Det var länge sedan jag skrev i detta ämne, men nu fortsätter jag med profettjänsten i det nya förbundet, och Andens gåvor.

Jesus Kristus var den Profet som Mose talade om : En profet lik mig ska Herren din Gud låta uppstå åt dig bland ditt folk, från dina bröder. Honom ska ni lyssna till. (5 Mos 18:15).

Jesus var naturligtvis unik eftersom han uppenbarade Gud i sin egen Person, i sina ord och gärningar. Som Guds Son gav han det fullkomliga vittnesbördet om vem Gud är. Han är ju så mycket mer än bara en profet, men ändock hade han det yppersta profetämbetet i historien.

I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, 2 men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. 3 Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden. (Hebr 1).

Jesu vittnesbörd är ju profetians ande (Upb 19:9) och därför har han inspirerat alla profeter genom historien att förebåda och beskriva sin egen ankomst, eller sina två ankomster bättre sagt.

Jesus uppenbarade inte endast vem Han själv var från begynnelsen och därför vem Gud verkligen var och är, Fadern som sände sin älskade Son till världens frälsning, utan också vad som skulle i framtiden, ända fram till tidens slut. I sitt eskatologiska tal förberedde han sina lärjunar i alla tider på vad som ska ske och hur vi ska undgå att bedras och komma på fall.

Första gången kom Jesus som Herrens lidande tjänare som ödmjukade sig och dog för hela världens synd, och vid sin ankomst vid tiden slut kommer han som den uppståndne segerfursten, Herren och Kungen. Då ska alla se det som redan är ett faktum , den verklighet som ännu är fördold för världen, att Jesus Kristus har all makt i himlen och på jorden och att alla knän ska böjas för honom och alla tungor bekänna att han är Herren.

 +++

När Jesus återvänt till sin Fader efter uppståndelsen och himmelsfärden, utgjöts Anden och därmed kunde Jesu allomfattande och fullkomliga tjänst som apostel, profet, lärare, herde och förkunnare leva vidare i församlingen, visserligen genom mänskliga bristfälliga och svaga kärl. Men genom de tjänstegåvor Herren tillsätter i församlingen och genom de gåvor Anden verkar blir Kristi kropp uppbyggd och den värld som Gud älskar kan nås med evangelium. Behoven är så många och nöden stor på alla sätt.  Därför behöver vi Andens kraft och gåvor. De ges till alla troende och är inte reserverade endast för profeter. Det finns också i vår tid människor som är kallade att vara profeter, Herrens språkrör och sändebud på ett speciellt sätt, men det är mer ovanligt och måste prövas noga. 

Anden verkar för att vittna om Jesus som den enda vägen till Gud, som ger förlåtelse, upprättelse och nytt liv. Hans och vår uppgift är att förhärliga Herren Jesus och leda människor till Frälsaren, peka på korset och hoppet om evigt liv. 

Av oss själva kan vi inte göra något, vi behöver Andens kraft att vara Jesu vittnen och förmedla hans ord, läkedom och hjälp till de som är villiga att ta emot. Vi uppmanas att ivrigt söka Andens gåvor (1 Kor 14:1), särskilt profetians gåva. Det finns ordningar för hur detta ske ska ske, i gudstjänsterna. Vi kan läsa om detta i 1 Kor 12, 14 och i Rom 12:3-8, och Efes 4:7-13.  Mer om det i nästa del.

Andens gåvor är just gåvor från Gud, de är ”verktyg” som Anden använder för att nå människor med sin kraft, sitt liv, sin kunskap, sin kärlek.  De är därför naturligtvis övernaturliga, men vi får på ett naturligt sätt ställa oss till hans förfogande och förmedla det Gud vill ge och göra. Människor t ex kan få ett kunskapens ord om en specifik situation som är svår, en profetisk hälsning i förbönen, ett vidrörande som ger förbättrad hälsa, ett förmaningens och uppmuntrans ord osv.

Vad tror du denna bild föreställer? Om jag inte själv visste det skulle jag nog inte kunna gissa.

Det är faktiskt en illustration till Bibelns över 63 000 korsreferenser. Det är pastorn Christop Römhild och programmeraren Chris Harrison som arbetat med att skapa denna fantastiska illustration. Den visar just att Bibelns 66 olika böcker inte bara innehåller texter skrivna var för sig av olika författare under en tidsrymd av ca 1500, utan på denna bild ser vi att de hänger samman som trådar i en väv, som genom de många överlappande referenserna till varandra utgör både ett ändamålsenligt och vackert mönster. Man kan nästan säga att Bibeln är som en levande organism som hänger ihop, eftersom Guds Ord är ande och liv. Det är inte bara ord på pappersark utan levande ord, utandade av Gud själv, nerskrivna av många olika författare och redigerade på rätt plats, i rätt tid, för att förmedla det de var kallade att göra.

Mönstret som framträder i budskapet från det första kapitlet i 1:a Moseboken till det sista kapitlet i Uppenbarelseboken uppenbarar Guds storhet, kärlek och vilja att uppenbara sin räddningsplan för oss. I texterna finns alltså så många hänvisningar, korsreferenser till andra texter, vilket visar att det är Gud själv som inspirerade författarna att skriva just sin del , vilken Herren sedan fogade samman i denna helhet. NT:s författare refererar naturligtvis ständigt till GT eftersom Guds löften om frälsning fullbordades i den utlovade Messias ankomst.

De vita staplarna längst ner betecknar varje kapitel från början till slut i Skriften och bågarna betecknar varje kapitel som hänvisar till andra kapitel eller som citeras i sin tur.

Jag återkommer till det man kallar metanarrativ, alltså att det finns en övergripande berättelse som ger mening, sammanhang och syfte med de enskilda texterna, i detta fall Bibelns alla böcker som på en metanivå (meta- ett grekiskt prefix eller förstavelse som betyder bakom, över, efter eller mellan) rymmer den stora berättelsen mellan och över varje enskild bok. Man talar ibland också om BIbelns röda tråd som löper från början till slut och som i olika slags texter vittnar om Guds plan att rädda sin förlorade mänsklighet.

Illustrationen visar ju just detta, att det mellan texterna och bakom dem finns ett tydligt syfte att förmedla den stora berättelsen om Gud, hur han älskar oss och vill få oss tillbaka till sig.

+++

Del I

Vi har kanske alla erfarenhet av att ha blivit positivt bemötta när vi säger till någon ”jag ber/ska be för dig”.  Det rör vid människor som kanske inte ens är kristna att få höra att någon vill be för dem. Det gäller naturligtvis inte bara förbön utan också rent konret visad omsorg i praktiskt handlande. Men här ska det handla om förbön och vad det betyder i biblisk mening. Det finns mycket att säga i detta ämne och det blir säkert flera delar.

Det handlar alltså om att att komma till Gud och vädja för någon annan, att lyfta upp andra inför Gud och be för dem. Att vilja andra väl är framför allt att be för dem, något vi alltid kan göra.

En förebedjare är någon som träder emellan och för dennes  talan, en medlare, mellanhand. Vi har många underbara exempel i Bibeln på människor som ställer sig inför Guds ansikte och vädjar för folket, ber om nåd och förbarmande.

På svenska är grundbetydelsen att be för någon, något, men det engelska ordet intercessor uttrycker meningen bättre. Ordets ursprungliga betydelse på latin var intercedere, att träda emellan, gripa in, förhindra.  Det finns ett tiotal ord för bön i  hebreiskan,  b  la פָלַל, palal, som just beskriver förbönens väsen.

I NT används b la detta verb:  ὑπερεντυγχάνω, huperentugchano, vars mening är att betona förbönens överflödande kraft genom prefixet hyper, och det återfinner vi i Rom 8 :26, som beskriver Andens förbön. Det finns flera andra ord för bön och förbön (προσευχή (proseuché) , δέησις (deésis) osv som jag återkommer till, men här ska grunden läggas i det Gud gjort för oss och gör för oss.

Han älskade oss först, hans Son lyfte bokstavligen upp hela mänskligheten  och varje enskild individ i förbön inför sin  himmelske Fader när han gav sitt liv för oss på korset. Allt började med Guds nåd och denna nåd bär oss hela vägen hem. Det är Guds verk, och den helige Ande fortsätter att verka genom att be för oss och genom oss för andra. 

 Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, 27 och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill. Rom 8:26.

Vi vet att Jesus bad för sina lärjungar och oss innan sin död och uppståndelse (Joh 17, som jag återkommer till )  och han fortsätter att be för oss som den förhärligade och upphöjde Herren.

Hebr 7: Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. 25 Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.

Jesus själv är den store Medlaren, Försonaren, Förebedjaren, Frälsaren som  var vår representant inför Gud när han försonade oss med Gud. 

1 Tim 2:  Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, 4 som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 5 Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, 6 som gav sig själv till lösen i allas ställe.

Alla efterföljare till Herren Jesus har varit förebedjare, jag återkommer till de nytestamentliga breven längre fram, och så är det än idag. Att vara kristen är att vara en förebedjare, det ligger i vår natur som Guds barn att be för andra, stå inför Herren för dessa människor och be om nåd.

+++

Gud verkar vilja ha sådana tjänare som agerar för andras skull. Det finns många exempel på detta i GT. Den tydliga ambitionen är som vi ska se i kommande exempel från b la Mose liv, Samuel, Daniel, Esra och Nehemja, att erkänna Guds rätta domar och handlande och ge all ära till Gud, men samtidigt alltid vädja om nåd och förlåtelse för folket, be om förlåtelse.  Det började med Abraham, som Gud hade ingått sitt förbund med. Abraham vädjade så här frimodigt till Gud och nästan köpslog med Herren om antalet rättfärdiga som skulle skonas i Sodom och Gomorra, innan domen föll över dessa städer. Det är en underbar skildring. Abahams brorsson Lot bodde ju där och vi vet att han räddades i sista stund, kanske för att farbrodern vädjade till Gud om räddning.

Del II

Grunden för vårt liv och vår tjänst är att Gud älskar oss och har valt att låta oss verka tillsammans med honom för hans rikes tilväxt. Utgångspunkten är ett tillstånd av frid och vila eftersom vi vet att Gud redan har gjort allt och att han fortsäter att verka genom sin Ande. Vi behöver inte bevisa eller prestera någonting för att få vara hans folk. Det är viktigt att komma ihåg detta. Det Herren kan göra genom oss är alltid till hans ära. Han vill ge oss vishet och ledning i hur vi ska be och agera. Om vi kan lyssna in och förstå det, är Herren med oss och välsignar detta. Vi vill ju hans vilja ske.

Vi älskar därför att Gud har älskat oss först. Vi ber och betjänar därför att Jesus ber för oss och betjänar oss med sin nåd, kraft, sitt liv. Det är utgångspunkten för alla som ber, vi står fast på Jesu fullbordade försoningsverk, även om det innebär en kamp mot de andemakter som gör allt för att förneka Jesu seger, förvränga Guds ord och försöka förhindra att evangeliet når alla människor. Det är verkligen fullbordat och i Jesu namn som är över alla namn, har vi både auktoritet och seger, men som sagt, den andliga striden har inte upphört utan pågår tills Jesus kommer tillbaka och upprättar sitt rike, en strid som är på blodigt allvar och kan var mycket svår på olika sätt.

Vi lever i den yttersta tiden av den sista tiden, som egentligen inleddes efter Jesu uppståndelse, församlingens och missionens tid. Evangeliet ska predikas till alla folk och församlingen förberedas för att ta emot sin Herre och Frälsare, sin Brudgum vid hans ankomst. Förbön har alltid varit viktigt och i kommande delar ska jag reflektera lite över hur vi kan be på bästa sätt. Det finns många idéer och strategier om effektiv förbön, andlig krigföring osv, och det är intressant att se dem i ljuset av NT.

Innan jag kommer in på NT vill jag bara snabbt referera till Mose förbön i kap 32, men först bara påminna om Pauli ord i Romarbrevet som är viktiga att ha i minnet när vi läser GT. Vi kan och ska alltså lära oss mycket när vi läser dessa gamla texter. Det finns andliga lagar som gäller än idag.

Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger. 5 Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga med varandra efter Kristi Jesu vilja, 6 så att ni alla med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.

Det är kanske lätt att tycka att israelerna snabbt glömde Guds mäktiga gärningar i befrielsen och uttåget, men vi som lever i ett ännu bättre förbund (Hebreerbrevet), med bättre löften och en stor befriare, Jesus själv, kan också komma i tvivel på Guds trofasta nåd. Mycket av det gamla gudsfolkets regelverk gällde enbart för dem under en speciell tid och kan inte tillämpas på oss, men vi kan ändå ta till oss själva andemeningen i det som sades och hände. Det är i stort sett samma drag som präglade oss människorna då som nu idag; ifrågasättande och tvivel, uppror och avguderi. Därför kan dessa tidlösa skildringar lära oss mycket om oss själva och ta emot de varningar Gud gav dem om att inte vara olydiga och trolösa i förbundet.

De var dessutom präglade av slaveri under så lång tid och behövde växa in i sin nya identitet som Guds eget befriade förbundsfolk, helgat åt Herren allena. De tvivlade, gnällde och glömde Guds kraftgärningar så till den grad att de ville göra sig en avgud de kunde ta på och se, och de fick med sig Mose bror Aron i detta. De klarade inte att vänta på att Mose skulle komma tillbaka från berget där han varit i 40 dygn för att ta emot instruktioner efter att Gud stiftat förbundet med dem på Sinai berg. Just bristen på tålamod har visat sig vara förödande många gånger i historien.

Gud talade till Mose ansikte mot ansikte och uppenbarade sin vilja för honom. Läs gärna kap 32 i 2 Moseboken, och även 4 Moseboken kap 14:1-38, där det återigen handlar om hur Moses träder emellan Gud och folket och vädjar för dem , efter nya kriser av uppror och otro, liksom även 4 Moseboken kap 16:20-22, 21:7-9.

Vad jag här vill ta fasta på är Mose förbön:

Då sade Herren till Mose: ”Gå dit ner, för ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. 8 De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: ”Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.” 9 Herren sade ytterligare till Mose: ”Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. 10 Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig ska jag göra till ett stort folk.”11 Men Mose bönföll inför Herren sin Gud och sade: ”Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? 12 Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk. 13 Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag ska göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om ska jag ge åt era efterkommande. De ska få det till arvedel för evigt.”14 Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

Nästa dag sade Mose till folket: ”Ni har begått en stor synd. Jag ska nu stiga upp till Herren. Kanske jag kan bringa försoning för er synd.” 31 Mose gick tillbaka till Herren och sade: ”O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. 32 Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i.”33 Men Herren svarade Mose: ”Den som har syndat mot mig, honom ska jag utplåna ur min bok. 34 Gå nu och för folket dit jag har sagt dig. Se, min ängel ska gå framför dig. Men när dagen för min straffdom kommer ska jag straffa dem för deras synd.”35 Och Herren slog folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.

Jag ska i kommande inlägg skriva om Mose efterträdare Josua, vars liv vi kan lära oss mycket av. Hans tal till folket inför sin död är intressant, liksom flera andra avskedstal i Bibeln, hållna av gudsmänniskor. Det finns stora likheter mellan dem i GT. Jesu avskedstal är naturligtvis speciellt och ska också studeras längre fram.

+++

DEL  III

Jag går fram lite i tiden till profeten Samuel, som spelade en betydelsefull roll i Israels historia från slutet av domartiden till kung Davids sista tid som regent. Två böcker i GT bär hans namn. Det var en turbulent och avgörande period när man gick från teokrati till monarki. I detta sammanhang sade Samuel detta, vilket kort sammanfattar det förhållningssätt som präglade Guds tjänare. De bad, förmanade, vädjade, profeterade och undervisade ständigt om det viktigaste, att tro på Gud och vandra på hans väg.

 Det vare också fjärran från mig att jag skulle synda så mot Herren att jag slutade be för er. Jag vill i stället lära er den goda och rätta vägen. 24 Se bara till att ni fruktar Herren och tjänar honom troget av hela ert hjärta. Ty se, han har gjort stora ting med er.”

Jag får återkomma till Samuel i ett annat sammanhang, och kung Salomos böner i 1 och 2:a Krönikerböckerna, liksom till Elia och Elisa i Kungaböckerna, som kräver ett särskilt studium. Likadant med Esra och Nehemja. Men utifrån dessa bibelböcker man kan konstatera att man i avgörande situationer sökt Herrens ansikte i intensiv bön, fasta, syndabekännelse, vädjan om Guds förbarmande och förlåtelse.

Här förstår vi också betydelsen av lovsång och tillbedjan tillsammans med bön och proklamation av Guds ord.

Det finaste exemplet på förbön åter finner vi i Daniels bok, kap 9. Daniel utgick från Jeremia profetbok och betraktade den alltså som ett gällande ord från Gud med auktoritet, profetisk vägledning och vishet.

Daniel börjar sedan bekänna folkets synd, svek och uppror, och talar i vi-form, han träder upp inför Gud som representant för sitt folk och söker hans ansikte i bön och fasta.

”O Herre, du store Gud som inger fruktan, du som bevarar förbund och nåd mot dem som älskar dig och håller dina bud. 5 Vi har syndat och gjort orätt, varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vänt oss bort från dina bud och föreskrifter. 6 Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra kungar, furstar och fäder och till allt folket i landet. 

7 Du, Herre, är rättfärdig, men vi har dragit skam över oss. Så är det i dag med Juda män och Jerusalems invånare och hela Israel, både de som bor nära och de som bor långt borta i alla andra länder, dit du har fördrivit dem därför att de var trolösa mot dig. 8 Ja, Herre, vi med våra kungar, furstar och fäder måste gömma våra ansikten i skam därför att vi har syndat mot dig. 9 Men hos Herren, vår Gud, finns barmhärtighet och förlåtelse. Vi var upproriska mot honom 10 och lydde inte Herrens, vår Guds, röst. Vi vandrade inte efter de lagar som han förelade oss genom sina tjänare profeterna.11 Hela Israel överträdde din lag och vek av utan att höra din röst. Därför utgöts också över oss den förbannelse och den ed som står skriven i Guds tjänare Mose lag. Vi hade ju syndat mot honom. 

12 Han höll sina ord som han hade talat mot oss och mot våra domare som dömde oss. Han lät en så stor olycka komma över oss att något liknande det som nu skett i Jerusalem inte har hänt någon annanstans under himlen. 13 I enlighet med det som står skrivet i Mose lag kom all denna olycka över oss. Men ändå sökte vi inte blidka Herren, vår Gud, genom att vända om från våra missgärningar och ge akt på din sanning. 14 Därför vakade Herren över olyckan och lät den drabba oss, ty Herren, vår Gud, är rättfärdig i alla de gärningar han gör. Men vi hörde inte hans röst.

15 Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga. 16 Men Herre, för all din rättfärdighets skull, vänd din vrede och förbittring från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. På grund av våra synder och våra fäders missgärningar har Jerusalem och ditt folk blivit till smälek för alla som bor omkring oss. 17 Hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull. 18 Böj, min Gud, ditt öra till oss och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner. 19 O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja – för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn.”

Den här bönen fick ett mäktigt och unikt bönesvar. Ärkeängeln Gabriel kom med bud från den Högste och det profetiska rådslut som Herren uppenbarade. De verserna är bland de mest svårtolkade i Bibeln, men de handlar dels av profeterna utlovade Messias, och antagligen också om skeendena vid tidens slut.

Jag återkommer till Daniels bok när det just gäller andlig krigföring och hur Gabriel lät Daniel få en inblick i den osynliga andevärlden bakom de yttre politiska skeendena.

+++

DEl IV. Andlig krigföring

Vi vet ATT vi ska vara förebedjare, men HUR ska vi be? Enligt en del modern undervisning har församlingen (eller åtminstone en del särskilt ”smorda” bönekrigare)  fått mandat att binda andefurstar över städer och t o m nationer, som står i vägen och förhindrar utbredandet av Guds rike genom evangelium. Jag förstår inte hur man kan hävda detta utifrån Skriften. Det är ju bara att studera hur t ex Daniel bad sin förbön och hur apostlarna agerade. De utövade ingen andlig krigföring genom att binda satan , utan bad att Gud skulle verka. Den starkaste andliga krigföringen var när evangeliet predikades, mörkrets makter avslöjades i Guds ljus och människor omvände sig till Kristus.

Det är ju i Daniels bok som vi först hör talas om fursten över Javan (Grekland) och över Persien, vilka inte kan vara något annat än de osynliga andemakterna bakom den synliga politiska makten.  Ärkeänglarna Gabriel och Mikael var inblandade i den andliga striden. Mikael benämns som ”er furste”, alltså det judiska folkets mäktige och i rang högt stående ängel, och Gabriel sändes ju till Daniel för att förklara drömmar och visioner. (kap 8-11).

Ordningen är alltså den att människan ber, och den osynliga kampen i andevärlden utförs av Guds mäktiga och höga änglar, hela hans härskara egentligen. Det finns en fara med ett överdrivet och osunt intresse för andevärlden, även Guds änglar.  Det är inte vår uppgift. Vårt fokus är på Herren och hur vi rätt kan prisa honom, älska honom, bedja och tjäna honom. Samtidigt är det så att Herren leder grupper av troende som ber strategiskt för sina städer och sitt land, ledda av Anden. Sådan bön behövs för att bana väg för det Gud vill göra. Men det behövs stor vishet och ödmjukhet, vilja till försoning och kärlek, för att vara Guds bedjare. Att gå utöver mandadet utgör en fara, och tjänar inte Guds syften.

Man kan ju hävda att vi fått en större uppenbarelse om mörkrets makter i NT och därför kan be på ett annat sätt än det gamla förbundets gudsmän, vilket naturligtvis stämmer. När Guds Son kom in i världen konfronterade och avslöjade han mörkrets makter. Satan exponerades som aldrig tidigare i Guds ljus och sanning, och de onda andarna  reagerade ju först av alla och kände igen Jesus innan människor förstått vem han verkligen var. De hade naturligtvis ingen insyn i Guds frälsningsplan genom korset och Jesu uppståndelse, men de kände igen Guds makt och närvaro i Jesus Kristus, och visste att de var evigt dömda. Men det finns ändå i NT ingen uppmaning till den typ av aggressiv och utmanande ”bönekrig” som en del förespråkar.

Jesu utsändningsord till lärjungarna rymde viserligen uppmaningen att kasta ut demoner, men det är inte samma sak som att binda andefurstarna som har högre rang. Jesus själv band inte satan, något han som Guds Son hade kunnat göra. Det var genom sin död och uppståndelse som han skulle göra fienden maktlös. Gud har redan bestämt när den fullbordade segern ska bli synlig verklighet vid Jesu återkomst, men tills dess vet vi att mörkrets makter är verksamma. För oss som tillhör Herren och hans eviga rike har den onde ingen makt, och vi har auktoritet i Jesu namn att för människor be som Anden leder oss. Det sker naturligtvis under ständig vaksamhet och ibland kamp.

Istället sade han vid sitt arresterande: Men detta är er stund och nu råder mörkrets makt.” (Luk 22:53) , då denna världens furste skulle komma emot honom. (Joh 14:30) .  Han sade till Petrus före sin död att satan begärt att få sålla dem som vete, och att han bett för Petrus att han inte skulle förlora tron. Jesus själv lät det alltså ske. På samma sätt agerade han i öknen när han frestades av den onde, innan hans offentliga tjänst började. Han bad och använde Guds ord som ett skarpt svärd mot frestaren. 

Hur tror man sig då kunna ”kriga ner andefurstar” över stad och land??

Paulus undervisade i Efesierbrevet (kap 6:10-18)  om hur vi ska ikläda oss Guds rustning och bli allt starkare i Herren och hans väldiga kraft. Det  vapen som omnämns om i de verserna är Andens svärd, som är Guds ord. 

Detta gäller med största sannolikhet lydnaden till Guds ord i församlingen, vilket framgår av kontexten. Han menar inte allt som reste sig mot kunskapen om Gud i Romarriket på den tiden. När Paulus höll tal på Aereopagen hade han gått runt i Aten och blivit upprörd över alla avgudabilder han såg, men började inte binda andemakterna bakom dessa. Han talade istället med visdom och kraft inför folket när han förkunnade Jesu uppståndelse. (Kap 17).

På ett annat ställe skriver han: Jag, Paulus, som saknar självförtroende när jag står ansikte mot ansikte med er och är så modig när jag är långt borta, jag uppmanar er vid Kristi mildhet och godhet 2 och ber: tvinga mig inte att vid min ankomst uppträda med det mod och den bestämdhet som jag inte tvekar att använda mot somliga, som menar att vi går fram på världens vis. 3 Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt. 4 De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja,vi bryter ner tankebyggnader 5 och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus 6 och är beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga. (2 Kor 10:1-6).

Till sist några verser från Judas brev.

Inte ens en av de förnämsta och högsta änglarna tillrättavisade satan själv. Judas brev:  Ändå skändar också dessa drömmare på samma sätt sin kropp. Herren föraktar de, och höga makter smädar de. 9 Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom över honom utan sade: ”Må Herren straffa dig.” 10 Dessa däremot smädar allt som de inte känner till, liksom djur utan förnuft, och vad de med sina naturliga sinnen kan fatta, det förstör de sig med.

+

Fortsättning följer om förbönens gåva, uppgift och makt.

 Del I

Vissa böcker i Bibeln blir man aldrig färdig med och man återvänder till dem för att kanske förstå dem bättre. Jobs bok är en sådan för mig, frågorna har alltid varit  fler än svaren. Det är fascinerande att läsa en så gammal bok, en av de äldsta i Bibeln, som tar upp så ständigt aktuella frågeställningar. Det är egentligen den eviga frågan om varför onda saker drabbar goda människor.  Den har tolkats på så många olika sätt, och  jag gör en liten sammanfattning av det jag själv läst och lyssnat mig till.

Författaren till Jobs bok visste vad han gjorde när han redigerade innehållet, som troligtvis handlar om en person som verkligen levt, antagligen på patriarkernas tid. Men att boken räknas till Vishetslitteraturen och inte till de historiska böckerna ger en klar indikation om hur vi ska läsa den. Som alltid gäller det att förstå vilket övergripande budskap vi kan lära oss av den, och inte övertolka, läsa in senare kunskaper eller överbetona detaljer ur sin kontext.

Det finns två stora block i GT, det ena handlar om Israels utkorelse som förbundsfolk till Gud i de historiska böckerna och profetböckerna , om  löftena till dem om landet och deras historia där. Det handlar om Lagen, som gavs til folket, och varningarna för att avfalla och tillbe främmande gudar.

Det andra blocket omfattar vishetslitteraturen, alltså  Ordspråksboken, Predikaren, Job, och där finns inte kopplingen direkt till Israels folk och förbundet med Gud. Det finns istället  allmänna levnadsregler och även hänvisningar till skapelsen, t ex Ords 8. Där framgår att man menade att Visheten finns inbyggd i själva skapelsen och att den som följer de moraliska regler som Gud Skaparen lagt ner där och i vår mänskliga natur, går det väl. Det handlar om att leva vist och klokt efter de regler och moraliska lagar som Gud inrättat sin skapelse efter.   

Gud skapade världen på så sätt att den som följer de tidlösa råden blir välsignad och får ett gott liv.  Visheten är därför  universell, alla människor söker vishet för sitt individuella liv och för kollektivet , samhället. Det uttrycks i tänkespråk, levnadsregler, ordspråk. livsråd,  som funnitsi alla tider och  kulturer och som finns än idag.  Man såg rättfärdigheten rent proportioneligt: den som är rättfärdig och gör goda gärningar ska belönas och inte straffas. Något annat sågs som ett  brott mot själva skapelseordningen, men Jobs bok komplicerar bilden. Det är inte så enkelt i praktiken som vi alla vet. Därför är den brännande frågan om lidandet lika aktuell nu som då.

I Bibelns psalm-och hymnbok Psaltaren,också skriven i poetisk stil, finns alla mänskliga uttryckssätt represeenterade, från svartaste och djupaste förtvivlan, till förtröstan, tacksägelse och hopp.

+++

I slutet av boken talar Gud Skaparen till Job, Han som med sin totala överblick och försyn leder och styr det som sker. Det är hans vishet som lyfts fram, efter alla de långa kapitel där Jobs vänner försökt finna lösningen till Jobs obegripliga lidanden. Det förstår inte Job, eller någon annan liten människa heller, som ofta inte ser längre än sin egen situation. Det handlar istället om att trots allt lita på att Gud  styr sin skapelse på bästa sätt, även om vi inte får veta vad som pågår bakom kulisserna.

Det är bara Skaparen själv som känner till allt som sker och dess orsaker, och vi har inte tillräcklig inblick i detta för att förstå varför saker sker. Det handlar alltså även här om tro och förtröstan på Gud, trots lidanden och svårigheter. Tro trots lidande, tro tack vare Guds nåd och godhet. Det är ett tema som återkommer i Bibelns alla böcker. Guds eget folk går igenom svåra prövningar och lidanden, men de vägrar ge upp sin tro på Gud. De vet också att verkligheten är mer komplicerad och sammansatt, och därför för oss i sin helhet obegriplig.

+++

Huvudpersonerna är alltså Gud själv och Åklagaren, Job och hans vänner samt Elihu som kommer in sent i berättelsen och lite oväntat. Det är ett relationsdrama på många sätt, en iscensatt dramaturgi för att formulera en slutsats.  Det handlar dels om Gud och Åklagaren, hur Gud har full kontroll och inte låter honom gå längre än han bestämmer i att pröva Job med svåra lidanden. Den största delen av boken består av dialogerna, (eller snarare monologerna!) mellan Job och hans vänner. Det är flera tal hållna i hög poetisk stil, medan prologen och epilogen är på ordinär prosa.

Vännerna representerar olka sätt att förklara det oförklarliga, hur det kan komma sig att den rättfärdige straffas och lider. Gud ska ju löna den fromme, gudfruktige, rättfärdige genom att välsigna, och straffa den onde, ogudaktige. Hur ska man hantera det faktum att det då går den ogudaktige väl medan den rättfärdige lider? Det är alltså redan här som teodicefrågan ställs på sin spets. Frågan är hur vi ska förstå det eventuella svaret..

Boken inleds med den märkliga dialogen mellan Gud och Åklagaren.  Vad som pågår i den osynliga andliga världen är något som Job aldrig får veta. Men slutet gott, allting gott. När Gud själv till sist talar i bokens sista kapitel blir Job så tagen att han böjer sig och tar tillbaka allt han sagt. Gud välsignar sedan slutet av Jobs levnad mer än början.

+++

Del II

Först några förtydliganden och sammanfattningar innan jag i nästa del går in mer på detaljer i texten i nästa del. När jag i inledningen nämnde Jobs rättfärdighet så var det i den vidare bibliska betydelsen av en människa som helhjärtat vill gå Guds väg,  som den beskrivs i Vishetslitteraturen. En vis, klok och förståndig människa skulle leva i samklang med Guds ordning, välja att aktivt göra det rätta, goda och sanna.

Den rättfärdighet (på hebr צְדָקָה (tse.da.qah) som kommer av tro אָמַן (a.man) och som Abraham är den förste som beskrivs ha, är något annat.  Den är ju ett svar på Guds direkta agerande när han sluter förbund med Abraham och ger honom stora  löften som påverkade framtiden för Israel och i förlängningen alla folk, och som fullbordades när Jesus Kristus kom in i världen med Guds frälsning. Det är viktigt att se vilka ord som används i grundtexten för att inte läsa in teologi som utvecklades och formulerades senare. Vi får läsa Jobs bok som den unika bok den är, för vad den är och säger, och försöka förstå den så bra som möjligt.

Den rättfärdighet som utmärkte Job och som prisades av Gud själv var: Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from (תָּ֧ם) och rättsinnig (וְיָשָׁ֛ר), ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. (1:8, 2:3 ).

Dessa ord betecknar dels en helgjuten vilja att leva moraliskt rätt, och konkreta goda, rätta handlingar. Job fruktade Gud och undvek aktivt det onda. Han visade sin gudsfruktan i omsorgen om sina barn b la, när han offrar i deras ställe om de skulle ha syndat. Han var ivrig och överlåten att göra rätt. Det är också något han vidhåller i samtalen med sina vänner, att han vet med sig i sitt samvete att han gjort rätt, att han inte syndat. Gud håller ju med Job om detta och han är vred på vännerna som talat illa och felaktigt  om Honom.   Kap 42: Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: ”Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.

Job ville inte synda, och inte heller att hans familj gjorde det. Han vägrade också att förbanna Gud, dvs säga något ont om Gud. Han gjorde det inte heller i sina värsta stunder av sorg, förtvivlan och olycka. Vad han däremot gjorde utan att Herren menade det var fel, var att uttrycka hela sin smärta inför Gud, ropa ut sina varför. Det är något vi känner igen från Psaltaren, där det är vanligt med sådana utgjutelser av tvivelsfrågor, rop om att Gud inte ska dölja sig utan svara i nöden. Det är alltså något som Gud förstår och inte fördömer på något sätt.

Därför var han också så välsignad med en stor familj, materiell rikedom, anseende, välgång. Det var så man förstod det hela : en människa som Job blev välsignad av Gud, det var själva tecknet på Guds favör. Det var ett utslag av den osynliga moraliska lag som styr universum, att den går den gode väl och den onde illa. Boken problematiserar denna tanke kan man verkligen säga. I Jobs fall stämmer det verkligen inte. Hur kunde han som rättfärdig drabbas av så mycket ont, sådana förbannelser, sådana förluster, sjukdom , fattigdom, olycka? 

+

Gud kallar Job för ”min tjänare”, vilket beskriver en relation. Gud kände väl till Job eftersom han i allt var from, rättsinnig, fruktade Gud och undvek det onda. Han svar också Job till slut, vilket säkert var det viktigaste, att Gud svarade honom personligt, även om det inte  gav några direkta svar på Jobs frågor, undringar och böner. Det var som hans Skapare och Herre, universums allsmäktige uppehållare som han talade. Mer om det längre fram. Men relationen höll genom alla prövningar och lidanden för Job och Gud välsignade slutet av hans levnad mer än början. När Herren till sist  talar reagerar Job på det enda sätt som det  anstår oss människor:

Kap 42Job svarade Herren och sade:

2 Jag vet att du förmår allt, inget som du beslutar är omöjligt för dig.

3 Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd? Jag har ju ordat om vad jag ej begrep, om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod.

4 Lyssna nu, så vill jag tala.

Jag vill fråga dig,

och du må ge mig kunskap.

5 Förut hade jag hört talas om dig,

men nu har jag sett dig

med egna ögon.

6 Därför tar jag tillbaka allt

och ångrar mig i stoft och aska.

+

Nu får ju inte VARFÖR-frågorna alltid svar, men vi får ju ställa frågorna och  själva texten inbjuder till en reflektion över varför Gud ingick den här överenskommelsen med Anklagaren (שָׂטָן satan, som betydet motståndare, åklagare) Var det för att bevisa att Job inte levde rättsinnigt för att få ut något av det, få lön för sin fromhet i form av välsignelser? Vad ville Gud i så fall visa åklagaren och varför behövde han göra det ? Att hans tjänare älskar och tjänar honom för vad han är och inte enbart för vad han ger och gör? Visste han att Job skulle klara provet? Vad skulle hänt om han inte gjorde det? Då hade antagligen inte boken funnits i vår Bibel. Författarna visste som sagt vad de gjorde eftersom de alla var ledda av Guds Ande och Gud i alla de olika böckerna vill lvisa oss något särskilt, lära oss något om vem han är, och vilka vi är.

Det var ju Herren själv som tog initiativet till konversationen med åklagaren. Det kan vara ett utsökt litterärt stilgrepp att lägga upp berättelsen så här, för vem kan egentligen veta vad som pågick i den andliga världen mellan Gud själv och en av ”Guds söner”הָאֱלֹהִ֔יםבְּנֵ֣י, bene elohim (  mer om det senare). Det kan ingen människa veta.  Man kan förstå det som ett litterärt stilgrepp för att ställa scenen i ordning för Jobsdramat. Varför skulle Gud berömma sin tjänare Job och sedan låta sig bli utmanad av åklagaren att testa honom? Gud måste ju ha vetat att הַשָּׂטָ֖ן, ha satan, skulle ifrågasätta honom. Det är märkligt, men man får som sagt komma ihåg att Jobs bok är en mycket gammal hebreisk skrift i den poetiska genren, och att den inte har samma teologiska relevans som torahn eller profeterna i GT, eller de nytestamentliga skrifterna.

Upplägget i boken påminner lite om apokalyptisk litteratur där det sker två prarallella förlopp, ett på den himmelska där Gud har full kontroll och styr skeendet, ett på den jordiska nivån där svåra och oförklarliga saker händer.  Prologen och epilogen är ju avgörande för att dels förstå Jobs situation och hans tal, dels de långa talen av vännerna.

Det var hur som helst satans  verk som åstdkom en så förfärlig förödelse i Jobs liv. Det är inte den satan vi känner som fiende till Gud och människor, som utvecklas senare och framför allt blir tydligare när Jesus själv talar om honom.  Gud gav sin tillåtelse till det, men med bestämda gränser. Det onda kom inte från Herren alltså, inte direkt i alla fall. Han lät det onda drabba Job, men b la med målet att ge honom tillbaka det goda i överflöd. Job klarade de hemska prövnigarna och lärde dessutom känna sin Gud på riktigt, inte bara genom det han hört, utan med egna ögon.

Del III

Jobs bok hör som sagt hemma i Vishetslitteraturen som förmedlar en allmän och fundamental vishet om hur man ska leva rättsinnigt, gott och klokt. Då ska det gå en väl, vilket visserligen är sant, men inte hela sanningen. Der är just detta som boken tar upp går och visar att det inte alltid är så enkelt. Det finns mycket vi inte förstår om varför den rättfärdige ändå får lida och att i den här världen händer saker som visar att livet inte är rättvist, men Gud verkar bakom allt det som sker och har full kontroll och ger till slut upprättelse och seger över det onda.

Det handlar ytterst om hur Gud i sin fördolda vishet både kan styra och verka sin vilja i allt som sker. Det kommer till sist an på att vi förtröstar på honom i allt, genom allt. Vi kommer inte att få förklaringar eller svar på alla våra frågor för att det är för komplext, bara Gud vet. Men Gud svarade Job till sist, och det var detta som förändrade hela situationen. Gud svarar också oss idag, genom sitt Ord, sin personliga närvaro, sin hjälp genom andra människor.

Jobs vänner försökte göra det till en ekvation där Guds rättvisa och den rättfärdiges liv var exakt proportionerliga. De ville få honom att erkänna någon synd för att Gud återigen skulle kunna välsigna honom med rika gåvor. Men Job var verkligen oskyldig på det sättet att han inte hade någon begått någon uppenbar synd och inte heller ville göra det, av hans beteende att döma. Därför gjorde vännerna våld på hans samvete och i sin stora upprördhet över detta försvarar han sig mot detta. Det handlade inte bara om att få den materiella välsignelsen utan om det som var rätt, sant och gott i relation till Gud.

Det finns visserligen en del allmän vishet också i deras tal, även om de går för långt i sin självsäkerhet och onyanserade övertygelse om orsak och verkan när de menar sig försvara Gud och försöka få Job att erkänna att han inte är oskyldig. De första sju dagarna sattvännerna tysta i sympati och gjorde en god gärning, men när de började hålla sina långa tal  lade de tunga stenar på bördan när de försökte tvinga honom att bekänna sin synd. Det måste ha sårat honom djupt och det var efter det att han på Guds uppmaning bad för sina vänner som Herren upprättade Job. Och Herren gjorde slut på Jobs olycka när denne bad för sina vänner. Herren gav Job dubbelt upp mot vad han förut hade haft (Kap42).

Det är talande, dels när det gäller hur vi ska förhålla oss till varandra när vi lider och genomgår prövningar, dels att vi till sist ändå måste be för dem som sårat oss. Vi ska inte vara för snabba med att uttala oss om varför någon drabbas, för vi vet helt enkelt och har inte hela bilden.

Så har vi denne märklige Elihu som dyker upp sent i boken utan någon presentation (Kap 32-37). Han är ung i jämförelse med de äldre och väldigt självsäker när han lägger ut texten om dessa svåra ting, men samtidigt lyssnar han ändå noga på Job och har mycket klokt att säga. Elihu har en annan förståelse av vad som sker än vännerna Zofar , Elifas och Bildad. Han menar att Jobs synd består i hur han reagerar i sina prövningar när han ifrågasättar Guds handlande, snarare än att hans svåra omständigheter är ett resultat av synd. Han ser åtminstone inte lidandet som ett straff för syndiga handlingar. Det Job råkar ser ut som en förbannelse, den totala motsatsen till den välsignelse Gud öser över sina trogna tjänare. Det är även Elihu som för fram tanken om människans behov av en medlare , se texten i slutet!

Job genomgår en inre förändring mot större ödmjukhet och förståelse för  den lidande människans dilemma och svårigheter. Han hade ju tidigare vad vi vet  blivit skonad från lidande och kunde av egen erfarenhet inte känna och veta hur de människor hade det som han var god emot. Han framstår mer och mer som den rättfärdige som lider.

En viktig insikt i boken kanske ändå är den att Job anar att han och alla människor behöver en medlare mellan sig och Gud. Det uttrycket Job själv här:

Kap 16: Se, redan nu har jag i himlen mitt vittne,

i höjden min försvarare.

20 Mina vänner bespottar mig,

mitt öga fäller tårar inför Gud.

21 Må han skaffa rätt

mellan man och Gud,

mellan ett människobarn

och dess nästa.

Allt samverkade ändå till det bästa för Job för att han inte släppte taget utan höll ut i trons förtröstan, uttryckt b la i dessa kända ord: Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet. Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.(19:25).

I Jakobs brev i NT kan vi läsa följande: Bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att lida och vara tåliga. 11 Vi kallar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut gjorde med honom. Herren är rik på kärlek och barmhärtighet. (5:10).

Det sista kapitlet berättar att Herren gjorde slut på  Jobs olycka och välsignade slutet av hans levnad mer än början. Han fick tillbaka alla de yttre välsignelserna. Men han som trots allt genomgått enormt stora förluster, kanske ändå hade kvar ärr till kropp och själ. Slapp han posttraumatisk stress därför att Gud talade till honom och upprättade honom? Det kan man fundera över..

Är det b la vad boken vill att vi ska förstå? I en komplicerad värld med oförklarliga olyckor, lidanden, prövningar så fanns redan på den tiden en aning om att en medlare, en förlossare behövdes för att komma med den slutgiltiga lösningen på människans dilemma. Hon behövde en medlare, en förlossare (19) . Vi som har facit i handen utifrån Bibelns samlade vittnesbörd  vet att Jobs och alla lidande människors längtan och hopp fullbordades i Jesus Kristus. Han är Förlossaren som bringade evigt liv till sitt folk och full  Gud  omintetgjorde genom honom döden, det onda och synden och ska till sist ge full frälsning. Det är en absolut garanti vi har, vilket dock inte undanröjer våra lidanden i den här världen. De är kvar, och ännu mer för Jesu efterföljare som förföljs och dödas. Gud är dock med oss alla på ett särskilt sätt genom sin Ande och hjälper oss.

Kap 33: Om det finns en ängel hos henne,

en medlare, en av tusen,

som förkunnar för människan

vad som är rätt,

24 då förbarmar sig Gud över henne

och säger:

”Rädda henne

från att fara ner i graven,

jag har funnit lösen för henne.”

25 Då får hennes kropp

ny ungdomskraft,

hon blir på nytt

som i sin ungdoms dagar.

26 Hon ber till Gud

och han har behag till henne,

hon får se hans ansikte med jubel.

Och Gud återger människan

hennes rättfärdighet.

Jesus själv kommenterade den eviga frågan om lidandet i Joh 9, i sitt svar till lärjungarna om den blindfödde, om det var han eller hans föräldrar som syndat. Han upplöste frågan om varför. Vi får inte veta orsakerna eller förklaringar till lidandets varför i det förflutna eller nuet, men Jesus pekar på en lösning, på framtiden: Guds gärningar skulle uppenbaras på honom (Joh 9:1-5). För den blindfödde gjorde Jesus ett helandemirakel, kanske också som ett tecken inför det judiska folket.

Med dig och mig, med oss alla individuellt, handlar Gud efter sin vilja, men alltid med målet om full upprättelse och frälsning. Om inte i denna värld, så präglad av lidande och brist, så hemma hos sig i evigheten. Det är alltid Gud som har det sista ordet och det ordet är liv, kärlek, nåd, välsignelse och läkedom. Det livet är i hans Son, som vi får tillhöra i idag. Jesus är den korsfäste Frälsaren som vet vad lidande är och som uppstod för att ge oss hopp om uppståndelse och liv. Han älskar oss och är oss så nära i vår personliga nöd och i våra prövningar.

Kvällarna blir kortare, vi börjar ana höstmörkret så här års och vad som väntar oss efter en vår och sommar fylld av ljus, naturupplevelser och vila. Det fortsätter också att mörkna över världen och de är lätt att känna sig överväldigad av allt som sker, även om vi vet att mitt i allt som sker har Gud full kontroll. Våldet fortsätter ökar, det finns svåra missförhållanden i vårt land och i många andra länder med förtryck, sociala spänningar och fattigdom, naturkatastrofer, fruktan och maktlöshet som sprider sig, pandemi, förföljelse av troende, osv osv. Det är precis som Jesus förvarnade oss om att det skulle bli. När detta sker, och ännu mer när avslutningen på denna tidsålder närmar sig, kan vi fortsätta lita på Herren i allt. Han är med och hjälper oss i nöden och döden.

Lukas version av Jesu tal om den yttersta tiden rymmer följande mening: Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig.”(21:28). Vi vet att allt det svåra som kommer att ske leder fram till Jesu återkomst, vilket är vårt stora hopp, vår framtid. Vi lever för Guds rike, för vårt korta liv här, hur både härligt och förfärligt det kan vara, är inte allt. Naturligtvis gör vi det bästa vi kan och tjänar Herren i förbön, hjälp till nästan och evangelisation

Men många har det svårt och vi måste hålla ut i förbönen för dem och för varandra. Det finns stora behov och allvarliga böneämnen och mycket kan verka för svårt och nästan hopplöst, men för Gud ÄR allt möjligt och han vill att vi håller ut i bön. Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, 21 hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen. (Efes 3:20).

Några bibelord:

Ja, om än bergen vika bort och höjderna vackla, så skall min nåd icke vika ifrån dig och mitt fridsförbund icke vackla, säger HERREN; din förbarmare. (Jes 54:10).

+++

+

Jesus sade:  Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås. (Mark 13:31).

+

Några tankar

Så mycket vi förblir i Kristus har vi kärlek, frid, glädje. Han är Guds fullhet, han är vårt liv, allt vi behöver här på jorden och i evighet. Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig själv, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen. (Kol 1:19-20).

Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, 17 att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. 18 Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet 19 och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.  (Efes 3:16.19).

Utanför honom är andlig tomhet, som man försöker fylla med dåliga substitut. I oss som är födda på nytt av Guds Ande har Gud själv tagit sin boning. Det är stort, större kan människan inte bli än att vara Guds älskade barn, för Jesu Kristi skull. Gud den Helige bor i oss genom sin Ande tack vare att Jesus dog för att tvätta oss rena, ta bort vår synd. Vår kropp är ett tempel åt den helige Ande. Vi är helgade åt Herren, tillhör honom.

+

Guds frid är en aktiv kraft i vårt liv som bevarar vårt hjärta och våra tankar i Kristus Jesus. Gud skapade den friden genom Jesus försoningsdöd, och den står fast i evighet.

Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid ni är kallade till i en och samma kropp. (Kol 3:15)

Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. 7 Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. (Fil 4)

+

Gud vår Fader vill se något, helst mycket av sig själv i oss, som sina barn , känna igen sig själv, sin Son i oss. Låt oss därför förbli i Kristus!

Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn! Och det är vi också. Världen känner oss inte, eftersom den inte har lärt känna honom. 2 Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är. 3 Och var och en som har det hoppet till honom renar sig, liksom han är ren. (1 Joh 3:1)

+

2 Petr 1:16 -Apostlarna var ögonvittnen till Jesus majestät på förklaringsberget. Biblisk, tro, kristen tro grundar sig på ögonvittnesskildringar, i motsats till religiösa myter och legender. 

+

Synd är överträdelse av Guds bud. Gud satte gränserna för oss människor för att han är vår Skapare och har den unika auktoriteten att bestämma vad som är rätt , gott och sant, för vårt eget bästa. 

Den som överträder Guds goda bud skadar sig själv. Runt synden står OBS ! Farligt att beträda! Risk för döden. Så drastiskt är det faktiskt, synden lockar och drar men leder till mörker och död. Synden separerar oss från Gud och för oss på villovägar så att vi missar målet för för vårt liv, om vi inte hörsammar och tror det frälsande evangeliet om Jesus och omvänder oss.

Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. (Rom 6.23)

Det bud som gäller för oss är framför allt detta:

Och detta är hans bud: att vi ska tro på hans Sons namn, Jesus Kristus, och älska varandra så som han befallt oss. 24 Den som håller fast vid hans bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gett oss. (1 Joh 3:23-24).

Tro och kärlek alltså, det är väl lätt, eller?  Jag återkommer till detta längre fram.

 +

Vetenskapen svarar på vissa frågor om vår existens på ett biologiskt, fysiskt plan, men den kan inte förklara människans inre värld. Helheten är alltid mer än delarna, människans i sin helhet och komplexitet är så mycket mer än de kemiska processerna i hjärnan, än de materiella förklaringarna till vår existens.  Varje människa anar någonstans att det finns något mer, att vi är något mer än bara fysiska varelser som lever och dör utan mening och mål. Vi är ju skapade till Guds avbild och vår höga kallelse är att vara Hans folk, att medvetet leva inför Honom .

 +

Det kan vara svårt att tala om en mening i en tillvaro som verkar så styrd av tillfälligheter, slump, otur. Mening skapas i det pågående kampfyllda livet genom Guds närvaro i våra liv, den är inte givet utan vidmakthålles ständigt genom Guds försyn och nåd, vår tro och förtröstan. Gud är trofast i sina löften att vara med oss och ge oss allt vi behöver för att stå fasta och behålla tron i gemenskapen med Honom själv.

Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den rätte Guden, den trofaste Guden, som håller förbund och bevarar nåd intill tusende led, när man älskar honom och håller hans bud. (5 Mos 7:9).

Trofast är han som kallar eder; han skall ock utföra sitt verk. (1 Tess 5:24).

Men Herren är trofast, och han skall styrka eder och bevara eder från det onda. (2 Tess 3:3

Han skall ock göra eder ståndaktiga intill änden, så att I ären ostraffliga på vår Herres, Jesu Kristi, dag. 9 Gud är trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, vår Herre. (1 Kor 1)

Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast. (Hebr 10:23).

+

Här handlar det om de bakomliggande orsakerna på ett andligt plan till striden om Jerusalem. Det är omöjligt att gå in på den komplicerade och många gånger så tragiska historien för de inblandade i den konflikt som pågått under 1900-talet och in i våra dagar, om det Palestinska mandatet (under Storbritannien), och från 1948 staten Israel, med judarnas huvudstad sedan 3000 år, Jerusalem.  Den är i världens blickpunkt i nutid och kommer att vara det i framtiden och förblir en oroshärd i våra dagar. Många gör anspråk på staden, och konflikterna om den kommer antagligen inte att få ett slut. Det beror i sin tur på att den är i Guds absoluta blickpunkt. Det handlar ytterst om hans vilja, hans beslut och hans planer, som människor kan strida emot, men i längden lyckas det inte att upphäva detta beslut. Gud gjorde allt med en avsikt, att rädda sin förlorade mänsklighet tillbaka till sig själv, och handlade i en bestämd ordning för att fullborda denna. Utkorelsen av Israel, löftena om landet och staden, syftade till den frälsning  för alla folk som blev möjlig genom juden Jesus Kristus, hans död och uppståndelse i denna stad. 

Det finns en kraftfull andlig opposition mot Guds vilja att utvälja det judiska folket och Israel för att på ett särskilt sätt vara hans folk och bli till välsignelse för alla folk, och vittna för världen om hans gärningar. Det gäller allt Guds ord, men eftersom Guds handlande är så knutet till denna speciella geografisk plats, Israel, så handlar det just om denna förhållandevis lilla kvadratmeteryta som utgör landet. Där har Abraham, Moses, Josua, profeterna och Jesus själv levt och verkat, och Gud  skapade därigenom frälsningshistoria för oss  . Det förflutna och framtiden hänger också ihop med staden och landet.

Där har avgörande händelser skett, särskilt på Tempelberget, som kallades Moria berg. Det var dit Abraham gick på en tre dagars vandring efter att ha fått uppmaningen av Herren att offra sin son Isak.  Vidare köpte kung David Ornans tröskplats på Moria berg under en särskild kris för landet ( 1 Krön 21:18, 26-27) och hans son Salomo invigde det tempel Herren hade talat till David om (2 Krön 7:1-3). Där kommer också de avgörande händelserna vid tidens slut att uspelas.

Gud har bestämt att Jerusalem är hans stad, den store Kungens stad, och därför väntar vi att Jesus Kristus kommer tillbaka till dit vid tidens slut.. 

• På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut. .Sak 14:4 

Hur vi än tolkar de profetiska skrifterna och Uppenbarelseboken när det gäller Jesu återkomst, tusenårsriket, den yttersta domen och  den nya skapelsen, så är Jerusalem hela tiden i centrum för händelserna.

I Upb 21 läser vi följande: Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. 2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. 3 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. 4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.”

Läs gärna resten av kapitlet och även det sista kapitlet i Bibeln, där det fortsatt talas om staden, Jerusalem. Vid tidens och historiens slut, och i Guds eviga rike, ska vi som medborgare alltså få bo i staden, det himmelska Jerusalem, där Gud själv ska bo mitt ibland sitt folk. Egentligen började allt, när MelkiSedek, kung i Salem (troligtvis Jerusalem), som var präst åt Gud den Högste (och en förebild till Guds Son som ÄR Kung, Präst och Herre) bar fram bröd och vin till ABraham. Det läser vi om redan i 1 Mos 1:14: 

Han välsignade Abram och sade:

Välsignad vare Abram av Gud den Högste,

skapare av himmel och jord! 20 Och välsignad vare Gud den Högste,

som har givit dina fiender i din hand!”

Och Abram gav honom tionde av allt.”

Denne Melkisedek, rättfärdighetens kung, var en betydelsefull gestalt och omtalas också i Hebreerbrevet.

+++

Guds fiender har alltid velat förhindra Guds planer från att uppfyllas, men ingenting kan stoppa Herrens vilja från att uppfyllas i sin rätta tid.

Varför rasar hednafolken,varför tänker folken fåfängliga tankar?2

Jordens kungar reser sigoch furstarna rådslårmed varandramot Herren och hans Smorde:

3″Låt oss slita sönder deras bandoch kasta av oss repen.”4 Han som bor i himlen ler,Herren gör narr av dem.5 Han talar till dem i vrede,i glödande harm förskräcker han dem:

6″Det är jag som har insatt min konungpå Sion, mitt heliga berg.”7 Jag vill kungöra Herrens beslut.Han sade till mig:”Du är min Son,jag har i dag fött dig.8 Begär av mig,så skall jag ge dig hednafolken till arvedeloch hela jorden till egendom.9 Du skall krossa dem med järnspira,slå sönder dem som lerkrukor.”

Ytterst är det alltså satan själv som vill försöka stoppa Guds planer för sitt folk, och då är målet alltid det judiska folket, Jerusalem, Israel och även Kyrkan. Församlingen består ju av Jesustroende judar och icke-judar från alla folk, och judarnas sak är vår. Han hatar Guds folk och vill förgöra dem, och vi ser var det hatet materialiseras bland människor och stater idag. Antisemitismen, judehatet,  som alltid har funnits, kommer tyvärr att öka, liksom förföljelsen av kristna. Hur ska man annars förklara detta irrationella hat som riktas mot dessa? Den onde vill ytterst försöka förhindra Jesu återkomst och sin egen slutdstination i den brinnande eldsjön, och ha så många som möjligt med sig i fördärvet. Därför pågår denna hårda kamp om Jerusalem och staten Israels existens.

+++

Vi människor är skapade med intellektuella förmågor, känslor och vilja. Känslor är en viktig del av vår personlighet , och det är dessa jag ska reflektera över här. Det är omöjligt att tänka sig ett liv utan känslor, men i den skadade värld vi lever i är allting tveeggat och dubbelbottnat, och känslor kan bli en orsak till problem. Det Gud skapat för gott kan bli förstört och skapa lidande istället för att förstärka den positiva livskvaliteten, möjligheten att känna djupt och starkt.

Nu kan man enbart fokusera på vad Bibeln säger om vissa känslor, men jag vidgar det hela en aning här. Vad som är viktigt att slå fast från början är att Gud är vår läkare, till ande, själ och kropp, och han om någon vet hur vi är funtade. Vi påverkas av allt som sker, rent fysiska skador påverkar själen, liksom andliga och själsliga tillstånd påverkar kroppen. Det är omöjligt att veta var det ena börjar och det andra tar vid. Vi är en helhet i vår kroppsliga verklighet som innefattar våra själsliga funktioner och vårt andliga liv. Det kan vara en lång och svår kamp att bli helad själsligt p g a svåra trauman, andra har bättre utgånsgpunkt i en sund familjesituation, egen stark konstitution, omständigheter osv. Men Jesus kom för att frälsa oss, vilket i all sin härliga fullhet både innebär att vi blir förlåtna, får ett nytt och sunt sinnelag, en helad själ, och en rik andlig gemenskap med Gud och andra människor.

Det finns en själavårdsaspekt med i detta som är viktig att beakta. Människor som varit utsatta för fruktansvärda övergrepp, mobbning, våld och liknande måste få den tid som behövs för att läka. Ett viktigt steg är ju att förlåta de som skadat oss, men det kan komma långt fram i processen. Man måste respektera alla rättmätiga och fullt begripliga känslor av vrede och hat mot förövarna. Offren måste få tid, empati, lyssnande utan att för fort förväntas att förlåta de som skadat en. Samtidigt är det bästa för dem själva att bli lösta och helade, b la genom att överlämna förövaren till Gud för att döma. Förlåtelsen är en mäktig kraft, den befriar och upprättar offren. Jesus vet allt vi gått igenom och är den som kan hela svåra trauman.

+++

Här är först några allmänna reflektioner om känslolivet. Jag börjar med känslan av skam.

Förmåga att känna skam när man gör något fel är kopplad till våra samvetsfunktioner, som när det är friskt och inte belastat av falsk skuld, destruktiv självförkastelse, sänder viktiga signaler om att vi väljer och agerar fel. Det är bra att skämmas lite när vi gör något fel. Den är också en nödvändig för att vi ska kunna kunna fungera i sociala sammanhang. Begreppet samvete är intressant, och visar vad det handlar om. På grekisk suneideses, συνειδήσεως att veta med, ett ord som förekommer ca 30 ggr. i NT. Våra samvetsfunktioner är medfödda men måste som allt annat utvecklas på rätt sätt för att fylla sin funktion. Ordet beskriver även människans unika självmedvetande, som aldrig fungerar på egen hand utan är resultatet av ett ständigt interagerande med omvärlden. Men, änå, varje människa har sin egen inre värld, känd av bara henne och Gud.

Vi vet med oss när vi handlar emot vårt samvete och gör något som är fel. Det går att tysta samvetet om man tillräckligt ofta går emot de subtila signalerna som varnar oss. Då ägnar man sig samtidigt åt att ursäkta sig själv och skylla på andra, på att bortförklara sitt beteende, och i sista stadiet har samvetes röst tystnat. Det är subtila processer, men som jag tror underlättas av om vi söker sanningen om oss själva.

Romarbrevet beskriver hur vi fungerar, i den ständiga inre dialog som pågår : För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan anklagar eller till och med försvarar dem. 16 Det ska visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium jag fått genom Jesus Kristus.

Men skam kan vara oerhört destruktivt när det handlar om vem man är istället för något fel man gjort. Inför Gud behöver vi aldrig skämmas över vilka vi är, han vet ju redan allt om oss och älskar oss ändå. Ofta är det andra människor som överför sitt förakt, sina domar, sin förkastelse över oss, och om det sker tidigt i livet är det förödande. Då integrerar man denna bild i sig själv och börjar förkasta och förakta sig själv. Det kan utvecklas till ett själens rotsystem som förgiftar den inre själsliga hälsan, tillsammans med bitterhet, vanmakt, förtvivlan, hopplöshet och vrede. Människor kan använda skamkänslor för att trycka ner andra, förringa, inge falsk skuld och förvirring. Det är lika förödande som alla form av manipulation.

En annan stark känsla är fruktan. Det har varit och är nödvändigt att vara försiktig och känna saklig rädsla för faror. Det hjälper oss att vara på vår vakt och ta oss till vara. Men om den saknar grund i verkligheten, i fakta, om den går över styr och växer till en fobi, är det ett stort problem som tar mycket kraft och uppmärksamhet. Fruktan hakar i andra negativt präglade känslor, t ex skam, och förstärker båda. Fruktan är en oerhört stark känsla, som både lamslår och påverkar livet i stort. Ett återkommande tema i Bibeln är när Gud säger : Frukta inte. Jag är med dig. Han vill att vi ska leva vårt liv i förtröstan och trygghet och inte plågas och styras av fruktan.

Vrede i kontrollerad form är ibland nödvändig för att kunna reagera och agera mot orättvisor och ondska, och andra människors otillbörliga kontroll och manipulation. Men det är en känsla som väldigt lätt kan urarta. ”Grips ni av vrede, synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede 27 och ge inte djävulen något tillfälle” står det i Efesierbrevet.

Okontrollerbar vrede kan sluta med våld, ytterst dråp. Jesu ord om detta mycket skarpa : Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte mörda, och Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot’ till sin broder är skyldig inför Rådet, och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.

Hela sammanhanget i Jesu bergspredikan handlar om hjärtat, den innersta motivationen till vårt agerande, och att allt vi säger och gör börjar där. Men det är egentligt ett annat ämne, som jag återkommer till.

Att regelbundet bli utsatt för andras vrede är oerhört farligt och skadar. Vissa människor kan inte ändra sitt beteende och sluta kontrollera sina offer, inte sluta utöva psykisk tortyr och fysiskt våld. Våra medmänniskor i den situationen behöver all hjälp för att komma ifrån sina plågoandar.

+++

Sammanfattningsvis, vi är skapade med en förmåga till ett rikt känsloliv, att verkligen kunna känna glädje, förundran, tillit, trygghet, gemenskap, delaktighet osv. Men samtidigt kan känslorna skadas så svårt av många olika anledningar när man får för lite kärlek, vägledning och uppskattning, eller bllir ett offer för andras manipulation, kontroll, mobbning, lögner, elakhet osv. Det finns mycket som kan skada känslolivet, ibland är det självförvållat genom felaktiga val och destruktiva attityder. Vi människor är mycket komplicerade varelser! Men som sagt, Gud vet vilka vi är och varför vi blivit sådana, och vad vi kämpar med. Han vill hjälpa oss att bli läkta inifrån och ut, och det kan ta tid, men från Guds sida är allt klart. Det finns helande och upprättelse för varje människa som ber Gud om hjälp.

Jesus vet i sin egen kropp och själv vad är att vara människa, att bli förkastad, övergiven, orättvist anklagad. Jesus vet vad lidande är och han är den ende som vet vad varje människa genomlider. Evangelium är att han led och dog för oss, så att vi som förlåtna och högt älskade barn till vår himmelske Fader, ska få leva i frihet, i frid och harmoni, i gemenskap med honom.

Gud visade redan på 800-talet f Kr sin profet Jesaja att vår Frälsare skulle dö för att ge oss liv och hälsa till kropp och själ, och evigt saligt liv.. Så högt älskade Gud världen att han gav son egen Son för att rädda oss från det onda, från synden och döden..

Kap 53:    Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad?2 Som en späd planta sköt han upp inför honom,som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönheteller majestät.När vi såg honom var hansutseende inte tilldragande.

+++

Del II

Guds stora gåva av kärlek och nåd är att han genom Jesu död berett försoning och förlåtelse.  Han har också tagit sin boning i oss genom sin Ande. Vi blir ju nya skapelser när vi kommer till tro på Jesus och föds på nytt in i Guds rike. Men vi har den gamla människan kvar med alla upplevelser, erfarenheter och minnen. Vi bär med oss så mycket från det gamla livet med felaktiga tankemönster och attityder, sår och skador i själen. Som syndiga människor gör vi andra mer eller mindre illa ibland, och blir själva sårade. Det är ofrånkomligt och hör till livet.  Men vi behöver inte vara utelämnade åt detta. 

Var och en har en kamp att utkämpa i sitt eget liv även om det är den helige Ande som verkar Kristuslivet i oss. Gud har gjort allt för oss som hör till vår frälsning, rättfärdighet, helande och helgelse. Men vi gör vår del : väljer att be, läsa Guds ord, lyda Guds instruktioner för ett gudfruktigt liv i gemenskap med Honom . Det är en process att bli de människor Gud skapat och kallat oss till att vara i Kristus. Rekommenderad läsning i detta sammanhang är Rom 5-8, där vår position inför Gud beskrivs här rent faktiskt. Det kristna livet handlar sedan om hur denna verklighet förvandlar oss rent konkret. 

Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. 23 Låt er förnyas till ande och sinne 24 och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet. (Efes 4:22-23).

+++

Vad kan vi då göra? Vi får fylla vårt inre med Guds ord, tänka och tala i enlighet med det, tänka på allt som är gott, rätt, sant och vackert. Vi kan rensa ut det dåliga, vissna i vår själs trädgård, gammal bitterhet, oförlåtelse och besvikelse, stolthet, lögn, agg. Jesus sade att en god människa bär fram det goda ur sitt goda förråd, en ond det onda. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. (Luk 6:45). Det är bra att testa sig själv och lägga märke till hur vi talar. Vad låter vi växa i vårt inre som sedan ofrånkomligen kommer ut genom munnen? Det är alltid sanningen som gör oss fria, sanningen om oss själva, och om vår himmelske Faders nåd och godhet nåd. Vi får leva i hans ljus med alla våra skuggsidor. Han vet redan allt om oss och älskar oss ändå. 

 Man kan välja livet, Guds liv och det goda, och om det svårt p g a svåra, negativa upplevelser och erfarenheter, får vi den hjälp vi behöver att bli fria från det av vår själs herde och vårdare, Jesus Kristus. Vi kan tala ut öppet med honom, gråta av oss, be om förlåtelse och helande, förlåta och välsigna de som sårat oss. Den helige Ande, vår Hjälpare, är med oss hela tiden och hjälper oss personligen att övervinna det onda med det goda.

Vi kan odla det goda och bekämpa det onda, b la genom att identifiera de inre fiender som drar ner oss i destruktivt beteende. 

Del III

Vi människor är mycket komplicerade varelser. På en grundläggande nivå är känslorna ursprungliga eftersom de är sammankopplade med nervsystemet och rent reflexmässiga reaktioner. Människan måste för sin överlevnad kunna”reagera med ryggmärgen”. Innan signalen ens når hjärnan har nervsignaler registrerat t ex en fara och aktiverat musklerna.  De djupa systemen i hjärnan och nervsystemet hanterar de basala livsfunktionerna för överlevnad, livsuppehåll,  behov som måste fyllas, reflexer att skydda sig och fly undan hot, faror. Många känslor utgörs av omdedelbara responser på intryck i omvärlden, på andra människor  och det pågår ständigt en inre bearbetning av känslor och tankar om det som sker. Det är en utveckling som sker för att förstå känsloreaktioner och kunna hantera dem på ett bra sätt, något som kräver ett samspel med andra på rätt sätt. Det är så mycket som kan gå fel, kan gå sönder i en människas inre värld.

Man vet att mycket påverkar och formar ett litet människobarn de första åren. Det som sker av gott och ont ”sätter sig” i kroppen och eftersom det inte finns en rent intellektuell förmåga att bearbeta intryck, felaktigt handlag och rent negativ påverkan från de närmaste,  orsakar det omedelbara avtryck i nervsystemet, i den psykologiska utvecklingen. Därför har de flesta ett osynligt bagage med sig av känsloreaktioner, tidiga skador på själen, som senare i livet gör sig påmint. Det är mycket som sitter i kroppen av minnen av brist på kärlek och närhet, trygghet och bekräftelse. Hur god kristen och andlig en människa är kan det utgöra en förlamande faktor, skapa ångest och förvirring, ge oro och ängslan. Det finns också de som inte har en fysisk intimitet med en annan människa och lider av ensamhet, av en rent kroppslig avsaknad av värme och gemenskap. Det är en oerhört svår situation, som det kanske inte talas så mycket om i kristna kretsar men som är påtaglig. För detta finns inga enkla lösningar. Vi vet att Gud hjälper sina barn, men samtidigt behöver varje människa andra människor för att må riktigt bra. Det är ett viktigt böneämne, att kristna ska finna en livskamrat, att ingen ska behöva lida av sin ensamhet i tysthet.

Hur kommer man åt det rent fysiska minnet som fortfarande ställer till själsliga problem? Kan det upplösas och göras neutralt genom bibelläsning och bön? Ja, det tror jag alldeles bestämt.  Som alltid är det tron på Jesus som vår Läkare som är vår viktigaste tillgång. Han är vår själs herde och läkare, för genom hans sår är vi, blir vi botade. Han dog för att rädda oss från syndens och dödens makt, och för att hela våra själar. Det är en process och ett arbete som kan ta tid och vi kan behöva stöd och hjälp.   Vi får också be att den helige Ande ska verka i vår fysiska kropp och fylla den med Jesu liv, läkedom och kraft. Vår kropp är ett tempel åt Anden och den är allt vi har på denna jord, med allt vad vi erfar på gott och ont.  Den är naturligtvis oerhört värdefull för Gud, han har skapat den. Guds egen Son blev människa, och om någon tvivlat på hur positiv Bibeln är till det rent kroppsliga, försvann det en gång för alla inför inkarnationens mysterium.

Gud skapar oss som en helhet av kropp, själ och ande. Det är det storartade att när vi lever i Guds Shalom, i enlighet med hans skapelseordning , kan vi fungera som det var tänkt från början. Vi tjänar Gud och medmänniskan med vår kropp, leds av hans Ande och får av nåd njuta frukterna av Jesu lidande i vår själ: frid, glädje,trygghet, välgång, harmoni, vägledning och mening.

Men kroppskultur kanske också skulle vara en idé för kristna? Det borde inte bara var de ofta andligt vilseledande självhjälpsalternativen och andra religioner som har monopol på detta område, men hur ska man gå till väga? En sund själ i en sund kropp är en allmän klok princip som gäller oss alla. Att ta hand om vår kropp på bästa sätt och lära vår själ att bli stilla och vila, och att ständigt nära oss av Guds välsignade närvaro och Ord. Vi kan lyssna på signalerna från vår kropp och ta dem på allvar, bära fram det vi känner till Jesus, försöka lära oss att ”bottna” i oss själva. Det skadar inte att andas djupt, sjunga, dansa, uttrycka sig med sin kropp, försöka att inte stressa och oroa sig.

Några känslor som kanske mest av alla är skadliga för både kropp och själ är ju oro, bekymmer, ältande av problem. Vi har någonstans att inte bara gå med dessa , utan t o m kasta av dem:

” Psalt 55:22 Kasta din börda på Herren, han skall uppehålla dig.

Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla.”

1 Petr 5:  Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.✱ 6 Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne. 7 Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.

Fil:4  Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. 7 Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

Vi behöver inte bära våra bördor ensamma alltså, och det är nyckel till vårt hopp: Jesus är med oss alla dagar till tidens slut. Han är vår gode herde, som aldrig lämnar oss utan bär både oss och våra bördor. Tack och lov för det!

DEl IV

Jag inleder en ny serie om vad det innebär att leva av Guds Ord. Det kommer att bli ett par inlägg som tar upp olika aspekter av detta

Människan lever bokstavligen av Guds ord, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Rent faktiskt skapade Gud allt som finns genom sitt Ord och han uppehåller allt genom sitt Ord. I den mäktiga inledningen till Hebreerbrevet står det följande: 

 I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, 2 men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum.  3 Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.

Dessa två verser sammanfattar Guds skapar-och räddningsverk. Han talade, dvs visade vem han är, och han skapade allt genom sin Son, Ordet (läs gärna de fyra första verserna i Johannesevangeliet för att se parallellen). Gud har inte lämnat oss okunniga om vem han är och vad han gjort genom historien, vilket hela Gamla Testamentet vittnar om. Han talade och verkade sedan på ett unikt i sin egen Son Jesus Kristus, genom vilken vi lär känna Gud på ett personligt och fullkomligt sätt. Jesus är ”utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild”. Han var med i begynnelsen när Gud skapade universum, allt skapades i och genom honom. Han gjorde sedan vad som krävdes för att utplåna syndens och dödens makt för vår skull och återvände sedan till sin Fader, där han inväntar stunden för sin återkomst till jorden i härlighet.

Gud uppehåller och bär sin skapelse genom samma Ord, och när tiden är inne kommer denna världen som vi känner den att förgå genom Guds förutbestämda vilja och ord, och Gud ska skapa allting nytt efter Jesu återkomst.

Vi kan  inte omfatta allt det Gud är och gör direkt, han är evig Ande som bor i helighetens och härlighetens ljus och vi är hans skapelse med alla begränsningar det innebär, och dessutom  Men genom hans talade och verksamma ord får vi del av det hantalat och gjort för oss.

Som troende lever vi av Guds Ord, som är Ande och liv. Genom det skrivna ordet i Bibeln får vi kunskap om vem Gud är och vägledning för vårt liv. Men det är ingen enbart teoretisk, torr kunskap utan så fyllt av liv som Gud själv ÄR liv, kärlek, härlighet, kraft, vishet, skönhet osv. 

De första människorna valde att inte leva av det Gud sade, vilket påverkade hela mänskligheten på ett förödande negativt sätt. Då anar vi hur avgörande det är att att tro på och vilja lyda hans ord. Livet hänger bokstavligen på det. Guds räddning kommer genom det evangeliets ord som predikas efter Jesu död och uppståndelse, vi hör och tror på det och får därigenom liv från Gud. Det påverkade också hela mänskligheten på ett överflödande positivt sätt: vi får var och en gå från slaveri under synden till frihet och rättfärdighet i Kristus, från andlig död till liv, delaktighet i Guds eget liv, från hopplöshet, meningslöshet, mörker, ensamhet, till ett levande hopp, mening, ljus och gemenskap med Gud och varandra. 

Jesus är ju Ordet som blev människa och talade till oss om den osynlige Guden, förmedlade hans frälsande kärlek och kraft i sin jordiska tjänst och gav uppdraget vidare till församlingen. Vi är lemmar i hans kropp idag som får förmedla detta livsavgörande Ord om honom.

++

Del I

Här reflekterar jag över hur Jesus själv förhöll sig till Guds ord i den heliga Skrift.  

Citatet ovan kommer från frestelseberättelsen i Matteus evangelium, där Jesus efter sitt dop i Jordanfloden och innan han började sin offentliga tjänst, leddes ut i öknen av Anden för att prövas. Här ser vi hur Jesus agerade när han frestades av satan under sin 40 dagars fasta. Det finns en underliggande parallell till hur de första människorna prövades i sin tro och lydnad till Gud, och som som inte ens under gynnsamma omständigheter kunde stå fast i trons lydnad till sin Skapares ord. Jesus framställs ju som den andre Adam hos Paulus,  som var lydig sin Fader och hans vilja, ända till döden på korset, till skillnad mot den förste Adam, människan, som var olydig och trolös.

Tankarna går också till Israels folk och deras 40 år långa vandring genom öknen, en väg som egentligen inte skulle tagit så lång tid. Gud ville pröva dem och se om de höll fast vid hans ord efter att de sett de stora kraftgärningarna han gjorde för att befria  dem från slaveriet i Egypten. 

I Matteusevangeliet, som särskilt riktade sig till judar,  framställs Jesus som den nye Moses som under svåra omständigheter av prövning och satanisk attack, ändå  står fast i lydnad till Gud.  Därför fullbordade han alla profetior om den kommande Messias, som skulle bringa evangeliet, det nya förbundets ord till folket. Han är en förebild, eller själva uppfyllelsen av Guds vilja för Människan från begynnelsen, att älska och tjäna honom, leva av hans ord och i hans härlighets kraft.

Det är klart från många bibelställen att Jesus såg sig och sin uppgift utifrån Skrifterna, GT, och att han var sänd för att uppfylla dem. Det finns så många verser att jag inte kan ta med alla, men se t ex  Matt 5:17.18, Luk 4:14-21,  24: 13-22, Joh 5:31-46. 

Men prövning verkar vara oundviklig för alla, även för oss.. 

Det finns en klar linje från GT till NT om villkoren för förbundsfolkets förhållningssätt till Gud. De ska leva av Guds ord sagt, ledas av det han sagt. Vi lär känna den Evige Guden, den upphöjde Herren, genom det han talat. Han har beslutat att göra sig själv känd genom sina ord och sina gärningar. Om inte Gud uppenbarat något av vem han är skulle vi inte veta något om honom. De viktigaste orden till Israels folk och som återkommer i nästan alla böcker i GT är uppmaningen att verkligen höra och ge akt på Herrens ord, vara trogen förbundet och inte tillbe andra gudar.

Vad betyder det i praktiken att leva av Guds ord? Att läsa och ständigt meditera över det så att det blir en del av oss. Enkelt uttryckt är det näring för vår andliga människa, som ger god hälsa och styrka, som bygger upp vår invärtes människa. Vi behöver äta närinsrik mat för vår fysiska kropp, få stimulans till själen genom naturen, kultur, kunskap osv. Men för själva inriktningen på vårt liv och dess djupaste innehåll måste vi ha vägledning från vår Skapare för att komma rätt. Vad är sant om Gud och oss själva? Hur kan vi lära känna Gud och leva i enlighet med hans vilja ?

Genom att läsa Bibeln kan vi förstå Guds sätt att se på världen. Med hans ord levande i vårt hjärta kan vi också ledas av hans Ande i våra personliga liv. Det är stort privilegium att Gud har velat kommunicera med oss på ett begripligt sätt. Det är naturligtvis människor som skrivit ner orden, men Guds Ande inspirerade dem. Därför är Guds ord Ande och liv, de förmedlar liv och ljus till oss. Mer om det i nästa inlägg.

5 Mos 30.Det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig, och det är inte långt borta. 12 Det är inte i himlen, så att du behöver säga: ”Vem vill för oss stiga upp till himlen och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?” 13 Ordet är inte heller på andra sidan havet, så att du behöver säga: ”Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?” 14 Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det.15 Se, jag lägger i dag fram för dig livet och det goda, döden och det onda, 16 då jag i dag befaller dig att älska Herren din Gud att vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rådslut, för att du ska leva och föröka dig och för att Herren din Gud ska välsigna dig i det land dit du kommer för att ta det i besittning. 17 Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem, 18 så förklarar jag för er i dag att ni förvisso ska förgås. Ni kommer inte att leva länge i det land dit du drar över Jordan för att komma och ta det i besittning.       +++         Paulus citerar fån detta bibelsammanhang i sitt brev till församlingen i Rom, kap 10. Han tolkar dem i ljuset av det nya förbundet i och genom Jesus Kristus. Så är det genomgående i de nytestamentliga skrifterna, det gamla förbundets skrifter förklaras i ljuset av evangelium.       Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror. 5 Mose skriver om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller buden ska leva genom dem. 6 Men rättfärdigheten som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen? – alltså för att hämta ner Kristus – 7 eller: Vem ska stiga ner i avgrunden? – alltså för att hämta upp Kristus från de döda.8 Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar. 9 För om du med din mun bekänner att Jesus är Herrenoch i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 10 Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 11 Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam. 12 Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. 13 Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.

I den här delen ska jag lyfta fram några kärnbegrepp som Johannes använder sig av för att beskriva den andliga verkligheten, Gud själv, och hur vi ska förhålla oss till honom. Han arbetar med motsatsparen liv och död, ljus och mörker, sanning och lögn, kärlek och hat. I andlig mening är det en absolut skillnad mellan dessa begrepp. Vi lever visserligen till vardags i en verklighet som är komplex och med fler nyanser. Men från Guds perspektiv är gränserna absoluta, vilket även gäller för vår tro. Det är t ex omöjligt att blanda in lite lögn i sanningen, att tro på falska profeter som inte talar i enlighet med sanningen om Kristus, uppenbarad i Bibeln. Vi måste skilja mellan andarna, som Johannes skriver senare i sitt brev och som jag återkommer till. Den som förnekar att Jesus är Kristus som kommit i köttet, är inte från Gud. Det är bland det mest centrala i vår tro, och det har betydelse för hur vi förstår hela skapelsen, Guds räddningsplan och världens slut.

Johannes tar både i sitt evangelium och sina brev sin utgångspunkt i begynnelsen och hur Gud skapade i och genom sitt Ord. Det för våra tankar tillbaka till 1 Mos 1:1: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord”. Det är ju den absoluta startpunkten för skapelsen och vi får veta så mycket mer i NT om hur Gud skapade och vilken avsikt han hade med allt. Det Ord, den Vishet han skapade i och genom var Sonen, som blev människa i Jesus Kristus. Allt blev till genom honom, en tanke som också Paulus utvecklar i Kolosserbrevet 1:13-

Joh 1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd.

Skapelse och frälsning hör ihop på ett självklart sätt. Det är samme Gud som skapat allt i och genom sin Son, för att allt skulle sammanfattas och likna honom i evigheten, och som räddar oss från det onda och besegrar döden, och som kommer tillbaka för att ta oss till sig för evigt.

1 Joh 1 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord. 2 Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 

Guds eget liv, hela hans väsens härlighet, kraft och helighet, blev så påtagligt i Sonen Jesus, att lärjungarna kunde se och röra vid det. Det unika liv som var hos Gud själv kom till oss alla genom Jesus. Genom honom får vi, som är biologiska, psykologiska varelser, andligt liv från Gud, det eviga livet. Grekiskans ord för liv är ζωή (zōē), och det betecknar dels det naturliga livet på jorden, men framför allt och alltid i förbindelse med Gud själv, det eviga livet. Gud är liv och ger liv, i skapelsen och nyskapelsen, som är hans frälsande kraft. Allt som lever är beroende av hans uppehållande av livet på jorden.

Men, som Johannes betonar, det liv som Jesus fört in i världen är Guds eget liv på ett unikt sätt. Jesus talar om sig själv som Livet, livets bröd, han ger ”levande vatten”, han har det eviga livets ord osv. För den som tror på Jesus har redan evigt liv, vi har gått från död till liv genom honom. Det är en mäktig sanning som vi kan meditera över. Johannes betonar ju andra saker än synoptikerna, vilket ger en fullödigare beskrivning av vår Herre och Frälsare. För honom är uppståndelsen från de döda också en realitet.

Guds liv måste uppenbaras för oss, det är inte något vi känner till eller förstår av oss själva. Som Jesus sade till sina lärjungar.

”Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 6 Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far. Nu känner ni honom och har sett honom.”8 Filippus sade: ”Herre, visa oss Fadern så räcker det för oss.” 9 Jesus svarade: ”Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern.”

+++

Även om vi idag inte kan ”se och röra vid” Jesus är han paradoxalt nog mer närvarande hos alla människor på jorden genom sin Ande än han var under den tid han var verksam under sitt korta jordeliv. Den helige Ande sändes för att vittna om Jesus för oss personligen och göra honom levande genom sitt ord. Gud själv, Fadern, Sonen och den helige Ande, tar sin boning i varje människas hjärta som i ödmjukhet och sanning ber honom komma in.

Då får vi i verklig mening LIV och lever i och med Gud för evigt. Det är själva meningen med livet.. att leva, leva med Gud, som älskade, upprättade och befriade människor

Jag ska skriva ett par inlägg om Petrus Första brev kap 2 :4-10, men i den här inledningen börjar jag i Första Moseboken. Som alltid när det gäller hur vi förstår bibeltexter måste vi se det stora sammanhanget, helheten utifrån både GT och NT.

Många bibelforskare menar att paradiset, Edens lustgård, var en speciell och avskild plats på jorden, alltså en helgad plats för Guds närvaro. Människan skulle som Guds avbild vara hans representanter och de fick ansvaret att lägga jorden under sig, råda över alla djur, odla och bevara lustgården. Gud välsignade dem att vara fruktsamma och föröka sig, utbreda hans rike över hela jorden.

Hur vi än förstår skapelseberättelsen i sin helhet och dessa termer innebär det att förbundet med Gud, representantskap och förvaltarskap, som hänger ihop med tempeltemat, återfinns i hela Bibeln, från första boken till den sista. Gud var på ett särskilt sätt närvarande i Eden och Adam och Eva stod inför sin Skapare och Herre med en särskild kallelse, ett ansvar, en gåva.

Guds folk benämns som präster och kungar i både GT och NT. Präster utför sin andliga tjänst inför Gud, och kungar regerar, råder i biblisk mening.

Vi tänker direkt på  templet där Gud ”bodde” och där hans folk samlade för att lyssna till hans ord, be och lovsjunga.  Det är ju ett genomgående tema i Bibeln. Människans skapelsegivna plats är inför Guds ansikte. Det är bra att påminna sig om vilket stort privilegium det är att få vistas i Guds närhet, att få nalkas Skaparen själv, den Helige och Evige Guden, som bor i ett ljus dit ingen kan komma, men som skapar möjligheter för oss att möta honom.

Forskarna menar att detta tema kan spåras redan i det första kapitlet Första Moseboken, även om texten inte uttryckligen nämner något om präster, men att hela sammanhanget pekar åt det hållet.

Redan i kap 14 i Genesis möter vi Melkisedek, kungen i Salem som var präst åt den Högste och som välsignade Abram. Jag återkommer till fler viktiga gestalter som varit präster i den gammaltestamentliga historien.

De första människorna valde fel, de lyssnade inte på Guds ord och bevarade det i trons lydnad som hans betrodda tjänare ska göra. De fick lämna Guds omedelbara närvaro och ta konsekvenserna av sitt svek. Men Herren ville få dem tillbaka till sig och till den ursprungliga kallelse de haft för sina liv. Vägen dit  lång och det skedde i olika steg. För att det skulle bli möjligt förbereddes Israels folk under århundraden att förvalta hans Lag, hans ord och vägledning. De skulle vara ett rike av präster och kungar, vägledda av hans Ord. Men de förblev inte heller trogna till Herren utan fick lämna löfteslandet och gå i landsflykt. Vi ser ständigt samma mönster upprepas när människorna anförtros Guds ord men sviker och inte längre kan vara hans folk, leva i hans närhet. 

Guds räddningsplan skulle leda fram till hans ständiga närvaro bland sitt folk när den inte enbart skulle vara knuten till en geografisk plats, tabernaklet i öknen till att börja med och sedan templet i Jerusalem, utan när han skulle bo i deras hjärtan genom den helige Ande. Kung David blev en viktig förebild till den Messias som skulle komma, han som på ett fullkomligt sätt skulle förkroppsliga Guds vilja : som fullkomlig människa var Jesus präst och  kung. Eftersom han var helt utan synd återspeglade han sin Faders väsen och egenskaper på jorden. Genom sin död och uppståndelse kunde orsaken till människors svek från tidens begynnelse åtgärdades en gång för alla, vår synd och skuld sonades genom Jesu blod på korset. Människan renades inifrån och ut och, blev en helt ny skapelse i Krisus och den Helige Ande kunde ta sin boning i henne.

Paradisets port öppnades på nytt och står öppen för alla som omvänder sig och tror på evangelium..

De troende i NT blev det nya gudsfolket av präster, som renats i Jesu blod och . När Jesus kommer tillbaka upprättas så detta rike som var bestämt från början och hela jorden blir Guds synliga Rike där hans tjänare är präster och kungar. Bibelns sista bok tar också upp temat, så vi ser en klar linje från början till slut.

Jag återkommer till detta , men jag vill här betona vårt överordnade livsmål och höga kallelse, att leva som Guds präster i tjänst för Gud. Vilka vi än är och vad vi än gör, så tjänar vi Gud i vårt sammanhang, litet eller stort  Vi prisar och tillber Gud, vi förvaltar hans gåvor, vi betjänar andra. En präst representerar andra, bär fram andra inför Herrens, och det är förbönens stora privilegium. Vi ska ständigt be för människor, att de ska söka och finna Gud till frälsning och förvandling.

Jag bifogar denna intressanta artikel av den välrenomerade bibelforskaren och professorn i NT och biblisk teologi, G K Beale.

Klicka för att komma åt SBJT-22.2-Adam-as-Priest-Beale.pdf