blandning av myter, obevisade teorier, som ofta grundas i aversion och rädsla. Man misstror den ekonomiska eliten, makthavarna, andra grupper (särskilt judarna som det finns förfärliga konspirationsteorier om). Det handlar om misstänkliggörande av motståndare, påståenden som inte logiskt hänger ihop men som sammanförs till en hotbild.

Man renodlar en teori och driver den till sin spets och har sedan svårt att lyssna till andra perspektiv, tolkningar. Frågan som måste ställas är vilka fakta man använder sig av som grund för sina idéer. Ingen människa, varken forskare, politiker eller allmänintresserad medborgare saknar någon typ av förförståelse, av faktaunderlag för sina slutsatser. Men var hämtar man dessa? Det är viktigt att ta reda på detta för att kunna ta ställning till vad som påstås, och sedan jämföra med andra hypoteser.

Det kan alltså naturligtvis finnas inslag av fakta i den teori man lägger fram, men ofta utmärks konspiratoriska tankar av att de hämtas från olika håll, mer eller mindre trovärdiga, och att just dessa  presenterar ”sanningen” bakom den tillrättalagda officiella versionen.

Ibland kan det stämma till viss del, men det typiska för konspiratoriker är oviljan att diskutera andra alternativ, lära sig om andra perspektiv.

+++

Det kan alltså finnas en sanning i det man framför, men man överdriver, förvränger och räknar inte in andra faktorer eller ger plats för omvärderingar. Därför blir det så missriktat. Verkligheten är oftast mer komplicerad och nyanserad än det svart-vita perspektivet som man lägger på en företeelse eller händelse. Det är alltid fel att kategorisera människor utifrån denna enda övergripande teori. En fanatisk person kan inte ta in andra synpunkter, bredda sin förståelse, utan tror sig alltid själv ha rätt.

Det är farligt när man tror sig vara den ende som har sanningen och menar sig ha en uppgift  att tvinga den på andra,  utan respekt för andras förståelse.

Det kan t ex från kristet perspektiv ligga en sanning i att vi är på väg mot någon typ av världsregering som i sin förlängning slutar med att Antikrist träder fram. Problemet är när man tolkar in allt som nu sker i detta slutscenario, som vi kan ana i de profetiska och apokalyptiska böckerna i Bibeln. Man ser allt som händer nu genom sitt redan förutbestämda tolkningsmönster om den nya globala antikristliga världsordningen. Dessa bibelställen är dessutom svåra att förstå, och det finns många tolkningar av dem, vilket också är något vi som kristna måste acceptera. Då måste man överdriva det som verkligen sker nu, t ex vad gäller pandemin, vaccineringen, men jag återger inte de märkliga teorier som finns i omlopp.

Det är en tragisk situation nu när vi behöver både sunt förnuft, kunskap och analys av fakta, respekt för andra och villighet att föra en dialog. Det är allvarligt med alla tendenser att nedvärdera, felcitera och angripa meningsmotståndare i alla sammanhang.

+++

Från Guds perspektiv är allt klart och han vet vad som pågår och vilka krafter som ligger bakom. För oss är det tveeggat, dubbelt, svårare att urskilja i de gråzoner mellan svart och vitt, ont och gott som vi lever i. Det är så mycket som sker nu hela tiden och det är inte möjligt att ha överblick och exakt förstå allt som pågår. Ingen kan ha alla fakta, och därför blir analyserna bristfälliga.

Därför är det så viktigt att vara ödmjuk och inte anse sig ha någon absolut insikt om det som sker. Om denna ödmjukhet saknas, ska man nog tänka efter noga innan man accepterar vad de tvärsäkra  hävdar vara rätt. Vi behöver få undersöka alternativ, väga för och emot, förstå bägge sidorna av en sak, för att kunna nå fram till en saklig bedömnig av en företeelse eller en situation.

Det viktigaste vi kan göra nu är att inte överspekulera, utan lyssna, tänka och bedja.  Vi behöver be om urskiljning, visdom och att sanningen ska segra.

I nästa del ska jag fundera mer över hur hur påverkar lögnen oss människor. Vi är ju mitt uppe i en strid om sanningen på alla nivåer.

+++