Det som kallas Teodicéeproblemet, hur det kan finnas en god, rättfärdig och allsmäktig Gud när det samtidigt är så mycket lidande och ondska på jorden, är en svår fråga som man tänkt på och kämpat med i alla tider. Det berör ju oss alla och vi kan var och en erfara detta på ett personligt plan.

Komplicerade frågor har inga enkla svar, men det finns en konkret lösning på lång sikt och möjlighet till lindring i den akuta nöden,  genom Guds handlande i sin Son Jesus Kristus:  han kom till vår sargade och våldsutsatta värld som en av oss, delade nöden och döden och befriade oss genom sin död från det onda, synden och döden. Det får vi redan nu del av i tron på Guds närvaro,  men samtidigt lever i hoppet om att den ännu fördolda verkligheten- Guds Rike- ska bli fullkomligt manifesterad när Herren Jesus kommer tillbaka.

Det kommer att visa sig att Gud varit både god, rättfärdig och allsmäktig när allt ska summeras: 1) han gav oss frihet som sin älskade skapelse och när vi missbrukade den, 2) betalade han själv priset för våra skulder. På det sättet visade han att hans rättfärdighet vida översteg mänskligt förnuft och handlingsförmåga. Han kommer att visa sin fullkomliga allsmäktighet i den yttersta domen, ingen kommer undan sitt ansvar, alla ställs till svars för sina handlingar.

Ofta skulle vi redan vilja se honom agera mer allsmäktigt och stoppa krig, övergrepp på barn och kvinnor osv, men nu verkar han genom människor som står på hans sida mot det onda samtidigt som han förhoppningsvis hjälper offren för det onda. Där måste vi göra vår del i att ständigt bedja och bistå efter förmåga.

Ofta är det Gud man anklagar eftersom man menar att han skulle gripa in för att stoppa alla orsaker till lidandet och förhindra ondskan, om han nu vore både god och allsmäktig. I så fall måste han ju vid varje givet tillfälle som en person väljer att begå ett brott eller tillfoga andra skada, stoppa denna . Men hur skulle det gå till?

När det gäller vår självständighet och autonomi är vi oftast glada över att bestämma själva, ha en egen vilja, vilket självklart innebär att alla andra har en vilja som kan gå emot vår vilja, förstöra för oss, skada oss. Vems fel är då det att vi tillfogas lidande av andra?

Hur använder vi den minimala egenmakt vi förfogar över? Vad gör vi av våra liv trots arv och miljö, sociala omständigheter vi inte kan påverka, trots andras negativa inflytande eller handlingar mot oss, trots den ständigt befintliga risken för olyckor, naturkatastrofer, makthavares diktatoriska styre osv osv? Försöker vi trots allt att inte bli bittra, hämndlystna, arga på Gud och andra, inte göra vår nästa illa?

I evolutionärt perspektivt och rent materiellt verkar det vara omöjligt att bli av med den stora osäkerhetsfaktorn som naturen innebär: det blir jordbävningar, översvämningar, torka som ödelägger livet för många. Är det Guds fel att naturen inte beter sig som den borde under hans herravälde? Människan har sannerligen sin del i mycket av detta som vi vet, och de geologiska förutsättningarna för liv på jorden verkar medföra stora risker för större eller mindre katastrofer under jordens långa historia.

Vad vi kan vara övertygade om är att ingenting av detta ”naturliga onda” som orsakar så mycket lidande, kommer att finnas i den nya skapelsen som Gud kommer att frambringa. Där kommer hans eviga frid och rättfärdighet att råda, och ingen brist, inga fysiska eller materiella sårbarheter, inget ont, inget lidande att finnas. Men i denna världen lider vi alla, mer eller mindre och av olika skäl.

Hur använder Gud sin makt, sin allsmakt, alltså förmåga att uträtta allt han vill inom sin egen rättfärdighets, kärleks och helighets gränser? Gud kan ju inte göra något som är emot hans natur. De ordningar han från begynnelsen faställt för sin skapelse ligger fast fram till tidens slut.

Men han verkar ständigt i sin försyn, ofta fördolt för vår blick  Han ger ständigt av sitt goda till dem som söker hans hjälp, han förlåter, tröstar, styrker och gör under ibland. Han lät sin älskade Son dö för världens synd och han kommer att helt befria sin skapelse från lidande och död. Gud använder sin makt för att älska och göra gott- det brinner som en helig eld från hans väsen. Denna eld kan både förtära hans fiender och värma och vägleda hans barn.

Man kan också fråga sig hur det trots allt lidande och ondska som människor tilfogar varandra ändå kan finnas genuin kärlek och godhet? Det kan ju vara ett bevis på Guds existens i sig, att han skapade oss till sin avbild och verkar ibland oss. De destruktiva krafterna, synd, egoism, maktmissbruk, våld, lögn – får tillskrivas den mänskliga naturen. Det är ingenting som kommer från vår Skapare, i detta liknar vi honom inte. Gud är kärlek. Gud är ljus. Gud är nådig, god och hbarmhärtig och hans kärlek i oss sporrar oss att offra oss för andra, hjälpa andra, glömma oss själva, arbeta för det allmänna bästa.

Genom hela historien framstår människors grymhet mot varandra som förfärlig och ofattbar. Det började med ett mord, ett brodermord t o m (Kain dödade sin bror Abel) och fortsätter sedan, vilket vi lever med varje dag: våld, övergrepp, krig, mord, tortyr osv osv. Vad är roten till denna ondska? Det är så skrämmande att se laglösheten även i vårt traditionellt och förhållandevis lugna och fredliga land. Våldsverkare har skaffat sig makt och terroriserar befolkningen.

Vi måste ropa till Gud om hjälp i denna svåra tid ! Vi måste be för alla drabbade, brottsoffren, och de som arbetar för att stoppa den maffialiknande kriminaliteten!

Bibeln visar oss inte bara vem Gud är utan också vilka vi är, vår mänskliga natur. Orsaken till upproret bland Guds himmelska varelser verkar vara både avundssjuka och stolthet, en vilja till självhävdelse och att bryta mot lagar och regler. Det talas om ”laglöshetens hemlighet”, vilket antyder att det dels är en makt som verkar i det fördolda och som på något sätt är svår att förstå.

Vi behöver inte lära oss att varje själviska och olydiga, det är medfött. Det är tvärtom nödvändigt att uppfostra barn med kärlek fasta regler, lära dem empati och hänsyn. Det finns sedan alltid vissa som av olika anledning har svårt att lära sig detta. Det hör till psykologi och neurovetenskap.

Tyvärr fungerar det inte alltid och därför är det så många problem i samhället som vuxit fram under lång tid och som det inte finns snabba lösningar på.

Herre, förbamra dig över vårt land!

Till sist vet vi att det bara blir fred, frid, ordning, trygghet och frihet från det onda när Herren Kristus kommer tillbaka. Det finns inga mänskliga varaktiga eller perfekta lösningar här på jorden, även om vi måste sträva efter dem.

Många har under historiens lopp menat sig vara utvalda ledare med speciella karismatiska egenskaper och ett budskap som lockat i början, men som sedan bundit anhängare till den egna personen och rörelsen. Ibland har det slutat med katastrof: massjälvmord, övergrepp, utnyttjande, bedrägeri och mord, i övrigt handlar det om subtil kontroll och tvång. Det finns naturligtvis psykologiska förklaringar till att människor blir så bedragna på detta sätt, i de manipulerande  mekanismer som styr sådana procsser.

Men det finns en djupare liggande drivkraft: människan är skapad för att ha någon att se upp till, att ge sig åt en större sak och gemenskap, att bli sedd och uppskattad, få rikta sitt hjärtas tacksamhet, tillbedjan och önskningar till någon, tjäna och följa.

Det är endast Gud själv som kan ge detta, han som skapat var och en för att ta emot hans kärlek och vägledning, och för att vi i vår tillbedjan av honom ska finna vår kallelse och värdighet som människor. Bara Gud själv är fullkomligt ren och fri från själviska intressen och vill bara vårt bästa. Han behöver oss inte egentligen, men valde i sin kärlek att skapa oss för gemenskap med sig själv och för att en familj här på jorden som skulle återspegla hans godhet och härlighet.

Därför är det bara han som kan göra oss helt fria, från den inre oron och rastlösheten, otillfredsställesen och förvirringen. Vi vet inte vilka vi är förrän vi ser oss själva i hans kärleks ljus. Det är egentligen honom vi söker i allt.

Ingen annan människa kan vara en annan människas idol, avgud, för att ingen kan vara leva upp till den rollen. Vi är alla fulla av brister och oklara, egoistiska motiv, inre konflikter och sår. Det skapar tvärtom osunda band och bindningar med människor som har anspråk på att vara självutnämnda andliga ledare, och som vill ha makt och privilegier.

+++

Hur kan vi då nå den Gud och veta att det verkligen är han ? Han kom till oss först för att visa vem han är och hur han vill hjälpa oss. Hans Son blev människa  och det är om honom den här serien ska handla. Det blir den längsta serien eftersom det finns så mycket att säga om honom, Jesus Kristus.

Att säga så är redan det en bekännelse och betyder: Jesus är Kristus, den Smorde. Det är den grekiska översättningen av det hebreiska Messias, som alltså egentligen betyder den Smorde. Smörjelsen i det gamla förbundets tid var en sakral handling då man avskilde och invigde människor till tjänst , och även föremål, som helgats åt Gud på något sätt. Det finns många symboler för den helige Ande i Bibeln, b la olja, vatten, duva, eld, sigill, ljus, vind. Vi kan ju inte se Anden men han blir förnimbar och erfaren i hur han verkar genom sin närvaro som förmedlar liv och kraft, helighet och härlighet från Gud.

Kristus är en ämbetstitel, en äretitel reserverad för den Gud bestämt skulle vara Kung , alltså utöva Guds makt och regera genom rättfärdighet, sanning och nåd, Präst, alltså verkställa försoningsoffretoffret för hela världens synd en gång för alla, och Profet, alltså den som skulle förmedla den fulla uppenbarelsen om Gud och förutsäga tidens slut.

Det namn Guds Son fick var Jesus, som  på hebreiska betyder ”frälsning”. Redan från början ser vi alltså hur Messias och hans eviga fridsrike vilar på den grunden att han dog på korset och blev levande igen, och kommer tillbaka vid tidens slut. Det är också grunden för all teologi och kristet liv, den korsfäste och uppståndne Kristus och hans eviga rike i vilket vi genom omvändelse, pånyttfödelse, dop och Andens smörjelse blir avskilda och helgade åt honom.

Jag ska i kommande inlägg ta upp en del från GT och hur förebilder och profetior om Guds Messias och hans fridsrike fullbordas i Jesu liv, men jag avslutar med profetian från Jesaja bok om Messias ankomst kap 11 och Psaltarens 45:e psalm som redan här uttrycker kärleken till honom.

•  Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam,
• en telning från hans rötter
• skall bära frukt.
• 2Över honom
• skall Herrens Ande vila,
• Anden med vishet och förstånd,
• Anden med råd och styrka,
• Anden med kunskap
• och fruktan för Herren.
• 3 Han skall ha sin glädje
• i Herrens fruktan.
• Han skall inte döma
• efter vad ögonen ser
• eller utöva lag efter vad öronen hör,
• 4 utan med rättfärdighet
• skall han döma de fattiga,
• med rättvisa skaffa rätt
• åt de ödmjuka på jorden.
• Han skall slå jorden
• med sin muns stav,
• med sina läppars andedräkt
• döda de ogudaktiga.
• 5 Rättfärdighet skall vara bältet runt hans midja,
• trofasthet bältet om hans höfter.
• 6 Vargar skall bo
• tillsammans med lamm,
• leoparder ligga bland killingar.
• Kalvar och unga lejon
• och gödboskap
• skall vara tillsammans,
• och en liten pojke skall valla dem.
• 7 Kor och björnar skall gå och beta,
• deras ungar
• skall ligga tillsammans,
• och lejon skall äta halm som oxar.
• 8 Ett spädbarn skall leka
• vid huggormens hål,
• ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga.
• 9 Ingen skall göra något ont
• eller förstöra något
• på hela mitt heliga berg,
• ty landet skall vara fullt
• av Herrens kunskap,
• liksom vattnet täcker havet.

+++

1 För sångmästaren, till ”Liljornas” melodi. En läropsalm, en sång om kärlek, av Koras söner.

 Mitt hjärta flödar över av vackra ord, jag säger: Min sång gäller en konung.

Min tunga är en snabb skrivares penna. 3 Du är den skönaste bland människors barn,  nåd är utgjuten över dina läppar.

Därför har Gud välsignat dig för evigt. 4 Bind svärdet vid din sida,du hjälte,

i ditt majestät och din härlighet.

5 Ha framgång i din härlighet och drag ut till försvar för sanning,

ödmjukhet och rättfärdighet.

Din högra hand skall lära dig underbara gärningar.

6 Skarpa är dina pilar folk skall falla för dig,

konungens fiender skall träffas i hjärtat.

7 Gud, din tron står i evigheters evighet, ditt rikes spira är rättens spira.

8 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet.

Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

9 Av myrra, aloe och kassia doftar alla dina kläder, från elfenbenspalats

gläder dig strängaspel.

10 Kungadöttrar har du som tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida i guld från Ofir.

11 Hör, dotter, se och lyssna! Glöm ditt folk och din faders hus!

12 Låt konungen ha sin glädje i din skönhet,

ty han är din herre, för honom skall du falla ner.  …

18 Ditt namn vill jag upphöja bland alla kommande släkten,

därför skall folken lova dig alltid och för evigt.

+++

Vi ser i det bibliska vittnesbördet att vår Skapare och Herre  arbetar med förebilder och profetiska mönster för att förbereda sitt handlande i historien.

Gud har ju skapat oss och vet hur vi fungerar och anpassar sin uppenbarelse till vår förmåga att ta emot från honom.  Det behövs upprepningar och exempel för att vi ska förstå, och han använder sig av symboler och liknelser, ritualer och symbolhandlingar för att beskriva den andliga verkligheten.

Vi är gjorda för att förstå bildspråk och vårt språk innehåller ju därför till en betydande del just metaforer. Den osynliga verkligheten måste förmedlas genom ord,  tecken, symboler, handlingar. Det är en intressant fråga i sig att tänka vidare på och jag återkommer till det.

Vad gäller förberedelserna för Guds Sons ankomst till jorden- när han alltså själv skulle bli fysiskt närvarande på jorden på en bestämd plats och i en bestämd tid-  (vilket är ett oerhört mirakel) så bestod de i att skapa ett folk som skulle förbereda hans ankomst, genom Lagen, tabernaklet, templet.

Gud utvalde vissa människor och avskilde dem till sin tjänst vilket skedde på olika sätt genom attt han uppenbarade sig på olika sätt, ibland i direkta tilltal, visioner eller genom ombud. Guds beslut stadfästes ibland genom att personen smordes med olja. Prästerna och de föremål som skulle helgas för bruk i tabernaklet smordes, avskildes för Herren, kung David smordes av profeten Samuel, Elisa smordes till profet efter Elia.

+++

Vad gäller Jesus själv finns ingen direkt motsvarighet till detta, han är ju Guds Son, Messias. Det som sker vid dopet är den offentliga bekräftelsen på att han är det- att Anden kom över honom och Faderns röst hördes. Det är samma moment med Gud Faderns viljebeslut och ord, och smörjelsen, Andens fullkomliga närvaro och fulla utrustning.

Jesus själv bekräftade vad som skett när han efter dopet och de fyrtio dagarnas fasta och prövning i öknen ( frestad av satan) enligt Lukas inledde sin tjänst genom att framträda i sin hembys synagoga:

14 I Andens kraft vände Jesus tillbaka till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela trakten däromkring. 15 Han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.

16 Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, 17 och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:

• 18 Herrens Ande är över mig,
• ty han har smort mig
• till att predika glädjens budskap
• för de fattiga.
• Han har sänt mig för att ropa ut
• frihet för de fångna
• och syn för de blinda,
• för att ge de betryckta frihet
• 19 och predika ett nådens år från Herren.

20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21 Då började han tala till dem: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.” 22 Men alla vittnade mot honom och häpnade över de nådens ord som utgick från hans mun.

Lukas skriver mycket om den helige Ande i sitt evangelium och i Apostlagärningarna, något jag återkommer till.

+++

De  gammaltestamentliga förebilderna och profetiorna om Guds Messias blev begripliga i ljuset av Jesu liv, död och uppståndelse. De glimtar och antydningar som finns utströdda i texterna fann sitt sammanhang utifrån detta och Guds verk blev tydligare för apostlarna och den tidiga kyrkan. Jesus själv undervisade sina lärjungar om detta. I Lukasevangeliets sista kapitel läser vi om när han visade sig för dem efter sin uppståndelse :

Och han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna.” 45 Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. 46 Och han sade till dem: ”Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47 och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48 Ni är vittnen om detta. 49 Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.

Men det krävdes århundraden för att försöka förstå och formulera de stora teologiska mysterierna om Gud, något vi aldrig blir helt färdiga med p g a alla begränsningar som språket och vår fattningsförmåga ställer upp. Men vi vet tillräckligt för vår frälsning och salighets skull. Vi lär behöva evigheten hemma hos Gud för att börja förstå vem han är och hur han verkat.

Jesus uppenbarade ju att han och Fadern var ett, och hur den helige Ande verkar, men kyrkan fortsatte att relektera över den treenige Gudens väsen.  Klassisk biblisk och sann förståelse utgår från Guds ord och vilar på dess fundament att Jesus är Guds Son, sann Gud och sann människa.

Jesus uppfyllde i sitt liv och genom sin död och uppståndelse alla Guds löften i Skriften om den utlovade Messias, och det nya förbund som han instiftade beseglade frälsningsverket för evigt.

Apostlagärningarna beskriver och sammanfattar Jesu tjänst på detta sätt:

 Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade: 38 hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom. 39 Vi är vittnen till allt han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på trä och dödade. 40 Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, 41 inte för allt folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack tillsammans med honom sedan han uppstått från de döda. 42 Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda. 43 Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.”

Jesus gav denna auktoritet till sina apostlar och lärjungar, att i samma Andens kraft förkunna Guds rike, undervisa och betjäna människor. Som hans folk är vi födda av vatten och Ande och smorda av den helige Ande att verka för detta på olika sätt. Det är Anden som hjälper oss att be, vittna, att helgas och som utrustar sina tjänare med sina gåvor.

Det är samma helige Ande som verkade i vår Herres hela liv, från konceptionen till himmelsfärden med den fullhet som bara Guds Son hade som människa, och i sin tjänst.

Det är hur som helst något som stämmer oss till lovsång och förundran- att vi som tillhör Guds familj är delaktiga av samma Ande.

I 1 Johannesbrevet ser vi hur smörjelsen vi fått från Gud särskilt hjälper oss att förbli i sanningen om Gud och inte luras och bedras.

Aposteln inleder med en hälsning, som var standard i antikens brevlitteratur, men som hos Paulus betonar hans kallelse som Herrens sändebud. Jesu lärjungar var ju apostlar, utvalda av honom till att vara hans vittnen och förvalta hans ord för eftervärlden. De sändes också ut att predika och bota sjuka. Paulus fick efter mötet med den uppståndnde Herren uppdraget att förkunna evangelium för de icke-judiska folken, grunda församlingar och undervisa de troende.

Därefter börjar den teologiska lovprisningen hos Gud själv, källan till välgång, livskraft, nåd : 3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 

Här nämns ordet ”välsignad” (Εὐλογητὸς ) och välsignelse tre gånger. Gud är välsignad, han har (därför) välsignat oss, med all den himmelska världens andliga välsignelse.

Det var vanligt i den judiska traditionen att välsigna Gud, vilket innebär att erkänna och tacka honom för att vara alla goda gåvors givare. Han är livets upphov och själva skapelsens goda kraft, som vi är helt beroende av. Välsignelsen är en kraft som skapar liv, välgång, harmoni.

När vi talar väl om , prisar och tackar vår Skapare, välsignar vi honom som en reaktion på att han har visat oss sin godhet och överflödande nåd, alltså välsignat oss.

Från Bibelns första till sista bok är Gud i färd med att välsigna- från de första människorna så att de kunde vara fruktsamma och utbreda sig över jorden, till sina tjänare som fick Guds löften och fram till oss idag som läser hans ord. Det har varit och är en verksam kraft att förmedla och gestalta Guds kärlek och vilja till sitt folk, och till alla människor som vill ta emot gåvan.

Välsignelsen är primärt Guds andliga kraft, som även tog sig uttryck i materiell välgång för hans folk. Den är i och med Abraham och knuten till tro och lydnad, och därmed på sätt och vis villkorad. Det skulle gå dem väl om de bevarade Guds ord och höll sig helhjärtat till honom. Om de avföll från förbundet, skulle istället förbannelse drabba dem.

Ett av många exempel:  5 Mos:  26 Se, jag förelägger er i dag välsignelse och förbannelse: 27 Välsignelse, om ni lyssnar till Herrens, er Guds, bud som jag i dag ger er, 28 och förbannelse om ni inte lyssnar till Herrens, er Guds, bud, utan viker av ifrån den väg jag i dag befaller er att gå och följer andra gudar som ni inte känner. 

Guds välsignelse är därför också sammanlänkad med Lagen- den som lever i enlighet med Guds uppenbarade vilja och bud blir välsignad. Nu vet vi att ingen enda av oss syndare någonsin kunnat leva fullkomligt inför Gud, eftersom det är helt omöjligt, lagens uppgift var att leda oss fram till Kristus som uppfyllde  lagen och all rättfärdighet. Vi får av nåd del av Kristi rättfärdighet genom tro på hans försoningsverk på korset, och det är kärnan i det nya förbundets välsignelse. Alla folk får del av Guds välsignelse och frälsning, och varje troende kan bli uppfyllld av den helige Ande. Därmed gick alla profetior om räddning, pånyttfödelse och liv, i och med Gud själv, i uppfyllelse.

Paulus behandlar detta i sitt Galaterbrev, om vad välsignelsen till Abraham ytterst syftade fram emot.

3 8 Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. 9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.  11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro.  12 Men lagen säger inte ”av tro”, utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. 13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.  14 Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.

+++

Gud själv har betalat det höga priset genom sin Sons död för att vi ska få del av all den himmelska världens andliga välsignelse.   Vi får i tro ta emot denna ofattbart stora gåva.

Det är alltså en andlig välsignelse i Kristus, och inte självklart materiell framgång, ett liv utan sjukdomar och problem. Detsamma gäller när Paulus i kap 6 talar om Guds vapenrustning, vilket av uppräkningen framgår är ett andligt beskydd från bedrägeri och angrepp från den onda andevärlden, och inte ett automatiskt beskydd från från olyckor, katastrofer, sjukdomar och nöd. Vi ska och får naturligtvis  alltid be om beskydd på alla livets områden, välgång, hälsa och hjälp i konkreta situationer, men det är inte det primära. När vi förblir i Kristus är vi välsignade med hela Guds underbara räddningsverk i Kristus, på samma sätt som vi är iklädda  Kristus själv när vi tar på oss Guds vapenrustning, se Efes 6:10-17. Så länge vi är i denna värld kommer vi att lida på olika sätt, men är aldrig ensamna.

+

Guds förutbestämmelse

v 4 ..liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom.

Efter den första versen i Efesierbrevet om den trefaldiga välsignelsen, fortsätter Paulus att beskriva Guds verk. Redan innan universum, och vår kända värld skapades och det som kallas syndafallet skedde, hade vår himmelske Fader tänkt ut sin räddningsplan för oss, att vi i och genom honom själv skulle upprättas till att vara heliga och fläckfria, som om vi aldrig hade gjort något fel, aldrig hade överträtt hans befallning, aldrig varit ohörsamma och olydiga.

Man kan säga att Gud är i färd med att genomföra en återställelse av sina ordningar, hur han vill att världen ska se ut när den befrias från allt ont. Han har genomfört denna plan i historien, med sin höjdpunkt i och genom Kristi liv på jorden och dess fullbordan vid hans återkomst vid tidens slut. Genom honom lär vi känna vår Fader, vilka vi är och ska bli. För att komplettera denna trefaldiga enhet kommer den helige Ande att nämnas i v 13 och 14.

Gud är i sitt väsen dessa tre personer som verkar i enhet, något som övergår vår fattningsförmåga, men som blir verkligt i och genom hur Fadern, Sonen och Anden verkar i världen, i församlingen, i våra personliga liv. Det ligger ju faktiskt i sakens natur att vi inte ska, eller kan, förstå Guds väsen- han är ju inte en del av den värld som vi med våra sinnen kan begripliggöra. Han står utanför, men verkar i sin skaparmakt och kärlek i vår värld för att välsigna, frälsa och befria oss från de gudsfientliga makter som verkar i den.

Det är svårt att förstå för oss tidsbundna människor som lever i nuet och inte vet vad som ska hända i framtiden, och som har episodiska minnen kvar av det förflutna. Men därför kan Gud Skaparen verka utanför dessa bestämmande gränser för vår perception, eftersom han inte är beroende eller begränsad av tid och rum. Han vet vad som kommer att ske, hur vi människor ska agera, även om han inte alltid vill att det ska ske. Men vårt handlande hindrar inte honom från att genomföra sin vilja. Därför är Gud i sanning suverän, när han räknar in allt i sin försyn och till och med använder det onda för att skapa det som är gott.

Gud visste alltså att de första människorna skulle använda sin vilja för att tro på de påståenden som motsade vad han sagt . Ändå planerade han, innan det skedde, för hur människan skulle ”räddas från sig själv”- sin otro och sitt uppror, sina felinriktade begär, sin egoism, stolthet och alla felaktiga och skadliga handlingar. Hon skulle också räddas från den lögnaktiga makt som spred falsk information om verkligheten från början och som sedan orsakat förödelse och död.

5 I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. 

Det är av kärlek till oss, sin skapelse, som Gud Fadern bestämde i förväg (προορίσας)  om vårt barnaskap hos sig själv, i och genom sin Son, för att hans härliga nåd ska prisas. Därför är allt av nåd, det är tack vare Guds ingripande som det finns hopp för oss. Vi kan inte rädda oss själva eller undgå den eviga döden och att stå till svars för våra synder Det är omöjligt att på djupet förvandlas till nya skapelser som vandrar i Guds ljus. Vi får det som en gåva när vi tror på Jesus Kristus, som gjorde allt i vårt ställe- betalade priset för våra skulder, gav oss tillträde till den helige och upphöjde Gudens härlighet och närvaro, och löftet om uppståndelse och ett evigt liv hos honom.

Det Gud ville och bestämde var att vi skulle tillhöra honom. Det gäller alla människor i alla tider, eftersom Gud älskar alla. Från hans sida är allt klart- Jesus Kristus dog för alla för att rädda alla från synd och död, men alla tror inte på detta och tar inte emot denna gåva, och tackar heller inte Gud.

Det är och förblir ett mysterium som vi inte har insyn i, varför en del förkastar evangeliet och vad som sker med varje enskild individ i det långa perspektivet. Vi vet inte det Gud vet om var och en, och därför kan vi inte döma i saken. Men, vad vi vet är att att Guds frälsningsplan gjorts känd genom Jesus och genom det trovärdiga och samlade vittnesbörd som Bibeln utgör.

Jag har skrivit om detta i tidigare inlägg, som går att läsa nedan:

Några texter om predestination och människans val. I-III

Guds hemlighet

Jag fortsätter att studera detta fantastiska brev.

7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 

Dessa verser är lika rika i  som de tidigare i detta första kapitel i Efesierbrevet, och här introduceras ett viktigt begrepp i Paulus teologi: det som varit fördolt i Guds plan från begynnelsen, hans μυστήριον, mysterion. Vi får fel associationer när vi utgår från svenskan – det är inte ett mysterium i den meningen att det är märkligt, obegripligt, oförnuftigt. Det är tvärtom logiskt, följdriktigt och förutsett i det bibliska vittnesbördet utifrån det Gud uppenbarat om sig själv, att han älskar oss och vill rädda oss till gemenskap med sig själv.

I det gnostiska tankegodset är μυστήριον däremot endast tillgängligt för de initierade genom olika övningar, på samma sätt som γνῶσις, gnosis, kunskap endast var och är till för den andliga eliten, de speciellt utvaldas skara. Detta är en total motsägelse till kristen tro.

Men den verkliga uppenbarelsen av Guds viljas hemlighet, hans fördolda plan, skedde i det öppna och erbjöds alla som ville höra, tro och ta emot. Jesus undervisade om Guds osynliga rike, visade det i ord och gärningar, och i sin död på korset.

Det Gud tänkt ut i sin räddningsplan var hans viljas hemlighet, hans fördolda plan, som steg för steg uppenbarades i den bibliska historien, och fullbordades i och med Kristi liv, död och uppståndelse. Det betyder samtidigt inte att vi rent intellektuellt förstår hela djupet i och vidden av Guds räddningsplan för sin förlorade mänsklighet, men tron kan åtminstone börja omfatta detta mäktiga verk, som vi dock inte kommer att förstå i sin fullhet förrän vi är hemma hos Gud.

Den plan som Gud haft innan han skapade världen var att sammanfatta allt i Kristus, eftersom han skapat allt i , genom och för sin Son av evighet. Vi återfinner även detta storslagna tema i Kolosserbrevet, och jag återkommer i nästa inlägg till ett begrepp som är viktigt i v 10 och som översätts med ”sammanfatta”. Det grekiska ordet är ἀνακεφαλαιώσασθαι , som har med huvudmannaskap, auktoritetsordning, herravälde att göra. κεφαλή betyder ”huvud”. Det används b la i både svenska och engelska, ”familjeöverhuvud”, ”head of the family”. Paulus skriver också att Kristus är huvudet för sin församling, som är hans kropp (Kol 1:18).

Men i äldre grekiska texter handlar det som sagt om att sammanfatta, samla till en enhet, att koncentrera och summera det man vill ha sagt.

Förutsättningen för återställandet av Guds skapelseordningar, upprättelsen av mänskligt liv och värdighet, var att hans Son gav sitt liv i döden, utgjöt sitt blod på korset, för att försona oss med Gud och befria oss från synd och död. Det var förutsagt av profeterna och genomfördes i historien, steg för steg när Gud började uppenbara sin vilja, och fullbordade den i Kristus.

Detta brev är så fyllt av  tacksägelse för Guds rika nåd som han låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. Han lät oss få veta vad som var hans goda räddningsplan från början och hur han verkat, för att vi just ska kunna prisa honom, leva till hans ära och finna vår frid och glädje honom. Genom hans Ande får vi insikt om det vår Fader gjort för oss i och genom sin Son Jesus Kristus.

Man brukar säga att verserna 1:3-14 i Paulus brev till Efesierna  utgör den längsta meningen inte bara i hans brev och i NT, (förutom Jesu släkttavla i Luk 3 som ju innehåller många namn ) men även i Bibeln som helhet. I så fall är det ju passande eftersom den sammanfattar vad Gud har gjort för oss och vilka vi får vare tack vare det på ett unikt och underbart sätt. Kan den store aposteln ha varit så uppfylld av tacksamhet och glädje att det blev så att han inte riktigt kunde formulera sin tanke i mer strikt grammatiska former? Ingen vet, men kan tänka sig det. Hur som helst verkar det som om orden flödade ur honom.

Dessa 200 ord på grekiska utgör en enda lång mening, eftersom man gärna använde sig av många bisatser i grekiskan,  sammanfogade till en lång kedja. Ur teologiskt perspektiv är detta stycke kanske också bland de mest teologiskt fulländade, och innehåller  därför även doxologi, dvs lovprisning till Guds ära.

Jag ska gå igenom det första kapitlet noga i några inlägg eftersom det beskriver Guds frälsningsverk i och genom Kristus. Tre avsnitt kan skönjas, vilka avslutas med ett konstaterande och en uppmaning, att Gud ska prisas för sin nåd och härlighet. Tretalet återkommer, intressant nog, i texten.

Översättarna måste strukturera och sätta ut skiljetecken, men det är ändå en öppen fråga hur vissa ord i texten hänger ihop. Jag återkommer till det.

Brevet hör till fångenskapsbreven, som Paulus skrev när han var fånge i Rom på 60-talet. Det finns mycket att säga om metropolen Efesus  (nuvarande Turkiet) också, som på hans tid var känd och inflytelserik med ca en kvarts miljon invånare. Det var  en välbärgad stad och en hednisk vallfartsort med det stora templet vigt åt gudinnan Artemis. Församlingen i Efesus betydde mycket för Paulus som tillbringade ett par år där.

Det blev en stor turbulens i staden vid ett tillfälle, se Apostlagärningarna 19:21-35.  Det tillhör egentligen ett annat ämne som handlar om hans missionsresor, och som man kan läsa mer om i Apg.  Jag återkommer kanske till det också.

Varsågoda, läs och begrunda så länge!

Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till de heliga som bor i Efesus och som tror på Kristus Jesus. 2 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. 

7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 

13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

+++

Παῦλος ἀπόστολος Χριστοῦ Ἰησοῦ διὰ θελήματος θεοῦ τοῖς ἁγίοις τοῖς οὖσιν [ἐν Ἐφέσῳ] καὶ πιστοῖς ἐν Χριστῷ Ἰησοῦ·² χάρις ὑμῖν καὶ εἰρήνη ἀπὸ θεοῦ πατρὸς ἡμῶν καὶ κυρίου Ἰησοῦ Χριστοῦ.³ Εὐλογητὸς ὁ θεὸς καὶ πατὴρ τοῦ κυρίου ἡμῶν Ἰησοῦ Χριστοῦ, ὁ εὐλογήσας ἡμᾶς ἐν πάσῃ εὐλογίᾳ πνευματικῇ ἐν τοῖς ἐπουρανίοις ἐν

Χριστῷ,⁴ καθὼς ἐξελέξατο ἡμᾶς ἐν αὐτῷ πρὸ καταβολῆς κόσμου, εἶναι ἡμᾶς ἁγίους καὶ ἀμώμους κατενώπιον αὐτοῦ ἐν ἀγάπῃ,⁵ προορίσας ἡμᾶς εἰς υἱοθεσίαν διὰ Ἰησοῦ Χριστοῦ εἰς αὐτόν, κατὰ τὴν εὐδοκίαν τοῦ θελήματος αὐτοῦ,⁶ εἰς ἔπαινον δόξης τῆς χάριτος αὐτοῦ ἧς ἐχαρίτωσεν ἡμᾶς ἐν τῷ ἠγαπημένῳ,⁷ ἐν ᾧ ἔχομεν τὴν ἀπολύτρωσιν διὰ τοῦ αἵματος αὐτοῦ, τὴν ἄφεσιν τῶν παραπτωμάτων, κατὰ τὸ πλοῦτος τῆς χάριτος αὐτοῦ,⁸ ἧς ἐπερίσσευσεν εἰς ἡμᾶς ἐν πάσῃ σοφίᾳ καὶ φρονήσει⁹ γνωρίσας ἡμῖν τὸ μυστήριον τοῦ θελήματος αὐτοῦ, κατὰ τὴν εὐδοκίαν αὐτοῦ ἣν προέθετο ἐν αὐτῷ¹⁰ εἰς οἰκονομίαν τοῦ πληρώματος τῶν καιρῶν, ἀνακεφαλαιώσασθαι τὰ πάντα ἐν τῷ Χριστῷ, τὰ ἐπὶ τοῖς οὐρανοῖς καὶ τὰ ἐπὶ τῆς γῆς· ἐν αὐτῷ,¹¹ ἐν ᾧ καὶ ἐκληρώθημεν προορισθέντες κατὰ πρόθεσιν τοῦ τὰ πάντα ἐνεργοῦντος κατὰ τὴν βουλὴν τοῦ θελήματος αὐτοῦ,¹² εἰς τὸ εἶναι ἡμᾶς εἰς ἔπαινον δόξης αὐτοῦ τοὺς προηλπικότας ἐν τῷ Χριστῷ·¹³ ἐν ᾧ καὶ ὑμεῖς ἀκούσαντες τὸν λόγον τῆς ἀληθείας, τὸ εὐαγγέλιον τῆς σωτηρίας ὑμῶν, ἐν ᾧ καὶ πιστεύσαντες ἐσφραγίσθητε τῷ πνεύματι τῆς ἐπαγγελίας τῷ ἁγίῳ,¹⁴ ὅ ἐστιν ἀρραβὼν τῆς κληρονομίας ἡμῶν, εἰς ἀπολύτρωσιν τῆς περιποιήσεως, εἰς ἔπαινον τῆς δόξης αὐτοῦ.

Utan lagar och ordningar kan livet inte existera och fungera, vare sig i naturen eller den mänskliga civilsationens historia.  Naturlagarna styr vårt universum  och de moraliska lagarna reglerar mellanmänskliga relationer. Utifrån dessa givna (matematiska) lagbundenheter har vetenskaplig forskning kunnat formulerat fysikens lagar, och alla typer av samhällen har fastställt de nödvändiga regelverk som måste finnas för att hantera brott och straff.

Guds ordningar för att skydda livet och människovärdet formulerades också i de ord, bud och lagar som han gav till sitt förbundsfolk judarna, där tio Guds bud blev en förebild för den universella moraliska lagen. Samtidigt pekade Lagen fram emot Laguppfyllaren själv, Kristus, den ende som kunde fullborda dess djupaste mening- att älska fullkomligt och leva perfekt utan synd. Det har aldrig någon annan människa förmått.

Gud har skapat alla dessa grundläggande ordningar för att främja goda och rättvisa relationer oss människor emellan och för att i sin tid uppenbara sin vilja. Han har verkat mitt i den myllrande, kaotiska, oöverblickbara och svårtolkade mänskliga historien för att genomföra sin plan, fastlagd från början. Han vill rädda oss och hela sin skapade värld från allt som förstör. Det är också tack vare fred, respekt och samarbete som mänsklig utveckling varit möjlig. När vi arbetar för det, vilar välsignelser från livets Gud över oss alla.

Människans uppror mot sin Skapare kan inte hindra hans goda vilja från att fullbordas. Han gör det för att visa att han är Gud och Herre över sitt eget verk, och för människans eget bästa, även om hon inte förstår det. Inga fientliga maktsystem på jorden eller mörkrets andemakter kan förhindra att hans goda plan också fullbordas i rätt tid.

Redan från begynnelsen bestod Guds skapande och stadfästande verk i att skilja ordning från kaos, ljus från mörker,  i både rent materiell och andlig mening. I biblisk mening står naturligtvis ljuset för allt som Gud är- det som är absolut sant, gott och rätt. Mörkret är det som inte är,  men inte enbart i betydelsen av icke-vara utan i kraft av sitt motstånd mot Gud, som något ont, lögnaktigt och felaktigt. Själva ljuset är förutsättningen för allt liv.

Men en viss friktion och konfrontation var nödvändig där den fria viljan, slumpen och det oväntade fick utrymme. Gud gav sina skapade varelser frihet att verka vilket per definition innebär ett mått av oberäknelighet och kaos. Guds kontrollmekanismer sätts därmed på intet sätt ur spel eftersom hans försyn verkar i och genom allt som sker. Det kan verka som att de onda krafterna ofta är så dominerande att det känns hopplöst för alla som lider. Människors grymhet mot varandra är svår att förståoch  hantera, men Guds nåd erbjuds alla som söker hans hjälp.

Det  konstanta, oföränderliga, det för alltid givna finns  i Guds ordningar, hans uppehållande och bevarande av sin  skapelse, och hans målmedvetna arbeta för attt genomföra sin avsikt med världen –  att kunna bo mitt ibland ett folk som är hans, och regera genom sin rättfärdighet, kärlek och sanning.

När det blir dags för Guds yttersta domsförfarande vid tidens slut, handlar det återigen om att skilja ut och separera det onda och lögnaktiga från världen, ordning från kaosmakterna, ljus från mörker.

Många skapelsemyter innehåller teman om kamp mellan gudar och kaosmakterna, vilket avspeglar livsvillkoren i en osäker värld med kampen för överlevnad och  strävan efter förbättring.  Men den Gud som vi möter i Bibelns första och sista bok är en personlig och suverän Herre som skapar och dömer genom att tala, med sitt  Ord.

Detta Ord rymmer planritningen för allt levande, informationskoden för livet, materiellt och andligt. Själva förutsättningen för vårt fysiska, materiella universum är det skapande Ordet. I oss människor får den fysiska och biologiska verkligheten medvetet liv genom samma Ord, samma skapande Ande.

Detta eviga Ord blir kött, verklig människa i Jesus Kristus, som förmedlar den fulla och slutliga uppenbarelsen om Gud Fadern i sitt liv, sin undervisning, sin helandetjänst, sin död, uppståndelse och himmelsfärd. Därför kan vi också med förväntan och glädje se fram emot hans återkomst till vår sargade jord. Då ska Guds ursprungsplan fullbordas och den nya himlen och den nya jorden som Gud ska skapa blir den nya verklighet där Gud är allt i alla som tillhör honom. Kaosmaktena ska för alltid vara tillintegjorda, all ondska, förstörelse, lögn, lidande och död.

+++

Bara Gud har auktoriteten att bestämma enligt vilka mått allt ska mätas – vad som är ljus och mörker, sant och lögn, gott och ont. Vi lever i skärningspunkten, på konfliktytorna, i gråzonerna mellan dessa, och behöver hjälp att hitta rätt. Det gäller bara att inse detta, att vi inte vet. Vad Gud vill ha av oss är vår ödmjukhet och vår vilja att stå i hans sannings ljus, för att han ska kunna verka med sin frälsande och helgande nåd. Vi kan inte rädda oss själva,  men får den vägledning vi behöver och evangeliet, som är en Guds kraft till räddning för var och en som tror, befriar oss från syndens och dödens lag. Livets Andes lag som är Guds goda ordning i funktion, ska styra och bära oss.

+++

 Del II

Bibelns Gud strider för sin skapelse för att rädda  den från de andliga makter som befinner sig i uppror mot honom, och från det moraliska kaos människor skapar med förödande konsekvenser. Det är ett genomgående tema  om hur Herren verkar, dels för att hålla tillbaka laglöshet- syndens alla konsekvenser på individuell och kollektiv nivå- dels för att ingripa direkt i historien för att göra slut på syndens och dödens herravälde i ett eskatologiskt perspektiv. Det är naturligtvis ett andligt krig med sanningen och rättfärdigheten som vapen, men eftersom det utspelas i vår fysiska värld är, och blir det, en kamp på liv och död.

Det blir fullt tydligt i Jesu liv, hur han uppenbarar och förmedlar Guds kärlek, sanning och rättfärdighet, och dör som ett offerlamm på korset för att göra det onda om intet och sona våra synder. Men när han kommer tillbaka vid tidens slut uppenbaras Guds helighet och höghet i den rättmätiga dom som han kommer att utföra, och som endast han har har makt och rätt att verkställa. I Bibelns sista bok talas det om ” Lammets vrede”, och om hur han kommer tillbaka i hela sin makt och härlighet för att slutgiltigt avlägsna allt och alla som aktivt motarbetat hans goda vilja för att rädda sin mänsklighet och befria hela den sargade skapelsen. Mer om detta i nästa inlägg.

Vad gäller de kaotiska omvälvningar som vår planet genomgått rent geologiskt och som ännu orsakar naturkatastrofer av olika slag verkar de ändå ingå i de grundläggande förutsättningarna för livet på jorden, som är utanför vår kontroll.

En vanlig föreställning i den dåtida världen var att den lokala guden, skyddsmakten, gav härskaren, t ex  kungen, en konkret seger över sina fiender och utökade hans maktsfär. Så bevisades att både guden och kungen var starkast. Konflikter och krig har ju tyvärr varit en realitet i hela mänsklighetens historia.

För Israels folk blev Herren deras ”stridsman”, som befriade dem ur fångenskapen genom att nedkämpa Faraos andliga, politiska och militära makt. Mose och Israels barn sjöng den lovsång vi kan läsa i 2 Mos 15.

• ”Jag vill lovsjunga Herren,
• ty högt är han upphöjd.
• Häst och ryttare störtade han
• i havet.
• 2 Herren är min starkhet
• och min lovsång,
• han blev min frälsning.
• Han är min Gud, jag vill prisa honom,
• min faders Gud, jag vill upphöja honom.
• 3 Herren är en stridsman,
• Herren är hans namn.
• 4 Faraos vagnar och här kastade han i havet,
• hans utvalda krigsmän dränktes
• i Röda havet.
• Djupen övertäckte dem,
• de sjönk till botten som sten.
• 6 Din högra hand, Herre,
• härlig i sin kraft,
• din högra hand, Herre,
• krossade fienden.
• 7 I din stora höghet slog du ner dina motståndare,
• du släppte loss din vrede,
• den förtärde dem som strå. ..

Det var denna händelse som först definierade dem som ett folk. Tidigare hade Israels Gud verkat genom enskilda personer som Abraham, Isak, Jakob och Josef t ex. I och med befrielsen av folket ur slaveriet uppfylldes också löftena till Abraham om att hans ättlingar skulle få ett land, och bli ett stort folk, välsignat av Herren.

De blev sedan ett enat folk i andlig mening när de mottog hans ord, hans lag på Sinai berg, och helgades till att vara hans folk på ett unikt sätt. De kunde inte behålla sin höga ställning utan avföll från tron och lydnaden till honom när de tillbad andra gudar. Sådan är nu en gång vår mänskliga natur – ingen har kunnat eller kommer att kunna uppfylla Guds lag och leva fullkomligt inför honom.

Det var därför Jesus, som en ättling till Abraham och som den utlovade Messias, kom för att uppfylla lagen i vårt ställe och av nåd ge oss tillträde till Guds närhet genom försoningen på korset och uppståndelsen. Bara han var helt syndfri och fulkomligt rättfärdig, och vi får del av hans liv när vi i tro överlåter oss till honom.

Att universums Skapare talat på ett för oss begripligt sätt är vid närmare eftertanke fantastiskt, rentav mirakulöst. Han talar på olika sätt; genom sina skapade verk, vårt samvete, genom de skrifter den helige Ande inspirerat till, och framför allt genom Sonen.

Hebr 1: Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, 2 har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. 3 Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.

Gud har sagt allt som behöver sägas vad gäller vårt eviga väl, och gjort allt för vår räddning från syndens och den eviga dödens förfärliga realiteter.

Det är upp till oss att ivrigt studera hans ord, leva i bön och gemenskap med honom och hans folk, lära oss att känna igen hans sätt att tala till oss. Mer om det längre fram.

Men när vi tar vår relation med Herren på allvar och vill leva lyssnande och överlåtet till honom på det personliga planet, erfar vi ibland att Gud är tyst och som det känns, frånvarande. Det gäller särskilt när vi går igenom svårigheter och lidanden och ropar till honom utan att få svar. Men det är Herren själv som uppmanat oss att be, att söka hans ansikte och att få det vi behöver.

Nu kan inte Gud, som i sitt väsen per definition ÄR närvarande vara frånvarande, men av olika anledningar kan vi ha svårt att uppfatta vad han säger om vår situation och hur vi kan få hjälp.

Jag ska fundera över vad det kan bero på i några inlägg  och hur vi ska förhålla oss till Guds tystnad, b la utifrån några bibliska exempel. Men först några övergripande perspektiv.

+++

Det som får oss att inte kunna kommunicera öppet är om vi syndat och inte gör upp med det utan bara fortsätter trots att vi säkerligen fått förmaningar och uppmaningar om att vi är ute på fel väg. Om vi ignorerar detta kan han ”dra sig tillbaka” för att vi ska inse att vi måste omvända om innan han talar till oss igen. Vi kan inte behandla Gud hur som helst, det finns regler för umgänget. Om det gör det människor emellan, hur mycket mer gäller det då inte den Helige Guden, Skaparen och den Högste!

Han är Gud och vi är hans skapelse, hans älskade barn om vi tror på Jesus Kristus, och då har han också rätten att fostra oss och bestämma hur han vill agera.

Vi måste hela tiden leva i ljuset och vara ärliga inför Gud, älska sanningen om oss själva hur ont det än kan göra ibland. Om vi gör det får vi nåd  och hjälp av honom att hantera våra problem.

Om vi inte längre, och tidvis av olika anledningar, upplever Guds tystnad som plågsam, måste vi fortsätta att tala med honom desto mer. Han lyssnar ju på oss och avläser vårt förhållningssätt i dessa sistuationer. När vi talar finns möjligheten att vi förstår mer vad som pågår än om vi tystnar och drar oss undan i besvikelse och uppgivenhet. Vi väljer ju att medvetet vara i  hans närvaro och det är alltid gott, egentligen själva meningen med trons vandring.

Gud kan vilja att vi söker honom mer ihärdigt och uthålligt, att vi fördjupar vår relation med honom. Han kan också önska att vi lär oss att vänta, står ut med att inte få snabba svar på ytligt ställda frågor. Han kanske vill att vi älskar honom för den han är och inte för vad han ger oss.

Det är också viktigt att tänka igenom vad vi kan begära av honom, hur vår gudsbild ser ut. Är den orealistisk och vi därför blir besvikna över att han inte agerar som vi önskar?

Det är paradoxalt nog när man är som mest desperat att få ett svar som det kan vara omöjligt att höra, eller ens kunna samla sig till bön och stillhet. Friden försvinner och förmågan att uppfatta de finstämda maningarna från Gud. Det bästa kan då vara att tona in själen på hans våglängd genom att läsa Psaltaren, som troende i alla tider läst och vars texter uttrycker mänsklig erfarenhet av nöd, ångest, tvivel, oro och fruktan, men också förtröstan, tro, trygghet, tacksamhet och lovprisning över att Gud är med i allt detta.

Guds tystnad är inte alltid plågsam utan kan oftast vara vilsam. Det är en ordlös närvaro tillsammans med honom som älskar oss, som vet och förstår allt, och som vi bara får vara tillsammans med. Där finns glädjens och fridens djupaste källor.

II

Det finns andra aspekter av Guds tystnad, något vi kanske inte tänker på i första hand , att han måste uthärda hur de  människor han skapat, behandlar varandra så illa, hur han sett sin goda skapelse förstöras och ytterst hur hans Son led och dog. Jesus var tyst inför de människor som dömde honom, misshandlade och spikade upp honom på korset. Han uthärdade människornas ondska utan att döma och klaga.

Profeten Jesaja skrev 800 år innan denna världsförändrande händelse följande, om den lidande tjänaren:

Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. (Kap 53:7). Hela kapitlet är värt att begrunda eftersom vi ser vår Frälsare porträtterad där.

Lukas hänvisar till detta bibelställe i Pg 8:32:

Liksom ett får som förs bort till att slaktas, och liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, öppnade han inte sin mun.

Guds Son, den ende som levt på jorden utan synd, fullkomligt rättfärdig i sitt liv och älskande in i döden, lät sig utsättas för orättvisa domar, all förnedring, allt våld och den ofattbara tyngden av att bära vår och alla människor synd i sin egen kropp. Ingen kan ana vad Jesus gick igenom för vår skull, och han gjorde det med detta saktmod; han var tyst och lät det ske.

Sonen, som var och är med Fadern i evighet som Skapare och uppehållare av universum, lät sig överlämnas i människors grymma händer under tystnad. Hela himlen måste ha förstummats inför detta, alla Guds änglar som ännu inte förstått varför Fadern lät detta ske. Det var ännu fördolt att Jesus skulle komma tillbaka från döden i sin förhärligade kropp med sin seger över mörkrets makter för att bringa evigt liv och ljus till mänskligheten.

+++

Vi har ännu ett exempel på tystnad, just apropå himlen. Det står i Upb 8:1 :När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen omkring en halv timme.

Man kan tänka sig att denna tystnad består av både bävan och förväntan inför den slutgiltiga fasen i de omvälvande händelser som leder fram till Jesu återkomst.

+++

Vi förstår inte varför Gud verkar tyst och avlägsen i vår personliga vandring vissa tider, något som troende erfarit i alla tider. Det är bara något vi får acceptera som en del av livet med Gud. Men vi har hans eget Ord som talar till oss varje dag, och om vi bara fortsätter förtrösta och bedja, kommer vi att få hans svar i rätt tid.

Meningen är nog inte att få alla svar här utan att lära känna Gud bättre, och i hans ljus oss själva.  Guds tystnad kan  också lära oss något.

Ett av många teman i Bibeln handlar om exil och hemkomst, och det skildras från olika perspektiv. När Gud kallar en enskild individ, ibland ett folk att bryta upp från sin miljö, innebär det ett äventyr, en resa vars etapper inte  är kända från början. Det är en trons resa utan detaljerad karta men med ett tydligt mål i så måtto att det är Guds uttalade vilja.

Gud kallar oss ytterst ur den här världen  styrd av  fientliga makter till sig själv och sitt eviga rike. Vi är verkligen  gäster och främlingar här, och på väg till  vårt hemland.  Det är den positiva exilen, t ex från slaveriet i Egypten för Guds folk, från avguderiets kultur i Kaldéen för Abraham. Det innebar ju en förflyttning från något mycket dåligt till något avsevärt bättre, även om man inte slapp undan både möda och prövningar. Det stora och slutgiltiga uttåget ur den här världens system sker vid Jesu återkomst.

Men det finns en  negativ exil, när människan drivs bort från sin hemvist p g a otro och olydnad. Det var de första människornas väg från paradiset till en osäker och farlig värld utanför Guds självklara närvaro, och sedan tillbaka till paradiset tack vare Guds eget initiativ, att bereda en räddningens väg tillbaka till sig själv på historiens vindlande vägar, och ytterst genom Jesus Kristus.

Det var det judiska folkets historia, från att kallas ut för att vara Guds folk till att drivas bort från löfteslandet genom sin  bristande lojalitet och trohet mot honom . Gud varnade dem från början för konsekvenserna av detta, något de bittert fick erfara i exilen, och har upplevt genom historien.

Det finns en inte och yttre exil. Ibland vet vi inte var vi hör hemma, vilket särskilt gäller människor som har måst fly från sitt hemland. Men man kan också känna sig främmande där man befinner sig och längta efter ett sammanhang man kan kalla hem.

Ytterst handlar det om relationen till vår Skapare och Gud, om vi fortfarande är främlingar som lever långt borta ifrån honom eller kommit hem till honom.

Den förlorade sonen ”kom till sig själv” mer ordagrannt översatt från  grek Εἰς  ἑαυτὸν δὲἐλθὼν, än  ”besinnade sig” .  Att komma till sig själv, besinna sig och förstå sina djupaste mänskliga behov, inleder också resan hem till fadern, till Gud själv. Han kom både hem till sig själv och till sin fader när han äntligen insåg att han gjort fel och bestämt sig för att avsluta sin meningslösa exil i ett liv av utsvävningar,  och återvända hem.

Man kan se mänsklighetens historia som en resa, i det stora perspektivet. Från ett hem till exilen, och sedan återkomsten till hemmet, som då verkligen värdesätts i ljuset av alla förluster och förnedring. Jesu liknelse om den förlorade sonen, eller hellre den kärleksfulle fadern, ger ett illustrativt exempel på detta.

Det var den yngre sonen som ville lämna hemmet genom att begära sin arvslott innan fadern var död, vilket i sig är en djup kränkning. Vi vet inte varför han gjorde det, och så är det kanske med upprorets, olydnadens och syndens verklighet; det är lite av ett mysterium, inte rationellt och förståeligt utan styrs av krafter inom och utom oss bortom vår vilja och förnuft ibland.

Fadern tillät det ske och under tiden som sonen förslösade sitt arv och for illa, väntade han och längtade efter sonens återkomst, den verkliga hemkomsten. När han äntligen fick sluta den älskade sonen i sina armar upprättade han honom fullkomligt. Det är en underbar bild på hur Gud förlåter. Han håller inte våra synder emot oss utan är angelägen om att ge oss det vi behöver för att kunna leva ett gott och värdigt liv som hans barn. Vi blir iklädda en helt ny klädnad, Jesu Kristi rättfärdighet.

I liknelsen är visserligen den hemmavarande sonen också förlorad i sin avundssjuka och bitterhet trots att han var kvar hemma, men det är en annan historia.

Här är liknelsen från Luk 15:

För att vi ska börja förstå något av den himmelska verkligheten, den annorlunda världen som är Guds egen, är Bibeln fylld av bilder, symboler, jämförelser. När Jesus undervisade använde han liknelser med olika slags exempel från vardagslivet för att visa hur Gud verkar i vår värld, profeterna fick syner och symboliska visioner förutom ”hörbara” tilltal. Vi är skapade för att förstå verkligheten genom metaforer, vilket märks i vårt språk som i hög grad använder sig av bilder. De används ju även inom vetenskapen för att beskriva det som inte kan ses med blotta ögat. Det är egentligen väldigt lite vi uppfattar av ”hela verkligheten” med våra sinnen.

För oss som är begränsade av vår fysiska perception i tid och rum och som saknar referensramar för att kunna ”se” och ta till oss det osynliga, det gudomliga behövs alla dessa bilder, symboler och liknelser för att vi ska kunna bygga upp en slags inre föreställning om hur det är. Det kommer aldrig att gå så länge vi lever på jorden, men de leder oss i rätt riktning.

+

Ett begrepp som är fundametalt från begnnelsen är Liv. Gud skapar ju liv på alla nivåer och i andlig bemärkelse är liv absolut centralt. Ingen annan kan ge oss liv från Gud Fadern själv än Sonen, Jesus Kristus.

Johannes visar i sina skrifter, evangelierna och breven, en fantastisk förmåga att med få ord och på ett djupsinnigt sätt sammanfatta Guds verk i Kristus. Tillsammans med b la Paulus och de andra författarna skapar texterna en mångsidig bild av denna verklighet som vi möter i NT. Det Gud gjort är så mäktigt att det måste beskrivas från många olika perspektiv.

Vad hände när Guds Son dog på korset och uppstod från de döda? Det är världshistoriens största händelse med tanke på de genomgripande konsekvenser det fick för alla människors existentiella villkor, oavsett  yttre omständigheter: det försonar oss med Gud och ger oss hans eviga liv.

Det livet finns endast i och genom hans Son, vilket är avgörande för vad som sker med oss efter döden. Här i livet blir vi välsignade med nåden att redan nu få del av Guds eget liv, men som vi vet är vårt liv kort i eveighetsperspektivet . Därför är frågan om evigheten så viktig. Tror vi på vad Jesus sagt om liv och död, sanning och lögn, ljus och mörker?

Det talas b la om ”livets ord”,  ”livets bröd”, ”livets ljus” ”livets bok”, ”livets träd”,  livets vatten”, och jag återkommer till detta.

+++

Här ska jag samla några av dessa viktiga sammanfattningar, och jag återkommer i andra inlägg till de begrepp som Paulus använde för att förstå detta, liksom evangelisterna och övriga författare.

Den mest kända versen i hela Nya Testamenetet är nog v 16  från Joh 3, men det är viktigt att begrunda de efterföljande verserna också:

3: 16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

 3:34 Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. 35 Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. 36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Joh 1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

+

1 Johannesbrevet

Kap 1  Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Och detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig.

Kap 4 Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.

Kap 5:9 .. Om vi godtar människors vittnesbörd, så skall vi veta att Guds vittnesbörd är förmer, eftersom detta är Guds vittnesbörd: att han har vittnat om sin Son. 10 Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på vittnesbördet som Gud har givit om sin Son.

11 Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son. 12 Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.

+

Gud ger oss vad vi behöver för vårt andliga liv, och det symboliseras av t ex ord, vatten, bröd, ljus som jag ska belysa i den här serien på olika sätt. Han har naturligtvis omsorg om alla våra behov och vi får be för allt, vilket Jesu undervisning i Fader vår visar.

Det är några bärande symboler för hur Gud fyller våra djupaste existentiella behov: att veta att vi är älskade och sedda, att vi får kunskap om vem han är och har gjort för oss, att han mättar oss med sin närvaro och vägleder oss med sitt ord.

Vi har en uppgift och tillhör en så mycket större gemenskap än vår lilla sfär: vi är medborgare i Guds rike, hans barn. Det är hans namn som ska bli helgat, hans rike som ska komma, hans vilja som ska ske. Vi får den kraft vi behöver för att älska och tjäna honom och varandra.

Han skriver också en bok, har en förteckning över vilka som är hans barn, som varje god fader gör. Han håller noga reda på deras födelsedag och deltar i deras liv med kärlek och vägledning.

Vilka är då Guds barn? Är det alla människor eftersom ju Gud älskar alla?

Johannes får besvara frågan: Kap 1 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.

Det räcker inte med att vara människa född in i denna världen för att rent automatiskt räknas som Guds barn i hans rike. Riket tillhör dem som bekänner Jesus vara Herre och kung i det riket, han som med sitt blod friköpte oss från denna världens makter på korset och uppstod från de döda. Vi måste tro och ta emot Jesus och därmed födas på nytt andligt sett. Gud vill ha en familj och som i alla familjer måste man födas in i den, och vi blir födda på nytt av vatten och Ande, som Jesus undervisade Nikodemus om i Joh 3:3-6.

Gud har många barn, vi kan inte räkna alla miljoner, miljarder som tillhört honom från tidens begynnelse fram till nu och tidens slut. Hur otroligt det än kan verka räknar han till och med våra hårstrån- så väl känner Gud sina barn. Det är en underbar bild på hur väl vår Fader känner oss och bryr sig om oss.

+++

Vad händer med dem som inte är uppskrivna i livets bok, som tillhör Lammet som är slaktat? (Upb 13)? Jesus var Guds rena offerlamm som i ofattbar kärlek tog på sig vår synd och led för oss, men som på domens dag kommer att visa sin vrede mot alla som framhärdat i medvetet uppror mot honom och motarbetat hans goda vilja, de som valt lögnen framför sanningen. Mer om dessa allvarliga frågor längre fram.

Jesus talade om konsekvenserna av att gå miste om Guds liv, hans eviga liv, att inte ha sitt namn skrivet i hans egen bok. Det innebär b la att gå förlorad, att inte vilja ha med Gud att göra. Där Gud inte är med sitt ljus, är mörker. Gud har gjort allt i sin makt för att ingen ska förbli evigt skild från honom, och priset var högt: hans älskades Sons offerdöd för våra synder som skilde oss från Gud. Det är och har alltid varit en princip (även om vi inte förstår riktigt varför) att liv måste återlösas med liv, förlorat liv måste återlösas med liv.

Enligt biblisk terminologi finns livet i blodet, och det var därför det gamla förbundets lagar för offer var så centrala. För att syndiga människor skulle kunna nalkas den helige Guden måste synden tillfälligt övertäckas , och sedan i och med Kristi offer försonas fullkomligt, då synden verkligen utplånades.

Eftersom Jesus var fullkomligt syndfri, ren, rättfärdig och helig, var hans liv och offer fullkomligt inför Fadern. Det liver fanns i hans blod som utgjöts på korset för oss. Därför är talet om korset och Jesu blod så centralt för oss.

Upb 20 Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. 12 Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna. 13 Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. 15 Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.

+++

Det är svåra och känsliga sakert tänka på men ändå nödvändiga, för var och en av oss ska dö och sedan dömas och vi har ännu chansen att ställa saker till rätta: att erkänna vårt behov av nåd och förlåtelse från Gud och att förlåta andra. Vi kan ta emot Jesus som vår Frälsare och Herre och få den trygga förvissningen om att vi då tillhör Gud, här i tiden och i evighet.

Ingen har alla svar på och kristna ser olika på de yttersta tingen. Vad vi kan vara fullt säkra på är att Gud är fullkomligt rättvis och rättfärdig i sin dom. Det är bara han som har alla fakta i målet om alla människor och därför är den ende som kan döma. Vår uppgift är att bedja för våra medmänniskor och vittna om hans stora kärlek och frälsning.

Jag ska i denna serie, som kommer att bli lång, göra olika nedslag i den bibliska historien för att belysa den underbara och spännande berättelsen om ”projektet räddning av människan”. Det handlar om hur människan är skapad, som en moralisk varelse med fri vilja, och om hur Gud lyckas med bedriften att ändå verka i och genom henne för att genomföra sin vilja.

Allt började i en trädgård och slutade i en stad, från Bibelns första bok till den sista. Hur hänger det ihop? Går det att se den röda tråden i de 66 böcker som nedtecknades, redigerades och bevarades under loppet av så lång tid?

Svaret är tveklöst ja. Det är mirakulöst att Skriften utgör en så sammanhängande, sanningsenlig och trovärdig berättelse i olika litterära former om Guds ord och gärningar (hans självuppenbarelse)  i historien och om oss som människor i alla tider.

Den berättar om att vår försvinnande lilla planet i utkanten av en stor galax bland miljarder andra inte är resultatet av en ointelligent och viljelös slump.  Det kräver större tro att mena att intelligent medvetet liv uppstått ur materia under lång tid än att utgå från att Gud skapade allt. Det är frågor som alla klipska forskarhjärnor ännu inte kunnat förstå, och aldrig lär göra det helt och fullt.

Hur ofattbart stort universum visat sig vara är egentligen inte det viktigaste i sig, även om all forskning om kosmos är intressant och fantastisk, utan att vi som människor medvetet kan leva i denna på kvantnivå fininställda fysiska och biologiska värld och lära känna vår och hela universums Skapare. Genom oss blir världen förståelig tack vare de gåvor Gud gett oss för att utforska och samla kunskap om vår värld, och samtidigt lära känna vår Skapare på ett personligt sätt.

Vi får en sammanfattning av den långa historien om människan, hennes väg från Gud i sitt självcentrerade projekt, till  Guds väg att söka upp henne för att återupprätta henne genom sin försoning och bringa skapelsen tillbaka till sina goda ordningar.

Människan hade bokstavligen missat målet med sin existens genom att vända Gud ryggen, att göra fel helt enkelt. Det är vad ordet synd ( ἁμαρτία, hamartia)  betyder. Att inte tillbe sin Skapare utan istället skapelsens krafter och avgudar samt ledas vilse av sina själviska begär är verkligen att leva under sin värdighet som Guds avbilder. Det ser vi spåren av än idag- fiendeskap, våld, orättvisor och död, främlingsskapet inför sin Skapare, inför sig själv och andra. Människans höga kallelse var att älska och tjäna Gud , älska sin nästa och växa i vishet och kunskap.  Men Gud beredde en räddningens väg ut ur det andliga mörkret.

Han ansåg det vara värt priset att skapa människan med fri vilja och därmed riskera att hon valde bort hans ord . Det fanns väl ingen annan möjllighet om han ville ha självständiga individer med ansvar inför honom, sig själva och andra. Färdigprogrammerade robotar som gjorde hans vilja på kommando är helt meningslöst. Inte ens invånarna i det himmelska skapades som sådana utan verkar också haft ett val att tjäna sin Skapare. Gud som ÄR kärlek söker relation, och vill skapa en familj på jorden bland människor som älskar och följer honom.

+

Vi vet inte vad som skulle hänt om de första människorna stått emot lögnarens frestelser och hållit sig till Guds ord. Då hade relationen till Gud inte avbrutits, och de skulle säkerligen vuxit i mognad och vishet i sin gemenskap med sin Skapare utan att ha behövt erfara de fruktansvärda konskevenserna av sitt uppror: syndens förstörande inverkan på livet, dödens realitet, ondska och lidande.

Denna typ av kontrafaktisk historia kan vara intressant som spekulation men det är ändå alltid fakta vi måste förhålla oss till. Och fakta talar för sig själva när vi ser på historien att det just är dessa destruktiva krafter som varit förhärskande, samtidigt som Guds livgivande försyn och vägledande budord verkat i samvetena och samhällena, eftersom det bara är genom ömsesidig medmänsklighet, samarbete och regelverk som goda gemenskaper kunnat bestå. Tack vare detta har något av den gudomliga avbilden funnits kvar som förhindrat totalt sammanbrott, trots att mörkrets makter  försökt hindra Guds goda vilja genom att förstöra mänskligt liv. Den onde kommer naturligtvis inte åt Gud själv, (han är ju skapad av Gud men vägrade vara hans tjänare) utan det är oss människor han vill få med i sin förnekelse och motstånd för att förstöra våra liv och indirekt bedröva Guds fadershjärta.

Det måste hur som helst ha varit en nödvändig process eftersom Gud i sitt förutvetande ändå lät det ske. Han själv räddade oss, trots att vi alla syndat och gått vilse. Det kostade Gud hans Sons liv på korset, så mycket älskade Gud oss. Vem kan stå emot en sådan kärlek, ett sådant erbjudande om försoning, frid med Gud, och ett nytt liv? Det enda vi behöver göra är vända om från vår egen väg, tro och ta emot, lära känna Gud genom hans Ord med hjälp av hans Ande och överlämna oss helt till honom.

Med Paulus ord i 2 Kor 5:   Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. 18 Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 19 Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. 20 Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. 21 Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.

Vi ser denna väg från begynnelsen då Gud var närvarande bland de människor han skapat för att leva i hans närvaro och befolka jorden, genom en lång och tidvis mycket mörk historia, och åter till hans fullkomliga närvaro bland sitt förlossade och frälsta folk när Jesus kommer tillbaka. Centralt i denna skildring av Herrens räddningsplan är den plats han utvalt,  Jerusalem, som också har en lång historia för och med det judiska folket.

Bilden av Jerusalem som kommer ner från himlen i Bibelns sista bok,  visar denna fullbordan av Guds rådslut från begynnelsen: att utvälja Sion till sin stad och det frälsningsverk som började med Abraham och sedan genom den bibliska historien fram till alla lötens uppfyllelse i och genom Jesus och vid hans ankomst, den messianska tidens fullkomnande. Det är Herrens suveräna utväljande av Jerusalem, Sion, till sin boning där hans härlighet skulle bo och uppenbaras.

Det började i tabernaklet, templet, via de profetiska löftena om Messias och fullbordades när Guds närvaro tog sig fysiskt uttryck i  hans Sons människoblivande, i Jesu liv,hans död och uppståndelse i Jerusalem, dit han också ska återvända i Guds förutbestämda tid.

Jesus förkroppsligar i sitt liv sitt folks historia, Israels folk. Det som hände hans folk sker med honom. De är oupplösligt sammanlänkade, och vi som Kristi kropp är inympade i det sanna Israel, som består av både frälsta judar och hedningar.

I honom är skiljemuren nerbruten, fiendeskapet och främlingsskapet  mellan Guds eget folk och andra folk nedbrutet genom Jesu försoning.

Det utvalda folkets historia som började med Abraham fram till Jesus, syftade till att alla folk skulle välsignas och nås med evangelium. Gud älskar alla och vill att alla ska bli frälsta och få kunskap om sanningen. Det finns ingen annan väg än genom Jesus Kristus som leder till Fadern, inget namn genom vilket vi blir frälsta.

Det finns många uppmaningar i Bibeln, t ex : tro, frukta inte, förtrösta, tacka, älska, gör er inte bekymmer, förlåt, be!

Gud säger det om och om igen till oss, eftersom han vet att vi behöver höra det ofta. Vi  tvivlar, är rädda, vi misströstar, är otacksamma och bekymrar oss ofta, längtar efter kärlek och tillhörighet.

+++

Tro har med förvissning och tillit att göra eftersom tron vilar på vad Gud sagt och gjort. Guds ord är det enda riktigt stabila, det som håller i evighet. Tro i biblisk mening har därför med verkligheten att göra, hela verkligheten. Det är ett slags vetande om det vi inte kan se, den andliga verkligheten, Gud själv . Sanningen om denna verklighet förmedlas genom ord från Gud till oss genom sitt folk i den bibliska historien, och framför allt genom Jesus Kristus. Vi vet det om Gud som han själv uppenbarat. Därför bygger vi våra liv på den stabila grunden och inte på egna tankar och idéer.

Tron beskriver människans förhållningssätt och svar på det Gud säger och gör. Hon håller det för sant och litar på det, förtröstar på det. Tron är som Hebreerbrevet säger: ”en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. 2 Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. 3 Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.” Sedan följer en lång uppräkning av de människor i historien som levt i tro och lydnad för Gud. Det var inte ett liv utan lidande och prövningar, tvärtom. Men Gud bevarade dem, genom allt. Vi ska också göra allt vi kan för att behålla tron. Vi får kämpa trons goda kamp för att inte förlora det värdefullaste vi har: gemenskapen med Gud. 

Det finns så många bibelverser om tron att det inte går att få med alla här! Jesus mötte människor med sin helande kraft som sträckte sig mot honom i tro, och han uppmanade ständigt till tro.

Jesus svarade dem: ”Ha tro på Gud!

Då sade han till henne: ”Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga.”

Joh 5 Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.

Allt vi får från Gud är en gåva, även tron. Gud söker oss alltid först och ger oss nåd att tro och ta emot evangeliets sanning. Sedan gör vi vår del när vi aktivt söker bevara tron genom bön, bibelläsning, församlingsliv osv .

+++

Det sägs att det finns minst 365 bibelställen som innehåller uppmaningen att inte frukta, vara orolig eller rädd. Om det nu stämmer är det en för varje dag på året alltså.

Det kan finnas mycket att vara rädd och orolig för, från de stora hoten och farorna i världen till det personliga livets rädslor.

Av alla dessa bibelställen väljer jag idag två. Först från profeten Jesaja:
Ty jag är Herren , din Gud, som fattar din högra hand och som säger till dig:
Frukta inte, jag hjälper dig. (41:13).

I evangelierna läser vi om när Jesus lugnar sina skräckslagna lärjungar, som trots att de var erfarna fiskare ändå blev så rädda att de fruktade för sina liv när de råkade ut för en svår storm. Han sade till dem: ”Var lugna. Det är jag. Var inte rädda”. (Mark 4:35-41).

Det illustrerar många situationer i livet, när vi hamnar i olika stormar som är så svåra att vi misströstar om livet. Det är då vi som mest behöver höra Jesus försäkra oss om att han är med i stormen och inte bara det, han är Herre över vågorna. Själv låg Jesus och sov i båten när vågorna gick som högst. Han visste att de skulle klara sig på färden över Genesarets sjö, över till andra sidan, och därför var han fullkomligt lugn. Med Jesus i vår båt kan vi förtrösta trots allt. Han för oss över de stormiga vågorna i livet.

I varje situation vi ställs inför kan vi bära med oss dess ord från Gud: Frukta inte! Jag är med dig. 

+++

Förtröstan hör nära i hop med tro och tillit. Det betyder att lita på Gud, och vilar på förvisningen om det Gud redan uppenbarat om sig själv. Det hebreiska ordet för tro är ”aman”, som betyder att vara fast eller säker. Vi känner igen ordet i Amen. Jesus använder det hebreiska ordet i NT för att understryka det som verkligen är sant. Vi säger vårt amen till det, dvs vi håller det Gud sagt för att vara sant och ber att det ska bli så. Den som förtröstar på Gud är förvissad om Guds nåd och hjälp i alla situationer och är därför ”tröstad före”. Gud är trofast och tar hand om den som förtröstar på honom:

” De som känner ditt namn förtröstar på dig, ty du överger inte dem som söker dig, Herre” . (Psalt 9:11)

Men välsignad är den man
som förtröstar på Herren ,
den som har Herren
till sin förtröstan. 8
Han är som ett träd
planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter
till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt
om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt. (Jer 17:7-8).

Jes 24:3-4:

Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid, ty på dig förtröstar han.
Förtrösta på Herren till evig tid,
ty Herren Herren är en evig klippa.

Psalt 84:13

”Herre Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig.”

+++

Vi får ofta uppmaningen i Bibeln att tacka Gud.

”Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste, att om morgonen förkunna din nåd och om natten din trofasthet.  ”(Psalt 92:1-3). Det gör oss själva gott också, att försöka leva i tacksamhet, trots allt. Det är inte alltid lätt att göra det när vi lider och har det svårt. Vi kan i alla fall vilja försöka tacka för att Gud ser till oss i vår nöd och hjälper oss igenom. Vi kan alltid tacka för att vi inte är ensamma, för att han är med oss.

När Paulus satt i fängelse skrev han sitt brev till de kristna i Filippi och understryker där detta: ”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er ” (4:4).

Och i 1 Tess:  ”Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.”

+++

Gud ÄR kärlek. Han älskar oss och bevisade sin kärlek till oss när Jesus dog på korset för vår synd och uppstod från de döda. Vi är skapade för att ta emot hans kärlek, leva i hans närvaro, vandra i ljuset som fria människor, älska och göra gott mot andra.

I Joh 4  Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. 8 Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. 9 Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. 11 Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. 12 Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss. 13 Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande. 14 Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 15 Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud. 16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

+

Matt 5:   Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa  och hata din ovän.44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. 45 Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 46 Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? 47 Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? 48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

+++

Gud vet hur lätt vi har för att just bekymra oss och därför har vi uppmaningar att inte göra det på många ställen. Jesus talar om detta i Matt 6 där han säger: ” Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?

Här är hela sammanhanget :” Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? ²⁶ Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? ²⁷ Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?

²⁸ Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. ²⁹ Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. ³⁰ Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har!

³¹ Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? ³² Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. ³³ Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. ³⁴ Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
 

Paulus skriver i Fil 4: 6 ”Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. 7 Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.”

Petrus skrev i sitt första brev: ”Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er” (5:7).

Att inte bekymra sig betyder nog inte att vi ska leva lättsinnigt och ytligt utan i dialog med Gud, för att få ro och råd hur vi ska hantera alla livets utmaningar. När man är bekymrad och orolig är det svårare att tänka klart och ha kraft att agera på bästa möjliga sätt. Att bekymra sig stjäl vår kraft, medan att överlämna bekymren till Jesus ger trygghet och handlingsförmåga.

Vi litar på dessa Guds löften, att den som först söker Guds rike och hans rättfärdighet, skall få alla sina andra behov fyllda. Det är lättare att koncentrera sitt liv på vad som är viktigast och sedan förtrösta på Guds hjälp och ledning.

+

Gud har förlåtit (och förlåter) oss ständigt. Vår skuld var omöjlig att betala inför Gud, därför befaller han oss att förlåta andra. Det är också för vår egen skull, i längden förtär bitterhet och oförsonlighet en själv.

I den bön som Jesus lärde oss, Fader vår,  får vi dagligen be: … Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.  …

Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. 15 Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.

+++

Gud uppmanar oss att söka honom intensivt och ihärdigt i bön, att inte ge upp.

Matt 7  Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. 9 Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, 10 eller en orm, när han ber om en fisk? 11 Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.

Luk 18: Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. 2”I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. 4 Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, 5 skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.”

6 Och Herren sade: ”Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7 Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? 8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?”