Hur viktig är sanningen för oss? Den borde vara absolut central eftersom sanningens unika egenskap är att den säger som det är, vilket är befriande. Sanning och frihet hör samman. Den som håller sig till sanningen är fri och blir inte insnärjd i lögnens alla förvecklingar. Det viktiga är ett inre förhållningssätt som ständigt strävar efter att välja sanningen. Den har med verklighetens beskaffenhet att göra, och är själva grunden för hur vi kan leva i enlighet med det som är sant och därför rätt.

Det finns alltid flera perspektiv på en så stor fråga men grunden är ändå denna, att sanningen överensstämmer med något faktiskt i verkligheten i motsats till lögnen som mer eller mindre vränger det som är sant.

Samtidigt måste sägas att det naturligtvis finns olika slags sanningar, även om detta faktum inte innebär att man relativiserar sanningen till den grad att det inte finns någon objektiv sanning som gäller i alla tider och för alla människor. Inte alls. Det betyder bara att matematisk sanning, vetenskapliga, filosofiska, historiska sanningar är relevanta för det område av verkligheten de så korrekt som möjligt beskriver.

Vi har självklart som individer vår egen sanning, vår återgivning av saker som sker och har skett, hur vi förstod dem osv. Den skiljer sig ibland/ofta från andras uppfattning. Som människor är vi lika självklart centrum i våra liv, huvudpersonen i livsdramat. Vi har vår ”egen sanning” och vi tar också del av ”andras sanningar” för att öka vår förståelse av världen och berika oss. Vi skulle vi inte heller förstå mycket av vår omvärld utan vetenskapliga sanningar från olika forskningsområden, och humaniora.

Men vad gör vi med Guds egen sanning som är helt unik och som möter oss i det skrivna Ordet och i det proklamerade budskapet? Relativiserar vi det också eller bryr oss inte alls? Förhoppningsvis gör vi tvärtom, tar fasta på Ordet som det unika tilltal det är bland alla oräkneliga röster i vår tid. Vi kan ta reda på mer, undersöka om det förhåller sig så. Jesus själv bjuder in oss på denna spännande och livsviktiga väg:

”Min lära är inte min, den kommer från honom som har sänt mig. 17 Om någon vill göra hans vilja ska han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.”

I vår mänskliga tillvaro kan vi aldrig räkna bort det relativa, hur vi som begränsade varelser uppfattar oss själva och omvärlden. Det är alltid beroende på vilka vi är, vad vi fått lära oss, vad som påverkar oss osv osv. Vi utgår från oss själva, vår kontext i form av historia, kultur, och relaterar alltid till något annat som riktmärke och hållpunkt.

Det finns dock en absolut sanning från Gud själv, om vem han är och vilka vi är i relation till honom. Guds absoluta sanning refererar endast till honom själv och ingenting utanför honom. Det är Gud själv som anger mått och standard som Skapare och Herre. Vi som lever i ett relativt universum där oräkneliga faktorer spelar in, får relatera till honom som den fasta, oföränderliga punkten, verkligheten, i ett oöverblickbart kosmos.

Finns det något som är absolut och objektivt sant? I vår tid när allt ifrågasätts och relativiseras är det svårt att hävda det, men det är ändå så. Helt motstridiga meningar om vad som är sant kan inte vara sanna samtidigt. Alla vägar kan därför inte leda till Gud, och varje människas subjektiva och därför relativa förståelse av det gudomliga kan inte vara rätt.

Hur kan vi hävda att just den kristna tron är sann? För att den ger den mest trovärdiga förklaringen rent intellektuellt till varför världen ser ut som den gör och hur Gud själv berett en lösning på de problem vi själva är upphov till. Den tillfredsställer alla aspekter av vår längtan efter svar på de viktigaste frågorna om liv och död, mening och mål, synd och skuld, förlåtelse och räddning, hopp om evigt liv, och glädjen över att vara sedd och älskad av vår skapare och Gud. Bibeln ger en enhetligt vittnesbörd om det Gud sagt och gjort för vår skull.

+++

Jesus kom till världen för att vittna om sanningen och han är Sanningen själv.

Joh 18:36 : Jesus svarade: ”Mitt rike är inte av den här världen. Hade mitt rike varit av den här världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle utlämnas åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.” 37 Pilatus sade: ”Du är alltså kung?” Jesus svarade: ”Du själv säger att jag är kung. Därför är jag född och därför har jag kommit till världen, för att vittna om sanningen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.” 38 Pilatus sade till honom: ”Vad är sanning?”

Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Fader. Nu känner ni honom och har sett honom.”

Jesus sade till de judar som hade kommit till tro på honom: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. 32 Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.”

Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.

+++

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har skrivit om Jesu sju Jag ÄR-ord i Johannesevangeliet och fortätter nu med detta:

De sju orden om Jesus i Johannesevangeliets kap 1.

 

Det finns även dessa sju ord om Jesus i Johannesevangeliets första kapitel, som beskriver det han är och gör för oss. För evangelisten var sjutalet viktigt och han använder det i många sammanhang. Han inleder sitt mäktiga första kapitel med den mäktiga prologen, v1-4,   som jag återkommer till särskilt. Men den handlar också om vem Jesus är, att han är Ordet, Gud själv.

 

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

 

I v 6 möter vi sedan Johannes döparen som fortsätter beskriva vem Jesus är, och vad han kommer att göra för oss. Därefter följer hans lärjungars vittnesbörd, de lärjungar som sedan följer Jesus istället. Det är samtidigt motsvarigheten till de andra evangeliernas skildringar av hur Jesu första lärjungar kallas. För Johannes är vittnesbörd, vittnen, ett bland flera viktiga nyckelbegrepp. Många vittnar om vem Jesus är, längre fram Fadern, Skrifterna, Anden. Men här i början är det människor som förstår vem han är.

 

 

Det är dessa sju ord :

Jesus som Guds lamm

Guds Son

Rabbi/ Lärare

Messias/Kristus

Den som Mose har skrivit om i lagen och som  profeterna har skrivit om. 

Guds Son, Israels konung.

Människosonen.

 

 

Jesus ger sitt liv för oss, när han dör för våra synder som Guds lamm.

Jesus ger oss Evigt liv som Guds Son.

Jesus ger levande bröd från himlen i sin undervisning som Rabbi.

Jesus fullbordar och uppfyller hoppet om Messias.

Jesus fullbordar allt som är förutsagt av Mose och profeterna.

Jesus är Israels konung, och alla folks kung genom sin försoning på korset, i Guds eviga rike.

Jesus talar om sig själv som Människosonen, utifrån Daniel 7 och andra bibelställen, men man kan också betona hans fulla mänsklighet.

Jesus är fullkomlig och sann Gud, fullkomlig och sann människa.

Det finns likheter mellan det Jesus säger om sig själv i Jag ÄR-orden.

Det är Joh Döparen som först får vittna, berätta om vem Jesus är, och det är ett teologisk djupperspektiv redan från början: Jesus är Guds lamm, och Guds Son.

 

Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd. 30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. 31 Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten.”

 

32 Johannes vittnade och sade: ”Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom. 33 Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande. 34 Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son.”

 

Två av Döparens lärjungar, som hade hört Joh Döparens ord, följde efter Jesus och ville veta mer om honom. De kallade honom Rabbi, lärare.

 

Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36 När han såg Jesus komma sade han: ”Se Guds lamm!” 37 De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde Jesus. 38 Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem vad de ville. De svarade: ”Rabbi” – det betyder lärare – ”var bor du?” 39 Han sade till dem: ”Kom och se!” Då gick de med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen.

 

Ryktet sprider sig, intresset växer. Andreas, Simon Petrus bror berättar:

Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och som hade följt Jesus. 41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: ”Vi har funnit Messias” – det betyder Kristus. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: ”Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas” – det betyder Petrus.

 

Det här kapitlet rymmer ju motsvarigheten till de andra evangeliernas skildring av kallelsen av lärjungarna. Hos Johannes får de samtidigt från början också proklamera, avge starka vittnesbörd om vem de förstår att han verkligen är. Här är det Filippus som säger:

 

 

Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Han fann då Filippus och sade till honom: ”Följ mig!” 44 Filippus var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. 45 Filippus fann Natanael och sade till honom: ”Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret”.

 

 

Till sist Natanael :

När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: ”Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.” 48 Natanael frågade honom: ”Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: ”Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet.” 49 Natanael svarade: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” 

 

50 Jesus svarade honom: ”Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se.” 51 Sedan sade han till honom: ”Amen, amen säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”

 

Jesus kallar sig själv för Människosonen, något som är viktigt, och jag återkommer till det.

 

Jag återkommer också till det koncentrerade och betydelsemättade språket hos Johannes som på ett unikt sätt ger oss inblick i uppenbarelsen om vem Jesus verkligen är, och vad hans ord, liv, död och uppståndelse betyder för oss.

 

 

När det gäller att välja en illustrerande bild till den här serien väljer jag Giottos målning, där istället för att återge Jesu ansikte han istället målat detta kraftiga ljus som utgår från honom. Ingen vet ju hur Jesus såg ut, och även om det finns fina målningar, ikoner osv så tycker jag denna är fantastisk.

 

 

 

 

++

 

 

Jag ska skriva om den mest betydelsefulla personen i historien, i nutiden och framtiden. Han är säkert den mest älskade i alla tider, den mest omskrivne, missförstådde och gåtfulle. Han har bemötts med likgiltighet, hat eller fientlighet, men ännu mer med tacksamhet, kärlek och förtroende, nyfikenhet och beundran. Han har varit missförstådd, feltolkad, smutskastad. Men det har aldrig funnits en människa som han, och därför har man i tvåtusen år försökt förstå detta mysterium: att Jesus samtidigt var fullkomlig människa och Gud.

 

Vid ett tillfälle ställde Jesus den här frågan till sina lärjungar: ”Vem säger folket att Människosonen är”? och Vem säger ni att jag är? 

Dessa frågor ställs till oss idag. Vem säger vi att Jesus är? Vill vi ta reda på sanningen om vem han är eller bryr vi oss inte? Det får avgörande betydelse för vårt liv hur vi svara på dessa frågor också i ett evighetsperspektiv. Om det är sant att han är den han säger sig vara, är det absolut det viktigaste vi kan ta reda på. Jesu anspråk är naturligtvis lika unika som han själv är unik. Det går inte att komma undan dessa, som jag återkommer till.

Gud själv har förbundit sig så djupt och starkt med mänskligheten själv när hans Son blev människa, att vi som människor inte kommer undan när det gäller hur vi förhåller oss till honom, och till hans Fader. 

 

 

+++

 

Vem var han? Vem är han? Det är nödvändigt att tala om honom som levande, eftersom det precis är vad han är. Jesus är den ende som dog och blev levande igen. Döden kunde inte behålla honom. Hela hans liv var  mirakulöst och samtidigt var han till det yttre en vanlig människa. Men Jesus syndade aldrig, gjorde aldrig något fel.  Han var alltigenom sann, ren, helig, god, rättfärdig, full av kärlek. Han blev offer för ett justitiemord. Han hade inte begått någon brottslig handling, tvärtom var han känd för att göra gott, befria och bota människor. Han dödades för att han sade sanningen om vem han var, den levande Gudens SOn, Messias.

 

Hans person och liv är så underbart och speciellt att det egentligen borde vara självklart för alla människor att vilja veta mer om honom, om de får chansen. En del har inte fått den möjligheten och gåvan, det är därför evangelisation och mission är det viktigaste uppdrag vi har som kristna. Men varför vill man inte få veta mer om den enda människa som levde som han lärde, älskade och hjälpte människor, blev dödad och uppstod från de döda och lever idag? 

Varför vill man inte ta emot det han vill ge fritt och för intet, nåd, förlåtelse och evigt liv? Förutom människans egen ovilja att ödmjuka sig och erkänna att hon behöver hjälp, och motståndet mot sanningen, finns  det finns en satanisk makt som vill förhindra människor från att se vem han verkligen är, tro på honom och bli räddad.

 

 

+++

 

 

 

 

Men vi tar det från början.

 

Jesus fick sitt namn av ängeln Gabriel, som besökte den unga flickan Maria och delgav henne världshistoriens största nyhet: hon skulle bli havande och få föda ett helt unikt barn. (Luk 1:26ff). Hon svarade naturligtvis så här : 

Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig”. 35Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son. (Luk 1)

 

Namnet Jesus betyder ”Herren frälser, räddar”. 

 

Det var den mest planerade och förutsedda födelse i historien. Gud Fadern hade beslutat detta innan han skapade världen och han lät profeter förutsäga några detaljer om detta. 

 

Mer får vi inte veta om hur det gick till. Det tillhör Guds förborgade hemligheter, på samma sätt som detaljerna runt Jesu uppståndelse. Vi vet ATT det skedde, men inte exakt HUR Gud gjorde. Det finns många teorier, men jag tror det är bäst att lämna det åt sidan och fokusera på det oerhörda som faktiskt skedde. Vi skulle inte förstå det, lika lite som vi verkligen förstår hur Gud verkar när han  skapar, och frälser. Den evige, helige, osynlige Guden , Skaparen, beslöt  att komma in i världen på ett unikt sätt och uppenbara vem han är, för att rädda sin förlorade mänsklighet. Hans Son, som funnits med honom  evighet innan universums skapelse, skulle låta sig födas in i världen av en jungfru i Israel, för att fullborda förbundet med det judiska folket.

 

Guds budbärare, ängeln Gabriel, kom med budskapet till tonårsflickan Maria, och Guds ord och den helige Ande samverkade i att åstadkomma undret. Så var det i skapelsen, Gud talade, och Anden verkade så att det blev en verklighet. För Gud var det naturligtvis inte svårt att genom sitt Ord och sin Ande skapa sitt eget liv i Marias livmoder. Allt Gud gör är ju naturligt och enkelt för honom, men för oss övernaturligt och ofattbart. Det enda Maria gjorde var att överlåta sig till uppdraget som Herrens tjänarinna.

 

Det var ingenting märkvärdigt med Maria, hon var inte syndfri som katolikerna hävdar. Det finns ingen ”obefläckad avlelse” i NT. Men hon utvaldes av Gud till att bli Jesu mor, och som sådan var hon speciell och värd att ihågkommas med tacksamhet. Hon var en fin förebild i tro, och hon bar sin smärta som mamma efter Jesu död. Det fina är att Maria var med på den första pingstdagen och blev fylld med den helige Ande. Hon fick del i Guds rike.

 

 

+++

 

Änglarna var aktivt verksamma i Jesu liv, också i samband med hans födelse. Den gode Josef fick av Herrens ängel i en dröm veta  att barnet blivit till genom den helige Ande.  Det var ju en stor skandal att Maria blev gravid när hon var trolovad med honom, men han hanterade det hela på ett klokt sätt. Josef fick också en varning i drömmen att fly till Egypten, eftersom kung Herodes var ute efter barnets liv, och att återvända när Herodes var död. Herrens ängel tillkännagav också för herdarna Frälsarens födelse i Davids stad Betlehem, och hela himlens härskara prisade Gud. 

 

 

I evangelistens Matteus version är det Josef som får veta vad barnet skall heta

Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovadmed Josef, men innan de hade kommit tillsammans, visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19 Josef, hennes man, var god och rättfärdig. Han ville inte dra vanära över henne, och därför beslöt han att i hemlighet skilja sig från henne. 20 Men när han tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” 22 Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: 23 Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss. 24 När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. 25 Men han rörde henne inte, förrän hon hade fött en son. Och honom gav han namnet Jesus.

 

 

Det är bra att vi har två versioner av berättelsen om Jesu födelse som kompletterar varandra. Matteus ville betona Jesu härkomst tillbaka till Abraham, eftersom han främst riktade sig till judar.

Lukas, som var hednakristen ville nå samma målgrupp som han själv tillhörde och betonade att Jesu släkttavla gick ända tillbaka till Adam. Johannes å sin sida drar det hela ännu längre tillbaka, till evigheten innan tid, och rum existerade i sin prolog. ”I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till.”

 

Vem har rätt? Alla , på sitt sätt, eftersom man som sagt betonar olika aspekter, vilka tillsammans utgör en helhet.

 

Jesus var det namn Sonen fick av sin Fader, förmedlat genom ängeln Gabriel, för att visa vad hans uppgift var i jordelivet: att frälsa sitt folk, och alla folk, ja, varje människa. Jesus är det namn idag och alla dagar genom vilket vi kan bli frälsta, och var och en som åkallar detta dyrbara namn blir räddad. Jesu namn är över alla andra namn, och för honom ska alla knän böja sig och alla tungor bekänna att Jesus är Herre. 

Jesus lever, han älskar dig och vill att du ska tro och bekänna hans namn!

 

+

 

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande

såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara

från evighet till evighet. Amen.

 

+

 

 

 

 

 

 

 

 

Bibeln talar ofta om herdar rent konkret, och som en metafor för  Guds relation till sitt folk . Det var en vanlig sysselsättning att på den tiden, även om det inte hade hög status.  David var herde i unga år, liksom även Moses. Kung David, som också blev en herde för Israels folk, skrev sin fina psalm 23 Herren är min herde, mig skall intet fattas… som är en av de mest älskade i Psaltaren.

Han visste att han behövde den store Herden, Gud själv i sitt liv.  En herde måste kunna skydda, föda och leda sin hjord i alla situationer. Det var en krävande och viktig uppgift. I överförd bemärkelse är Gud en herde för sitt folk, som välsignar dem med vad de behöver, även när de går igenom svåra situationer, och leder dem rätt. Han är sitt folks herde, som också ser till den enskilda fåren, särskilt om de kommer ifrån hjorden och därmed blir utsatta för fara.

Som den gode och rätte herden går han också till doms med de orätta herdar som inte sköter sin uppgift , se Hes 34, och lovar att sända en rättfärdig och trofast herde för sitt folk. Det uppfylldes när Jesus kom in världen :

 

Joh 10: 11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12 Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. 13 Den som är lejd bryr sig inte om fåren. 14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan.✱ Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. 17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”

 

 

 

Bibeln är så tydlig med att i den frälsning Gud berett åt oss ingår förlåtelse, försoning, helande , upprättelse, frid, ett sunt sinne, ett harmoniskt helt liv i förtröstan och gemenskap. Från Guds sida är det klart, det fullbordades på korset när Jesus tog på sig allt vårt onda och gav oss allt sitt goda i det eviga liv vi får som gåva. Gud vårdar sig aktivt om oss på alla områden. Jesus är vår själs herde och han vårdar sig om vår själ. Det är vårt hopp, att han kan göra det som är omöjligt för oss. Vi är så ofattbart älskade av Gud, han har gjort allt för att ge oss sin frälsning, sin befrielse och helande, genom Jesus Kristus.

 

Petrus skrev i sitt första brev: Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade. 25 Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare (Kap 2). 

 

För att vi ska få inse och veta att Jesus inte bara är vår Herre och Frälsare, utan också vår personlige herde, måste vi alltså förstå att vi är som vilsna får utan honom, och att vi behöver vända om till honom. När vi gör det får vi genom en djup gemenskapen med vår gode herde erfara att han vårdar sig om oss och läker de djupa såren i vår själ som ingen människa kan göra. Han känner som ingen annan våra hemlig smärta, nöd och de lidanden vi gått igenom och hjälper på olika sätt.

 

+++

 

Den själsliga smärtan.

 

 

 

 

 

Ett ytterligare steg, som är viktigt att belysa, gäller alla de svårigheter som är relaterade till själsligt lidande för en kristen människa, eller med mer modernt språkbruk, en psykosomatisk problematik. Vi påverkas ju som den helhet vi är  av allt som drabbar oss. Vår ande, själ och kropp är så intimt och djupt förbundna att vi rent fysiskt känner och erfar vad vi genomgår på det själsliga planet. Hur det står till med vår ande, vår relation till Gud, påverkar också själ och kropp. Att leva nära Gud förändrar och ger förutsättningar för läkedom i själen.

 

Men när det gäller djupa trauman, konflikter, smärta, övergivenhet, sorg och förtvivlan, felaktiga val, misslyckanden, ja allt, sätter det djupa spår i kropp och själ. Ibland gör de så stora avtryck i en känslig fas av livet, att de verkar outplånliga. Det är sår som fortfarande gör ont, som rivs upp om och om igen och som aldrig verkar kunna läka.

 

Det kan behövas olika slags hjälp, ibland rent medicinsk, terapeutisk med samtal och stöd, och själavård och förbön. Vi är så oerhört komplexa varelser och har också många behov: vänskaper, livsbefrämjande aktiviteter i naturen och utövande av kultur, lek, rörelse, vila och avkoppling, meningsfulla uppgifter, mening och mål osv.

 

+++

 

Men hur blir det en verklighet för var och en personligt? Hur tillägnar vi oss det Jesus gjort för oss? Genom tro, uthållig bön och förväntan, bibelläsning där vi ber Anden levandegöra Ordet för oss så att det just blir en verklighet och inte bara ord. Guds ord är ju mer än bara ord, trycksvärta på papper i en bok. De är levande och verksamma, de skapar i oss vad de utsäger. Vi måste också stå emot vår fiende satan, som vill sänka oss med sina lögner, sina anklagelser, sitt mörker.

 

Det är en kamp vi har att utkämpa så länge vi lever här på jorden. Vi vandrar genom fientligt territorium, denna värld är ännu i den Ondes våld trots Jesu seger, och kampen pågår till den dag Jesus kommer tillbaka. Vi tror och vet att Jesus är Herre och att fienderna som förstör våra  liv är besegrade, men inte tillintetgjorda. Vi är insatta i den Älskade Sonens rike, och får av nåd redan nu leva av rikedomarna i Guds rike, som ännu är fördolt för världen.

 

Det är ofrånkomligt att vi lider i den här världen, men Jesus lovade att ge os sin frid. Jesus gick igenom enorma påfrestningar och motstånd, han blev förkastad och hatad av dem han kom för att rädda. Jesus vet vad det är att vara människa, att lida och vara frestad, men i gemenskapen med sin Fader behöll han sin frid, sin styrka som kunde övervinna det onda.

 

 

”Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen.”(Joh 16:33)

 

Han är vår förebild, vår broder i nöden och döden, och det är en tröst att veta att han förstår oss och hjälper oss.

 

Detta är djupa mänskliga erfarenheter som Bibeln beskriver. Det är troende människor som våndas, tvivlar, förtvivlar, frågar och ropar i natten. Det finns många sådana skildringar, särskilt i Psaltaren. Det brukar sluta med ett stort MEN, ett TROTS ALLT- man hoppas på Gud och får erfara att han möter den lidande med ny nåd, ny kraft, ny tröst. Ständigt är det så. Han möter oss nu, och när vi tar emot hans liv nu upplöses smärtpunkterna, skuggorna, hopplösheten.

 

 

Det är precis vad det handlar om: att varje dag först av allt söka Guds ansikte och ta emot hans kraft som är större än det personliga lidandet. Vi är övervinnare genom Jesus Kristus, som besegrade allt det onda. I hans namn, i hans Andes kraft, kan den trösterika styrkan från Jesus själv flöda in i vår sargade själ. Vi har allt vi behöver i Jesus. Ibland stoppas flödet upp i en akut kris, men om vi söker oss tillbaka till Herrens närvaro finns det läkedom och styrka att leva en dag till.

 

 

Det finns ingen annan väg än den dagliga överlåtelsen till honom. Det skyddar oss också för smärtorna och misslyckandet i det förflutna och oron för framtiden. Vi får leva varje dag, varje stund i  Guds närvaro,  hans nåd är verksam nu. Vi vet att hans vilja för oss är god, han vill bota och befria oss samtidigt som han tillåter prövningar och svårigheter för att vi ska växa upp som hans barn på riktigt. Det finns alltid ett moment av fostran med, och det är inte alltid lätt att acceptera eftersom vi vill fly från lidandet, komma undan.

 

+++

 

 

 

Profetens ord om den lidande frälsaren:

Jesaja 53:

1 Vem trodde vår predikan?

• För vem blev Herrens arm
• uppenbarad?✱
• 2 Som en späd planta
• sköt han upp inför honom,
• som ett rotskott ur torr jord.
• Han hade varken skönhet
• eller majestät när vi såg honom,
• inget utseende som vi drogs till.
• 3 Han var föraktad
• och övergiven av människor,
• en smärtornas man
• och förtrogen med lidande.
• Han var som en
• som man skyler ansiktet för,
• så föraktad att vi inte
• respekterade honom.

• 4 Men det var våra sjukdomar han bar,
• våra smärtor tog han på sig,
• medan vi såg honom som hemsökt,
• slagen av Gud och pinad.✱
• 5 Han blev genomborrad för våra brott,
• slagen för våra synder.
• Straffet blev lagt på honom
• för att vi skulle få frid,
• och genom hans sår är vi helade.
• 6 Vi gick alla vilse som får,
• var och en gick sin egen väg.
• Men all vår skuld
• lade Herren på honom.

 

 

 

 

 

 

De eviga frågor vi människor ställer oss är : finns Gud? Vem är Gud? Hur ska vi kunna veta något om Gud? Hur kan jag få kontakt med Gud?

 

Jag inleder en serie, där vi får lära känna Gud utifrån hur han uppenbarat sig själv. Det finns några underbara svar på dessa eviga frågor i den heliga Skrift. 

 

Gud sade, eller ropade ut detta om sig själv, som svar på Mose begäran (kap 33) om att få se honom i samband med uppenbarelsen på Sinai berg:

 

Mose högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och tidigt följande morgon gick han upp på Sinai berg, så som Herren hade befallt honom, och han tog med sig de båda stentavlorna. 5 Då steg Herren ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom och ropade ut Herrens namn. 6 Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: ” Herren! Herren! (JAHVE, יְהוָ֣ה)- en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, 7 som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet.” 8 Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad. 9 Han sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk, och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel.”

 

(Den senare delen av v 7 är svår för oss att förstå och ta till oss. Det kan verka som en oförenlig motsats i Guds handlande, att visa nåd och barmhärtighet mot tusen (generationer) och samtidigt döma och straffa barnen för förfädernas missgärningar i tredje och fjärde led? Det kräver ett särskilt inlägg och jag återkommer till detta längre fram.)

 

+

 

 

Det har alltid handlat om nåd, att Gud i sin suveräna vilja beslutat gripa in i historien och utvälja människor/ett folk för att ingå förbund med honom själv. De saknade alla kvalifikationer och meriter. Ingen människa har någonsin kunnat förtjäna Guds gillande eller godkännande genom sina egna ansträngningar.  Gud ÄR kärlek och älskar oss, vare sig vi gör ont eller gott. Vi kan inte få Gud att älska oss mindre när vi handlar fel, eller älska oss mer när vi gör rätt. Gud älskar oss för att han ÄR kärlek. Men han vill naturligtvis att vi ska göra det som är gott, rätt och sant, för vår egen och andra människors skull. Som vår Skapare vill han också kunna se sin avbild i oss. Vi är skapade för att ära honom och återspegla hans godhet mot oss. 

 

Problemet finns hos oss och det ligger djupare än våra tankar och handlingar, även om det är goda gärningar som de flesta kan göra . Vi är fördärvade och sjuka i hjärteroten p g a synden, i vår natur är vi bortvända från Gud. Det kan vi s a s inte hjälpa, att vi faktiskt är syndare av födsel och ohejdad vana. Vi kan därför inte låta bli att synda. Jag återkommer till våra förfäder Adam och Eva och hur vi påverkats av deras olydnad. Då ställs också frågan om arvsynden utifrån vad Bibeln verkligen säger om saken.

 

Ingen förälder behöver lära sitt barn att vara egoistisk, elak, upprorisk, eller att ljuga och inte lyda tillsägelser. Tvärtom måste man lära barn att ta hänsyn, vara snälla och givmilda, lyda och tala sanning. Man framställer gärna de små barnen som rena och oskyldiga, vilket naturligtvis stämmer, samtidigt som de inte förblir oskyldiga särskilt länge.

 

Vi vet ju att ingen människa är alltigenom god eller ond, vi har alla olika och motstridiga krafter inom oss. På samma sätt har varje människa sitt sociala arv, sina olika förutsättningar, sin egen konstitution, svagheter, brister osv. Allt detta hör till den naturliga ordningen och Gud vet vad var och en har att kämpa med.

 

Det går inte att genom goda gärningar eller religiösa ansträngningar blidka Gud eller söka bli godkända av honom. Vi är ju redan älskade, men det är bara Gud själv som i sin kärlek och frälsande nåd kan förvandla oss genom sin räddningsaktion, göra det möjligt för oss att leva i gemenskap med honom. Vi behöver födas på nytt, bli nya skapelser i Kristus och därmed få en helt ny natur, med Guds liv i vår ande. Därför är initiativet alltid Guds eget och han ensam utför verket när det gäller vår frälsning, att vi ska få en rätt ställning inför honom.

 

Han gör en andlig hjärttransplantation genom vilken vi blir befriade från synden som skiljer oss från honom. Vi kan bli hans och får honom som centrum i våra liv. Vi är ju skapade för att leva inför hans ansikte med honom som Herre. Det är den verkliga befrielsen, från oss själva till honom. Då blir vi till fullo hela och verkliga människor i hans kärleks frihet, och livet blir så rikt det aldrig kan vara utan honom.

 

 

 

 

Med Paulus ord i Romarbrevet:  Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, 22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. 23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. 25 Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, 26 under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

 

 

 

 

 

 

 

+++

 

 

 

 

Nåden har alltid föregått Lagen. Gud hade innan laggivningen på Sinai berg bevisat sin mäktiga nåd när han befriade sitt folk från slaveriet i Egypten. Utväljandet av Abraham och det folk som skulle växa fram ur löftena, var av nåd. Abram bodde bland avgudadyrkare i Ur i Kaldeen och visste ingenting om den sanne Guden.Hans avkomma bestod sedan av en liten grupp som visserligen växte till antalet, men Israels barn var alltid ett litet folk i jämförelse med de stora grannfolken. (Se t ex 5 Moseboken 7:7-10) De kom också ofta i kläm mellan stormakterna Assyrien, Babylonien, Egypten.

 

 

Gud gjorde dem till sitt egendomsfolk, för att uppenbara vem han var och vad han ville bland alla dessa folk som tillbad avgudar. Han gjorde allt detta för att han älskade dem, och han ville ha kärlek och tro tillbaka av sitt folk. De skulle hålla sig till honom och varnades ständigt för att avfalla och tillbe främmande gudar. Lagen gavs som en bekräftelse på att de var Guds folk som fått nåden att få leva i förbundet efter Herrens vilja. Gud uppfyllde därmed sina stora löften till Abraham om att de skulle bli ett välsignat och stort folk, och få ett land. I allt detta fanns det stora övergripande löftet om en Befriare som skulle fullbordas i sin tid uppfylldes.

 

Han skulle befria från det universella slaveriet under synd och död som hela mänskligheten led under.  Guds handlande syftade ju ytterst fram till att Sonen skulle komma in i världen och genomföra det Exodus han skulle bereda för alla folk, det stora uttåget från mörkrets rike, från  andligt slveri, synd och död.

 

 

 

Det finns sedan alltid en annan sida av detta, på den rent mellanmänskliga nivån, att människor spontant gör gott mot sin nästa och man hjälper varandra. Livet skulle annars vara omöjligt utan denna goda kraft som balanserar ut egoismen, elakheten, ondskan. Gud vill naturligtvis att människor inte ska skada varandra utan leva samman så bra som möjligt. Medmänsklighet, osjälvisk godhet och vänlighet  kan möta oss där man minst anar det, på samma sätt som den tyvärr ibland kan saknas bland människor som säger sig tro på Gud och känna hans Ord.

 

 

Det påverkar inte relationen till Gud, vi behöver alla bli frälsta, men det påverkar medmänniskan. Det är naturligtvis av största vikt också för Gud, som älskar alla och har skapat oss alla. Därför gör också den icke kristne goda gärningar, varje människa är ju skapad till hans avbild och mycket har lagts ner i oss av samvetsfunktioner, en vilja att hjälpa, omsorg om andra osv. Guds försyn verkar i hela världen, bland alla människor, för att göra ett ofta svårt liv så drägligt som möjligt medan det pågår. 

 

 

Tänk på Jesu liknelse om den barmhärtige samariern. Från mänsklig synpunkt gäller det vem av oss alla som verkligen är den andres nästa rent praktiskt och konkret , inte om man har namn om sig att vara en tjänare åt Gud. Se Luk 10! Prästen och leviten gick förbi den hjälpbehövande mannen, som var slagen av rövare, medan den i andras ögon förkastade samariern förbarmade sig och gjorde en stor insats för att hjälpa sin medmänniska i nöd. 

 

 

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

 

 

Guds fullkomliga självporträtt finner vi i hans Son. 

 

 

 

Joh 1: I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

 

4 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.

 

Joh 14 :Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. 2 I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? 3 Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. 4 Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni.”

 

5 Thomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 6 Jesus sade till honom: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom.” 8 Filippus sade: ”Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss.” 9 Jesus svarade: ”Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern? 10 Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk. 11 Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.

 

 

++

 

 

Hebr 1: Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, 2 har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. 3 Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.

 

 

+++

 

 

Kol 1: Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. 14 I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. 15 Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. 16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. 

 

17 Han är till före allting, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen. 21 Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, 22 också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden.

 

Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, 23 om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna.

 

 

 

 

 

+++

 

 

 

 

Det är gott att ständigt meditera över dessa bibelord och låta dem sjunka in ordentligt så att vi kan vila i Guds fullbordade verk. ”Av nåd är vi frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem. ” (Efes 2).

 

 

 

Vi är frälsta av nåd, och just därför är vi skapade för att göra goda gärningar. Det är också ett Guds verk, som vi ger honom äran för. Det är ju fullkomligt självklart och naturligt (natur-enligt) att en kristen gör goda gärningar för att hon är så älskad av Gud, så förlåten, så befriad och rättfärdiggjord.

 

Efes 1: Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas.

 

 7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 

 

13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

 

Fortsättning följer!

 

 

 

 

 

 

 

Människans strävan och begär efter förbättringar har lett utvecklingen framåt i en positiv riktning. Den idoga strävan efter att försöka ge sina barn ett bättre liv än man själv  haft har också lett fram till bättre levnadsstandard för flertalet. Man har arbetat hårt för att få det bra på en personlig nivå. På en samhällelig nivå har naturligtvis fler faktorer spelat in, som viktiga sociala reformer, större rättvisa och jämlikhet. Det är naturligtvis alldeles rätt att vilja ha det gott ställt på olika sätt, men lika viktigt att kunna vara nöjd med det man har.  Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig. (Hebr 13: 5 ). Tacksamhet och förnöjsamhet i livet är i sig stora gåvor, liksom generositet.

Men det är inte om detta jag ska skriva här.

 

Det handlar istället om de drivkrafter som ständigt pockar på att få mer och aldrig bli nöjd. Det är självklart bra och nyttigt att vilja utvecklas och mogna som människa och  kristen. Det är ju vad livet självt lär oss, och även Guds ord. Vi ska förnyas till ande och sinne ( Efes 4: 20-24) och växa till i kunskapen om Gud (Kol 1:9-10), och som Paulus skriver : 15 Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. 16 Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del. (Efes 4: 15) .

 

 

 

Men, samtidigt är det ju så att Gud har skänkt oss allt i sin Son Jesus Kristus (Rom 8:31-32),  och att få leva i gemenskap med honom innebär att få leva i hans fullbordade verk :Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, 31 för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren. (1 Kor1). Paulus skrev senare i sammma brev:  Därför skall ingen berömma sig av människor, eftersom allting är ert, 22 det må vara Paulus, Apollos eller Kefas, det må vara världen, liv eller död, nutid eller framtid. Allting är ert. 23 Men själva tillhör ni Kristus, och Kristus tillhör Gud. (kap 3).

 

 

 

Det finns många fler exempel på detta i Skriften. I Kristus själv har allt vi behöver.  Ändå stiger ropet  från så många kristna i lovsång och bön: vi vill ha mer av dig Gud, mer av dig Jesus….Är det berömvärt fromt att be och begära mer av Gud på det sättet? Vill man ha andliga upplevelser, ”känna” Guds närvaro på ett särskilt sätt eller kanske se honom verka mer konkret? Gud är ju rent faktiskt redan närvarande genom sin helige Ande i oss, i församlingens liv och i världen för att föra människor till . Gud vill att människor ska omvända sig och tro, bli uppbyggda och förvandlade av hans Ande och Ord.

 

Vad man längtar efter är väckelse på det sätt man läst om i historien, att kyrkor fylls av sökande människor som möter Jesus till frälsning, att mirakler sker, att påtagliga förändringar kan märkas i hela samhället när Gud verkar. Det vill vi ju alla, men frågan är hur den andliga situationen ser ut för vårt land, vad Herren säger om den. Hur ska vi be och agera för att få se en riktig väckelse?  Det är naturligtvis ingenting vi kan åstadkomma, men förutsättningarna för en sådan beror b la på vår överlåtelse till uthållig bön. Mycket mer finns att säga om detta.

 

 

+++

 

 

Ur ett bibliskt perspektiv kan man lite tillspetsat, och med glimten i ögat, säga att människans brist på förnöjsamhet började i Edens lustgård. Det var ju naturligtvis oviljan att tro på och hålla sig till det Gud sagt som var själva orsaken, ursynden. Men varför var de inte nöjda med vad de hade fått av Gud? De fick ju leva i hans närhet, som hans barn och tjänare.

Begäret efter mer resulterade i att de gick över gränsen för det Gud sagt och tillåtit. De trodde på lögnerna från det intelligenta andliga väsen som uppträdde i ormens skepnad om att bli som Gud själv med kunskap om gott och ont, och att de inte behövde dö om de bröt mot Guds befallning.

 

 

Lögnen var lögn då och är det än, liksom Guds sanning fortfarande är absolut sanning, och dessutom gäller för evigt. De dog andligen, när de skildes från kontakten med Gud. Men hela historien, som samtidigt är Guds frälsningshistoria, visar hur han gjort allt för att få oss tillbaka till sig genom sin Son och pånyttfödelsens mirakel när vi tror och bekänner honom som Herre. Vi får nytt liv genom Jesus och återställs i rätt relation med Gud, som alltid genom tro, tillit och lydnad. Det är vad som gäller för oss från början, att vi tror, håller fast vid det Gud sagt.

 

 

Varför nöjde de sig inte med att vara skapade i Guds avbild? Kan människan bli mer, ha en högre status och position? Varför ville människan bli som Gud, få makt genom kunskap och bli herre i sitt liv? De hade ju redan allt de behövde,  som skapade och älskade av Gud. De levde i en perfekt miljö med en stor uppgift framför sig.

Begäret efter mer, bristen på förnöjsamhet, att leva i trons lydnad till det Gud redan sagt och gjort, kan alltså sluta i felaktiga prioriteringar och leda bort från Gud. Man vill lägga något till det man har, något utöver det Gud stadfäst som gränserna för hur han verkar.

 

 

Rent teologiskt visar det sig hos kulter, sekter som lägger till någons ”uppenbarelser” i skriftlig form som tillmäts samma betydelse som Bibeln( t ex Mormons bok, Jehovas Vittnen med sin egen felaktiga bibelöversättning). Men det finns även kristna i olika samfund som tycker det är förenligt med sin kristna tro att ägna sig åt yoga, enneagrammet och liknande.

 

Man kan alltså ställa samma fråga idag: varför behöver vi något mer än det som är oss givet i Guds Ord, Andens närvaro och verkande? Vi är ju i Kristus, och har därigenom del i Guds fullhet, Han är vår rättfärdighet, vår frid, vår läkedom, helgelse, vishet, kraft. Han fyller alla våra andliga behov, och hjälper oss att leva i en komplicerad värld rent.

 

 

 

Det Gud uppenbarat om sig själv är fullbordat i och genom Jesus Kristus och behöver inga tillägg.  Den rika skatten är oss given i Guds ord.  Där finns allt vi behöver veta om Gud, oss själva och världen, för att bli frälsta och leva som hans folk.

 

 

I kristna sammanhang talar man ibland om hyperkarismatiker som i sin strävan efter mer andliga upplevelser beträder tveksamma och till och med farliga områden som gränsar till det ockulta. Man berömmer sig av extraordinär kunskap, syner, tilltal, talar om änglar, förhöjda medvetandestillstånd av Guds närvaro osv, som är helt främmande för sund tro och innerlig, men nykter andlighet.

 

Dessa fenomen har funnits med från början i kyrkans liv. Paulus tar upp detta i sina brev. Det kan gälla judaiserande eller  förgnostiska tendenser.

 

 

Allt kan bli fel, även lovsång som ska vara en ren och helgad tjänst att tillbe och prisa Gud , bönen och förbönen, förkunnelsen, gudstjänsten, om det används för att tillfredsställa människans behov av det extraordinära, av begäret efter upplevelser. Vi behöver kanske inte be om så mycket mer av Gud utan istället bevara och använda det han redan gett oss, bereda plats för honom och lyssna in vad han vill göra. Det handlar också om att vi förminskas och han växer till, att vi helgas så att hans Ande kan verka utan att vi står i vägen med våra för stora egon.

 

 

 

 

 

 

 

++

 

 

 

 

Rubriken väcker säkert olika reaktioner för att människor har olika förförståelse om vad som avses, vad det betyder. Det är egentligen en för bred term eftersom det omfattar allt från paranormala och ockulta fenomen, folkliga föreställningar om andeväsen och religioner till den andliga verklighet som beskrivs i Bibeln. Jag ska belysa olika sidor av detta, men särskilt just utifrån BIbeln och kristen tro.

Det är just genom Guds ord som vi får måttstocken på den sanna ,sunda och välsignade andlighet som Gud erbjuder och vill att vi ska leva i. Den ger också mallen som hjälper oss att skilja sanning från lögn och bedrägerier. De andliga manifestationer som inte överensstämmer med Bibeln och som har Jesus Kristus i centrum vet vi inte är från Gud. De är istället skadliga i längden och leder vilse, även om det till en början kan finnas bra och lockande inslag. Vi måste erkänna Guds auktoritet på området och tro på det, bara han vet vad som är sant, bra för oss och som verkligen bygger upp vår invärtes människa.

Det övernaturliga har alltid haft en lockelse på människor, vilket i vår tid är övertydligt i den kommersiella marknaden i form av spådomskonst, seanser, medialitet och alla andra ockulta manifestationer av olika slag. Det finns frekventa övernaturliga fenomen inslag i de stora religionerna, även de s k monoteistiska religionerna, judendom och islam. Där vördas framför allt heliga män som anses ha speciella krafter, platser och föremål som anses extra laddade med andlig energi.

I modern tid där rationellt tänkande och tro på vetenskap och fakta prisas , vilket också inneburit en långtgående sekularisering borde andlighet inte vara så viktig. Det visar sig dock att detta behov hos människan är intakt, men samtidigt är det som den engelske författaren och apologeten G K Chersterton uttryckte det, (berömd för sin slagfärdiga humor och förmåga att formulera djupa saningar i korta meningar: ”När människor slutar tro på Gud betyder det inte att de inte tror på någonting, utan att de tror på vad som helst.”

Man tar till kristaller, tarotkort, affirmationer, mediala guider, alla slags självförbättringsmetoder för att bygga upp sitt jag, sitt inre gudomliga jag med.

Det finns naturligtvis ett genuint andligt sökande i botten efter Gud ytterst sett, men man hamnar snett i sin längtan och sina akuta behov av snabb hjälp. Människor är vilsna och sargade, och de kommer tyvärr inte till Jesus med sina problem av många olika anledningar, t ex okunnighet, ovilja, blockeringar mot kristen tro och församling. När man slutar ha en genomtänkt och mogen tro på Gud och Bibeln fylls det tomrummet av det som newage i vår tid erbjuder och så tar var och en tar till sig det som passar en själv. Det är individualism och personlighetsutveckling/förbätring som står i centrum, man griper tag i nästan vad som helst för att få något att hålla sig till i en svår och okänd värld. Man bygger också upp sitt liv som ett lyckat projekt med kontroll över vad som sker och egenmakt att påverka och styra.

+

Varför har det övernaturliga haft en stark dragningskraft i alla tider? Det finns nog flera svar. För det första kanske just för att vi är skapade av Gud till hans avbild för att leva i gemenskap med honom. Vi är designade av Gud för att leva inte bara i den materiella världen utan också vara hemmastadda i den andliga verkligheten, Guds verklighet. Vi är alla andligt döda, skilda från Gud genom synden, och när vi omvänder oss och tror på Jesus Kristus får vi förlåtelse och liv från Gud. Vi föds på nytt av Guds Ade i vår ande och kan så få kontakt med Gud själv. En människa som inte överlämnat sig till Jesus och har hans beskydd och vägledning söker hjälp eller upplevelser i den alternativa verkligheten, där andra andemakter än Guds goda Ande är verksamma. De kontaktar andevärlden och möter dessa bedrägliga makter, som ger sig ut för att komma med ljus, upplysning, frid och kärlek.

För det andra av ren nyfikenhet och för att man vill veta något om framtiden, eller man vill få andekrafter att bemästra sitt liv och påverka omständigheter och andra människor. Man anar att det finns något mer än det rent materiella och söker frid, trygghet i en osäker värld som är svår att leva i och få överblick över.

Det handlar även om identitet, vem man egentligen är, ett sökande efter sig själv djupast inombords och kanske även något gudomligt.

Det beror säkert på avsaknaden av en kristen tro som ju faktiskt vilar på ett övernaturligt fundament, Bibelns vittnesbörd om Gud och det övernaturliga. Per definition är det Gud gör utanför, över det naturliga. Vi är ju skapade för att leva i gemenskap med Gud, alltså ha kontakt med det övernaturligas källa. Det har säkert saknats sund undervisning om vad Guds ord verkligen säger om den helige Andes kraft och gåvor, hur Gud genom historien verkat genom tecken och under. Därför har det historiskt nästan alltid funnits ett parallellt spår med folktro, föreställningar utanför den kristna tron i länder som haft mission. Det verkar alltid finnas rester kvar av den gamla religionen vid sidan av kyrkans lära, och ibland uppblandad i den. Människors behov av hjälp och vägledning har inte blivit mötta, och så är det tyvärr än idag. En stor del av Kyrkan är avvaktande eller skeptisk till denna viktiga del av BIbelns undervisning om detta.

+++

Först måste vi definiera vad det betyder. Det handlar alltså om utomvärldsliga företeelser som inte kan inordnas under naturlagarna, i den naturliga ordning vi empiriskt kan iaktta och även undersöka vetenskapligt. Det är något utöver, mer än, det naturliga. Vi ser ju bara det vi kan uppfatta med våra fysiska sinnen av vår omvärld och därför måste det som sker på det övernaturliga planet förmedlas på ett annant sätt. Mer om det längre fram. Det finns en åskådning, naturalismen med rötter och påverkan från materialismen som hävdar att bara materia finns. Man avfärdar förekomsten av en annan verklighet än det synliga världen. Då får man också svårt att förklara många andliga erfarenheter.

Skillnaden mellan den ende sanne Guden, Skaparen och Herren över allt och alla, är att Han är Ande och totalt annorlunda än sin skapelse, det materiella universum (visserligen med människan som både är besjälad materia och har en ande, som Guds avbild). Som suverän Skapare kan han verka i sin skapelse men alltid utifrån sin heliga och rena natur. Han gav människorna frihet och respekterar den när han verkar mitt ibland dem i världen. Från Guds sida finns inget tvång, annat än hans intensiva kärlek ,som de som helt gett sig åt honom menar är så överväldigande att de är ”tvingade” att förmedla Kristi kärlek. Den onda sidan av andevärlden lockar först med falska förespeglingar, kraft, helande, framgång, makt, välbefinnande, men tvingar sedan offren att stanna i deras grepp.

+++

Den goda och den onda sidan i andevärlden.

+++ Först vill jag nämna en bibelforskare som betytt mycket för en ny förståelse av vad Bibeln verkligen säger om det övernaturliga utifrån dess egen kontext. Hans namn är Michael S Heiser och jag rekommenderar hans böcker och podcast mycket varmt. Det finns även åtskilliga föredrag på YouTube att lyssna till. I ”The Unseen realm” och The Supernatural” lyfter han fram de många bibelsammanhang som handlar om den andliga världen. +++

Gud själv, hans himmelska härskara som består av en hierarki av höga andefurstar, ärkeänglar, änglar, är naturligtvis den goda osynliga, himmelska verkligheten. Gud Fadern, Sonen och den helige Ande, är inte ensam. Han valde att skapa andliga varelser som skulle utgöra hans himmelska familj. Gud kallas Herren Sebaot, härskarornas Gud. Han har oräkneliga skaror av änglar som lyder och utför hans befallningar och verkar hans vilja. Det är hans entourage, hans hov, hans himmelska rådsförsamling, ”divine council”. Gud ville också ha en jordisk familj när han skapade Adam och Eva

+++

Den onda sidan utgörs av satan och andra fallna änglar i en slags hierarkisk ordning. De existerar genom förnekelse av Gud och hans ord, genom lögn, ondska, förvridna tankemönster, och drivs av en ond vilja att ödelägga och förstöra Guds skapelse. De är anti-Gud, anti-Kristus, anti-Helig Ande, anti-mänsklighet. Satan kan bara använda det som är för att förstöra, men aldrig skapa själv. Han förvränger, förvrider det Gud sagt, det som ÄR, som är sant. Han är en intelligent andlig varelse som vet en hel del om Gud men inte ville erkänna Guds suveräna auktoritet och böja sig under den Högste som den skapade andliga varelse han är och var. Alla typer av andevarelser är skapade av Gud för att tillbe och tjäna honom, liksom människan skapades av Gud för att ta emot liv och kärlek från honom och tillbe och tjäna endast honom. Jesus kallar den fallne ängeln, den ursprunglige rebellen, för lögnare från begynnelse, tjuv, mördare. Det är hans sanna väsen även om han uppträder som ljusets ängel för att bedra med positiva ord.

Men satan utformade en alternativ verklighet där han försöker lura människor in i sin maktsfär med allt som kan se bra ut: kunskap, särskild den dolda höga kunskap som bara utvalda får del av, egenmakt över sitt liv genom olika slags metoder (affirmationer för att bygga upp sitt ego och få det man vill ha och talar ut, kunskap om framtiden genom spådom, kontakt med andevärlden genom ”guider”, som är förkläda demoner, olika fysiska manifestationer som verkar skapa ett välbehg för stunden osv.

Vi kan lära oss mycket av BIbelns första kapitel där det för mänskligheten avgörande händelserna återges. Gud var före den stora katastrofen (syndafallet, upproret) närvarande med sina änglar i Eden, som var hans boning och platsen för hans administration. I biblisk kontext framställs Gud som den store Konungen, som regerar och råder. Det är Hans Rike, det auktoritetsområde där Han bestämmer, styr och leder sin skapelse. VI vet att Guds vilja är alltigenom god, rättvis för sin skapelses bästa. Men som vi vet tog Gud en risk när han skapade änglar och människor med fri vilja att välja. Något annat hade egentligen inte varit möjligt om man verkligen tänker efter. Men vi skyller ibland på Gud för resultaten av val vi och andra gör som leder fel och slutar illa. Men vad hade vi varit utan vår värdighet som människor, den värdighet som yttrar sig i vår personliga integritet, i förmågan att väla, säga ja eller nej?

Gud ville att vi skulle älska honom av fri vilja, inte av tvång. Han själv är fullkomligt fri och binder ingen annat än genom att erbjuda sin kärlek, sitt beskydd, sin hkälp. Dock har Herren rättmätiga krav på varje människa som hennes Skapare att tro på Honom och välja att följa Hans väg, och inte göra sig andra gudar.

 

 

 

• 

 

 

 

Vad tror du denna bild föreställer? Om jag inte själv visste det skulle jag nog inte kunna gissa.

 

Det är faktiskt en illustration till Bibelns över 63 000 korsreferenser. Det är pastorn Christop Römhild och programmeraren Chris Harrison som arbetat med att skapa denna fantastiska illustration. Den visar just att Bibelns 66 olika böcker inte bara innehåller texter skrivna var för sig av olika författare under en tidsrymd av ca 1500, utan på denna bild ser vi att de hänger samman som trådar i en väv, som genom de många överlappande referenserna till varandra utgör både ett ändamålsenligt och vackert mönster. Man kan nästan säga att Bibeln är som en levande organism som hänger ihop, eftersom Guds Ord är ande och liv. Det är inte bara ord på pappersark utan levande ord, utandade av Gud själv, nerskrivna av många olika författare och redigerade på rätt plats, i rätt tid, för att förmedla det de var kallade att göra.

 

 

Mönstret som framträder i budskapet från det första kapitlet i 1:a Moseboken till det sista kapitlet i Uppenbarelseboken uppenbarar Guds storhet, kärlek och vilja att uppenbara sin räddningsplan för oss. I texterna finns alltså så många hänvisningar, korsreferenser till andra texter, vilket visar att det är Gud själv som inspirerade författarna att skriva just sin del , vilken Herren sedan fogade samman i denna helhet. NT:s författare refererar naturligtvis ständigt till GT eftersom Guds löften om frälsning fullbordades i den utlovade Messias ankomst.

 

 

De vita staplarna längst ner betecknar varje kapitel från början till slut i Skriften och bågarna betecknar varje kapitel som hänvisar till andra kapitel eller som citeras i sin tur.

 

 

Jag återkommer till det man kallar metanarrativ, alltså att det finns en övergripande berättelse som ger mening, sammanhang och syfte med de enskilda texterna, i detta fall Bibelns alla böcker som på en metanivå (meta- ett grekiskt prefix eller förstavelse som betyder bakom, över, efter eller mellan) rymmer den stora berättelsen mellan och över varje enskild bok. Man talar ibland också om BIbelns röda tråd som löper från början till slut och som i olika slags texter vittnar om Guds plan att rädda sin förlorade mänsklighet.

 

Illustrationen visar ju just detta, att det mellan texterna och bakom dem finns ett tydligt syfte att förmedla den stora berättelsen om Gud, hur han älskar oss och vill få oss tillbaka till sig.

 

 

 

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Del I

 

 

Vissa böcker i Bibeln blir man aldrig färdig med och man återvänder till dem för att kanske förstå dem bättre. Jobs bok är en sådan för mig, frågorna har alltid varit  fler än svaren. Det är fascinerande att läsa en så gammal bok, en av de äldsta i Bibeln, som tar upp så ständigt aktuella frågeställningar. Det är egentligen den eviga frågan om varför onda saker drabbar goda människor.  Den har tolkats på så många olika sätt, och  jag gör en liten sammanfattning av det jag själv läst och lyssnat mig till.

 

Författaren till Jobs bok visste vad han gjorde när han redigerade innehållet, som troligtvis handlar om en person som verkligen levt, antagligen på patriarkernas tid, men vi vet inte. Att boken räknas till Vishetslitteraturen och inte till de historiska böckerna ger en klar indikation om hur vi ska läsa den. Som alltid gäller det att förstå vilket övergripande budskap vi kan lära oss av den, och inte övertolka, läsa in senare kunskaper eller överbetona detaljer ur sin kontext.

 

 

Det finns två stora block i GT, det ena handlar om Israels utkorelse som förbundsfolk till Gud i de historiska böckerna och profetböckerna , om  löftena till dem om landet och deras historia där. Det handlar om Lagen, som gavs til folket, och varningarna för att avfalla och tillbe främmande gudar.

 

 

Det andra blocket omfattar vishetslitteraturen, alltså  Ordspråksboken, Predikaren, Job, och där finns inte kopplingen direkt till Israels folk och förbundet med Gud. Det finns istället  allmänna levnadsregler och även hänvisningar till skapelsen, t ex Ords 8. Där framgår att man menade att Visheten finns inbyggd i själva skapelsen och att den som följer de moraliska regler som Gud Skaparen lagt ner där och i vår mänskliga natur, går det väl. Det handlar om att leva vist och klokt efter de regler och moraliska lagar som Gud inrättat sin skapelse efter.   

Gud skapade världen på så sätt att den som följer de tidlösa råden blir välsignad och får ett gott liv.  Visheten är därför  universell, alla människor söker vishet för sitt individuella liv och för kollektivet , samhället. Det uttrycks i tänkespråk, levnadsregler, ordspråk, livsråd,  som funnits i alla tider och  kulturer och som finns än idag.  Man såg rättfärdigheten rent proportioneligt: den som är rättfärdig och gör goda gärningar ska belönas och inte straffas. Något annat sågs som ett  brott mot själva skapelseordningen, men Jobs bok komplicerar bilden. Det är inte så enkelt i praktiken som vi alla vet. Därför är den brännande frågan om lidandet lika aktuell nu som då.

I Bibelns psalm-och hymnbok Psaltaren, också skriven i poetisk stil, finns alla mänskliga uttryckssätt represeenterade, från svartaste och djupaste förtvivlan, till förtröstan, tacksägelse och hopp.

 

+++

 

I slutet av boken talar Gud Skaparen till Job, Han som med sin totala överblick och försyn leder och styr det som sker. Det är hans vishet som lyfts fram, efter alla de långa kapitel där Jobs vänner försökt finna lösningen till Jobs obegripliga lidanden. Det förstår inte Job, eller någon annan liten människa heller, som ofta inte ser längre än sin egen situation. Det handlar istället om att trots allt lita på att Gud  styr sin skapelse på bästa sätt, även om vi inte får veta vad som pågår bakom kulisserna.

Det är bara Skaparen själv som känner till allt som sker och dess orsaker, och vi har inte tillräcklig inblick i detta för att förstå varför saker sker. Det handlar alltså även här om tro och förtröstan på Gud, trots lidanden och svårigheter. Tro trots lidande, tro tack vare Guds nåd och godhet. Det är ett tema som återkommer i Bibelns alla böcker. Guds eget folk går igenom svåra prövningar och lidanden, men de vägrar ge upp sin tro på Gud. De vet också att verkligheten är mer komplicerad och sammansatt, och därför för oss i sin helhet obegriplig.

 

 

+++

 

 

Huvudpersonerna är alltså Gud själv och Åklagaren, Job och hans vänner samt Elihu som kommer in sent i berättelsen och lite oväntat. Det är ett relationsdrama på många sätt, en iscensatt dramaturgi för att formulera en slutsats.  Det handlar dels om Gud och Åklagaren, hur Gud har full kontroll och inte låter honom gå längre än han bestämmer i att pröva Job med svåra lidanden. Den största delen av boken består av dialogerna, (eller snarare monologerna!) mellan Job och hans vänner. Det är flera tal hållna i hög poetisk stil, medan prologen och epilogen är på ordinär prosa.

Vännerna representerar olka sätt att förklara det oförklarliga, hur det kan komma sig att den rättfärdige straffas och lider. Gud ska ju löna den fromme, gudfruktige, rättfärdige genom att välsigna, och straffa den onde, ogudaktige. Hur ska man hantera det faktum att det då går den ogudaktige väl medan den rättfärdige lider? Det är alltså redan här som teodicefrågan ställs på sin spets. Frågan är hur vi ska förstå det eventuella svaret..

 

 

 

Boken inleds med den märkliga dialogen mellan Gud och Åklagaren.  Vad som pågår i den osynliga andliga världen är något som Job aldrig får veta. Men slutet gott, allting gott. När Gud själv till sist talar i bokens sista kapitel blir Job så tagen att han böjer sig och tar tillbaka allt han sagt. Gud välsignar sedan slutet av Jobs levnad mer än början.

 

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

 

Del II

 

 

Först några förtydliganden och sammanfattningar innan jag i nästa del går in mer på detaljer i texten i nästa del. När jag i inledningen nämnde Jobs rättfärdighet så var det i den vidare bibliska betydelsen av en människa som helhjärtat vill gå Guds väg,  som den beskrivs i Vishetslitteraturen. En vis, klok och förståndig människa skulle leva i samklang med Guds ordning, välja att aktivt göra det rätta, goda och sanna.

Den rättfärdighet (på hebr צְדָקָה (tse.da.qah) som kommer av tro אָמַן (a.man) och som Abraham är den förste som beskrivs ha, är något annat.  Den är ju ett svar på Guds direkta agerande när han sluter förbund med Abraham och ger honom stora  löften som påverkade framtiden för Israel och i förlängningen alla folk, och som fullbordades när Jesus Kristus kom in i världen med Guds frälsning. Det är viktigt att se vilka ord som används i grundtexten för att inte läsa in teologi som utvecklades och formulerades senare. Vi får läsa Jobs bok som den unika bok den är, för vad den är och säger, och försöka förstå den så bra som möjligt.

 

Den rättfärdighet som utmärkte Job och som prisades av Gud själv var: Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from (תָּ֧ם) och rättsinnig (וְיָשָׁ֛ר), ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. (1:8, 2:3 ).

Dessa ord betecknar dels en helgjuten vilja att leva moraliskt rätt, och konkreta goda, rätta handlingar. Job fruktade Gud och undvek aktivt det onda. Han visade sin gudsfruktan i omsorgen om sina barn b la, när han offrar i deras ställe om de skulle ha syndat. Han var ivrig och överlåten att göra rätt. Det är också något han vidhåller i samtalen med sina vänner, att han vet med sig i sitt samvete att han gjort rätt, att han inte syndat. Gud håller ju med Job om detta och han är vred på vännerna som talat illa och felaktigt  om Honom.   Kap 42: Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: ”Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.

 

Job ville inte synda, och inte heller att hans familj gjorde det. Han vägrade också att förbanna Gud, dvs säga något ont om Gud. Han gjorde det inte heller i sina värsta stunder av sorg, förtvivlan och olycka. Vad han däremot gjorde utan att Herren menade det var fel, var att uttrycka hela sin smärta inför Gud, ropa ut sina varför. Det är något vi känner igen från Psaltaren, där det är vanligt med sådana utgjutelser av tvivelsfrågor, rop om att Gud inte ska dölja sig utan svara i nöden. Det är alltså något som Gud förstår och inte fördömer på något sätt.

Därför var han också så välsignad med en stor familj, materiell rikedom, anseende, välgång. Det var så man förstod det hela : en människa som Job blev välsignad av Gud, det var själva tecknet på Guds favör. Det var ett utslag av den osynliga moraliska lag som styr universum, att den går den gode väl och den onde illa. Boken problematiserar denna tanke kan man verkligen säga. I Jobs fall stämmer det verkligen inte. Hur kunde han som rättfärdig drabbas av så mycket ont, sådana förbannelser, sådana förluster, sjukdom , fattigdom, olycka? 

 

+

 

 

 

 

Gud kallar Job för ”min tjänare”, vilket beskriver en relation. Gud kände väl till Job eftersom han i allt var from, rättsinnig, fruktade Gud och undvek det onda. Han svar också Job till slut, vilket säkert var det viktigaste, att Gud svarade honom personligt, även om det inte  gav några direkta svar på Jobs frågor, undringar och böner. Det var som hans Skapare och Herre, universums allsmäktige uppehållare som han talade. Mer om det längre fram. Men relationen höll genom alla prövningar och lidanden för Job och Gud välsignade slutet av hans levnad mer än början. När Herren till sist  talar reagerar Job på det enda sätt som det  anstår oss människor:

Kap 42Job svarade Herren och sade:

2 Jag vet att du förmår allt, inget som du beslutar är omöjligt för dig.

3 Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd? Jag har ju ordat om vad jag ej begrep, om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod.

4 Lyssna nu, så vill jag tala.

Jag vill fråga dig,

och du må ge mig kunskap.

5 Förut hade jag hört talas om dig,

men nu har jag sett dig

med egna ögon.

6 Därför tar jag tillbaka allt

och ångrar mig i stoft och aska.

 

 

 

 

+

 

 

 

 

Nu får ju inte VARFÖR-frågorna alltid svar, men vi får ju ställa frågorna och  själva texten inbjuder till en reflektion över varför Gud ingick den här överenskommelsen med Åklagaren (שָׂטָן satan, som betydet motståndare). Var det för att bevisa att Job inte levde rättsinnigt för att få ut något av det, få lön för sin fromhet i form av välsignelser? Vad ville Gud i så fall visa åklagaren och varför behövde han göra det ? Att hans tjänare älskar och tjänar honom för vad han är och inte enbart för vad han ger och gör? Visste han att Job skulle klara provet? Vad skulle hänt om han inte gjorde det? Då hade antagligen inte boken funnits i vår Bibel. Författarna visste som sagt vad de gjorde eftersom de alla var ledda av Guds Ande och Gud i alla de olika böckerna vill lvisa oss något särskilt, lära oss något om vem han är, och vilka vi är.

 

Det var ju Herren själv som tog initiativet till konversationen med åklagaren. Det kan vara ett utsökt litterärt stilgrepp att lägga upp berättelsen så här, för vem kan egentligen veta vad som pågick i den andliga världen mellan Gud själv och en av ”Guds söner”הָאֱלֹהִ֔יםבְּנֵ֣י, bene elohim (  mer om det senare). Det kan ingen människa veta.  Man kan förstå det som ett litterärt stilgrepp för att ställa scenen i ordning för Jobsdramat. Varför skulle Gud berömma sin tjänare Job och sedan låta sig bli utmanad av åklagaren att testa honom? Gud måste ju ha vetat att הַשָּׂטָ֖ן, ha satan, skulle ifrågasätta honom. Det är märkligt, men man får som sagt komma ihåg att Jobs bok är en mycket gammal hebreisk skrift i den poetiska genren, och att den inte har samma teologiska relevans som torahn eller profeterna i GT, eller de nytestamentliga skrifterna.

Upplägget i boken påminner lite om apokalyptisk litteratur där det sker två prarallella förlopp, ett på den himmelska där Gud har full kontroll och styr skeendet, ett på den jordiska nivån där svåra och oförklarliga saker händer.  Prologen och epilogen är ju avgörande för att dels förstå Jobs situation och hans tal, dels de långa talen av vännerna.

 

Det var hur som helst satans  verk som åstdkom en så förfärlig förödelse i Jobs liv. Det är inte den satan vi känner som fiende till Gud och människor, som utvecklas senare och framför allt blir tydligare när Jesus själv talar om honom.  Gud gav sin tillåtelse till det, men med bestämda gränser. Det onda kom inte från Herren alltså, inte direkt i alla fall. Han lät det onda drabba Job, men b la med målet att ge honom tillbaka det goda i överflöd. Job klarade de hemska prövnigarna och lärde dessutom känna sin Gud på riktigt, inte bara genom det han hört, utan med egna ögon.

 

 

 

 

 

Del III

 

Jobs bok hör som sagt hemma i Vishetslitteraturen som förmedlar en allmän och fundamental vishet om hur man ska leva rättsinnigt, gott och klokt. Då ska det gå en väl, vilket visserligen är sant, men inte hela sanningen. Der är just detta som boken tar upp går och visar att det inte alltid är så enkelt. Det finns mycket vi inte förstår om varför den rättfärdige ändå får lida och att i den här världen händer saker som visar att livet inte är rättvist, men Gud verkar bakom allt det som sker och har full kontroll och ger till slut upprättelse och seger över det onda.

Det handlar ytterst om hur Gud i sin fördolda vishet både kan styra och verka sin vilja i allt som sker. Det kommer till sist an på att vi förtröstar på honom i allt, genom allt. Vi kommer inte att få förklaringar eller svar på alla våra frågor för att det är för komplext, bara Gud vet. Men Gud svarade Job till sist, och det var detta som förändrade hela situationen. Gud svarar också oss idag, genom sitt Ord, sin personliga närvaro, sin hjälp genom andra människor.

 

Jobs vänner försökte göra det till en ekvation där Guds rättvisa och den rättfärdiges liv var exakt proportionerliga. De ville få honom att erkänna någon synd för att Gud återigen skulle kunna välsigna honom med rika gåvor. Men Job var verkligen oskyldig på det sättet att han inte hade någon begått någon uppenbar synd och inte heller ville göra det, av hans beteende att döma. Därför gjorde vännerna våld på hans samvete och i sin stora upprördhet över detta försvarar han sig mot detta. Det handlade inte bara om att få den materiella välsignelsen utan om det som var rätt, sant och gott i relation till Gud.

Det finns visserligen en del allmän vishet också i deras tal, även om de går för långt i sin självsäkerhet och onyanserade övertygelse om orsak och verkan när de menar sig försvara Gud och försöka få Job att erkänna att han inte är oskyldig. De första sju dagarna sattvännerna tysta i sympati och gjorde en god gärning, men när de började hålla sina långa tal  lade de tunga stenar på bördan när de försökte tvinga honom att bekänna sin synd. Det måste ha sårat honom djupt och det var efter det att han på Guds uppmaning bad för sina vänner som Herren upprättade Job. Och Herren gjorde slut på Jobs olycka när denne bad för sina vänner. Herren gav Job dubbelt upp mot vad han förut hade haft (Kap42).

Det är talande, dels när det gäller hur vi ska förhålla oss till varandra när vi lider och genomgår prövningar, dels att vi till sist ändå måste be för dem som sårat oss. Vi ska inte vara för snabba med att uttala oss om varför någon drabbas, för vi vet helt enkelt och har inte hela bilden.

Så har vi denne märklige Elihu som dyker upp sent i boken utan någon presentation (Kap 32-37). Han är ung i jämförelse med de äldre och väldigt självsäker när han lägger ut texten om dessa svåra ting, men samtidigt lyssnar han ändå noga på Job och har mycket klokt att säga. Elihu har en annan förståelse av vad som sker än vännerna Zofar , Elifas och Bildad. Han menar att Jobs synd består i hur han reagerar i sina prövningar när han ifrågasättar Guds handlande, snarare än att hans svåra omständigheter är ett resultat av synd. Han ser åtminstone inte lidandet som ett straff för syndiga handlingar. Det Job råkar ser ut som en förbannelse, den totala motsatsen till den välsignelse Gud öser över sina trogna tjänare. Det är även Elihu som för fram tanken om människans behov av en medlare , se texten i slutet!

Job genomgår en inre förändring mot större ödmjukhet och förståelse för  den lidande människans dilemma och svårigheter. Han hade ju tidigare vad vi vet  blivit skonad från lidande och kunde av egen erfarenhet inte känna och veta hur de människor hade det som han var god emot. Han framstår mer och mer som den rättfärdige som lider.

 

En viktig insikt i boken kanske ändå är den att Job anar att han och alla människor behöver en medlare mellan sig och Gud. Det uttrycket Job själv här:

Kap 16: Se, redan nu har jag i himlen mitt vittne,

i höjden min försvarare.

20 Mina vänner bespottar mig,

mitt öga fäller tårar inför Gud.

21 Må han skaffa rätt

mellan man och Gud,

mellan ett människobarn

och dess nästa.

 

 

 

 

 

Allt samverkade ändå till det bästa för Job för att han inte släppte taget utan höll ut i trons förtröstan, uttryckt b la i dessa kända ord: Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet. Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.(19:25).

 

I Jakobs brev i NT kan vi läsa följande: Bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att lida och vara tåliga. 11 Vi kallar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut gjorde med honom. Herren är rik på kärlek och barmhärtighet. (5:10).

 

Det sista kapitlet berättar att Herren gjorde slut på  Jobs olycka och välsignade slutet av hans levnad mer än början. Han fick tillbaka alla de yttre välsignelserna. Men han som trots allt genomgått enormt stora förluster, kanske ändå hade kvar ärr till kropp och själ. Slapp han posttraumatisk stress därför att Gud talade till honom och upprättade honom? Det kan man fundera över..

 

Är det b la vad boken vill att vi ska förstå? I en komplicerad värld med oförklarliga olyckor, lidanden, prövningar så fanns redan på den tiden en aning om att en medlare, en förlossare behövdes för att komma med den slutgiltiga lösningen på människans dilemma. Hon behövde en medlare, en förlossare (19) . Vi som har facit i handen utifrån Bibelns samlade vittnesbörd  vet att Jobs och alla lidande människors längtan och hopp fullbordades i Jesus Kristus. Han är Förlossaren som bringade evigt liv till sitt folk och full  Gud  omintetgjorde genom honom döden, det onda och synden och ska till sist ge full frälsning. Det är en absolut garanti vi har, vilket dock inte undanröjer våra lidanden i den här världen. De är kvar, och ännu mer för Jesu efterföljare som förföljs och dödas. Gud är dock med oss alla på ett särskilt sätt genom sin Ande och hjälper oss.

 

 

Kap 33: Om det finns en ängel hos henne,

en medlare, en av tusen,

som förkunnar för människan

vad som är rätt,

24 då förbarmar sig Gud över henne

och säger:

”Rädda henne

från att fara ner i graven,

jag har funnit lösen för henne.”

25 Då får hennes kropp

ny ungdomskraft,

hon blir på nytt

som i sin ungdoms dagar.

26 Hon ber till Gud

och han har behag till henne,

hon får se hans ansikte med jubel.

Och Gud återger människan

hennes rättfärdighet.

 

 

Jesus själv kommenterade den eviga frågan om lidandet i Joh 9, i sitt svar till lärjungarna om den blindfödde, om det var han eller hans föräldrar som syndat. Han upplöste frågan om varför. Vi får inte veta orsakerna eller förklaringar till lidandets varför i det förflutna eller nuet, men Jesus pekar på en lösning, på framtiden: Guds gärningar skulle uppenbaras på honom (Joh 9:1-5). För den blindfödde gjorde Jesus ett helandemirakel, kanske också som ett tecken inför det judiska folket.

Med dig och mig, med oss alla individuellt, handlar Gud efter sin vilja, men alltid med målet om full upprättelse och frälsning. Om inte i denna värld, så präglad av lidande och brist, så hemma hos sig i evigheten. Det är alltid Gud som har det sista ordet och det ordet är liv, kärlek, nåd, välsignelse och läkedom. Det livet är i hans Son, som vi får tillhöra i idag. Jesus är den korsfäste Frälsaren som vet vad lidande är och som uppstod för att ge oss hopp om uppståndelse och liv. Han älskar oss och är oss så nära i vår personliga nöd och i våra prövningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvällarna blir kortare, vi börjar ana höstmörkret så här års och vad som väntar oss efter en vår och sommar fylld av ljus, naturupplevelser och vila. Det fortsätter också att mörkna över världen och de är lätt att känna sig överväldigad av allt som sker, även om vi vet att mitt i allt som sker har Gud full kontroll. Våldet fortsätter ökar, det finns svåra missförhållanden i vårt land och i många andra länder med förtryck, sociala spänningar och fattigdom, naturkatastrofer, fruktan och maktlöshet som sprider sig, pandemi, förföljelse av troende, osv osv. Det är precis som Jesus förvarnade oss om att det skulle bli. När detta sker, och ännu mer när avslutningen på denna tidsålder närmar sig, kan vi fortsätta lita på Herren i allt. Han är med och hjälper oss i nöden och döden.

 

Lukas version av Jesu tal om den yttersta tiden rymmer följande mening: Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig.”(21:28). Vi vet att allt det svåra som kommer att ske leder fram till Jesu återkomst, vilket är vårt stora hopp, vår framtid. Vi lever för Guds rike, för vårt korta liv här, hur både härligt och förfärligt det kan vara, är inte allt. Naturligtvis gör vi det bästa vi kan och tjänar Herren i förbön, hjälp till nästan och evangelisation

 

Men många har det svårt och vi måste hålla ut i förbönen för dem och för varandra. Det finns stora behov och allvarliga böneämnen och mycket kan verka för svårt och nästan hopplöst, men för Gud ÄR allt möjligt och han vill att vi håller ut i bön. Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, 21 hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen. (Efes 3:20).

 

Några bibelord:

 

 

Ja, om än bergen vika bort och höjderna vackla, så skall min nåd icke vika ifrån dig och mitt fridsförbund icke vackla, säger HERREN; din förbarmare. (Jes 54:10).

 

 

+++

 

+

 

Jesus sade:  Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås. (Mark 13:31).

 

+

 

 

 

Några tankar

 

Så mycket vi förblir i Kristus har vi kärlek, frid, glädje. Han är Guds fullhet, han är vårt liv, allt vi behöver här på jorden och i evighet. Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig själv, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen. (Kol 1:19-20).

Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, 17 att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. 18 Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet 19 och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.  (Efes 3:16.19).

Utanför honom är andlig tomhet, som man försöker fylla med dåliga substitut. I oss som är födda på nytt av Guds Ande har Gud själv tagit sin boning. Det är stort, större kan människan inte bli än att vara Guds älskade barn, för Jesu Kristi skull. Gud den Helige bor i oss genom sin Ande tack vare att Jesus dog för att tvätta oss rena, ta bort vår synd. Vår kropp är ett tempel åt den helige Ande. Vi är helgade åt Herren, tillhör honom.

+

 

 

Guds frid är en aktiv kraft i vårt liv som bevarar vårt hjärta och våra tankar i Kristus Jesus. Gud skapade den friden genom Jesus försoningsdöd, och den står fast i evighet.

 

Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid ni är kallade till i en och samma kropp. (Kol 3:15)

 

Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. 7 Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. (Fil 4)

 

+

 

Gud vår Fader vill se något, helst mycket av sig själv i oss, som sina barn , känna igen sig själv, sin Son i oss. Låt oss därför förbli i Kristus!

Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn! Och det är vi också. Världen känner oss inte, eftersom den inte har lärt känna honom. 2 Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är. 3 Och var och en som har det hoppet till honom renar sig, liksom han är ren. (1 Joh 3:1)

 

+

 

2 Petr 1:16 -Apostlarna var ögonvittnen till Jesus majestät på förklaringsberget. Biblisk, tro, kristen tro grundar sig på ögonvittnesskildringar, i motsats till religiösa myter och legender. 

+

 

Synd är överträdelse av Guds bud. Gud satte gränserna för oss människor för att han är vår Skapare och har den unika auktoriteten att bestämma vad som är rätt , gott och sant, för vårt eget bästa. 

Den som överträder Guds goda bud skadar sig själv. Runt synden står OBS ! Farligt att beträda! Risk för döden. Så drastiskt är det faktiskt, synden lockar och drar men leder till mörker och död. Synden separerar oss från Gud och för oss på villovägar så att vi missar målet för för vårt liv, om vi inte hörsammar och tror det frälsande evangeliet om Jesus och omvänder oss.

 

Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. (Rom 6.23)

 

Det bud som gäller för oss är framför allt detta:

Och detta är hans bud: att vi ska tro på hans Sons namn, Jesus Kristus, och älska varandra så som han befallt oss. 24 Den som håller fast vid hans bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gett oss. (1 Joh 3:23-24).

 

Tro och kärlek alltså, det är väl lätt, eller?  Jag återkommer till detta längre fram.

 

 +

 

 

Vetenskapen svarar på vissa frågor om vår existens på ett biologiskt, fysiskt plan, men den kan inte förklara människans inre värld. Helheten är alltid mer än delarna, människans i sin helhet och komplexitet är så mycket mer än de kemiska processerna i hjärnan, än de materiella förklaringarna till vår existens.  Varje människa anar någonstans att det finns något mer, att vi är något mer än bara fysiska varelser som lever och dör utan mening och mål. Vi är ju skapade till Guds avbild och vår höga kallelse är att vara Hans folk, att medvetet leva inför Honom .

 

 +

 

Det kan vara svårt att tala om en mening i en tillvaro som verkar så styrd av tillfälligheter, slump, otur. Mening skapas i det pågående kampfyllda livet genom Guds närvaro i våra liv, den är inte givet utan vidmakthålles ständigt genom Guds försyn och nåd, vår tro och förtröstan. Gud är trofast i sina löften att vara med oss och ge oss allt vi behöver för att stå fasta och behålla tron i gemenskapen med Honom själv.

 

Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den rätte Guden, den trofaste Guden, som håller förbund och bevarar nåd intill tusende led, när man älskar honom och håller hans bud. (5 Mos 7:9).

Trofast är han som kallar eder; han skall ock utföra sitt verk. (1 Tess 5:24).

Men Herren är trofast, och han skall styrka eder och bevara eder från det onda. (2 Tess 3:3

Han skall ock göra eder ståndaktiga intill änden, så att I ären ostraffliga på vår Herres, Jesu Kristi, dag. 9 Gud är trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, vår Herre. (1 Kor 1)

Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast. (Hebr 10:23).

+