Den andliga kampen. I-III.

 

 

 

 

Livet är en ständig kamp på så många sätt för oss alla i olika situationer och skeden av livet  Förhoppningsvis består vår tro och förtröstan  genom alla kriser och vi kan säga som Paulus : Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron (2 Tim 4:7).

 

Till slut är ingenting viktigare än detta, att bevara tron hela vägen fram. Hur svårt det än är här på jorden, har det ett slut. Det gäller för varje enskild individ, församlingar och samhällen. Bara Guds verklighet, hans rike som vi på ett andligt sätt fått födas in i redan här på jorden, är det enda bestående, och kommer vid tidens slut att bli synligt i hela sin uppenbarade härlighet och makt. Men i tider av kollektiv smärta och sorg under krig och katastrofer, våld och förföljelse är lidandet så överväldigande i sin förskräcklighet att det är svårt att ta till sig och tro att det goda ska segra. Därför får vi bedja och lämna det till Gud, förutom de rent ekonomiska och praktiska saker vi kan göra för att lindra nöden.

 

+++

 

Här ska jag reflektera vidare över vår pesonliga situation och om den andliga strid vi befinner oss i. Detta är inledningen.

 

Vi har en andlig fiende som vill skada oss så mycket som möjligt. Han går särskilt till attack när vi är svaga och oförberedda. Fienden känner till våra personliga svagheter ,  känsliga,  och smärtsamma punkter, sår, fallenhet för frestelser. Vår osynlige andlige fiende vet hur människonaturen fungerar sedan tidens begynnelse. Han vet hur man frestar och bedrar människor till otro, synd och hopplöshet. Det är illa nog att erfara förluster och lidande, men värre att förlora förtröstan på Gud. I mörkret kan ljuset, som lyser i mörkret, vara på väg att slockna, och då blir det verkligen mörkt. Hur lätt kommer inte frågan upp : var är Gud? Hur kan han tillåta detta? Varför sker det? Varför ska det hända mig?

 

Vad vi vet, även om det inte känns så,  är att Gud verkligen är med oss i allt det svåra. Det visade Jesus, Guds Son, under sitt liv och i sin död på korset för vår skull. Vi fick ett orubbligt hopp om Guds seger över allt ont genom hans uppståndelse.

 

Vad gäller förklaringar och kausala samband är det naturligtvis omöjligt att svara på. Gud står utanför dessa inflätade orsakssammanhang eftersom han inte direkt är upphovet till dem, och därför är det inte hans ”fel” att det sker. Jorden har alltid varit en farlig plats att bo på, naturen växlingar är osäkra, människor blir fiender istället för att samarbeta, sjukdomar slår blint. Vår existens föregås av ett oöverblickbart antal händelser och val i det förflutna som ledde fram till oss själva. Vi har ett arv, en historia som i sin helhet är oerhört komplicerad. Så är det med vår lika ofattbart komplicerade värld. Därför finns det inga enkla svar på svåra existentiella frågor, inga snabba lösningar. Vi har inte överblick, förstår inte alla orsaker och sammanhang.

 

Men vår fråga är lika gammal som Jobs frågor i den bok som bär hans namn, vilket är trösterikt. Sådana svåra frågor får ställas till Gud, vi får utgjuta förtvivlan, sorg och smärta inför honom. Det svar Job fick, och vi får, är just att han ÄR GUD, som ser, vet och förstår allt, i motsats till oss. Just därför måste vi förtrösta på honom själv, att det till slut blir bra om vi håller fast vid tron och förströstar på honom trots allt vi inte förstår och måste gå igenom. .

 

Gud verkar samtidigt mitt i vår värld genom sin församling, de ordningar han inrättat för allas bästa, i enskildas samveten, och i mellanmänslkligt samarbete. Gud har gjort och gör allt för att  sin goda vilja att räddda och hjäpa oss, även om det inte ser ut så rent konkret. Det kan istället verka som om Gud är långt borta från krigens alla skådeplatser, sjukhusens akutmottagningar, fattigkvarterens misär, bland de många som är offer för andras våld och övergrepp. Men hans ord lär oss att så inte är fallet, han är närvarande i sin skapelse, och särskilt i sin frälsande närvaro genom Jesus Kristus, och den helige Ande. Mer om Guds egenskaper i ett annat sammanhang. Här ska det istället handlar mer om motståndaren, fienden till Gud och människa.

 

 

 

 

+

 

 

 

Det kan sägas vara typiskt för vår fiende, att det var han som började ifågasätta vår Skapare. Han var den förste att använda frågetecken i sitt tal. ”Skulle Gud ha sagt? ” Och han har fortsatt på samma sätt genom årtusendena. Vi vet att djävulen frestade Jesus själv just genom att ifrågasätta honom.

Strategin är att sätta in ett frågetecken eller ordet  inte  i det Gud sagt. Om Gud säger: Jag är med dig, Jag älskar dig, Jag hjälper dig,  så gör han allt för att få oss tvivla på det: – Gud kan väl inte vara med dig eftersom det är så illa ställt med dig som person och/eller dina omständigheter är så svåra. Du är värdelös och övergiven, det är hopplöst osv osv.

 

Det betyder naturligtvis inte att alla sådana tankar och känslor vi har i en vanlig mänsklig kris skulle komma direkt från honom. Rent psykologiskt kan vi hamna där av oss själva, men vår fiende har s a s inget emot att vi tänker så och eldar gärna på under dessa missmods-brasor.

 

Det är genom Bibelns ord som vi  förstår att vi befinner oss i en andlig kamp. Det är ingenting vi kan räkna ut av oss själva. Gud, som är för oss, lär oss också om vem, och vad som är emot oss. Det är Herren  som definerar vad  som är sant, främjar liv, är gott och rätt, och därför kallar Jesus den andliga makten för fiende, lögnare, mördare, den onde, denna världens furste. Det är inget opersonligt ”ont”, som är svårdefinierat utan ett intelligent andligt väsen som gjorde uppror mot Gud och vars intention är att motarbeta Guds verk, hindra människor från att tro på och älska Gud och varandra, erbjuda alternativ andlighet och själv få tillbedjan,  förstöra livet för så många som möjligt med synd, självhat och onda handlingar mot andra. Från vårt perspektiv finns det naturligtvis gråzoner, det är inte alltid så lätt att reda ut vad som kan förklaras rent psykologiskt och vad som är andligt. Därför behöver vi  Guds hjälp att skilja mellan det ena och det andra, och förstå vilka processer som styr oss.

 

Hebreerbrevets författare skrev: Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. 13 Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars. (Kap 4)

 

Jag återkommer till detta. Som avslutning är det viktigt att komma ihåg att vi människor är skapade för att ta emot liv, föda, vägledning, visdom och kraft utifrån för att kunna leva. Det gäller på ett grundläggande biologiskt och psykologiskt plan, men också andligt.

Vi skulle, och ska leva andligt av det Gud säger, det som är sant, rätt och gott. Vi vet inte allt detta av oss själva, vi har ingen inneboende gudomlig vishet eller kraft som kan göra oss oberoende av vår Skapare. Vi är tvärtom helt beroende av honom på alla sätt. Problemet var att människan valde att lyssna på en främmande röst som motsade Guds röst, vilket är det fundamentala problemet än idag. Då blev man, enkelt uttryckt, helt felinformerad om verkligheten, vilket fick katastrofala följder.

 

 

Del II. 

 

 

Det är nödvändigt att lära känna vår andlige fiende tillräckligt mycket för att inte bli bedragen av hans strategier, på grekiska  τὰς μεθοδείας τοῦ διαβόλου, tas methodeias tou diabolou,   (Efes 6:11).

 

Den rustning vi fått av Gud för att ikläda oss varje dag på nytt visar också hur han attackerar de troende. Vi behöver ikläda oss Kristus själv och hans sanning mot vår andlige fiendes  lögner, rättfärdighet mot hans frestelser till synd och orättfärdighet, (när vi syndar, anklagar han oss sedan) , beredskap att förmedla evangelium om Guds frid, vilket är vår största kallelse som Guds barn, tro som bevarar  vår viktigaste relation, till Gud själv,   viktigaste , frälsningen, att leva i det Gud redan gjort för oss genom Kristi död och uppståndelse med ett orubbligt hopp om evigt liv,  Ordet som vårt vapen. Allt detta gör vi genom ständig bön för varandra och oss själva, i vaksamhet, förtröstan och tacksamhet. (Efes 6: 10-18).

 

Det är i Herren vi ska bli starka, i oss själva förmår vi ingenting. Att leva i Kristus här och nu, är att få del av den nya skapelsens verklighet  Han har redan gjort den onde maktlös när det gäller syndens och dödens makt, men vi lever fortfarande i världen. Vi får leva i daglig syndabekännelse, få och ge förlåtelse, bli alltmer Herrens egna. Helgelsens process pågår hela livet, och vi är kanske inte ens färdiga då. Gud fördömer oss aldrig utan förlåter oss när vi ångrar oss, omvänder oss och glömmer det, något vi också får göra, hur svårt det än är ibland.

 

Den ondes andemakter verkar på olika nivåer, över nationer, folk, genom tankesystem och religioner  som motsätter sig Guds frälsning genom Jesus Kristus, genom att fresta och lura enskilda  människor. Han får s a s laglig rätt att plåga dem i vars liv han blir insläppt genom syndens konskevenser som kan vara förfärliga. Han bedrar och förför på ett andligt plan för att locka människor att tro på allt annat än Jesus. 

 

+++

 

 

 

Satan på hebreiska är en ”motståndare” och ordet kan användas i olika betydelser. Den onde har fler namn som beskriver vad han gör. ”Ormen” nämns i Bibelns första och sista bok. Det har naturligtvis en symbolisk betydelse i I Mos 2, och handlar om den mytologiska  andevarelse som var känt i dåtiden . På andra ställen förstår man av sammanhanget att det handlar om kräldjuret ”orm”,  hebreiska נָחָשׁ”nachash”. Kontexten är alltid avgörande för hur vi ska förstå en text, ett enskilt ord eller begrepp. Vi måste förstå Bibelns vittnesbörd i sin helhet I Uppenbarelseboken, kap 12, förklaras vem ormen var:

En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, 8 men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. 

 

När vi människor ska beskriva den osynliga andliga verkligheten måste vi använda bilder, symboler och begrepp för att begripliggöra den för oss som lever i vår synliga verklighet. Vår själafiende och Guds motståndare är naturligtvis inte en orm eller drake utan en intelligent andlig varelse, som innan sitt eget syndafall var en hög ängel med uppgift att prisa och tjäna Gud. Det kan utläsas ur några texter hos profeterna, men det finns ingen sammanhängande och systematiskt framställning av vilka dessa makter är. Men ursynden var stolthet, högmod, ovilja att tjäna, och strävan efter makt och självförhärligande. Jag återkommer till det.

 

Men det är säkert medvetet att inte avslöja allt för oss. Det är bara Gud själv som vet vilka krafter som verkar bakom kulisserna och det är inte vår uppgift att fördjupa oss i vare sig de goda änglarnas väsen, de som tjänar Gud, eller de onda änglarna som är i uppror mot Gud. Vi får dock veta tillräckligt för att kunna stå emot den onde, och medvetet leva under Guds beskydd.

 

Betydelsen av ordet נָחָשׁ”nachash” som substantiv en orm, i dess verbala aspekt har det med spådomskonst att göra , och som adjektiv betyder det  något skinande, lysande som koppar. Den till synes enkla skildringen av det s k syndafallet är genial i sin beskrivning av denna varelse, dels som skapad av Gud , men intelligent och förslagen nog för att kunna bedra de första människorna.  Det eliminerar redan från början all ontologisk dualism i Bibeln. Det finns bara en Skapare och Gud, som skapade änglarna för att tjäna honom, och människor till sin avbild. Denna ”orm” hade kunskap om det Gud sagt och hur han skulle bedra, och kunde själv tala på ett begripligt sätt. Man kan verkligen fundera på hur han kunde hamna i Edens lustgård…

 

Daniels bok nämner en andliga kamp på den högsta nivån, Mikael stred mot furstarna över Grekland och Persien, territoriella makter som styr över ett visst geografiskt område. De var högt rankade andeväsen i den fientliga hierarkin, som försökte bekämpa Guds planer. Profeten Daniel var ju som förebedjare på sätt och vis indragen i denna kamp, när han började be ut Guds löften om att judafolket skulle få återvända till sitt land efter den sjuttioåriga babyloniska fångenskapen, något som profeten Jeremia förutsagt. Daniel läste Jeremia och bad att detta skulle ske. I Israels omgivning var det vanligt att lokala gudomligheter styrde över ett specifikt område, genom vilken/vilka härskarna fick legitimitet.

 

Paulus beskrev som sagt en hierarkisk ordning av dessa andeväsen i Efes 6: Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. 

 

Det är först i NT som vi får en lite mer detaljerad kunskap om den onda andevärlden, efter att Jesus framkallat kraftiga reaktioner från motståndarsidan. De var ju de första att känna igen honom, Guds egen Son. Demonerna manifesterade sig så fort de såg Jesus.  Satan  kunde inte förstå Guds planer , därför tänkte han och hans medsvurna antagligen att de skulle röja honom ur vägen, döda honom för att bli av med problemet. Varken dessa andemakter eller någon människa kunde räkna ut att det just var Guds mening att Jesus skulle dö för våra synder, och bli gjord levande igen. Det var en väl förborgad hemlighet, ett mysterium som innebar att varken andevärlden eller människor kunde tänka ut det. Det som verkade vara ondskans triumf, att en oskylig man, den ende oskyldige mannen som aldrig syndat, skulle dödas för att hans inflytande ansågs hotande för det religiösa etablissemanget, för de romerska makthavarna, och för satan själv.

1 Kor 2 6 Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. 7 Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. 8 Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. 9 Men vi känner, som Skriften säger,✱ vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. 10 Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.

 

Samtidigt visade Gud att han i sin allmakts vishet och rådslut kunde använda det maximala onda för att skapa det maximala goda: vår befrielse från synd och död, segern över satan. Så gör Gud med all säkerhet i våra liv, att det som har verkat så mörkt, meningslöst ont, svårt och smärtfyllt kan förvandlas till diamanter i Jesu händer. Det kan också ge oss en djup medkänsla för andra.

 

+++

 

Del III

 

 

Vår personliga kamp utkämpas i vårt tankeliv. Tankar och känslor som vi ältar tenderar att skapa mönster som slår på och går automatiskt. Att förnya sitt sinne kräver ärlighet, uthållig vilja och arbete.  Vi måste identifiera var vi tänker fel och börja tänka rätt, även om det inte bara handlar om s k negativt tänkande. Men visst gör det livet lite ljusare och lättare att försöka byta ut mörka tankar av förtvivlan och hopplöshet mot förtröstan oc hopp, bitterhet och hat mot försoning och kärlek, oro och uppgivenhet mot frid och tro.

Dock kan det ytliga positiva tänkandet skyla över de verkliga  problemen genom förenklingar, försköningar och flykt. Jag tror att vi måste vara realister med allt vad det innebär: en korrekt analys av det verkliga läget och sedan ett förnuftigt  och hoppfullt förhållningssätt när vi försöker ändra det som går att ändra, och be om nåd att acceptera det vi inte kan förändra. Gud är alltid större än våra omständigheter och därför vår ständiga tillflykt.

Vi påverkas också av andra människor, tidsandan och den här världens tänkande. Mycket i oss själva gör också motstånd mot Gud. Det är en livslång och daglig kamp att medvetet ställa sig på Guds sida, att hålla med hans ord, söka hans hjälp att förnyas och förvandlas.

 

2 Kor 10 :  3 Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt. 4 De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader 5 och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus 6 och är beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga.

 

Vad är då dessa ”tankebyggnader” ὀχυρωμάτων, λογισμοὺς ? Vårt medvetande består ju av tankar och känslor, som i sin tur motiverar oss att agera på olika sätt. Eftersom vi samtidigt är sociala varelser ineragerar vi med familj och sedan ut i allt vidare cirklar, när det fungerar någorlunda som det ska. Vi och alla andra bygger upp system av tankar med religiösa, etiska , filosofiska, samhälleliga inslag, som skapar olika förhållningssätt till verkligheten, olika världsåskådning och tro, vilket vi ser i ideologier och religioner. Tankebyggnade kan vara och bli mänsklighetens ”babelstorn” där man barrikaderar sig i sina bestämda uppfattningar och tolkningar av hur verkligheten är. Ett annat passande ord är paradigm, olika mönster eller raster att se världen igenom. Det är nödvändigt för oss att kategorisera, överblicka, strukturera våra tankar och erfarenheter. 

λογισμός på grek , logismos, tankar beskriver just vår förmåga till resonerande, förnuftsmässig bearbetning, kunskap . Vi känner igen ordet för ord, λόγος. Tankar och ord är ju två sidor av det som utmärker oss som människor. Vi lever ju i och av språket och relaterar till omvärlden via det.

Ytterst handlar det om information, kunskap och tolkning . Vad rymmer tankesystem och ord för information om verkligheten? Vårt språk och våra handlingar säger mycket om vilka vi är på en personlig och kollektiv nivå i en kultur, ett religiöst samhälle, ett land osv.

 

VI ser i bibelordet en motsats mellan kunskapen om Gud, och dessa tankesystem. Dessa tankar har både sitt ursprung och sitt slutmål i människan och inte Gud, vad gäller sanningen om vår relation till vår Skapare, till Gud själv.  Det kan handla om att människan innerst inne har en gudomlig potential att utveckla , att synden och lidandet beror på okunnighet, att själen reinkarneras, att tron på andra gudar som kräver lydnad, underkastelse och offer är likvärdiga.

Det handlar kort och gott om förnekelsen av Jesus som Messias, Guds Son, Herre och Frälsare, och om den enda vägen till Gud genom honom, hans död och uppståndelse. Det finns många namn som lyfts upp, självutnämnda gudomliga lärare och ledare,men bara ett namn som  Gud själv har bekänt sig till och gett oss, Jesus. I inget namn finns frälsningen. Det kan finnas mycket mänsklig klokhet, vishet och vägledning i andra namn, och t o m  vissa insikter om det gudomliga. Gud har ju lagt ner en längtan efter sig själv djupast i alla människor  och vi är skapade till hans avbild. Man kan teoretiskt diskutera hur mycket av denna avbild som finns kvar under jagcentrering, uppror och synd, men det får bli en annan gång.

 

 

 

 

Men Guds väg till människan kunde ingen tänka ut. Evangeliet  har alltid varit obegripligt för det naturliga sinnet. Att Gud skulle dödas på ett kors som en brottsling för över tvåtusen år sedan är stötande, och att det dessutom skulle påverka vårt personliga liv i nutid och framtid. Hur kan det hänga ihop? Allt Gud gör är verkligen ofattbart och ogripbart för vårt förnuft, men tillgängligt för vårt hjärtas tro.

Hur skapar han allt som finns genom att tala? Hur kunde hans Son koncipieras i Marias livmoder? Hur väckte han sin Son från döden? Hur kan vi som är döpta vara förenade med honom i hans död och uppståndelse, och födas på nytt till barnaskap hos Gud genom hans Ande? Guds verklighet, den andliga världen, är obegriplig men ändå  verklig i helt andra dimensioner, än det begränsat materiella och fysiska, och mer verklig än vår begränsade förmåga uppfatta hela verkligheten. Men Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande och samme Ande hjälper oss att  tro och , till viss del, förstå Gud.

 

Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 19 Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner.  20 Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? 21 Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. 22 Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. 23 Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. 24 Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. 25 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

 

På ett annat ställe talar Paulus om den själiska människan i kontrast till den andliga. Människan kan ju rent logiskt inte veta något om Gud själv, det måste ges henne som en gåva. Ändå har hon i alla tider skapat myter, legender om gudar och gudinnor, dyrkat dem och offrat till dem,skapat historier om deras liv. Människan är religiös av naturen, vilket är fullt begripligt eftersom hon behöver stå i förbindelse, binda sig till något som är större än henne själv i en farlig och osäker värld. Vi är också skapade för att förenas med Gud.

Men det är något som måste uppenbaras och ges människan från Gud själv. Därför handlar Bibeln om Guds självuppenbarelse, vem han är och vad han vill, vad han har gjort för oss. När han låter oss få veta vem han är , lär vi också känna oss själva på djupet.

 

 

 

+++

 

Det är kanske samma sak som med livets träd i Bibelns första och sista bok. Det symboliserade Guds vilja för människan att vara beroende av att motta liv och vishet från honom.  Den andliga människan har fått liv från Gud, den köttsliga och själiska människan är stängd för detta, fram till den saliga dag då Gud ger henne nåd att öppna sig och överlämna sig till honom.

Hur kan kunskap om gott och ont få så ödesdigra konsekvenser som döden? Jag återkommer till den frågan.