Kategori: Det senaste.

Advent betyder ju ankomst och det är om en persons ankomst allting handlar: Jesus Kristus. Hela historien från Guds perspektiv är inriktat på att förbereda för hans ankomst(er) och därmed hans rike, den dynamiska verklighet där han är närvarande som Herre och endast hans goda vilja sker. Det är alltså flera ankomster. Vi som idag ser tillbaka på och firar Jesu födelse, ser samtidigt fram emot hans ankomst/ återkomst vid tiden slut, inte som ett värnlöst barn i Betlehems stall utan som Herre och Domare.

Samtidigt lever vi idag i av de konkreta följderna av hans första ankomst när han efter sin uppståndelse och återvändande till Fadern utgjöt sin Ande för att alltid, överallt och i alla tider, vara närvarande i de troendes liv.

Idag får vi leva i hans rike, vilket är frid, rättfärdighet och glädje i den helige Ande. Vi har fått Guds Ande som en pant, en förstlingsgåva som är ett fast hopp om att hans rikes fullhet ska bli synlig vid Jesu återkomst till jorden.

Från den första till sista boken i Bibeln är det Guds kärleks konkreta verk i historien –  att kunna återföra oss vilsegångna människor till sig själv, att  bereda plats och väg för sin Sons ankomst.

1 Johannesbrev 4 Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. 8 Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. 9 Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. 11 Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. 12 Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss. 13 Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande. 14 Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 15 Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud. 16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. 

Det finns många olika sätt att beskriva detta i Bibeln, hur Gud tar tillbaka jorden från fördärvets makter och befriar oss. Han har alltid velat bo mitt ibland sina skapade varelser, och kärnpunkten i evangeliet är att den brutna relationen med vår skapare återupprättades genom Jesu försoningsdöd på korset. Så kan den helige Guden inte bara bo mitt ibland osss, utan i oss som renats från synd och som helgas till att vara hans folk mitt i en gudsfientlig värld.

Vi ser med glädje fram mot vår Frälsares återkomst, då vi för alltid ska få vara med honom och se honom i hans härlighet.

Därför kan vi ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor idag (Jes 12).

1 Petrusbrevet  Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, 4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. 5 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.

6 Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. 7Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. 8 Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, 9 då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning.

10 Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 Och det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att få blicka in i.

I årets sista månad kan vi reflektera över våra korta liv i evighetens perspektiv och vad som därför är viktigast. Det enda som består är att vara rik inför Gud. Vad betyder det? Paradoxalt nog är det vi ger av oss själva til honom gör oss rika, och ständigt det vi tar emot av hans liv. Att låta Gud vara Gud, den förste och främste i allt, att leva i bön och överlåtelse, givande och tjänst. Allt annat kommer att tas ifrån oss.

För varje mänsklig erfarenhet och situation finns det referenspunkter i  Bibeln. Den är som en tidlös kollektiv spegel för varje enskild människa att spegla sig i och därmed också veta att hon inte är ensam utan delar erfarenheten tillsammans med oräkneliga andra inför Gud. Vi kan uttala samma ord som en gång sades av alla de som lärde känna den levande Guden. De blir våra på ett personligt sätt samtidigt som det är andras. Det gäller naturligtvis främst Psaltaren, men vi kan även känna igen oss och leva oss in i berättelserna.  Det är därför gott att reflektera över vad vi läser, särskilt hur Jesus bemötte människor.

Rubriken på den här psalmen i Psaltaren, Guds folks bön-och hymnbok i alla tider, tillskriver den gudsmannen Mose. Han hade personliga och djupa erfarenheter av Guds handlande som människa och ledare för sitt folk. Det går inte att sammafatta hela hans spännande och helt unika liv och kallelse här som återges i Moseböckerna 2-5  (återkommer i ett speciellt inlägg) , men så sade Herren själv om sin tjänare :

”Hör nu mina ord Om det finns en Herrens profet ibland er,

ger jag mig till känna för honom i en syn,

och talar med honom i en dröm

7 Men så gör jag inte med min tjänare Mose.

I hela mitt hus är han betrodd. 8 Jag talar ansikte mot ansikte

med honom, tydligt och inte i gåtor,

och han får se Herrens gestalt. (4 Mos 12:6-8)

I Israel uppstod inte mer någon profet lik Mose, någon som Herren kände ansikte mot ansikte, 11 ingen om man tänker på alla de tecken och under som Herren hade sänt honom att göra i Egyptens land, med farao och alla hans tjänare och med hela hans land, 12 och om man tänker på all den väldiga kraft som Mose visade, och på alla de stora och fruktansvärda gärningar som han gjorde inför ögonen på hela Israel. ( 5 Mos 34)

Mose var också väl medveten om sina svagheter och brister. Den som lever Guds ansiktes ljus är smärtsamt medveten om det. Det står om honom att ”han var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan mäniska på jorden”. (4 Mos 12: 3).

Definitionen av biblisk ödmjukhet är kanske att vara sanningsenlig om sin synd, leva i gudsfruktan och samtidigt vara frimodig och trogen i sin kallelse att tjäna Gud genom hans styrka och nåd och vara helt betoende av honom i allt.

Mose inleder sin bön med dessa ord om den evige Gudens makt och människans korta liv:

Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

2 Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen,

ja, från evighet till evighet är du, Gud

Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: ”Vänd åter,

ni människors barn!” 4 Ty tusen år är i dina ögon

som den dag som förgick i går, de är som en nattväkt.

5 Du sköljer dem bort, de är som en sömn. Om morgonen liknar de gräset som frodas. 6 Om morgonen gror det och blomstrar, om aftonen vissnar det och blir torrt.

Vi går under genom din vrede, genom din förbittring förskräcks vi. 8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra hemliga synder i ditt ansiktes ljus. Alla våra dagar försvinner genom din harm, vi slutar våra år som en suck.  10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio, om krafterna räcker. När det är som bäst är det möda och bekymmer. Snart är det förbi, vi flyger bort.

Vem känner din vredes makt och din harm, så att han fruktar dig? 12 Lär oss inse att våra dagar är räknade,så att vi får visa hjärtan.

13 Vänd åter, Herre! Hur länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare!

14 Mätta oss med din nåd när morgonen gryr, så att vi får jubla och vara glada i alla våra dagar.15 Gläd oss lika många dagar som du har plågat oss, lika många år som vi har sett olycka. 16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn. 17 Må Herrens, vår Guds, ljuvlighet vara över oss. Ge framgång åt våra händers verk, ja, åt våra händers verk må du ge framgång.

I likhet med alla Nya Testamentets författare var Aposteln Paulus väl förtrogen med sitt folks heliga skrifter. Det finns hundratals referenser, en del ordagrant citerade från GT, andra mer fritt återgivna, och åter många som bakgrundskontext. De levde ju i och av Guds ord sedan barnsben, och det är fascinerande att se hur de använde texterna när de förklarade  Jesu liv och försoning utifrån profetior och förebilder.

I Romarbrevet, det kanske teologiskt tyngsta brevet i NT (även om alla brev på sitt sätt naturligtvis är lika viktiga) kan man känna igen temat från b la Psalm 19 om hur Gud dels uppenbarat sig genom sina skapade verk i kap 1, och genom sitt Ord i kap 10.

Himlarna vittnar om Guds härlighet,

himlavalvet förkunnar hans händers verk.

3 Den ena dagen talar om det för den andra,

den ena natten kungör det för den andra,

4 utan tal och utan ord, deras röst hörs inte.

5 De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände. …

8 Herrens undervisning

är fullkomlig,

den ger själen nytt liv.

Herrens vittnesbörd är sant,

det gör enkla människor visa.

9 Herrens befallningar är rätta,

de ger glädje åt hjärtat.

Hans bud är klart,

det upplyser ögonen.

I den andra delen av psalmen beskrivs hur Guds undervisning, hans bud och lagar, skänker liv, visdom, glädje och vägledning. Det judiska folket fick lära känna Skaparen som sin Gud genom dessa. Det är ju så Gud uppenbarar sig, i skapelseverket och i sitt Ord. I kap 10 beskriver också Paulus hur evangeliet måste predikas för att människor ska komma till tro. De goda nyheterna om Guds slutgiltiga och fullkomliga uppenbarelse om sig själv och sin vilja att rädda sin mänsklighet är givna till församlingen för att pridas över hela världen.

Paulus för resonemanget vidare om vilka konsekvenserna blir av att inte vilja  erkänna Gud som skapare, vilket han utvecklar i brevet.  Människan förfaller till naturdyrkan och tillbedjan av andra gudar, samtidigt som hon degraderar sig från sin höga och ädla ställning som Guds avbild och förvaltare av skapelsen. Hon skulle råda, men blev slav under avgudarna. Hon skulle leva med hjärtats inriktning mot det himmelska, Guds verklighet, men snärjdes in i det begränsande jordiska perspektiven. Hon skulle älska och tjäna Gud, men blev fast i ett självcentrerat perspektiv på verkligheten.

Rom 1

Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.

Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det

+++

I det första kapitlet ser vi att Guds vrede inte enbart är en framtida realitet vid den yttersta domen, utan sker här och nu. Guds vrede uppenbaras redan nu över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det är ett aktivt val som skildras här.

Sanningen om Gud är alltså given från början och möjlig att förstå, om än inte i sin fulla uppenbarelse genom Kristus, men tillräcklig för att människorna, när de ser Guds skaparverk och erfar samvetes verkan, ska förstå att Gud finns och förväntar sig något av dem.

För som det står, fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina egna föreställningar …

Det handlar primärt inte om syndiga handlingar som skadar andra och en själv utan om otacksamhet och en ovilja att erkänna att Gud är Gud, och prisa och tacka honom, trots att man kände till honom. Denna attityd av ovilja gentemot Skaparen leder i sin tur till att människan förblindas av sina egna föreställningar och hamnar i mörker och oförstånd så att hon stället tillber det skapade. När det sker låter Gud dem så att säga löpa loppet ut och ta konskekvenserna av sin otro och otacksamhet, vilket leder till alla slags synder.

Det syndiga beteendet i sig som de i sitt uppror begår mot Gud begår, visar att de redan är dömda eftersom de inte aktat på det Gud uppenbarat för dem. Det är en beskrivning av mänsklighetens kollektiva historia från början samtidigt som det är ett pågående skeende på individuell nivå.

Vad ska vi tänka om saken? Är Bibelns analys av verkligheten tillförlitlig eller är det människors åsikter om att det inte finns några ”bevis” för Guds existens som gäller och att det därför är svårt att tro på honom ? Vi måste ibland påminna oss om att det vi läser i Bibeln är Guds pespektiv på oss,  inte hur vi ser på honom och om vi skulle kunna tänka oss att möjligen ge honom en chans. Därför kan det vara lite omtumlande att skifta fokus, men väldigt nyttigt.

Från skapelsen början har Gud separerat, skiljt mörker från ljus i alla bemärkelser, hans ljus gentemot mörkrets makter för att bibehålla det sunda och goda i människan och skydda skapelsen från fördärv och elände. Det sker sist och slutligen vid Kristi återkomst, när hans ljus avslöjat allt som är i det fördolda och som har styrt våra val, handlingar och attityder. Det blir en slutlig separation av dem som är innanför Guds domän, och utanför, de som lever i Guds ljus och som står utanför i det eviga mörkret. Jesus ska skilja fåren från getterna , de frälsta från de ofrälsta, de som hör honom till och de som inte velat ha med honom att göra.

Gud dömer rättvist utifrån det ljus vi har och hur vi levt efter det. Han vill alltid visa nåd och förlåta, möta oss med sin kärlek och godhet. Han har redan gjort allt för att vi ska få frid och evigt liv.  Med Paulus ord från kap 5 i Romarbrevet:

8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. 9 När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. 10 Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. 11 Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.

Inledning.

Människan är av sin natur en frågande varelse. Vi skulle aldrig varit där vi är idag om vi inte utforskat världen och oss själva. Svaren på barnets varför-frågor skapar begriplighet och tillhörighet i världen. Det är viktigt att fortsätta ställa frågor genom livet med en öppen attityd för att lära sig mer om andra människor, sig själv och olika ämnesomården för att kunna utvecklas. Den som inte är vetgirig, nyfiken och ställer frågor får heller inte veta något.

En gestalt som blivit känd för att ställa frågor var Sokrates (ca 469-399 f Kr) som genom sin lärjunge Platon  beskrev  hans tankeprocesser och  frågor i sina dialoger. Det har främjat det mänskliga tänkandet i historien. Forskare inom naturvetenskapen har drivits av nyfikenhet och vetgirighet för att finna  svar på konkreta frågeställningar. Tack vare deras resultat har vår kunskap om världen ökat på ett otroligt fantastiskt sätt de sista 150 åren.

Det är bara inom matematiken som man kan tala om strikta bevis, 2 + 2 är alltid fyra oavsett hur vi tolkar, oavsett kultur. Det finns inga absoluta svar på varför-frågorna när det gäller det som inte är mätbart och som inte kan undersökas  med metodik som är relevanta inom våra inomvärldsliga referensramar.

Guds existens eller vad som är meningen med livet kan inte bevisas, vilket inte innebär att det inte finns förnuftiga argument för en tro som är grundad  på Guds ord som gett oss inblick i det himmelska. Gud kan inte bevisas men erfaras, eftersom den gudomliga verkligheten är större än våra begrepp och kategoriseringar. Vi kan förklara vår tillit till Herren och hans Ord, som i jämförelse med religösa föreställningar och kulter är både trovärdig och förnuftig men vår djupaste längtan efter den fullkomliga kärleken och den förblivande friden som vi mött hos honom på ett personligt sätt,  kan vi delvis beskriva men aldrig helt fånga i ord. De två aspekterna av det kristna livet finns alltid med, vittnesbördet om vår Herre som sanktionerats av oräkneliga vittnen under seklernas gång och vår berättelse om hur han verkat i våra liv.

När Gud skapar gör han det i ensamt majestät med sitt Ord, som strukturerar världen och hela universum utifrån matematisk exakthet och finjustering för livets uppkomst. Detta Ord är också själva avsikten och meningen med oss, som ytterst skapades för att bli honom lika, Guds Son som blev människa för att uppenbara denna sanning. Skapelse och frälsning hör alltid ihop, Gud räddar oss genom Kristi död och uppståndelse för att kunna ge oss av sin kärlek, sitt liv.

Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. 14 I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. 15 Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. 16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. 17 Han är till före allting, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen. 

Det är vår kallelse och uppgift som lärjungar att vittna om Jesus i just våra liv och omständigheter, och även kunna svara på de frågor vi får om vårt hopp. Det kräver av oss att vi själva tänkt igenom tron på ett vuxet sätt och tagit våra egna frågor på allvar. Det finns ingenting vi inte kan fråga Gud om, och varandra för den delen. Vi lär oss hela tiden, även om vår kunskap alltid kommer att vara ofullständig på den här sidan av evigheten.

Vem kan göra er något ont, om ni ivrar för det goda? 14 Ja, även om ni skulle få lida för rättfärdighetens skull, är ni saliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas. 15 Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. 16 Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal. 17 Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än att lida för onda gärningar.

+++

Jesus ställde  många frågor för att få människor att tänka till, tänka om och vända om från sina egna vägar och tankemönster.  Men det var av en helt annat art och med bestämda mål, inte bara för att få folk att rannsaka sig själv och tänka kritiskt utan också för att ge svar om frågeställaren visade sig öppen för hans svar. Meningen med frågor kan ha ett självändamål, men de måste till sist leda till ett svar.

Jesus svarade ibland på en helt annan andlig nivå än frågeställarens eftersom han ensam hade en unik insikt och kännedom om Gud och visste hur människorna innerst inne är.

Det går inte att återge alla hundratals frågor som evangelierna berättar om när Jesus ställde frågor. Jesus interagerar med människor och ställer frågor, antingen sina lärjungar eller alla de som sökte hans helande. Jesus var en mästerlig pedagog och talare som utmanade, väckte dem att begrunda väsentligheter Fariseerna blev i sitt religiösa hyckleri arga, lärjungarna förstod inte alltid vad han menade, den lilla människan svarade med tro och tacksamhet.

Han ställde några av de viktigaste frågorna, som : Vad söker ni? Vem säger ni att jag är? Tror ni att jag kan göra detta? Vill du bli frisk? Varför tvivlade du? Vad ska jag likna Guds rike vid? Jag återkommer till dessa, och några fler frågor.

Det unika med Kristus är att han ställer frågorna för att kunna svara och i handling visa att han själv ÄR vägen , sanningen och livet. Genom honom kan vi hitta hem till Fadern, förstå sanningen och verkligheten om vem han är (verklighet och sanning hör alltid ihop) och finna , inte bara livets mening, utan själva livet självt, Guds eget eviga liv.

Romarbrevet är det längsta brevet i NT och ett av de teologiskt viktigaste och rikaste. I det förklarar Paulus evangelium, de goda nyheterna , och konsekvenserna på flera olika sätt för judar och icke-judar . Jag återkommer till detta innehållsrika tema.

I brevet belyses hur illa ställt det är med oss alla i vår egoism och bortvändhet från Gud, och hur tillvaron, själva livet, är djupt skadat och splittrat. Det är de dåliga nyheterna, som egentligen inte är någon nyhet om vi rannsakar oss själva och ser oss omkring i världen med öppna ögon, men en del vill ändå förneka sanningen om detta. Därför blir evangeliet så mäktigt som den enda kraften som verkligen kan förändra människor inifrån.

Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden förstmen också greken. 17 I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.

+++

Jag ska ta upp olika aspekter av brevet, men inte i kapitelordning. Här ska det handla om ett grundläggande faktum, som nästan kan kallas en moralisk och andlig naturlag och som de flesta religiösa och humanistiskt sinnade kan hålla med om: den som gör det goda får erfara härlighet, ära och frid, medan den som gör det onda får ångest och nöd. Den som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten erfar vrede och straff.

Romarbrevet gör det helt klart att vi inte blir ”godkända” av Gud genom våra goda gärningar när det gäller våra själars frälsning och löftet om evigt liv hos honom. Men de goda gärningarna är en frukt av att vi är frälsta och något självklart, vilket Paulus tar upp senare i brevet.

I de mellanmänskliga relationerna är det naturligtvis däremot centralt att vi alla, oavsett tro, strävar efter att göra gott mot andra. Det är något vi skapats för och som så att säga är inbyggt i oss. Mänskligheten hade inte överlevt och utvecklats utan samarbete, hjälpsamhet och ömsesidig respekt. Ingen kan fullkomligt leva efter Guds bud, att älska honom och vår nästa som oss själva, och det är därför vi behöver hjälp från Gud att göra det. Därför gav också Herren de skrivna budorden till sitt folk, som gäller i alla tider, för oss alla eftersom de sammanfattar det väsentliga. Jesus själv, som fullgjorde Lagen till punkt och pricka, koncentrerar dem sedan i det dubbla kärleksbudet. Den som älskar vill ju inte skada, göra onda gärningar mot någon.

På något sätt är alltså strävan efter det goda inbyggd i skapelen som den starkaste kraften: att ta hand sina närmaste, att hjälpa andra,  främja samarbete, respekt och förståelse. Det är grunden för fungerande familjer och samhällen. Hänsynslöshet, egoism, förtryckande makt förstör och föröder livet. Vi vet att det goda kommer att segra till sist, kärleken är starkare än all ondska och död. Vi kan bidra genom att aktivt främja det goda, älska vår nästa och be att Guds goda vilja ska ske.   Rom 12 Avsky det onda, håll fast vid det goda.  …  Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon.

Det är så tydligt i vardagen. När vi ger, hjälper, gör gott och visar kärleksfull omsorg kommer härlighet, ära och frid till oss. Det ”känns” bra och är bra för oss som skapade av vår kärleksfulle Gud att göra gott. Motsatsen är lika tydlig. När vi ger efter för snål egoism, elakhet, lögn och orättfördighet skadar vi inte bara den andre/de andra, men också oss själva. Det ”känns”, eller borde göra det, helt fel och är djupt skadligt. Nöd och ångest kommer kommer över oss.

Samvetet, som jag återkommer till, har en viktig funktion i livet, om det fungerar på rätt sätt. Men det kan tyvärr sluta skicka de subtila signalerna om att vi gjorde fel, och helt tystna.

Det är ett stort ämne, hur vi formas moraliskt under livet, och familjen är oerhört viktig när det gäller att förmedla goda värderingar och fostra barnen. Skola, samhället i stort, sociala medier osv osv påverkar också på gott och ont. Det stora problemet är kanske ändå att Guds Ord får så lite plats i alla sammhang när det gäller att lära oss om hur vi ska leva gott och rätt.

Det Gud sagt och deklarerat vara sin vilja och eviga beslut har gudsfientliga andemakter och människor alltid gjort uppror emot. Från de andlige rebellens ord i Edens lustgård-”skulle Gud ha sagt?” till allt det som gestaltar detta förmätna och högmodiga uppror i ideologier och religioner. Man presenterar en alternativ verklighet byggd på lögn i alla dess olka former från subtil betydelseförskjutning, nyansskiftningar, omtolkning, tillrättalägganden för ”den goda sakens skull” till förnekelse och historieförfalskning.

Guds vilja är att rädda människor tillbaka till sig själv och kunna ha en särskild plats på jorden bland de människor som var hans. Han vill ”bo” bland sitt folk, vara hos dem och i deras hjärtan. Hela frälsningshistorien handlar om Guds väg till människan för att rädda henne från syndens förstörande makt, ondska och evig död. Herren handlade i olika steg för att genomföra detta konkret i historien, genom Abraham och hans efterkommande, Mose, Josua, profeterna, de gudfruktiga kungarna i Israel fram till själva höjdpunkten och målet för allt: hans Sons födelse in i vår saragade värld. Genom Jesu död och uppståndelse bringas försoning och befrielse och Guds Ande kan sedan bo i renade människohjärtan. Men denna väg har varit svår och lång, människor har svikit och avfallit.

+++

När Gud utvalde Abraham och hans son Isak och deras efterkommande var målet att uppenbara mer av sig själv för det judiska folket i det förbund han slöt med dem. Genom historien gick hans löften till Abraham om landet, staden och välsignelsen över folket i uppfyllelse. Det folk från vilken hans egen Son kom. Jesus Kristus, Messias, var jude och det är en underbar tanke att han sitter på Guds Faderns högra sida i det himmelska och en dag ska komma tillbaka till jorden för att regera som Herre över allt.

Löftet till Abraham och det judiska folket var exklusivt i sitt initiala skede, men målet var att alla folk skulle välsignas  genom detta när Messias kom in i världen, dog och uppstod för allas frälsning.

Ja, Herren har utvalt Sion, där vill han ha sin boning. (Psalt 132)

+

Herren sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida

tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter.”

2 Din makts spira ska Herren sträcka ut från Sion.

Härska mitt bland dina fiender! (Psalt 110).

Det var den plats, den urprungligen lilla kulle som kung David erövrade och som sedan växte till en stad där hans son Salomo byggde templet till Herren under judafolkets storhets tid. Staden Jerusalem har varit judarnas huvudstad i över tre tusen år, vilket alla arekologiska bevis vittnar om.

Snart splittrades landet i nord-och sydriket primärt p g a att de inte höll sin del i avtalet med Herren att endast tro, tillbe och lyda honom. Det fick förödande konsekvenser och slutade med ett även sydriket gick under och folket drevs i fångenskap. Men Guds löften står fast, även om de svek honom och tillbad främmande gudar.

Detta lilla land (syns knappt på kartan nedan)  som alltid varit omgivet av fientliga stormakter, Assyrien, Babylonien och som plundrades och förstördes av romarna år 70, och sedan var under andra folks herravälde, vars folk äntligen fick komma tillbaka till sitt eget land 1948. Dag 1 började dock deras arabiska grannar att angripa dem och så har det fortsatt… Och detta efter Förintelsen knappt 15 år tidigare. Judarnas fiender vill fortsätta och avsluta historiens värsta folkmord. Så allvarligt är det…

Därför är också den andliga och politiska oppositionen mot Guds utkorelse av Sion, Jerusalem en av de starkast verksamma krafterna. Lögn-och hatpropagandan har varit massiv särskilt sedan staten Israels grundande 1948 och pågår varje dag i media, på gator och torg och i parlament. Dessa makter vill utplåna Israel och döda så många judar som möjligt och ytterst upprätta ett islamiskt kalifat på tempelberget. Tyvärr dras många människor i väst med i detta hatdrev mot Israel utan faktaunderlag och eftertanke.

Konflikten mellan judar och araber är naturligtvis oerhört tragisk mänskligt sett för alla inblandade och har inneburit ett enormt lidande på båda sidor. Det är de små människorna som inte vill annat än leva i fred med sina grannar som drabbas. Ingen är utan skuld i detta och hemska övergrepp har begåtts av båda parter. De är ju egentligen halvbröder och har så mycket gemensamt. Men det är inte vad den här serien handlar om, det finns andra som gör en bättre analys av de komplicerade händelsekedjor som lett fram till där vi är i dag i Mellanöstern.

Det handlar dock ytterst om  landområdet,  vem har den största rätten till marken? Det som de senaste decennierna har blivit den palestinska frågan har försökt lösas gång på gång när man från Israels sida varit villig till kompromiss, förhandling. Men representanterna för den andra hårdföra sidan har aldrig i praktiken velat erkänna Israels existens och leva i fred. Man gör anspråk på landet, och särskilt själva staden Jerusalem. Det är det ytterst allt handlar om-vem ska råda över Tempelberget, ska Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, Jesu Kristi Gud och Fader, eller Muhammeds gud Allah ha makten?

Som i all historia är det så många faktorer som spelar in- enskilda människor med inflytande som använder den för sina syften, andemakter som vill hindra Guds frälsningsplan, de många familjer och släkter som drabbas i konflikterna och dras med i hämndspiralen.

Det störstproblemet är ändå att fakta, sanningen, förlorar i detta fula propagandakrig som pågår överallt och det seglivade och ofattbara hatet mot judar blir därför värre och värre, också det i global skala.

Här är informativ och mycket fin video om Kung Davids stad, en oerhört intressant arkeologisk plats i Jereusalem.

II

Det finns många sätt att beskriva och/eller sammanfatta Bibelns övergripande budskap. Det handlar om Gud, hur han skapade allt som finns och hur han gjorde sig känd för människorna för att visa sin kärlek och vägleda dem att tillbe och tjäna honom. Initiativet är alltid Guds eget, och de många berättelserna beskriver sedan hur olika personer reagerar på hans beslut. Människorna då , som nu, hade svagheter och konflikter i sina familjer.

Det finns flera konflikter mellan bröder i den tidiga historien med ABraham och hans söner, som beror på att Herren inte utvalde den förstfödde vilket ledde till problem då med följdverkningar än idag.

Isak var löftessonen, mirakelbarnet som Abraham och Sara fick vid hög ålder. Guds frälsningshistoria karakteriseras av att han griper in och gör under, det som ligger bortom mänsklig förmåga för att visa att det bara är han som kan göra det för att rädda sin förlorade mänsklighet. Planen bakom var att utvälja en man som trodde på honom och vars släkt skulle bli hans folk och ytterst hans egen släkt- Jesu eget folk, hans förfäder.

I berättelsen om Isaks och Rebeckas söner, Jakob och Esau, sker samma sak: Gud utväljer Jakob framför Esau vilket medför konflikter och problem.

Vad gäller Jakobs tolv söner knöts inte löftet till den förstfödde utan till Juda. Det har inte främst att göra med dessa personers förträfflighet utan på Guds utkorelse, något människan inte kan ifrågasätta egentligen utan bara acceptera.

Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak. 11 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre.✱ Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. 13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

Problemet med synden är upproret mot Guds vilja både i andevärlden och bland oss människor. När man inte accepterar den konstruerar man alternativa världsbilder och religioner, förvanskningar och bortförklaringar. Många kulter, sekter och religioner använder Bibeln till dels, men förvanskar dess budskap i sin helhet där Jesus Kristus är i centrum, både som den av profeterna förebådade och honom som under sin död och uppståndelse fullbordade Guds räddningsplan.

En typisk mänsklig reaktion är att känna sig som ett offer, orättvist behandlad och mena sig ha rätt att vredgas och hämnas. Det började med Kain och Abel och har fortsatt genom historien.

Ismael blev stamfader till araberna och i Koranen är det honom Abraham blev befalld att offra som det yttersta och han betraktas som en profet och föregångare till Muhammed. Koranen bygger ju till stor del på GT men lägger till mycket som blev definerande för sin religion i total motsats till Bibeln.

Varför tänker folken tomma tankar?

2 Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar ihop sig mot Herren och hans Smorde

3 ”Vi sliter sönder deras band och kastar av oss deras rep!”

4 Han som tronar i himlen ler,

Herren gör narr av dem.

5 Så talar han till dem i sin vrede,

slår dem med skräck

i sin glödande harm:

6 ”Det är jag som har insatt min kung

på Sion, mitt heliga berg.”

7 Jag vill förkunna Herrens beslut,

han sade till mig:

”Du är min Son,

jag har fött dig i dag. (Psalt 2)

I sitt avskedtal och sin översteprästerliga förbön i Johannes evangelium kap 17,  sade Jesus några av de mest fantastiska saker som någonsin yttrats. I en mening, som så ofta hos evangelisten, sammanfattades det väsentliga.

När Jesus hade sagt detta, lyfte han blicken mot himlen och bad: ”Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig. 2 Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom.

 3 Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. 4 

Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra. 5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.

Att det ens är möjligt för oss små obetydliga varelser på en minimal planet i utkanten av Vintergatan, en bland miljarder andra galaxer, att kunna lära känna universums Skapare, är så stort att vi egentligen inte riktigt kan fatta det.

Att det finns Någon som ser oss och känner oss innan vi kommit på tanken att söka vårt ursprung och fråga efter någon mening med allt. Så mycket är opersonligt i vår tid och styrs av algoritmer på nätet, men trots att vår Skapare programmerade, kodade och gav förutsättningarna för de mångfaldiga livsformer vi ser omkring oss, finns orsakerna bakom universums gigantiska och stora nätverk av intelligent, själfullt liv hos vår personlige Gud.

Hans namn är Jag Är den Jag är, och detta Namn visar att allt levandes upphov är en Person, även om våra mänskliga kategorier inte kan förklara, beskriva och rymma  honom som ÄR Livet självt. Det visar också att Guds eget namn är en form av verbet ”vara”. När han uppenbarade sitt namn för Mose är det i sann biblisk betydelse inte ett teoretiskt påstående om ”varat” i allmänhet utan kopplas direkt till det Gud gör. Han visar vem han är genom vad han gör och säger. Det finns  hyllmetrar med kommentarer som har skrivits om hur vi ska förstå den hebreiska texten, dessa ord: ehyeh asher ehyeh,  אֶֽהְיֶ֖ה אֲשֶׁ֣ר אֶֽהְיֶ֑ה.

2 Mos 3: 14 Gud sade till Mose: ”Jag är den Jag Är.” Och han fortsatte: ”Så ska du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er.” 15 Och Gud sade sedan till Mose: ”Så ska du säga till Israels barn: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Det ska vara mitt namn för evigt och så ska man kalla mig från släkte till släkte.

Vi får som gåva evigt liv, Guds eget slags liv, och det ÄR att lära känna den sanne Guden och hans Son, Jesus Kristus. Meningen med livet bestå därför också på sätt och vis i relationer, i kärlek. Det är också vad som visar sig vara det viktigaste för de flesta människor när vår korta tid på jorden närmar sig slutet. Det är inte titlar, pengar, aktiviteter eller projekt som betyder något, utan kärleksfulla och trofasta relationer.  Och den mest kärleksfulle och trogne är Gud själv- därför är relationen till honom det mest värdefulla, i tiden och i evigheten.

+++

Man är så upptagen med allt som pågår i livet och man kan tycka att det är fullt tillräckligt med att lära känna sig själv och förstå sig på andra och bygga någorlunda fungerande gemenskaper.

Men, innerst inne finns ändå en längtan efter det absoluta, som inbegriper den totala kärleken, förståelsen, förlåtelsen, friheten, friden, meningen och målet. Vi lever ju i en sargad och brusten värld och är själva delaktiga i denna olyckliga väv av mänskliga tragedier och kommer endast i våra benådade stunder (som förhoppningsvis är många)  i kontakt med livets djupaste mening – att vara älskad och att få ge kärlek., ha ett hopp om livets seger över döden och om en ljus värld där frid och rättfärdighet regerar och där vi återser våra kära.

För oss som kristna är det dock så mycket mer än tillfälliga stunder, det är en verklighet som blivit oss given genom Jesus att leva i, Guds rike inom oss.

Och hur kan man på riktigt lära känna sig själv utan att börja lära känna honom som skapat oss?

Våldet har i olika former kommit oss så nära på ett sätt som både skrämmer och gör oss djupt bedrövade. Eftersom vi för det mesta är uppkopplade kan vi i realtid följa terrordåd, få information om hur tiotuseentals kristna mördas för att de är kristna, hur våra nära vänner judarna attackeras och mördas för att de är judar,  hur kvinnor och barn utsätts för förfärliga övergrepp i muslimska diktaturer, hur andra religiösa minoriteter trackaseras, hur flickor säljs till bordeller av fattiga föräldrar i Asien,  hur ungdomar på våra gator utsätts för förnedringsrån  och våld, minderåriga som värvats av kriminella mördar. För att nämna en del av allt som sker..

På hemmaplan har vi ju levt i ett land som i stort sett varit förskonat från krig, våld och terror, men det är ett minne blott. Det är bara att inse att detta gått förlorat. Vi har maffialiknande kriminella nätverk som kunnat bygga upp sin verksamhet under lång tid i vårt samhälle, och extremister av olika slag, b la islamister och palestinaaktivister som på ett hotfullt sätt tar plats i det offentliga rummet i alla bemärkelser.

Man använder terror för att skrämma, försvaga och även visa sin råa styrka i dödande av oskyldiga. Våldet blir grövre, ofattbart mycket grövre, i skolor, på torget, ja överallt. Kvinnor och barn, brottsoffer, våra äldre lider, en del av vanvård och blir även utsatta för sexuella övergrepp.

Bakom allt detta finns andemakter som samverkar med syndiga människor och vars enda mål är att förstöra människors liv och försöka sabotera Guds goda vilja att rädda dem.

Det har alltid funnits våldsverkare på jorden sedan urminnes tider, men det kommer som sagt oss så nära i vår tid. Det är ju både på gott och ont. Vi kan alltid stänga av flödet när det blir för mycket, men samtidigt vill vi veta vad som pågår för att b la kunna bedja, och kanske agera på något sätt.

Ett sätt att hantera förtvivlan och sorg  är att samtala med varandra och Gud. Det är till stor hjälp att ständigt bedja för alla offer för våld, terror och krig, och att förövare inte genomför sina onda avsikter utan besinnar sig. Vi får ständigt ropa till Gud om hans hjälp i nöden, om beskydd och räddning. Vi känner oss ofta maktlösa inför dessa krafter i världen, och får därför lyfta detta till Herren själv.

+++

Det är naturligtvis helt olika situationer, bakgrund och orsaker och kan finnas förmildrande omständigheter i förövarnas liv, men det som förenar är viljan till makt över andra och föraktet för människoliv. Genom våldet skaffar sig förövaren makt, t o m den yttersta makten-  att ta en annan människas liv. Det är ett fruktansvärt brott i Guds ögon, han som skapat varje människa till sin avbild och som ensam ska ha makt över liv och död. Gud skänker livet och har  inrättat lagar och regler för vårt bästa, att bevara och skydda livet. Men människor har från begynnelsen i sin synd och ondska överträtt dessa.

Gud har dock inte övergett sin mänsklighet utan gjorde det yttersta för att rädda oss.  Jesus gav sitt liv för oss på korset. Evangelium är fortfarande den kraft som ger frälsning, befrielse från syndens och mörkrets alla makter.  Han räddar var och en som åkallar honom och omvänder sig. Det finns ett ljus i allt mörker- Jesus.

Hur man än försöker förklara och förstå människors handlingar att skada andra  med socio-ekonomiska eller psykologiska förklaringar, kvarstår ändå faktum att när man utsätter en annan medmänniska för våld och övergrepp, är det för att vinna något egoistiskt mål. Det kan vara att kontrollera, med maktmedel pådyvla andra sin religion eller ideologi, berika sig, få en pervers tillfredsställelse, eller vad det nu kan vara. Ofta menar man sig själv vara ett offer med rätt att hämnas och man hittar på bortförklaringar för sitt handlande, eller ännu värre, självrättfärdighet. Man vill inte lyssna på och förstå andra, man avfärdar sanningen och bygger sina föreställningar på lögn, förnekelse, förvanskningar.

Det är inte lätt att förstå hur det kan bli så fel, men ondskan är ett mysterium och vår mänskliga natur är fallen och i behov av frälsning. Det finns naturligtvis orsaker bakom alla ohyggliga våldsdåd, men någonstans förvrids perspektiven och man gör sig själv till offer med rätt att skada den andre, man finner ursäkter och bortförklaringar för det man gör. Här finns hela skalan från svart till grått och obland är människor svårt psykiskt störda och påverkade av mörka makters lögner.

Hur ska vi  i detta sammanhang förstå Bergspredikans etik?  Den gäller naturligtvis på en personlig nivå och ger oss ett utrymme att agera för att inte trappa upp andras konfrontativa beteenden och hantera konflikter genom att inte svara med samma mynt. Vi bevara vår mänskliga värdighet och styrka  genom att inte själva förfalla till makt och våld. Det handlar om att avväpna och paradoxalt nog skaffa sig ett övertag genom att ge efter. Guds sätt att övervinna det onda är ju speciellt och jag återkommer till det i kommande inlägg, då jag ska titta närmare just på Matt 5-7. Att det skulle vara enkelt att leva så, vet vi att det inte är i praktiken, men Herren hjälper oss i vår svaghet.

Ett land måste skydda sina invånare från terror och systemhotande brottslighet med alla tillgängliga medel, och kan inte vända andra kinden till, på samma sätt som när det gäller försvarskrig. Det är tyvärr nödvändigt och legitimt för att upprätta lag och ordning.  Staten har våldsmonopolet, som  ska vara noga reglerat, inte kriminella och terrorister. Det finns särskilda lagar i sådana situationer som ska förhindra total anarki och kaos.

Kristna kommer naturligtvis fram till olika ståndpunkter i den här komplicerade frågan. Vår utgångspunkt är att leva i Kristi efterföljd som sammanfattades av Paulus i Romarbrevet 12:

Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. 10 Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. 11 Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren. 12 Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. 13 Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. 

14 Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. 15 Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. 16 Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka. 17 Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. 18 Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. 19 Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. 20 Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.21 Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.

Vi måste bevara våra hjärtan från hat, bitterhet och hämndkänslor, eftersom det dels skadar oss själva mest, dels inte låter Gud ta hand om det. Bara han kan döma och fria, straffa och frälsa. Bara han har rätten att hämnas sina fiender och skaffa rätt till sitt folk.

Samtidigt kan vi begrunda några verser ur Uppenbarelseboken 6: När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. 10 De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?” 11 Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt.

+

I de här svåra situationerna kan vi hur som helst vi alltid bedja med Psaltarens ord, som uttrycker och sammanfattar den mänskliga existensens alla dimensioner: lovprisning, tacksamhet, förtröstan, klagan i djupaste nöd, åkallan om att Gud ska skipa rätt och hjälpa de av våld och orättvisor drabbade, hoppet om Guds hjälp. Det är slitstarka ord, som burit generationer av troende genom årtusenden , och just den kollektiva bön vi behöver för att uttrycka vår samfällda vånda. I bönen lägger vi över bördan på honom som allena kan döma, fria, upprätta, förändra och frälsa.

Det finns även plats för  psalmer (b la nr 5, 35) som kallas ”hämndpsalmer”, här är en av dem, nr 84:

• 1 Du hämndens Gud, Herre,
• du hämndens Gud,
• träd fram i glans!
• 2 Res dig, du jordens domare,
• vedergäll de högmodiga
• vad de har gjort!
• 3 Hur länge skall de ogudaktiga, Herre,
• hur länge skall de ogudaktiga triumfera?
• 4 Deras mun flödar över
• av fräckt tal,
• Alla ogärningsmän förhäver sig.
• 5 Ditt folk, Herre, krossar de,
• din arvedel förtrycker de,
• 6änkor och främlingar dräper de,
• faderlösa mördar de.
• 7 De säger: ” Herren ser det inte,
• Jakobs Gud märker det inte.”
• 8 Besinna er,
• ni oförnuftiga bland folket,
• ni dårar, när skall ni få förstånd?
• 9 Han som har planterat örat, skulle han inte höra?
• Han som har gjort ögat,
• skulle han inte se?
• 10 Han som tuktar folken,
• skulle han inte straffa,
• han som lär människorna förstånd?
• 11 Herren känner människornas tankar,
• han vet att de är tomhet.

• 12 Salig är den man som du, Herre, tillrättavisar
• och undervisar från din lag
• 13 för att ge honom ro i onda dagar,
• till dess att de ogudaktigas grav har blivit grävd.
• 14 Ty Herren förskjuter inte sitt folk,
• han överger inte sin arvedel.
• 15 Rättfärdighet
• skall åter gälla i rätten,
• och alla rättsinniga
• skall hålla sig till den.

• 16 Vem står upp för att försvara mig mot de onda?
• Vem hjälper mig
• mot ogärningsmännen?
• 17 Om inte Herren vore min hjälp
• skulle min själ snart bo i det tysta.
• 18 När jag sade: ”Min fot vacklar”,
• då var din nåd mitt stöd, Herre.
• 19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta,
• då gladde din tröst min själ.

• 20 Kan du ha gemenskap med orättfärdighetens domstol,
• där de brukar våld i lagens namn,
• 21 där de angriper den rättfärdige
• och fördömer oskyldigt blod?
• 22 Men Herren är för mig en borg,
• min Gud är min tillflykts klippa.
• 23 Han låter deras brott
• drabba dem själva,
• han förgör dem
• för deras ondskas skull,
• ja, Herren, vår Gud,
• skall förgöra dem.

Att vi upprörs över våldsverkarnas framfart och vill se rättvisa skipas är förståeligt. Guds moraliska lagar är skrivna i hans eget ord, och i våra hjärtan, samveten och gemensamma överenskommelser i våra lagar. Dess kärna är att älska Gud och sin nästa, och om man försöker leva så vill man inte medvetet göra ont mot sin nästa. Det sker ändå, men då finns nåd och förlåtelse för den som  ångrar sig och vill göra bättring.

Det talas mycket om Guds godhet, tålamod, nåd, barmhärtighet och frälsning i Bibeln, men också om Guds vrede över synden och människors onda gärningar, om hur han dömer och slutgiltigt ska döma alla på domens dag, om hans hämnd på sina fiender och upprättelsen av hans folk. Det är som sig bör att den rättfärdige och helige Guden som älskar alla i sin vrede kommer att straffa dem som gör det onda och vägrar omvända sig.

Herre, förbarma dig över alla människor..

+++

Det är en fråga som människan ställt sig så långt tillbaka som vi kan spåra det i filosofi och religion, kanske för att man anat att människan under sitt korta liv på jorden alltid längtat efter något större, och också är skapad för det. Predikaren uttrycker det på ett vackert sätt:

11 Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut.

Svaret varierar därför i olika delar av världen som präglats av dessa tankeströmningar. Biblisk tro utgår ju från att bara Gud är evig och har liv i sig själv. Därför skapar han och ger liv åt allt som finns, och verkar genom de fysiska och moraliska lagar han inrättat världen efter för att vi ska kunna leva i den. Och inte bara det- han har till och med gjort sitt eget liv känt genom Sonen som blev människa och levde mitt ibland oss.

Gud har ingen början eller slut, han har alltid funnits. Det är något vi inte kan förstå utan bara ta till oss som en uppenbarelse, ett faktum på vilket vår tro och tillit vilar.

Är då själen odödlig i bemärkelsen att den alltid funnits och bara bebor ett oräkneligt antal kroppar innan den uppgår i den stora, gudomliga världssjälen som enar allt? Då skulle den på något sätt vara gudomlig, eftersom bara det gudomliga kan vara evigt. Allt skapat har sin tid och måste sedan dö. Det är just problemet med den här tanken, som likställer gud, alltet, världssjälen, det kosmiska medvetandet, eller vad man nu kallar detta stora okända, med ”själen”.

Detta typiskt drag återfinns i de stora asiatiska religionerna,  (ny)platonism och gnosticism om att allt emanerar från det Ena, det gudomliga, som man inte vet så mycket om, och att målet är att återvända till detta genom oräkneliga reinkarnationer, kunskap och andliga övningar. Man ser själen som fången i det materiella och strävar efter en frigörelse från kroppen.

Det är ju en i sig märklig tanke och helt oförenlig med vad Bibeln lär oss om oss själva.  Varje unik människa, skapad till hans avbild som någonsin fötts har aldrig existerat förut.  Människor är inte fritt svävande ”själar” som kan färdas genom tid och rum, utan fysiska varelser med en själ och en ande. Enligt 1 Mos 2 är det Guds livsande som ger liv och själ åt den fysiska kroppen.

Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.

Själen kan sägas vara den uppsättning av funktioner vi behöver för att leva på jorden, med alla våra sinnen, vårt förnuft, våra känslor och vår vilja, vår språkförmåga, vår kallelse till gemenskap med Gud och andra, till utveckling och vishet. Den är  ett uttryck för vår unika personlighet, dels som hans avbilder, dels genom vilka just vi är, med vårt arv,  omständigheter och förutsättningar osv.

Här på jorden kan vi självklart bara leva i och genom vår kropp, och efter Kristi återkomst, när de döda ska uppstå, kommer vi att få nya kroppar som är anpassade till den himmelska verkligheten. Själ och någon slags kropp utgör alltid en enhet. I biblisk mening är kroppen inte problemet, Gud har ju skapat den så förunderligt fantastisk, utan vår bortvändhet från honom och vår djupt rotade självcentring. Gud sade ju om sitt skapade verk att det var mycket gott, vilket inbegriper så väl kropp, själ och ande.

Paulus beskriver det bra i kap 15 i 1:a Kor:

+++

Efter döden har vi som tillhör Jesus Kristus fått del i Guds odödliga liv, eftersom vår Frälsare ger oss Guds eget liv genom sin död och uppståndelse. Det verkar som att det Gud skapar inte kan dö i meningen upphöra att existera, men däremot dö i meningen att skiljas från Gud. Det sker efter den yttersta domen. Andligt sett är vi skilda från Gud genom syndens maktoch vårt obotfärdiga motstånd att omvända oss till honom. Vi har i oss själva  ingen gudomlig gnista eller liv, utan allt vi är och kommer att vara som människor måste förstås i relation till vår Skapare och Herre.

Det här ämnet är så intressant därför att frågan om själens odödlighet  är lika evig som frågan om vad en människa är. Det är på sätt och vis samma fråga. En människa är till sin natur en biologisk varelse och samtidigt en unik personlighet med en själ som uttrycker sig genom sin kropp, sin hjärna, men som är mer än biologi: vi är skapade av Gud med ett syfte. Det skulle vi aldrig veta fullt ut om inte vår Skapare hade meddelat sig med oss på flera sätt, vilket jag kommer att fundera över i den här serien.

Den bibliska beskrivningen av människan förser oss med en förståelse av vår sammansatta natur i sin  helhet. Vi kan hämta mycket kunskap från olika discipliner som lär oss om vilka vi är, men det blir alltid en reduktionistisk bild som ges om man enbart håller sig till en förklaringsmodell, t ex den materialistiska, psykologiska, filosofiska, sociologiska osv. Vi är allt detta, men samtidigt så mycket mer.

Det går inte att reducera oss till det rent materiella, vi är mer än atomer och molekyler, t o m mer än den själ som är förbunden med kroppen och hjärnan, och som endast kan fungera genom den. Vi är skapade och älskade av Gud själv och helt beroende av honom, som skapar och uppehåller livet.  Det är hur vi förhåller oss till det som vi finner eller går miste om vår verkliga bestämmelse.

Urberättelsen, urdramat om människan är symptomatisk för Bibelns sätt att komprimera och beskriva våra livsvillkor.

Historien om människan, detta pågående drama, beskrivs bäst i berättelser, starka bilder, symboler. Vi får använda vår fantasi och inlevelseförmåga för att sätta oss in i det som hände, vilket alltid är lättare än att förhålla sig till en teoretisk text som inte ”talar” till oss. Gud visste verkligen vad han gjorde när han förmedlade dessa grundläggande sanningar om oss själva, för vi i verkar vara gjorda för att förstå metaforer och symbolik, något som utgör en stor del av vår  kommunikation och som vi alla använder oss av. Om man skulle rensa bort bildspråket, anspelningarna, idiomen, ”poängen” som ligger mellan meningarna eller raderna, skulle det inte bli mycket kvar annat än torra fakta och språket utarmas. Språk kan säga så mycket mer än bara ords bokstavliga betydelse. Meningen med ord är ordens mening i en större, betydelsebärande kontext.

Mer om detta i ett annat inlägg som ska handla om språket, men metaforerna gör just detta- överför betydelsen från något till ett annat. Det går tillbaka på ett grekiskt ord, metaferien.

Han ger oss inte en teoretisk beskrivning av sig själv, oss eller världen, inte en bruksanvisning, utan talar genom ”dramatiserad teologi”, särskilt i första och sista boken.

Guds Ord är naturligtvis ofelbart i vad det uppenbarat om honom själv och frälsningshistorien, men författarna använder sig av olika stil, olika berättartekniker som var gängse på den tiden, för att beskriva Guds handlande och människans respons på detta. Där återfinns olika retoriska figurer : hyperbole (överdrifter) , upprepningar, liknelser  anspelningar, jämförelser mellan motsatser, ironier, dolda poänger som inte omedelbart är tydliga, referenser till annan litteratur (eller de föreliggande bibliska böckerna),  hypotetiska frågor osv.

Det är bara genom betydelsemättade bilder och symboler som komplexiteten bevaras och mysteriet med människan får finnas i sina djup. I symbolen sammanfaller dessa olika dimensioner av vad det innebär att vara människa, som inte en enkel, reduktionistisk beskrivning av henne kan göra. Jag kommer in mer i detalj på detta i kommande inlägg.

Det grekiska ordet σύμβολον, symbol betyder något som är sammansatt, och som i förtätad form innefattar dessa beståndsdelar. Det är ett tecken som pekar på, beskriver och sammanfattar något i verkligheten. Ord är i sig själva också tecken som vi använder oss att för att beskriva något som existerar, från blommor till en lärobok i botanik, från föremål till företeelser, från tankar till idéer och världsbilder. Vi och hela universum verkar vara ord-baserat, informationsbaserat. Vi förstår omvärlden och oss själva till stor del genom språket, till vilket också kan räknas kommunikation som inte enbart uttrycks genom ord.

”I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.(Joh 1:1…

Guds Ord är Sonen, genom vilken och för vilken allt är skapat, och i honom finner vi liv, mening och mål. Sonen blev människa och talade till oss om sin Fader, vår Gud och Fader.

Vi får del av Guds liv genom att tro och ta emot hans ord, det är det som ger liv, gör oss till andliga människor som inte bara existerar genom vår kropp och själ. Ordet förmedlar liv, det är det sätt vi kan ta  emot från Gud. Det sker i själva skapelsen också, Gud talade och det skedde. På samma sätt föds vi på nytt genom Guds Ande när vi hör evangeliet och tar emot Jesus Kristus som Herre och Frälsare.

Gud talade på ett begripligt sätt till människan och gav henne en enda befallning för livet inför honom. Mer om den paradisiska tillvaron i Eden, de två träden, den lögnaktiga ormen, den fria viljans val, fördrivningen, och löftet om återkomsten i nästa inlägg. Författaren skildrade de avgörande händelserna på detta litterärt högstående sätt i en komprimerad och djupt symbolisk form:

Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att han skulle odla och bevara den. 16 Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, 17 men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.”…(Gen 2:15)

Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.” 23 Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. 24 Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd. (Gen 3:22).

Det är kort och betydelsemättat , liksom  alla de bibelsammanhang som ger oss insikter om vår mänskliga natur och varför det ser ut som det gör i världen och hur Gud handlat med sin mänsklighet för att rädda oss (från oss själva)  till sig.

”Det flammande svärdets lågor” skulle kunna vara titeln på en spännande fantasybok.. Det är visserligen spännande, men också absolut sant.

+++

Det finns ett uttryck som lyder: säg mig vad du äter, så ska jag säga dig vem du är.

Det ligger något i denna tanke, vi blir vad vi äter i någon mån, men också blir vi lite lika dem vi umgås med, liksom vi påverkas av vad vi läser, varifrån vi hämtar kunskap, hur vi tänker och agerar, vilka val vi gör.

Att äta i vid mening är inte bara något fysiskt vi gör för att överleva, utan säger mycket om vad vi tar till oss på ett andligt plan. Det blir ju tydligt i 1 Mos 3, att äta är detsamma som att tillägna sig information om verkligheten  på ett symboliskt sätt.

Men tanken på födan, brödfödan (och även vattnet) är så helt grundläggande för vårt liv och det är något som Guds ord talar mycket om. Bröd var basfödan under biblisk tid och är det än idag i Mellanöstern.

Här vill jag peka på länken mellan de två träden i Edens lustgård och Jesu ord om att han är livets bröd. Livets träd var säkert inte först och främst och enbart (ingen vet ju faktiskt det) ett fysiskt träd, på samma sätt som trädet med kunskap om gott och ont inte var det. Det intressanta är ju vad de representerar och förmedlar, och ännu mycket mer Guds befallning som var helt avgörande- att inte äta av det senare.

Man kan se detta som ett av många lydnadsprov i Skriften om vilken väg människan väljer, Guds väg eller sin egen, om att tro och lyda honom eller bli sin egen herre och välja andra gudar. Det ser vi också i NT, som jag återkommer till, när Jesus uttrycker sig på samma sätt.

Guds vilja var hur som helst tydlig, enkel och klar: varsågod och ät av alla träd utom ett, eftersom det skulle resultera i död, andlig död. Tro och lydnad ger liv i gemenskap med Gud, otro och olydnad separerar oss från honom. Människan lever visserligen som biologisk och själslig varelse, men saknar livet från Gud, det liv som enbart hans Ord och Ande kan förmedla till oss. Det är vad Jesus gjorde och fortsätter göra idag.

Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. 9 Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont…. Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den. 16 Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, 17 men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”

+++

Det finns många fler betydelsefulla bibelställen om brödets betydelse här som jag återkommer till i andra sammanhang, t ex Melikisedek som lät bära fram bröd och vin och välsignade Abraham, mannat i öknen, skådebröden i tabernaklet och templet osv fram till Jesu liv och hur man mättade folkskaror med bröd och talade om sig själv som livets bröd, hur han inrättade nattvarden, och hur i Uppenbarelseboken det talas både om livets träd, Lammets bröllopsmåltid och det levande vattnet.

Det är starka symboler för livet, avgörande för det fysiska livets uppehälle, men även för själen och det andliga livets näring. Det är Jesus själv som ger oss det liv som är starkare än döden, det eviga livet. I Joh 6 sammanfattas mycket av den bibliska historien och i Guds vilja att vara den som ger människan föda och näring.

Att äta är inte bara att stilla fysisk hunger utan ytterst och ännu mycket mer i Skriften, vilket ord man tror på -Guds eller lögnarens,  vad man därigenom tillägnar sig för slags information om Gud, sig själv och verkligheten, hur man ser på livet. Att äta, tro och se hör därför ihop, vilket blir tydligt i Jesu ord:

Fortsättning följer.

.

Inledning

Numera har väl de flesta uppmärksammat informationen om vikten av att ha en krislåda hemma med vatten, konserver, ljus, vevradio osv. Det har hittils tagits för givet av många att allting alltid ska fungera, att det finns ström i ledningarna, vatten i kranarna, mat i butikerna. Men det  s k omvärldsläget har förändrats de senaste åren och tonen hos de ansvariga politikerna har blivit allvarligare.

Det är på tiden, kan den tycka som är lite mer realistiskt lagd. För bara 70 år sedan, vid krigsslutet, kunde Europa börja byggas upp igen efter två ohyggliga och förödande krig. Världen har alltid varit en arena för diktatorer, för våldsamma ideologier, förtryckande politiska och religösa system. Människor har lidit och dött i ofattbart stora antal, i krig, fattigdom, epidemier under alla århundraden. Det har varit jämförelsevis korta perioder av fred, samförstånd och utveckling för allas bästa.

Vi har sluppit krig och haft det bra i jämförelse med andra. Därför har medvetenheten om att saker kan förändras, och det ganska fort, inte riktigt funnits. Men nu är det som sagt en annan tid.

För en kristen människa är det nog mer självklart att utgå från att ingenting är beständigt här på jorden, att människor inte alltid i alla sammanhang har goda intentioner. Vi är alla syndare och behöver bli frälsta på en personlig nivå, samtidigt som lagar och regler måste fungera för att stävja den inneboende egoistiska människonaturen och dess förmåga till onda gärningar. Det finns inga perfekta samhällen, bara mer eller mindre bättre fungerande demokratier bland alla världens diktaturer, som tyvärr är i majoritet.

En kristen människa är alltså en realist som tar världen för vad den är utan illusioner och inrättar sig därefter. Det är inte att vara pessimist eller önsketänkande optimist, utan att leva ett hoppfullt liv, eftersom hoppet riktas till Gud, den ende som är trovärdig och i längden har lösningarna på alla omöjliga situationer och konflikter.

+++

Innehållet i en andlig krislåda.

Vi kan lära oss av Jesu liknelse om de tio jungfrurna i Matt 25:1-13. Fem av dem var förståndiga och hade olja i sina lampor och kunde därför gå och möta Brudgummen så fort han kom. De hade alltså förberett sig. Skriften hjälper oss att förstå tiderna vi lever i och hur vi ska förbereda oss inför Jesu återkomst, som efter hans död, uppståndelse och himmelsfärd, är världshistoriens viktigaste händelse.

Förutom vatten,  konserver, ljus och vevradio finns också andlig spis: Bibel, Psalmbok, uppbyggliga skrifter, förhoppningsvis namn på kristna syskon och kanske även ett nätverk av troende för bön och gemenskap.

Framför allt finns där den dyrbaraste skatten där som aldrig förgår eftersom den inte är av denna världen: Guds kärleksfulla närvaro som ingenting kan skilja oss ifrån, ( Rom 8:18-38)  hans frid som övergår allt förstånd (Joh 14:27,,Fil. 4:4)  hans glädje som är djupare och starkare än all nöd och alla ytliga förströelser ( Joh 15:9-17), tryggheten (Luk 12:22–33, Joh 14: 1-11,  Psalt 91) och det säkra hoppet om vår uppståndelse och den nya skapelsen befriad och förnyad (1 Petr 1:3-6), vissheten om att Jesus är Herre över allt i himmel och på jord ( Fil 2:1-11, Efes 1:15-23, Kol 1:13-23).

Innehållet i lådan är ju av andlig karaktär och handlar mest om prioriteringar: att leva nära Jesus varje dag och söka hans vilja. Vi är pilgrimer i den här världen, lever i den men inte av den, och är på väg hem till Gud. Samtidigt har vi alla en uppgift varje dag som hans lärjungar, hans folk och det är vad som ger verklig mening.

Hebr 13  : Här har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som ska komma. 15 Låt oss därför ständigt genom honom frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. 16 Och glöm inte att göra gott och dela med er, för sådana offer behagar Gud.

Livet är kort och osäkert. Därför måste vi se till att leva i försoning, låta oss själva renas och helgas och förlåta och välsigna alla andra. Det gäller att ha sin sak klar med Gud, förbereda sig på att stå inför honom med hela sitt liv genomlyst av hans ljus, i sanning och ödmjukhet. Guds nåd är oändlig när vi lever så.

1 Petrusbrevet 

Spänn därför bältet om livet och var vakna och sätt ert hopp helt och fullt till den nåd som skall komma er till del, när Jesus Kristus uppenbaras. 14 Som lydnadens barn skall ni inte styras av de begär som ni tidigare levde i när ni ännu var okunniga. 15 Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. 16 Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.

17 Om ni ropar ”Fader” till honom, som opartiskt dömer var och en efter hans gärning, så vandra här i gudsfruktan under er tid som främlingar. 18 Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, 19 utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte. 20 Han var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa sista tider uppenbarats för er skull, 21 ni som genom honom tror på Gud, som uppväckte honom från de döda och gav honom härlighet, så att er tro och ert hopp står till Gud.