Allhelgonahelgen påminner oss varje år om döden, om nära och kära vars gravar vi kanske besöker idag för att tända ett ljus. Våra minnen av dem kan vara starka och påtagliga, eller också har de blivit en aning suddiga med tiden. Ofta finns ingen tid för reflektion över döden i ett aktivt och ibland hektiskt liv. Det är ingenting man så gärna tänker på heller, men det är ändå viktigt att göra det. Det är en allvarlig fråga, hur vi lever, och hur vi dör, med eller utan Gud.

 

Döden är ju så definitiv, den skiljer oss från varandra, från själva livet. Den är ju naturlig på ett sätt , allt som lever dör ju i en förgänglig värld, frågan är bara när. Men i biblisk mening är döden en konsekvens av synden för oss människor, och en fientlig och främmande makt som kom in i Guds skapelse. Mer om det i kommande inlägg.

Döden kan vara skrämmande eller välkommen för en mycket svårt sjuk människa. Den innebär hur som helst den stora osäkerheten, ingen av oss vet ju hur det är att dö, för ingen som gjort det har kunnat berätta för oss, och ingen vet heller hur det är att vara död, vad som sker efter dödsögonblicket. Det skapar naturligtvis frågor, oro, rädsla, t o m ångest hos en del.

 

Kanske försöker man just därför trösta varandra och sig själv med välmenande fraser om att den döde ändå är nära på något sätt, att denne är med och vet vad som sker från ”sin himmel”, eller att man får mötas igen i ett annat liv. Det finns många sådana föreställningar man kan ta till för att hantera sorg och saknad, kanske ouppklarade saker som aldrig blev sagda eller gjorda. Man blandar tankar man hört från olika håll utan att egentligen fråga sig vad de betyder. Det är ju förståeligt, men inte så bra. Det är för det första inte sant, och om man håller fast vid dessa tankar får man aldrig reda på vad vi verkligen kan veta om det hinsides.

 

Vi har rika källor att gå till i vår egen kristna tradition för hur man hanterar dessa frågor, främst Bibeln som är den enda tillförlitliga källan till information om liv och död, även om det inte heller där avslöjas alla detaljer. Den kunskapen tillhör bara Gud själv som Skapare av allt liv,  Frälsare, och Domare över alla döda. Men vi har fått veta tillräckligt om nödvändigheten av att tro på Gud och ta emot hans frälsning genom Jesus Kristus för att få vara helt förvissade om att vi tillhör honom i liv och död. Vi vet också att det är Guds vilja att alla ska komma hem till honom och få leva hos honom i evighet. Han har också gjort allt för att detta ska bli möjligt. Dörren står öppen till Fadershuset, bara vi vänder om till honom, tror och bekänner Jesus som Herre.

 

Jesus är den ende som kommit tillbaka från döden, som uppstått från de döda och lever idag. Han visste att det var därför han kom till världen, för att dö för våra synder och försona oss med Gud. Därför är han den ende som vet vad som händer efter döden, och inte bara det, han är den som har besegrat dödens och syndens förstörande makt.

 

I Korinterbrevet 15 beskrivs döden som den sista fienden. (´Läs gärna detta fantastiska kapitel).  Döden kom in i Guds skapelse genom synden, och innebär att vi skiljdes från Gud.    Jag återkommer i flera inlägg om de olika aspekterna av döden, den andliga, fysiska och eviga döden, vad det kan tänkas innebära.

 

Men här vill jag bara peka på den enda fasta grund vi har för ett hopp om liv efter döden, att Jesus i sin ofattbart stora kärlek tog vårt onda på sig för att ge oss sitt goda, evigt och saligt liv hos Gud.

 

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, 4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. 5 Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden. (1 Petr 1)

 

Han lever, och har lovat att vi ska få leva . I samtalet med Martha, systern till Lasaros som dog men blev uppväckt av Jesus sade han:

 

Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött. 22 Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om.” 23 Jesus sade: ”Din bror ska uppstå.” 24 Marta svarade: ”Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.” 25 Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, 26 och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?” 27 Hon svarade: ”Ja, Herre. Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.” (Joh 11).

 

Tror du på honom som älskar dig så mycket att han gjort allt för att du ska få leva efter döden hemma hos Gud?

 

+++

 

 

 

 

Med tillstånd av ikonmålaren själv, Mona Jaburek. Kristi uppståndelse.

 

Vi brukar säga att Sverige har varit ett kristet land i ca 1 000 år, vilket naturligtvis stämmer så tillvida att den kristna tron och Kyrkan satt sin prägel på vårt land under så lång tid. Det är verkligen något att vara tacksam för. Att Sverige varit ett kristet land betyder naturligtvis inte att varje människa var personligt troende. Men många kom på ett naturligt sätt i kontakt med kristendomen redan i skolan och samhället genomsyrades mer av Bibeln och kristna värderingar. Det har under detta årtusende funnits många olika perioder, med den Katolska kyrkas dominans till reformationen, väckelserörelserna, sekulariseringen, det mångkulturella och mångreligiösa samhället, religionsblandning i form av nyandlighet med dess stora utbud.

Det har trots allt funnits ett andligt beskydd över landet, som motverkade spridningen av andra religösa ideer, men på 60-talet öppnade popkulturen upp för Transcendental Meditation, och därmed för hinduism och buddhism. På den vägen har det fortsatt och spritt sig i allt vidare kretsar, även om det är i en för västerlandet anpassad form av Yoga och Mindfulness, som sägs inriktad på kroppsligt välbefinnande och inte ha andliga kopplingar. Men rötterna finns ändå i denna andliga sfär, där man ser på Gud och människan på ett för kristen tro främmande sätt. Hinduer vet och framhåller att yoga inte enbart är fysiska övningar utan i första hand ett sätt att via kroppen och ett öppet sinne som nollställer sig för att komma i kontakt med andevärlden, förena sig med gudar inom sin religion. Det finns som bekant miljoner s k gudar inom hinduismen.

Dessa metoder används nu snart överallt, från vården till skolorna, och har blivit allmänt accepterade. Det har gått så långt att man betraktas som suspekt om man inte vill delta i sådana av myndigheter stadgade aktiviteter.

Vi lever i en hård värld med ovissa framtidsutsikter, och människor söker hjälp att hantera ångest, oro och stress. Man vill må bra, veta något om framtiden och själv ha kontroll på sitt liv. Då tar man till de här metoderna för snabb och konkret hjälp som man menar ska fungera, utan att analysera dess verkningar, och utan att beakta dess ursprung. Det har gått fort, och är en sorglig utveckling. Barn och unga kommer inte i kontakt med kyrkan eller får höra om den kristna tron på ett naturligt sätt utan vet mer denna typ av andlighet, och i värsta fall, mer uttalat ockult stoff som förmedlas b la genom film och litteratur.

Många går till medier och astrologer och besöker spritistiska seanser i detta sekulariserade land, där förnuftet borde styra människors val. Man har tagit till sig reinkarnationstanken ganska lätt och okritiskt, man talar om karma, utan att riktigt se dess mörka baksida. Det finns ett stort utbud av metoder och föremål, man kan välja och vraka själv och efter plånbokens storlek. Det är sannerligen inte gratis att bli upplyst, välmående, framgångsrik i dessa kretsar, något som är tvärtemot det befriande evangeliet som är helt gratis, ges av nåd till var och en som tror på Jesus. Evangelium är de goda nyheterna om att vi är älskade av Gud, att det finns förlåtelse, läkedom och vägledning i Jesu namn.

Men när människor slutar tro på Gud och Bibeln kan detta tomrum fyllas av vidskepelse och ockultism i stället. Behovet av hjälp, lindring, vägledning förblir ju lika stort, och då söker man i andra källor med grumligt vatten för att släcka sin andliga längtan. Det finns mycket mer att säga om detta, men det är ett stort böneämne att be för dessa sökande att de får möta Jesus istället. Men det är anmärkningsvrt att så mycket av detta tänkande blivit accepterat.

+++

Vid läsningen av Gamla Testamentet är det ett genomgående tema att Guds utvalda folk, inte höll fast vid förbundet med honom utan lät sig påverkas av de omgivande folkens främmande religiositet, avgudadyrkan. Det gick så långt att Gud efter många varningar genom sina profeter under lång tid, till sist dömde dem till exil i Babylon i 70 års tid. De tvingades i landsflykt p g a sitt avfall , fick alltså lämna löfteslandet som p g a sitt svek mot Gud. De dyrkade främmande gudar, trots allt Gud gjort för dem. Herren går tilrätta med dem för att de tillbad de hedniska folkens gudar och här är bara ett exempel bland många varningens ord från profeten Jesaja:

”Du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, för de är fulla av Österlandets tänkande, de är spåmän som filisteerna.” (Kap 2).

När de säger till er: ”Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, så svara: ”Ska inte ett folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda för de levande?” 20 Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns det ingen gryning för dem. 21 De ska dra igenom landet, ansatta och hungrande. Och när de hungrar kommer de att brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De ska vända blicken uppåt och de ska se ner på jorden, 22 men se, där är bara nöd och mörker, natt och ångest. De är utkastade i djupaste mörker. (Kap 8)

Israels folk hade ett speciellt förbund med Gud, men varningen till ett folk som fått höra sanningen i Guds ord är densamma: att äverge den kristna tron medför risker både personligt och kollektivt. Det andliga inflytande som hinduism och buddhism utövar på ett förtäckt sätt genom Mindfulness och Yoga får konsekvenser, särskilt som det genomförs som tvingande projekt inom skola och sjukvård, som metoder för personalutvecking inom företagsvärlden, nöjesindustrin. Många påverkas av detta och har inte kunskap nog att kunna urskilja de andliga konsekvenserna. Man blir mer avvisande till kristen förkunnelse och undervisning också.

Så tyvärr har det blivit så att det andliga inflytande som påvekar vårt land mest i vår tid, förutom humanism och ateism, som jag ser det är dessa asiatiska religioner.

Så, låt oss fortsätta bedja om väckelse, att barn och unga får höra evangeliet, att människor söker den Frälsare som verkligen kan hjälpa dem till kropp, själ och ande. Jesus är den ende som kan rädda vårt land från denna andliga skymning! Han är världens ljus. Må han förbarma sig och rädda människor till sig själv!!

Informativ video på Himlen TV7, ” https://www.himlentv7.se/play/nar-skenet-bedrar_s82492/

‘+

Bra information i det här klippet. Helena var själv djupt ivolverad inom det ockulta.

Boktips: https://www.xpmedia.org/bocker/frammande-eld-peter-stenumgaard

Om det stämmer att inget fingeravtryck är det andra likt, visar det att varje människa är helt unik med sin speciella personlighet och historia. Gud har satt sin prägel på varje enskild individ bland miljarder andra. Det är ofattbart, lika svårt att förstå som att Gud räknar alla oräkneliga stjärnor i universum. Guds förstånd överstiger vår fattningsförmåga , vi kan inte begripa hans verk, men vi kan tro, tacka och förundras över Honom.

Det finns dock lika mycket som förenar alla individer, nämligen vår inneboende natur, vilka vi är utan Gud. Bibeln talar ofta om två slags människor, den rättfärdige och den orättfärdige. Vi kan också tala om två förhållningssätt eftersom striden mellan gott och ont pågår inom oss alla. Men grundläggande är vi alla andligt döda, främmande för livet i Gud. Nya Testamentet beskriver den självcentrerade, gudsfrånvända människan, som även kallas den köttsliga människan så här:

Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. 2 Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 3 Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra”

Det kännetecknar människan som hon är i sin inneboende natur med allt vad det innebär av stolthet, fiendskap mot Gud, ovilja till självrannsakan, livslögner, självhävdelse, inre konflikter och sår, alla slags begär, egoism. Det är människan utan Gud. Även om vi anser oss vara snälla och goda medmänniskor, laglydiga medborgare, ( vilket naturligtvis är bra i sig) är vi inför Guds helighet syndare som behöver försonas med honom. Det är något människan i sin självrättfärdighet och självgodhet har svårt att acceptera. Vi behöver därför bli överbevisade om denna sanning. Det är Andens verk, som leder oss fram till en djupgående omvändelse vid korset och en salig pånyttfödelse till frid med Gud.

Här är några ytterligare beskrivningar av människan utan Gud, från Romarbrevet 1 och 2 Tim:

Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. 29 De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, 31 vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.

Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. 2 Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, 3 kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, 4 falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud 5 och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!

Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. 2 Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, 3 kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, 4 falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud 5 och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!

+++

Men när den helige Ande får verka och skapa det nya livet i personligheten sker en naturförändring. Vi blir nya skapelser, och det gamla är förgånget, den gamla människan är korsfäst och död med Kristus, och vi får förlåtelse och liv. Gud själv tar sin boning i oss och kan verka på ett helt nytt i vårt inre genom sitt Ord och Anden.

Paulus ställer upp motsatserna i Galaterbrevet kap 5:

”Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. 25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. 26 Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.

Striden intensifieras visserligen när vi blir kristna , men på ett helt annat sätt. Då får vi kraft att övervinna det som är av världen och köttet. Genom Jesu död på korset är vi fria, och kan med hans hjälp stå fasta i vår nya identitet.

”Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.  15 Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.

Det är ett livsprojekt att bli det vi redan är i Kristus. Från Guds perspektiv är vi i Kristus, och vi får både vila i hans fullbordade verk, och arbeta på vår frälsning, enligt Paulus i Filipperbrevet:

Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. 13 Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. 14 Gör allt utan att klaga och tveka, 15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, 16 när ni håller fast vid livets ord.

• 

I Romarbrevet 8 skriver Paulus:

5 De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 6 Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7 Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. 8 De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 10 Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. 11 Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. 13 Om ni lever efter köttet kommer ni att dö.

Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. 14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. 15 Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ”Abba! Fader!” 16 Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.

Paulus talar synonymt om den naturliga, oandliga människan, som är utlämnad till sig själv, till världens inflytande. Hon går vilse och missar målet med sitt liv, eftersom hon saknar vishet och liv från Gud.

Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. 7 Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. 8 Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. 9 Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. 10 Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.

Anden utforskar allt, också djupen i Gud. 11 Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. 12 Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. 13 Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. 14 En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 15 Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. 16 Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.

+++

Man blir lik den man umgås med.. Vi är kallade till gemenskap med Gud själv genom Jesus Kristus och i det ständiga umgänget med honom förvandlas vi långsamt till likhet med honom. Det är vårt mål som människor.

Mer om det i nästa del.

• 

Hur viktig är sanningen för oss? Den borde vara absolut central eftersom sanningens unika egenskap är att den säger som det är, vilket är befriande. Sanning och frihet hör samman. Den som håller sig till sanningen är fri och blir inte insnärjd i lögnens alla förvecklingar. Det viktiga är ett inre förhållningssätt som ständigt strävar efter att välja sanningen. Den har med verklighetens beskaffenhet att göra, och är själva grunden för hur vi kan leva i enlighet med det som är sant och därför rätt.

Det finns alltid flera perspektiv på en så stor fråga , men grunden är ändå denna, att sanningen överensstämmer med något faktiskt i verkligheten i motsats till lögnen som vränger det som är sant , mer eller mindre. Här kan jag inte gå in på djupare betraktelser vad verkligheten är, hur vi får kunskap om den, alltså filosofiska och epistemologiska frågor.

Samtidigt måste sägas att det naturligtvis finns olika slags sanning, även om detta faktum inte innebär att man relativiserar sanningen till den grad att det inte finns någon objektiv sanning som gäller i alla tider och för alla människor. Inte alls. Det betyder bara att matematisk sanning, vetenskapliga filosofiska, historiska sanningar är relevanta för det område av verkligheten de så korrekt som möjligt beskriver.

Vi har självklart som individer vår egen sanning, vår återgivning av saker som sker och har skett, hur vi förstod dem osv. Den skiljer sig ibland/ofta från andras uppfattning. Som människor är vi lika självklart centrum i våra liv, huvudpersonen i livsdramat. Vi har vår ”egen sanning” och vi tar också del av ”andras sanningar” för att öka vår förståelse av världen och berika oss. Vi skulle vi inte heller förstå mycket av vår omvärld utan vetenskapliga sanningar från olika forskningsområden, och humaniora.

Men vad gör vi med Guds egen sanning som är helt unik och som möter oss i det skrivna Ordet och i det proklamerade budskapet? Relativiserar vi det också eller bryr oss inte alls? Förhoppningsvis gör vi tvärtom, tar fasta på Ordet som det unika tilltal det är bland alla oräkneliga röster i vår tid. Vi kan ta reda på mer, undersöka om det förhåller sig så. Jesus själv bjuder in oss på denna spännande och livsviktiga väg:

”Min lära är inte min, den kommer från honom som har sänt mig. 17 Om någon vill göra hans vilja ska han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.”

I vår mänskliga tillvaro kan vi aldrig räkna bort det relativa, hur vi som begränsade varelser uppfattar oss själva och omvärlden. Det är alltid beroende på vilka vi är, vad vi fått lära oss, vad som påverkar oss osv osv. Vi utgår från oss själva, vår kontext i form av historia, kultur, och relaterar alltid till något annat som riktmärke och hållpunkt.

Det finns dock en absolut sanning, men den har och förmedlar endast Gud, och han ger oss den stora existentiella sanningen om honom själv och vilka vi är i relation till honom. Guds absoluta sanning refererar endast till honom själv och ingenting utanför honom. Det är Gud själv som anger mått och standard som Skapare och Herre. Vi som lever i ett relativt universum där oräkneliga faktorer spelar in, får relatera till honom som den fasta, oföränderliga punkten, verkligheten, i ett oöverblickbart kosmos.

Finns det något som är absolut sant sant? I vår tid när allt ifrågasätts och relativiseras är det svårt att hävda det, med det är ändå så. Helt motstridiga meningar om vad som är sant kan inte vara sanna samtidigt. Alla vägar kan därför inte leda till Gud, och varje människas subjektiva och därför relativa förståelse av det gudomliga kan inte vara rätt.

Hur kan vi hävda att just den kristna tron är sann? För att den ger den mest trovärdiga förklaringen rent intellektuellt till varför världen ser ut som den gör och hur Gud själv berett en lösning på de problem vi själva är upphov till. Den tillfredsställer alla aspekter av vår längtan efter svar på de viktigaste frågorna om liv och död, mening och mål, synd och skuld, förlåtelse och räddning, hopp om evigt liv, och glädjen över att vara sedd och älskad av vår skapare och Gud. Bibeln ger en enhetligt vittnesbörd om det Gud sagt och gjort för vår skull.

+++

Jesus kom till världen för att vittna om sanningen och han är Sanningen själv.

Joh 18:36 : Jesus svarade: ”Mitt rike är inte av den här världen. Hade mitt rike varit av den här världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle utlämnas åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.” 37 Pilatus sade: ”Du är alltså kung?” Jesus svarade: ”Du själv säger att jag är kung. Därför är jag född och därför har jag kommit till världen, för att vittna om sanningen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.” 38 Pilatus sade till honom: ”Vad är sanning?”

Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Fader. Nu känner ni honom och har sett honom.”

Jesus sade till de judar som hade kommit till tro på honom: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. 32 Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.”

Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.

Fortsättning följer med utgångspunkt i bibelverserna ovan, och några reflektioner om varför vi har så svårt för sanningen.

+++

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har skrivit om Jesu sju Jag ÄR-ord i Johannesevangeliet och fortätter nu med detta:

De sju orden om Jesus i Johannesevangeliets kap 1.

 

Det finns även dessa sju ord om Jesus i Johannesevangeliets första kapitel, som beskriver det han är och gör för oss. För evangelisten var sjutalet viktigt och han använder det i många sammanhang. Han inleder sitt mäktiga första kapitel med den mäktiga prologen, v1-4,   som jag återkommer till särskilt. Men den handlar också om vem Jesus är, att han är Ordet, Gud själv.

 

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

 

I v 6 möter vi sedan Johannes döparen som fortsätter beskriva vem Jesus är, och vad han kommer att göra för oss. Därefter följer hans lärjungars vittnesbörd, de lärjungar som sedan följer Jesus istället. Det är samtidigt motsvarigheten till de andra evangeliernas skildringar av hur Jesu första lärjungar kallas. För Johannes är vittnesbörd, vittnen, ett bland flera viktiga nyckelbegrepp. Många vittnar om vem Jesus är, längre fram Fadern, Skrifterna, Anden. Men här i början är det människor som förstår vem han är.

 

 

Det är dessa sju ord :

Jesus som Guds lamm

Guds Son

Rabbi/ Lärare

Messias/Kristus

Den som Mose har skrivit om i lagen och som  profeterna har skrivit om. 

Guds Son, Israels konung.

Människosonen.

 

 

Jesus ger sitt liv för oss, när han dör för våra synder som Guds lamm.

Jesus ger oss Evigt liv som Guds Son.

Jesus ger levande bröd från himlen i sin undervisning som Rabbi.

Jesus fullbordar och uppfyller hoppet om Messias.

Jesus fullbordar allt som är förutsagt av Mose och profeterna.

Jesus är Israels konung, och alla folks kung genom sin försoning på korset, i Guds eviga rike.

Jesus talar om sig själv som Människosonen, utifrån Daniel 7 och andra bibelställen, men man kan också betona hans fulla mänsklighet.

Jesus är fullkomlig och sann Gud, fullkomlig och sann människa.

Det finns likheter mellan det Jesus säger om sig själv i Jag ÄR-orden.

Det är Joh Döparen som först får vittna, berätta om vem Jesus är, och det är ett teologisk djupperspektiv redan från början: Jesus är Guds lamm, och Guds Son.

 

Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd. 30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. 31 Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten.”

 

32 Johannes vittnade och sade: ”Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom. 33 Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande. 34 Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son.”

 

Två av Döparens lärjungar, som hade hört Joh Döparens ord, följde efter Jesus och ville veta mer om honom. De kallade honom Rabbi, lärare.

 

Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36 När han såg Jesus komma sade han: ”Se Guds lamm!” 37 De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde Jesus. 38 Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem vad de ville. De svarade: ”Rabbi” – det betyder lärare – ”var bor du?” 39 Han sade till dem: ”Kom och se!” Då gick de med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen.

 

Ryktet sprider sig, intresset växer. Andreas, Simon Petrus bror berättar:

Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och som hade följt Jesus. 41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: ”Vi har funnit Messias” – det betyder Kristus. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: ”Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas” – det betyder Petrus.

 

Det här kapitlet rymmer ju motsvarigheten till de andra evangeliernas skildring av kallelsen av lärjungarna. Hos Johannes får de samtidigt från början också proklamera, avge starka vittnesbörd om vem de förstår att han verkligen är. Här är det Filippus som säger:

 

 

Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Han fann då Filippus och sade till honom: ”Följ mig!” 44 Filippus var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. 45 Filippus fann Natanael och sade till honom: ”Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret”.

 

 

Till sist Natanael :

När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: ”Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.” 48 Natanael frågade honom: ”Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: ”Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet.” 49 Natanael svarade: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” 

 

50 Jesus svarade honom: ”Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se.” 51 Sedan sade han till honom: ”Amen, amen säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”

 

Jesus kallar sig själv för Människosonen, något som är viktigt, och jag återkommer till det.

 

Jag återkommer också till det koncentrerade och betydelsemättade språket hos Johannes som på ett unikt sätt ger oss inblick i uppenbarelsen om vem Jesus verkligen är, och vad hans ord, liv, död och uppståndelse betyder för oss.

 

 

När det gäller att välja en illustrerande bild till den här serien väljer jag Giottos målning, där istället för att återge Jesu ansikte han istället målat detta kraftiga ljus som utgår från honom. Ingen vet ju hur Jesus såg ut, och även om det finns fina målningar, ikoner osv så tycker jag denna är fantastisk.

 

 

 

 

++

 

 

Jag ska skriva om den mest betydelsefulla personen i historien, i nutiden och framtiden. Han är säkert den mest älskade i alla tider, den mest omskrivne, missförstådde och gåtfulle. Han har bemötts med likgiltighet, hat eller fientlighet, men ännu mer med tacksamhet, kärlek och förtroende, nyfikenhet och beundran. Han har varit missförstådd, feltolkad, smutskastad. Men det har aldrig funnits en människa som han, och därför har man i tvåtusen år försökt förstå detta mysterium: att Jesus samtidigt var fullkomlig människa och Gud.

 

Vid ett tillfälle ställde Jesus den här frågan till sina lärjungar: ”Vem säger folket att Människosonen är”? och Vem säger ni att jag är? 

Dessa frågor ställs till oss idag. Vem säger vi att Jesus är? Vill vi ta reda på sanningen om vem han är eller bryr vi oss inte? Det får avgörande betydelse för vårt liv hur vi svara på dessa frågor också i ett evighetsperspektiv. Om det är sant att han är den han säger sig vara, är det absolut det viktigaste vi kan ta reda på. Jesu anspråk är naturligtvis lika unika som han själv är unik. Det går inte att komma undan dessa, som jag återkommer till.

Gud själv har förbundit sig så djupt och starkt med mänskligheten själv när hans Son blev människa, att vi som människor inte kommer undan när det gäller hur vi förhåller oss till honom, och till hans Fader. 

 

 

+++

 

Vem var han? Vem är han? Det är nödvändigt att tala om honom som levande, eftersom det precis är vad han är. Jesus är den ende som dog och blev levande igen. Döden kunde inte behålla honom. Hela hans liv var  mirakulöst och samtidigt var han till det yttre en vanlig människa. Men Jesus syndade aldrig, gjorde aldrig något fel.  Han var alltigenom sann, ren, helig, god, rättfärdig, full av kärlek. Han blev offer för ett justitiemord. Han hade inte begått någon brottslig handling, tvärtom var han känd för att göra gott, befria och bota människor. Han dödades för att han sade sanningen om vem han var, den levande Gudens SOn, Messias.

 

Hans person och liv är så underbart och speciellt att det egentligen borde vara självklart för alla människor att vilja veta mer om honom, om de får chansen. En del har inte fått den möjligheten och gåvan, det är därför evangelisation och mission är det viktigaste uppdrag vi har som kristna. Men varför vill man inte få veta mer om den enda människa som levde som han lärde, älskade och hjälpte människor, blev dödad och uppstod från de döda och lever idag? 

Varför vill man inte ta emot det han vill ge fritt och för intet, nåd, förlåtelse och evigt liv? Förutom människans egen ovilja att ödmjuka sig och erkänna att hon behöver hjälp, och motståndet mot sanningen, finns  det finns en satanisk makt som vill förhindra människor från att se vem han verkligen är, tro på honom och bli räddad.

 

 

+++

 

 

 

 

Men vi tar det från början.

 

Jesus fick sitt namn av ängeln Gabriel, som besökte den unga flickan Maria och delgav henne världshistoriens största nyhet: hon skulle bli havande och få föda ett helt unikt barn. (Luk 1:26ff). Hon svarade naturligtvis så här : 

Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig”. 35Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son. (Luk 1)

 

Namnet Jesus betyder ”Herren frälser, räddar”. 

 

Det var den mest planerade och förutsedda födelse i historien. Gud Fadern hade beslutat detta innan han skapade världen och han lät profeter förutsäga några detaljer om detta. 

 

Mer får vi inte veta om hur det gick till. Det tillhör Guds förborgade hemligheter, på samma sätt som detaljerna runt Jesu uppståndelse. Vi vet ATT det skedde, men inte exakt HUR Gud gjorde. Det finns många teorier, men jag tror det är bäst att lämna det åt sidan och fokusera på det oerhörda som faktiskt skedde. Vi skulle inte förstå det, lika lite som vi verkligen förstår hur Gud verkar när han  skapar, och frälser. Den evige, helige, osynlige Guden , Skaparen, beslöt  att komma in i världen på ett unikt sätt och uppenbara vem han är, för att rädda sin förlorade mänsklighet. Hans Son, som funnits med honom  evighet innan universums skapelse, skulle låta sig födas in i världen av en jungfru i Israel, för att fullborda förbundet med det judiska folket.

 

Guds budbärare, ängeln Gabriel, kom med budskapet till tonårsflickan Maria, och Guds ord och den helige Ande samverkade i att åstadkomma undret. Så var det i skapelsen, Gud talade, och Anden verkade så att det blev en verklighet. För Gud var det naturligtvis inte svårt att genom sitt Ord och sin Ande skapa sitt eget liv i Marias livmoder. Allt Gud gör är ju naturligt och enkelt för honom, men för oss övernaturligt och ofattbart. Det enda Maria gjorde var att överlåta sig till uppdraget som Herrens tjänarinna.

 

Det var ingenting märkvärdigt med Maria, hon var inte syndfri som katolikerna hävdar. Det finns ingen ”obefläckad avlelse” i NT. Men hon utvaldes av Gud till att bli Jesu mor, och som sådan var hon speciell och värd att ihågkommas med tacksamhet. Hon var en fin förebild i tro, och hon bar sin smärta som mamma efter Jesu död. Det fina är att Maria var med på den första pingstdagen och blev fylld med den helige Ande. Hon fick del i Guds rike.

 

 

+++

 

Änglarna var aktivt verksamma i Jesu liv, också i samband med hans födelse. Den gode Josef fick av Herrens ängel i en dröm veta  att barnet blivit till genom den helige Ande.  Det var ju en stor skandal att Maria blev gravid när hon var trolovad med honom, men han hanterade det hela på ett klokt sätt. Josef fick också en varning i drömmen att fly till Egypten, eftersom kung Herodes var ute efter barnets liv, och att återvända när Herodes var död. Herrens ängel tillkännagav också för herdarna Frälsarens födelse i Davids stad Betlehem, och hela himlens härskara prisade Gud. 

 

 

I evangelistens Matteus version är det Josef som får veta vad barnet skall heta

Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovadmed Josef, men innan de hade kommit tillsammans, visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19 Josef, hennes man, var god och rättfärdig. Han ville inte dra vanära över henne, och därför beslöt han att i hemlighet skilja sig från henne. 20 Men när han tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” 22 Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: 23 Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss. 24 När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. 25 Men han rörde henne inte, förrän hon hade fött en son. Och honom gav han namnet Jesus.

 

 

Det är bra att vi har två versioner av berättelsen om Jesu födelse som kompletterar varandra. Matteus ville betona Jesu härkomst tillbaka till Abraham, eftersom han främst riktade sig till judar.

Lukas, som var hednakristen ville nå samma målgrupp som han själv tillhörde och betonade att Jesu släkttavla gick ända tillbaka till Adam. Johannes å sin sida drar det hela ännu längre tillbaka, till evigheten innan tid, och rum existerade i sin prolog. ”I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till.”

 

Vem har rätt? Alla , på sitt sätt, eftersom man som sagt betonar olika aspekter, vilka tillsammans utgör en helhet.

 

Jesus var det namn Sonen fick av sin Fader, förmedlat genom ängeln Gabriel, för att visa vad hans uppgift var i jordelivet: att frälsa sitt folk, och alla folk, ja, varje människa. Jesus är det namn idag och alla dagar genom vilket vi kan bli frälsta, och var och en som åkallar detta dyrbara namn blir räddad. Jesu namn är över alla andra namn, och för honom ska alla knän böja sig och alla tungor bekänna att Jesus är Herre. 

Jesus lever, han älskar dig och vill att du ska tro och bekänna hans namn!

 

+

 

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande

såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara

från evighet till evighet. Amen.

 

+

 

 

 

 

 

 

 

 

Bibeln talar ofta om herdar rent konkret, och som en metafor för  Guds relation till sitt folk . Det var en vanlig sysselsättning att på den tiden, även om det inte hade hög status.  David var herde i unga år, liksom även Moses. Kung David, som också blev en herde för Israels folk, skrev sin fina psalm 23 Herren är min herde, mig skall intet fattas… som är en av de mest älskade i Psaltaren.

Han visste att han behövde den store Herden, Gud själv i sitt liv.  En herde måste kunna skydda, föda och leda sin hjord i alla situationer. Det var en krävande och viktig uppgift. I överförd bemärkelse är Gud en herde för sitt folk, som välsignar dem med vad de behöver, även när de går igenom svåra situationer, och leder dem rätt. Han är sitt folks herde, som också ser till den enskilda fåren, särskilt om de kommer ifrån hjorden och därmed blir utsatta för fara.

Som den gode och rätte herden går han också till doms med de orätta herdar som inte sköter sin uppgift , se Hes 34, och lovar att sända en rättfärdig och trofast herde för sitt folk. Det uppfylldes när Jesus kom in världen :

 

Joh 10: 11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12 Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. 13 Den som är lejd bryr sig inte om fåren. 14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan.✱ Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. 17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”

 

 

 

Bibeln är så tydlig med att i den frälsning Gud berett åt oss ingår förlåtelse, försoning, helande , upprättelse, frid, ett sunt sinne, ett harmoniskt helt liv i förtröstan och gemenskap. Från Guds sida är det klart, det fullbordades på korset när Jesus tog på sig allt vårt onda och gav oss allt sitt goda i det eviga liv vi får som gåva. Gud vårdar sig aktivt om oss på alla områden. Jesus är vår själs herde och han vårdar sig om vår själ. Det är vårt hopp, att han kan göra det som är omöjligt för oss. Vi är så ofattbart älskade av Gud, han har gjort allt för att ge oss sin frälsning, sin befrielse och helande, genom Jesus Kristus.

 

Petrus skrev i sitt första brev: Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade. 25 Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare (Kap 2). 

 

För att vi ska få inse och veta att Jesus inte bara är vår Herre och Frälsare, utan också vår personlige herde, måste vi alltså förstå att vi är som vilsna får utan honom, och att vi behöver vända om till honom. När vi gör det får vi genom en djup gemenskapen med vår gode herde erfara att han vårdar sig om oss och läker de djupa såren i vår själ som ingen människa kan göra. Han känner som ingen annan våra hemlig smärta, nöd och de lidanden vi gått igenom och hjälper på olika sätt.

 

+++

 

Den själsliga smärtan.

 

 

 

 

 

Ett ytterligare steg, som är viktigt att belysa, gäller alla de svårigheter som är relaterade till själsligt lidande för en kristen människa, eller med mer modernt språkbruk, en psykosomatisk problematik. Vi påverkas ju som den helhet vi är  av allt som drabbar oss. Vår ande, själ och kropp är så intimt och djupt förbundna att vi rent fysiskt känner och erfar vad vi genomgår på det själsliga planet. Hur det står till med vår ande, vår relation till Gud, påverkar också själ och kropp. Att leva nära Gud förändrar och ger förutsättningar för läkedom i själen.

 

Men när det gäller djupa trauman, konflikter, smärta, övergivenhet, sorg och förtvivlan, felaktiga val, misslyckanden, ja allt, sätter det djupa spår i kropp och själ. Ibland gör de så stora avtryck i en känslig fas av livet, att de verkar outplånliga. Det är sår som fortfarande gör ont, som rivs upp om och om igen och som aldrig verkar kunna läka.

 

Det kan behövas olika slags hjälp, ibland rent medicinsk, terapeutisk med samtal och stöd, och själavård och förbön. Vi är så oerhört komplexa varelser och har också många behov: vänskaper, livsbefrämjande aktiviteter i naturen och utövande av kultur, lek, rörelse, vila och avkoppling, meningsfulla uppgifter, mening och mål osv.

 

+++

 

Men hur blir det en verklighet för var och en personligt? Hur tillägnar vi oss det Jesus gjort för oss? Genom tro, uthållig bön och förväntan, bibelläsning där vi ber Anden levandegöra Ordet för oss så att det just blir en verklighet och inte bara ord. Guds ord är ju mer än bara ord, trycksvärta på papper i en bok. De är levande och verksamma, de skapar i oss vad de utsäger. Vi måste också stå emot vår fiende satan, som vill sänka oss med sina lögner, sina anklagelser, sitt mörker.

 

Det är en kamp vi har att utkämpa så länge vi lever här på jorden. Vi vandrar genom fientligt territorium, denna värld är ännu i den Ondes våld trots Jesu seger, och kampen pågår till den dag Jesus kommer tillbaka. Vi tror och vet att Jesus är Herre och att fienderna som förstör våra  liv är besegrade, men inte tillintetgjorda. Vi är insatta i den Älskade Sonens rike, och får av nåd redan nu leva av rikedomarna i Guds rike, som ännu är fördolt för världen.

 

Det är ofrånkomligt att vi lider i den här världen, men Jesus lovade att ge os sin frid. Jesus gick igenom enorma påfrestningar och motstånd, han blev förkastad och hatad av dem han kom för att rädda. Jesus vet vad det är att vara människa, att lida och vara frestad, men i gemenskapen med sin Fader behöll han sin frid, sin styrka som kunde övervinna det onda.

 

 

”Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen.”(Joh 16:33)

 

Han är vår förebild, vår broder i nöden och döden, och det är en tröst att veta att han förstår oss och hjälper oss.

 

Detta är djupa mänskliga erfarenheter som Bibeln beskriver. Det är troende människor som våndas, tvivlar, förtvivlar, frågar och ropar i natten. Det finns många sådana skildringar, särskilt i Psaltaren. Det brukar sluta med ett stort MEN, ett TROTS ALLT- man hoppas på Gud och får erfara att han möter den lidande med ny nåd, ny kraft, ny tröst. Ständigt är det så. Han möter oss nu, och när vi tar emot hans liv nu upplöses smärtpunkterna, skuggorna, hopplösheten.

 

 

Det är precis vad det handlar om: att varje dag först av allt söka Guds ansikte och ta emot hans kraft som är större än det personliga lidandet. Vi är övervinnare genom Jesus Kristus, som besegrade allt det onda. I hans namn, i hans Andes kraft, kan den trösterika styrkan från Jesus själv flöda in i vår sargade själ. Vi har allt vi behöver i Jesus. Ibland stoppas flödet upp i en akut kris, men om vi söker oss tillbaka till Herrens närvaro finns det läkedom och styrka att leva en dag till.

 

 

Det finns ingen annan väg än den dagliga överlåtelsen till honom. Det skyddar oss också för smärtorna och misslyckandet i det förflutna och oron för framtiden. Vi får leva varje dag, varje stund i  Guds närvaro,  hans nåd är verksam nu. Vi vet att hans vilja för oss är god, han vill bota och befria oss samtidigt som han tillåter prövningar och svårigheter för att vi ska växa upp som hans barn på riktigt. Det finns alltid ett moment av fostran med, och det är inte alltid lätt att acceptera eftersom vi vill fly från lidandet, komma undan.

 

+++

 

 

 

Profetens ord om den lidande frälsaren:

Jesaja 53:

1 Vem trodde vår predikan?

• För vem blev Herrens arm
• uppenbarad?✱
• 2 Som en späd planta
• sköt han upp inför honom,
• som ett rotskott ur torr jord.
• Han hade varken skönhet
• eller majestät när vi såg honom,
• inget utseende som vi drogs till.
• 3 Han var föraktad
• och övergiven av människor,
• en smärtornas man
• och förtrogen med lidande.
• Han var som en
• som man skyler ansiktet för,
• så föraktad att vi inte
• respekterade honom.

• 4 Men det var våra sjukdomar han bar,
• våra smärtor tog han på sig,
• medan vi såg honom som hemsökt,
• slagen av Gud och pinad.✱
• 5 Han blev genomborrad för våra brott,
• slagen för våra synder.
• Straffet blev lagt på honom
• för att vi skulle få frid,
• och genom hans sår är vi helade.
• 6 Vi gick alla vilse som får,
• var och en gick sin egen väg.
• Men all vår skuld
• lade Herren på honom.

 

 

 

 

 

 

De eviga frågor vi människor ställer oss är : finns Gud? Vem är Gud? Hur ska vi kunna veta något om Gud? Hur kan jag få kontakt med Gud?

 

Jag inleder en serie, där vi får lära känna Gud utifrån hur han uppenbarat sig själv. Det finns några underbara svar på dessa eviga frågor i den heliga Skrift. 

 

Gud sade, eller ropade ut detta om sig själv, som svar på Mose begäran (kap 33) om att få se honom i samband med uppenbarelsen på Sinai berg:

 

Mose högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och tidigt följande morgon gick han upp på Sinai berg, så som Herren hade befallt honom, och han tog med sig de båda stentavlorna. 5 Då steg Herren ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom och ropade ut Herrens namn. 6 Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: ” Herren! Herren! (JAHVE, יְהוָ֣ה)- en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, 7 som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet.” 8 Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad. 9 Han sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk, och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel.”

 

(Den senare delen av v 7 är svår för oss att förstå och ta till oss. Det kan verka som en oförenlig motsats i Guds handlande, att visa nåd och barmhärtighet mot tusen (generationer) och samtidigt döma och straffa barnen för förfädernas missgärningar i tredje och fjärde led? Det kräver ett särskilt inlägg och jag återkommer till detta längre fram.)

 

+

 

 

Det har alltid handlat om nåd, att Gud i sin suveräna vilja beslutat gripa in i historien och utvälja människor/ett folk för att ingå förbund med honom själv. De saknade alla kvalifikationer och meriter. Ingen människa har någonsin kunnat förtjäna Guds gillande eller godkännande genom sina egna ansträngningar.  Gud ÄR kärlek och älskar oss, vare sig vi gör ont eller gott. Vi kan inte få Gud att älska oss mindre när vi handlar fel, eller älska oss mer när vi gör rätt. Gud älskar oss för att han ÄR kärlek. Men han vill naturligtvis att vi ska göra det som är gott, rätt och sant, för vår egen och andra människors skull. Som vår Skapare vill han också kunna se sin avbild i oss. Vi är skapade för att ära honom och återspegla hans godhet mot oss. 

 

Problemet finns hos oss och det ligger djupare än våra tankar och handlingar, även om det är goda gärningar som de flesta kan göra . Vi är fördärvade och sjuka i hjärteroten p g a synden, i vår natur är vi bortvända från Gud. Det kan vi s a s inte hjälpa, att vi faktiskt är syndare av födsel och ohejdad vana. Vi kan därför inte låta bli att synda. Jag återkommer till våra förfäder Adam och Eva och hur vi påverkats av deras olydnad. Då ställs också frågan om arvsynden utifrån vad Bibeln verkligen säger om saken.

 

Ingen förälder behöver lära sitt barn att vara egoistisk, elak, upprorisk, eller att ljuga och inte lyda tillsägelser. Tvärtom måste man lära barn att ta hänsyn, vara snälla och givmilda, lyda och tala sanning. Man framställer gärna de små barnen som rena och oskyldiga, vilket naturligtvis stämmer, samtidigt som de inte förblir oskyldiga särskilt länge.

 

Vi vet ju att ingen människa är alltigenom god eller ond, vi har alla olika och motstridiga krafter inom oss. På samma sätt har varje människa sitt sociala arv, sina olika förutsättningar, sin egen konstitution, svagheter, brister osv. Allt detta hör till den naturliga ordningen och Gud vet vad var och en har att kämpa med.

 

Det går inte att genom goda gärningar eller religiösa ansträngningar blidka Gud eller söka bli godkända av honom. Vi är ju redan älskade, men det är bara Gud själv som i sin kärlek och frälsande nåd kan förvandla oss genom sin räddningsaktion, göra det möjligt för oss att leva i gemenskap med honom. Vi behöver födas på nytt, bli nya skapelser i Kristus och därmed få en helt ny natur, med Guds liv i vår ande. Därför är initiativet alltid Guds eget och han ensam utför verket när det gäller vår frälsning, att vi ska få en rätt ställning inför honom.

 

Han gör en andlig hjärttransplantation genom vilken vi blir befriade från synden som skiljer oss från honom. Vi kan bli hans och får honom som centrum i våra liv. Vi är ju skapade för att leva inför hans ansikte med honom som Herre. Det är den verkliga befrielsen, från oss själva till honom. Då blir vi till fullo hela och verkliga människor i hans kärleks frihet, och livet blir så rikt det aldrig kan vara utan honom.

 

 

 

 

Med Paulus ord i Romarbrevet:  Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, 22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. 23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. 25 Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, 26 under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

 

 

 

 

 

 

 

+++

 

 

 

 

Nåden har alltid föregått Lagen. Gud hade innan laggivningen på Sinai berg bevisat sin mäktiga nåd när han befriade sitt folk från slaveriet i Egypten. Utväljandet av Abraham och det folk som skulle växa fram ur löftena, var av nåd. Abram bodde bland avgudadyrkare i Ur i Kaldeen och visste ingenting om den sanne Guden.Hans avkomma bestod sedan av en liten grupp som visserligen växte till antalet, men Israels barn var alltid ett litet folk i jämförelse med de stora grannfolken. (Se t ex 5 Moseboken 7:7-10) De kom också ofta i kläm mellan stormakterna Assyrien, Babylonien, Egypten.

 

 

Gud gjorde dem till sitt egendomsfolk, för att uppenbara vem han var och vad han ville bland alla dessa folk som tillbad avgudar. Han gjorde allt detta för att han älskade dem, och han ville ha kärlek och tro tillbaka av sitt folk. De skulle hålla sig till honom och varnades ständigt för att avfalla och tillbe främmande gudar. Lagen gavs som en bekräftelse på att de var Guds folk som fått nåden att få leva i förbundet efter Herrens vilja. Gud uppfyllde därmed sina stora löften till Abraham om att de skulle bli ett välsignat och stort folk, och få ett land. I allt detta fanns det stora övergripande löftet om en Befriare som skulle fullbordas i sin tid uppfylldes.

 

Han skulle befria från det universella slaveriet under synd och död som hela mänskligheten led under.  Guds handlande syftade ju ytterst fram till att Sonen skulle komma in i världen och genomföra det Exodus han skulle bereda för alla folk, det stora uttåget från mörkrets rike, från  andligt slveri, synd och död.

 

 

 

Det finns sedan alltid en annan sida av detta, på den rent mellanmänskliga nivån, att människor spontant gör gott mot sin nästa och man hjälper varandra. Livet skulle annars vara omöjligt utan denna goda kraft som balanserar ut egoismen, elakheten, ondskan. Gud vill naturligtvis att människor inte ska skada varandra utan leva samman så bra som möjligt. Medmänsklighet, osjälvisk godhet och vänlighet  kan möta oss där man minst anar det, på samma sätt som den tyvärr ibland kan saknas bland människor som säger sig tro på Gud och känna hans Ord.

 

 

Det påverkar inte relationen till Gud, vi behöver alla bli frälsta, men det påverkar medmänniskan. Det är naturligtvis av största vikt också för Gud, som älskar alla och har skapat oss alla. Därför gör också den icke kristne goda gärningar, varje människa är ju skapad till hans avbild och mycket har lagts ner i oss av samvetsfunktioner, en vilja att hjälpa, omsorg om andra osv. Guds försyn verkar i hela världen, bland alla människor, för att göra ett ofta svårt liv så drägligt som möjligt medan det pågår. 

 

 

Tänk på Jesu liknelse om den barmhärtige samariern. Från mänsklig synpunkt gäller det vem av oss alla som verkligen är den andres nästa rent praktiskt och konkret , inte om man har namn om sig att vara en tjänare åt Gud. Se Luk 10! Prästen och leviten gick förbi den hjälpbehövande mannen, som var slagen av rövare, medan den i andras ögon förkastade samariern förbarmade sig och gjorde en stor insats för att hjälpa sin medmänniska i nöd. 

 

 

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

 

 

Guds fullkomliga självporträtt finner vi i hans Son. 

 

 

 

Joh 1: I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

 

4 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.

 

Joh 14 :Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. 2 I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? 3 Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. 4 Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni.”

 

5 Thomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 6 Jesus sade till honom: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom.” 8 Filippus sade: ”Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss.” 9 Jesus svarade: ”Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern? 10 Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk. 11 Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.

 

 

++

 

 

Hebr 1: Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, 2 har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. 3 Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.

 

 

+++

 

 

Kol 1: Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. 14 I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. 15 Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. 16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. 

 

17 Han är till före allting, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen. 21 Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, 22 också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden.

 

Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, 23 om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna.

 

 

 

 

 

+++

 

 

 

 

Det är gott att ständigt meditera över dessa bibelord och låta dem sjunka in ordentligt så att vi kan vila i Guds fullbordade verk. ”Av nåd är vi frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem. ” (Efes 2).

 

 

 

Vi är frälsta av nåd, och just därför är vi skapade för att göra goda gärningar. Det är också ett Guds verk, som vi ger honom äran för. Det är ju fullkomligt självklart och naturligt (natur-enligt) att en kristen gör goda gärningar för att hon är så älskad av Gud, så förlåten, så befriad och rättfärdiggjord.

 

Efes 1: Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas.

 

 7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 

 

13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

 

Fortsättning följer!

 

 

 

 

 

 

 

Människans strävan och begär efter förbättringar har lett utvecklingen framåt i en positiv riktning. Den idoga strävan efter att försöka ge sina barn ett bättre liv än man själv  haft har också lett fram till bättre levnadsstandard för flertalet. Man har arbetat hårt för att få det bra på en personlig nivå. På en samhällelig nivå har naturligtvis fler faktorer spelat in, som viktiga sociala reformer, större rättvisa och jämlikhet. Det är naturligtvis alldeles rätt att vilja ha det gott ställt på olika sätt, men lika viktigt att kunna vara nöjd med det man har.  Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig. (Hebr 13: 5 ). Tacksamhet och förnöjsamhet i livet är i sig stora gåvor, liksom generositet.

Men det är inte om detta jag ska skriva här.

 

Det handlar istället om de drivkrafter som ständigt pockar på att få mer och aldrig bli nöjd. Det är självklart bra och nyttigt att vilja utvecklas och mogna som människa och  kristen. Det är ju vad livet självt lär oss, och även Guds ord. Vi ska förnyas till ande och sinne ( Efes 4: 20-24) och växa till i kunskapen om Gud (Kol 1:9-10), och som Paulus skriver : 15 Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. 16 Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del. (Efes 4: 15) .

 

 

 

Men, samtidigt är det ju så att Gud har skänkt oss allt i sin Son Jesus Kristus (Rom 8:31-32),  och att få leva i gemenskap med honom innebär att få leva i hans fullbordade verk :Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, 31 för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren. (1 Kor1). Paulus skrev senare i sammma brev:  Därför skall ingen berömma sig av människor, eftersom allting är ert, 22 det må vara Paulus, Apollos eller Kefas, det må vara världen, liv eller död, nutid eller framtid. Allting är ert. 23 Men själva tillhör ni Kristus, och Kristus tillhör Gud. (kap 3).

 

 

 

Det finns många fler exempel på detta i Skriften. I Kristus själv har allt vi behöver.  Ändå stiger ropet  från så många kristna i lovsång och bön: vi vill ha mer av dig Gud, mer av dig Jesus….Är det berömvärt fromt att be och begära mer av Gud på det sättet? Vill man ha andliga upplevelser, ”känna” Guds närvaro på ett särskilt sätt eller kanske se honom verka mer konkret? Gud är ju rent faktiskt redan närvarande genom sin helige Ande i oss, i församlingens liv och i världen för att föra människor till . Gud vill att människor ska omvända sig och tro, bli uppbyggda och förvandlade av hans Ande och Ord.

 

Vad man längtar efter är väckelse på det sätt man läst om i historien, att kyrkor fylls av sökande människor som möter Jesus till frälsning, att mirakler sker, att påtagliga förändringar kan märkas i hela samhället när Gud verkar. Det vill vi ju alla, men frågan är hur den andliga situationen ser ut för vårt land, vad Herren säger om den. Hur ska vi be och agera för att få se en riktig väckelse?  Det är naturligtvis ingenting vi kan åstadkomma, men förutsättningarna för en sådan beror b la på vår överlåtelse till uthållig bön. Mycket mer finns att säga om detta.

 

 

+++

 

 

Ur ett bibliskt perspektiv kan man lite tillspetsat, och med glimten i ögat, säga att människans brist på förnöjsamhet började i Edens lustgård. Det var ju naturligtvis oviljan att tro på och hålla sig till det Gud sagt som var själva orsaken, ursynden. Men varför var de inte nöjda med vad de hade fått av Gud? De fick ju leva i hans närhet, som hans barn och tjänare.

Begäret efter mer resulterade i att de gick över gränsen för det Gud sagt och tillåtit. De trodde på lögnerna från det intelligenta andliga väsen som uppträdde i ormens skepnad om att bli som Gud själv med kunskap om gott och ont, och att de inte behövde dö om de bröt mot Guds befallning.

 

 

Lögnen var lögn då och är det än, liksom Guds sanning fortfarande är absolut sanning, och dessutom gäller för evigt. De dog andligen, när de skildes från kontakten med Gud. Men hela historien, som samtidigt är Guds frälsningshistoria, visar hur han gjort allt för att få oss tillbaka till sig genom sin Son och pånyttfödelsens mirakel när vi tror och bekänner honom som Herre. Vi får nytt liv genom Jesus och återställs i rätt relation med Gud, som alltid genom tro, tillit och lydnad. Det är vad som gäller för oss från början, att vi tror, håller fast vid det Gud sagt.

 

 

Varför nöjde de sig inte med att vara skapade i Guds avbild? Kan människan bli mer, ha en högre status och position? Varför ville människan bli som Gud, få makt genom kunskap och bli herre i sitt liv? De hade ju redan allt de behövde,  som skapade och älskade av Gud. De levde i en perfekt miljö med en stor uppgift framför sig.

Begäret efter mer, bristen på förnöjsamhet, att leva i trons lydnad till det Gud redan sagt och gjort, kan alltså sluta i felaktiga prioriteringar och leda bort från Gud. Man vill lägga något till det man har, något utöver det Gud stadfäst som gränserna för hur han verkar.

 

 

Rent teologiskt visar det sig hos kulter, sekter som lägger till någons ”uppenbarelser” i skriftlig form som tillmäts samma betydelse som Bibeln( t ex Mormons bok, Jehovas Vittnen med sin egen felaktiga bibelöversättning). Men det finns även kristna i olika samfund som tycker det är förenligt med sin kristna tro att ägna sig åt yoga, enneagrammet och liknande.

 

Man kan alltså ställa samma fråga idag: varför behöver vi något mer än det som är oss givet i Guds Ord, Andens närvaro och verkande? Vi är ju i Kristus, och har därigenom del i Guds fullhet, Han är vår rättfärdighet, vår frid, vår läkedom, helgelse, vishet, kraft. Han fyller alla våra andliga behov, och hjälper oss att leva i en komplicerad värld rent.

 

 

 

Det Gud uppenbarat om sig själv är fullbordat i och genom Jesus Kristus och behöver inga tillägg.  Den rika skatten är oss given i Guds ord.  Där finns allt vi behöver veta om Gud, oss själva och världen, för att bli frälsta och leva som hans folk.

 

 

I kristna sammanhang talar man ibland om hyperkarismatiker som i sin strävan efter mer andliga upplevelser beträder tveksamma och till och med farliga områden som gränsar till det ockulta. Man berömmer sig av extraordinär kunskap, syner, tilltal, talar om änglar, förhöjda medvetandestillstånd av Guds närvaro osv, som är helt främmande för sund tro och innerlig, men nykter andlighet.

 

Dessa fenomen har funnits med från början i kyrkans liv. Paulus tar upp detta i sina brev. Det kan gälla judaiserande eller  förgnostiska tendenser.

 

 

Allt kan bli fel, även lovsång som ska vara en ren och helgad tjänst att tillbe och prisa Gud , bönen och förbönen, förkunnelsen, gudstjänsten, om det används för att tillfredsställa människans behov av det extraordinära, av begäret efter upplevelser. Vi behöver kanske inte be om så mycket mer av Gud utan istället bevara och använda det han redan gett oss, bereda plats för honom och lyssna in vad han vill göra. Det handlar också om att vi förminskas och han växer till, att vi helgas så att hans Ande kan verka utan att vi står i vägen med våra för stora egon.

 

 

 

 

 

 

 

++

 

 

 

 

Rubriken väcker säkert olika reaktioner för att människor har olika förförståelse om vad som avses, vad det betyder. Det är egentligen en för bred term eftersom det omfattar allt från paranormala och ockulta fenomen, folkliga föreställningar om andeväsen och religioner till den andliga verklighet som beskrivs i Bibeln. Jag ska belysa olika sidor av detta, men särskilt just utifrån BIbeln och kristen tro.

Det är just genom Guds ord som vi får måttstocken på den sanna ,sunda och välsignade andlighet som Gud erbjuder och vill att vi ska leva i. Den ger också mallen som hjälper oss att skilja sanning från lögn och bedrägerier. De andliga manifestationer som inte överensstämmer med Bibeln och som har Jesus Kristus i centrum vet vi inte är från Gud. De är istället skadliga i längden och leder vilse, även om det till en början kan finnas bra och lockande inslag. Vi måste erkänna Guds auktoritet på området och tro på det, bara han vet vad som är sant, bra för oss och som verkligen bygger upp vår invärtes människa.

Det övernaturliga har alltid haft en lockelse på människor, vilket i vår tid är övertydligt i den kommersiella marknaden i form av spådomskonst, seanser, medialitet och alla andra ockulta manifestationer av olika slag. Det finns frekventa övernaturliga fenomen inslag i de stora religionerna, även de s k monoteistiska religionerna, judendom och islam. Där vördas framför allt heliga män som anses ha speciella krafter, platser och föremål som anses extra laddade med andlig energi.

I modern tid där rationellt tänkande och tro på vetenskap och fakta prisas , vilket också inneburit en långtgående sekularisering borde andlighet inte vara så viktig. Det visar sig dock att detta behov hos människan är intakt, men samtidigt är det som den engelske författaren och apologeten G K Chersterton uttryckte det, (berömd för sin slagfärdiga humor och förmåga att formulera djupa saningar i korta meningar: ”När människor slutar tro på Gud betyder det inte att de inte tror på någonting, utan att de tror på vad som helst.”

Man tar till kristaller, tarotkort, affirmationer, mediala guider, alla slags självförbättringsmetoder för att bygga upp sitt jag, sitt inre gudomliga jag med.

Det finns naturligtvis ett genuint andligt sökande i botten efter Gud ytterst sett, men man hamnar snett i sin längtan och sina akuta behov av snabb hjälp. Människor är vilsna och sargade, och de kommer tyvärr inte till Jesus med sina problem av många olika anledningar, t ex okunnighet, ovilja, blockeringar mot kristen tro och församling. När man slutar ha en genomtänkt och mogen tro på Gud och Bibeln fylls det tomrummet av det som newage i vår tid erbjuder och så tar var och en tar till sig det som passar en själv. Det är individualism och personlighetsutveckling/förbätring som står i centrum, man griper tag i nästan vad som helst för att få något att hålla sig till i en svår och okänd värld. Man bygger också upp sitt liv som ett lyckat projekt med kontroll över vad som sker och egenmakt att påverka och styra.

+

Varför har det övernaturliga haft en stark dragningskraft i alla tider? Det finns nog flera svar. För det första kanske just för att vi är skapade av Gud till hans avbild för att leva i gemenskap med honom. Vi är designade av Gud för att leva inte bara i den materiella världen utan också vara hemmastadda i den andliga verkligheten, Guds verklighet. Vi är alla andligt döda, skilda från Gud genom synden, och när vi omvänder oss och tror på Jesus Kristus får vi förlåtelse och liv från Gud. Vi föds på nytt av Guds Ade i vår ande och kan så få kontakt med Gud själv. En människa som inte överlämnat sig till Jesus och har hans beskydd och vägledning söker hjälp eller upplevelser i den alternativa verkligheten, där andra andemakter än Guds goda Ande är verksamma. De kontaktar andevärlden och möter dessa bedrägliga makter, som ger sig ut för att komma med ljus, upplysning, frid och kärlek.

För det andra av ren nyfikenhet och för att man vill veta något om framtiden, eller man vill få andekrafter att bemästra sitt liv och påverka omständigheter och andra människor. Man anar att det finns något mer än det rent materiella och söker frid, trygghet i en osäker värld som är svår att leva i och få överblick över.

Det handlar även om identitet, vem man egentligen är, ett sökande efter sig själv djupast inombords och kanske även något gudomligt.

Det beror säkert på avsaknaden av en kristen tro som ju faktiskt vilar på ett övernaturligt fundament, Bibelns vittnesbörd om Gud och det övernaturliga. Per definition är det Gud gör utanför, över det naturliga. Vi är ju skapade för att leva i gemenskap med Gud, alltså ha kontakt med det övernaturligas källa. Det har säkert saknats sund undervisning om vad Guds ord verkligen säger om den helige Andes kraft och gåvor, hur Gud genom historien verkat genom tecken och under. Därför har det historiskt nästan alltid funnits ett parallellt spår med folktro, föreställningar utanför den kristna tron i länder som haft mission. Det verkar alltid finnas rester kvar av den gamla religionen vid sidan av kyrkans lära, och ibland uppblandad i den. Människors behov av hjälp och vägledning har inte blivit mötta, och så är det tyvärr än idag. En stor del av Kyrkan är avvaktande eller skeptisk till denna viktiga del av BIbelns undervisning om detta.

+++

Först måste vi definiera vad det betyder. Det handlar alltså om utomvärldsliga företeelser som inte kan inordnas under naturlagarna, i den naturliga ordning vi empiriskt kan iaktta och även undersöka vetenskapligt. Det är något utöver, mer än, det naturliga. Vi ser ju bara det vi kan uppfatta med våra fysiska sinnen av vår omvärld och därför måste det som sker på det övernaturliga planet förmedlas på ett annant sätt. Mer om det längre fram. Det finns en åskådning, naturalismen med rötter och påverkan från materialismen som hävdar att bara materia finns. Man avfärdar förekomsten av en annan verklighet än det synliga världen. Då får man också svårt att förklara många andliga erfarenheter.

Skillnaden mellan den ende sanne Guden, Skaparen och Herren över allt och alla, är att Han är Ande och totalt annorlunda än sin skapelse, det materiella universum (visserligen med människan som både är besjälad materia och har en ande, som Guds avbild). Som suverän Skapare kan han verka i sin skapelse men alltid utifrån sin heliga och rena natur. Han gav människorna frihet och respekterar den när han verkar mitt ibland dem i världen. Från Guds sida finns inget tvång, annat än hans intensiva kärlek ,som de som helt gett sig åt honom menar är så överväldigande att de är ”tvingade” att förmedla Kristi kärlek. Den onda sidan av andevärlden lockar först med falska förespeglingar, kraft, helande, framgång, makt, välbefinnande, men tvingar sedan offren att stanna i deras grepp.

+++

Den goda och den onda sidan i andevärlden.

+++ Först vill jag nämna en bibelforskare som betytt mycket för en ny förståelse av vad Bibeln verkligen säger om det övernaturliga utifrån dess egen kontext. Hans namn är Michael S Heiser och jag rekommenderar hans böcker och podcast mycket varmt. Det finns även åtskilliga föredrag på YouTube att lyssna till. I ”The Unseen realm” och The Supernatural” lyfter han fram de många bibelsammanhang som handlar om den andliga världen. +++

Gud själv, hans himmelska härskara som består av en hierarki av höga andefurstar, ärkeänglar, änglar, är naturligtvis den goda osynliga, himmelska verkligheten. Gud Fadern, Sonen och den helige Ande, är inte ensam. Han valde att skapa andliga varelser som skulle utgöra hans himmelska familj. Gud kallas Herren Sebaot, härskarornas Gud. Han har oräkneliga skaror av änglar som lyder och utför hans befallningar och verkar hans vilja. Det är hans entourage, hans hov, hans himmelska rådsförsamling, ”divine council”. Gud ville också ha en jordisk familj när han skapade Adam och Eva

+++

Den onda sidan utgörs av satan och andra fallna änglar i en slags hierarkisk ordning. De existerar genom förnekelse av Gud och hans ord, genom lögn, ondska, förvridna tankemönster, och drivs av en ond vilja att ödelägga och förstöra Guds skapelse. De är anti-Gud, anti-Kristus, anti-Helig Ande, anti-mänsklighet. Satan kan bara använda det som är för att förstöra, men aldrig skapa själv. Han förvränger, förvrider det Gud sagt, det som ÄR, som är sant. Han är en intelligent andlig varelse som vet en hel del om Gud men inte ville erkänna Guds suveräna auktoritet och böja sig under den Högste som den skapade andliga varelse han är och var. Alla typer av andevarelser är skapade av Gud för att tillbe och tjäna honom, liksom människan skapades av Gud för att ta emot liv och kärlek från honom och tillbe och tjäna endast honom. Jesus kallar den fallne ängeln, den ursprunglige rebellen, för lögnare från begynnelse, tjuv, mördare. Det är hans sanna väsen även om han uppträder som ljusets ängel för att bedra med positiva ord.

Men satan utformade en alternativ verklighet där han försöker lura människor in i sin maktsfär med allt som kan se bra ut: kunskap, särskild den dolda höga kunskap som bara utvalda får del av, egenmakt över sitt liv genom olika slags metoder (affirmationer för att bygga upp sitt ego och få det man vill ha och talar ut, kunskap om framtiden genom spådom, kontakt med andevärlden genom ”guider”, som är förkläda demoner, olika fysiska manifestationer som verkar skapa ett välbehg för stunden osv.

Vi kan lära oss mycket av BIbelns första kapitel där det för mänskligheten avgörande händelserna återges. Gud var före den stora katastrofen (syndafallet, upproret) närvarande med sina änglar i Eden, som var hans boning och platsen för hans administration. I biblisk kontext framställs Gud som den store Konungen, som regerar och råder. Det är Hans Rike, det auktoritetsområde där Han bestämmer, styr och leder sin skapelse. VI vet att Guds vilja är alltigenom god, rättvis för sin skapelses bästa. Men som vi vet tog Gud en risk när han skapade änglar och människor med fri vilja att välja. Något annat hade egentligen inte varit möjligt om man verkligen tänker efter. Men vi skyller ibland på Gud för resultaten av val vi och andra gör som leder fel och slutar illa. Men vad hade vi varit utan vår värdighet som människor, den värdighet som yttrar sig i vår personliga integritet, i förmågan att väla, säga ja eller nej?

Gud ville att vi skulle älska honom av fri vilja, inte av tvång. Han själv är fullkomligt fri och binder ingen annat än genom att erbjuda sin kärlek, sitt beskydd, sin hkälp. Dock har Herren rättmätiga krav på varje människa som hennes Skapare att tro på Honom och välja att följa Hans väg, och inte göra sig andra gudar.