Det finns så mycket att säga om detta intressanta ämne att det blir svårt att hålla det hela någorlunda kort, men jag ska försöka.
När man talar om rötter handlar det om ursprung , hur en företeelse gestaltar sig beror på hur det började. I det här fallet gäller det religiösa, andliga tankesystem och praktiker. Varför finns det så många olika religioner, varför tillber man så många (olika) gudar? Varför trodde man (och tror fortfarande på många håll) att naturen på något sätt att var bebodd av andar?
Följande handlar inte om religionshistoria utan om de ursprungliga tankar och ideer som ligger under och bakom dem. Det finns ytterst två vägar, två förhållningssätt till den osynliga andliga verkligheten: de som accepterar Guds villkor för andligt liv och de som skapar egna villkor för detsamma. Visserligen utformas det i en speciell historisk och kulturell kontext, men det går ändå att spåra fundmentala likheter.
Det är ett genomgående tema i Bibeln från början. Gud skapade människan till sin avbild för att leva i tro och lydnad till sin Skapare, inte till att bli gud. Den ursprungliga lögnen var att människan kunde bli som Gud, ha kunskap om gott och ont och aldrig behöva dö. Detta tänkande har präglat många religioner, kulter och sekter som menar att människan har det gudomliga inom sig och ska utveckla denna ”potential” genom olika övningar. Däri ingår reinkarnationstanken och flytande moraliska begrepp om gott och ont.
Det mest uppenbara man brukar nämna är ju den monoteistiska gudstron (att man tror på en oskapad, evig Gud) som sägs omfatta judendom, kristendom och islam. Men det är ytligt och förenklat eftersom gudsbilden är så olika mellan islam och den judeo-kristna tron. Grundfelet är , liksom med många andra kulter, att man lägger till en ny och ”bättre” uppenbarelse om Gud som man menar har förmedlats genom en ängel, ibland ärkeängeln Gabriel, och att en helig skrift som skulle ha funnits färdigskriven i himlen kom ner till jorden via dessa ”utvalda” profeter som startade en ny religion eller sekt. Men Islam använder mycket av det bibliska stoffet men omstöper det till en form som passade den arabiska mentaliteten och berättelsen utifrån den bibliske Ismaels perspektiv.
Islam är naturligtvis oförenlig med kristen tro, särskilt när det gäller synen på vem Jesus är. Vem är lögnaren om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. 23 Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. (1 Joh2:22). I andra fall inom New Age menar man att s k andliga guider dikterat och visat vad dessa andar vill ska ske på jorden, och där förnekas också att Jesus Kristus är den han verkligen är: Guds Son och fullkomlig människa, som dog och uppstod för att försona oss med Gud.
Det gemensamma är att man förvränger den uppenbarade sanningen om Gud i Skriften på olika sätt. Lögnen paratiserar alltid på sanningen, ibland ligger den närmare men ändå inte helt i linje med den, och då gäller det att kunna urskilja om det som påstås verkligen är sant.
Men man tror alltså på en Gud, (även om olikheterna är stora om vem och hur denne Gud är), medan man t ex inom hinduismen tillber många gudar. Det har funnits liknande gudahierarkier i olika kulturer och tider, ofta med framställningen av ”gudarna” på det värsta sätt man kan tänka sig, som lika dåliga eller sämre än människor vad gäller moral och rättskaffenhet.
Man kan säga att de just därför på ett vis är människans avbild eftersom förståelsen om vad som är sant, gott och rätt ur andligt/existentiellt perspektiv gick förlorat i det som brukar kallas”syndafallet”. Det finns många sätt att försöka beskriva det som Bibeln återger skedde i Edens lustgård. De första människorna förvisades från Guds närvaro för att de valde att inte höra och göra det Gud sade.
Det som skedde var därför den första av de Guds domar vi läser om, och som definierade historien. Vi ser fler exempel på detta . Guds domar kommer när människan får höra hans vilja men medvetet och viljemässigt förkastar detta, vilket får (förödande) konsekvenser.
Vi människor väljer ofta i olika situationer, vilket Gud vet och därför har han en plan för hur han ska lösa oss från det som för oss vilse och ge oss nåd att återvända till honom. Han lovade redan i begynnelsen att krossa ormens huvud, alltså tillintegöra mänsklighetens fiende och upphovet till alla lögner. Jesus kallade djävulen för just lögnare och lögnens fader, och mördare ( Joh 8), på grekiska ἀνθρωποκτόνος, människodödare. Det har en djup betydelse eftersom det beskriver vad vår fiende gör- han dödar oss andligt och till vår identitet som de människor Gud skapat och älskar och som han ville skulle lära känna honom i tro, tillit och överlåtelse.
Det började med denna andliga död, separationen från Gud, och sedan spred sig dödens och syndens onda makt över tillvaron i stort. Men Guds plan var alltså från början att få människan att återvända till honom och ge henne liv, värdighet, ljus, välsignelse, frid i gemenskap med sin Frälsare Jesus Kristus, i den helige Andes kraft.
+++
Människan har historiskt sett dyrkat krafter, ”gudar” som är förknippade med fruktbarhet, sol och måne och andra inomvärldsliga fenomen. Man trodde att dessa påtagliga krafter i naturen kunde ge hjälp och beskydd i en farlig och osäker värld. Man tillverkade ”husgudar” för privat bruk eller större gudastatyer som skulle innehålla den aktuelle gudens närvaro genom olika ceremonier.
Det är också en förvrängning av det bibliska temat om att Gud vill bo bland sitt folk och att tabernaklet och templet fyllde den funktionen, men det var alltid Herren själv som tog initiativet och ingen människa kunde styra hans närvaro och agerande genom riter eller magi som i andra kulturer. Det typiska är att man tillber det skapade istället för Skaparen själv och när man tittar bakom föreställningarna från alla yttre attribut och ritualer så handlar det om föreningen av det kvinnliga och manliga, något jag återkommer till. Himlen står då för det manliga och jorden det kvinnliga och dessa ska förenas, ofta med sexuell laddning.
+++
Det andra är när Gud dömer den förhistoriska världen där mänskligheten var så djupt nersänkt i laglöshet genom att gränserna som Gud upprättat i sin skapelseordning överträtts på värsta sätt. Guds söner (höga änglar som gjort uppror mot Gud) hade skaffat avkomma med kvinnor, och dessa s k Nefilim var inte de halvgudomliga hjältar som enligt b la babylonisk religion kom dolda kunskaper till määnniskorna . De var istället ett resultat av den sataniska infiltrationen i mänskligheten som redan börjat i Eden, där en av Guds söner (en hög ängel i den himmelska hierarkin, liksom de alla skapade av Gud för att tillbe honom och lyda hans befallningar) i ormens skepnad lurade Eva att tro på sina lögner. Nu sker ytterligare ett steg när dessa upproriska änglar alltså tar fysisk plats på jorden genom att få avkomma med kvinnor. ( Gen 6).
Vårt moderna, upplysningsfilosofiska och rationella förnuft reagerar starkt mot detta som inte förstår den tidens religiösa världsbild, där det var självklart med olika andeväsen som påverkade livet i stort och smått. Så är det ju fortfarande på många platser och även i det postkristna Väst där människor låter sig styras av vad medier, andliga guider och andra verksamma i det ockulta. Det svåra att ta till sig är ju hur änglar kunde få avkomma med kvinnor, men det finns exempel på hur änglar kan ikläda sig en fysisk kropp och se ut som människor, och de talar, äter, sover osv och kunde då tydligen alltså avla barn.
Bibeln handlar ju om det övernaturliga från början till slut. Gud skapar, gör under, blir människa som dör och kommer tillbaka till livet, sänder lärjungar utrustade med hans kraft, väntas återkomma vid tidens slut som jordens rättmätige äga, herre och regent occh då ska alla uppstå till dom och/eller fullkomlig frälsning.
Den tiden präglades av perversitet, våld och ondska så till den grad att de var bortom räddning. Därför måste Gud låta den gamla världen med dessa onaturliga hybrider som spred våld och uppror mot Gud, utplånas. Guds plan att frälsa mänskligheten genom sin Son vid den planerade tidpunkten i historien skulle ju varit omöjlig om människosläktet var uppblandat med hybrider av sataniskt ursprung.
Dessa berättelser om forntiden hjältar som var halvgudomliga och oerhört starka, finns i många versioner i den dåtida världen. Vad Bibeln gör är att referera till dessa myter som var väl kända och säga sanningen om att dessa hjältar inte var goda, utan fiender till Gud och människor.
Det tredje upproret var när de människor som återigen inte ville lyda Guds befallning att sprida ut sig över hela jorden, istället samlades för ett självförhärligande projekt att bygga ett högt torn som kunde nå ända till himlen. De ville göra sig själva ett namn och enades i denna sin strävan. Det ingick även att söka alternativa andliga makter, gudars hjälp för att bygga sin upp sin stad. Gud svarade på deras uppror med att skapa förvirring i deras kommunikaton, så att de inte kunde förstå varandra. På det viset fick människorna olika språk och spreds över jorden. Det finns mycket att säga om detta bibelsammanhang i Gen 11, men liksom allt i urhistorien handlar det om begynnelser, orsaker till varför det är som det är. Jorden är, då som niu, full av våld, ondska och lidande, människor tillber avgudar och lever i andligt mörker. Men samtidigt finns mycket gott i världen, eftersom vi ändå är skapade till Guds avbilder och längtar och strävar efter det goda, rätta och sanna, efter gemenskap och mening, efter att söka hjälpa andra. Gud verkar ständigt för att sprida sitt ljus, sin kärlek och sitt Ord till alla som vill ta emot.
Gud gjorde något åt vårt dilemma och visade sin stora och trofasta kärlek till oss. Det finns frälsning och befrielse i och genom Jesus Kristus, upprättelse och ett tillförlitlgt hopp om att världen ska nyskapas vid Kristi återkomst och bli som Gud har planerat, ett fullkomligt paradis, ett himmelskt liv hos honom i evig salighet.
+++
