Romarbrevet är det längsta brevet i NT och ett av de teologiskt viktigaste och rikaste. I det förklarar Paulus evangelium, de goda nyheterna , och konsekvenserna på flera olika sätt för judar och icke-judar . Jag återkommer till detta innehållsrika tema.
I brevet belyses hur illa ställt det är med oss alla i vår egoism och bortvändhet från Gud, och hur tillvaron, själva livet, är djupt skadat och splittrat. Det är de dåliga nyheterna, som egentligen inte är någon nyhet om vi rannsakar oss själva och ser oss omkring i världen med öppna ögon, men en del vill ändå förneka sanningen om detta. Därför blir evangeliet så mäktigt som den enda kraften som verkligen kan förändra människor inifrån.
Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden förstmen också greken. 17 I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.
+++
Jag ska ta upp olika aspekter av brevet, men inte i kapitelordning. Här ska det handla om ett grundläggande faktum, som nästan kan kallas en moralisk och andlig naturlag och som de flesta religiösa och humanistiskt sinnade kan hålla med om: den som gör det goda får erfara härlighet, ära och frid, medan den som gör det onda får ångest och nöd. Den som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten erfar vrede och straff.
Romarbrevet gör det helt klart att vi inte blir ”godkända” av Gud genom våra goda gärningar när det gäller våra själars frälsning och löftet om evigt liv hos honom. Men de goda gärningarna är en frukt av att vi är frälsta och något självklart, vilket Paulus tar upp senare i brevet.
I de mellanmänskliga relationerna är det naturligtvis däremot centralt att vi alla, oavsett tro, strävar efter att göra gott mot andra. Det är något vi skapats för och som så att säga är inbyggt i oss. Mänskligheten hade inte överlevt och utvecklats utan samarbete, hjälpsamhet och ömsesidig respekt. Ingen kan fullkomligt leva efter Guds bud, att älska honom och vår nästa som oss själva, och det är därför vi behöver hjälp från Gud att göra det. Därför gav också Herren de skrivna budorden till sitt folk, som gäller i alla tider, för oss alla eftersom de sammanfattar det väsentliga. Jesus själv, som fullgjorde Lagen till punkt och pricka, koncentrerar dem sedan i det dubbla kärleksbudet. Den som älskar vill ju inte skada, göra onda gärningar mot någon.
På något sätt är alltså strävan efter det goda inbyggd i skapelen som den starkaste kraften: att ta hand sina närmaste, att hjälpa andra, främja samarbete, respekt och förståelse. Det är grunden för fungerande familjer och samhällen. Hänsynslöshet, egoism, förtryckande makt förstör och föröder livet. Vi vet att det goda kommer att segra till sist, kärleken är starkare än all ondska och död. Vi kan bidra genom att aktivt främja det goda, älska vår nästa och be att Guds goda vilja ska ske. Rom 12 Avsky det onda, håll fast vid det goda. … Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon.
Det är så tydligt i vardagen. När vi ger, hjälper, gör gott och visar kärleksfull omsorg kommer härlighet, ära och frid till oss. Det ”känns” bra och är bra för oss som skapade av vår kärleksfulle Gud att göra gott. Motsatsen är lika tydlig. När vi ger efter för snål egoism, elakhet, lögn och orättfördighet skadar vi inte bara den andre/de andra, men också oss själva. Det ”känns”, eller borde göra det, helt fel och är djupt skadligt. Nöd och ångest kommer kommer över oss.
Samvetet, som jag återkommer till, har en viktig funktion i livet, om det fungerar på rätt sätt. Men det kan tyvärr sluta skicka de subtila signalerna om att vi gjorde fel, och helt tystna.
Det är ett stort ämne, hur vi formas moraliskt under livet, och familjen är oerhört viktig när det gäller att förmedla goda värderingar och fostra barnen. Skola, samhället i stort, sociala medier osv osv påverkar också på gott och ont. Det stora problemet är kanske ändå att Guds Ord får så lite plats i alla sammhang när det gäller att lära oss om hur vi ska leva gott och rätt.

