Ingen av oss vet hur vår framtid ser ut , men som Guds folk vet vi vad som väntar oss. Bibelns sista bok beskriver det:
Upb 21 1 Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. 2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. 3 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. 4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.”
…9 En av de sju änglarna med de sju skålarna, som var fyllda med de sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: ”Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru.” 10 Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud, 11 och som ägde Guds härlighet. Dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis. 12 Staden hade en stor och hög mur med tolv portar och över portarna tolv änglar och namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar. 13 I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar. 14 Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, namnen på Lammets tolv apostlar.
22 Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel. 23 Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet. 24 Och folken skall vandra i dess ljus, och jordens kungar skall föra in sin härlighet i den. 25 Stadens portar skall aldrig stängas om dagen – natt skall inte finnas där – 26 och folkens härlighet och ära skall föras in i staden. 27 Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.
Dessa verser sammanfattar några av Bibelns teman om att Gud, den suveräne Skaparen från början till slut genomför sin plan att bo bland människorna och att symbolen för det är den heliga staden, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen. Förbundet med Israel som förnyades och fullbordade med Jesu försoningsverk och Andens utgjutande beskrivs på detta åskådliga sätt med stadens portar och grundstenar-Israels tolv stammar och Jesu 12 apostlar. Bilden av bröllop visar på djupet i Guds trofasta kärlek, hur vi tillsammans med Israel är Guds folk, hans brud.
Den första gången Jerusalem omnämns är redan på Abrahams tid, vilket är teologiskt betydelsfullt även om vi inte känner till de faktiska detaljerna, men tecknen, signalerna är det viktigaste i de bibliska texterna som pekar riktning mot Guds handlande i historien. Bibeln rymmer historia från Guds perspektiv, det han uppenbarat om sig själv i sitt Ord och genom sitt verk.
Gen 14 :17 När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och de kungar som var med honom, gick kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen, det vill säga Kungadalen. 18 Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, 19 och han välsignade Abram och sade:
”Välsignad vare Abram av Gud den Högste, skapare av himmel och jord!
20 Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand!”
Ett viktigt tema i Bibeln är templet, Guds boning på jorden där han på ett särskilt sätt fäste sin närvaro, sitt namn. Allt började med Guds beslut och plan att skapa en plats på jorden, Eden, där han visade sin vilja för människorna att vara deras Gud och Fader. Målet var att bo mitt ibland de varelser han skapat för sann tillbedjan och kärlek, gemenskap och uppdrag. Uppdraget var sedan att sprida det utöver hela jorden. Det var denna heliga plats där den Allsmäktige Guden som varken himmel eller jord kan rymma, ändå valde att göra sig känd.
Det fortsatte med tabernaklet i öknen, den portabla tälthelgedomen som det från Egyptens slaveri befriade folket skulle bära med sig och samlas kring när de slog läger på vandringen till löfteslandet. Folket fick precisa instruktioner för hur föremålen skulle se ut .
Det var oerhört noga med alla tillbehör som symboliserade Guds närvaro och hur syndiga människor skulle kunna nalkas den helige. Detta pekar fram emot Frälsaren själv som skulle öppna vägen tillbaka till Gud. Där visade sig Herren och talade till Mose.
Templet som kung David fick ett löfte skulle byggas, byggdes av hans son Salomo, skulle stå på den plats Herren utvalt som sin egen på jorden, Sion, den lilla kullen i Jerusalem där så mcket utspelat sig i den bibliska historien och där Jesus korsfästes och dit hans ska återvända vid tidens slut.
Det fanns en himmelsk mönsterbild som Guds folk skulle efterlikna för tabernaklet och i templet.
2 Mos 25 De ska göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem. 9 Tabernaklet med alla dess tillbehör ska ni göra helt enligt de mönsterbilder som jag visar dig. Så ska ni göra.
1 Krön 28 David gav sin son Salomo en mönsterbild av förhuset och tempelbyggnaderna och förrådskamrarna, de övre salarna och de inre rummen och rummet för nådastolen. 12 Han gav honom en mönsterbild av allt som han hade fått genom Anden för förgårdarna till Herrens hus och alla kamrarna runt omkring för skatterna i Guds hus och förråden för det som helgats åt Herren. 13 Han gav också föreskrifter om prästernas och leviternas avdelningar och alla sysslor som skulle utföras vid tjänstgöringen i Herrens hus och alla kärl som skulle användas vid tjänstgöringen i Herrens hus, 14 om guldet med uppgift på vikten i guld för varje särskilt kärl till tjänstgöringen, och alla silverkärl med uppgift på vikten för varje särskilt kärl till tjänstgöringen.
Jesus Kristus var Guds fullkomliga och slutgiltiga manifestation av sin närvaro och de ord som evangelisten Johannes använder för att beskriva hur Ordet blev kött/ Guds Son blev människa, betyder att tälta, ha sin boning, vilket anknyter till tabernaklet och templet samtidigt som det blickar fram emot den himmelska verkligheten
Καὶ ὁ λόγος σὰρξ ἐγένετο καὶ ἐσκήνωσεν (eskenosen) ἐν ἡμῖν, καὶ ἐθεασάμεθα τὴν δόξαν αὐτοῦ, δόξαν ὡς μονογενοῦς παρὰ πατρός, πλήρης χάριτος καὶ ἀληθείας.
Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.
Från begynnelsen utvalde Gud Sion, den plats där han skulle uppenbara sig. Därför slutar också Bibeln med den underbara bilden av det himmelska Jerusalem som ska komma ner när Gud gör allt nytt i nyskapelsen av himmel och jord. Och i den himmelska staden kommer inte något tempel att behövas längre, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel.
Som de sista orden i profeten Hesekiels bok lyder: och för all framtid ska dess namn vara: Herren är här. Gud själv ska vara vårt liv, vår salighet, vårt allt. Det är han redan nu, men på ett fördolt sätt och under trons vandring för oss. Men en gång ska hoppet vi lever av nu bli vår verklighet: Gud ska vara allt i alla sina barn, för alltid hos sitt folk.
Det är denna heliga stad som vid tidens slut ska komma ner till jorden. Uppenbarelsebokens centrum är Guds tron i det himmelska, från vilken historiens sista händelser organiseras. Det är också tröstens boning för alla som lider förföljelse och död för Jesu skull, att de snart ska förenas med alla troende i den ständigt pågående lovsången och i den härlighet där lidande och död inte finns mer.
I nästa del ska jag titta tillbaka till GT och särskilt profeten Jesaja som många århundraden före Kristus fick visioner och insikter om den nya skapelsen.
- 65 17 Se, jag skapar nya himlar
- och en ny jord,
- och man skall inte mer
- komma ihåg det förgångna
- eller tänka på det.
- 18 Men fröjda er
- och jubla till evig tid
- över det som jag skapar,
- ty se, jag skapar Jerusalem
- till jubel
- och dess folk till fröjd.
- 19 Jag skall jubla över Jerusalem,
- fröjda mig över mitt folk.
- Där skall inte mer höras gråt
- eller klagan. …..
alefochomega 