Kategori: Det senaste.

Här finns en bra genomgång på Apologias YouTube-kanal. Apologia fokuserar på att förklara och försvara den kristna tron.

+++

Vi befinner oss alla mitt uppe i en osynlig, men högst påtaglig strid, som handlar om sanningen, vad som stämmer överens med verkligheten och med  fakta, vad som är rätt. Vad är det som ger en så korrekt beskrivning av en företeelse som möjligt , bygger på påvisbara fakta och bevis så långt det är möjligt, och som vi därför rimligen kan lita på?

Konfrontationsnivån är hög om vad som är sant i vår tid och insatserna är höga för många. Många menar sig ha rätt och tar som sin uppgift att övertyga andra, mindre vetande. Tyvärr blir samtalsklimatet därefter,  onyanserat och inte sällan aggressivt.

Varför dras man till  konspiratoriskt tankestoff? Finns en lockelse att gräva djupare och upptäcka sådant som andra inte ser, för att känna sig som en mer upplyst person? Man tillhör ju då en slags invigd elit som har kunskap som andra saknar och det kan stärka självkänslan, stoltheten. Det ger ju en känsla av tillhörighet och det kan finnas en slags trygghet i starka övertygelser.

Hur ska vi veta vad som är sant? Det är svårt eftersom forskare är oense, partier är oense om hur man bäst löser de stora samhällsproblemen, olika grupper, familjemedlemmar och vänner är oense. Det finns inga enkla svar, men som alltid får man inhämta så korrekt information som möjligt, utvärdera och försöka väga alternativen och hitta det mest förnuftiga förhållingssättet som bygger på kunskap, pragmatism och det allämma bästa. Man behöver inte i den processen misstänkliggöra andras perspektiv, stämpla dem som okunniga eller bedragna.

Så långt det är möjligt får vi alla vara lyssnande och lärande, även om det finns en gräns när det balanserade meningsutbytet spårar ur i konspirationsidéer. Vi ska inte alltför snabbt dra slutsatser och tro på det vi hör eller läser, utan granska allt med urskiljning och kritiskt tänkande. Det är nödvändigt att väga alternativet och försöka komma fram till vad som är rimligt och rätt.

Det har funnits och finns många konspirationsteorier. Det kan börja med vaga aningar, kopplas med annat tankegods och växer till en löst sammansatt och svagt dokumenterad teori.  Det kan handla om 9/11, mord på höga politiker, nu i vår tid Covid-19, vaccinationskonspirationer, ”den djupa staten”, konspirationer om makthavare. QAnon är ett typiskt fenomen av detta slag, som tyvärr växer, inte bara i USA. Sorgligt nog hakar även kristna på dessa trender, kristna som borde kunna stå emot alla deras tvivelaktiga påståenden. För oss är ju sanningen viktigast, och även vad som är rimligt och förnuftigt.

+++

Ytterst handlar det om vår relation till den absoluta Sanningen och vår frälsning, som bara Gud själv har, och Är. Jesu oerhörda och livsavgörande anspråk som varje människa måste ta ställning till är: ”Jag är vägen, sanningen och livet.  Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.

Här är konfrontationen nödvändig eftersom Jesus absoluta anspråk på sanningen möter konstant motstånd och hat. Men det är inte möjligt att kompromissa med Guds sanning just för att det är Hans sanning, som kommit till oss och som vi bara kan ta emot. Vi får bara vara förvaltare av evangeliet och ge det vidare som det formulerades i Bibeln.

Det är ett ämne för sig, som jag inte tar upp här. Istället handlar det om de sanningar vi tar till oss som medborgare i ett land, i den här världen.

+++

Hur påverkar lögnen, halvsanningar oss? De gör oss osäkra, förvirrade, kanske rädda. Hur kan man veta vem man ska lita på?  Det skapar en slags alternativ verklighet just för att den inte är byggd på det som är sant och som stämmer överens med verkligheten. Själva lögnen är ju en slags alternativ verklighet som förvrider perspektiven, vänder upp och ner på allt, förvränger ord och begrepp. Vår verklighetsuppfattning är ju till stor del byggd på övertygelser om vad som är sant, vilka vi till stor del kan vara överens om. Det hindrar ändå inte att vi ändå har olika meningar och åsikter, perspektiv och förståelse. Så kommer det alltid att vara.

Tecknet på en sund tankeprocess är just att man inte tror sig själv vara den ende som har absolut rätt utan att man kan korrigera sig själv, lära, men ändå inte låter sig påverkas av andras felaktiga påverkansförsök. Det handlar återigen om respekt, och vetskapen om att alla är ansvariga för vad de tänker och gör inför sitt eget samvete, och ytterst inför Gud själv som vet allt.

Halvsanningar och lögn är livsförstörande, de gör oss inkrökta i oss själva och vår egen grupp som tycker som vi, och avskärmar oss  från att leva i en sund och öpen dialog med andra om faktabaserad kunskap. De försätter oss i en negativ och konfrontativ position där vi misstänker andra människor och grupper och utgår från att de har fel. Det är heller inte nyttigt att hysa misstankar, negativa attityder, rädsla eller hopplöshet.

Dessa tankar bekräftas sedan av likasinnade som tillsammans upplever sig vara emot den stora blinda majoriteten.

+++

Nu till den stora frågan: finns det människor och hemliga grupperingar som har så mycket makt och inflytande att de kan dra i vissa trådar bakom kulisserna? De är resursstarka och bedriver sitt spel med ett tydligt mål och en lika klar plan. Det händer alltså mycket bakom det vi har vetskap om, eftersom dessa sammanslutningar är hemliga och verkar i det fördolda. De har i sin tur lojala medarbetare i olika institutioner på ett globalt plan med samma agenda. Är det även ytterst andemakter bakom de stora globala skeendena som konspirerar mot levande Gud för att försöka stoppa Hans frälsningsplan från att fullbordas?

Det kan vara så, även om vi inte förstå i detalj hur allt hänger ihop. Samtidigt finns ingen plats för spekulationer och övertolkningar. Men Bibeln talar trots allt om detta, bla aposteln Paulus, och därför måste vi ta det till oss:

2 Tess 2: Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa✱ träda fram, fördärvets son, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. 5 Minns ni inte att jag sade er detta medan jag ännu var hos er? 6 Och ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka så att han kan träda fram först när hans tid kommer. 7 Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen.

Hur skulle Laglöshetens människa kunna få makt och välde en gång i framtiden, när tiden är inne, om inte detta hade föranletts av en lång process i historien? Det är många steg som tagits för att bereda vägen för den person som också kallas Antikrist. Upproret mot Gud har funnits från tidens början, det som kallas ”laglöshetens hemlighet”,  och bakom alltsammans står naturligtvis Lögnaren, den onde själv. Det är ingenting vi ska gräva ner oss i, utan bara konstatera att det är så.

Men det är en stor och viktig skillnad mellan att sakligt försöka analysera de tillgängliga fakta man har, och att bygga en hel teori på överdrifter, spekulationer, osäkra bevis, inslag som inte hör hemma i just den kontexten, och rädsla. Det gäller att undvika en osund fixering vid mörkrets makter och att vara försiktig i sina slutsatser så att man inte går i fällan och blir uppfylld av detta konspiratoriska tankestoff.

Som kristna litar vi på att Gud själv har allt under kontroll, även det som pågår i det fördolda. I kaotiska situationer vet Herren vad som verkligen händer, och vår uppgift är att be att Hans vilja ske ske, medan vi väntar på större klarhet och förståelse.

Jag har skrivit om det i andra inlägg https://alefochomega.com/category/kristus-och-antikrist/, särskilt del II och III, och även här : https://alefochomega.com/2020/07/01/manadens-reflektioner-juli/    om du är intresserad av att läsa mer om det. Jag kan inte upprepa vad jag redan skrivit om här.

+++

Fortsättning följer om Lögnens makt.

Vi har väl alla förundrats och fascinerats när vi blickat upp mot sjärnhimlen, medvetna som vi är om dess ofattbara storlek. Man kan reagera på olika sätt inför hur liten jorden är i vår egen galax,  knappt en synlig punkt i dess utkant som försvinner i universums enorma vidder. Vi befinner oss inte i centrum och många menar att det måste finnas civilisationer där ute som kan vara mer avancerade än vår. Många menar därför att vetenskapliga fakta inte bara omfattar universum självt utan även människan. Hon är enbart en materiell varelse som utvecklats ur primitiva livsformer under årmiljoner. För en icke-troende bevisar det hur omöjligt det är att tro på en personlig Skapare som ser till varje liten människa på vår visserligen vackra och unika planet, men ändå så obetydliga prick i ett expanderade universum som är så ofattbart stort.

Man kan alltså mena att universum bara uppkom av sig självt i BigBang för 13.5 miljarder år utan någon förklaring till varför eller hur det kunde ske. Den gamla frågan om hur något uppstår ur intet måste då ställas om igen. Det har inte kommit något tillfredsställande svar vad jag vet..

Man kan sedan lika väl mena, baserat på det Gud uppenbarat om sin skapelse, att Han skapade universum. Vi ser  samma galaxer och lever under samma naturlagar, men vi tolkar det på olika sätt utifrån olika förutsättningar.

Vi ser samma vackra stjärnhimmel och håller oss till de fakta vi känner till idag om materia, gravitation, svarta hål, galaxer osv. Forskningen utvecklas ju hela tiden och det finns fortfarande många stora obesvarade frågor om de 95 % av universum som man inte vet mycket om. Vad är mörk materia? Vad är mörk energi? Hur hänger de fysiska lagarna i makrokosmos ihop med det ärkvärdiga fenomen som uppträder i mikrokosmos, på subatomär,  kvantmekanisk nivå?

Men vi skiljer oss alltså i synen på om det finns en intelligent skaparhand bakom allt. Det är inte så konstigt, det behövs tro för att vi ska förstå att Gud har skapat allt, och oss människor med ett bestämt syfte. Tron är ett svar, en reaktion på det vi hört och läst om Gud i Bibeln. Gud har uppenbarat, alltså avslöjat tillräckligt mycket om sig själv för att vi ska kunna tro på honom och leva i gemenskap med honom.

Gud har också skapat naturlagarna och gjort det möjligt för oss att undersöka många av dem, även om jag tror det finns en gräns för vårt vetande. Själva tiden och rummet sätter gränserna. Men det ligger i vår natur att utforska, utöka vår kunskap så långt det är möjligt. Den förmågan och drivkraften fick vi av Skaparen själv.

Det finns ett helt annat sätt att se på saken. För oss troende visar  detta enorma universum med sina två tusen miljarder galaxer istället på Gud Skaparens storhet, både när det gäller dess omfattning och omsorgen om oss. Det har han nämligen visat i den rent konkreta historien när han sände sin Son till vår jord för att visa vem han själv är för oss. Gud är en personlig Skapare, som också älskar oss var och en på ett personligt sätt och vill rädda oss från det onda. Gud är stor, mäktig och full av härlighet och kraft, och det han gjorde i sitt skaparverk visade han också när han uppväckte Jesus från de döda. Det kommer också att ett stort skaparunder när vi en dag kommer att få nya kroppar vid tidens slut och de dödas uppståndelse. Allt Gud är och gör är för oss mirakulöst, vi kan inte förstå dess storhet, men vi kan tro och vara tacksamma för det han gör. Universums mäktighet återspeglar alltså något av vår himmelske Faders skaparkraft och ära. För honom är ingenting omöjligt.

Det är två helt olika områden, det vi kan beräkna, utforska och förstå om det rent materiella universum å ena sidan, och det som berör vilka vi är som de unika människor å den andra. Vi består inte enbart av materia i våra kroppar, som också är uppbyggda av samma grundämnen som finns i kosmos, utan är också ande och själ. Var kommer vår immateriella del ifrån? Hur har materien blivit besjälad, självmedvetet medvetande i oss som gör att vi kan tänka, tala, planera, begripa vår omvärld, kommunicera med andra och med Gud? Är det verkligen bara en slump, om än en mycket intelligent slump?

Vi är en del av naturen i sin helhet, men så mycket mer än enbart den materia som utgör vår kropp och som läggs i graven. Bibeln har dock en sund helhetssyn på människan, ett holistiskt perspektiv som man säger idag, och gör inte den åtskillnad mellan det själsliga/andliga och det fysiska, som om det själsliga/andliga skulle vara finare och vi då också levde vidare i någon slags andlig sfär. Absolut inte. Gud skapade vår kropp och andades sin livsande i oss så att vi med våra själsfunktioner kan fungera i den komplexa verklighet som vi alla relaterar till, och i vår ande kan kommunicera med Gud själv. Vi måste födas på nytt av Guds Ande för att det ska bli möjligt, i oss själva är vår relation med Gud skadad genom synden och vår ande död innan Jesus gör oss levande inför Gud.

Detta är inledningen. Jag ska försöka reda ut lite av det här i några inlägg.

+++

Som kristna kan vi lita på det Bibeln uppenbarar om Gud som vår Skapare och Frälsare. Det Gud gör som suverän Skapare  är själva utgångspunkten för oss, att hela skapelsen är ett verk av honom själv. Ingenting har uppstått av sig själv, genom slumpen eller en avsiktslös evolution utan genom Guds geniala plan och design. Gud talade universum, allt som finns till existens genom sitt Ord. Existens betyder etymologiskt att ”träda fram ur, komma ut ur”. Allt skapat kom bokstavligen ut ur, trädde fram ur intet genom Guds skapande ord.

Men hur gick det till och hur kan vi kombinera detta med naturvetenskapens många och banbrytande upptäckter om kosmologin? Utan Kopernicus, Gallilei, Newton, Lemâitre och alla andra fram till Einstein och efter honom, hade vi förblivit i en förkrympt uppfattning om universum där jorden var i centrum kring vilken allting snurrar. Vetenskapen har bidragit med så många viktiga fakta till vår förståelse av oss själva, naturen och universum. Men dessa kan aldrig ensamma ge hela sanningen om oss själva. Därför behöver vi ta till oss vad filosofer tänkt, konstnärer skapat, men framför allt vad Gud själv sagt om vilka han skapats oss till att vara. Vi

Det är ju ändå också ”vår” Gud det handlar om när forskare kartlägger det stora okända i makro-och mikrokosmos. Gud har ju möjliggjort för oss människor att åtminstone delvis utforska och förstå hans verk matematiskt och fysiskt, kemiskt och biologiskt. När Gud bestämmer sig för att skapa något utanför sig själv, han som är evig, självtillräcklig med oförgängligt liv inom sig, måste nödvändigtvis tid och rum uppstå ”utanför” honom. Vi är ju inte panteister som menar att Gud och skapelsen är ett och detsamma. Nej, Gud är Gud i , och allt skapat är skilt från honom rent ontologiskt, men är helt beroende av hans uppehållande kraft och försyn. Guds Ande verkar sedan naturligtvis i skapelsen och i mänsklighetens historia.

Förbindelsen mellan den oskapade, helige,  mäktige Guden, fylld av liv och härlighet, och världen, är just genom Ordet. Gud talar sitt Ord och allt blir till. På samma sätt blir Guds Ord människa i Jesus Kristus, och människan kan därmed försonas med Gud och äntligen bli den Gud skapat henne att vara i Kristus. Vi skulle ingenting veta om inte Gud hade talat. Ordet rymmer därför liv, ÄR liv, som Gud är liv. Gud skapade livet och vill alltid skydda och  bevara livet mot alla förstörande krafter.

Gud uppehåller också allt genom sitt ord, och när han bestämt att tiden är inne för att avsluta denna värld, så kommer det att ske så. Gud är från början absolut suverän Herre över sin skapelse, trots det kaos som råder genom syndens och dödens makt, ondskan och lidandet. Världen är ännu i den ondes våld, som evangelisten Johannes skrev. Men Jesus har besegrat den onde själv på korset och det är bara en tidsfråga innan han kommer tillbaka och upprättar sitt rike av rättfärdighet, frid, kärlek, godhet och trygghet. Varför det är på det sättet skriver jag om i många andra inlägg, kan inte säga mer om det här.

Vad är då liv? Det kräver ett eget kapitel att reda ut, för det finns så många definitioner av liv, och alla olika livsformer i dess stora mångfald och skönhet. Men liv i en högre betydelse är kärlek, förnuft, kreativitet, gemenskap, ordning, avsikt, mål osv osv. Guds eget liv rymmer alla dessa egenskaper och kvaliteter som är absoluta och unika. Vi får av nåd bli delaktiga av hans eget liv, som han skapar i oss  genom sin Ande när vi tillhör honom.

+++

Del II

Man brukar tala om två böcker där vi får kunskap om Gud, Skriften och naturens bok. Det ligger mycket i detta, viket särskilt blir tydligt när man tittar tillbaka på historien. Vi måste då läsa dessa två böcker från sina förutsättningar och på ett kompletterande sätt, helt enkelt för att de uppenbarar olika saker om Gud och om hans skapelse.

Jag tar upp det här eftersom det ju finns en del kreationister som tror på en ung jord (7-10 000 år gammal) och som är aktiva i att försöka bevisa detta, vilket orsakar en del problem. Man begår det historiska misstaget att tillämpa strikta vetenskapliga perspektiv på Bibeln och gör ingen åtskillnad mellan det som Guds ord verkligen handlar om och det vetenskapliga utforskandet av den värld vi lever i. Det finns naturligtvis en pågående debatt inom forskarsamhället om de olika slutsatser man kommer fram till.

Det Gud uppenbarar om sig själv och oss,  om hur han verkar  i historien för att frälsa oss, är helt unikt och absolut centralt. Det är Bibelns kärna, dess budskap. Hela den fantastiska skapelsen med detta överflöd av liv ,  djur, växtlighet, skiftande naturtyper, det mäktiga och ofattbart stora kosmos, och så vi människor som de enda varelser som är medvetna om detta på ett sådant sätt att vi kan tala, skriva, förstå och läsa om det. Vi är också självmedvetna på ett sätt som skiljer sig från djuren. Gud förberedde ett hem i universum på vår fantastiska  planet för oss  att leva i gemenskap med vår Skapare.

Det är intressant att  den senaste tidens forskning visat att många djur har känslor och har utvecklat smarta beteenden som gynnar deras överlevnad. Som jag ser det återspeglar allt Gud skapat hans härlighet, skönhet, förstånd. Alla och allt har sin viktiga plats i de små och stora ekosystem, livssystemen som  fungerar tillsammans i den stora helheten.

Så människan är i centrum för Guds kärlek och intresse. Hans skapade henne till sin avbild och för att man och kvinna tillsammans skulle förvalta jorden.  Gud bryr sig om sparven, haven, skogarna, allt han skapat. Men det är bara människan som kan ha en medveten relation med sin Skapare, och när människan bröt denna genom sin överträdelse, sin synd, satte Gud sin frälsningsplan i verket. Det är vad Bibeln handlar om: vår Skapare som älskar oss så mycket att han gör allt för att rädda oss från att leva skilda från honom, i  andlig död och fördärv, nu och för evigt.  Han gör det yttersta offret, ger sin Son att dö för att sona vår synd och uppstå för att ge oss nytt liv.

Sedan finns mycket annat av värde som vi får veta om skapelsens början, om faktiska historiska händelser, om framtiden. Men som jag förstår det är det omöjligt att läsa in vårt moderna vetande om fysik, astronomi, biologi och kemi i dessa gamla texter för att få dem att ”stämma” med vad vi vet idag. Guds syfte var inte primärt att  avslöja universums hela komplexa struktur i vetenskaplig betydelse. Ingen skulle ha förstått det i alla fall.

Många menar att alla detaljer i Gen 1-11  måste stämma i enlighet med våra vetenskapliga kriterier, annars kan man tvivla på tillförlitligheten i Guds ord i stort. Men det tror jag är fel. Författarna skrev präglade av sin tids vetande och kultur, men kunde ändå i berättelserna förmedla tidlösa sanningar om våra existentiella villkor som ger oss svar på de viktigaste frågorna.

Vad gäller evolutionsteorin och hur vi kristna ska förstå texterna om människans skapelse är det omöjligt att överblicka och återge de olika synsätt som finns. Det pågår en intressant diskussion mellan kristna forskare inom kemi och biologi och teologer.

Det blir svårt när man driver sin tolkning, sin förståelse av texterna så långt att man menar sig ensam ha rätt. Ofta berömmer man sig om att vara just de (enda) som verkligen läser Bibeln litterärt, som det står skrivet, medan andra tolkar, dvs feltolkar eller förvränger Det är enligt mitt sett att se en omöjlig premiss. Att verkligen läsa som det står bokstavligt innebär egentligen det motsatta: att utgå från de olika litterära stilarna och vad de vill säga. Bara så förstår vi vad Gud ville säga genom sina tjänare som skrev ner detta. Vi tror alla att Bibeln verkligen är Guds inspirerade ord, men vi kan ha olika meningar om hur vi bäst förstår t ex skapelseberättelsen. Det måste vi leva med och respektera.

Det är svårt att hävda att jorden inte är mer än högst 10 000 år gammal i ljuset av alla vetenskapliga fakta vi har tillgängliga idag.

Men det finns  kreationister som instämmer med vetenskapen om åldern på universum till ca 13,5 miljarder år. Som kristen ”måste” man ju vara kreationist. Vi tror alla på Bibeln och dess första mening att Gud skapade himmel och jord, dvs allt som finns, i begynnelsen, och att det finns en definitiv början och ett lika definitivt slut på historien.

En del av dessa menar att Gud använde evolutionen som ett sätt att skapa världen i olika steg. Andra menar att Intelligent Design är ett sätt att förstå detta , men då utgår man inte från någon religiös uppenbarelse eller ens Gud, utan från rent vetenskaplga premisser. Man menar sig se att bakom alla livsprocesser finns en intelligent designer, för det kan omöjligt bara vara slumpens verk bakom vår fantastiska värld. Det finns en pågående reflektion om hur människan skapades, inte som ett resultat av evolutionen utan som ett direkt ingripande av Gud i förhistorien Jag återkommer kanske till detta i detalj.

Det är komplicerade sammanhang och det pågår diskussioner bland kristna om hur vi får ihop vår tro på Gud och hans ord med forskningens resultat, och man kommer fram till olika resultat, vilket måste respekteras.

Det är upp till var och en att pröva detta.

Historiskt sett har ju Kyrkan  av olika skäl motarbetat forskning och naturvetenskapliga upptäckter. Kopernicus, Kepler, Galilei kunde bevisa att kyrkan hade fel som hävdade att jorden var den orörliga himlakropp runt viken sol och måne cirkulerar. Newton förklarade varför de rör sig. Han kunde visa att gravitationen är den kraft som driver solsystemet. Den får planeterna att gå runt i sina banor runt solen och månen i sin bana runt jorden.   Dessa vetenskapsmän stod s a s på Guds sida när de gjorde det rätta, de studerade världen och kosmos med de rätta metoderna och blandade inte in Bibelns världsbild i detta,  samtidigt som de flesta av dem var troende.

Det är på samma sätt idag. Forskare studerar vår värld, mikro-och makrokosmos med de relevanta verktyg man utvecklat och kommer fram till vissa resultat som kan prövas. Dessa forskare kan vara ateister eller kristna, men det påverkar inte själva forskningen. Det är vad man gör med detta som skiljer dem åt. De kristna forskarna tackar Gud och imponeras av Hans geniala skapelse, ateisterna bekräftar sin världsbild där det inte finns plats för någon Gud och Skapare.

Det handlar alltså om hur man tolkar fakta, läser in dessa basfakta vi alla kan vara överens om i ett större sammanhang, i en världsåskådning. Därför kan vi läsa Skriftens ord med vissheten om att Gud föredlat sin vilja, sitt eget ord till oss , och lära oss mer om de stora vetenskapliga upptäckter som gjorts. För oss blir bara Guds ära ännu större på detta sätt och vi förundras över vår Skapares makt och ofattbara höga förstånd, godhet och skönhet och hur han även är vår Frälsare genom Jesus Kristus, och den som är med oss och leder oss idag genom sin helige Ande.

+++

Här är en intressant föreläsning av astrofysikern Hugh Ross. Han är kristen och vill både sprida evangelium och undervisa om Guds mäktiga gärningar i skapelsen. Hemsidan är https://reasons.org/

Fortsättning följer.

 

 

 

Tre delar till att börja med, om vår tankevärld. 

 

 

 

Allt börjar i vår inre värld med tankar, som sedan i formuleras i ord, i språk i vid mening. Vi uttrycker våra uppfattningar,  tolkningar och förståelse av oss själva och vår omvärld i det talade språket men även i kroppsspråk. Det är en mycket komplicerad process som omfattar påverkan utifrån, egna bedömningar och viljebeslut i ett intrikat samspel mellan individ och omgivning , allt från den närmaste omgivningen till de stora tankeströmningarna i samhället.

 

Vi påverkas hela tiden och måste välja vad som verkar sant och rätt. Då beror det mycket på var vi hämtar vår information, vilket skapar vår verklighetsuppfattning. Det är viktigare än någonsin i vår värld att efterforska och bedöma sanningshalten i allt vi läser, i media, på sociala plattformar, inom humaniora och vetenskap.

 

Nu tror jag ju inte på postmodernismens befängda teorier om att det inte finns några fasta skapelsegivna kategorier och ingen objektiv sanning utan bara individuella tolkningar som är lika riktiga. Det finns fortfarande  oföränderliga sanningar  som vi kan vara säkra på. Vår kunskap och förståelse är visserligen naturligt nog relativ utifrån vår begränsade horisont , men det finns fakta vi alla kan, och måste, vara överens om för att livet och samhället ska fungera. Det finns fysikaliska lagar i universum, biologiska lagar för livet, moraliska lagar och objektiva normer som måste ligga till grund för våra liv. 

 

Vi har dessutom en säker informationskälla i Bibeln, där vi får en helhetsbild av Guds vilja med sin skapelse. Vi uppmanas också aktivt att söka hans visdom. Det klokaste vi kan göra är att inse att vi inte vet och förstår allt och att vi behöver hjälp att tänka sakligt och nyanserat.

 

+++

 

 

 

 

Allt började också en gång med en tanke, ett förslag i form av några ord som stod i strid med Skaparens egna ord. När de första människorna accepterade och tog emot orden som var lögn, slog de rot i människornas sinne och påverkade deras liv. Det har sedan dess varit en strid om sanningen.

 

 

När Jesus började sin offentliga tjänst inledde han med att säga : ”Omvänd er och tro evangelium.” Ordet för omvändelse på grekisk är μετανοεῖτε metanoeite, som betyder att ändra sinnelag, tänka om och därmed i praktiken även leva annorlunda. Vi tänker nämligen ofta fel om Gud, oss själva och världen. Jesu ord, Guds eget tilltal till oss innehåller den sanning vi behöver för att inte längre missa målet (  ἁμαρτία, hamartia= synd) utan komma rätt med vårt liv, i tankevärlden och i handling. 

 

Det första och viktigaste som återupprättas är relationen till Gud själv. Vi tänker om och förstår att vi behöver få rätt relation till Gud genom att tro på Jesus, som löste det för oss omöjliga problemet med vår synd och skuld.

 

När perspektiven vridits rätt och Guds tankar och ord fått utöva sitt välgörande inflytande på oss så mycket att vi alltmer renats från felaktigt tänkande, attityder och gärningar, ser vi annorlunda på verkligheten. Vi kan bättre hantera de komplicerade sammanhang vi ställs inför i vår vardag och får en klar riktningsgivare för vårt eget liv. Vi kan bedöma de mänskliga ideologier, religioner och idéer i tiden som omger oss utifrån ett absolut centrum: Gud och hans ord. Ingen blir färdig med denna process, den pågår hela tiden.

 

Vad gäller de fakta som talar emot varandra i kontroversiella ämnen, och den mängd information som slår emot oss dagligen, har vi ett ansvar att bedöma det så bra som möjligt och inte alltför snabbt ge efter för konspirationer, rykten, enkla lösningar. Vi får helt enkelt lära oss att tänka väl genom att rannsaka oss själva och förstå varför vi tänker som vi gör. Vad är motivet, avsikten, målsättningen. Det är ett både lärorikt och spännande äventyr att förstå både våra egna och andras sätt att tänka. Framför allt kan vi själva förändras genom att påverkas av Kristi sinne, hur Gud tänker och verkar. 

 

Här följer nog några bibelställen att tänka över..

 

Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. 2 Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinneså att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom. 

 

2 K0r 10: För även om vi lever i världen, strider vi inte på världens sätt. 4 Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader 5 och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud. Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus, 6 och vi är beredda att straffa all olydnad så snart er lydnad blivit fullständig.

 

1 KOr 2: Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.

 

 

 

Del II

 

 

Så här ser vår hjärna ut!   Bilden är tagen från Ny Teknik. ”Hur hänger hjärnans olika delar i hop? Timothy Behrens använder avancerad magnetkamerateknik för att få svaret. Nu prisas han med Lennart Nilsson Award 2014.”

Ni kanske känner igen det här citatet? ”Så en tanke och du skördar en handling. Så en handling och du skördar en vana. Så en vana och du skördar en karaktär. Så en karaktär och du skördar ett öde.” (Charles Reade, brittisk författare).

Det är många filosofer och religiösa företrädare som sökt formulera råd och regler för hur man ska hantera och kontrollera tankelivet. Det handlar om att lära känna sig själv, att lära sig självbehärskning och att tänka och agera rationellt. Det finns många fina levnadsråd, mänsklig klokhet och livsvisdom att ta del av.

Vi är ju i hög grad det vi tänker. Som vi tänker, agerar vi, även om vi ofta påverkas av mer eller mindre primitiva reaktioner som svar på andras ord och gärningar.  Sinnesintryck och känslor, vanemässiga mönster spelar också en stor roll. Det är omöjligt att dela upp den komplicerade process som pågår i vår inre värld  i form av känslor, förnuft, vilja, samvete, minnen och överordnad livsåskådning, vilket formar tankar och förhållningssätt som leder till konkreta ord och handlingar. Men det  är hur som helst nyttigt att försöka betrakta sig själv lite utifrån och lära sig mer om hur vi reagerar, tänker och agerar, vad det beror på och vad som får oss att agera på det sätt vi gör. Många forskare menar att det till stor del är omedvetna processer som styr vårt beteende.

Det pågår en livlig debatt bland neurologer, filosofer, psykologer och biologer om hur hjärnas funktioner och medvetandet är relaterade och fungerar. Frågan om ” själen” är också kontroversiell. Det är omöjligt att gå in på det här.

+++

Bibeln är som alltid vår bästa resurs när det gäller att förstå oss själva. Den rymmer inte bara mänsklig livsvisdom utan hänvisar oss också till Gud själv med vars hjälp vi kan förvandla vårt tankeliv. Han själv har ju både den rätta diagnosen på våra problem och lösningen på  dem. Gud som skapat oss vet vad vi behöver för att fungera på bästa sätt, att leva i gemenskap med honom själv, i inre harmoni med oss själva, och i en försonlig attityd gentemot andra.

Paulus uttryckte detta i 1 Tess 5: Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela så att ni är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer. 24 Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk. 

Paulus skriver vidare i Filipperbrevet 4: Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. 7 Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.8 För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. 9 Det ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det ska ni göra. Då ska fridens Gud vara med er.     Guds frid, hans SHALOM,  är alltså en verksam kraft för oss troende. Mer om det i nästa del.      

   

Men först lite mer om Guds diagnos på de människor som ännu inte tillhör honom.Efesierbrevet 4Därför säger jag detta och varnar er i Herren: lev inte längre så som hedningarna lever. Deras tankar är tomma, 18 deras förstånd är förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och förhärdade i sina hjärtan. 19 Avtrubbade kastar de sig ut i orgier och ägnar sig åt all slags orenhet och får aldrig nog.20 Men det är inte så ni har lärt känna Kristus. 21 Ni har hört om honom och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. 22 Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. 23 Låt er förnyas till ande och sinne 24 och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet.

Det är hårda omdömen… Det har ju bevisligen funnits både moraliskt högstående och kloka mäniskor som försökt leva ett bra liv. Men nyckelversen här måste vara att ”de är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och förhärdade i sina hjärtan.” 

Det grekiska ordet för okunniga är ἄγνοια (agnoia),  betyder att de saknar kunskap om Gud, vilket kan bero på att man inte hört om Gud, eller att när man hört evangeliet, inte velat tro och ta emot Jesus som Herre. Det beror i sin tur på det djupare problemet med alla människor, att man är förhärdad i sina hjärtan, dvs stolt, högmodig och ovillig att ödmjuka sig och erkänna sanningen om sig själv. Därför är man främmande för livet i Gud.. Det är bara en ödmjuk och sanningsälskande människa som kan ta emot nåd, förlåtelse och frälsning från Gud.

Hur filosofisk, förnuftig, klok  och religiös en människa än är kan hon inte förstå sanningen om vem Gud är. En oandlig, själisk människa leds och domineras enbart av sitt intellekt, sina känslor och sin vilja och försöker nå det gudomliga via sin själ. Det är bara den av Guds Ande pånyttfödda människan som kan förstå den andliga verklighet som Gud är. Den som tror på Jesus får rätten att kallas Guds barn och lär känna sin himmelske Fader. Att leva som en andlig människa med fötterna på jorden och med ett sinne som förnyas av Guds ord och den helige Ande, är att verkligen bli sig själv. Sanningen om vem Gud är och vilka vi verkligen är i förhållande till honom befriar oss på djupet. Mer om det längre fram. ”Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom. 10 Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. 11 Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.12 Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud. 13 Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord✱. 14 En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 15 Den andliga människan däremot kan bedöma allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. 16 För vem har lärt känna Herrens sinne? Vem kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.

+++

Man var naturligtvis medveten om detta i det gamla förbundet och profeten Jesaja formulerade det så här:

Jes 55: Den ogudaktige ska lämna sin väg, den orättfärdige sina tankar

och vända om till Herren, så ska han förbarma sig

över honom, och till vår Gud, för han vill gärna förlåta.

8 Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar,

säger Herren. 9 Nej, liksom himlen är högre än jorden,

så är mina vägar högre än era vägaroch mina tankar högre än era tankar.

Del III

• 

 

 

Hur påverkar lögnen oss? Vi är ju skapade för att leva i sanningen så därför är den en oerhört förstörande makt, både på en rent personlig nivå och en kollektiv. Nu menar jag inte små vita lögner vi alla säger till någon för att inte såra om banala ting, eller att vi ibland avstår från att säga hela sanningen i vissa situationer, som ändå inte skulle ändra faktum. Vi gör det återigen av omsorg om andra. Här handlar det istället om vår inställning till sanningen om oss själva, om Gud utifrån ett bibliskt perspektiv, något som påverkar hela vår personlighet.

 

 

Det finns olika sätt att förstå vad innebär betyder i olika kontexter, som jag inte går in på här, vetenskapligt, filosofiskt, praktiskt, vardagligt osv. För att ge exempel på detta det länkar jag till denna artikel som ger en bra överblick och sammanfattning, skriven av Bength Gustafson, lärare, pastor, teolog.  https://svenskapologetik.wordpress.com/2019/02/06/varfor-just-kristen-sanning-del-2/.

 

 

Jag kan också rekommendera Krister Renard, pensionerad lärare i matematik och fysik. Här finns en bra föreläsning https://www.youtube.com/watch?v=zI8Zc2fX2gw. Hans hemsida är också läsvärd. Där kan man läsa om vetenskap och kristen tro på ett klargörande sätt.

 

 

 

Paulus har som redan omnämnts i tidigare inlägg mycket att lära oss om detta. Här ska jag titta på hans första kapitel i Romarbrevet, där han som jag förstår det beskriver människans och hela mänsklighetens väg från kunskap om den ende sanne Guden, Skapare, till avguderi och tillbedjan av det skapade, vilket i sin tur leder till mäniskans förfall. När man vänder sig bort från Skaparen och tillber det skapade förlorar man sin ställning som Guds avbild i renhet och höghet, till att bli lik det man tillber, de skapade tingen, de falska gudarna.

 

 

Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

 

Psaltarpsalmen 19 uttrycker det så här:

Himlarna vittnar

om Guds härlighet,

imlavalvet förkunnar

hans händers verk.

3 Dag berättar för dag,

natt ger kunskap till natt,

4 utan tal och utan ord,

utan att man hör deras röst.

5 Deras röst  når ut över hela jorden,

deras ord till världens ände.

 

 

 

+

 

 

Detta är starka ord, som man får reflektera en hel del över. Men det handlar alltså om ett aktivt agerande, om att undertrycka sanningen, inte enbart förhålla sig  passivt likgiltig eller öppet intresserad med en vilja att ändra sig. Enligt Paulus är människan utan ursäkt för hon kan redan av hans verk i skapelsen veta att Gud är skaparen. Den uppenbarelse om hans osynliga egenskaper, eviga makt och gudomliga natur syns och kan uppfattas om man vill.

 

 

Paulus går sedan ännu längre när han hävdar att de inte prisade eller tackade Gud, trots att de kände till Gud. Den bibliska tanken är ju att de första människorna fick kunskap om Gud, men valde att undertrycka den sanningen och gå sin egen väg. Därigenom blev de förblindade av falska föreställnigar så att mörkret kom över deras oförståndiga hjärtan.

 

Gud hade ju sina vittnen från tidernas begynnelse och Bibeln berättar att kunskapen om den sanne Guden bevarades och efterlevdes av en del gudfruktiga människor. En man som Henok, som levde ett exeptionellt liv i gemenskap med Gud och togs direkt hem till Herren utan att dö, måste ha varit känd. Melkisedek är en annan, som bodde i Salem (senare Jerusalem) och var präst åt Gud den Högste långt före Abraham.  Noa blev också ett tecken för sin samtid.

 

 

Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar 23 och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra✱. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.

 

 

Det finns ingen möjlighet att tidsbestämma denna process rent historiskt. Denna text är en beskrivning av människans förfall till avguderi, synd, som har sin rot i hennes ovilja att erkänna det uppenbara, det man kan veta om Gud i skapelsen, att tacka och prisa sin Skapare. Det handlar om det fördärvliga människohjärtat som inte vill tillbe och lyda sin Skapare utan istället böjer sig för avgudar. Denna andliga otrohet mot Gud får konsekvenser rent konkret  i människans synd, vilket beskrivs i de följande verserna.

 

Det är alltså ett medvetet uppror mot Gud, mot det man vet om honom, som präglas av otacksamhet, brist på ödmjukhet och kärlek till sanningen, samt att egenmäktigt sätta sig själv i centrum och tillbe olika slags avgudar. Det finns många sådana, inte bara av trä, sten osv utan mer osynliga.  Så här sade Luther om vad en avgud är: »Din Gud kallas den eller det som du förväntar dig allt gott av och som du tar din tillflykt till när du är i nöd. Att ha en Gud är alltså inget annat än att av hjärtat förtrösta och tro på den eller det som man sätter högst i tillvaron. Som jag ofta har sagt är det bara våra hjärtans förtröstan och tro som avgör vad vi har för Gud eller avgud«

Förtröstar vi på vår egen kraft, våra pengar och materiella ting, tankesystem?

 

 

 

 

 

+++

 

 

Det finns ett exempel i Apg 7 på hur t o m Guds utvalda folk faller för denna frestelse. Dessa verser är från Stefanus tal innan han stenas till döds för sin tro på Jesus som den förste martyren. Han var diakon i den första församlingen och en man fylld av ”tro och den helige Ande,  och ”nåd och kraft som gjorde stora under och tecken bland folket”.  Han går igenom historien och riktar hård kritik mot de religiösa ledarna. De är lika hårdnackade som sina förfäder, vilket han ger flera exempel på.  Herren hade befriat dem från slaveriet i Egypten genom stora tecken och under, men de glömde snabbt bort detta när de befann sig i öknen.

 

Det intressanta är att den rent konkreta situationen som bestod i folkets tillbedjan av guldkalven föregicks av en inre process, där egentligen all olydnad och allt avfall startar: i härtat. De ville vända tillbaka till Egypten i sina tankar, längtade absurt nog tillbaka till slaveriet där de åtminstone fick fisk, gurkor, meloner, rödlök, purjolök och vitlök !. De befann sig ju i prövningens stund när Guds utvalde ledare Mose var uppe på berget inför Herren för att motta lagen och budorden. De klarade inte av att vänta utan började klaga och krävde sedan av Mose bror Aron att göra en avgudafigur, i form av guldkalv. De omgivande folken tillbad många olika gudar och denna var en symbol för styrka och fruktbarhet.

 

Men våra fäder ville inte lyda honom. De avvisade honom och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten. 40 De sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss! Vad som hänt med den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte. 41 Och de gjorde vid den tiden en kalv, och de bar fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk. 42 Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, som det står skrivet i profeternas bok: Var det åt mig ni bar fram slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? 43 Ni bar Moloks tält och er gud Refans✱ stjärna, de bilder ni gjort för att tillbe. Men jag ska föra bort er i fångenskap bortom Babylon.

 

När de vände sig bort från Gud, vände sig Gud bort från dem och utlämnade dem till avgudadyrkan. Det är samma tanke och formulering som vi mötte hos Paulus. Han kände naturligtvis till detta från 2:a Moseboken. 

 

Den viktiga lärdomen är återigen att allt börjar i sinnet i hjärtat, och den djupt rotade oviljan hos oss syndiga människor att älska och tillbe Gud allena och inte förtrösta på något skapat. Det är mer än en ovilja, det är en oförmåga att göra det. Därför behöver vi bli befriade, frälsta från våra förvridna perspektiv till att sätta Gud först och främst. Vad som sker när människan vänder sig från Gud, blir hon samtidigt öppen och mottaglig för avguderi och andligt bedrägeri.

 

 

Sanningen borde vara det viktigaste för oss , för som Jesus själv sade är det den som befriar oss. Han själv är ju Sanningen och därför har vår relation till sanningen direkt med personen Jesus att göra, med Gud själv.

 

 

 

Mer om detta i nästa inlägg

 

 

 

 

 

Jag har skrivit om ämnet tidigare, men från en annan synvinkel. Med utgångspunkt i Psaltaren 2 reflekterade jag över den verkliga konpiration som pågått från tidernas begynnelse mot Gud och Hans Messias. Läs här om du vill: Den stora konspirationen.

 

 

Nu ska jag dock ta upp en annan aspekt av de många konspirationsteorier vi ser så mycket av i vår tid. Det är inget nytt fenomen, men med teknikens hjälp sprids de snabbt över världen, och de blir alltid aktuella i kristider. Människan vill ha en enkel förklaring i svåra tider, som rymmer komplicerade händelsekedjor och som i ett akut skede är svåra att överblicka.

 

 

Hur fungerar de? Man utgår från att det finns dolda motiv, ibland rena konspirationer mot det man menar vara verkliga fakta, att vi alla blir lurade och förda bakom ljuset. De som lägger fram sina idéer gör det för att avslöja dessa, och för att presentera sanningen. Ordet konspiration kommer från latinet och betyder ”andas tillsammans”. Man tror att det finns en sammansvärjning, en dold agenda som styr på det offentliga planet, men som bakom fasaden är destruktiv och som måste avslöjas. Det finns flera exempel på detta i historien. Det brukar vara en blandning av myter, obevisade teorier, som ofta grundas i aversion och rädsla. Man misstror den ekonomiska eliten, makthavarna, andra grupper (särskilt judarna som det finns förfärliga konspirationsteorier om). Det handlar om misstänkliggörande av motståndare, påståenden som inte logiskt hänger ihop men som sammanförs till en hotbild.

 

Man renodlar en teori och driver den till sin spets och har sedan svårt att lyssna till andra perspektiv, tolkningar. Frågan som måste ställas är vilka fakta man använder sig av som grund för sina idéer. Ingen människa, varken forskare, politiker eller allmänintresserad medborgare saknar någon typ av förförståelse, av faktaunderlag för sina slutsatser. Men var hämtar man dessa? Det är viktigt att ta reda på detta för att kunna ta ställning till vad som påstås, och sedan jämföra med andra hypoteser.

 

 

Det kan alltså naturligtvis finnas inslag av fakta i den teori man lägger fram, men ofta utmärks konspiratoriska tankar av att de hämtas från olika håll, mer eller mindre trovärdiga, och att just dessa  presenterar ”sanningen” bakom den tillrättalagda officiella versionen.

 

Ibland kan det stämma till viss del, men det typiska för konspiratoriker är oviljan att diskutera andra alternativ, lära sig om andra perspektiv.

+++

 

 

Det kan alltså finnas en sanning i det man framför, men man överdriver, förvränger och räknar inte in andra faktorer eller ger plats för omvärderingar. Därför blir det så missriktat. Verkligheten är oftast mer komplicerad och nyanserad än det svart-vita perspektivet som man lägger på en företeelse eller händelse. Det är alltid fel att kategorisera människor utifrån denna enda övergripande teori. En fanatisk person kan inte ta in andra synpunkter, bredda sin förståelse, utan tror sig alltid själv ha rätt.

Det är farligt när man tror sig vara den ende som har sanningen och menar sig ha en uppgift  att tvinga den på andra,  utan respekt för andras förståelse.

 

 

Det kan t ex från kristet perspektiv ligga en sanning i att vi är på väg mot någon typ av världsregering som i sin förlängning slutar med att Antikrist träder fram. Problemet är när man tolkar in allt som nu sker i detta slutscenario, som vi kan ana i de profetiska och apokalyptiska böckerna i Bibeln. Man ser allt som händer nu genom sitt redan förutbestämda tolkningsmönster om den nya globala antikristliga världsordningen. Dessa bibelställen är dessutom svåra att förstå, och det finns många tolkningar av dem, vilket också är något vi som kristna måste acceptera. Då måste man överdriva det som verkligen sker nu, t ex vad gäller pandemin, vaccineringen, men jag återger inte de märkliga teorier som finns i omlopp.

 

Det är en tragisk situation nu när vi behöver både sunt förnuft, kunskap och analys av fakta, respekt för andra och villighet att föra en dialog. Det är allvarligt med alla tendenser att nedvärdera, felcitera och angripa meningsmotståndare i alla sammanhang.

 

 

 

 

 

+++

 

 

Från Guds perspektiv är allt klart och han vet vad som pågår och vilka krafter som ligger bakom. För oss är det tveeggat, dubbelt, svårare att urskilja i de gråzoner mellan svart och vitt, ont och gott som vi lever i. Det är så mycket som sker nu hela tiden och det är inte möjligt att ha överblick och exakt förstå allt som pågår. Ingen kan ha alla fakta, och därför blir analyserna bristfälliga.

 

Därför är det så viktigt att vara ödmjuk och inte anse sig ha någon absolut insikt om det som sker. Om denna ödmjukhet saknas, ska man nog tänka efter noga innan man accepterar vad de tvärsäkra  hävdar vara rätt. Vi behöver få undersöka alternativ, väga för och emot, förstå bägge sidorna av en sak, för att kunna nå fram till en saklig bedömnig av en företeelse eller en situation.

 

Det viktigaste vi kan göra nu är att inte överspekulera, utan lyssna, tänka och bedja.  Vi behöver be om urskiljning, visdom och att sanningen ska segra.

 

I nästa del ska jag fundera mer över hur hur påverkar lögnen oss människor. Vi är ju mitt uppe i en strid om sanningen på alla nivåer.

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns andliga lagar likaväl som det finns de fysiska och biologiska lagar som Gud inrättade för sitt skapade universum med syftet att uppehålla och bevara den. Allt tjänar ett gott syfte och ingår i den stora helhet som är livets ändamålsenliga, komplexa, övermåttan fantastiskt skapade och utsökta, vackra väv. Hans bud och lagar är för vårt bästa, de sätter gränser mot faror och förstörelse. Förgängelsen, de nedbrytande krafterna, det moraliska onda, lidandet och döden, var något som inte ingick i Guds plan.

 

 

Vi har svårt att föreställa oss hur skapelsen skulle sett ut utan olydnad, synd och död, men vi anar Guds goda plan när vi betraktar Jesu liv och hur Guds vilja blir konkret synlig i och genom honom. Gud verkar också ständigt i sin försyn för att uppehålla och skydda livet och när vi följer hans lag som är inskriven i varje människas samvete fungerar samlivet, samhället. Den stavas omtanke och kärlek, respekt och välvilja, samarbete och uppoffring.

 

 

Gud vill att alla ska bli frälsta och lära känna honom, samtidigt måste samhällena vara så bra som möjligt för allas välfärd. Vi vet dock att så många har det svårt, just för att orättvisor, likgiltighet för människovärdet, girighet och utnyttjande, orsakar stort lidande för många.

 

 

När människan valde/väljer bort Gud och hans vilja att ge kunskap och vishet, blir vi utlämnade till val som vi inte alltid klarar att hantera och till bedömningar som det är svårt att skaffa sig en helhetsbild av. De frukter trädet med kunskap om gott och ont gav och ger, är motsägelsefulla, vi lever i spänningen mellan motsatserna, rätt och fel, sant och falskt, gott och ont. Allt kan användas för gott eller ont.

 

 

 

+++

 

 

 

Här är några andliga lagar.

 

Sådd och skörd. Det vi sår får vi skörda även om det kan ta tid. När vi ångrar vår synd blir vi förlåtna och förlåter andra, men konsekvneserna av våra och andras gärningar/missgärningar får vi leva med. Det är det svåra. Förlåtelsen är omedelbar, men problemen och såren finns kvar. Hur vi hanterar det återkommer jag till.

Rättfärdighet lönar sig alltid till slut, även om det tar tid,orättfärdighet får konsekvenser.  Godhet segrar, ondska förlorar i långa loppet.

Tidsaspekten finns alltid med. Ibland tar det tid, ibland går det fort, men det sker.

Den som söker av hjärtat och älskar sanningen, finner Gud. Den som ger, får.

Högmod och fall, stolthet och undergång.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag börjar med det sista, om Bibelns varningar för stolthet, högmod och upphöjandet av människor. Det är befriande med den sakliga beskrivning vi möter där av oss människor med synder och svagheter. Man kan behöva påminna sig om detta för att undvika orealistiska förväntningar på ledare i kyrkan, politiken och inom andra områden. Då behöver vi inte heller bli besvikna. Den som ser upp till ledare utan att pröva om vad de säger och hur de lever stämmer överens med Guds ord kan bli besviken. Vi får, och ska, pröva allt och alla. Förutsättningen är att vi börjar med att rannsaka oss själva och har en både saklig och generös inställning till andra, och oss själva.

 

 

Det är farligt att idolisera ledare, sätta dem på piedestal. Det är få som klarar av att stå emot frestelserna till självgodhet, maktfullkomlighet och osunda överdrifter. Man tror sig som utvald och speciell ha särskilda privilegier som gör att man blir grändsöverskridande i sitt beteende och får en försämrad förmåga att förstå omvärlden. I förlängningen kommer fallet, de upphöjda ledarna avslöjas ha levt dubbelliv, ljugit och gjort sig skyldiga till både moraliska och rent straffbara överträdelser.

 

 

Det finns olika slags lagar i Guds skapade universum som styr och håller ihop livet på olika nivåer. Vad gäller detta fenomen finns det en obeveklig moralisk eller andlig lag som aldrig slår fel. Högmod och stolthet får till sist konskekvenser. Ingen kommer i långa lopper undan.

 

”Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.”  (Ordsp 16:18)

 

Jesus talade också om detta (se bibelstället längst ner).

 

 

Alla har ett stort ansvar att inte blåsa upp ledares egon med lögnaktigt smicker, göra dem till mer än vad de egentligen är, och i värsta fall servera dem falska profetior som göder en osund självbild och maktmissbruk. Många kan ha börjar bra, med en uppriktig vilja att tjäna i församlingen eller i samhället men p g a svagheter i personligheten klarar man inte att hantera det ansvar, den makt man fått, utan börjar utnyttja den för sin egen vinning. Makt berusar, makt korrumperar. Man blir okänslig för tillrättavisning, saklig kritik och råd från andra.

 

 

 

Det har funnits och finns fruktansvärda exempel på diktatorer som ger sig själva övermänsklig, nästan gudomlig status och vill dyrkas av sitt folk, samtidigt som man förtrycker och utsuger det. Ytterst är det den Onde själv ligger som ligger bakom detta, han själv strävar efter makt över människor och efter att få tillbedjan. Det finns även många avskräckande exempel på ledare inom kristenheten som fört sitt folk vilse och orsakat stora problem.

 

 

 

I församlingen är det viktigt att ledare får stå till svars inför andra i ledarposition, liksom i alla andra sammanhang. Ledarskap är och borde alltid vara kollegialt, man betjänar och leder tillsammans utifrån sina gåvor och sin uppgift. Ingen får stå över den andre. Den positionen kan bara Gud ha. Alla har en uppgift att göra, en viktig plats att fylla i helheten, men måste relatera till andra och till den store uppdragsgivaren själv, Herren Jesus.

 

 

 

 

 

 

 

Hur vill då Gud att vi ska se på oss själva? Som hans skapelser är vi redan det största vi någonsin kan bli:  hans älskade barn i Kristus , förvaltare och tjänare . Problemen uppstår när en människa som är skapad att vara underordnad Gud, och utifrån den positionen ska betjäna sitt sammanhang, vare sig det gäller i familjen, församlingen eller nationen,  upphöjer sig själv till att stå i centrum . Allting handlar om proportioner och perspektiv. Bara Gud är Gud och den ende som är värdig att bli prisat, tillbedd och ärad. Vi ska inte tillbe avgudar och inte heller upphöja människor som menar sig vara särskilt utvalda och som utövar otillbörlig kontroll över andra.

 

 

Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger han då när tjänaren kommer hem från marken: Kom nu och sätt dig till bords? 8 Säger han inte snarare: Laga något till kvällsmat åt mig, och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan kan du själv äta och dricka. 9 Inte tackar han tjänaren för att han gjorde det han fick i uppdrag? 10 På samma sätt ska också ni säga, när ni har gjort allt som ni fått i uppdrag: Vi är odugliga tjänare. Vi har bara gjort vår plikt.”

 

 

Gud vill att vi ska betjäna varandra som Jesus gjorde. Han var Gud och kom ändå som en tjänare för att rena, hela och upprätta oss. Vi ska likna honom och ha samma attityd, samma beredvillighet att betjäna andra. Det är vår plikt, vårt uppdrag, och ingenting märkvärdigt egentligen. Det är Jesus själv som ger sina befallningar om vad vi ska göra och utrustar oss med sina gåvor och sin kraft att utföra det. Därför är också hela äran hans.

 

 

Att vara medveten om vår egen svaghet och hur lätt vi kan frestas och gå fel håller oss ödmjuka. Då  är vi fullt medvetna om att allt vi har och är är en gåva från Gud. Vi är verkligen bara förvaltare av Hans mångfaldiga nåd och hans lydiga tjänare. I Guds rike, den rättvända verkligheten, är det tjänaren som är den störste. Därför blir allt tal om vem som är störst och bäst helt meningslös,  konkurrens och jämförelse likaså. Vi behöver inte jämföra oss med varandra, sträva efter den förnämsta platsen eller vara bäst. Det räcker långt att hitta vår plats i gemenskapen och bidra med det vi har fått och kan.

 

 

 

 

 

Det är ett nytt år med nya möjligheter. Vi har förhoppningsvis gott om tid framför oss, och det förflutna bakom oss. Men det förflutna kan kasta långa skuggor över vår nutid och framtid. Hur ska vi hantera detta?

 

Det förflutna är tveggat. Å ena sidan har vi många goda minnen, av kära människor som nu är borta, av speciella händelser och höjdpunkter i livet.  Å andra sidan, svåra minnen som biter sig fast och som vi inte blir av med fast vi vill. Misslyckanden, sorger, missade tillfällen, svek, smärta. Vilket väger tyngst? Det negativa kan väga tyngst, men om vi räknar in allt vi  kan vara tacksamma för i balansräkningen slutar resultatet förhoppningsvis på +.

 

Ett plus, eller hellre ett korstecken. Genom korsets kraft kan det destruktiva förflutna vara utplånat, med våra och andras synder och allt negativt. Samtidigt får vi leva i hoppet, det hopp som är grundat i vår tro på Gud som genom Jesu död på korset ständigt skapar nya möjligheter till förändring. Genom den kärlek Gud bevisade oss när Jesus gav sitt liv för oss, finns läkedom för sårade själar. Vi lever verkligen på hoppet, för om det slocknar i vårt hjärta är det svårt att orka vidare. Tron, hoppet och kärleken består, och det vi tror, hoppas och får ta emot och ge av Guds kärlek är grundat i honom själv, som inte är bunden av tid och rum.

 

Rom 15:13 Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.

 

Vi får leva i Jesus Kristus, NU,  fria från att älta det förflutna, fria från oro för framtiden. Jesus själv sade:

 

 

Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? 32 Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. 33 Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34 Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. 

 

Vi får ständigt leva i beroende av vår himmelske Fader, och i bön:

 

Paulus skrev: Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

 

 

 

 

 

Här är hela bibelsammanhanget från Bergspredikan, i Matteus kap 6.  Det finns mycket att säga om dessa verser, som kan verka lättsinniga och svåra att förstå för oss. Så enkelt är det väl ändå inte?! Vi måste ju planera och arbeta för att få mat på bordet och kläder på kroppen, och ibland drabbas vi av sjukdom och arbetslöshet som gör vår livssituation mycket svår. Visst är det så. Jesus menade nog inte att vi bara skulle sitta på ängen och vänta på manna från himlen. Vad han vill komma åt är kanske själva motivationskraften i vårt liv: söker vi enbart det materiella goda, tjänar vi alltså mammon, eller är vi inriktade på att söka Gud först? Om vi gör det senare kan vi lita på att han hjälper oss praktiskt och konkret, och att vi också slipper många onödiga bekymmer. Han vill att vi lyfter blicken från att enbart fixera oss vid våra problem och försöka lösa dem själva, till Gud själv som har omsorg om oss.

 

 

Låt oss söka Honom och försöka förtrösta på honom mer detta år. Det kommer att behövas, för framtiden på vår arma jord kan bli svår.

 

 

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.25 Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? 26 Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 27 Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 28 Och varför gör ni er bekymmer för kläder?

 

Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29 Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 30 Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! 31 Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? 

 

32 Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34 Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. 

 

+++

 

 

 

 

 

 

• 

 

+++

 

Hur vi än tolkar denna Nya Testamentets apokalyptiska bok är det klart att den skildrar den absolut sista tiden på jorden och hur Jesus kommer tillbaka för att döma och befria. Herrens trogna folk har desperat längtat efter den dagen när de äntligen ska få se sin Frälsare och  Befriare.  Men lovsången  från det himmelska ljuder alltså parallellt med redogörelsen för hur Antikrist träder fram och får sin av Gud utmätta tid att utöva sitt terrorvälde. Det himmelska livet inför Guds tron där tillbedjan ständigt pågår interfolieras i skildringen av händelserna på jorden, och jag ska återge alla verserna i nästa inlägg. 

Uppenbarelseboken är främst en tröstebok för kristna i alla tider, om att var och en av dem kommer att få total upprättelse och kompensation av Gud själv. ”Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. 4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta. Han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.” 6 Han sade också till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. 7 Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son (kap 21).

Här är de första sju verserna som anger tonen för hela boken och sammanfattar budskapet. Det är ingen lovsång men budskapet är det goda, starka, trösterika budskapet för alla som lider för Jesu skull, och själva anledningen till att lovsång är möjlig: Jesus har redan segrat och vi väntar bara på hans ankomst som Herrarnas Herre och Kungarnas Kung i Guds eviga Rike.

 

1 Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han gjorde det känt genom att sända sin ängel till sin tjänare Johannes, 2 som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv har sett. 3 Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära.

 Från Johannes till de sju församlingarna i Asien: Nåd vare med er och frid ifrån honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron, 5 och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod 6 och som har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter, amen.

7 Se, han kommer med molnen,och varje öga skall se honom,även de som har genomborrat honom,och alla jordens stammars kall jämra sig över honom. Ja, amen.8 Jag är A och O,✱ säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.

Det är faktiskt en mäktig proklamation av en annan verklighet, Guds rike, där offren får upprättelse, där kärlek, godhet och frid/fred har segrat. Han har gjort för att rädda och befria oss. Det är hoppets protest mot allt det onda. Lovsången är en förkunnelse om att det kommer att ta slut, och ett firande av Guds kommande rike. Om vi inte hade den möjligheten, att i förväntan blicka upp till vår kommande förlossning och Guds rättfärdiga herravälde, skulle vi verkligen vara utan hopp och sakna kraft att uthärda i denna tidsålder. Lovsången som påminner oss om Guds seger, och den ständiga bönen om Herrens hjälp, bär oss igenom.

Det är viktigt för oss kristna som ännu inte är förföljda som så många av våra syskon runt om i världen, att ständigt be för dem, och här bidrar lovsången till att vi kan vara uthålliga i vår tjänst. Låt oss även oförtröttligt fortsätta be för alla som drabbas på många sätt under coronapandemin, för brottsoffer, för flyktingar, för de fattiga, för alla som hjälper sina medmänniskor, för makthavare osv , och låt oss alla hämta ny kraft hos Herren varje dag. (Efes 6:11-18).  

+++

Del II

Efter det inledande kapitlet och de två som handlar om sändebreven till församlingarna, förs Johannes in i den himmelska verkligheten, han ”kom i Anden” och såg Guds tron och runt den 24 andra troner. Läs gärna själv 4:1-3.

4 Och från tronen kom det ut blixtar, dån och åska, och framför tronen brann sju facklor, det är Guds sju andar. 6 Framför tronen låg liksom ett hav av glas, klart som kristall.

Mitt för tronen och runt om den stod fyra väsen, som hade fullt med ögon framtill och baktill. 7 Det första väsendet liknade ett lejon, det andra en ung tjur, det tredje hade ett ansikte som en människa, och det fjärde liknade en flygande örn. 8 Vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar, och de hade fullt med ögon, runt om och på insidan av vingarna. Dag och natt säger de utan uppehåll:

”Helig, helig, helig

är Herren Gud,

den Allsmäktige,

han som var och som är

och som kommer.”  

Vi känner igen de två första verserna från profeten Jesaja 6 , men där står det i de följande ”Hela jorden är full av hans härlighet”.  Här betonas att Gud, den Helige, är Allsmäktig, han som var och som är och som kommer. Gud är Herre över historien, alltså själva tiden och dess slut,  och har allt under kontroll. Han vet vad som sker och måste ske innan han kan fullborda sitt räddningsverk med Messias återkomst. Från vårt perspektiv kan det vara svårt att fatta detta, att Gud som är Allsmäktig, låter sitt folk lida så ohyggligt svårt. Den frågan har många ställt under tidens lopp. Men Jesus förvarnade sina lärjungar och oss om att vi skulle lida för hans namns skull.          

Det finns ingen annan väg i denna värld som är fientlig mot Gud och Hans Smorde, och i den kamp mot osynliga antikristliga makter vi befinner oss i som hans folk. (Efes 6:10-18).  Men vi är inte ensamma och utlämnade, Jesus är med varje troende som lider för honom. Guds Ande, härlighetens ande vilar över var och en. Jesus kallade oss saliga när skulle lida för honom, för rättfärdighetens skull  skull, och det gör Petrus i sitt första brev (4:13-19).        

Vi människor förstå inte  detta med tiden, hur länge det måste dröja innan bönesvar kommer, och det gäller särskilt martyrerna som  ropar till Gud :       När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. 10 De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sannfärdig,hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?” 11 Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt. (kap 6).          

Men Gud kommer att svara och gripa in i sin tid, den han beslutat. Allt ligger i Guds hand, vi kan inte påverka hans beslut och tiden för hans handlande. Vi får också hålla oss stilla, be och vaka, förtrösta, tro och hoppas. Och i och genom allt får vi fortsätta sjunga Helig, Helig, Helig är Herren Gud, den Allsmäktige…  

9 Och när dessa väsen prisar, ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheternas evigheter, 10 då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheternas evigheter. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:

11″Du, vår Herre och Gud,

är värdig att ta emot

pris, ära och makt,

ty du har skapat allt.

Genom din vilja kom det till

och blev skapat.”

I dessa verser framhävs därför också Gud Skaparens suveränitet. I lovsångerna längre fram i boken riktas tillbedjan även till Lammet, den korsfäste och uppståndne Sonen, vår Frälsare, som delar Maktens Tron med sin Fader..

+++

I Salomos tempel , i synagogor, i kyrkor, kapell, församlingar, i hemmen, har genom historien lovsången till den Helige ljudit genom årtusenden, och fortsätter att ljuda. Här är bara några exempel på musik på detta tema från olika tider och traditioner. Det finns naturligtvis många fler.

Del III

I kap 7 sammanfattas lovprisningen till Gud och Lammet.

Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. 10 Och de ropade med hög röst:

”Frälsningen tillhör vår Gud,

honom som sitter på tronen,

och Lammet.”

11 Och alla änglar stod runt omkring tronen och kring de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sade:

”Amen.

Lovet och priset,

visheten och tacksägelsen,

äran, makten och väldet

tillhör vår Gud

i evigheternas evigheter.

Amen.”

+++

Det är lite speciellt med tempus i de profetiska och apokalyptiska skrifterna. Man talar om ”profetisk perfekt”, vilket innebär att det som ska ske i framtiden betraktas som att det redan har hänt. Så säkert är Guds Ord, att det redan när det uttalades, sågs som fullbordat. För Gud gäller ju inte våra tidskategorier, för Honom är framtiden lika närvarande som nuet och det förflutna.

I Kap 11 stegras intensiteten i lovsången i direkt relation till vad som sker när den sjunde ängeln blåser i sin basun och skildringen av Guds domar intensifieras. Nu prisas Gud för att Herraväldet är Hans och Han skall vara konung för evigt. Tiden för Guds vrede har kommit när Han rättmätigt och rättfärdigt dömer jordens folk och krossar allt fientligt motstånd mot Honom själv. Gud har varit och är ofattbart långmodig, väntar i sin kärlek med stort tålamod på att människor ska omvända sig och tro på honom. Han vill i sin stora kärlek framför allt att alla människor ska räddas och få kunskap om sanningen. Men till slut kommer räkenskapens dag för alla individer och för alla folk.

Gud ”måste” till sist döma, annars skulle han inte vara rättfärdig om han lät de skyldiga undkomma utan straff. På andra ställen läser vi att den största synden är att inte tro på Gud , och att det finns förlåtelse för alla synder för den som ångrar sig och omvänder sig , utom hädelse mot den Helige Ande. Den som inte tagit emot Jesus som Frälsare och Herre är kvar i sina synder, och måste dömas. Men den som tror på Jesus, att han i sin stora kärlek tog synden på sig själv för vår skull, får stå inför Guds tron som rättfärdig p g a Jesu blod, ren och helgad åt Herren själv. Bara de som är klädda i rättfärdighetens vita klädnad, lämpar sig för himmelskt medborgarskap, att leva hos en Helig Gud. Ingen synd, inget ont, kommer in där.

Löftena om att Guds trogna bekännare ska bli rikt belönade finns också med. De har inte lidit förgäves för sin Herre.

Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster som sade:

”Herraväldet över världen

tillhör nu vår Herre

och hans Smorde,

och han skall vara konung

i evigheternas evigheter.”

16 Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17 och sade:

”Vi tackar dig, Herre Gud,

du Allsmäktige,

du som är och som var,

för att du har tagit makten,

din stora makt,

och trätt fram som konung.

18 Folken vredgades,

och din vredes dag har kommit,

tiden när de döda skall dömas

och när du skall löna

dina tjänare profeterna

och de heliga och dem som

fruktar ditt namn, små och stora,

och då du skall fördärva dem

som fördärvar jorden.”

19 Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar, dån och åska, jordbävning och stora hagel”.

++++

Del IV

Jag fortsätter och avslutar inläggen som handlat om den mäktiga lovsång och tillbedjan som ständigt pågår inför Guds tron. I kap 12 har vi ett avgörande skeende, när det än ska tidsbestämmas. Tolkningen av detta kapitel och Upb i stort är något jag inte går in på här, det handlar uteslutande om de många lovsånger vi möter i denna sista bok i BIbeln. Samtidigt som den fruktansvärt svåra tiden på jorden innan Jesu återkomst skildras, är den fylld med lovprisning av Gud, som fullbordar allt han sagt och gjort i historien.  Jag tar med denna även om det inte innehåller en lovsång i strikt mening, det är snarare än proklamation om Guds seger och en uppmaning till jubel i himlen.Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, 8 men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 9 Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. 10 Och jag hörde en stark röst i himlen säga:

”Nu tillhör frälsningen

och makten och riket vår Gud

och väldet hans Smorde,

för våra bröders åklagare

är nerkastad,han som dag och natt

anklagade dem inför vår Gud.

11 De övervann honom

genom Lammets blod

och genom sitt vittnesbörds ord,

de älskade inte sitt liv så högt

att de drog sig undan döden.

2 Jubla därför, ni himlar

och ni som bor i dem!

Men ve dig, du jord och du hav,

för djävulen har kommit ner

till er i stor vrede,

eftersom han vet

att hans tid är kort.”

+++

Allt Gud gör föranleder en uppmaning till att vörda, ära och prisa Gud, även hans dom. Guds dom innebär i allt väsentligt befrielse och upprättelse för hans lidande folk och ett slut på all förstörelse av hans skapelse. För den som tillhör Herren är alltså domen något positivt, även om vi inte kan ta lätt på Guds dyrbara nåd, utan  dagligen måste rannsaka oss själva och leva i gudsfruktan och hegelse. Men för oss innebär det sluträddningen, vi förlossas från den gamla skapelsens dödsryckningar, från straff och evig fördömelse. Det är något att tacka för! Det är vekligen värt att prisa Gud för!

Kap 14:  Och jag såg en annan ängel flyga uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla folk och stammar och språk och länder, 7 och han sade med stark röst: ”Vörda Gud och ge honom äran! Stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna.”

+++

Kap 15:Och jag såg ett annat stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, för med dem når Guds vrede sin fullbordan.2 Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna 3 och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:

”Stora och underbara

är dina gärningar,

Herre Gud Allsmäktig.

Rätta och sanna

är dina vägar,

du folkens

4 Vem skulle inte vörda dig, Herre,

och prisa ditt namn?

Bara du är helig,

och alla folk ska komma

och tillbe inför dig,

för dina rättfärdiga domar

har uppenbarats.”

Här kan man läsa om Moses avskedssång i 5 Moseboken, kap 21:19-32:47.

Mose fick ju föra Israels barn ut ur fångenskapens slaveri i Egypten och överbringade Guds ord i lagen, vägledningen, buden. Han var en av de centrala personerna i det gamla förbundet, och Jesus instiftade det nya förbundet i sitt blod. Jesus befriade hela mänskligheten från syndens slaveri och gav oss evigt liv. Mose och Lammets sång äralltså en slags sammanfattning och en hågkomst av Guds mäktiga handlande i dessa förbund. Det är samme Gud som verkat genom seklerna och fört liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangelium.

+++

I kap 19 hörs det mäktiga HALLELUJA- ropen från en frälst skara, hemma hos Gud i evighet. De är redo för Lammets bröllop, hans brud är färdigsmyckad för sin Brudgum. Guds räddningsplan är fullbordad, segern över ondskans alla makter är total, Jesus Kristus, Herrarna Herre och Kungarnas Kung har kommit tillbaka till jorden. I de återstående kapitlen beskrivs den slutliga domen och den nya himlen och jorden. Det är bland det mäktigaste som skrivits och är ett stort privilegium att få läsa. Tänk att vi på förhand kan få veta hur allting slutar, att vi får inblick i Guds förutbestämda segerplan.Sedan hörde jag liksom en stark röst från en stor skara i himlen:

”Halleluja!

Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud,

2 för hans domar

är sanna och rätta.

Han har dömt den stora skökan

som fördärvade jorden

med sin otukt och straffat henne

för sina tjänares blod.”3 Än en gång sade de: ”Halleluja!” Och röken från henne stiger i evigheters evighet. 4 Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: ”Amen. Halleluja!” 5 Och från tronen kom en röst som sade:

”Prisa vår Gud,

alla hans tjänare,

ni som vördar honom,

både små och stora!”6 Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:

”Halleluja!

Herren vår Gud den Allsmäktige

är nu kung.

7 Låt oss glädjas och jubla

och ge honom äran,

för Lammets bröllop har kommitoch hans brud har gjort sig redo.

8 Skinande rent linn

har hon fått att klä sig i.Linnet är de heligas rättfärdighet9 Och ängeln sade till mig: ”Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.       HALLEUJA!

 

3 ”Saliga är de som är fattiga i anden,

för dem tillhör himmelriket.

4 Saliga är de som sörjer,

för de ska bli tröstade.

5 Saliga är de ödmjuka,

för de ska ärva jorden

 

6 Saliga är de som hungrar

och törstar efter rättfärdighet,

för de ska bli mättade.

7 Saliga är de barmhärtiga,

för de ska få barmhärtighet.

8 Saliga är de renhjärtade,

för de ska se Gud.

 

9 Saliga är de som skapar frid,

för de ska kallas Guds barn.

10 Saliga är de som blir förföljda

för rättfärdighetens skull,

för dem tillhör himmelriket.

Mycket har skrivits om Saligprisningarna i  Bergpredikan i Matt 5-7, med paralleller i Luk, och detta är bara några mycket enkla och korta reflektioner över texten. Jag redogör inte här för bakgrunden i GT, t ex Psaltaren, för dessa.

 

 

Jesus beskriver här de sina, de som tillhör honom och är medborgarna i Guds rike, som fått del av hans välsignade nåd och liv. De är därför först och främst SALIGA, på grekiska μακάριος (makarios).  Det handlar om mer än att vara ytligt lycklig när allt står väl till. Saligheten kännetecknas av en djup glädje och förtröstan även i de svåraste situationer, just därför att den är så beroende av Guds närvaro, hans nåd och hjälp.

 

De kristnas salighet är därför under attack och opposition, i lidande och trångmål, men den håller för prövningarna. 

Därför gör de vissa saker: de sörjer , hungrar och törstar efter rättfärdighet,  skapar frid, och blir förföljda för detta rikes skull.

De beskrivs också på fyra olika sätt: de är fattiga, ödmjuka, barmhärtiga, renhjärtade. Till detta knyts specifika löften som handlar om tillhörighet, upprättelse, tröst, seger.

 

Det är så kännetecknande för Guds annorlunda rike, där den som ger, får, den som förlorar sitt liv, vinner det. Egentligen är det världen som är  felvänd i relation till Gud, och därför verkar det han säger och gör så annorlunda. Saligprisningarna lyfter upp det som för en  ytlig betraktare framstår som svaghet och förlust, sådant som inte ger framgång i den här världen. Men Gud har som sagt helt annorlunda måttstockar än vi. Därför framstår dessa som paradoxer gentemot världens sätt att se. 

 

 

De är först och främst ”fattiga i anden”. Det är ett begrepp som var väl känt i GT. De kallades ”Anawim”, de fattiga och fromma, som förtröstade på Herren i allt och som längtade efter hans frälsning. Jesus återknyter till detta och prisar dem saliga, för att de också var så medvetna om sin egen brist och sitt totala beroende av Gud.

 

Det är just de fattiga i anden som tillhör himmelriket. De passar i Guds rike, med sin tro, förtröstan och trohet.

Varför sörjer Jesu lärjungar? Kanske för att de är så smärtsamt medvetna om den stora diskrepansen mellan Guds rike, som är rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande och de gudsfientliga och destruktiva krafter som verkar i världen. För att Guds rike inte blir mottaget? Sörjer de över allt motstånd, över lidandet som följer med det och för att människor inte tar emot evangeliet? Sörjer de över sin egen synd?

 

De får hur som helst löftet  om att bli tröstade, ett tema som återkommer i Bibeln. Guds tröstar sina barn när de går igenom lidande och svårigheter.

 

De ödmjuka liknar de fattiga i anden i att söka Guds vilja och vara beroende av honom, och de kämpar inte för sitt eget ego. Det är också ett känt begrepp från visdomslitteraturen, de ödmjuka som lyfts fram i kontrast till den stolte och högmodige. De ska få ärva jorden. Det är sådana arvtagare till sitt rike som Gud vill ha. De andligt fattiga och ödmjuka är öppna, mottagliga, formbara för Gud. De står inte emot sin Skapare i trotsigt oberoende, självcentrering och högmod.

 

De som hungrar och törstar, inte efter egen vinning och materiella ting, utan efter rättfärdighet, ska bli mättade. Det är också ett basord, ett fundamentalt begrepp i Skriften. Gud, som ensam är rättfärdig, gör alltid det som är rätt, sant och gott. Han lär oss att vandra på sin väg och vill att vi ska leva efter hans vilja, hungra och törsta efter den.

Jesus sade också: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så skall ni få allt det andra också.” (Matt 6:33).

 

Jesus betonar på många ställen i evangelierna vikten av att vara barmhärtig. Gud är själv barmhärtig och nådig mot sitt folk och han vill att hans barn ska likna honom. Vad betyder det i praktiken? Ordet har att göra med verbet ”böja sig ner över, och omfatta med medkännande kärlek”. Gud böjer sig ned till oss och omfamnar oss i sin medkännande kärlek för att hjälpa oss i vår svaghet,  i våra svårigheter.

 

Han räcker sina händer till oss för att upprätta oss, bara vi låter det ske. Han vill att vi i vår relation med andra ska ge, eftersom vi själva fått så mycket av Gud, förlåta som vi blivit förlåtna, hysa medkänsla och hjälpa andra.

 

 

 

 

 

Nästa saligprisning rymmer egentligen ett oerhört löfte: de renhjärtade ska se Gud. Vad kan det betyda?

I GT var det omöjligt att ”se Gud” och leva.  Men det blev möjligt när Jesus kom in i världen. Den som såg honom,  och ”ser” honom idag med trons blick, ser och vet vem Gud är.  Hans härlighet, ljus, upphöjda majestät och mäktighet skulle förtära oss, men som Människan Jesus Kristus kunde de se Gud. Att se Gud innebär att veta något om vem han är och gör. Det är möjligt för oss eftersom han visat vem han är, i ord och gärningar.

 

Det är bara Gud själv som kan rena vårt hjärta, men vi kan vilja ha ett rent hjärta. Det är en ständigt pågående process, som kan ske när vi helhjärtat lever inför Guds ansikte i sanning, ödmjukhet och ständigt medvetna om vårt beroende av honom.

 

+++

 

 

Salig är den som stiftar frid, som aktivt verkar för att fiendskap, motsättningar och splittring ska upphöra. Det är en kamp och kostar något. Men det är också i enlighet med Guds natur att agera för att skapa försoning . Därför ska just de kallas Guds barn. De liknar sin Fader i att de går försoningens och fridens väg.

Till sist prisar Herren sina tjänare saliga som blir förföljda för rättfärdighetens skull, som förtalas och hånas, dem tillhör himmelriket. Jesus understryker att deras lön ska bli stor i himlen. De lider inte förgäves alltså. Allt de utstår för Jesu skull kommer att belönas. Det är kanske det viktigaste, att alla för världen okända lärjungar som hållit fast vid sin Herre kommer att bli rikligt belönade.

 

 

+++

 

 

För oss som kommit till tro och låtit oss födas in Guds rike genom Anden är konsekvenserna i denna tidsålder ofta de samma som för vår Herre själv: att bli hatade och förföljda, missförstådda, förkastade eller bemötta med likgiltighet.

 

Men när Jesus kommer tillbaka synligt som den Herre han är blir det uppenbart vilken skillnad det har varit mellan de som gick Guds väg i andlig fattigdom, ödmjukhet, barmhärtighet, hjärtats renhet , frid, som sörjde och som utstod förföljelse.

Jag ska skriva ett par inlägg om olika aspekter av den andliga kamp vi har att utkämpa för att bevaras i tron och övervinna allt ont som vår själafiende försöker åsamka oss.

Här är texten från Efesierbrevet 6 :