Det senaste. – Sida 20

Vad är omvändelse? Del I

prodigalsondet

Först några inledande ord om vad omvändelse innebär.

Ordet μετάνοια, metanoia på grekiska, betyder att ändra sitt tankesätt och därmed också sitt sätt att leva. Det ligger i begreppet att man får insikt om att man levt felaktigt och vill ändra på det rent konkret i sitt liv.

Det finns alltid ett före och ett efter i denna process, även om vi som människor aldrig blir färdiga med den. Därför kan man också tala om en daglig omvändelse, att vi i gemenskap med Gud blir alltmer fria från allt som bryter ner och förstör.

Denna process av rättvändande pågår hela livet. Vi omvänder oss för att bli rättvända av Gud, vår Skapare och Herre. Vi var vända från Gud, men blir vända till Gud. Det är en nåd att Gud hjälper oss att se vårt grundläggande behov av omvändelse från ett självcenterat liv utan honom, och att bli befriade från allt som separerat oss från Gud . I ljuset av hans kärlek och nåd ångrar man djupt all synd, allt man gjort sig skyldig till.

Det börjar med en överbevisning om att det inte står rätt till med oss och att vi behöver vända om till Herren. Det är Guds eget verk. Vi måste ”väckas” från vårt andligt döda tillstånd vi alla befinner oss i, för att förstå att vi behöver Guds frälsning.

När vi väl gjort det av hela vårt hjärta och med hela vårt liv fortsätter vi sedan att förvandlas inifrån när Guds Ande tagit sin boning i oss och vi av hjärtat börjar vilja Guds vilja. Först kom uppmaningen till oss utifrån. Vi hörde Guds ord och ”drabbades” av dess sanning. Nu erfar vi uppmaningen inifrån, att ”förvandlas genom sinnets förnyelse” (Rom 12:2), och bli de människor vi skapats till att vara.

Omvändelsen är början på frälsningens verklighet. Vi går från och till : från mörker till ljus, från synd och död till rättfärdighet och liv, från förkastelse, ensamhet och smärta till Guds kärlek, gemenskap och läkedom, från ofrid till djupaste frid. Det är Guds godhet som för oss till omvändelse (Rom 2:4). Det är Guds nåd i hans kallelse att vi ska omvända oss för att bli frälsta. Den rymmer hela processen, från väckelsen och omvändelsen, till livet i tro och gemenskap med Gud, i helgelsen, fram till den slutgiltiga frälsningen vid uppståndelsen, när Jesus kommer tillbaka. I allt detta verkar Gud själv i oss med sin nåd och kraft och vi får ”arbeta med ”fruktan och bävan på vår frälsning (Fil 2:12-13).

+++

På hebreiska heter motsvarande ord שׁוּב, Sjub. Innebörden i det gammaltestamentliga begreppet omfattar dels den kultisk-rituella boten, dels det profetiska kravet på omvändelse för Guds folk från avgudadyrkan, avfällighet och synd. Profeterna förstod att problemet var otro, uppror och ovilja att höra och göra Guds vilja.

Det räckte inte med en yttre botgöring som inte gick till roten med orsakerna. De fanns och finns egentligen i människohjärtat självt och inte enbart i ett beteende, och därför krävs egentligen något genomgripande radikalt för att en verklig förvandling ska ske.

Gud säger genom Hesekiel ²⁶ Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. ²⁷ Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.

Och genom Jeremia , kap 31:33 : Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid
skall sluta med Israels hus, säger Herren : Jag skall lägga min lag
i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. ³⁴

Men det var ingenting nytt egentligen utan något som Gud talat om redan i 5 Moseboken 5:29: ” Om de ändå hade sådana hjärtan att de fruktade mig och alltid höll alla mina bud! Då skulle det alltid gå väl för dem och deras barn.

Sann omvändelse är hjärtats omvändelse, att människans inre förändras och sedan hennes beteende. Allt annat är hyckleri, att visa upp en religiös fasad och göra vissa gärningar för att framstå som rättfärdig och god i egna och andras ögon.

Den nytestamentliga omvändelsen anknyter till hela denna gammaltestamentliga beskrivning av vad sann omvändelse innebär. Det var i form av förväntningar och hopp om vad som skulle komma när Gud skulle sluta ett nytt förbund, grundat inte på lagen utan på tron.

Romarbrevet 3 :21 : Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, ²² en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. ²³ Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, ²⁴ och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem”.

Detta är själva stötestenen för människans högmod och självförbättringsprojekt. Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar, genom egen rättfärdighet. Genom lagen ges insikt om synd. (Rom 3:21). Det faller egentligen utanför ämnet så jag återkommer till det i andra sammanhang.

Johannes Döparen stod i raden av gammaltestamentliga profeter när han predikade och sade : ”Omvänd er, ty himmelriket är nära” (Matt 3:2) . Det hade inte funnits en profetröst på 400 år innan Johannes trädde upp för att bereda vägen för Messias genom sin förkunnelse om omvändelse. Himmelriket eller Guds rike skulle komma med Kungen själv, som han var kallad att vittna om. Lukas och Markus beskriver hur Johannes förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.

Jesus predikade också omvändelse och tillade: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro på evangelium”. (Mark 1:15).

Jesu liknelse i Luk 15:11-32 beskriver konkret vad det handlar om. Sonen gick bort från sin fader, efter att ha begärt sin del av egendomen, och uppehöll sig sedan i främmande land. När han slösat bort allt han hade och levde i misär, kom han till besinning, eller som det står på grekiska: han kom till sig själv.

Det beskriver hela vårt livs rörelse: vi har alla gått vår egen väg, bort från vår himmelske Fader och slösat bort det han gett oss i främmande land, och när vi inser vår fattigdom och hur meningslöst livet är utan honom, vänder vi tillbaka till hemmet, till Gud. Och den gode Fadern ställer till med fest och upprättar oss som sina barn och ger oss allt av sitt goda.

Apostlagärningarna. I

Apostlagärningarna är en speciell bok i Nya Testamentet, som aldrig upphör att fascinera. Den ger oss en unik inblick i församlingens första tid. och kunskap om hur förståelsen av Skriften (GT), förkunnelsen, livet, läran, gemenskapen, gudstjänsten, diakonin, ledarskapet och missonen utvecklades under församlingens första tid, liksom relationen till det judiska arvet. Det är en spännande läsning som rymmer så mycket och är skrivet på särskilt god grekiska. Läkaren Lukas, den ende icke-juden, skrev både evangeliet som bär hans namn och Apostlagärningarna. Han var själv med på Paulus andra missionsresa och skriver i första person från 16:10.

Det är en så rik bok som innehåller tio teologiskt viktiga tal, 3 av Petrus, 6 av Paulus och ett av den förste martyren Stefanos. Den berättar också om alla de mirakler som apostlarna gjorde i Andens kraft och hur förkunnelsen om Jesus förvandlade människor liv. Det är också en detaljerad reseskildring, särskilt av Paulus missionsresor från kap 13. Jag återkommer till fler detaljer i senare delar.

Den apostoliska undervisningen och förkunnelsen är det som kom att förbli kärnan i det budskap som en gång för alla gavs till oss kristna i alla tider. Grunden för deras undervisning var: Jesus är den utlovade Messias och han är uppstånden från de döda. Det är det ursprungliga kerygmat, budskapet, som man fördjupar sin förståelse av i ljuset av de gammaltestamentliga skrifterna. På samma sätt som Gud gav sitt Ord till profeterna för att de skulle förmedla det vidare till folket, hade Jesus förmedlat ordet från Gud och om Gud på ett unikt sätt till sina apostlar att förvalta och föra vidare. Han själv var Ordet, som var Gud, och kom från Gud. De vet från början att det inte är deras eget ord utan Herrens Ord.

Den formuleringen förekommer ofta och vi ser en återklang av detta i Paulus tidigaste brev till Tessaloniki 2:13-14: Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror. Det förekommer också på många ställen här i Apostlagärningarna.

Denna förståelse av vem Jesus var fördjupades ytterligare under Andens ledning. Missionsarbetet bland hedningarna och det intensiva arbetet med grundandet av församlingar ställde många frågor på sin spets vad gäller relationen till Lagen och det judiska arvet i stort. Apostlagärningarna kan verkligen också kallas berättelsen om den Helige Andes gärningar genom apostlarna. Det är så konkret i varje situation, hur de leds av Anden att fatta rätta beslut, åka hit eller dit, göra kraftgärningar och mirakel, förkunna och undervisa och förstå hur Herren vill utforma sin församling.

Allt detta är avgörande för den fortsatta utvecklingen och fastställandet av kanon, de böcker som skulle komma att ingå i kyrkans sanktionerade samling av skrift gällande som Guds ord. Det blir lätt att förstå att de fyra evangelierna och övriga brev fick en stor och avgörande plats i Nya Testamentet, liksom Uppenbarelseboken. De bar alla apostlarnas signum och äkthetsstämpel: de hade sett och hört Jesus. Paulus i sin tur mötte den Uppståndne i en totalt livsförvandlande omvändelse och fick sin speciella kallelse, att predika för hedningarna och grunda församlingar samt utforma teologin för kyrkan i stort.

Det är något som är givet från Gud och kan därför inte ändras. Det är inte av och från människor. De första kristna fick förmågan att urskilja vad som var Guds Ord och stämde väl överens med uppenbarelsen. Det har sedan överlämnats till alla generationers troende, som på samma sätt har löftet från Jesus att bevaras i honom själv genom att förbli hans Ord. Vi vet ju att Paulus på sin tid redan varnade de troende om att det skulle smygas in falska läror i församlingarna i kap 28: Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Redan tidigt märker vi detta i församlingarna, hur Paulus får gå tillrätta dels med judaiserande tendenser, dels med gnostiska idéer. Det kom att florera en mängd skrifter som man hävdade var av apostoliskt ursprung men som inte var det. Idag kan vi jämföra dessa evangelier och brev med den äkta varan och se varför de inte kom med i kanon.

Denna varning är lika aktuell nu som då.

Äkthetsstämpeln var det apostoliska vittnesbördet, som stämde med tolkningen av GT och Jesu undervisning. Förutsättningen för att Anden kunde leda dem till hela sanningen var att de förblev i Ordet. Den Helige Ande bekräftar bara Guds Ord och är den som lär oss att urskilja Guds sanning från lögn, hålla oss till det uppenbarade Ordet. Anden och Ordet går alltid hand i hand. Det är omöjligt att tänka sig det ena utan den andra. Om överbetonar Ordet på Andens bekostnad kan resultatet bli dogmatisk lagiskhet och om man istället betonar Andens verk kan det bli svärmeri utan läromässig sundhet. Men viktigt är också den miljö i vilken församlingarna levde: daglig gemenskap, bön, tjänande, omsorg, mission.

Allt började med att apostlarna uppfylldes av den Helige Ande enligt Jesu löfte, innan han återvände till sin himmelske Fader. Dessa hade levt med honom i över tre år och hört honom undervisa både offentligt och privat. De fick vidare del av Jesu undervisning i 40 dagar efter uppståndelsen. Jag kan tänka mig att de också lärde sig mycket om hur Jesus själv förstod det gamla förbundets skrifter. De måste därför ha varit väl förberedda i Ordet. De kände till skrifterna och Jesus hjälpte dem att förstå allt som skrivits om honom i dem. De behövde dock Andens kraft för att vittna om hans uppståndelse och det skedde på Pingstdagen. Jesus hade ju lovat att de skulle få en Hjälpare av samma slag som han varit i att vägleda dem till hela sanningen, när han själv fysiskt inte skulle vara mitt ibland dem.

Det är Petrus som håller den första predikan strax efter dennaa mäktiga andeutgjutelse. I enlighet med vad Jesus hade sagt började apostlarna att vittna i Jerusalem och Apg. beskriver sedan hur evangeliet i allt vidare cirklar når ut i den då kända världen, ända till Rom. Kontrasten mellan de rädda och tvivlande lärjungarna efter Jesu död och de frimodiga apostlarna efter pingsterfarenheten talar ju för sig själv. Det visar också att det är Gud som verkade i allt detta och hur totalt beroende de var av honom, liksom vi också är idag.

Allt började alltså med dessa män, som själva undervisats av Herren, fått hans Ord och som fyllts med Andens liv och kraft. I början var budskapet i muntlig form. Apostlarna började predika och undervisa i templet och i synagogorna. På samma sätt som Gud ständigt verkat genom att tala, i skapelsen, i upprätthållandet av skapelsen och i kallelsen av sina tjänare, genom profeterna, verkar han genom sitt ord också efter Jesus fullbordade verk på jorden. Det började som en proklamation, en kungörelse och Petrus anknyter direkt till de gammaltestamentliga profetiorna när han ska förklara vad som hänt för den häpna folkskaran.

Det gör även Paulus i den predikan vi har återgett i kap 13. Det första evangeliet enligt Markus kan ha nedskrivits så tidigt som på 40-talet och Paulus första brev ett decennium senare. Mellan år 45 och ca 90 hade det mesta skrivits ner och det är en mycket kort tidsrymd. Naturligtvis återstår inga original men det finns många tidiga manuskript, som är kopior av de ursprungliga. De sågs ju som Guds ord och behandlades därefter.

Den långa processen att fastställa kanon och att bevara Guds uppenbarade sanning intakt i alla kopierade manuskript måste tillskrivas Andens verk. Det sker i gemenskapen med levande Gud och under Andens ledning. Det är ett veritabelt under att den bibelöversättning vi läser idag över hela världen till 90 procent har kunnat rekonstruerats och kan sägas vara överensstämmande med originalen, de evangelier, brev och Uppenbarelseboken som skrevs eller dikterades av apostlarna. De tio procent som består i avvikelser påverkar inte den kristna lärans fundament, det handlar mest om skillnader i stavning och smärre ändringar. Mer om det i ett annat sammanhang.

Guds uppenbarade hemlighet och hans eviga Rike. I-III.

Hemlighet betyder i nytestamentlig mening det som varit fördolt hos Gud, men som uppenbarats av honom själv. Det är alltså Gud själv som avslöjar sin vilja och sin frälsningsplan. Det är aldrig människan som av sig själv kan utforska detta. Jesus är den som fullkomligt uppenbarar vad som funnits i Gud Faderns hjärta från begynnelsen och detta är direkt kopplat till Guds rike ( Matt 13:11. Mk 4:11. Luk 8:10. Det blir sedan allt klarare och tydligare vad som är Guds vilja med mänskligheten. I denna process blir det så tydligt hur hans allvetande, suveränitet att genomföra sin plan trots hårt motstånd och hans nåd att låta alla få del av hans kärleksplan för vår räddning samverkar. Det är så ofattbart stort att det bara kan väcka vår beundran för hans visdom och stor tacksamhet.

Begreppet hemlighet, μυστήριον, är i NT väsensskilt från den omgivande hedniska världens mysteriereligioner. Dessa kännetecknades av de hemligheter initianderna genom olika steg skulle få del av. De fick en bindel för ögonen när de leddes till en speciell plats där de hittills dolda symbolerna skulle avslöjas. De fick inte berätta om detta för någon utomstående. Kunskapen om dessa hemligheter var reserverade för en utvald skara. Symbolerna hade funktionen av att både dölja för utomstående och avslöja för de invigda.

Det är alltså en total väsensskillnad mellan Guds hemlighet som den beskrivs i NT och hemligheter, mysterier i den ockulta traditionen som har sin början i de gamla mysteriereligionerna. ”Gud är ljus, och inget mörker finns i honom”, skriver Johannes i sitt första brev. Han gör allt öppet, sprider ljus och inbjuder oss till att vandra i ljuset. Det handlar bara om den rätta tiden för dem att bli synliga. Allt i GT var ju en förberedelse för att Guds egen Son skulle komma som judarnas utlovade Messias och alla folks frälsare. Han skulle uppenbara vem Fadern var.

Hos profeten Daniel , 2:44, handlar det också om det rike Gud kommer att uppenbara i ändens tid:” Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt. ⁴⁵ Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.”

I detta viktiga kapitel 2 är det alltså Gud som avslöjar Kung Nebukadnessars egen dröm för Daniel. Det är ju helt omöjligt för en människa att veta vad en annan människa drömt. Utmaningen från kungen var nämligen den, att hans egna spåmän, besvärjare och trollkarlar under dödshot skulle tala om för kungen vad han drömt. Daniel gick då in till kungen och utbad sig tid för att sedan ge honom uttydningen av drömmen. Han berättade det för sina vänner och man bad. Gud uppenbarade då hemligheten för sin tjänare Daniel i en syn om natten. Det arameiska ord, raz. som används där, översätts just med μυστήριον. Det är ju Gud som avslöjar meningen med kungens dröm och samtidigt ger en profetisk överblick av historien. Det talas på flera ställen om denna hemlighet och det fick Daniel att tacka och prisa Gud med orden:

”Lovat vare Guds namn

från evighet till evighet.

Ty vishet och makt tillhör honom. ²¹

Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar

och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga

deras förstånd. ²²

Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och hos honom bor ljuset. ²³

Dig, mina fäders Gud,

tackar och prisar jag för att du har gett mig vishet

och förmåga och för att du nu har uppenbarat för mig det vi bad dig om. Ty vad kungen ville veta har du uppenbarat för oss.” ²⁴

Jag ska titta på en del bibelställen särskilt i NT som har med detta att göra och de olika aspekterna av dessa Guds hemligheter som avslöjats i flera delar.

Vi lever ju i församlingens tidsålder mitt i en uppenbarad hemlighet, som Guds tjänare profeterna och t o m Jesu lärjungar inte förstod förrän Gud på ett påtaglig sätt ingrep för att visa dem sin vilja att nå alla folk med evangelium. Alla böcker i Bibeln skrevs ju av judar och deras speciella utgångspunkt och självförståelse, deras hopp utifrån Guds löften som var inriktat på Riket som Messias skulle upprätta, präglade dem . Paulus skriver : Rom 9:4 ”De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena, de har fäderna”. De var det utvalda folket och hedningarna hade under historien utgjort ett både yttre och inre hot. Det finns dock redan tydliga texter hos profeterna, b la Jesaja, om att relationen till hednafolken radikalt skulle förändras i den messianska tiden och att Guds frälsning gällde dem också.

Jesu lärjungar var fokuserade på Israels framtid. De frågade Jesus innan han for upp till himlen: ”Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?” (Apg 1:6). Det tog lång tid för dem att förstå att Guds löften om frälsning gällde hedningarna lika mycket som förbundsfolket. I Apg 10 får Herren på ett mycket handgripligt sätt hjälpa Petrus att förstå att han som jude kunde besöka en hedning och t o m predika för, i detta fall, Kornelius. Det är själva brytpunkten i kyrkohistorien, när evangeliet verkligen börjar predikas för alla folk och den Helige Ande föll över de som lyssnade och trodde.

Hemligheten om församlingen, att hedningarna skulle bli delaktiga i Guds förbund med Israel, inympas i det ädla olivträdet, var något som Paulus fick nåden och gåvan att förmedla. Det finns mycket som återstår att fullbordas innan Jesus kommer tillbaka. Det förblir fortfarande Guds hemlighet när och hur de ännu ofullbordade profetiorna kommer att uppfyllas.

Enligt Efesierbrevet var det en hemlighet som var fördold ända tills dess att Paulus fick en uppenbarelse om den, nämligen att hedningarna skulle bli medarvingar till Guds rike. Så här skriver alltså Paulus i 3:1-10 :”Därför böjer jag mina knän , jag Paulus som är Kristi Jesu fånge för er skull, ni hedningar. 2 Ni har ju hört om det uppdrag som Gud i sin nåd gav mig med tanke på er, 3 hur jag genom en uppenbarelse fick lära känna den hemlighet som jag redan i korthet har beskrivit. 4 När ni läser detta kan ni förstå min insikt i Kristi hemlighet.5 I forna generationer var den inte känd för människor så som den nu har uppenbarats genom Anden för hans heliga apostlar och profeter: 6 att hedningarna har samma arv som vi, tillhör samma kropp och har del i samma löfte i Kristus Jesus genom evangeliet. 7 Detta evangelium har jag blivit satt att tjäna med den gåva och nåd som Gud har gett mig genom sin mäktiga kraft. 8 Jag, den allra minste av alla heliga, har fått denna nåd att predika evangeliet om Kristi ofattbara rikedom för hedningarna 9 och att upplysa alla om planen med den hemlighet som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare. 10 Nu skulle Guds vishet i sin väldiga mångfald göras känd genom församlingen för härskarna och makterna i den himmelska världen. 11 Detta var det eviga beslut som han förverkligade i Kristus Jesus, vår Herre. 12 I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och tryggt komma till Gud.13 Därför ber jag er att inte tappa modet när jag får lida för er skull. Det är ju en ära för er.

Nära förbundet med detta är ett annat mysterium, som Paulus beskriver i Romarbrevet 11:25- 36:

”Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel , och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob . 27 Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder . 28 När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, 29 för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. 30 Förr var ni olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått . 32 Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Lovsång till den Outgrundlige

33 O vilket djup av rikedom

och vishet och kunskap hos Gud!

Hur outgrundliga är inte

hans domar,

hur ofattbara hans vägar!

34 Vem har förstått Herrens sinne?

Eller vem har varit

hans rådgivare?

35 Eller vem har gett honom något först

så att han måste betala igen?

36 Av honom, genom honom

och till honom är allting.

Hans är äran i evighet. Amen. ”

Anledningen till och förutsättningen för församlingens tidsålder, som avlutas när ”hedningarna i fullt antal kommit in”, är just Israels förstockelse och allt detta ingår i Guds underbara och för människor ofattbara frälsningsplan, inför vilken Paulus brister ut i lovprisning. Men till sist kommer de judar som trott och tror på sin Messias, att vara ett folk tillsammans med de frälsta hednakristna i den världsvida församlingen. Gud handlar visserligen på lite olika sätt med församlingen som består av judekristna och hednakristna, judafolket och de ofrälsta hedningarna i olika tider men vid Jesu återkomst fullbordas denna Guds underbara hemlighet, att vi alla kommer att vara ett enda, frälst folk från alla olika nationer.

I del II ska jag återvända till Jesu förkunnelse om Guds rike.

Del I

I inledningen konstaterades att hemlighet i biblisk mening handlar om det som varit fördolt hos Gud men som uppenbarats av honom själv. Det handlar om hur hans frälsningsplan för världen blir alltmer tydlig och hur denna är knuten till Guds rike, he basileia tou theou (ἡ βασιλεία τοῦ θεοῦ). Guds rike är där Guds vilja sker och han råder och regerar. Där Gud är, där är hans rike. Det är ett aktivt och dynamiskt begrepp som betecknar suveränt herravälde och auktoritet. Det är en beskrivning av verkligheten, att Gud sitter på tronen och att ingenting kan rubba hans auktoritet.

Guds rike är ett uttryck för Guds person, hur han verkar och i sitt allvetande styr historien i enlighet med sin frälsningsplan. Därför sade Jesus: Guds rike, himmelriket hos Matteus, är här. I och med Kungens ankomst hade också riket kommit. Där Jesus är, där är Guds rike. Det är ett evigt rike, eftersom det är Guds egen verklighet. Det kom bokstavligen till jorden med Jesus, är nu osynligt men verkligt verksamt, och ska bli fullt synligt på jorden vid hans återkomst. Jesus som Guds Son är den som uppenbarar de hemligheter som har med riket att göra, och han gör det i ord och gärningar. I honom såg man, och ser vi idag, hurdan Gud är när han verkar, när hans vilja sker: människor berörs av hans helighet och kärlek, omvänder sig från synd, befrias, upprättas, helas, kallas till tjänst. En annan viktig aspekt är hur Jesus genom att tala i liknelser om himmelrikets hemligheter, både uppenbarar och döljer sanningen.

Därför är uppmaningen till människan inför detta oerhörda: omvänd er, för att ni ska kunna komma in i detta rike. Vänd om från era egna vägar, avgudar, tankemönster. Ändra sättet att tänka, från era egna tankar till Guds tankar. Gör upp med det som skiljer er från Gud, ödmjuka er, tro och ta emot.

Det fanns stora förväntningar på denne väntade kung av Davids hus, som skulle vara Israels Messias och särskilt sådana med politiska förtecken. Man väntade sig att Messias skulle bryta romarrikets förtryck och upprätta ett synligt rike åt sitt folk. Man tog fel på tidpunkten för detta och förstod inte av olika anledningar att Jesus som den lidande tjänaren först måste dö för folkets och alla människors synder och bereda ett folk åt sig innan han vid tidens slut ska komma tillbaka och upprätta det synliga riket. T o m Jesu lärjungar frågade honom innan Jesus lämnade dem och upptogs till himlen (Apg 1: 6): ”Herre, är nu tiden inne för dig att återupprätta riket åt Israel?” Under 40 dagar efter sin uppståndelse hade han undervisat dem om Guds rike innan han lämnade dem och de ställde ändå denna fråga.

Vi människor har alltid haft svårt att förstå Guds tidtabell, i vilken ordning saker och ting ska ske. Paulus fick uppenbarelsen från Gud om församlingen och Guds plan för hednafolkens frälsning innan de fruktansvärda händelser som avslutar vår tidsålder kommer att avbrytas med Jesu återkomst.

+++

Vilka är då himmelrikets hemligheter, som Jesus säger att lärjungarna fått lära känna men inte de andra? Det första och viktigaste svaret är att de har lärt känna Jesus själv. De trodde och tog emot honom som den han var och är, Messias, den levande Gudens Son, något som Petrus senare svarade på en direkt fråga från Jesus (16: 13-17). Jesus själv är himmelrikets hemlighet, Guds fördolda skatt som nu uppenbarats för alla.

För det andra är det hebreiska ord, som Jesus troligen själv använde för ”liknelse” heter maschal och betyder ”gåta, fördolt tal, djupt visdomsord. Det grekiska ordet parabole har innebörden att ställa något vid sidan, att jämföra. Guds rike är så totalt annorlunda än allt vi är vana vid. Det är än så länge osynligt, inom oss som tror, även om vi ser resultatet av dess närvaro när Herren verkar. Det måste därför jämföras med något vi har erfarenhet av: säd som sås, en åker med olika sorters vete, ett brödbak med surdeg, ett senapskorn som växer, ett nät fullt med fiskar. Jesus översätter sin och Faderns osynliga verklighet till kända företeelser för människor i alla tider. Jesus gör det begripligt för oss, hur riket är och fungerar.

Men det finns en annan viktig aspekt, som jag ska koncentrera mig på här.

I Jesu tjänst fanns också uppdraget att förstocka och förhärda genom sina liknelser. Så var det också för Jesaja, vars ord Jesus citerar: Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: ”Varför talar du till dem i liknelser?” 11 Han svarade dem: ”Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12 Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13 Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. 14 På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. 15 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. 16 Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. 17 Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det.

Det är detta som sker när man vägrar lyssna och ta till sig budskapet från Gud. Man förhärdar då själv sitt hjärta till den gräns där Gud låter förhärdelsen ta över och därmed skapas denna andlig dövhet: man hör men hör ändå inte. Budskapet från Gud har denna dubbla effekt: de som vill höra och har öppna hjärtan får mer ljus, större klarhet från Gud. De som tillsluter sitt hjärta och inte vill höra förstår ingenting och förlorar snart det man menade sig äga.

Det är i sin tur en konsekvens av folkets och ledarskapets ovilja att under lång tid höra och omvända sig till Gud. Det når en gräns där resultatet just blir denna oförmåga att alls förstå det man hör. Det är en dom från Guds sida, att förhärda någon, ett konstaterande att den människan fått så många chanser att höra, omvända sig och lyda, men vägrat och detta har gjort hennes hjärta hårt, förstockat. Är hjärtat förstockat av otro och obotfärdighet varken hör, ser eller förstår man vad Gud vill säga. Hjärtat avser här personlighetens centrum med vilja, bevekelsegrunder, moral, samvete, tankeverksamhet, känslor, andliga förmåga och status osv. Ordet hjärta används ca 300 ggr i Bibeln så det finns mycket att säga som inte kan rymmas här, men bäst sammanfattar kanske profeten Jeremia det: ” Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det? ¹⁰ Jag, Herren , utforskar hjärtat och prövar njurarna för att ge åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt. ¹¹

Det är också därför Jesus uppmanar till omvändelse, så att Gud själv kan ge oss ett nytt hjärta och en ny ande. Han ger oss av sitt eget liv när vi föds på nytt in i Guds rike.

Jag kan inte gå in på Jesajas tid här men situationen var andligt sett densamma. Profeten Jesaja hade profeterat, varnat, manat till hörsamhet och lydnad i den andligt avfälliga och politiskt svåra situation landet befann sig på 700-talet f Kr. Men man hade vägrat. Folket hade under lång tid levt i uppror och trolöshet mot Gud och profetens uppgift var delvis ett förhärdelseuppdrag: 6: 11 :”Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade.

Jesajaboken i stort rymmer många domsutsagor varvat med löften om Herrens nådefulla räddning.

Tillbaka till Matteus evangelium så är kap 12 är ett viktigt kapitel för att förstå liknelsekapitlet 13. Där beskrivs hur fariseerna menade att det var med hjälp av ”Beelsebub, de onda andarnas furste” som Jesus drev ut de onda andarna. Allvaret i detta blir klart när Jesus säger att det var den enda synd som aldrig någonsin kommer att bli förlåten: hädelse mot den Helige Ande. Att tillskriva Andens verk den Onde själv är så oerhört att det är svårt att fatta. De har själva valt att gå bakom den gräns där Guds sanning kan nå dem. ”Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker” hade Jesaja sagt (5:20). Så långt hade det gått, att de andliga ledarna som haft tillgång till Guds ord, blivit förmörkade av ett sådant hat gentemot Jesus att de ville döda honom. Nästa steg var detta förfall i total lögn. De hade haft många möjligheter att vilja höra, förstå, lära och tro under den tid Jesus undervisat och gjort under bland folket. Men problemets rot låg också i att de faktiskt inte höll sig enbart till den skrivna Toran, Tanach, utan att det vuxit ram en muntlig Tora som egentligen var kommentarer till den skriftliga och som fått stor betydelse. Traditionerna kring dessa olika tolkningar och ”förfädernas stadgar” hade blivit viktigare än Skriften självt. Mer om det i ett annat inlägg. Men vi förstår att det var så när Jesus, enligt Johannes (5:47) säger: ”Om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. Men om ni inte tror på vad han har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt?”

Kap 13 hos Matt fungerar sedan som en slags vattendelare efter denna händelse. Jesus hade förkunnat, botat och konfronterat fariseer och skriftlärda. Många hade tacksamt tagit emot hans ord och blivit botade medan andra hade förkastat honom, både bland folket och ledarskapet. Som ett resultat av deras ovilja att ta emot budskapet sker denna förstockelse. Det är den verkan Guds budskap får när det inte tas emot. Jesajas profetia går här i uppfyllelse. Han fick själv erfara verkligheten av detta allvarliga läge, när folket vägrat höra under lång tid och till sist inte längre kunde nås i sina hårda hjärtan. Då är det bara en Guds domshandling som återstår. Gud vill alltid rädda men om viljan till omvändelse saknas straffar Gud sitt folk i hopp om att det ska väcka dem till ånger och omvändelse så att han till sist kan visa sig nådig och rädda dem.

Om de hade förblivit i Guds Ord skulle de känt igen sin Messias, hur alla löften fått sitt Ja och Amen genom honom, hur profetiorna uppfyllts. Men detta ingick också i Guds rådslut och plan för alla människors frälsning.

I kommande delar ska jag studera en del av Jesu liknelser lite mer noga.

III Liknelsen om såningsmannen

Jag börjar med denna första och centrala liknelse. Jesus beskriver där hur fyra olika kategorier av människor tar emot Guds Ord. Den är viktig, något som Markusevangeliet betonar i sin version av händelsen: ¹³ ”Han sade sedan till dem: ”Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls?” Man kan dels se den som en förklarande liknelse av hur Jesu ord mottogs när han verkade bland sitt folk, dels en nyckel-liknelse som öppnar många dörrar till översikt och sammanhang i vår läsning av Guds ord i det stora hela. Jag kommer att följa dessa båda spår i den här serien. Min hemsida handlar mycket om att ha ett fågelperspektiv och se de stora linjerna och teman i Bibelns olika böcker.

Det kan tillämpas på oss alla, oss som lever idag och läser Bibeln, och de som Gud talade till genom historien. I Guds Ord finns allt vi behöver för att leva och växa som människor. I säden finns den färdiga växten som en möjlighet, men måste sås i rätt jordmån för att kunna växa. Därför förhåller sig varje människa till detta: Gud har talat, såningsmannen har sått sitt utsäde, men vilken jordmån finns i vårt hjärta för att ta tillvara på det? Det är Guds fråga till oss, och vår fråga till oss själva när vi läser texterna.

Ett sätt att läsa bibeltexterna kan alltså vara genom den här liknelsen, som rymmer så grundläggande principer för vårt förhållande till Gud och hans Ord. Man kan belysa några av Bibelns huvudpersoner utifrån detta perspektiv och tänka sig hur de framträdande gestalterna i Bibeln svarade på Guds tilltal, hur de tog emot hans Ord. Man kan alltså dels läsa bibelböckerna i ljuset av denna liknelse och även använda den som en spegel för oss själva. Vad gick fel när säden aldrig växte upp till moget ax? Varför blev det ingen frukt? Det beror på jordmånen, inte på säden. Kan vi göra något åt själva jordmånen, vårt hjärta , så att Ordet vi hört kan gro och växa upp?

Vi kan kultivera vårt hjärta, vilket kan innebära att vara ödmjuka, villiga att lyssna, lära och lyda vad Gud säger. Det handlar om hur vi lever i stort, vad vi prioriterar, om vi ger Gud tillräckligt med plats. Finns det en öppenhet, vilja att ändra oss, ge Gud rätt när vi blir överbevisade om vår synd. Framför allt innebär det att vi lever i ljuset inför Gud, tar tid i Ordet och i bönen.

Här är liknelsen:

Matteus 13:3-23

”Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. ² Då samlades så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. ³ Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:
”>”En såningsman gick ut för att så. ⁴ När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. ⁵ En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. ⁶ Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det. ⁸ Men en del föll i god jord och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. ⁹ Hör, du som har öron!” 

Vi ser alltså att alla fyra i de olika grupperna hör ordet men sedan upphör likheterna.

I de ofruktbara lyssnarnas fall

förstår de inte vad de hört
rycker den onde bort ordet ur deras hjärtan så att de inte kan tro och blir frälsta
tror de bara för en tid, och i förföljelse, lidande och frestelse kommer de på fall
världsliga bekymmer, rikedom, begär efter annat kväver ordet.
det blir utan frukt.

De fruktbärande lyssnarna karakteriseras av de först verkligen lyssnar, begrundar det och sedan tillämpar det i levande livet.

Evangelisterna framhäver lite olika saker, när det gäller innebörden av liknelsen för att förstå hur vårt hjärta kan vara en god jordmån för Guds ord.

I Lukas version av liknelsen, Kap 8:9-15 förklarar Jesus betydelsen för sina lärjungar. Han säger följande om den fjärde kategorin: ”Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktig och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga”.

Här får vi veta lite mer vilken jordmån som är den bästa för ett fruktbärande. Det ska finnas en genuin vilja, en allvarligt menad inställning att ta ordet på allvar. Det finns många synonymer till uppriktig, som också har med sanning och äkthet att göra. En viktig aspekt är att behålla ordet i detta uppriktiga och goda hjärta. Det har också med uthålligheten att göra. Det är väl det som skiljer ut dem som bär god frukt. De väljer den goda delen först och låter därför inte den onde stjäla den dyrbara skatten som är Guds ord ifån dem, varken genom prövnngar eller frestelser, bekymmer eller världsliga angelägenheter. De är inte så lätt distraherade av annat. De söker Guds rike först och hans rättfärdighet kan man säga, med ett annat Jesusord. De håller Guds ord för att vara det viktigaste och är uthålliga i att både begrunda ordet och leva ut det.

+++

”Du är den Gud som ser mig”. Del I.

Här ska jag nu fundera lite över hur Gud ser på oss utifrån några bibelställen. Det finns många verser som beskriver detta stora mysterium, att vi är sedda och älskade. Jag återkommer i flera delar om olika aspekter av detta. Hurdan är Han, som verkligen ser oss som ingen annan kan göra, som vet allt om oss och ändå älskar oss? Det är en djup mänsklig erfarenhet att vara sedd med kärlekens ögon, att verkligen leva i någons blick. Vi blir till på ett särskilt sätt, bekräftas och kan börja leva i gemenskap. Att leva i Guds blick är det största vi kan erfara.

Det finns ett vackert uttryck från 1 Mosebok 16:13 . Det är Hagar som säger : ”Har jag verkligen fått se en skymt av honom som ser mig”. De flesta känner väl till detta, men det handlar alltså om Saras tjänsteflicka Hagar, som bar Abrahams barn. Sara själv var ju ofruktsam innan Gud ingrep och gjorde ett mirakel när hon efter många år och efter Guds löfte till Abraham födde Isak. Det är inte svårt att förstå de stora spänningar som fanns inom familjen på grund av detta. Men det som återges i de här bibelverserna är när Hagar flytt hemmet efter att Sara bestraffat henne. Hagar hade nämligen visat förakt för sin husmor när hon blivit gravid. Dock var det Sara själv som bestämt att Abraham skulle gå in till henne för att få en son. Bibeln beskriver sanningsenligt konflikter och problem bland de människor som Gud trots det involverade sig med för att genomföra sin gudomliga plan. Det kan vara tryggt att veta för oss alla, som inte heller lever i perfekta omständigheter..

Men det jag vill ta fasta på är alltså att Hagar säger: ”Du är den Gud som ser mig”. Det är ett tema jag ska återkomma till. Gud ser vad som hänt och följer henne på vägen till en vattenkälla i öknen och uppmanar henne att återvända till sin husmor. Gud kommer också att ingripa efter Isaks födelse (kap 21), när hon drivs bort från hemmet och är så förtvivlad att hon återigen går ut i öknen med sin son, denna gången för att dö. VI vet ju att det är Ismael som Gud räddar. Ismael och hans efterkommande kom sedan att spela en negativ roll för löftessonen Isak och hans släktlinje. Men Gud står fast vid sitt förbund med Abraham och skyddar och hjälper även Ismael, trots att han vet att ”Han skall vara som en vildåsna. Hans hand skall vara mot alla och allas hand mot honom” (16:12). Jag går inte in djupare på detta här, utan vill betona hur Gud ser Hagar i hennes situation och griper in. Själva brunnen som detta sker vid får namnet BEER-LAHAJ-ROI, ” Den levandes brunn, han som ser mig.”.

Det är Herrens ängel (mer om detta i ett särskilt inlägg), som naturligtvis vet allt men ändå frågar henne varifrån hon kommer och vart hon går. Det gör Gud även med de första människorna när de gömde sig efter att ha varit olydiga mot Guds vilja . Evangelierna berättar om hur Jesus också ställer avgörande frågor till människor innan han svarar eller säger något. Gud vill tydligen att vi ska tänka igenom vår situation ordentligt och inleda en dialog med honom i sanning och tillit.

Det Hagar var med om gäller för varje människa i alla tider. Gud är den Gud som ser var vi är, vad vi bär på, vad vi flyr ifrån och vart vi är på väg. Han spanar efter oss om vi kommit långt hemifrån, som pappan i Jesu liknelse spanade efter sin son och längtade att han skulle börja vända om och gå hemåt. Gud är som vår Skapare också vår Fader i en viss mening, men vill bli det på riktigt, när vi säger ja till Jesus som vår frälsare och Herre, och föds ovanifrån och på nytt in i Guds rike. Han spanar efter varje människa och vill att hon också vänder om gå hem till honom.

+++

Jag fortsätter i Psaltaren 139:

v 15-16 ”Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda.. Du har skapat mina njurar ,  du sammanvävde mig i moderlivet.  Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.

Gud vår Skapare är med och ser varje människa redan från konceptionen. Han ger oss livet som en gåva. Det är han som skapat livet och alla förutsättningar för livet i stort och i smått. Vi är som människor särskilt skapade i Guds avbild (Gen 1:26) från konceptionen och blir det inte senare, när vi kan tänka, tala och kommunicera. Hans blick vilar sedan på oss varje dag, varje stund genom livet. Det kan väcka både vrede och tacksamhet, obehag och tacksamhet, beroende på hur vi vill förhålla oss till Honom. Hur det än uppfattas från vår sida så är hans intention allenast god. Han älskar oss från början till slut och vill vara vår Fader. Han vill hjälpa och rädda oss. Han erbjuder oss en evig gemenskap bortom döden. Men vad vill vi?

Men vi kommer inte ifrån Gud, var vi än är :

⁷ Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte? ⁸ Stiger jag upp till himlen är du där,  bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. ⁹ Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ¹⁰ ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig. ¹¹ Säger jag: ”Låt mörker täcka mig och ljuset bli natt omkring mig”, ¹² så är inte mörkret mörkt för dig.  Natten lyser som dagen,  mörkret är som ljuset. 

Därför är det lika bra att stanna upp och låta sig bli sedd, genomskådad och genomälskad. Vi kan inte fly från Gud.

Kung David, som också var sångare och musiker och som skrivit denna psalm, började med att säga så här:

” Herre , du rannsakar mig  och känner mig.  2 Om jag sitter eller står vet du det,  du förstår mina tankar fjärran ifrån.  3 Om jag går eller ligger ser du det,  med alla mina vägar  är du förtrogen. 

4 Innan ordet är på min tunga  vet du, Herre , allt om det. 5 Du omsluter mig på alla sidor  och håller mig i din hand.  6 Den kunskapen är för underbar  för mig,  den är så hög att jag inte kan  fatta den. ”

Nästa bibelställe knyter an till detta, att vara genomskådad. Det är kanske det man vill undvika när man flyr från Guds blick. Man vill inte se sig själv i Guds ljus, inte erkänna allt man tänkt och gjort fel, inte erkänna sin svaghet och sitt beroende.

”Hans ögon var som eldslågor”, berättar Johannes i Uppenbarelsebokens första kapitel, när han får se den uppståndne och förhärligade Herren Jesus Kristus och faller ner vid hans fötter som död. Jesu ögon brinner av helighetens eld, kärlekens eld, rättfärdighetens eld, renhetens eld. Vi vet att eld både värmer och bränner, renar och förtär. Guds kärleks eld värmer våra hjärtan och renar oss samtidigt från det som skiljer oss från honom.

Mer om det en annan gång.

Om att vinna seger

Inledande ord om Uppebarelseboken.

De brev till församlingarna som Jesus Kristus själv dikterade för sin tjänare Johannes är så viktiga och rika i betydelse, och det har skrivits hyllmetrar med kommentarer till dem och hela Uppenbarelseboken. Det är intressant att ingen annan bok i NT rymmer så många hänvisningar till GT, vilket blir tydligt redan i de första kapitlen.

Det är åtminstone långt över hälften av verserna, som anspelar på symboler, teman, profetior och förebilder i GT. Man kan säga att frälsningshistorien från Genesis och genom alla bibelböcker kulminerar i Upb och sammanfattas. Gud avslutar det han påbörjade och vi får inblick i de sista omskakande händelser som banar väg för Jesu återkomst.

Till sist ska Guds boning stå bland människorna och den långa vägen från Edens lustgård till skapandet av en ny himmel och jord, är fullbordad. Så för att börja förstå denna bok, är det bra att vara inläst på de gammaltestamentliga texterna, särskilt Hesekiel och Jesaja, Daniel, och 1:a och 2:a Moseboken.

Men Upb är också en tröstebok för de kristna, som förföljdes svårt under kejsar Domitianus (81-96 e Kr), och är så idag. Ropet från martyrerna ljuder ännu, om hur länge det dröjer innan Gud ska döma jordens invånare och straffa dem för deras blod. Det är verkligen en tröstebok för martyrerna i alla tider, att Gud är på tronen och när tiden kommer för hans domar ska frälsningen fullbordas. Därför ska man vara försiktig med spekulationer om alla svårbegripliga detaljer, som kommer att klarna efterhand, och istället låta sig uppmanas till förbön och förberedelser inför det som måste komma.

1:a versen är viktig: ”Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han sände sin ängel och gjorde det känt för sin tjänare Johannes, ² som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd , allt vad han själv har sett.”

+++

Jag ska fundera lite kring dessa sju sändebrev i kap 2-3 och schematiskt försöka ringa in vad uppmaningen till övervinnande består i, vad vi måste segra över. Det är lika betydelsefullt att förstå idag som då. Jesus ställer den andliga diagnosen på tillståndet i dessa församlingar med stor precision. Han pekar ut vilka faror som möter dem och vad de troende behöver ändra på och vad han kan berömma dem för. Detta har gällt i alla tider och är helt avgörande nu, när vi befinner oss i den yttersta tiden.

Jesus kommer snart tillbaka för att hämta sin brud. Må vi vara redo och idag höra vad Anden säger till församlingen. Mycket är fortfarande svårt att förstå i boken som helhet och tolkningarna skiftar, men vi har detta löfte, som ingen annan bibelbok rymmer:

”Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära.”  (1:3)

Det finns också en skarp varning till den som lägger något till eller drar ifrån denna profetias bok i 22:18-19.

Uppmaningarna handlar alltså om:

att inte överge den första kärleken och om omvändelse,
om att vara uthållig i förföljelsen och trofast intill döden,

om att bevara det som blivit givet, om att stå emot villolära

om att hålla församlingen ren från varje form av avguderi och otukt, falska lärare, profeter och självutnämnda ledare
om väckelse och vaksamhet.

2: 1 Skriv till församlingens ängel i Efesus:
Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de sju ljusstakarna av guld: 2 Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. 3 Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat. 4 Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. 5 Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats. 6 Men det berömmer jag dig för, att du hatar nikolaiternas gärningar, som också jag hatar. 7 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis.

1) Uppmaningen från Jesus består alltså i att bevara den första kärleken och att hata ”nikolaiternas lära”. Ordet betyder folkbesegrare och många menar att de handlar om framväxten av en sektliknande gruppering. Den kan ha utvecklats till ett dominant ledarskap som Gud inte auktoriserat. Det finns en annan teori om att det var diakonen Nikolaus (Apg 6:5) , som lyckades få med sig anhängare, när han började smyga in villoläror och avguderi i sin tjänst. Det är nog mer spekulativt. Men dessa nikolaiter kan hur som helst, menat sig ha friheter att äta offerkött som offrats vid hedniska fester till avgudar. Men det var viktigt för de första kristna att följa beslutet som togs på apostlamötet, skildrat i Apostlagärningarna 15, där det står i v 20:

”Därför anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud, ²⁰ utan bara skriva till dem att hålla sig borta från sådant som blivit orent genom avgudadyrkan , från sexuell omoral, från kött av kvävda djur och från blod.

Det var en brännande fråga, som handlade om de troendes förhållande till det hedniska samhället. Paulus tar också upp detta i 1 Kor 10.

8 Skriv till församlingens ängel i Smyrna:
Så säger den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen: 9 Jag känner ditt lidande och din fattigdom, men du är rik. Jag vet hur du hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans synagoga. 10 Var inte rädd för vad du kommer att få lida. Se, djävulen skall kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och under tio dagar kommer ni att få utstå lidanden. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona. 11 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.

2) Församlingen får inga tillrättavisningar alls utan uppmuntras bara att hålla ut i prövning och lidande. Uppmaningen består i att bevara troheten i detta och inte frukta.

III

12 Skriv till församlingens ängel i Pergamus:
Så säger han som har det skarpa, tveeggade svärdet: 13 Jag vet var du bor – där Satan har sin tron. Och du håller fast vid mitt namn och förnekade inte tron på mig ens i de dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor. 14 Men något har jag emot dig, att du har några där som håller sig till Bileams lära, han som lärde Balak att sätta ut en fälla för Israels barn, så att de åt kött från avgudaoffer och bedrev otukt. 15 Så har också du sådana som på samma sätt håller sig till nikolaiternas lära. 16 Omvänd dig därför! Annars kommer jag snart över dig och strider mot dem med min muns svärd. 17 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det.

Återigen är det ”nikolaiternas lära” och även Bileams lära, som Jesus varnar för. Bileam, som vi läser om i 4 Mos 22-24, kunde inte förbanna Israel som kungen av Moab hade befallt honom att göra, men enligt ovanstående var det han som ”lärde Balak att sätta ut en fälla för Israels barn, så att de åt kött från avgudaoffer och bedrev otukt”. Det är inte så tydligt uttryckt den gt-liga texten, att Bileam låg bakom det hela. Det antyds bara i kap 31:15-16. Men det handlar återigen om avguderi och otukt. Andlig och fysisk otukt brukar höra ihop. Avgudadyrkan trängde in i församlingen kanske genom de hemliga gillen och sällskap, där kött offrades till avgudarna, och som ledande kristna deltog i.

Det var en religionsblandning som pågick och en upplösning av Guds regler för hur de troende skulle bete sig i ett samhälle som var så påverkat av de olika avgudakulterna.

Skriv till församlingens ängel i Tyatira:
Så säger Guds Son, han som har ögon som eldslågor och fötter som skinande malm: 19 Jag känner dina gärningar, din kärlek och din tro, ditt tjänande och din uthållighet, och jag vet att dina senaste gärningar är fler än dina första. 20 Men det har jag emot dig att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som säger sig vara profetissa och undervisar och förleder mina tjänare att bedriva otukt och äta kött från avgudaoffer. 21 Jag har gett henne tid att omvända sig, men hon vill inte omvända sig från sin otukt. 22 Se, jag lägger henne på sjukbädden, och de som bedriver otukt med henne skall komma i stor nöd, om de inte omvänder sig från hennes gärningar. 23 Jag skall döda hennes barn, och alla församlingarna skall inse att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar. Och jag skall vedergälla var och en av er efter hans gärningar. 24 Men till er andra i Tyatira, ni som inte har denna lära och inte känner Satans djupheter, som man kallar det, till er säger jag att jag inte lägger på er någon ny börda. 25 Men håll fast vid det ni har, till dess jag kommer. 26 Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, 27 och han skall styra dem med järnspira, liksom man krossar lerkärl, 28 såsom jag har fått den makten av min Fader. Och jag skall ge honom morgonstjärnan. 29 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.

”Kvinnan Isebel”, med ett namn vi känner igen från den gammaltestamentliga drottningen Isebel, som ju var gift med kung Ahab, och som förledde honom och folket in i Baalsdyrkan. Hon var oerhört manipulativ och sällsynt ond i sina strävanden att utplåna den sanna gudsdyrkan i landet genom att försöka döda Herrens profeter. Istället fanns över 800 avgudaprofeter vid hovet när det var som värst. Vi vet ju att det inte lyckades och hur stark konfrontationen med denna demoniska kvinna var för Guds profet Elia. Hennes slut blev därefter och hon drabbades av Guds dom. Denna andemakt som var verksam genom den omnämnda kvinnan i församlingen var lika förödande för församlingens liv som för det gamla gudsfolket.

Typiskt nog kallade hon sig profetissa och fick undervisa och förledde de troende till avguderi och otukt. Domen över henne är också sträng och över den som lät sig förföras av hennes lögner. Församlingens och de kristnas förhållningssätt till denna ännu i högsta grad verksamma andemakt måste vara lika skoningslös och resolut. Den uppträder tyvärr ofta i kvinnors gestalt, som säger sig ha nya uppenbarelser och läror, som egentligen är ”satans djupheter”. ”Isebel” accepterar inte Guds auktoritetsordningar i församlingen, hon sätter sig över dem och skaffar sig en position genom att skickligt manipulera sig fram. Hon gör sig märkvärdig med utombibliska ”uppenbarelser” och binder gärna människor till sig själv. Hon är helt skrupelfri och högmodig, vill dominera och vara i centrum.

Det gäller att avslöja denne djupt gudsfientliga andemakt och stoppa den.

3 1 Skriv till församlingens ängel i Sardes:
Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag känner dina gärningar. Du har namnet om dig att du lever, men du är död. 2 Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö. Ty jag har inte funnit att dina gärningar är fullkomliga inför min Gud. 3 Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig. Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig. 4 Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga. 5 Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar. 6 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.
Domen över denna församling är allvarlig. Den är död i Guds ögon trots att den har namn om sig att leva.

Skriv till församlingens ängel i Filadelfia:
Så säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna: 8 Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. 9 Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som säger att de är judar men inte är det utan ljuger. Jag skall få dem att komma och falla ner inför dina fötter, och de skall förstå att jag har dig kär. 10 Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov. 11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. 12 Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. 13 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.

Den andra församlingen som Herren inte går tillrätta med. De uppmuntras bara att fortsätta hålla fast vid Herrens Ord och behålla vad de har.

VII

Skriv till församlingens ängel i Laodicea:
Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse: 15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. 16 Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. 17 Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken. 18 Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se. 19 Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig. 20 Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. 21 Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron. 22 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.”

Det var mycket illa ställt med Laodicea. Texten talar för sig själv. Herren tålde inte den ljumhet och det högmod, som präglar den.

Forts följer

Den maskerade ljusets ängel och Guds Sons härlighet. I

Jag ska här fundera lite kring betydelsen av detta bibelsammanhang i 2 Kor 11, och särskilt v 13. Det är en viktig text på många sätt eftersom den varnar oss för att bli bedragna. Jesus varnade sina lärjungar för bedrägerier och förförelser. Paulus varnade för falska apostlar som predikade en annan (främmande) Jesus och att de därför tog emot ett annat (främmande) evangelium och en annan (främmande) ande. Det är lika aktuellt för oss idag. Samma sataniska makter som står bakom bedrägeriet är verksamma då som nu, och det särskilt i den sista tid vi lever i nu innan Jesus ska komma tillbaka och hämta sin rena brud. Renhet handlar om trohet till Gud, att bara tillhöra honom.

2 Kor 11:13 11 1 Hoppas ni kan stå ut med lite dårskap från min sida. Visst står ni ut med mig, 2 eftersom jag brinner för er med Guds iver. Jag har trolovat er med en enda man, Kristus, och vill föra fram en ren jungfru till honom. 3 Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.

4 För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en annan ande eller ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna. 5 Jag menar att jag inte på något sätt är underlägsen dessa ”superapostlar ”. 6 Även om jag inte är någon vältalare saknar jag inte kunskap, och den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er.7 Eller var det en synd jag begick när jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och predikade Guds evangelium för er utan ersättning? 8 Andra församlingar plundrade jag genom att ta emot lön för att kunna betjäna er. 9 När jag var hos er och saknade något låg jag ingen till last, för bröderna som kom från Makedonien försåg mig med det jag behövde.

På alla sätt aktade jag mig för att bli en börda för er, och det tänker jag fortsätta med. 10 Så sant Kristi sanning finns i mig ska ingen i Achaias områden ta ifrån mig den stoltheten. 11 Varför? För att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör.12 Och jag tänker fortsätta göra som jag gör, för att hindra dem som söker ett tillfälle att framstå som våra jämlikar i vad de skryter med. 13 Sådana människor är falska apostlar, oärliga arbetare förklädda till Kristi apostlar. 14 Och inte undra på det, Satan själv förklär sig till en ljusets ängel. 15 Då är det inte underligt om även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. Men de ska få det slut som deras gärningar förtjänar.

+++

Det grekiska ordet för att ”förklä sig” (tidigare översättning ”förskapa sig”) är μετασχηματιζό, metaschematizo. Det betyder en yttre förändring, en förställning. Att Paulus använder just detta verb säger oss att det just handlar om ett utanpåverk, en maskering. Om satan, som det här handlar om, förändras till det yttre och ser ut som en ljusets ängel, så motsvaras det inte av en inre verklighet. Det rör sig enbart om en yttre, kosmetisk förklädnad. Han ser ut som en ljusets ängel, men är det inte.

Det är en annan fråga hur han lyckas med det..

Det verb som däremot används om Jesus på förklaringsberget är ett annat, μετεμορφώθη, metamorfeå, förvandlas. Den förvandlingen har sin grund i hans innersta väsen och visar sig en kort stund i det yttre. Jesus uppenbarar sitt innersta, han är full av ljus, han är ljuset själv, och hans ansikte lyser som solen. Han liknar Gud själv i denna stund. Det är en teofani, han visar vem han är: Guds Son. Den härlighet, som annars var fördold under hans jordeliv, hade han i sitt väsen från Fadern och den blev synlig en kort stund. Den strålade här ut ifrån honom.

Samma ord används förresten också av Paulus i Rom 12:2, där det talas om att vi ska förvandlas genom förnyelsen av våra tankar.

Här är texten från Matt 17:1-13:
17 1 Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg där de var ensamma. 2 Då förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3 Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med honom.4 Petrus sade till Jesus: ”Herre, det är gott för oss att vara här . Om du vill ska jag göra tre hyddor här: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.” 5 Medan han ännu talade kom ett lysande moln och sänkte sig över dem. Och en röst ur molnet sade: ”Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!” 6 När lärjungarna hörde det, föll de skräckslagna ner på sina ansikten. 7 Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: ”Res er upp och var inte rädda!” 8 Och när de lyfte blicken, såg de ingen annan än Jesus.9 På väg ner från berget befallde Jesus dem: ”Berätta inte för någon vad ni sett förrän Människosonen har uppstått från de döda.” 10 Lärjungarna frågade honom: ”Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma ?” 11 Han svarade: ”Elia ska komma och återupprätta allt. 12 Men jag säger er: Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. På samma sätt ska också Människosonen lida genom dem.” 13 Då förstod lärjungarna att han talade till dem om Johannes Döparen.

+++

För att återknyta till texten i 2 Kor 11 så är det ju helt tydligt att satan aldrig kan bli en verklig ljusbärare. Hans natur kan inte förändras utan är och förblir densamma: en lögnares och mördares från begynnelsen med målet att bedra och döda. Men för att nå sitt mål måste han uppträda som ett ljusets sändebud för att lura människan att tro att han är den som bringar kunskap. Det är samma bedrägliga bluffkonster han använt sig av från början: att erbjuda människan de ”goda” frukterna från kunskapens träd som egentligen är dåliga och onda.

De ”goda” frukterna sitter ju på fel träd, på det av Gud förbjudna trädet. Men satan framställer det förbjudna och därmed onda som något gott, erbjuder det som verkar gott, ser bra ut: ett fantastiskt erbjudande att den lilla människan ska bli som Gud och ha den fulla kunskapen om allt, om ont och gott, i sin hand och i sin makt. Hon som var danad av stoft skulle bli som den evige Guden, Skaparen själv.

Han förnekar och förvanskar det Gud sade vara lagöverträdelse, ett brott och som leder till döden genom att påstå motsatsen.

Budet var enkelt och glasklart: ät inte av det trädet. Punkt. Det oerhörda var ju att människan skapats till Guds avbild, men det räckte inte. Hon ville bli som Gud, råda över all kunskap själv, och liksom Gud äga odödligheten. Satans lögner avslöjar hans egna ambitioner att bli större än Gud själv, få tillbedjan och ha all makt. En skapad ängel som får storhetsvansinne och vi vet hur det slutar för honom, tack och lov.

Han har alltid försökt göra det onda till gott, mörker till ljus, fel till rätt. Han är den store manipulatören, mästerbedragaren, som förvrider allt Gud säger och gör. Han förvanskar Guds ord för att få människan på fall och under sin makt, för att vanställa och förnedra henne, och därmed tillfoga Guds fadershjärta smärta.

+++

Han fortsätter att framställa sig som ljusets ängel och erbjuder genom sina falska apostlar ett annat evangelium, en annan ande, för att förföra och lura de troende bort från den uppriktiga troheten till Kristus. Ett annat evangelium är alltid ett korslöst evangelium, ett villkorslöst evangelium, utan Guds kraft till frälsning. En annan ande kan aldrig stadfästa Guds sanna Ord, vittna om och förhärliga Kristus allena.

Det är återigen samma gamla frestelse, att människan ska vara oberoende av Gud, ha egen inneboende kunskap och gudomlig insikt utan att behöva underordna sig Guds auktoritet och Jesus Kristus som Herre. Men Guds Ord avslöjar detta för oss så att vi har möjlighet att välja rätt, välja Jesus allena, Guds Ord, välja att tro och lyda Gud.

Vad är sanning? I-II

I Vad är sanning?

Det är många som har ställt denna fråga genom historien. En del menar att det finns lika många svar som det finns frågeställare, att sanningen är relativ och subjektiv. Den aspekten finns naturligtvis eftersom vi uppfattar saker olika, men det grundläggande för sanningen är att den överensstämmer med verkligheten och är lika sann oberoende av subjektiva tyckanden. Det finns b la vetenskapliga sanningar, fakta som är objektivt sanna och personliga meningar om vad som är sant.

Men här ska det handla om sanningen med stort S, den absoluta Sanningen som är grunden för verkligheten. Sanningen om Gud , om oss, om skapelsens upphov.

Pilatus ställde den frågan till Jesus efter att Jesus hade sagt följande: .. ”Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit i världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.” (Joh 18: 37-38). Det är själva kärnpunkten i den existentiella frågan om sanningen. Bara han som Guds Son vet vad sanning är och han sändes till världen för att vittna om den.

+++

På grekiska, αληθεια, aletheia, och det betyder det som inte är dolt, det som är uppenbarat. Sanningen som vi får del av är det Gud uppenbarat. Det han uppenbarat om verkligheten blir tillgängligt och begripligt för oss. Vi vet inte av oss själva vad som är sant om Gud och oss själva utan måste få höra det från honom själv.

Det ligger i sakens natur att Gud som är sanningen, har sanningen och därmed definierar vad som är sant, just uppenbarar eller av-slöjar den bokstavligen för oss (uppenbarelse på grekiska är Ἀποκάλυψις, apokalypsis, och det betyder att lyfta av eller bort en slöja).

På hebreiska, אֱמֶת, emeth. Roten till detta ord är det som är tillförlitligt och bestående. Här betonas trofastheten. Bara genom att titta på begreppen får vi en bra inledning till att förstå betydelsen av sanning i biblisk mening. Gud är trofast och tillförlitlig. Hans ord och handling är ett. Det finns ingen dubbelhet, inget som är dolt eller osäkert. Gud är den han säger att han är och gör det han säger. Vi kan lita på honom. Som alltid när det gäller Bibeln och beskrivningen av Guds väsen och egenskaper, handlar det inte om teoretiska modeller utan det är förankrat i verkligheten. Gud talar och agerar i vår värld på ett begripligt sätt. Vi kan rent empiriskt konstatera att Gud gör det han säger. Han talar alltså sanning, vilket visar sig i det han gör. Därför kan vi tro och lita på honom.

Gud gör sanningen tillgänglig genom det han uppenbarat i sitt Ord. Sanningen om vem han är, vilka vi är och varför våra livsvillkor ser ut som de gör, det förflutna och framtiden. Sanningen om allt väsentligt för tid och evighet. Vi är ju skapade i hans avbild med förnuft och samvete och får sedan i pånyttfödelsens under delaktighet i den Helige Ande, som hjälper oss att förstå sanningen.

På samma sätt som liv, kärlek, rättfärdighet och nåd, är sanningen fullkomligt ett med Jesus Kristus. Han är sanningen förkroppsligad. I sitt liv och sin död och uppståndelse gör han denna sanning verklig för oss. Korset är Guds absoluta centrum och vårt centrum. Utifrån det förstår vi vad sanning, vad kärlek, vad rättfärdighet är.

Sanningen är därför inget abstrakt begrepp som kan frikopplas från Jesus. Tvärtom. Jesus är den som uppenbarar, avslöjar, visar vem Gud är. Han är Gud, Gud som uppenbarad i världen. Han är själva verkligheten som kommer till oss, den avslöjade sanningen om vad livet egentligen är ämnat att vara, hur allt var tänkt från början och hur Gud vill att det ska bli. Bara Skaparen av universum vet vad hela verkligheten är. Sanning, verklighet och uppenbarelse hör ihop.

Vi får inte bara veta att Gud skapade universum utan att han kommer att ta tillbaka oss och hela skapelsen till sig själv i sin mäktiga räddningsaktion som kulminerar när Jesus kommer tillbaka. Han upprättar oss och Gud själv kommer att vara totalt närvarande, när fördärvsmakterna eliminerats. Gud kommer att segra över all lögn, all ondska och i hans eviga rike regerar sanningen, tillsammans med rättfärdighet och kärlek.

Men om vi ändå frågar vad sanning i sin absolut betydelse är, så är det omöjligt att frikoppla den från Gud. Gud är den ende som har all kunskap, all överblick. Som skapare har han full kontroll över evighet och tid, över de fundamentala värden världen skulle fungera i enlighet med. Det som ÄR enligt Guds vilja är också sant, gott, rätt och vackert.

Vi vet att upproret mot Guds skapelseordning och syndens konsekvenser medför att dessa värden förvrids. Lögnaren, som bedrog de första människorna, förvanskade vad Gud sagt och resultatet blev påtagligt: människorna börjar ljuga, skylla ifrån sig, tänka onda tankar och göra onda gärningar i sin separation från Gud.

Lögnen är alltså en i högsta grad närvarande makt i mänsklighetens historia som vilseför, bedrar och binder. Därför kom Jesus, för att omintetgöra själva ursprunget till all lögn, den onde själv, och bryta dess makt.

I oss själva förmår vi inte utan Guds hjälp att förstå och leva i sanningen. Samvetet, Guds Lag, förnuft, moral, kunskap hjälper oss en bit på väg och gör det möjligt att fungera i en samhällsgemenskap som också är byggd på lagar. Men för att förstå Sanningen, som gör oss fria, måste vi lyssna på Jesus och låta hans ord förbli i oss.

II Sanning och frälsning.

Sanning har allt med Guds frälsning att göra. Jesus, som ÄR Vägen, Sanningen och Livet, är den som uppenbarar vem Gud är och vägen till Gud går genom honom. Frälsning är ett rikt begrepp och innefattar frihet från fördärvsmakterna, frid med Gud , ett sunt sinne, ett helat liv och vissheten om ett liv med honom i både tid och evighet.

Här ska jag fundera över hur frälsning och sanning hör ihop i enlighet med vad Guds Ord säger. I 1 Tim 2:4 står det att det är Guds vilja att alla ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Att komma till kunskap om sanningen är att få höra om Jesus, tro och ta emot hans räddning och växa i den kunskapen, som är grundat i ett liv i gemenskap med Gud.

Paulus skriver i 2 Tess 2:9-12 att människor kommer att gå förlorade för att de inte tog emot sanningen och älskade den så att de kunde bli frälsta. När man inte böjer sig för Guds sanning, inte vill ta emot och älska den, sänder Gud villfarelsens makt så att man sätter tro till lögnen. De som inte har trott på sanningen kommer att bli dömda. Att inte sätta tro till sanningen är enligt Paulus, att finna behag i orättfärdigheten.

I Johannes kap 8 fördjupas förståelsen av sanningen. Det finns villkor som det alltid gör i det Gud säger. Det finns ett om ni gör si eller så, så sker detta. Om ni inte gör det, så sker följande. Gud är klar och tydlig med vad som gäller i förbundet för de troende.

³¹ Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, ³² och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” ³³ De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?” ³⁴ Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. ³⁵ Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. ³⁶ Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. ³⁷ Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. ³⁸ Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.” ³⁹

De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar. ⁴⁰ Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham. ⁴¹ Ni gör er faders gärningar.” De svarade: ”Vi är inte födda i äktenskapsbrott. Vi har bara en fader, Gud.” ⁴² Jesus svarade: ”Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. ⁴³ Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. ⁴⁴ Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. ⁴⁵ Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen. ⁴⁶ Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? ⁴⁷ Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”

Detta är en oerhört rik text, som vi kan lära oss mycket av. Det gäller inte bara för de judar som trodde på Jesus utan för oss alla idag. Det första steget för oss alla är att sätta vår tro till Jesus. Vad som sedan gäller är att förbli i Jesu ord. Bara så kan vi bli Jesu lärjungar och förstå sanningen, som kommer att göra oss fria. Lögnen binder oss och bara sanningen gör oss fria.

Det första budet. I

förbundsarken

Här är texten jag ska fundera över:

2:a Mos 20:1-6
” Och Gud talade alla dessa ord: 2
Jag är Herren , din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. 3
Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. 4
Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. 5 Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren , din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, 6 men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud. ”

Det är alltså avgudadyrkan som får så allvarliga konsekvenser: barn i tredje och fjärde släktledet kommer att straffas för fädernas missgärning. Hur kan det komma sig?

Det är synd direkt mot Gud, mot hans auktoritet och herravälde på ett särskilt sätt och Gud är en ”nitälskande” Gud. Det hebreiska ordet קַנָּא, qanna, betyder svartsjuk, men inte som vi definierar det i våra mänskliga relationer. Det har med Guds exklusivitet som Herre och Skapare att göra och den helighet som utmärker hans väsen: ingen liknar honom. Han är helt avskild från synden, det onda och döden. Han är den ende som har rätt och värdigheten att bli vördad, fruktad, åtlydd, erkänd, trodd och älskad.

Han kan kräva exklusiv tillbedjan och lydnad för att han är den han är. Det är samtidigt ett sätt att skydda människan från meningslöst och skadligt avguderi. I GT betecknas avgudarna som tomma, ett intet. När vi kommer fram till NT har vi en klarare beskrivning av den mot Gud fientliga andevärlden.

Därför är den så oerhört allvarlig. Redan i 1:a Moseboken varnade Gud och sade till de första människorna, att om de bröt mot det enda bud han hade gett dem i Eden, skulle de döden dö. Här ser vi en princip som är genomgående när det gäller Guds bud och hans Ord i det stora hela: det rymmer alltid villkor och följdriktigt konsekvenser av valet. Om du gör si eller så, kommer detta att hända. Det andra ledet innehåller då beskrivningen av konsekvenserna av överträdelsen i förväg, som en varning till människan:
1) Du skall inte äta av trädet med kunskap om gott och ont 2) om du gör det skall du döden dö.

Gud som den ende sanne Guden och skaparen förbjöd sitt folk att göra sig bildstoder eller avbilder av de skapade tingen ( det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Konsekvenserna av avgudadyrkan är förödande. Romarbrevet, kap 1: 18-32 beskriver mänsklighetens historia utifrån detta perspektiv när man tillber det skapade framför Skaparen själv.

Gud låter straffet drabba barnen, eller annorlunda uttryckt, följderna av detta förfärliga förbundsbrott är att Guds beskydd viker undan och att de och deras barn blir utlämnade åt de onda makternas inflytande. Gud kan inte välsigna och vara med dem när de medvetet går utanför hans vilja och ord, de gränser Gud dragit upp, rakt ut i mörkret.

Det är inte bara de själva som drabbas personligen här och nu, utan magnituden av detta lagbrott, denna synd, är sådan att den får ett eko över generationsgränserna. Det finns grafiska exempel på detta i Bibeln, vad som händer med folket när de förfaller till avgudadyrkan.

Det påverkar hela familjens liv. Det kan finnas fler aspekter av detta; fadern, föräldrarna, andra ledare i olika sammanhang alltifrån en förening till de högsta politiska makthavarna, påverkar alltid gruppen på gott och ont. Alla med auktoritet har ansvar och deras val påverkar gruppen. Här är bara ett av många exempel på hur Gud varnar sitt folk för konsekvenserna av olydnad. Längre fram i historien, under profeten Jeremias tid och i samband med den stora katastrofen som förstörelsen av Jerusalem innebar, är det återigen denna avgudadyrkan som är orsaken till nöden, se Jer 44:1-23.

”Tag er till vara så att ni inte glömmer det förbund som Herren , er Gud, har slutit med er, så att ni inte gör er en avgud, en bild tvärtemot vad Herren , din Gud, har befallt dig. 24 Ty Herren , din Gud, är en förtärande eld, han är en nitälskande Gud. 25
När du har fött barn och barnbarn och ni bott länge i landet, om ni då försyndar er genom att ni gör er en avgud, ett slags bild, och därmed gör det som är ont i Herrens , din Guds, ögon och väcker hans vrede, 26 då tar jag i dag himmel och jord till vittne mot er att ni snabbt kommer att utrotas ur det land dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning. Ni kommer inte att leva där länge utan kommer att helt förgöras. 27 Och Herren skall skingra er bland folken, och endast ett litet antal av er skall bli kvar bland de hednafolk som Herren skall driva er bort till. 28 Där skall ni tjäna gudar som blivit gjorda av människohänder, gudar av trä och sten. De kan varken se eller höra, äta eller lukta. 29 ”>Men om ni där söker Herren , din Gud, skall du finna honom, om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ. 30 När du är i nöd och allt detta händer dig i kommande dagar, skall du vända om till Herren , din Gud, och lyda hans röst. 31 Ty en barmhärtig Gud är Herren , din Gud. Han skall inte överge dig eller förgöra dig. Han skall inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina fäder. ”

Detta Guds egendomsfolk, som Gud hade ingått förbund med och själv garanterade löftena i detsamma, hade ingen ursäkt egentligen. Ett förbund innehåller alltid både villkor och löften och det är Guds som bestämmer båda. De hade sett Guds handlande så direkt och påtagligt när Gud reste upp Mose för att föra dem ut ifrån slaveriet i Egypten. De hade bevittnad Guds stora kraftgärningar och under, hans omsorg om dem under ökenvandringen. Gud varnade alltid sitt folk för hur konsekvenserna av olydnaden skulle bli på så många ställen i Skriften : 5 Mos 4, 11, 28.

Att göra sig dessa eländiga avgudar av skapade ting kallar Gud för att hata honom. På något sätt måste korruptionen börjat i hjärtat: de hade avfallit från Gud. Vad innebär det att hata Gud? Man vill inte ha något med honom att göra så till den grad, att man går sin egen väg och vänder sig till främmande gudar. Man vänder ryggen åt honom och vill inte lyssna. Här möter vi återigen detta genomgående tema i Bibeln: det viktigaste är hjärtat:
5 Mos 6: 5-9 ”Och du skall älska Herren , din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft. 6 Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på hjärtat. 7 Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. 8 Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på din panna. 9 Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar. ”

För den som vill älska och lyda Gud är blotta tanken på att överge Gud och tillbedja sina händers verk, en omöjlighet. Proportionerna talar för sig själva när Gud säger att han ska visa nåd mot tusen släktled när man älskar honom och håller hans bud. Tusen släktled får nåd jämfört med tre eller fyra släktled som får ta konsekvenserna av olydnad. Kan det sägas tydligare än att Guds vilja är att visa NÅD mot alla…

Nu är detta Gamla Testamentet och vi måste påpeka att från vårt kristna perspektiv och det nya förbundet i Jesus Kristus, kan dessa förbannelser brytas över enskilda och släkter. Genom Jesu död på korset utplånas synden och straffet, för den som omvänder sig och tror :

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. ¹⁰ Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. ¹¹ Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam . ¹² Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. ¹³ Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst .  ”

Som troende har vi sedan en stor uppgift att be för vår släkt. Det är visserligen ofta ett livslångt bönearbete som kräver kamp och uthållighet, men det är vår kallelse. Vi vill ju att framför allt våra närmaste ska bli räddade och Guds välsignelser komma över vår familj och släkt.

Det finns två vägar:
5 Mos 30: 15-20 ”Se, jag lägger i dag fram för dig livet och vad gott är, döden och vad ont är, 16 då jag i dag befaller dig att älska Herren , din Gud, att vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rådslut, för att du må leva och föröka dig, och för att Herren , din Gud, må välsigna dig i det land dit du kommer för att ta det i besittning. 17 Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem, 18 så kungör jag för er i dag att ni förvisso skall förgås. Ni kommer inte att leva länge i det land dit du drar över Jordan för att komma och ta det i besittning. 19
Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva, 20 genom att du älskar Herren , din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Ty detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob. ”
Jesus säger som svar på en fråga från en skriftlärd, om vilket bud som är störst:
Mark 12: 28-31
” Jesus svarade: ”Det främsta är detta: Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en. 30 Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. 31 Sedan kommer detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.”

Liknelsen om såningsmannen

Jag börjar med denna första och centrala liknelse. Jesus beskriver där hur fyra olika kategorier av människor tar emot Guds Ord. Den är viktig, något som Markusevangeliet betonar i sin version av händelsen: ”Han sade sedan till dem: ”Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls?” Man kan dels se den som en förklarande liknelse av hur Jesu ord mottogs när han verkade bland sitt folk, dels en nyckel-liknelse som öppnar många dörrar till översikt och sammanhang i vår läsning av bibeln i det stora hela. Jag kommer att följa desa båda spår i den här serien.

Det kan tillämpas på oss alla, oss som lever idag och läser bibeln, och de som Gud talade till genom historien. Där finns allt vi behöver för att leva och växa som människor. I säden finns den färdiga växten som en möjlighet, men den måste sås i rätt jordmån för att kunna växa. Därför förhåller sig varje människa till detta: Gud har talat, såningsmannen har sått sitt utsäde, men vilken jordmån finns i vårt hjärta för att ta tillvara på det? Det är Guds fråga till oss, och vår fråga till oss själva när vi läser texterna.

Ett sätt att läsa bibeltexterna kan alltså vara genom den här liknelsen, som rymmer så grundläggande principer för vårt förhållande till Gud och hans Ord. Man kan alltså dels läsa bibelböckerna i ljuset av denna liknelse, dels använda den som en spegel för oss själva. Vad gick fel när säden aldrig växte upp till moget ax? Varför blev det ingen frukt? Det beror på jordmånen, inte på säden. Kan vi göra något åt själva jordmånen, vårt hjärta , så att Ordet vi hört kan gro och växa upp?

Vi kan kultivera vårt hjärta, vilket kan innebära att vara ödmjuka, villiga att lyssna, lära, vara villiga att ändra oss. Det handlar om hur vi lever i stort, vad vi prioriterar, om vi ger Gud tillräckligt med plats. Finns det en öppenhet och ge Gud rätt när vi blir överbevisade om vår synd. Framför allt innebär det att vi lever i ljuset inför Gud, tar tid i Ordet och i bönen.

+++

Här är liknelsen:

Matteus 13:3-23

Vi ser alltså att alla fyra i de olika grupperna hör ordet, men sedan upphör likheterna.

I de ofruktbara lyssnarnas fall

förstår de inte vad de hört
rycker den onde bort ordet ur deras hjärtan så att de inte kan tro och blir frälsta
tror de bara för en tid, och i förföljelse, lidande och frestelse kommer de på fall
världsliga bekymmer, rikedom, begär efter annat kväver ordet.
det blir utan frukt.

De fruktbärande lyssnarna karakteriseras av de först verkligen lyssnar, begrundar det och sedan tillämpar det i levande livet.

Evangelisterna framhäver lite olika saker, när det gäller innebörden av liknelsen för att förstå hur vårt hjärta kan vara en god jordmån för Guds ord.

De väljer den goda delen först och låter därför inte den onde stjäla den dyrbara skatten som är Guds ord ifån dem, varken genom prövnngar eller frestelser, bekymmer eller världsliga angelägenheter. De är inte så lätt distraherade av annat. De söker Guds rike först och hans rättfärdighet kan man säga, med ett annat Jesusord. De håller Guds ord för att vara det viktigaste och är uthålliga i att både begrunda ordet och leva ut det.