Principen om liv genom död och självutgivelse finns inristad i själva skapelsen.

Vår värld skulle inte kunna existera om inte människor överallt i alla tider gett av sig själva för att hjälpa andra, samarbeta, verka för andras bästa. Det tydligaste exemplet är naturligtvis föräldrar som ger av sina resurser, sin tid, sin kraft, och ibland även sin hälsa och sitt liv. Man accepterar att man kommer i andra hand, får avstå från mycket, men man gör det av kärlek för sina barns bästa . Deras  välfärd är viktigare än de egna intressena.

Gud har lagt ned  starka krafter i föräldrarinstinkten hos människan och alla levande varelser att nära sin avkomma, skydda, lära, leda, hjälpa dem, vilket är en förutsättning för livet. Det finns naturligtvis många tragiska undantag från denna ”naturlag”, människor som är dysfunktionella av olika orsaker och inte kan ta sitt ansvar, men det är ett annat ämne.

Men vi lever i en farlig och ond värld där människor också är kapabla att begå fruktansvärda  handlingar mot andra. Det är en tragisk realitet, vilket också visar att Bibelns människosyn är mest trovärdig.

Trots allt är dock kärleken den starkaste makten i universum, för Gud vår Skapare ÄR kärlek, kärlek i konkret handling. Kärleken ger styrka, mod och även djup frid och glädje i de svåraste stunder. Den som ger, får alltid tillbaka, enligt denna ”gudsprincip”. Kärleken, godheten och rättfärdigheten ska segra till slut.

Det ligger alltså i kärlekens natur att utge sig själv, ge av sitt liv till andra på olika sätt. Det finns så många exempel på detta.

Gud själv uppfyllde  själv denna princip när han kom in i världen och blev en av oss. Jesus levde för att ge sitt liv, sin kärlek, sin undervisning om Gud, sin helande kraft, sitt ljus till alla. Han föddes för att ge sitt liv i kärlek med avsikten att rädda oss alla tillbaka till Gud.

Det är naturligtvis en absolut skillnad mellan det som sker i den naturliga världen och det Gud gjorde på ett övernaturligt och mirakulöst sätt när hans Son dog på korset, gav sitt liv i döden. Jesu utgivande kärlek till det yttersta innebär att det finns förlåtelse alla människors synder och uppståndelseliv. Det är universums största händelse, historiens höjdpunkt, när Guds Son blev människa och gav sitt liv för oss.

Men samtidigt verkar som sagt denna lag i skapelsen genom död till liv,  sådd och skörd. Den verkar i de stora och små sammanhangen i naturen och i våra samhällen.  På en social nivå ger man av sig själv till andra i praktisk omsorg, förbön, hjälp. Om inte detta var en verklighet skulle de destruktiva krafterna som är inriktade på att sätta sig själv främst på bekostnad av andra.

Vetekornet faller i jorden och dör och av det kommer en skörd. Vi livnär oss alla av växter och djur som dött för att vi ska få äta och leva. Vi lever av andras arbete i att bereda föda och alla led där emellan, andra lever av oss och våra livsuppehållande insatser. Vi ger ut och tar mot i en oändligt stor levande process där vi skapar förutsättningar för liv, förmedlar liv, tar emot. I allt detta verkar Guds försyn att skydda och stärka livet och vi får bidra med vår lilla del.

Kampen mellan det goda livsbejakande kärlekens liv i världen som är korsmärkt och den onda  självcentreringen pågår och är smärtsam.  Upprättelsen kommer till sist, när hans kärlek, liv, rättfärdighet blir den enda rådande lagen i den nya skapelsen. Då skall det onda och allt lidande det åstadkommer utplånas, tillsammans med döden själv.

+++

Jesus sade följande inför sin död:

Jag får återkomma till de två sist verserna vid ett annat tillfälle.

+++

Evangelisten Johannes är koncentrationens mästare. I en eller ett par meningar sammanfattar han det väsentliga om Gud själv. Jag ska i flera inlägg gå igenom en del av hans evangelium och brev och reflektera över dessa verser, som utgör en viktig del av fundamentet för den bibliska teologin och vår tro.

Jag börjar med två verser ur hans evangelium

17:3 Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. 

Denna enda vers säger allt om vårt stora privilegium, den ofattbara nåd Gud visat oss. Vi kan lära känna Honom själv, och det är vad det eviga livet egentligen är, vad det  går ut på. Det är att ha gemenskap med Gud. Det handlar inte främst om en uppsättning dogmer och regler vi ska följa utan om att bli förtrogen med Gud själv, älska, tillbe, tacka, lyssna, lyda, följa och samtala med. Det handlar först och främst om en person, och det finns ingen så underbar person som Jesus, det går inte att beskriva. Men det betyder inte att den kristna läran är oviktig, tvärtom. För att vi ska kunna lära känna Herren själv måste vi veta vad som är sant om honom i Hans eget Ord, det som gäller för alla tider.

Vi kan alltså ha gemenskap med levande Gud, umgås med honom på ett så nära sätt som med ingen annan, men alltid med respekt och gudsfruktan. Vi blir aldrig ”kompis” med Gud och kan inte ta vår kallelse lättsinnigt. När vi känner Gud är vi delaktiga i Hans eviga liv, det liv som är helt unikt. Vi känner väl till det biologiska, fysiska, själsliga livet, men när vi föds på nytt av Guds Ande får vi Guds eget liv i vår ande. Det livet kan aldrig dö, det livet (ζωή zōē) är Guds eget väsen, och Gud ÄR kärlek (ἀγάπη agapē).

Villkoret för att lära känna en annan människa är att verkligen vara intresserad av denne, att ge sig tid att lyssna. Det gäller Herren Jesus också, att vi sätter honom främst rent praktiskt varje dag genom att ta tid att be och samtala med honom, läsa Bibeln, lyssna in hans röst för att göra hans vilja. Det är också att vara stilla och bara ta emot hans kärlek, vila i hans närvaros frid. Förhoppningsvis finner vi många stunder under dygnets timmar att umgås med honom.

Johannes skrev även om detta i sitt första brev:

+++

10:14 Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern.

Här uttrycker Jesus samma sak. Han säger i samma kapitel också att fåren följer den gode herden eftersom de känner hans röst. Därför följer de inte främlingar, falska herdar. Den som känner Jesus är inte lättlurad och kan förhoppningsvis skilja på det som är sant och falskt. Det är särskilt viktigt i vår tid, att inte bedras och lockas med av falska herdar som visserligen kan säga de rätta orden, men som ändå inte följer Överherden Jesus av hela sitt hjärta.

+++

Här finns en bra genomgång på Apologias YouTube-kanal. Apologia fokuserar på att förklara och försvara den kristna tron.

+++

Vi befinner oss alla mitt uppe i en osynlig, men högst påtaglig strid, som handlar om sanningen, vad som stämmer överens med verkligheten och med  fakta, vad som är rätt. Vad är det som ger en så korrekt beskrivning av en företeelse som möjligt , bygger på påvisbara fakta och bevis så långt det är möjligt, och som vi därför rimligen kan lita på?

Konfrontationsnivån är hög om vad som är sant i vår tid och insatserna är höga för många. Många menar sig ha rätt och tar som sin uppgift att övertyga andra, mindre vetande. Tyvärr blir samtalsklimatet därefter,  onyanserat och inte sällan aggressivt.

Varför dras man till  konspiratoriskt tankestoff? Finns en lockelse att gräva djupare och upptäcka sådant som andra inte ser, för att känna sig som en mer upplyst person? Man tillhör ju då en slags invigd elit som har kunskap som andra saknar och det kan stärka självkänslan, stoltheten. Det ger ju en känsla av tillhörighet och det kan finnas en slags trygghet i starka övertygelser.

Hur ska vi veta vad som är sant? Det är svårt eftersom forskare är oense, partier är oense om hur man bäst löser de stora samhällsproblemen, olika grupper, familjemedlemmar och vänner är oense. Det finns inga enkla svar, men som alltid får man inhämta så korrekt information som möjligt, utvärdera och försöka väga alternativen och hitta det mest förnuftiga förhållingssättet som bygger på kunskap, pragmatism och det allämma bästa. Man behöver inte i den processen misstänkliggöra andras perspektiv, stämpla dem som okunniga eller bedragna.

Så långt det är möjligt får vi alla vara lyssnande och lärande, även om det finns en gräns när det balanserade meningsutbytet spårar ur i konspirationsidéer. Vi ska inte alltför snabbt dra slutsatser och tro på det vi hör eller läser, utan granska allt med urskiljning och kritiskt tänkande. Det är nödvändigt att väga alternativet och försöka komma fram till vad som är rimligt och rätt.

Det har funnits och finns många konspirationsteorier. Det kan börja med vaga aningar, kopplas med annat tankegods och växer till en löst sammansatt och svagt dokumenterad teori.  Det kan handla om 9/11, mord på höga politiker, nu i vår tid Covid-19, vaccinationskonspirationer, ”den djupa staten”, konspirationer om makthavare. QAnon är ett typiskt fenomen av detta slag, som tyvärr växer, inte bara i USA. Sorgligt nog hakar även kristna på dessa trender, kristna som borde kunna stå emot alla deras tvivelaktiga påståenden. För oss är ju sanningen viktigast, och även vad som är rimligt och förnuftigt.

+++

Ytterst handlar det om vår relation till den absoluta Sanningen och vår frälsning, som bara Gud själv har, och Är. Jesu oerhörda och livsavgörande anspråk som varje människa måste ta ställning till är: ”Jag är vägen, sanningen och livet.  Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.

Här är konfrontationen nödvändig eftersom Jesus absoluta anspråk på sanningen möter konstant motstånd och hat. Men det är inte möjligt att kompromissa med Guds sanning just för att det är Hans sanning, som kommit till oss och som vi bara kan ta emot. Vi får bara vara förvaltare av evangeliet och ge det vidare som det formulerades i Bibeln.

Det är ett ämne för sig, som jag inte tar upp här. Istället handlar det om de sanningar vi tar till oss som medborgare i ett land, i den här världen.

+++

Hur påverkar lögnen, halvsanningar oss? De gör oss osäkra, förvirrade, kanske rädda. Hur kan man veta vem man ska lita på?  Det skapar en slags alternativ verklighet just för att den inte är byggd på det som är sant och som stämmer överens med verkligheten. Själva lögnen är ju en slags alternativ verklighet som förvrider perspektiven, vänder upp och ner på allt, förvränger ord och begrepp. Vår verklighetsuppfattning är ju till stor del byggd på övertygelser om vad som är sant, vilka vi till stor del kan vara överens om. Det hindrar ändå inte att vi ändå har olika meningar och åsikter, perspektiv och förståelse. Så kommer det alltid att vara.

Tecknet på en sund tankeprocess är just att man inte tror sig själv vara den ende som har absolut rätt utan att man kan korrigera sig själv, lära, men ändå inte låter sig påverkas av andras felaktiga påverkansförsök. Det handlar återigen om respekt, och vetskapen om att alla är ansvariga för vad de tänker och gör inför sitt eget samvete, och ytterst inför Gud själv som vet allt.

Halvsanningar och lögn är livsförstörande, de gör oss inkrökta i oss själva och vår egen grupp som tycker som vi, och avskärmar oss  från att leva i en sund och öpen dialog med andra om faktabaserad kunskap. De försätter oss i en negativ och konfrontativ position där vi misstänker andra människor och grupper och utgår från att de har fel. Det är heller inte nyttigt att hysa misstankar, negativa attityder, rädsla eller hopplöshet.

Dessa tankar bekräftas sedan av likasinnade som tillsammans upplever sig vara emot den stora blinda majoriteten.

+++

Nu till den stora frågan: finns det människor och hemliga grupperingar som har så mycket makt och inflytande att de kan dra i vissa trådar bakom kulisserna? De är resursstarka och bedriver sitt spel med ett tydligt mål och en lika klar plan. Det händer alltså mycket bakom det vi har vetskap om, eftersom dessa sammanslutningar är hemliga och verkar i det fördolda. De har i sin tur lojala medarbetare i olika institutioner på ett globalt plan med samma agenda. Är det även ytterst andemakter bakom de stora globala skeendena som konspirerar mot levande Gud för att försöka stoppa Hans frälsningsplan från att fullbordas?

Det kan vara så, även om vi inte förstå i detalj hur allt hänger ihop. Samtidigt finns ingen plats för spekulationer och övertolkningar. Men Bibeln talar trots allt om detta, bla aposteln Paulus, och därför måste vi ta det till oss:

2 Tess 2: Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa✱ träda fram, fördärvets son, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. 5 Minns ni inte att jag sade er detta medan jag ännu var hos er? 6 Och ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka så att han kan träda fram först när hans tid kommer. 7 Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen.

Hur skulle Laglöshetens människa kunna få makt och välde en gång i framtiden, när tiden är inne, om inte detta hade föranletts av en lång process i historien? Det är många steg som tagits för att bereda vägen för den person som också kallas Antikrist. Upproret mot Gud har funnits från tidens början, det som kallas ”laglöshetens hemlighet”,  och bakom alltsammans står naturligtvis Lögnaren, den onde själv. Det är ingenting vi ska gräva ner oss i, utan bara konstatera att det är så.

Men det är en stor och viktig skillnad mellan att sakligt försöka analysera de tillgängliga fakta man har, och att bygga en hel teori på överdrifter, spekulationer, osäkra bevis, inslag som inte hör hemma i just den kontexten, och rädsla. Det gäller att undvika en osund fixering vid mörkrets makter och att vara försiktig i sina slutsatser så att man inte går i fällan och blir uppfylld av detta konspiratoriska tankestoff.

Som kristna litar vi på att Gud själv har allt under kontroll, även det som pågår i det fördolda. I kaotiska situationer vet Herren vad som verkligen händer, och vår uppgift är att be att Hans vilja ske ske, medan vi väntar på större klarhet och förståelse.

Jag har skrivit om det i andra inlägg https://alefochomega.com/category/kristus-och-antikrist/, särskilt del II och III, och även här : https://alefochomega.com/2020/07/01/manadens-reflektioner-juli/    om du är intresserad av att läsa mer om det. Jag kan inte upprepa vad jag redan skrivit om här.

+++

Fortsättning följer om Lögnens makt.

Vi har väl alla förundrats och fascinerats när vi blickat upp mot sjärnhimlen, medvetna som vi är om dess ofattbara storlek. Man kan reagera på olika sätt inför hur liten jorden är i vår egen galax,  knappt en synlig punkt i dess utkant som försvinner i universums enorma vidder. Vi befinner oss inte i centrum och många menar att det måste finnas civilisationer där ute som kan vara mer avancerade än vår. Många menar därför att vetenskapliga fakta inte bara omfattar universum självt utan även människan. Hon är enbart en materiell varelse som utvecklats ur primitiva livsformer under årmiljoner. För en icke-troende bevisar det hur omöjligt det är att tro på en personlig Skapare som ser till varje liten människa på vår visserligen vackra och unika planet, men ändå så obetydliga prick i ett expanderade universum som är så ofattbart stort.

Man kan alltså mena att universum bara uppkom av sig självt i BigBang för 13.5 miljarder år utan någon förklaring till varför eller hur det kunde ske. Den gamla frågan om hur något uppstår ur intet måste då ställas om igen. Det har inte kommit något tillfredsställande svar vad jag vet..

Man kan sedan lika väl mena, baserat på det Gud uppenbarat om sin skapelse, att Han skapade universum. Vi ser  samma galaxer och lever under samma naturlagar, men vi tolkar det på olika sätt utifrån olika förutsättningar.

Vi ser samma vackra stjärnhimmel och håller oss till de fakta vi känner till idag om materia, gravitation, svarta hål, galaxer osv. Forskningen utvecklas ju hela tiden och det finns fortfarande många stora obesvarade frågor om de 95 % av universum som man inte vet mycket om. Vad är mörk materia? Vad är mörk energi? Hur hänger de fysiska lagarna i makrokosmos ihop med det ärkvärdiga fenomen som uppträder i mikrokosmos, på subatomär,  kvantmekanisk nivå?

Men vi skiljer oss alltså i synen på om det finns en intelligent skaparhand bakom allt. Det är inte så konstigt, det behövs tro för att vi ska förstå att Gud har skapat allt, och oss människor med ett bestämt syfte. Tron är ett svar, en reaktion på det vi hört och läst om Gud i Bibeln. Gud har uppenbarat, alltså avslöjat tillräckligt mycket om sig själv för att vi ska kunna tro på honom och leva i gemenskap med honom.

Gud har också skapat naturlagarna och gjort det möjligt för oss att undersöka många av dem, även om jag tror det finns en gräns för vårt vetande. Själva tiden och rummet sätter gränserna. Men det ligger i vår natur att utforska, utöka vår kunskap så långt det är möjligt. Den förmågan och drivkraften fick vi av Skaparen själv.

Det finns ett helt annat sätt att se på saken. För oss troende visar  detta enorma universum med sina två tusen miljarder galaxer istället på Gud Skaparens storhet, både när det gäller dess omfattning och omsorgen om oss. Det har han nämligen visat i den rent konkreta historien när han sände sin Son till vår jord för att visa vem han själv är för oss. Gud är en personlig Skapare, som också älskar oss var och en på ett personligt sätt och vill rädda oss från det onda. Gud är stor, mäktig och full av härlighet och kraft, och det han gjorde i sitt skaparverk visade han också när han uppväckte Jesus från de döda. Det kommer också att ett stort skaparunder när vi en dag kommer att få nya kroppar vid tidens slut och de dödas uppståndelse. Allt Gud är och gör är för oss mirakulöst, vi kan inte förstå dess storhet, men vi kan tro och vara tacksamma för det han gör. Universums mäktighet återspeglar alltså något av vår himmelske Faders skaparkraft och ära. För honom är ingenting omöjligt.

Det är två helt olika områden, det vi kan beräkna, utforska och förstå om det rent materiella universum å ena sidan, och det som berör vilka vi är som de unika människor å den andra. Vi består inte enbart av materia i våra kroppar, som också är uppbyggda av samma grundämnen som finns i kosmos, utan är också ande och själ. Var kommer vår immateriella del ifrån? Hur har materien blivit besjälad, självmedvetet medvetande i oss som gör att vi kan tänka, tala, planera, begripa vår omvärld, kommunicera med andra och med Gud? Är det verkligen bara en slump, om än en mycket intelligent slump?

Vi är en del av naturen i sin helhet, men så mycket mer än enbart den materia som utgör vår kropp och som läggs i graven. Bibeln har dock en sund helhetssyn på människan, ett holistiskt perspektiv som man säger idag, och gör inte den åtskillnad mellan det själsliga/andliga och det fysiska, som om det själsliga/andliga skulle vara finare och vi då också levde vidare i någon slags andlig sfär. Absolut inte. Gud skapade vår kropp och andades sin livsande i oss så att vi med våra själsfunktioner kan fungera i den komplexa verklighet som vi alla relaterar till, och i vår ande kan kommunicera med Gud själv. Vi måste födas på nytt av Guds Ande för att det ska bli möjligt, i oss själva är vår relation med Gud skadad genom synden och vår ande död innan Jesus gör oss levande inför Gud.

Detta är inledningen. Jag ska försöka reda ut lite av det här i några inlägg.

+++

Som kristna kan vi lita på det Bibeln uppenbarar om Gud som vår Skapare och Frälsare. Det Gud gör som suverän Skapare  är själva utgångspunkten för oss, att hela skapelsen är ett verk av honom själv. Ingenting har uppstått av sig själv, genom slumpen eller en avsiktslös evolution utan genom Guds geniala plan och design. Gud talade universum, allt som finns till existens genom sitt Ord. Existens betyder etymologiskt att ”träda fram ur, komma ut ur”. Allt skapat kom bokstavligen ut ur, trädde fram ur intet genom Guds skapande ord.

Men hur gick det till och hur kan vi kombinera detta med naturvetenskapens många och banbrytande upptäckter om kosmologin? Utan Kopernicus, Gallilei, Newton, Lemâitre och alla andra fram till Einstein och efter honom, hade vi förblivit i en förkrympt uppfattning om universum där jorden var i centrum kring vilken allting snurrar. Vetenskapen har bidragit med så många viktiga fakta till vår förståelse av oss själva, naturen och universum. Men dessa kan aldrig ensamma ge hela sanningen om oss själva. Därför behöver vi ta till oss vad filosofer tänkt, konstnärer skapat, men framför allt vad Gud själv sagt om vilka han skapats oss till att vara. Vi

Det är ju ändå också ”vår” Gud det handlar om när forskare kartlägger det stora okända i makro-och mikrokosmos. Gud har ju möjliggjort för oss människor att åtminstone delvis utforska och förstå hans verk matematiskt och fysiskt, kemiskt och biologiskt. När Gud bestämmer sig för att skapa något utanför sig själv, han som är evig, självtillräcklig med oförgängligt liv inom sig, måste nödvändigtvis tid och rum uppstå ”utanför” honom. Vi är ju inte panteister som menar att Gud och skapelsen är ett och detsamma. Nej, Gud är Gud i , och allt skapat är skilt från honom rent ontologiskt, men är helt beroende av hans uppehållande kraft och försyn. Guds Ande verkar sedan naturligtvis i skapelsen och i mänsklighetens historia.

Förbindelsen mellan den oskapade, helige,  mäktige Guden, fylld av liv och härlighet, och världen, är just genom Ordet. Gud talar sitt Ord och allt blir till. På samma sätt blir Guds Ord människa i Jesus Kristus, och människan kan därmed försonas med Gud och äntligen bli den Gud skapat henne att vara i Kristus. Vi skulle ingenting veta om inte Gud hade talat. Ordet rymmer därför liv, ÄR liv, som Gud är liv. Gud skapade livet och vill alltid skydda och  bevara livet mot alla förstörande krafter.

Gud uppehåller också allt genom sitt ord, och när han bestämt att tiden är inne för att avsluta denna värld, så kommer det att ske så. Gud är från början absolut suverän Herre över sin skapelse, trots det kaos som råder genom syndens och dödens makt, ondskan och lidandet. Världen är ännu i den ondes våld, som evangelisten Johannes skrev. Men Jesus har besegrat den onde själv på korset och det är bara en tidsfråga innan han kommer tillbaka och upprättar sitt rike av rättfärdighet, frid, kärlek, godhet och trygghet. Varför det är på det sättet skriver jag om i många andra inlägg, kan inte säga mer om det här.

Vad är då liv? Det kräver ett eget kapitel att reda ut, för det finns så många definitioner av liv, och alla olika livsformer i dess stora mångfald och skönhet. Men liv i en högre betydelse är kärlek, förnuft, kreativitet, gemenskap, ordning, avsikt, mål osv osv. Guds eget liv rymmer alla dessa egenskaper och kvaliteter som är absoluta och unika. Vi får av nåd bli delaktiga av hans eget liv, som han skapar i oss  genom sin Ande när vi tillhör honom.

+++

Del II

Man brukar tala om två böcker där vi får kunskap om Gud, Skriften och naturens bok. Det ligger mycket i detta, viket särskilt blir tydligt när man tittar tillbaka på historien. Vi måste då läsa dessa två böcker från sina förutsättningar och på ett kompletterande sätt, helt enkelt för att de uppenbarar olika saker om Gud och om hans skapelse.

Jag tar upp det här eftersom det ju finns en del kreationister som tror på en ung jord (7-10 000 år gammal) och som är aktiva i att försöka bevisa detta, vilket orsakar en del problem. Man begår det historiska misstaget att tillämpa strikta vetenskapliga perspektiv på Bibeln och gör ingen åtskillnad mellan det som Guds ord verkligen handlar om och det vetenskapliga utforskandet av den värld vi lever i. Det finns naturligtvis en pågående debatt inom forskarsamhället om de olika slutsatser man kommer fram till.

Det Gud uppenbarar om sig själv och oss,  om hur han verkar  i historien för att frälsa oss, är helt unikt och absolut centralt. Det är Bibelns kärna, dess budskap. Hela den fantastiska skapelsen med detta överflöd av liv ,  djur, växtlighet, skiftande naturtyper, det mäktiga och ofattbart stora kosmos, och så vi människor som de enda varelser som är medvetna om detta på ett sådant sätt att vi kan tala, skriva, förstå och läsa om det. Vi är också självmedvetna på ett sätt som skiljer sig från djuren. Gud förberedde ett hem i universum på vår fantastiska  planet för oss  att leva i gemenskap med vår Skapare.

Det är intressant att  den senaste tidens forskning visat att många djur har känslor och har utvecklat smarta beteenden som gynnar deras överlevnad. Som jag ser det återspeglar allt Gud skapat hans härlighet, skönhet, förstånd. Alla och allt har sin viktiga plats i de små och stora ekosystem, livssystemen som  fungerar tillsammans i den stora helheten.

Så människan är i centrum för Guds kärlek och intresse. Hans skapade henne till sin avbild och för att man och kvinna tillsammans skulle förvalta jorden.  Gud bryr sig om sparven, haven, skogarna, allt han skapat. Men det är bara människan som kan ha en medveten relation med sin Skapare, och när människan bröt denna genom sin överträdelse, sin synd, satte Gud sin frälsningsplan i verket. Det är vad Bibeln handlar om: vår Skapare som älskar oss så mycket att han gör allt för att rädda oss från att leva skilda från honom, i  andlig död och fördärv, nu och för evigt.  Han gör det yttersta offret, ger sin Son att dö för att sona vår synd och uppstå för att ge oss nytt liv.

Sedan finns mycket annat av värde som vi får veta om skapelsens början, om faktiska historiska händelser, om framtiden. Men som jag förstår det är det omöjligt att läsa in vårt moderna vetande om fysik, astronomi, biologi och kemi i dessa gamla texter för att få dem att ”stämma” med vad vi vet idag. Guds syfte var inte primärt att  avslöja universums hela komplexa struktur i vetenskaplig betydelse. Ingen skulle ha förstått det i alla fall.

Många menar att alla detaljer i Gen 1-11  måste stämma i enlighet med våra vetenskapliga kriterier, annars kan man tvivla på tillförlitligheten i Guds ord i stort. Men det tror jag är fel. Författarna skrev präglade av sin tids vetande och kultur, men kunde ändå i berättelserna förmedla tidlösa sanningar om våra existentiella villkor som ger oss svar på de viktigaste frågorna.

Vad gäller evolutionsteorin och hur vi kristna ska förstå texterna om människans skapelse är det omöjligt att överblicka och återge de olika synsätt som finns. Det pågår en intressant diskussion mellan kristna forskare inom kemi och biologi och teologer.

Det blir svårt när man driver sin tolkning, sin förståelse av texterna så långt att man menar sig ensam ha rätt. Ofta berömmer man sig om att vara just de (enda) som verkligen läser Bibeln litterärt, som det står skrivet, medan andra tolkar, dvs feltolkar eller förvränger Det är enligt mitt sett att se en omöjlig premiss. Att verkligen läsa som det står bokstavligt innebär egentligen det motsatta: att utgå från de olika litterära stilarna och vad de vill säga. Bara så förstår vi vad Gud ville säga genom sina tjänare som skrev ner detta. Vi tror alla att Bibeln verkligen är Guds inspirerade ord, men vi kan ha olika meningar om hur vi bäst förstår t ex skapelseberättelsen. Det måste vi leva med och respektera.

Det är svårt att hävda att jorden inte är mer än högst 10 000 år gammal i ljuset av alla vetenskapliga fakta vi har tillgängliga idag.

Men det finns  kreationister som instämmer med vetenskapen om åldern på universum till ca 13,5 miljarder år. Som kristen ”måste” man ju vara kreationist. Vi tror alla på Bibeln och dess första mening att Gud skapade himmel och jord, dvs allt som finns, i begynnelsen, och att det finns en definitiv början och ett lika definitivt slut på historien.

En del av dessa menar att Gud använde evolutionen som ett sätt att skapa världen i olika steg. Andra menar att Intelligent Design är ett sätt att förstå detta , men då utgår man inte från någon religiös uppenbarelse eller ens Gud, utan från rent vetenskaplga premisser. Man menar sig se att bakom alla livsprocesser finns en intelligent designer, för det kan omöjligt bara vara slumpens verk bakom vår fantastiska värld. Det finns en pågående reflektion om hur människan skapades, inte som ett resultat av evolutionen utan som ett direkt ingripande av Gud i förhistorien Jag återkommer kanske till detta i detalj.

Det är komplicerade sammanhang och det pågår diskussioner bland kristna om hur vi får ihop vår tro på Gud och hans ord med forskningens resultat, och man kommer fram till olika resultat, vilket måste respekteras.

Det är upp till var och en att pröva detta.

Historiskt sett har ju Kyrkan  av olika skäl motarbetat forskning och naturvetenskapliga upptäckter. Kopernicus, Kepler, Galilei kunde bevisa att kyrkan hade fel som hävdade att jorden var den orörliga himlakropp runt viken sol och måne cirkulerar. Newton förklarade varför de rör sig. Han kunde visa att gravitationen är den kraft som driver solsystemet. Den får planeterna att gå runt i sina banor runt solen och månen i sin bana runt jorden.   Dessa vetenskapsmän stod s a s på Guds sida när de gjorde det rätta, de studerade världen och kosmos med de rätta metoderna och blandade inte in Bibelns världsbild i detta,  samtidigt som de flesta av dem var troende.

Det är på samma sätt idag. Forskare studerar vår värld, mikro-och makrokosmos med de relevanta verktyg man utvecklat och kommer fram till vissa resultat som kan prövas. Dessa forskare kan vara ateister eller kristna, men det påverkar inte själva forskningen. Det är vad man gör med detta som skiljer dem åt. De kristna forskarna tackar Gud och imponeras av Hans geniala skapelse, ateisterna bekräftar sin världsbild där det inte finns plats för någon Gud och Skapare.

Det handlar alltså om hur man tolkar fakta, läser in dessa basfakta vi alla kan vara överens om i ett större sammanhang, i en världsåskådning. Därför kan vi läsa Skriftens ord med vissheten om att Gud föredlat sin vilja, sitt eget ord till oss , och lära oss mer om de stora vetenskapliga upptäckter som gjorts. För oss blir bara Guds ära ännu större på detta sätt och vi förundras över vår Skapares makt och ofattbara höga förstånd, godhet och skönhet och hur han även är vår Frälsare genom Jesus Kristus, och den som är med oss och leder oss idag genom sin helige Ande.

+++

Här är en intressant föreläsning av astrofysikern Hugh Ross. Han är kristen och vill både sprida evangelium och undervisa om Guds mäktiga gärningar i skapelsen. Hemsidan är https://reasons.org/

Fortsättning följer.

Tre delar till att börja med, om vår tankevärld. 

Allt börjar i vår inre värld med tankar, som sedan i formuleras i ord, i språk i vid mening. Vi uttrycker våra uppfattningar,  tolkningar och förståelse av oss själva och vår omvärld i det talade språket men även i kroppsspråk. Det är en mycket komplicerad process som omfattar påverkan utifrån, egna bedömningar och viljebeslut i ett intrikat samspel mellan individ och omgivning , allt från den närmaste omgivningen till de stora tankeströmningarna i samhället.

Vi påverkas hela tiden och måste välja vad som verkar sant och rätt. Då beror det mycket på var vi hämtar vår information, vilket skapar vår verklighetsuppfattning. Det är viktigare än någonsin i vår värld att efterforska och bedöma sanningshalten i allt vi läser, i media, på sociala plattformar, inom humaniora och vetenskap.

Nu tror jag ju inte på postmodernismens befängda teorier om att det inte finns några fasta skapelsegivna kategorier och ingen objektiv sanning utan bara individuella tolkningar som är lika riktiga. Det finns fortfarande  oföränderliga sanningar  som vi kan vara säkra på. Vår kunskap och förståelse är visserligen naturligt nog relativ utifrån vår begränsade horisont , men det finns fakta vi alla kan, och måste, vara överens om för att livet och samhället ska fungera. Det finns fysikaliska lagar i universum, biologiska lagar för livet, moraliska lagar och objektiva normer som måste ligga till grund för våra liv. 

Vi har dessutom en säker informationskälla i Bibeln, där vi får en helhetsbild av Guds vilja med sin skapelse. Vi uppmanas också aktivt att söka hans visdom. Det klokaste vi kan göra är att inse att vi inte vet och förstår allt och att vi behöver hjälp att tänka sakligt och nyanserat.

+++

Allt började också en gång med en tanke, ett förslag i form av några ord som stod i strid med Skaparens egna ord. När de första människorna accepterade och tog emot orden som var lögn, slog de rot i människornas sinne och påverkade deras liv. Det har sedan dess varit en strid om sanningen.

När Jesus började sin offentliga tjänst inledde han med att säga : ”Omvänd er och tro evangelium.” Ordet för omvändelse på grekisk är μετανοεῖτε metanoeite, som betyder att ändra sinnelag, tänka om och därmed i praktiken även leva annorlunda. Vi tänker nämligen ofta fel om Gud, oss själva och världen. Jesu ord, Guds eget tilltal till oss innehåller den sanning vi behöver för att inte längre missa målet (  ἁμαρτία, hamartia= synd) utan komma rätt med vårt liv, i tankevärlden och i handling. 

Det första och viktigaste som återupprättas är relationen till Gud själv. Vi tänker om och förstår att vi behöver få rätt relation till Gud genom att tro på Jesus, som löste det för oss omöjliga problemet med vår synd och skuld.

När perspektiven vridits rätt och Guds tankar och ord fått utöva sitt välgörande inflytande på oss så mycket att vi alltmer renats från felaktigt tänkande, attityder och gärningar, ser vi annorlunda på verkligheten. Vi kan bättre hantera de komplicerade sammanhang vi ställs inför i vår vardag och får en klar riktningsgivare för vårt eget liv. Vi kan bedöma de mänskliga ideologier, religioner och idéer i tiden som omger oss utifrån ett absolut centrum: Gud och hans ord. Ingen blir färdig med denna process, den pågår hela tiden.

Vad gäller de fakta som talar emot varandra i kontroversiella ämnen, och den mängd information som slår emot oss dagligen, har vi ett ansvar att bedöma det så bra som möjligt och inte alltför snabbt ge efter för konspirationer, rykten, enkla lösningar. Vi får helt enkelt lära oss att tänka väl genom att rannsaka oss själva och förstå varför vi tänker som vi gör. Vad är motivet, avsikten, målsättningen. Det är ett både lärorikt och spännande äventyr att förstå både våra egna och andras sätt att tänka. Framför allt kan vi själva förändras genom att påverkas av Kristi sinne, hur Gud tänker och verkar. 

Här följer nog några bibelställen att tänka över..

Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. 2 Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinneså att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom. 

2 K0r 10: För även om vi lever i världen, strider vi inte på världens sätt. 4 Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader 5 och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud. Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus, 6 och vi är beredda att straffa all olydnad så snart er lydnad blivit fullständig.

1 KOr 2: Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.

Del II

Så här ser vår hjärna ut!   Bilden är tagen från Ny Teknik. ”Hur hänger hjärnans olika delar i hop? Timothy Behrens använder avancerad magnetkamerateknik för att få svaret. Nu prisas han med Lennart Nilsson Award 2014.”

Ni kanske känner igen det här citatet? ”Så en tanke och du skördar en handling. Så en handling och du skördar en vana. Så en vana och du skördar en karaktär. Så en karaktär och du skördar ett öde.” (Charles Reade, brittisk författare).

Det är många filosofer och religiösa företrädare som sökt formulera råd och regler för hur man ska hantera och kontrollera tankelivet. Det handlar om att lära känna sig själv, att lära sig självbehärskning och att tänka och agera rationellt. Det finns många fina levnadsråd, mänsklig klokhet och livsvisdom att ta del av.

Vi är ju i hög grad det vi tänker. Som vi tänker, agerar vi, även om vi ofta påverkas av mer eller mindre primitiva reaktioner som svar på andras ord och gärningar.  Sinnesintryck och känslor, vanemässiga mönster spelar också en stor roll. Det är omöjligt att dela upp den komplicerade process som pågår i vår inre värld  i form av känslor, förnuft, vilja, samvete, minnen och överordnad livsåskådning, vilket formar tankar och förhållningssätt som leder till konkreta ord och handlingar. Men det  är hur som helst nyttigt att försöka betrakta sig själv lite utifrån och lära sig mer om hur vi reagerar, tänker och agerar, vad det beror på och vad som får oss att agera på det sätt vi gör. Många forskare menar att det till stor del är omedvetna processer som styr vårt beteende.

Det pågår en livlig debatt bland neurologer, filosofer, psykologer och biologer om hur hjärnas funktioner och medvetandet är relaterade och fungerar. Frågan om ” själen” är också kontroversiell. Det är omöjligt att gå in på det här.

+++

Bibeln är som alltid vår bästa resurs när det gäller att förstå oss själva. Den rymmer inte bara mänsklig livsvisdom utan hänvisar oss också till Gud själv med vars hjälp vi kan förvandla vårt tankeliv. Han själv har ju både den rätta diagnosen på våra problem och lösningen på  dem. Gud som skapat oss vet vad vi behöver för att fungera på bästa sätt, att leva i gemenskap med honom själv, i inre harmoni med oss själva, och i en försonlig attityd gentemot andra.

Paulus uttryckte detta i 1 Tess 5: Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela så att ni är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer. 24 Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk. 

Paulus skriver vidare i Filipperbrevet 4: Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. 7 Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.8 För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. 9 Det ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det ska ni göra. Då ska fridens Gud vara med er.     Guds frid, hans SHALOM,  är alltså en verksam kraft för oss troende. Mer om det i nästa del.      

Men först lite mer om Guds diagnos på de människor som ännu inte tillhör honom.Efesierbrevet 4Därför säger jag detta och varnar er i Herren: lev inte längre så som hedningarna lever. Deras tankar är tomma, 18 deras förstånd är förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och förhärdade i sina hjärtan. 19 Avtrubbade kastar de sig ut i orgier och ägnar sig åt all slags orenhet och får aldrig nog.20 Men det är inte så ni har lärt känna Kristus. 21 Ni har hört om honom och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. 22 Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. 23 Låt er förnyas till ande och sinne 24 och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet.

Det är hårda omdömen… Det har ju bevisligen funnits både moraliskt högstående och kloka mäniskor som försökt leva ett bra liv. Men nyckelversen här måste vara att ”de är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och förhärdade i sina hjärtan.” 

Det grekiska ordet för okunniga är ἄγνοια (agnoia),  betyder att de saknar kunskap om Gud, vilket kan bero på att man inte hört om Gud, eller att när man hört evangeliet, inte velat tro och ta emot Jesus som Herre. Det beror i sin tur på det djupare problemet med alla människor, att man är förhärdad i sina hjärtan, dvs stolt, högmodig och ovillig att ödmjuka sig och erkänna sanningen om sig själv. Därför är man främmande för livet i Gud.. Det är bara en ödmjuk och sanningsälskande människa som kan ta emot nåd, förlåtelse och frälsning från Gud.

Hur filosofisk, förnuftig, klok  och religiös en människa än är kan hon inte förstå sanningen om vem Gud är. En oandlig, själisk människa leds och domineras enbart av sitt intellekt, sina känslor och sin vilja och försöker nå det gudomliga via sin själ. Det är bara den av Guds Ande pånyttfödda människan som kan förstå den andliga verklighet som Gud är. Den som tror på Jesus får rätten att kallas Guds barn och lär känna sin himmelske Fader. Att leva som en andlig människa med fötterna på jorden och med ett sinne som förnyas av Guds ord och den helige Ande, är att verkligen bli sig själv. Sanningen om vem Gud är och vilka vi verkligen är i förhållande till honom befriar oss på djupet. Mer om det längre fram. ”Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom. 10 Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. 11 Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.12 Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud. 13 Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord✱. 14 En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 15 Den andliga människan däremot kan bedöma allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. 16 För vem har lärt känna Herrens sinne? Vem kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.

+++

Man var naturligtvis medveten om detta i det gamla förbundet och profeten Jesaja formulerade det så här:

Jes 55: Den ogudaktige ska lämna sin väg, den orättfärdige sina tankar

och vända om till Herren, så ska han förbarma sig

över honom, och till vår Gud, för han vill gärna förlåta.

8 Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar,

säger Herren. 9 Nej, liksom himlen är högre än jorden,

så är mina vägar högre än era vägaroch mina tankar högre än era tankar.

Del III

Hur påverkar lögnen oss? Vi är ju skapade för att leva i sanningen så därför är den en oerhört förstörande makt, både på en rent personlig nivå och en kollektiv. Nu menar jag inte små vita lögner vi alla säger till någon för att inte såra om banala ting, eller att vi ibland avstår från att säga hela sanningen i vissa situationer, som ändå inte skulle ändra faktum. Vi gör det återigen av omsorg om andra. Här handlar det istället om vår inställning till sanningen om oss själva, om Gud utifrån ett bibliskt perspektiv, något som påverkar hela vår personlighet.

Det finns olika sätt att förstå vad innebär betyder i olika kontexter, som jag inte går in på här, vetenskapligt, filosofiskt, praktiskt, vardagligt osv. För att ge exempel på detta det länkar jag till denna artikel som ger en bra överblick och sammanfattning, skriven av Bength Gustafson, lärare, pastor, teolog.  https://svenskapologetik.wordpress.com/2019/02/06/varfor-just-kristen-sanning-del-2/.

Jag kan också rekommendera Krister Renard, pensionerad lärare i matematik och fysik. Här finns en bra föreläsning https://www.youtube.com/watch?v=zI8Zc2fX2gw. Hans hemsida är också läsvärd. Där kan man läsa om vetenskap och kristen tro på ett klargörande sätt.

Paulus har som redan omnämnts i tidigare inlägg mycket att lära oss om detta. Här ska jag titta på hans första kapitel i Romarbrevet, där han som jag förstår det beskriver människans och hela mänsklighetens väg från kunskap om den ende sanne Guden, Skapare, till avguderi och tillbedjan av det skapade, vilket i sin tur leder till mäniskans förfall. När man vänder sig bort från Skaparen och tillber det skapade förlorar man sin ställning som Guds avbild i renhet och höghet, till att bli lik det man tillber, de skapade tingen, de falska gudarna.

Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

Psaltarpsalmen 19 uttrycker det så här:

Himlarna vittnar

om Guds härlighet,

imlavalvet förkunnar

hans händers verk.

3 Dag berättar för dag,

natt ger kunskap till natt,

4 utan tal och utan ord,

utan att man hör deras röst.

5 Deras röst  når ut över hela jorden,

deras ord till världens ände.

+

Detta är starka ord, som man får reflektera en hel del över. Men det handlar alltså om ett aktivt agerande, om att undertrycka sanningen, inte enbart förhålla sig  passivt likgiltig eller öppet intresserad med en vilja att ändra sig. Enligt Paulus är människan utan ursäkt för hon kan redan av hans verk i skapelsen veta att Gud är skaparen. Den uppenbarelse om hans osynliga egenskaper, eviga makt och gudomliga natur syns och kan uppfattas om man vill.

Paulus går sedan ännu längre när han hävdar att de inte prisade eller tackade Gud, trots att de kände till Gud. Den bibliska tanken är ju att de första människorna fick kunskap om Gud, men valde att undertrycka den sanningen och gå sin egen väg. Därigenom blev de förblindade av falska föreställnigar så att mörkret kom över deras oförståndiga hjärtan.

Gud hade ju sina vittnen från tidernas begynnelse och Bibeln berättar att kunskapen om den sanne Guden bevarades och efterlevdes av en del gudfruktiga människor. En man som Henok, som levde ett exeptionellt liv i gemenskap med Gud och togs direkt hem till Herren utan att dö, måste ha varit känd. Melkisedek är en annan, som bodde i Salem (senare Jerusalem) och var präst åt Gud den Högste långt före Abraham.  Noa blev också ett tecken för sin samtid.

Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar 23 och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra✱. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.

Det finns ingen möjlighet att tidsbestämma denna process rent historiskt. Denna text är en beskrivning av människans förfall till avguderi, synd, som har sin rot i hennes ovilja att erkänna det uppenbara, det man kan veta om Gud i skapelsen, att tacka och prisa sin Skapare. Det handlar om det fördärvliga människohjärtat som inte vill tillbe och lyda sin Skapare utan istället böjer sig för avgudar. Denna andliga otrohet mot Gud får konsekvenser rent konkret  i människans synd, vilket beskrivs i de följande verserna.

Det är alltså ett medvetet uppror mot Gud, mot det man vet om honom, som präglas av otacksamhet, brist på ödmjukhet och kärlek till sanningen, samt att egenmäktigt sätta sig själv i centrum och tillbe olika slags avgudar. Det finns många sådana, inte bara av trä, sten osv utan mer osynliga.  Så här sade Luther om vad en avgud är: »Din Gud kallas den eller det som du förväntar dig allt gott av och som du tar din tillflykt till när du är i nöd. Att ha en Gud är alltså inget annat än att av hjärtat förtrösta och tro på den eller det som man sätter högst i tillvaron. Som jag ofta har sagt är det bara våra hjärtans förtröstan och tro som avgör vad vi har för Gud eller avgud«

Förtröstar vi på vår egen kraft, våra pengar och materiella ting, tankesystem?

+++

Det finns ett exempel i Apg 7 på hur t o m Guds utvalda folk faller för denna frestelse. Dessa verser är från Stefanus tal innan han stenas till döds för sin tro på Jesus som den förste martyren. Han var diakon i den första församlingen och en man fylld av ”tro och den helige Ande,  och ”nåd och kraft som gjorde stora under och tecken bland folket”.  Han går igenom historien och riktar hård kritik mot de religiösa ledarna. De är lika hårdnackade som sina förfäder, vilket han ger flera exempel på.  Herren hade befriat dem från slaveriet i Egypten genom stora tecken och under, men de glömde snabbt bort detta när de befann sig i öknen.

Det intressanta är att den rent konkreta situationen som bestod i folkets tillbedjan av guldkalven föregicks av en inre process, där egentligen all olydnad och allt avfall startar: i härtat. De ville vända tillbaka till Egypten i sina tankar, längtade absurt nog tillbaka till slaveriet där de åtminstone fick fisk, gurkor, meloner, rödlök, purjolök och vitlök !. De befann sig ju i prövningens stund när Guds utvalde ledare Mose var uppe på berget inför Herren för att motta lagen och budorden. De klarade inte av att vänta utan började klaga och krävde sedan av Mose bror Aron att göra en avgudafigur, i form av guldkalv. De omgivande folken tillbad många olika gudar och denna var en symbol för styrka och fruktbarhet.

Men våra fäder ville inte lyda honom. De avvisade honom och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten. 40 De sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss! Vad som hänt med den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte. 41 Och de gjorde vid den tiden en kalv, och de bar fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk. 42 Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, som det står skrivet i profeternas bok: Var det åt mig ni bar fram slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? 43 Ni bar Moloks tält och er gud Refans✱ stjärna, de bilder ni gjort för att tillbe. Men jag ska föra bort er i fångenskap bortom Babylon.

När de vände sig bort från Gud, vände sig Gud bort från dem och utlämnade dem till avgudadyrkan. Det är samma tanke och formulering som vi mötte hos Paulus. Han kände naturligtvis till detta från 2:a Moseboken. 

Den viktiga lärdomen är återigen att allt börjar i sinnet i hjärtat, och den djupt rotade oviljan hos oss syndiga människor att älska och tillbe Gud allena och inte förtrösta på något skapat. Det är mer än en ovilja, det är en oförmåga att göra det. Därför behöver vi bli befriade, frälsta från våra förvridna perspektiv till att sätta Gud först och främst. Vad som sker när människan vänder sig från Gud, blir hon samtidigt öppen och mottaglig för avguderi och andligt bedrägeri.

Sanningen borde vara det viktigaste för oss , för som Jesus själv sade är det den som befriar oss. Han själv är ju Sanningen och därför har vår relation till sanningen direkt med personen Jesus att göra, med Gud själv.

Mer om detta i nästa inlägg

Jag har skrivit om ämnet tidigare, men från en annan synvinkel. Med utgångspunkt i Psaltaren 2 reflekterade jag över den verkliga konpiration som pågått från tidernas begynnelse mot Gud och Hans Messias. Läs här om du vill: Den stora konspirationen.

Nu ska jag dock ta upp en annan aspekt av de många konspirationsteorier vi ser så mycket av i vår tid. Det är inget nytt fenomen, men med teknikens hjälp sprids de snabbt över världen, och de blir alltid aktuella i kristider. Människan vill ha en enkel förklaring i svåra tider, som rymmer komplicerade händelsekedjor och som i ett akut skede är svåra att överblicka.

Hur fungerar de? Man utgår från att det finns dolda motiv, ibland rena konspirationer mot det man menar vara verkliga fakta, att vi alla blir lurade och förda bakom ljuset. De som lägger fram sina idéer gör det för att avslöja dessa, och för att presentera sanningen. Ordet konspiration kommer från latinet och betyder ”andas tillsammans”. Man tror att det finns en sammansvärjning, en dold agenda som styr på det offentliga planet, men som bakom fasaden är destruktiv och som måste avslöjas. Det finns flera exempel på detta i historien. Det brukar vara en blandning av myter, obevisade teorier, som ofta grundas i aversion och rädsla. Man misstror den ekonomiska eliten, makthavarna, andra grupper (särskilt judarna som det finns förfärliga konspirationsteorier om). Det handlar om misstänkliggörande av motståndare, påståenden som inte logiskt hänger ihop men som sammanförs till en hotbild.

Man renodlar en teori och driver den till sin spets och har sedan svårt att lyssna till andra perspektiv, tolkningar. Frågan som måste ställas är vilka fakta man använder sig av som grund för sina idéer. Ingen människa, varken forskare, politiker eller allmänintresserad medborgare saknar någon typ av förförståelse, av faktaunderlag för sina slutsatser. Men var hämtar man dessa? Det är viktigt att ta reda på detta för att kunna ta ställning till vad som påstås, och sedan jämföra med andra hypoteser.

Det kan alltså naturligtvis finnas inslag av fakta i den teori man lägger fram, men ofta utmärks konspiratoriska tankar av att de hämtas från olika håll, mer eller mindre trovärdiga, och att just dessa  presenterar ”sanningen” bakom den tillrättalagda officiella versionen.

Ibland kan det stämma till viss del, men det typiska för konspiratoriker är oviljan att diskutera andra alternativ, lära sig om andra perspektiv.

+++

Det kan alltså finnas en sanning i det man framför, men man överdriver, förvränger och räknar inte in andra faktorer eller ger plats för omvärderingar. Därför blir det så missriktat. Verkligheten är oftast mer komplicerad och nyanserad än det svart-vita perspektivet som man lägger på en företeelse eller händelse. Det är alltid fel att kategorisera människor utifrån denna enda övergripande teori. En fanatisk person kan inte ta in andra synpunkter, bredda sin förståelse, utan tror sig alltid själv ha rätt.

Det är farligt när man tror sig vara den ende som har sanningen och menar sig ha en uppgift  att tvinga den på andra,  utan respekt för andras förståelse.

Det kan t ex från kristet perspektiv ligga en sanning i att vi är på väg mot någon typ av världsregering som i sin förlängning slutar med att Antikrist träder fram. Problemet är när man tolkar in allt som nu sker i detta slutscenario, som vi kan ana i de profetiska och apokalyptiska böckerna i Bibeln. Man ser allt som händer nu genom sitt redan förutbestämda tolkningsmönster om den nya globala antikristliga världsordningen. Dessa bibelställen är dessutom svåra att förstå, och det finns många tolkningar av dem, vilket också är något vi som kristna måste acceptera. Då måste man överdriva det som verkligen sker nu, t ex vad gäller pandemin, vaccineringen, men jag återger inte de märkliga teorier som finns i omlopp.

Det är en tragisk situation nu när vi behöver både sunt förnuft, kunskap och analys av fakta, respekt för andra och villighet att föra en dialog. Det är allvarligt med alla tendenser att nedvärdera, felcitera och angripa meningsmotståndare i alla sammanhang.

+++

Från Guds perspektiv är allt klart och han vet vad som pågår och vilka krafter som ligger bakom. För oss är det tveeggat, dubbelt, svårare att urskilja i de gråzoner mellan svart och vitt, ont och gott som vi lever i. Det är så mycket som sker nu hela tiden och det är inte möjligt att ha överblick och exakt förstå allt som pågår. Ingen kan ha alla fakta, och därför blir analyserna bristfälliga.

Därför är det så viktigt att vara ödmjuk och inte anse sig ha någon absolut insikt om det som sker. Om denna ödmjukhet saknas, ska man nog tänka efter noga innan man accepterar vad de tvärsäkra  hävdar vara rätt. Vi behöver få undersöka alternativ, väga för och emot, förstå bägge sidorna av en sak, för att kunna nå fram till en saklig bedömnig av en företeelse eller en situation.

Det viktigaste vi kan göra nu är att inte överspekulera, utan lyssna, tänka och bedja.  Vi behöver be om urskiljning, visdom och att sanningen ska segra.

I nästa del ska jag fundera mer över hur hur påverkar lögnen oss människor. Vi är ju mitt uppe i en strid om sanningen på alla nivåer.

+++

Det finns andliga lagar likaväl som det finns de fysiska och biologiska lagar som Gud inrättade för sitt skapade universum med syftet att uppehålla och bevara den. Allt tjänar ett gott syfte och ingår i den stora helhet som är livets ändamålsenliga, komplexa, övermåttan fantastiskt skapade och utsökta, vackra väv. Hans bud och lagar är för vårt bästa, de sätter gränser mot faror och förstörelse. Förgängelsen, de nedbrytande krafterna, det moraliska onda, lidandet och döden, var något som inte ingick i Guds plan.

Vi har svårt att föreställa oss hur skapelsen skulle sett ut utan olydnad, synd och död, men vi anar Guds goda plan när vi betraktar Jesu liv och hur Guds vilja blir konkret synlig i och genom honom. Gud verkar också ständigt i sin försyn för att uppehålla och skydda livet och när vi följer hans lag som är inskriven i varje människas samvete fungerar samlivet, samhället. Den stavas omtanke och kärlek, respekt och välvilja, samarbete och uppoffring.

Gud vill att alla ska bli frälsta och lära känna honom, samtidigt måste samhällena vara så bra som möjligt för allas välfärd. Vi vet dock att så många har det svårt, just för att orättvisor, likgiltighet för människovärdet, girighet och utnyttjande, orsakar stort lidande för många.

När människan valde/väljer bort Gud och hans vilja att ge kunskap och vishet, blir vi utlämnade till val som vi inte alltid klarar att hantera och till bedömningar som det är svårt att skaffa sig en helhetsbild av. De frukter trädet med kunskap om gott och ont gav och ger, är motsägelsefulla, vi lever i spänningen mellan motsatserna, rätt och fel, sant och falskt, gott och ont. Allt kan användas för gott eller ont.

+++

Här är några andliga lagar.

Sådd och skörd. Det vi sår får vi skörda även om det kan ta tid. När vi ångrar vår synd blir vi förlåtna och förlåter andra, men konsekvneserna av våra och andras gärningar/missgärningar får vi leva med. Det är det svåra. Förlåtelsen är omedelbar, men problemen och såren finns kvar. Hur vi hanterar det återkommer jag till.

Rättfärdighet lönar sig alltid till slut, även om det tar tid,orättfärdighet får konsekvenser.  Godhet segrar, ondska förlorar i långa loppet.

Tidsaspekten finns alltid med. Ibland tar det tid, ibland går det fort, men det sker.

Den som söker av hjärtat och älskar sanningen, finner Gud. Den som ger, får.

Högmod och fall, stolthet och undergång.

Jag börjar med det sista, om Bibelns varningar för stolthet, högmod och upphöjandet av människor. Det är befriande med den sakliga beskrivning vi möter där av oss människor med synder och svagheter. Man kan behöva påminna sig om detta för att undvika orealistiska förväntningar på ledare i kyrkan, politiken och inom andra områden. Då behöver vi inte heller bli besvikna. Den som ser upp till ledare utan att pröva om vad de säger och hur de lever stämmer överens med Guds ord kan bli besviken. Vi får, och ska, pröva allt och alla. Förutsättningen är att vi börjar med att rannsaka oss själva och har en både saklig och generös inställning till andra, och oss själva.

Det är farligt att idolisera ledare, sätta dem på piedestal. Det är få som klarar av att stå emot frestelserna till självgodhet, maktfullkomlighet och osunda överdrifter. Man tror sig som utvald och speciell ha särskilda privilegier som gör att man blir grändsöverskridande i sitt beteende och får en försämrad förmåga att förstå omvärlden. I förlängningen kommer fallet, de upphöjda ledarna avslöjas ha levt dubbelliv, ljugit och gjort sig skyldiga till både moraliska och rent straffbara överträdelser.

Det finns olika slags lagar i Guds skapade universum som styr och håller ihop livet på olika nivåer. Vad gäller detta fenomen finns det en obeveklig moralisk eller andlig lag som aldrig slår fel. Högmod och stolthet får till sist konskekvenser. Ingen kommer i långa lopper undan.

”Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.”  (Ordsp 16:18)

Jesus talade också om detta (se bibelstället längst ner).

Alla har ett stort ansvar att inte blåsa upp ledares egon med lögnaktigt smicker, göra dem till mer än vad de egentligen är, och i värsta fall servera dem falska profetior som göder en osund självbild och maktmissbruk. Många kan ha börjar bra, med en uppriktig vilja att tjäna i församlingen eller i samhället men p g a svagheter i personligheten klarar man inte att hantera det ansvar, den makt man fått, utan börjar utnyttja den för sin egen vinning. Makt berusar, makt korrumperar. Man blir okänslig för tillrättavisning, saklig kritik och råd från andra.

Det har funnits och finns fruktansvärda exempel på diktatorer som ger sig själva övermänsklig, nästan gudomlig status och vill dyrkas av sitt folk, samtidigt som man förtrycker och utsuger det. Ytterst är det den Onde själv ligger som ligger bakom detta, han själv strävar efter makt över människor och efter att få tillbedjan. Det finns även många avskräckande exempel på ledare inom kristenheten som fört sitt folk vilse och orsakat stora problem.

I församlingen är det viktigt att ledare får stå till svars inför andra i ledarposition, liksom i alla andra sammanhang. Ledarskap är och borde alltid vara kollegialt, man betjänar och leder tillsammans utifrån sina gåvor och sin uppgift. Ingen får stå över den andre. Den positionen kan bara Gud ha. Alla har en uppgift att göra, en viktig plats att fylla i helheten, men måste relatera till andra och till den store uppdragsgivaren själv, Herren Jesus.

Hur vill då Gud att vi ska se på oss själva? Som hans skapelser är vi redan det största vi någonsin kan bli:  hans älskade barn i Kristus , förvaltare och tjänare . Problemen uppstår när en människa som är skapad att vara underordnad Gud, och utifrån den positionen ska betjäna sitt sammanhang, vare sig det gäller i familjen, församlingen eller nationen,  upphöjer sig själv till att stå i centrum . Allting handlar om proportioner och perspektiv. Bara Gud är Gud och den ende som är värdig att bli prisat, tillbedd och ärad. Vi ska inte tillbe avgudar och inte heller upphöja människor som menar sig vara särskilt utvalda och som utövar otillbörlig kontroll över andra.

Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger han då när tjänaren kommer hem från marken: Kom nu och sätt dig till bords? 8 Säger han inte snarare: Laga något till kvällsmat åt mig, och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan kan du själv äta och dricka. 9 Inte tackar han tjänaren för att han gjorde det han fick i uppdrag? 10 På samma sätt ska också ni säga, när ni har gjort allt som ni fått i uppdrag: Vi är odugliga tjänare. Vi har bara gjort vår plikt.”

Gud vill att vi ska betjäna varandra som Jesus gjorde. Han var Gud och kom ändå som en tjänare för att rena, hela och upprätta oss. Vi ska likna honom och ha samma attityd, samma beredvillighet att betjäna andra. Det är vår plikt, vårt uppdrag, och ingenting märkvärdigt egentligen. Det är Jesus själv som ger sina befallningar om vad vi ska göra och utrustar oss med sina gåvor och sin kraft att utföra det. Därför är också hela äran hans.

Att vara medveten om vår egen svaghet och hur lätt vi kan frestas och gå fel håller oss ödmjuka. Då  är vi fullt medvetna om att allt vi har och är är en gåva från Gud. Vi är verkligen bara förvaltare av Hans mångfaldiga nåd och hans lydiga tjänare. I Guds rike, den rättvända verkligheten, är det tjänaren som är den störste. Därför blir allt tal om vem som är störst och bäst helt meningslös,  konkurrens och jämförelse likaså. Vi behöver inte jämföra oss med varandra, sträva efter den förnämsta platsen eller vara bäst. Det räcker långt att hitta vår plats i gemenskapen och bidra med det vi har fått och kan.

Det är ett nytt år med nya möjligheter. Vi har förhoppningsvis gott om tid framför oss, och det förflutna bakom oss. Men det förflutna kan kasta långa skuggor över vår nutid och framtid. Hur ska vi hantera detta?

Det förflutna är tveggat. Å ena sidan har vi många goda minnen, av kära människor som nu är borta, av speciella händelser och höjdpunkter i livet.  Å andra sidan, svåra minnen som biter sig fast och som vi inte blir av med fast vi vill. Misslyckanden, sorger, missade tillfällen, svek, smärta. Vilket väger tyngst? Det negativa kan väga tyngst, men om vi räknar in allt vi  kan vara tacksamma för i balansräkningen slutar resultatet förhoppningsvis på +.

Ett plus, eller hellre ett korstecken. Genom korsets kraft kan det destruktiva förflutna vara utplånat, med våra och andras synder och allt negativt. Samtidigt får vi leva i hoppet, det hopp som är grundat i vår tro på Gud som genom Jesu död på korset ständigt skapar nya möjligheter till förändring. Genom den kärlek Gud bevisade oss när Jesus gav sitt liv för oss, finns läkedom för sårade själar. Vi lever verkligen på hoppet, för om det slocknar i vårt hjärta är det svårt att orka vidare. Tron, hoppet och kärleken består, och det vi tror, hoppas och får ta emot och ge av Guds kärlek är grundat i honom själv, som inte är bunden av tid och rum.

Rom 15:13 Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.

Vi får leva i Jesus Kristus, NU,  fria från att älta det förflutna, fria från oro för framtiden. Jesus själv sade:

Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? 32 Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. 33 Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34 Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. 

Vi får ständigt leva i beroende av vår himmelske Fader, och i bön:

Paulus skrev: Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

Här är hela bibelsammanhanget från Bergspredikan, i Matteus kap 6.  Det finns mycket att säga om dessa verser, som kan verka lättsinniga och svåra att förstå för oss. Så enkelt är det väl ändå inte?! Vi måste ju planera och arbeta för att få mat på bordet och kläder på kroppen, och ibland drabbas vi av sjukdom och arbetslöshet som gör vår livssituation mycket svår. Visst är det så. Jesus menade nog inte att vi bara skulle sitta på ängen och vänta på manna från himlen. Vad han vill komma åt är kanske själva motivationskraften i vårt liv: söker vi enbart det materiella goda, tjänar vi alltså mammon, eller är vi inriktade på att söka Gud först? Om vi gör det senare kan vi lita på att han hjälper oss praktiskt och konkret, och att vi också slipper många onödiga bekymmer. Han vill att vi lyfter blicken från att enbart fixera oss vid våra problem och försöka lösa dem själva, till Gud själv som har omsorg om oss.

Låt oss söka Honom och försöka förtrösta på honom mer detta år. Det kommer att behövas, för framtiden på vår arma jord kan bli svår.

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.25 Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? 26 Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 27 Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 28 Och varför gör ni er bekymmer för kläder?

Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29 Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 30 Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! 31 Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? 

32 Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34 Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. 

+++